Etikettarkiv: Spanien

Grabbar i Granada


Anton och Albin. Sommaren 2015. Det är redan fyra år sedan. De var alltså 11 och 9 år gamla. I Granada, Andalusien, Spanien.

Var tar åren vägen?

I Granada bodde vi i en grotta med utsikt över Alhambra. Högst upp, på taket, fanns en liten pool med utsikt över samma moriska paltats.

3 kommentarer

Under resa med barn, resor

Till salu i Madrid


När jag var ung brukade jag shoppa både vykort och sovenirer på resa. Det gör jag inte längre. Någonstans, i någon låda, förmodligen i källaren, har jag till exempel en enfärgad röd solfjäder inköpt i Valencia någon gång på 80-talet. Och om jag fortsatt köpa souvenirer överallt skulle de där lådorna vid det här laget ha svämmat över mer än de redan gör. Så pass att källarförrådet vore fyllt exakt från golv till tak. Vilket det i och för sig ändå nästan är.

Och vykort. Jag brukade tycka om att sitta på något café i solen och skriva några rader om det vi upplevde på resan. Men numera fyller ju sociala medier och bloggen den funktionen. Men i alla fall. Det kan vara kul att titta. På vykort. Och på souvenirer. Som på den här utomhusmarknaden som vi råkade springa på när vi var i Madrid.

Lämna en kommentar

Under resor, sociala media

Telefónica-byggnaden i Madrid


Jag har skrivit förut att den spanska huvudstaden har något newyorkskt över sig. Där finns i alla fall några sådana inslag. Och en av de byggnader som bidrar till det intrycket är den skyskrapa som byggdes för det spanska telefoni-bolaget Telefónica på 1920-talet.

Den här kontorsbyggnaden ligger på adressen Gran Via 28. När den stod färdig i mars 1929 var den den högsta europeiska skyskrapan med sina 89 meter i höjd. Den fortsatte att vara Europas högsta hus fram till 1940 när Terrazza Martini-tornet öppnade i Genua.

Arkitekten
Telefónica-byggnaden designades av den spanska arkitekten Ignacio de Cárdenas pastor, som var son till en adlig självlärd journalist som emigrerat ”hem” till Spanien från Kuba. En av Ignacios bröder blev ännu mer känd som arkitekt och en annan var jurist, fotbollsspelare och sedemera president för fotbollsklubben Atletico Madrid.

Ignacio tog sin examen som arkitekt i Madrid 1924. Så snart han avslutat sina studier anställdes han av det nyskapade nationella telefonbolaget i Spanien som chef för byggnadsavdelningen. År 1925 reste han till New York, där han började arbeta med planerna på Gran Vía-huvudkontoret, tillsammans med ITT:s chefsarkitekt, Louis S. Weeks. ITT hade nämligen ett stort aktieinnehav i Telefónica vid den här tiden.

Arkitekturen
Trots att byggnaden är tydligt inspirerad av det amerikanska kan Cárdenas egen spanska touch ses i de churrigueresqa detaljerna, som ska ses som en blinkning till Madrids barockarkitektur. Churrigueresque är alltså en spansk gren av barocken, som var stor på 1600- och 1700-talen. Byggnaden, som i övrigt ger ett avskalat intryck, innehåller 14 våningsplan samt en källare, en semikällare och ett centralt torn.

Bygget
Själva bygget av Telefónica-byggnaden startade 1926 och byggnaden slutfördes fullständigt i mars 1929, men den öppnade sina dörrar officiellt först den 1 januari 1930.

Arbetskraften bestod av mer än 1000 arbetare och den slutliga kostnaden stannade på 32 miljoner pesetas. Den blev en av de första skyskraporna i Europa och tog också över Madrids eget höjdsrekord genom att överträffa Palacio de la Prensa. Ett höjdrekord som skyskrapan behöll tills det togs över 1953 av Edificio España.

Hemingway och kriget
Under det spanska inbördeskriget, som pågick 1936–1939, användes Telefónica-byggnaden av de republikanska styrkorna, som observatorium för att se var Francos trupper befann sig. Detta var anledningen, tillsammans med det faktum att byggnaden också var utrikespressens kontor, till att den blev till ett mål för bombningar under kriget. Ernest Hemingway var en av de journalister som skickade hem sina rapporter från insidan av denna byggnad.

Arkitektens vidare öde
Ignacio de Cárdenas pastor ansågs ideologiskt stå på den förlorande sidan i det spanska inbördeskriget. Han fortsatte verka som arkitekt men det var inte aktuellt, i diktatorn Francos Spanien, att han skulle få några nya prestige-uppdrag av samma dignitet som bygget av Telefónicas skyskrapa. Han flyttade på grund av sina republikanska sympatier också till Frankrike, men återvände såsmåningom till Spanien. Han dog 1979.

Byggnaden idag
Telefónica-byggnaden kröns idag, lämpligt nog, av antenner för mobiltelefoni. Den kan ses från många ställen i Madrid centrum.

Från 1967 till 2013 har en ursprungligen röd upplysta klocka blivit ett landmärke vid skymning och natt. Från och med den 1 juli 2013 är klockans färg blå för att bättre passa varumärket Telefónica. Bolaget är idag ett stort internationellt märke inom telecom som dominerar marknaden i Sydamerika. Telebolaget har idag sin flaggskeppsbutik i byggnaden som också innehåller ett telekommunikationsmuseum och ett auditorium.

2 kommentarer

Under arkitektur, historia, resor

Tåg eller flyg till Spanien?


Jag gillar verkligen att åka tåg! Inför höstlovsresan senast till Spanien undersökte jag därför möjligheten att åka tåg hela vägen. Det visade sig inte vara så lätt dock.

För den som ska till Torrevieja, som vi skulle, är närmaste järnvägsstation i Alicante. Vid samma stad finns för övrigt också den närmaste flygplatsen. Från Alicante tar du dig lämpligast vidare med hyrbil. I Torrevieja är det nämligen nästan nödvändigt med tillgång till bil.

