Etikettarkiv: Norge

Visst är Norge vackert!


Jag postade för en tid sedan en lista på 20 av de vackraste platser som du når med tåg i Europa. Inlägget fick stor spridning – det har nått över sextusen personer – framförallt via Facebook och därmed dök det så klart upp några personer som ville ifrågatätta urvalet. Flera av dessa påpekade att inga platser i Norge finns med på min lista.

Det beror inte på att Norge inte är vackert – Norge är ett av världens vackraste länder. Men den enda gången jag åkt tåg i Norge så åkte vi till Narvik och jag tycker helt enkelt inte att Narvik är en särskilt vacker plats.

Geiranger
Däremot har jag åkt bil en del i Norge. Första gången med min mamma, pappa och bror någon gång i mitten av 1980-talet. Vi åkte då från Kolmården i Sverige till Geiranger och Ålesund i Norge. Det var många vackra platser som vi passerade. På bilden ovan syns jag på en plats där vi stannat för att fika. Och är det inte en järnväg som syns i bakgrunden? Men exakt var detta var minns jag så klart inte idag.

Oslo
Jag var också på skolresa till Oslo på högstadiet. En stad som jag också besökte med min familj helt kort sommaren 2017. Och visst är Oslo en fin stad. Men inte heller den platsar på min lista. Bland städer i Europa som inte fanns med på min lista kan också nämnas så pass vackra städer som Prag, Paris och Stockholm.

Nordnorge
En gång mot slutet av 1980-talet rundade jag och min sambo norra Sverige med min dåvarande bil. En vit Saab V4. Vi körde från Luleå till Narvik och vidare norrut i Norge. Vi letade efter Treriksröset från den norska sidan men hittade aldrig dit. Fortsatte sedan vidare in i Finland och ner längs Tornedalen. Mestadels på den finska sidan. Jag minns det som en mycket vacker resa. Särskilt sträckorna i Norge. Men om där finns några järnvägsstationer vet jag inte.

Och så var vi ju på Lofoten också sommaren 2017. Fortsatte dit med hyrbil från Narvik. Och där är ju fantastiskt vackert. Men inte heller där finns det någon järnväg. Så. Därför fanns det inga norska destinationer med på min lista. Men jag tvivlar inte på att det kan vara mycket vackert att åka tåg i Norge. Jag har bara mycket kvar att utforska där.

Bilden nedan är från Lofoten.

Lämna en kommentar

Under resor, tåg, vackra platser

Granne till Paradiset


Bøosen heter den här fjorden på Lofoten. Den ligger granne med ett fjäll som heter Paradiset. Det har jag läst mig till.

Hade jag vetat det när vi var där skulle jag så klart ha fotograferat Paradiset för att du skulle få se hur det ser ut. Men nu får du nöja dig med att se en plats som är granne till Paradiset. Kanske gott nog?

4 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser

Visst kan papperskorgar vara snygga!



Där många människor semestrar i naturen behövs papperskorgar. Om det saknas är det så klart ingen ursäkt för att skräpa ner. Det går bra att ta med sig skräpet hem. Har du släpat dit sakerna kan du gott ta med dem därifrån också. Men ändå. Papperskorgar underlättar renhållningen. Tyvärr är de ofta fula saker som jag undviker att få med på bild. Men de här papperskorgarna på Hauklandstranden i Lofoten, Norge var så snygga och färgglada att de fick bli bildens huvudmotiv.

Här har de tänkt lite utanför boxen när de placerat skräpet inuti glada boxar av trä. Eller är alla papperskorgar på badplatser i Norge lika snygga? Nån som vet?

8 kommentarer

Under fotografi, miljö, resor, vackra platser

Jag har sett var alla vägar tar slut – om en roadtrip till Haukland och Å i Lofoten

Vi hyrde bil och körde från Narvik till Hauklandstranden där vi hyrt hus och dagen efter vidare mot Å i Lofoten som måste vara den plats på jorden ”där alla vägar tar slut”.

Men resan började på sätt och vis redan 1990. Jag var tjugo och några år gammal. Vi rundade Sverige i Norge. Från Narvik och upp. I en vit Saab V4. Alla sa efteråt: var ni på Lofoten? Men vi hade aldrig tid då, att se var vägen tar slut. Eller tog oss aldrig tid. Vi bodde trots allt fem år i Luleå. Och den hette inte ens E10 då, vägen som går från Lule med å till Å med bara Å.

