Etikettarkiv: Italien

Ny film: Venedig i februari

Hur ska jag någonsin bli en YouTube-stjärna om jag aldrig lägger ut någon film?

Skämt åsido. Insåg att jag inte lagt ut något på nio månader. Så nu var det väl ändå dags att klippa ihop något, tänkte jag. Och så gjorde jag det.

Mindre trängsel, samma sevärdheter. Romantik, stillhet och båtar. Och blåa skor?

Tänk dock på att under karnevalen, som också är i februari, är det en helt annan trängsel.

Jag har tidigare skrivit om när man ska åka till Venedig – åsikter månad för månad.

6 kommentarer

Under film, resor, YouTube

Höstlovstips: Rom


Vi var i Rom på höstlovet 2014. Jag har tagit reda lite på om priser och möjligheter för den som skulle vilja besöka Rom på höstlovet i år. Men först en tillbakablick på vår resa:

Tänk att gå en höstlovsdag längs Tibern, titta på roligt parkerade bilar och se platanerna skifta i höstfärger. Titta på duvorna och promenera via broarna vid Tiberön och förbi Cloaca Maxima. Tänk dig en underjordisk avloppskanal från 600-talet före Kristus som fortfarande är i bruk. Snacka om hållbart samhällsbyggande!

Höstlov i Rom
Tänk dig att visa dina barn Colloseum och Forum Romanum. Och Vatikanen. Kanske när påven talar till folket. Tänk dig att göra en utflykt till Roms akvedukter eller till en badort någonstans längs kusten. Vi besökte fina Sperlonga och fick oss till och med ett dopp i havet.

Vi bodde annars i en lägenhet på bottenvåningen i ett vackert gammalt flerfamiljshus inne i centrala Rom. Lägenheten låg alldeles intill Tibern där det är fint att promenera bort mot Petersskyrkan vars kupol syns i bakgrunden.Inte långt från Piazza Navona. Där du kan äta middag på kvällen eller bara ta en gelato – en italiensk glass.

10 tips
Jag har skrivit förut om tio saker som du inte får missa i Rom och som vi naturligtvis valde att uppleva: Antikens lämningar, bokstäverna SPQR, Tibern i blå timmen och änglarna på Ponte Sant’Angelo, fontänerna, torghandeln, Vatikanen, att strosa omkring lite planlöst och hitta utanför guideböckerna. Samt att äta gott.

Vad kostar det?
Om du vill besöka Rom på höstlovet i år så är det så klart lite sent att boka. Men inte för sent. Med avresa från Kastrup, Köpenhamn kan du komma iväg lördagen den 27 oktober klockan 20:30 på kvällen och landa 23:05. Väljer du sedan att resa tillbaka fredag morgon klockan 07:55 för att landa 10:25 så kostar flygresan tur och retur för fyra personer just nu cirka 6 500 kr. Flygresan kan du – om du vill – klimatkompensera genom en gåva till VI-skogen på 500 kr.

Dyrare från Arlanda
Från Stockholm blir det tyvärr betydligt dyrare. 10 000 kr mer, alltså totalt drygt 16 000 kr, just de dagarna och då gäller det ändå inte direktflyg. För direktflyg tillkommer ytterligare ett par tusen och du hamnar då på ett pris på över 18 000 kr för fyra. Den som bor runt huvudstaden kan ju därmed överväga att ta tåget eller köra till Kastrup. Det lär bli billigare. Parkera bilen och/eller övernatta är billigare på svenska sidan om bron. Vid Hyllie till exempel.

Sex nätter i Rom för fyra personer i bra mellanklassboende kan du boka till priser från cirka 6 500 kr upp till ungefär det dubbla beroende på läge och övriga önskemål.

Totalkostnad
För som lägst 13 000 kr kan du alltså just nu boka flyg och boende i Rom höstlovet 2018. Det som tillkommer är kostnader för att ta sig till och från flygplatserna, bagageavgifter, eventuell klimatkompensation och måltider. Lycka till med bokningen!