För många byten
Problemet med att ta tåg från Karlshamn till Alicante är egentligen inte främst att restiden är två dygn i vardera riktningen. Det stora problemet är det stora antalet byten på vägen. Beroende på val av avresetidpunkt och resväg slår det på något byte hit eller dit men ungefär tio tågbyten blir det fråga om på vägen ner mot Spanien. Med så många byten och olika tågoperatörer vågar du knappast boka platsbiljetter i förväg. Risken är att ett försenat tåg i början av kedjan gör alla de kommande biljetterna ogiltiga. Och att köpa tågluffarkort och resa på vinst och förlust utan bokade platsbiljetter känns kanske inte heller så bra? I alla fall tyckte jag att det verkade orimligt krångligt och riskfyllt för bara en veckas semester (plus en helg). Om resan tar tre dagar i vardera riktningen vilket kanske är mest realistiskt om du ska ha tillräckliga marginaler – så blir det sex dagars resa fram och tillbaka och tre dagar på plats i Spanien. Så jag gav upp tanken. I alla fall för den här gången.

När jag nu i efterhand tittar vilka tågförbindelser som skulle vara möjliga just nu så kommer följande alternativ upp:

Karlshamn 12:35 – Köpenhamn 15:08
Köpenhamn 15:35 – Hamburg 20:16
Hamburg 21:02 – Offenburg 05:49
Offenburg 07:05 – Strasbourg 07:35
Strasbourg 09:03 – Gare de Montpellier Saint-Roch 15:06
Gare de Montpellier Saint-Roch 16:52 – Port Bou 19:31
Port Bou 20:19 – Barcelona Sants 22:39
Barcelona Sants 10:00 – Alicante 14:55

Detta är ett något mer realistiskt alternativ än de jag fick upp i höstas. Ändå. Resan innehåller ett nattåg där du ska kliva av tåget 05:49. De kortaste marginalerna är någon halvtimme. Även om detta alternativ kommit upp i höstas tror jag inte att jag vågat mig på denna resa heller. Även sju byten är mycket.

Nya tåglinjer behövs
För att tåget ska bli ett realistiskt alternativ för en veckolång resa till Spanien så skulle det behövas att nya nattåg sattes in på till exempel sträckan Hamburg – Paris och att det sedan fanns snabbtåg som gick hela vägen från Paris – Barcelona. I ett sådant scenario skulle det räcka med fyra tågbyten på väg till Alicante. Fler internationella tåglinjer i Europa behövs, helt enkelt, om fler ska välja att ta tåget till Spanien.

Flyg och tåg
Nu visade det sig att flyg till Alicante blev väldigt dyrt. Det här gällde ju höstlovsveckan som alltid blir dyr med flyg. Men efter lite sökande på alternativ så hittade jag billigare flygbiljetter om vi flög in via Valencia och hem via Madrid. På så sätt fick vi till en liten rundresa i Spanien på höstlovet. Och fick ändå chansen att åka lite tåg. De spanska höghastighetstågen visade sig vara både punktliga och bekväma. Redan i höstas publicerade jag ett inlägg med landskapsfoton fotograferade från tågresan mellan Alicante och Madrid.

Renfe, heter det spanska tågbolaget, för den som själv vill boka tågbiljetter i Spanien.

Flygresorna klimatkompenserade jag genom att låta plantera träd för 500 kr i VI-skogen.

4 kommentarer

Under hållbart resande, miljö, resor, tåg

Medan mörket faller i Madrid

Till dessa bilder överlåter jag åt din fantasi att skapa en egen historia medan mörkret faller i Madrid:

Två sådana här baskiska statyer kröner taket till en byggnad på Calle Alcala.

Skinka till salu.

Catedral de la Almudena.

Staty föreställande Filip IV av Spanien. Och en häst.

Kvällsliv och kortförsäljning i Madrid.

Staty och hus vid Puerta del Sol.

Hus vid Plaza de Canalejas.

2 kommentarer

Under resor

Saluhall i Madrid – mercado de San Miguel


Nära det stora torget, Plaza Mayor, i centrala Madrid ligger den här härliga saluhallen med namnet mercado de San Miguel från 1916.

Vi smakade aldrig på läckerheterna här, men allt såg otroligt gott ut.

7 kommentarer

Under mat, resor

Björnen och trädet


Madrids medelpunkt är torget Puerta del Sol. Där finns bland annat statyn av björnen och arbutusträdet, som ingår i Madrids stadsvapen.

Smultronträd (Arbutus unedo) är en art i familjen ljungväxter och förekommer naturligt i västra Europa, Medelhavsområdet och på Kanarieöarna. De orangea frukterna på träden, som kan bli upp till tio meter höga, används vid tillverkning av sylt och drycker som till exempel likör. Däremot äter du dem inte gärna råa.

Historien bakom björnen som äter frukter från smultronträdet är något oklar. Men känt är att det handlar om en björnhona som har samband med stjärnbilden ”lilla Björnen”.

Första gången björnen figurerar är år 1212. Då går hon på alla fyra på det banér madridborna bar i den stora uppgörelsen mellan morer och kristna vid Navas de Tolosa. Innuti björnen hade stjärnbilden, som på svenska också kallas lilla Karlavagnen, avbildats.

I en marktvist år 1222 mellan kyrka och staden, fick kyrkan betesmarkerna och staden skogen och jakten. Kyrkan behöll då på sitt banér den på alla fyra gående björnhonan, medan stadens björn fick resa sig mot ett smultronträd och stjärnorna placerades runt om björnen och trädet. När Madrid 1561 blev Spaniens huvudstad tillkom kronan i stadsvapnet.

Runt statyn på torget Puerta del Sol är trängseln stor. Alla turister, utom vi, ska låta fotografera sig vid björnen. Men vi begriper oss inte på sånt. Så jag fotograferar snabbt en bild när två turister byter plats med varandra och björnen och trädet för ett ögonblick inte har en turist framför sig. Det räcker gott för mig.

4 kommentarer

Under historia, resor

Metropolis i Madrid


En av Madrids mest karikateristiska byggnader är Metropolis-byggnaden. Kontorsbyggnaden som invigdes 1911 ligger där Calle de Alcalá möter Gran Vía. Den uppfördes på uppdrag av ett försäkringsbolag, La Unión y el Fénix.

