Fejk och rullväskor i Paris

– Krönika –

Jag älskar att resa! Det är belönande på så många sätt att få se och uppleva världen med egna sinnen. Att få känna dofterna, smakerna, prata med människorna… Men att resa är ju inte bara underbart. Jag kom att tänka på en annorlunda vandring genom Paris som vi gjorde i somras när jag fick höra talas om en annan händelse med anknytning till den franska huvudstaden:

I veckan har en historia briserat i sociala medier om en svensk så kallad influencer som visar sig ha fejkat bilder i sitt flöde. Hon har gjortfotomontage där hon klippt in sig själv iförd sponsrade kläder i vackra vyer från Paris. Men där det är gjort så slarvigt att det blivit uppenbart för hennes följare att bilderna är photoshoppade. I det mest uppenbara fallet ser hon ut att sväva ovanför marken. Inga skuggor.

Jag gick in på hennes Insta. Hon förklarade sig under torsdagskvällen på Stories. Orkade inte lyssna på hela men det gick ut på att vädret inte var bra när hon var i Paris och hon behövde bra bilder till sina sponsorer.

Det här tar ju fejkade solskensliv på sociala medier till en helt ny nivå! Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Att klippa in sig själv i vackra miljöer istället för att bry sig om att besöka dem. I det här fallet påstår hon ju att hon ändå varit i Paris, men tricket hon använt öppnar ju upp för ett väldigt miljövänligt ”resande”. Vad personer gör för likes i sociala medier upphör nog aldrig att förvåna. Och hon lär dock bara bli ännu större i och med detta. Jag hade till exempel aldrig hört talas om henne innan, men det har jag ju nu…

Den här historien fick mig att tänka vidare på hur många – även jag själv – framställer det här med resor. Inte för att jag har klippt in mig själv i några vyer, för att till exempel framställa vädret som bättre än det var, men självklart har jag oftare postat bilder från soliga dagar än från regniga. Men att resa kan ju också vara så här:

Det är den 6 juli 2018 som vi anländer med TGV, ett franskt höghastighetståg som avgick en kvart före (!) den tidpunkt som stod som avgångstid på våra biljetter från Saint-Malo i Bretagne. Ren tur att vi hann med tåget! Men som nu anländer i tid, tio i tre denna fredagseftermiddag, till stationen Paris Montparnasse 1 et 2. Vi tar tunnelbanan mot vårt hotell för natten. Vid metrostationen ”Invalides” är det byte av tunnelbanelinje. Tåg efter tåg anländer. Det är bara ett problem. De är proppfulla. Fredag eftermiddag och Frankrike spelar strax kvartsfinal i fotbolls-VM för herrar. Alla vill så klart hem och se matchen.

Och vi har mycket packning med oss. Jag drar på en mindre rullväska, typ kabinväska. Anders, min sambo, har en betydligt större variant. Anton, vår förstfödde bär en stor ryggsäck och Albin en mindre. Inte en chans att både vi och väskorna får plats på något av tågen. Så vad gör vi? Vi bestämmer oss för att gå. Hur smart nu det beslutet var…

Den stora väskan är en Saxoline. Den har bara ett knappt år på nacken men har redan havererat. I Saint-Malo hände något som gör att ett av hjulen inte snurrar. Kanske kom en sten in? Anders svär redan innan vi är uppe ur tunnelbanan.

Väl uppe ser vi Invalid-domen på avstånd. Ett stort grönt fält i förgrunden. Det är en vacker vy. (Bilden ovan.) Vi går över bron Pont Alexandre III, längs med floden Seine och över Place de la Concorde. Här pågår förberedelser för något arrangemang. Platsen är delvis avstängd och stora läktare uppställda. Irritation uppstår varje gång som jag stannar för att fotografera med mobilen. Vi passerar flera av Paris mest kända och vackraste platser. Men det är mycket varmt. Och Anton bär en tung ryggsäck och Anders väska slutar inte trilskas. När vi passerar en kyrka som ser ut som ett grekiskt tempel avstår jag därför ifrån att stanna och fotografera, trots att den ser häftig ut.