Hyra bil
Men åren går och en dag finns det tid. Vi har åkt tåg från Blekinge, där vi nu bor, tillsammans med våra två barn, via Norrköping, Stockholm, Abisko och Björkliden. Sedan lämnat Narvik i en Kia, en hyrbil. Det går nämligen bra att hyra bil i Narvik som vi gjorde och sedan lämna bilen på Evenes flygplats. Eftersom jag ville lämna bilen just där var det en smidig lösning som inte blev dyrare för oss än om vi hyrt bil i Kiruna och lämnat den bilen just på Narviks flygplats. Hade vi däremot velat resa hem via Kiruna också skulle det ha varit billigare om vi både hämtat och lämnat bilen där – trots fler mil och dagar. Värt att tänka på för den som planerar en resa i hyrbil till Lofoten. Norge är väldigt mycket dyrare än Sverige.

Mot Lofoten
Från Narvik är det 19 mil till Raftsundbrua (Raftsundsbron) som är gränsen mot själva Lofoten längs Kong Olavs vei (Kung Olavs väg), som E10:an också kallas här på den norska sidan. Redan innan du är där är landskapet vackert och vyerna hänförande. Det finns ingen magisk gräns i naturen som gör vyerna vackrare på Lofoten än i trakterna runt omkring. Stora delar av Norge är lika fantastiskt vackert. Så också här runt Narvik på väg mot Lofoten. Vi har tur med vädret och har strålande solsken – och det gör sitt till!

Få och felplacerade rastplatser
Lofoten har varit ett relativt stort internationellt resmål allt sedan 1980-talet eller så. Därför tycker jag att det är märkligt att det längs vägen finns så få rastplatser och andra ställen att parkera bilen. De som finns är dessutom ofta placerade i en buske utan vyer mot det vackra landskapet. Obegripligt. Jag begär och får ändå ett och annat fotostopp längs vägen. Ibland får jag traska en bit för att få fatt i en vy. Trots fantastiska vyer nästan överallt längs vägen. Jag fotograferar och filmar därför en del direkt från bilen också. Men Norge! Så här kan ni inte ha det. Inte om ni vill kunna locka ännu fler turister. Som det nu är stannar många här och där längs vägen, men ofta står det redan en eller två bilar på de få platserna. Fler rast- och fotoplatser behövs. Självklart i de vackraste lägena. Hur svårt kan det vara?

Samisk restaurang
Ungefär en halvtimme innan du är ute på själva Lofoten ligger ett samiskt café, restaurang och hotell som heter Boazovazzi och som finns i ett hus som är målat i glada färger. När vi kommer hit har vi spanat efter någonstans att äta ett tag. Restauranger finns det inte heller så många. Så vi stannar så klart här och äter. Jag och Anders delar på dels en macka med älgkött och dels en pannkaka med grädde och hjortron. Det smakar mycket bra. Vi sitter ute på baksidan där vi har utsikt mot en kåta i förgrunden och en sjö och fjäll i bakgrunden. Stället är så klart tillrättalagt för oss turister men jag gillar det ändå. För den som vill finns det också möjlighet att köpa samiskt konsthantverk. Och fungerande wi-fi har de också.

Haukland
Till Haukland är det ytterligare en bit. Hela resan tar 4,5 timme effektiv körtid och lägg därtill valfri tid för olika stopp längs vägen. Hauklandstranda, som den heter på norska, är delad i två. Längs den första delen står långliggande husvagnar uppställda på privata, inhägnade gräsplättar. Här finns utöver det inga bra parkeringsmöjligheter. Men kör vidare en kort bit på vägen som går mot Uttakleiv och precis innan tunneln kommer du till själva byn Haukland, som inte är stor, och den andra delen av stranden med turkost vatten. Och här är parkeringsmöjligheterna betydligt bättre. Stora skyltar berättar att camping är förbjuden. Men möjligen gäller det bara själva sandstranden. För på parkeringen står många husbilar och på gräset hitom sandstranden står minst lika många tält. Camparna sitter i små grupper vid sina tält. Flera har tänt små lägereldar.

Haukland Beach House
Vi slipper campa. Jag har hyrt en liten stuga som heter Haukland Beach House och som ligger en liten bit från själva stranden, inne i byn. Eller by och by, det är några hus bara. Huset vi hyr är i två våningar med ett sovrum, tvättstuga och toalett med dusch på bottengången samt kök, vardagsrum och ett sovrum på övervåningen. Köket är utrustat med både riktig spis, med vanlig ugn, mikrovågsugn och diskmaskin. Där finns också en brödrost. Andra gäster har lämnat efter sig salt och kryddor så det är lite överflödigt att vi också köpt det med oss. Men det visste vi ju inte i förväg. Vi har stannat i Svolvaer och handlat. Kryddblandningen jag tog ur högen gör i och för sig att pastasåsen smakar mycket gott.