Jules och Raymond Février vann en arkitekttävling 1905 och fick därmed designa byggnaden. Den arkitektoniska stil som de använde sig av är fransk och kallas Beaux-Arts.

1972 köptes byggnaden av Metrópolis Seguros som i omgångar fram till 1996 lät restaurera den då ganska slitna byggnaden. Originalstatyn på toppen av taket tog de ursprungliga ägarna med sig vid flytten. Den finns nu att skåda på annan plats i Madrid.

2 kommentarer

Under arkitektur, historia, resor

Paus på Plaza Mayor i Madrid


Vi befinner oss i Madrid. Det är eftermiddag och vi strosar omkring lite lagom planlöst när vi kommer in på Plaza Mayor. Vi sätter oss ner på ett café och tar en liten paus. Det här är klassisk spansk mark.

Ursprunget till torget går tillbaka till 1400-talet då man utanför den medeltida staden, i korsningen mellan vägarna Toledo och Atocha, höll en större marknad, känd som Plaza del Arrabal. Ett första magasin med arkader byggdes för att reglera handeln på platsen.

År 1580, efter att hovet hade flyttat till Madrid 1561, fick arkitekten Juan de Herrera i uppdrag av Filip II att bygga om platsen och arbetena påbörjades. År 1617 gav Filip III uppdraget att slutföra arbetena till Juan Gómez de Mora. Torget blev klart 1619.

Paus i solen
Nu är det höstlov 2018 och det är vår sista dag i Spanien för den här gången. Vi har ett knappt dygn kvar innan det är dags att åka hem. Vi slår oss ner vid ett bord i solen för en eftermiddagspaus innan solen försvinner ner bakom hustaken.

Vi tar var sin dricka, lite bröd och oliver. Solens sista strålar för idag belyser apelsinskivorna i Anders sangria.

På torget pågår handel med någon slags hårt rullat bröd. Kanske är det bakverk? Jag funderar på om de är typiska för årstiden, för Madrid eller för båda samtidigt?

2 kommentarer

Under historia, mat, resor

Madrid i repris

Det är sju år sedan vi var i den spanska huvudstaden förra gången. Den gången var första gången vi var här. Och det var även då på höstlovet. Pojkarna var bara sex och åtta år gamla, så de kommer inte ihåg just så mycket ifrån den gången.

På bilderna från torget Puerta del sol syns det att sju år gör stor skillnad. Våra små barn har förvandlats till tonåringar. Men Puerta del Sol är sig likt. Torgets namn betyder ”solporten” på spanska. Här fanns en gång stadsporten mot öster. Platsen är en av de mest kända och trafikerade i Madrid. Den utgör 0-kilometermärket för det spanska riksvägsnätet. Km Zero.

Från Torrevieja
Den här gången anländer vi till Madrid med tåg ifrån Alicante. Vi har tillbringat höstlovet med ett kort stopp i Valencia och därefter haft Torrevieja, där vi umgåtts med vänner till oss, som bas för utflykter i omgivningarna.

Nu är vi på väg hem och vi har knappt ett dygn på oss att se Madrid i repris. På väg från stationen passerar vi Congreso de los Diputados som är spaniens lagstiftande församling.

Samma hotell
Jag har valt att boka in oss på samma hotell där vi bodde förra gången. Det heter First Hotel Petit Palace Alcalá Torre. Vi kommer ifrån varandra på väg till hotellet. De andra tre yrar bort sig en stund. Det blir lätt så när man tror att man hittar. Längs Calle de Alcalá pågår ett vägarbete, stora delar av gatan är uppgrävd och avskärmad med korrugerad plåt.

Promenad
När vi väl installerat oss på hotellet går vi en eftermiddagspromenad i centrala stan. Det är nu som vi kommer förbi Puerta del sol. Sju år senare. Vi fortsätter längs gatan Calle Mayor och tar en eftermiddagspaus på det stora torget Plaza Mayor. Vi fortsätter sedan längs samma gata och passerar först genom en saluhall och sedan förbi Plaza de la Villa. Ett gulligt litet torg omgivet av hus i olika stilar, som lämpar sig väl att fotograferas. På torget finns också en staty av Álvaro de Bazánen, en militär som levde på 1500-talet och vars berömmelse grundas i att han, trots en lång karriär, aldrig blev besegrad.

Senare kommer vi förbi Catedral de la Almudena är en romersk-katolsk katedral som ligger mittemot det kungliga slottet; Palacio Real. Almudenakatedralen är säte för biskopen i Madrids stift. Och det kungliga slottet är officiellt residens för det spanska kungahuset även om kungafamiljen inte bor där.

Vi studerar inga lekplatser den här gången. Men annars: Madrid är sig likt.

Avslut
Vi strosar vidare i skymningen tillbaka mot hotellet. Senare på kvällen går vi ut och äter tapas på vårt stamställe från förra gången vi var här. Efter hotellfrukosten nästa dag går vi ännu en runda innan det är dags att ge sig av.


Pojkarna springer på Puerta del Sol i Madrid 2011.

Albin, Anders och Anton på Puerta del Sol 2018.

Här håller den lagstiftande kongressen till.

Vårt hotell är i den höga, ljusa och smala byggnaden i bakgrunden.

Potatis i aioli.

Madrids stadsvapen.

Gatumusikant på enhjuling.

Plaza de la Villa.

Översta bilden i inlägget föreställer det kungliga slottet i Madrid.

4 kommentarer

Under resor

Saliner, fåglar och vindpumpar vid Lo Pagán


I regionen Murcia, nära det spanska fastlandets sydostligaste hörn finns en promenadstig som går mellan en stilla havslagun och ännu mer stilla saliner. Här finns en strand, gratis lerbad, ett rikt fågelliv och ett par byggnader som ser ut som gamla spanska väderkvarnar, men som jag tror måste vara vindpumpar.

Vi är i Spanien på höstlovet 2018. Vi utgår från Torrevieja och har kört till San Pedro del Pinatar som ligger norr om La Manga. Vädret är mulet när vi börjar promenera mot salinerna vid Lo Pagán. Det är våra kompisar Stefan och Jeanette och deras söner Adrian och Leo som tagit oss med för att visa oss den här platsen.

