Etikettarkiv: Rügen

Visste du att den vackra badbrygga som ofta syns på bilder från resmålet Sellin på den tyska semesterön Rügen faktiskt är fejk? Eller. Fejk och fejk. Låt mig berätta dess historia och lite annat om Sellin som vi besökte som avslutning på vår rundresa i bil genom Europa tidigare denna sommar: 

När vi installerat oss på hotellet bestämde jag mig för att ta en promenad ner till havet. Jag hade sett på kartan att gatan som vårt hotell låg vid låg i rät vinkel mot havet. Så jag började promenera nerför den gatan. Efter en stund kom jag till entrén någon slags badland eller liknande. När jag då tittade på kartan i mobilen visade det sig att jag gått åt fel håll. För att gå mot havet borde jag ha gått uppför gatan istället för nerför. Det var bara att vända om.

Fin brygga
När jag väl kom fram till Seebrücke Sellin mötte jag resten av min familj som gått ut något senare och där möttes jag också av en hänförande utsikt. Vilken fin gammal brygga som låg där nere! Men vid en närmare titt: kanske var den inte så gammal ändå?

Var svenskt
Sellin är, som du kanske redan vet, en badort på Rügen som i sin tur är en ö som ligger i Östersjön och nås med färja från Trelleborg. Fram till 1326 var Rügen ett eget furstendöme men kom sen att tillhöra Pommern och var mellan åren 1648 och 1815 svenskt. Efter andra världskriget kom ön att hamna i Östtyskland.

Efter murens fall
Bryggan som du ser när du kommer upp till krönet vid sandstranden i Sellin byggdes efter murens fall. Bygget påbörjades 1992 och blev klart 1998. Det är alltså ingen gammal brygga. Men ändå kan man säga att den har anor.

Den första bryggan
Sellin blev badort 1880. Orten består till stor del av ljusa sekelskiftsvillor och hotell med mycket snickarglädje. Oftast är trädetaljerna vitmålade. Den första längre brygga som byggds på platsen var också den längsta hittills. Den byggdes 1906 och var drygt 500 meter lång. Dagens brygga är knappt 400 meter. Redan den första bryggan var utrustad med en restaurang vid strandkanten. Byggnaden var inte helt olik dagens och hade också dubbla torn men saknade sidoflyglar. Bryggan och restaurangen raserades i en brand 1920 och byggdes upp igen 1925 med delvis nytt utseende. Då hade sidoflyglarna tillkommit. Under andra världskriget förstördes bryggan igen. Men det var inte kriget som tog bryggan vintern 1941/1942. Det var isen. Men byggnaden blev kvar och fungerade som danspalats under 1950- till 1970-talen.

Förföll
1953 ägde, liksom i andra östersjöbadorter på DDR:s område, den så kallade ”Aktion Rose” rum. De flesta privata badhotellen konfiskerades av staten. Både hotellen och det danspalats som var kvar av bryggan i Sellin förföll. 1978 måste det senare rivas medan de flesta av hotellen kunde renoveras efter det tyska återförenandet.

Undervattenshiss
När vi kommit fram till bryggan promenerade vi ner för de branta trapporna och ut på piren. Längst ut finns numera en lustig konstruktion som fungerar som en slags undervattenshiss som tar turister ner till Östersjöns botten. Vi provade inte. Gissade att det är en turistfälla.

Restaurangen
Men senare på kvällen gick vi tillbaka till bryggan och åt middag på restaurangen där. De hade ett bra utbud och god mat. Det var så bra att vi åt faktiskt där båda kvällarna i Sellin och på lunchen där emellan.

Tur med vädret
Vi hade tur med vädret. Det var soligt och varmt. Till och med i vattnet. Vi blev kvar på stranden lite väl länge utan solskydd under vår dag i Sellin så vi brände oss lite. Så efter en sen lunch gick vi en promenad längs stranden åt nordväst. Stranden låg då i skugga. Förutom vid bryggan, där det är fin sandstrand, består stranden mest av stora, rundade stenar, med avbrott av någon kortare sträcka med sand. Förutom det påminner stranden faktiskt en hel del om den vid Stenshuvud i Skåne. Det var inte helt lätt att promenera men det gick. Och när vi till sist hittade en liten sandplätt i solen fick jag med mig minstingen på ett dopp medan de andra två spelade strandtennis.

Festival
Sammantaget var vi väldigt nöjda med vår vistelse i Sellin. Den sista kvällen drog till och med en festival igång som påminde om Östersjöfestivalen som samtidigt drog igång hemma i Karlshamn. En händelse som såg ut som en tanke eftersom vi var på väg hem till den för barnens skull. På så sätt kan man ju med lite välvilja säga att de inte missade någon dag av festivalen.

Uppdatering: Claudia Andersson säger på denna bloggens sida på Facebook: ”Dykarklockan i sellin är faktiskt ingen turistfälla. Rätt häftig att se alla varelser genom den och förstår man tyska så är det guiden berätta väldigt intressant. Är det storm kan man dock inte se så mycket då sanden skymmer sikten.”

Att bo på femstjärnigt hotell kostar inte sällan mer än dubbelt upp jämfört med att bo fyrstjärnigt. Jag har länge utgått ifrån att den femte stjärnan på de femstjärniga hotellen inte är värd sitt pris. Men självklart har jag också varit lite nyfiken. Kanske är det ändå värt vad det kostar?

På den tyska ön Rügen kom vi att bo på det femstjärniga hotellet Roewers Privathotel i Sellin. Det var inte alls planerat att vi skulle bo på lyxhotell men jag bokade inte hotell i tid och när allt annat visade sig vara fullbokat på ön blev det som det blev. 

För två nätter betalade jag 10 000 kr för en svit för två vuxna och två barn, inklusive frukost. 5 000 kr per natt var ganska exakt dubbelt så mycket som det näst dyraste hotellet vi bodde på under vår resa runt Europa och fyra gånger dyrare än snittpriset. 

Var det då bättre än ett fyrstjärnigt hotell?
Ja, det tycker jag faktiskt. Vi har bott på hotell med rymligare rum (men oftast har det då varit lägenhetshotell – viljet ju är ett annat koncept), vi har bott på hotell med mer spektakulärt designade möbler eller tjusigare foajé. Vi har helt klart bott på många hotell med vackrare utsikt och även många med minst lika bra läge. Vi har bott på hotell med lika bra service och definitivt med mer personlig atmosfär. Vi har ätit lika god frukost och badat i större pool (men kanske inte inomhus och då inte heller med extra vattenfall och bubbeleffekter). 

Men. Jag tror faktiskt inte att vi bott på något hotell som så genomgående hållit så hög standard på alla dessa punkter. Oftast är det en eller flera av de uppradade sakerna som saknas eller håller låg klass. Här var i stort sett allting bra. Det enda minustecknet var att wi-fi:n inte alltid fungerade i vår svit. (Det kändes lite ironiskt att behöva sitta i korridoren och föra över sparpengar till kort-kontot så att jag skulle kunna betala.) Så. Ja. Trots detta minus. Det var bätte än att bo fyrstjärnigt. 

Var det då värt priset? 
Nej, det tycker jag faktiskt inte. Så mycket bättre var det inte. För min del fick jag min fördom bekräftad. Jag använder hellre mina pengar till fler hotellnätter än till att bo på lyxhotell. Men det är roligt att ha provat.

Så jag ångrar ändå inte att vi bodde på Roewers Privathotel i Sellin.