Caféet i Haukland
Husägarna driver också ett litet café med konstutställning och försäljning. Det ligger i en nedlagd kraftstation. Det finns en gångstig dit direkt från stranden. En av ytterväggarna täcks av två barnporträtt. Andra verk av samma konstnär finns till försäljningsingenjör i kraftstationen. Jag och Anders fikar där en dag. Betalar stughyran också. Och jag köper ett par örhängen. De föreställer ett par snäckor är gjorda i porslin av en konstnär i närheten som ägarinnan känner. Jag frågar vilken metall de är gjorda av. Vill inte gärna använda örhängen med nickel i. Hon ringer upp konstnären och får bekräftat att det är silver. Så då köper vi dem. Vi pratar om lite allt möjligt. Bland annat om den ökande turismen och sociala medier. Kvinnan som är född och uppvuxen på Lofoten berättar att Reinebrinken har blivit ”the place to be” på Lofoten tack vare bilder på sociala medier. Utsikten ska vara fantastisk. Men stigen upp har blivit så söndertrampad att det rent av blivit farligt att gå upp där.




Uttakleiv
Vid Haukland börjar en vägtunnel som leder till Uttakleiv. Tunneln har bara ett körfält men här och var finns mötesplatser för mötande trafik. Uttakleivs strand är lika vackert som den i Haukland, men på ett annat sätt, och dessutom kan du se solen gå ner i havet här om du har tur med vädret. Det är också möjligt att promenera runt berget, längs havet, mellan Haukland och Uttakleiv, på den gamla grusvägen. Då kan du också, hela vägen, höra fårens bjällror och se dem beta på sluttningarna. I Haukland är det ett staket mellan fåren och stranden men vid Uttakleiv kommer djuren ännu närmare vattnet.

Tråkiga Leknes
En dag åker vi in till Leknes för att äta lunch och handla. Leknes är en ganska tråkig by och är inte mycket att se. Egentligen. Men maten på Johnsens fiskerestaurang smakar bra. När jag ätit min fisksoppa kollar jag väderprognoserna i telefonen. Det ser ut att bli hyggligt väder resten av dagen men sämre väder nästa dag. Därför föreslår jag att vi direkt efter lunchen kör vidare mot Å vilket jag får med de andra på. Handla kan vi göra på Coop i Reine på vägen tillbaka.

Vägen mot Å
Så vi kör vidare på E10 och passerar de vackraste vyer som vi ser på hela Lofoten. Särskilt i Reine är det otroligt vackert. Även om det har börjat mulna på lite nu. Vattenytan på fjorden ligger stilla och bergen är dramatiska. De små röda och gula fiskebodarna på pelare, som kallas rorbuer, speglar sig i vattnet. Jag bestämmer mig för att stanna här och fotografera när vi handlat kvällsmat och mer mjölk på tillbakavägen.



Där alla vägar tar slut
Så passerar vi Å, som är den sista byn längs vägen. Den är också fin, men inte riktigt lika hänförande som Reine. Men vägen, som blivit smalare efter hand, fortsätter genom en tunnel till. Men sedan är det tvärstopp. Vägen avslutas med en stor parkeringsplats. Från parkeringsplatsen leder en asfalterad gångväg vidare. Vi promenerar ut på den. Men så tar den plötsligt också slut mitt uppe på berghällen. Och det är då jag kommer att tänka på textraden ”för jag vill se var alla vägar tar slut” i en låt av Peter Le Marc. ”Å, låt mig höra den en sista gång, spela hennes älsklingssång.” Och vi vandrar vidare ut på berghällarna. Hav och båtar. Öar på avstånd. Ännu längre ut. Sjöfågel som häckar. Hjortron. Och några bär som jag tror kan vara tranbär. Berghällar. Motljus. Och jag tänker ”Nu har jag sett var alla vägar tar slut!”


Avslutningsvis
Du kan också se den här berättelsen i form av en roadmovie på Youtube. Jag har tidigare länkat till en längre version. Men jag har också gjort en kortare på en minut som jag också lagt ut på den här bloggens sida på Facebook där den har setts av över 2 000 personer:

Haukland Beach

6 kommentarer

Under resor

Nu är vi på Sardinien!