La Manga och Mar Menor
Innan vi är framme passerar vi först en sandstrand mot havet. Eller havet och havet. Mar Menor är en lagun som är avskuren från Medelhavet av en 20 kilometer lång landtunga som heter La Manga. Här är vattnet lugnare och något varmare än i Medelhavet. Men vädret bjuder inte riktigt in till bad den här dagen och vi vandrar vidare.

La Manga är också namnet på en ocharmig turistort söder om det sund som delar landtungan i en nordlig del och en sydlig del. Men den turistorten besöker vi inte den här gången.

Saliner
Promenadstigen går på en konstruerad bank längs en rät linje, som avgränsar salinena från Mar Menor vid La Mangas nordligaste del. Saliner kan även kallas saltgårdar och de är en anläggningar där koksalt utvinns ur havsvatten. Saltgården består av en eller flera grunda laguner där man släpper in vattnet och låter det avdunsta. Kvar på lagunens botten finns då det salt som vattnet innehöll och som nu kan transporteras bort och eventuellt renas.

Gratis lerbad
I början av stigen är den belagd med plattor och kantad av palmer. Här finns det bryggor för gratis lerbad. Men det är, som sagt, inte riktigt väder för det. Här kan du också titta efter flamingos och vita silkeshägrar.

Salthögar och Don Quijote
Vi försöker följa en annan vägbank som skär av den första i en rät vinkel åt vänster och nordost bort mot gården där saltet tillverkas. Vi ser både gårdsbyggnaderna och salthögarna på håll. Men en liten bit in är vägen avspärrad med höga staket och vi får vända tillbaka och fortsätta ut mot Molino Calcetera, som ser ut som en typisk gammal spansk väderkvarn. Du kan lätt tänka dig att det var väderkvarnar av just den typen som den påhittade sagofiguren Don Quijote en gång slogs emot.

Vindpump
Men när vi kommer fram till ”kvarnen” blir jag fundersam. Vem skulle anlägga en kvarn på den här platsen? Jag kommer fram till att det istället måste vara en vindpump som förr transporterade vatten från Mar Menor till salinen. Kanske är ”kvarnen” i början av stigen, inne i Lo Pagán, också i själva verket en gammal pumpanläggning?

Fågelarten
Hur som helst har det nu klarnat upp och vi vandrar tillbaka i solskenet. På vägen tillbaka ser vi svarta fåglar med vit teckning och röda ögon som jag inte vet namnet på. Men som en kommentar till det här inlägget får jag några veckor senare veta att de heter svarthalsade doppingar.









6 kommentarer

Under natur, resor

Spanska landskap sedda från tåget

Vi åker tåg från Alicante till Madrid. Spanska landskap passerar förbi utanför fönstret.

Varje träd, varje hus, varje väg har en historia att berätta.

Jag försöker fånga vyerna med min kamera. Det är inte lätt. Tågets rörelser. Ständigt nya vinklar. Reflexer och fläckar på fönstret. Jag fotograferar och raderar. Fotograferar och raderar igen.

Några bilder får ändå vara kvar. De kommer här:










7 kommentarer

Under resor

Playa Punta Prima vid Torrevieja – på höstlovet

– Halloj världen! testar stranden –

Det är onsdag förmiddag på höstlovet 2018 och vi är i den södra utkanten av Torrevieja. Det ser ut att bli veckans finaste dag vädermässigt så vi bestämmer oss för att ta en dag på stranden.

Men vilken strand ska vi välja? Våra kompisar är på annat håll så vi får tänka ut något själva.

Välja strand
Vi vet sedan ett besök här sommaren 2015 att det finns en fin naturstrand som heter Guardamar del Segura norr om Torrevieja som bäst nås med bil. Och vi vet att det finns stränder inne i stan och en pytteliten badvik som heter Cala Ferris strax söder om bostadsområdet där vi är. Men jag vill prova något nytt och tittar på kartan ut en strand ytterligare en bit söderut som ändå är på promenadavstånd. Vi bestämmer oss för att testa Playa Punta Prima.

Redan när vi rundat själva udden Punta Prima och närmar oss stranden förstår jag att det här var ett bra val. Vatten i turkosa toner. Precis vad jag gillar!

Restaurang och toaletter
Väl framme var vi sugna på något att dricka. Så bra då att det visade sig finnas en bar på stranden och att den var öppen även så här på höstlovet! Vi slog oss ner vid ett bord i solen!

Toaletter visade de sig också ha, vilket alltid är en fördel! Rena och fräscha var de också. Lite köbildning var det dock och då får vi tänka på att det här är lågsäsong för sol och bad vid Medelhavet.

Senare på dagen köper vi hämtpizza i kartong från restaurangen som vi äter nere på stranden. Det fungerar alldeles utmärkt och smakar bra.

Solstolar
Att hyra solstolar kostade 7,5 Euro per styck. De hade bara några få par uppställda men de räckte till gott och väl. Jag kan tänka mig att det är mer trängsel i högsäsong.

Stranden och vattnet
Sanden är brunbeige och det är kanske inte den vackraste nyansen, men de turkosa tonerna i vattnet och palmerna, som finns både uppe vid strandpromenaden och nere på själva stranden, är en fin inramning. Stranden är varken särskilt lång eller särskilt bred men när våra kompisar anlänt lite senare än oss visar det sig att så här års finns det i alla fall plats för lite strandtennis för ungdomarna. Jag föreställer mig att bilden är en helt annan en het dag i augusti.

Vattnet är inte varmt men inte heller direkt kallt så här års. Jag skulle beskriva det mer som svalt.

Det ligger en del tång både på stranden och i vattnet men det finns också gott om passager ut där det inte ligger någon tång.



En ”hemlig” strand
Söder om den egentliga stranden finns en mindre strand som endast kan nås genom att antingen klättra över stora klippblock eller genom att vada genom vattnet. Eller med båt, kanot eller liknande. På så sätt känns den lite ”hemlig” och i alla fall så här års är den helt folktom.