Inte är vi glamoröst klädda heller. Vi bär jeansshorts, t-shirts och vandringsskor eller gympadojjor. Ingen perfekt make-up. Inga sponsrade dyra outfits. Men praktiska kläder att resa i. Vi är helt enkelt klädda ungefär som de flesta andra turister i Paris.

Vi stannar vid ett övergångsställe vid Operan och nu börjar vi äntligen närma oss hotellet. Så kommer vi förbi en sportbar. Frankrike har gjort mål. Givetvis håller Albin på Uruguay och blir sur på alla fransmän som han tycker jublar för mycket.

Men så plötsligt kommer vi förbi det hus där våra kompisar Palle och Anna bodde under sitt år i Paris 1999. Det får upp humöret på mig och Anders för en stund. När det en stund senare visar sig att jag har lett oss vilse åker mungiporna ner igen.

Så småningom hittar vi i alla fall fram till hotellet och vi får en fin kväll i Paris med ett visst mått av galenskap.

Summan av kardemumman är att det aldrig enbart är en dans på rosor att resa. Allt är inte glamour i någon enda människas liv. Det känns därför i min värld märkligt att det går att försörja sig på att ge en så förljugen bild av sitt liv att vissa känner dig tvungna att klippa ihop bilder därför att det råkar regna en gång när de är i Paris. Mycket märkligt. Och väldigt sorgligt.







7 kommentarer

Under influerare, instagram, krönikor, resor, vackra platser

7 svar till “Fejk och rullväskor i Paris

  1. Jag förstår inte varför man alltid måste försköna saker och ting. Visst, som du säger, man fotar mer och lägger ut om vädret är vackert än om det spöregnar men det är liksom inte riktigt samma sak. Det händer väl alltid något ”tok” när man är ute och far – oftast av mindre ”skada” och sådant man kan skratta åt efteråt men ändå!
    Ha ha… som när vi trodde oss bli ”kidnappade” av en taxichaufför i Mexiko, jäklar så nervösa vi blev. Sen visade det sig att han bara skulle hämta upp sin fru ;) Det där med kommunikation är inte allas starkaste sida…

    • Usch, ja! När en taxi drar iväg åt fel håll känns det inte roligt. Särskilt inte om kommunikationen med chauffören fungerar knackigt på grund av språkförbistring. Nä. De här människorna som lever på att framställa sina liv som så rakt igenom glamorösa och felfria begriper jag mig inte på. Att så många går på det och vill ha dessa som idoler!?

      • Jag har en otäck känsla av att just de personerna sprider ett ouppnåeligt ideal som får vissa att må ganska dåligt för att man tror att det är så livet ska vara.
        På så sätt ganska skönt att ha kommit en bit på väg i livet och inse att ”det är som det är och det blir som det blir”, oftast inte särskilt glamouröst alls :)

      • Eller hur! Ja, de får nog tyvärr ganska många tonårstjejer att må dåligt över sina egna liv… :(

  2. Jag

    Vad säger man? Hon kanske får ännu fler följare. Kanske hade det varit något för min Ölandsresa men jag föreställer mig att regnet gav en extra krydda.

  3. Trovärdighet är viktigt i allt! Ibland läser jag reseberättelser där allt är underbart och roligt och flyter och….det är då jag börjar undra: vad stämmer?…

    • Eller hur! Jag ser ofta världen från den ljusa sidan men det betyder inte att allting är ”bästa, ljuvligaste, underbaraste, drömmigaste resmålet i hela världen som jag älskar hela vägen till månen och tillbaka…” Blir det för mycket superlativ på precis allting så betyder de ju inte ett smack längre. Och att bara komma på tanken att photoshoppa in bilder på sig själv i en vackrare verklighet!?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s