I går vaknade vi och åt frukost i Nordnorge, åt lunch inne i centrala Oslo, middag i ett flygplan och en sen kvällsglass i en by på Sardinien. Idag har vi bara badat och tagit det lugnt. Det kändes väldigt rimligt.

Hur tänkte jag?
Natten till i förrgår började det regna vid Haukland Beach där vi bodde i ett hus vi hyrt för tre nätter. Regnandet fortsatte hela vägen tillbaka mot Narvik (nästan) från Lofoten. När vi kom till hotellet i Bjerkvik, en halvtimme från Evenes flygplats, plockade jag upp pappershögen med mina bokningar ur väskan. Jag påmindes då om att flyget mot Oslo skulle gå 11:15 men bilen kunde lämnas tidigast 10:00. ”Hur tänkte jag där?” utbrast jag då.

Små marginaler
Men efter efter att ha kört till flygplatsen och tankat upp bilen parkerade vi den på en av Avis p-platser vid flygplatsen. Sedan hämtade vi ut boardingkort och lämnade in väskorna på ”bagdrop” och strax innan klockan slagit 10 kunde jag faktiskt lämna tillbaka bilnycklarna innan vi gick genom säkerhetskontrollen. Det fungerade ju utmärkt trots små marginaler! Ofta är det ju så att det behövs mindre marginaler på mindre flygplatser.

Kul detalj
En rolig detalj på flygplatsen utanför Narvik var att på en vägg har de en jätteplansch över Hauklandstranden. Stugan vi bott i fanns bakom en papperskorg. Vi flyttade undan den en bit för att återse stugan.

Lunch i Oslo
På Gardemoens flygplats hade vi fem timmar mellan flyg. Efter snabb omröstning – tre mot en – bestämdes att vi skulle lämna flygplatsen för lunch inne i Oslo. Pojkarna delade på en lasagne och jag och Anders på en pizza Norge – med renkött och ruccola (!) Vi hann också gå Karl Johans gate fram och tillbaka innan det var dags stt ta snabbtåget tillbaka till flygplatsen igen.

Långsam säkerhetskontroll
Här var det en betydligt långsammare och krångligare säkerhetskontroll där flera av våra väskor skulle letas igenom och stökas runt i efter föremål i metall. Suck.

Lugn dag idag
Nåja. Sedan igår kväll är vi på Sardinien och idag tyckte vi att vi förtjänade att bara ta det lugnt på stranden här i Porto San Paolo. Här är vattnet väl så turkost som på Lofoten men betydligt varmare!

5 kommentarer

Under resor

Video: Till Å i Lofoten – där alla vägar tar slut

Alltså! YouTube! Hur kan en så stor aktör ha en app som är så hopplös att använda för att ladda upp klipp? 

Det tog säkert närmare 10 försök att lägga upp det här klippet som jag suttit och knåpat med i bilen och på stunder när vi tagit det lugnt i stugan på Lofoten. Filmat och redigerat med mobilen.

Hur kan YouTube fortfarande ha en app som hänger sig helt varje gång kontakten med internet tappas tillfälligt? Så att man måste börja om? Igen och igen? 

Dessutom retar jag mig på att jag inte kan välja vinjettbild i appen. YouTube lyckas alltid på något vis tugga igenom materialet och välja den minst relevanta bilden av alla. Grrr…

Nå. Till slut lyckades jag lägga upp klippet. Så här är det. En längre text om besöket på Lofoten knåpar jag fortfarande på. Den kommer så småningom. När den är klar. 

Till dess får ni hålla till godo med rörliga bilder. Och ett låtval som kanske kan tyckas märkligt. Kan någon knäcka varför jag tyckte att just den musiken passade in här?

10 kommentarer

Under resor, YouTube

Tre dagar på Lofoten

Hur sammanfattas tre dagar på Lofoten? Jag vet inte. Bearbetning pågår. Vi har kört. Stannat till vid vackra platser, som här.  Kört och kört och kört vidare till Haukland Beach där vi bor tre nätter, doppat oss i havet som kanske inte var varmare än 12 grader, promenerat, men inga längre sträckor. Kört vidare dit där vägen tar slut. Åh, säger man då. I Å. Men allra mest åh! säger man kanske strax innan,  i Reine? Sen har vi softat lite. Åkt till Nusfjord. Ätit fisk. Både som soppa samt både torkad och grillad. Ätit val av misstag. Det var gott. Men det handlar inte om det.

Flera sorters väder har vi också provat på. Kanske sammanfattar man lite så? 

2 kommentarer

Under resor