Betyg
En riktigt bra strand på det hela taget. Lite för smal, lite för kort, lite för mörk sand och lite för mycket tång för ett riktigt toppbetyg, men någonstans mellan 3 och 4 bör betyget hamna:

☀️☀️☀️➕

Avslutningsvis så var det riktigt, riktigt skönt att få en dag med fint badväder på höstlovet. Vi brukar ofta få det när vi reser till Medelhavet den här tiden på året. Men det finns verkligen inga garantier. Så ☀️☀️☀️☀️☀️ för vädret och dagen!

8 kommentarer

Under resor, Stränder, vackra platser

Katterna på Tabarca

På den spanska ön Tabarca utanför Alicante och Torrevieja, som jag skrev om igår, finns det gott om katter. Närmare bestämt ca 160 stycken. Riktigt så många såg inte vi när vi var på ön. Men många kattbilder blev det.

Numera genomförs kampanjer där katter fångas in och steriliseras av myndigheterna i Alicante. Katterna saknar i regel ägare men är omtyckta av både öbor och turister. Innan myndigheterna lät sterilisera katterna tillfrågades därför öborna som gillade idén. Efter en sådan kampanj hittades i januari 2017 tolv döda katter på ön. Men det är nog smällar du får ta om katterna inte ska bli orimligt många.

Hur som helst såg katterna ut att vara i gott skick när vi var på ön nu på höstlovet. Och lite fräcka är de nog allt också. En lurade till och med av vår femtonåring en räka genom att strategiskt placera klorna i hans ben just som han var i färd med att skala den. Att Anton då hoppade till och tappade räkan på marken är ju inte så konstigt. Och se där fick en kattmamma tag i en läckerbit att dela med sina kattungar!

Personligen så gillar jag katter och tycker inte att de är för många på ön, men jag har förståelse för att myndigheterna inte kan låta dem bli fler än de redan är.








12 kommentarer

Under resor

7 saker du behöver veta om ön Tabarca utanför Alicante och Torrevieja

Utanför den spanska semesterorten Alicante, och ungefär lika långt ifrån många svenskars andra hemort Torrevieja, finns en vacker liten ö med ett spännande förflutet. Ön kallas oftast bara ”Illa de Tabarca” men heter egentligen Nova Tabarca på valenciska, vilket förklaras av öns historia.

Här är 7 saker som du har glädje och nytta av att veta om du vill göra ett besök här:

1. Båtresan hit
Tabarca tillhör administrativt Alicante. Sommartid finns det båttrafik direkt ifrån denna turistort liksom från Torrevieja. Men närmast och med mest frekvent båttrafik till Tabarca finns den mindre orten Santa Pola.

Här finns flera båtbolag vars biljettbodar ligger på rad, intill varandra, i den lilla hamnen. Överfarten kostar cirka 10 Euro tur och retur per person. Priset är ungefär samma oavsett vilken båt du väljer så du gör klokast i att välja det bolag som har bäst avgångstider för just dig, för både resan ut till ön och resan tillbaka.

Båtarna finns i olika storlek och form. Vi åkte över med en mindre snabbgående blå båt med färgglada fiskar på och tillbaka med en något större blå och orange katamaran. Båda resorna tog ungefär en halvtimme. Med andra båtar kan det ta något längre tid. Kanske upp emot 45 minuter.

2. Var parkera i Santa Pola?
Du kommer alltså antagligen att välja att åka båt från Santa Pola, särskilt om du har tillgång till hyrbil. Men var parkera bilen? Marina Miramar heter en småbåtshamn som ligger mycket nära den hamn som båtarna avgår ifrån och här finns en relativt stor parkeringsplats. Vi parkerade här från 11 till 17 en helgdagsafton i oktober och det kostade oss 11 Euro.

3. Hur mycket tid behöver du?
Hur mycket tid du behöver beror så klart på vad du vill göra. Det finns ett par hotell på ön så det är fullt möjligt att tillbringa flera dagar här. Det kan nog vara lugnt och mysigt här när den sista båten lämnat för dagen. Under högsäsong och mitt på dagen kan du dock behöva räkna med trängsel och en del köande då så många som 3000 turister kan komma på besök varje dag.

Vi var här på höstlovet 2018 och hade fem timmar på ön. Även om det var soligt och fint väder så hade det behövt blåsa lite mindre eller vara ett par grader varmare i luften för att vi skulle ha blivit sugna på att bada. Men vi vandrade runt hela ön, strosade runt ganska länge i den lilla staden, fotograferade massor, åt lunch och satt länge och njöt i solen. Ändå hann vi med en extra foto- och pokemonpromenad och en fika utanför ringmuren innan det var dags att ta båten tillbaka igen. Fem timmar var väl tilltagen tid men om du vill bada, snorkla eller dyka, åka trampbåt (under högsäsong), shoppa eller besöka det lilla muséet på ön behöver du kanske lite mer tid. Och det är ju alltid skönt att inte behöva stressa.

4. Öns historia
Tabarca har som jag tidigare nämnde en spännande historia. Fram till 1700-talet var ön känd som ett piratnäste för så kallade ”berbiska pirater” som hade ön som bas när de gjorde räder mot det spanska fastlandet. Så särskilt berbiska var nog inte piraterna i verkligheten, men väl nordafrikanska, och illa beryktade.

Vid den här tiden hette ön Illa de Sant Pau efter aposteln Paulus som man trodde avreste härifrån. Den kallades också Illa Plana, ”den platta ön”, på grund av sitt utseende.

Namnet Nova Tabarca, eller på riks-spanska Nueva Tabarca, fick ön 1770 i och med att en italiensk befolkning kom dit som flyktingar. Men de kom inte direkt från Italien. Tvärt om. De kom från Tunisien. Utanför den tunisiska staden Tabarka finns en liten ö som också kallas Tabarka som från 1500-talet tillhört republiken Genua i nuvarande Italien. Men tunisierna hade återtagit ön 1741 och höll sedan dess dess genuanska invånare som slavar.

Carlos III lyckades 1768 förhandla loss Tabarquinerna och från den 14 oktober till den 8 december samma år flyttades några av dem först till Alicante för att senare flyttas vidare tillsammans med en nyinrättad spansk militärganison till ”nya Tabarca”. Syftet var förutom att rädda Tabarquinerna från slaveriet även att få en bofast befolkning på ön och på så sätt hålla piraterna borta för alltid.

Totalt flyttade 296 Tabarquiner till ön 1770, varav 31 var födda i Italien , 137 i Genoesiska Tabarka i Tunisien , 70 under fångenskapen i Tunisien och 58 under fångenskap i Alger. Staden på ön började byggas 1770 och redan 1779 stod kyrkan färdig.

På bara några få år lärde sig de tidigare italienarna att prata valenciska och det är det språk som fortfarande talas av öns numera knappa 70 invånare, tillsammans med riks-spanskan, katalanska. Men bybornas italienska ursprung avslöjas av att de än idag bär italienska efternamn. Byborna kom länge att fortsätta livnära sig på fiske, precis som de hade gjort på ”gamla” Tabarka. Men sedan 1960-talet är istället turismen den viktigaste inkomstkällan på ön.

5. Sevärdheter
Ön är 1750 meter från sydost till nordväst och som mest 300 meter tvärs över på andra hållet. Om du inte är här en allt för het sommardag fungerar det därför utmärkt att promenera runt ön som är ganska karg och saknar träd, utöver ett antal planterade palmer.

Den första byggnad du stöter på om du går mot sydost från hamnen är försvarsfästningen på ön. Den heter Torre San José. Det är möjligt att den framöver kommer att öppnas upp för besökare men än så länge kan den bara ses från utsidan.

Nästa byggnad om du fortsätter i samma riktning är fyren på ön. Den byggdes 1854. Fyren ersattes 1971 av en nyare men denna revs igen sedan den gamla restaurerats och åter togs i bruk 1998.

Ännu längre österut ligger öns kyrkogård, nästan så långt från staden som du kan komma.

När vi var här den 31 oktober var några kvinnor från byn på plats och pyntade alla gravarna, både gamla och nya, med blommor inför allahelgonnahelgen.

Den lilla staden på ön är annars den främsta sevärdheten här. De pittoreska husen som ligger längs gator i rutnätsmönster. Ofta med havet i fonden. Bougainvillea och palmer. Stadsportarna, torget och kyrkan. Alltihop är sevärt och mycket charmigt.

6. Att äta på ön
Det finns många restauranger på den lilla ön. Både utanför och innanför stadsmurarna. Vi valde att äta på torget inne i byn. Inte minst för att få lite mer lä.

Vi satt utomhus, innanför ett vindskydd på restaurant Ramos som finns i ett vitt hus med oreangea detaljer.

Vi åt paella. Ungdomarna tog en mixad variant medan vi vuxna valde en med enbart havets läckerheter. Den smakade mycket bra men hade gärna fått innehålla lite mer saffran. Gärna så pass mycket att det alls smakat att kryddan fanns med i blandningen. Nåja, gott var det ändå!

7. Bada
Om du är här en varm sommardag vill du säkert passa på att bada.

Du anländer till en pir och hamn på öns norra sida. Har du inget emot att bada bland båtarna så fins det en mindre strand här.

Den populäraste stranden lär annars vara den som ligger mitt över, på andra sidan av det lilla näs som avskiljer den befästa staden från resten av ön. Den större stranden ligger alltså på öns södra sida.

Vattnet runt ön är sedan 1986 ett marint naturreservat, för övrigt Spaniens första, så om du tycker om att snorkla och har egen utrustning bör du definitivt ta med den. Om vågorna går höga på den södra stranden kan det vara bättre att snorkla från den norra.

8. Många katter
Om du som jag uppskattar den grekiska övärlden bland annat för sina många katter kommer du att älska den här ön.

Om du däremot starkt ogillar katter så är kanske inte detta ett resmål just för dig.

På Tabarca vimlar det nämligen av katter i alla möjliga färger, former och mönster. Charmigt, om du frågar mig!

Avslutningsvis vill jag tacka våra vänner Stefan och Jeanette och deras söner Adrian och Leo för att de tog oss med till ön och guidade oss där!

14 kommentarer

Under historia, lista, natur, resor, vackra platser

En regnig dag i Torrevieja

Det är tisdag på höstlovet 2018. Vi är i Torrevieja, Spanien tillsammans med kompisar. Det regnar.

Det börjar lite stilla på förmiddagen men efterhand tilltar det.

Vi har promenerat in till stan, fikat, promenerat runt i stan och ätit tapas till lunch. Det regnar mer och mer. Vi bestämmer oss för att ta en taxi tillbaka till det ytterområde där vi bor.

På kvällen blir vi bjudna på kvällsmat hos våra kompisar. Buffé. Mums! Jag fixar efterrätten: vaniljglass, persimon, granatäpple och vit choklad. Och regnet öser ner.

Men när vi går hem har det klarnat upp och vi ser stjärnorna på himlen. Onsdagen ser ut att bli en fin dag.

Och även en regnig tisdag i oktober kan vara en fin dag. På sitt sätt.







4 kommentarer

Under resor

Ett par timmar i Alicante


Ett par tre timmar i Alicante. Vad hinner du med? Vi hann med detta:

När vårt tåg anländer till Alicante från Valencia har vi blivit fem tio minuter sena. Det gör nu inget. Våra kompisar som ska visa oss Alicante på ett par tre timmar har också blivit försenade från Torrevieja.

Trapporna upp mot borgen
Våra kompisar vill visa oss utsikten uppifrån borgen. Så vi går uppför. Mot Castillo de Santa Barbara som ligger ligger 167 meter över havet. Borgen byggdes av morerna på 800-talet men döptes efter helgonet Santa Barbara eftersom aragoneserna övertog borgen efter att ha besegrat araberna just på detta helgons festdag.

Trapporna upp mot borgen omges av pittoresk spansk bebyggelse. Ungefär halvvägs upp stannar vi till på en utsiktsplats, beundrar vyerna och konstaterar att om vi ska hinna hämta ut vår hyrbil så är det lika bra att vända ner mot stan igen. Men först fotograferar vi staden, stranden och det turkosa vattnet så här lite från ovan…







Gamla stan
När vi kommer ner från berget kommer vi rakt in i Alicantes gamla stadskärna. Alicante grundlades år 324 f.Kr. av grekerna som kallade staden för Akra Leuke. Såå gammal är nu inte det mesta av stadskärnan, men mysigt är det ändå. Vi passerade bland annat stadshuset innan vi gick ut genom en portgång ner mot havet…


Strandpromenaden
Vi hann också gå lite på strandpromenaden innan vi tog varsin pizzaslice på ”flugsvampgatan” och sedan gick tillbaka till stationen och hämtade hyrbilen.



En avslutande vinjettbild från utsiktsplatsen:

14 kommentarer

Under resor

En dag i Valencia

Göra Valencia på en dag? Går det? Vi har i alla fall försökt idag. Promenerat en och en halv mil. Sett gamla stan, bland annat från kyrktornet Torre del Miguelete, efter att ha gått de 207 trappstegen upp.

Vi har sett flickor och kvinnor i vackra folkdräkter, kyrkor och torg, en marknad, ett motionslopp, en av stationerna och stadens tjurfäktningsarena, den nya futuristiska ”vetenskapsstaden” och strandpromenaden nere vid havet. Och ätit paella. Bland annat.

Valencia är Spaniens tredje största stad och har cirka 800 000 invånare i kommunen samt cirka 1,6 miljoner invånare i storstadsområdet.

Hotellet vi bor på ligger mitt emot Palau dels Borja, där den socialistiska regeringen höll till en period under spanska inbördeskriget sedan den blivit borttvingad från Madrid. Senare användes palatset av Franco när han gjorde besök i staden.

Plaza de la Virgen heter ett torg som ligger i närheten. Där är en fontän i mitten och där ligger Valencias katedral med tornet Miguelete. Det var på det torget vi sprang på flickorna och kvinnorna i de vackra folkdräkterna.

Ciutat de les Arts i les Ciències (vetenskapsstaden) är ett stort komplex med flera futuristiska byggnader där de flesta är utformade av arkitekten Santiago Calatrava som kommer från staden. Bland byggnaderna i vetenskapsstaden finns operahuset, en biograf, vetenskapsmuseet Museu de les Ciències Príncep Felipe, kongresshallen Ágora och det oceanografiska museet l’Oceanogràfic.

Playa de la Malvarrosa heter stranden i Valencia, den ligger ca 5 km från centrum och kantas av både strandpromenad och restauranger. Det var här vi åt paella med hummer till lunch efter låååång väntan. Den som väntar på något gott väntar ofta för länge.

På vägen tillbaka mit hotellet promenerade vi bland annat genom den park som tillskapats på den plats där floden Turia förr flöt genom staden. Där blommade stora rosa blommor på vackra träd som jag aldrig sett förut och därför inte heller vet namnet på.












10 kommentarer

Under resor, vackra platser

Mallorca – blev av med betalkort och körkort, hyrde bil och gick för långt


Varje resa har sina missöden. Den här resans inträffar inom loppet av mindre än ett dygn: Först blir jag av med både mitt Mastercard och mitt körkort på kvällen och nästa morgon går vi en oplanerad och onödig långpromenad för att hämta ut den förbokade hyrbilen.

Det är när vi ska gå och lägga oss som jag upptäcker det. Alla tre kort som jag numera förvarar i plånboksfodralet till min iPhone är borta! Varför jag haft ett använt liftkort från Björkliden där är jag inte själv klar över. Även om det kan återanvändas behöver det ju inte precis följa med mig till Mallorca och överallt annars. Användningsområdena utanför skidsäsongen och Lappland Resorts är begränsade. Och jag det är därmed måttligt bekymrad över att det kommit bort.

Däremot körkortet och betalkortet är det värre med. Har de kommit i orätta händer? Det vore självklart inte alls bra.

Var är korten?
Efter att ha frågat de andra i familjen om de sett korten och fått nekande svar klarnar bilden över hur jag blivit av med korten ganska omgående. Efter middagen var vi nere på stranden. Jag öppnade plånboksfodralet för att fotografera med mobilen. Bryggan vid Playa de Muro i skymningsljuset full av människor: de som fiskade, de som fotograferade porträttbilder och de som bara njöt av den fina kvällen och de som väntade på någon annan som fiskade, fotograferade eller njöt av kvällen.

Eftersökning på stranden
Det har hunnit mörkna nu men jag och min reskamrat i livet, Anders, skyndar ner till stranden för att söka i sanden vid den solstol där vi suttit någon timme tidigare och tittat på havet i skymningsljuset. Ja, vilken solstol var det egentligen? Jag använder mobilens ficklampa men några kort hittar vi inte. Däremot lyckas jag gräva fram det örhänge som jag tappar i sanden när jag letar efter korten och som Anders av misstag trampar ner i sanden.

Korten spärrade
Tillbaka på hotellrummet noterar jag att jag har ett par meddelanden på messenger. Men jag tänker att de får vänta. Nu måste jag spärra korten innan jag ägnar mig åt något annat.

Via bankens spärrtjänst kan jag både spärra mitt Mastercard och bli kopplad till Transportstyrelsen för att spärra körkortet. Skönt! Då var det fixat.

Korten upphittade
Nu kan jag kolla vem det är som messat. Det visar sig vara en för mig okänd kvinna som heter Marisa och som har hittat mina kort på stranden: ”Hello, I have your Credit card and driving licence. I am photographer in Playa Gardens.” Så lite senare får jag tillbaka korten, vilket känns jätteskönt även om de nu är spärrade. Ja, utom liftkortet då. Återstoden av resan får vi använda Anders betalkort. Ja, ja. Inte mig emot. ;)

Hämta hyrbil
Nästa dag ska jag och Anders gå och hämta den bil jag bokat hemifrån. Bilfirman heter Vanrell och var den biluthyrare som låg närmast hotellet som jag kunde hitta via Google Maps. Bra betyg hade de också. Och helt okej prisläge. Nu tar jag på nytt ut vägen dit i Google Maps och det verkar vara lite längre än jag hade för mig men vi börjar gå. Det tar betydligt längre tid än jag föreställt mig men till slut kommer vi fram. När jag plockar fram min utskrivna reservation säger killen bakom disken: ”Jaha, det var ni som bokat via nätet? Det är på nästa kontor. Efter den andra rondellen.”

Gå för långt
Så vi fortsätter gå. När vi kommer dit hjälper kvinnan bakom disken där en annan kund så vi sätter oss ner att vänta. När det blir vår tur har inte heller hon någon bil åt oss. Men hon ringer och tar reda på var bilen finns. Den visar sig vara på ett helt nyöppnat kontor alldeles intill vårt hotell! Kvinnan ordnar så att vi får skjuts tillbaka dit. Och vi kan äntligen hämta ut bilen. Anders får köra eftersom mitt körkort är spärrat. (Även om jag visar upp det i samband med att jag hämtar bilen.) Vi plockar upp pojkarna och den packning vi ska ha med oss men så uppräcker jag en sak: Min solhatt är borta.

Solhatt eftersöks
Jag går till kontoret där vi hämtat bilen. Men där är den inte. Vi kör till kontoret längst bort med den hjälpsamma kvinnan. Där är inte heller hatten. Hon ringer mannen som skjutsade oss, men han har den inte heller. Först när vi är tillbaka på det första biluthyrningskontoret blir det bingo och jag får tillbaka min hatt. Dock efter att vi en stund har suttit fast i kö bakom en hästdroska.

Slutet
Nåväl. Slutet gott, allting gott. Vi fick lite gratis motion och ett nytt betalkort kom med posten en knapp vecka efter hemkomsten. Och spärrningen av körkortet gick att häva med ett enkelt samtal till Transportstyrelsen och identifiering via Mobilt BankID.

Sensmoral
Det vi kan lära av denna lilla historia är sex ting:
1. Kolla mess innan du spärrar kort
2. De flesta människor är ärliga
3. Ta med mer än ett betalkort på resan
4. Kolla Google Maps och bokningen noga innan du börjar gå
5. Håll i hatten
och
6. De flesta missöden slutar bra

12 kommentarer

Under resor

Att fira 50-åring i Port de Sóller


Den 30 juni fyllde min svägerska 50 år. Vi välkomnade hela familjen till Mallorca och var med på firandet under ett knappt dygn i Port de Sóller som jag och min sambo Anders har besökt en eller två gånger förut. Vi är inte helt säkra på att vi faktiskt var här när vi besökte Mallorca på 1990-talet, även om vi tror oss minnas det. Men att vi var här på en dagsutflykt med barnen 2013 vet vi alldeles säkert.

Solnedgång
Jag går längs med strandpromenaden i Port de Sóller. Solen sänker sig sakta ner bakom bergen. Jag fotograferar. Ju längre norr ut jag kommer desto högre över siktlinjen syns solen. Det kommer nog att bli en vacker solnedgång i kväll. Men den som vill se solen gå ner i havet här måste befinna sig på den norra delen av stranden. Det gör inte jag. Inte än. Och jag har inte tid att vaka in någon solnedgång ikväll. Jag har lämnat min familj på Marina Soller Hotel för att ge mig ut på jakt efter röd alkoholfri dryck. Vi ska nämligen göra sangria som välkomstdrink i två varianter. Anders och 13-åringen har redan hittat övriga ingredienser. Men utan röd färg kan ingen dryckesblandning komma undan som alkoholfri sangria. Och 13-åringen vill gärna bjuda sina kusiner på just det.

Spårvagnar
Så jag letar alltså efter en livsmedelsaffär. Men jag hittar inte någon. Så jag fortsätter gå. En spårvagn passerar. Spårvagnarna här förbinder turistorten Port de Sóller med kommunens huvudort Sóller som ligger en liten bit inåt landet. Det är en populär tur bland barnfamiljer och vi provade att åka, jag och barnen, för fyra år sedan.

Fin turistort
På andra sidan gatan längs strandpromenaden kantas gatan av restauranger och en och annan butik som säljer kläder och prylar med oss turister som målgrupp. För även om Port de Sóller ligger väldigt pittoreskt vid en naturhamn och omgiven av höga berg så är den mesta av bebyggelsen hotell och restauranger och annat som hör ihop med turismen. Antagligen beror det på att landskapet är så kuperat men orten har trots turismen förskonats från stora fula hotellkolosser. Det gör att bebyggelsen ser väldigt äkta ut. Det är en mycket vacker plats! Men några livsmedelsbutiker hittar jag inte. Men till slut en dryckesbutik på en tvärgata. Jag köper grönt iste smaksatt med granatäpple. Inga konstgjorda tillsatser ska det vara så jag har gott hopp om att färgen på drycken är röd även om det inte syns genom flaskan. När jag kommer tillbaka till hotellet, flera foto-stopp senare, ska det visa sig att jag gissat rätt. Tur, för några andra röda, alkoholfria drycker hittade jag inte.

Kramkalas
När sangriorna är fixade och jag är avduschad ligger vi rejält efter tidsschemat trots att jag hela dagen hävdat att vi har gott om tid, när pojkarna velat skynda på. Det gör nu inte så mycket eftersom min bror och svägerska och pojkarnas kusiner är försenade från Skavsta. Att vi alls är här beror från början på att vi av en slump råkade boka resor till Mallorca så att vi skulle befinna oss här samtidigt. Klart att vi ville träffas då! Vi lämnar hotellrummet och sätter oss utomhus, på hotellets restaurang för att äta medan vi väntar. Och just som vi fått in maten dyker de upp! Stort kramkalas!


50-årsdagen
Hotellets restaurang har precis hunnit stänga köket men set går ändå bra att de sitter vid samma bord som oss, nära vattnet, och beställer från barmenyn. Efter middagen överraskar vi med sangria, lufttorkad skinka och bitar av spansk ost på deras hotellbalkong. Innan vi går ner till vår lägenhet i en angränsande byggnad hinner vi skåla för 50-åringen när det blivit nytt dygn.

Nästa morgon äter vi hotellfrukost tillsammans, slappar vid poolen, tar ett dopp i havet, äter paella till lunch och går en sväng längs havet innan det är dags för oss att lämna födelsedagsfesten och ge oss av tillbaka till Playa de Muro och ”vårt” hotell, Zafiro Bahia, för ett sista kvällsdopp i havet och en sista middag på Mallorca för den här gången.




8 kommentarer

Under resor, vackra platser