Här några fler bilder från vår resa 2014 som jag förut inte har publicerat:







7 kommentarer

Under höst, resa med barn, resor, vackra platser

Höstresa – Milano – ett Paris i Italien

Vi avslutade vår höstlovsresa till Italien förra året med ett par dagar i Milano som vi mest av allt ägnade åt att strosa omkring. Jag har skrivit förut om parken Indro Montanelli som visade sig vara mycket vacker i höstskrud. Och jag har också skrivit om kanalerna i Milano. Men jag har inte förut skrivit ett samlat inlägg om mina intryck av staden.

Milano är Italiens näst största stad efter Rom men mitt intryck är att staden påminner mer om den franska huvudstaden än om den Italienska. Och lite påminner den kanske om Lissabon och Norrköping också med sina gula spårvagnar.

Ekonomisk motor
Milano är ett internationellt centrum för modeindustrin med stora modehus som Giorgio Armani, Dolce & Gabbana, Prada, Gianni Versace och Valentino. Staden är överhuvudtaget italiens ekonomiska motor. Milanobörsen (Borsa Italiana) är Italiens börs för handel med värdepapper som aktier. Här finns flera stora mediaföretag, tidningar, TV-bolag, reklambyråer och IT-bolag. Bland annat Google har sitt italienska kontor här. Här finns även verkstadsindustrier som Alfa Romeo och Pirelli. Milano är på gott och ont mycket modernare än Rom. Och även om jag gillar Rom mer – det är en av mina två favoritstorstäder i hela världen så är det något särskilt också med Milano.

Domen
Duomo di Milano är Milanos gotiska katedral, säte för den katolska kyrkans ärkebiskop i Milano. Den är stadens största sevärdhet och den näst största gotiska katedralen i världen – bara katedralen i Sevilla är större. Domen rymmer 40 000 människor. Den började byggas på 1300-talet men är fortfarande inte färdig, då byggandet forfarande pågår.Här utanför hittade mina pojkar många Pokémons.

Maten
Två gånger äter vi på Pane & Vino på adressen Carrobbio, 4. Första gången tar jag spaghetti med färsk tryffel som hyvlas över pastan vid bordet. Andra gången är det Anton, då 13 år, som väljer denna rätt. Överhuvudtaget var vi nöjda med maten i Milano.

Galleria och promenader
Jag är inte mycket för att shoppa på resa men desto mer för att promenera. Milano är en stad som erbjuder båda möjligheterna och vi valde, som vanligt, den senare. Och även om vi inte handlade minsta pinal var det speciellt att promenera genom den kända Galleria Vittorio Emanuele II.

Ta sig dit
Vi flög billigt med Easyjet från Kastrup och klimatkompenserade resan genom en gåva till VI-skogen i Afrika. Men för den som har tid och ork går det också bra att åka tåg hela vägen till staden. Själva tog vi tåget till och från flygplatsen och även till och från Cinque Terre. Det blev en billig höstlovsresa.













7 kommentarer

Under höst, resor, vackra platser

7 anledningar – därför är Rom mer romantiskt än Paris

Om du googlar ”världens mest romantiska stad” kommer du att få följande svar: ”Världens mest romantiska plats är naturligtvis belägen i Frankrike och stavas Paris.” Jag håller inte med om det. Visst är Paris fint. Men jag har alltid tyckt att Rom är mer romantiskt än Paris. Låt mig berätta varför:

1. Historiens vingslag
Visst, Paris har franska revolutionen och 1800-talet. Det internationella måttsystemet fastställdes här och staden blomstrade under industrialismen. Sorglösheten kulminerade under La belle époque. Förra sekelskiftet. Jag är utan tvekan en vän av vetenskap, rationalitet och teknikutveckling. Men när det kommer till resor då blir jag en romantiker. Och hallå! Hur sexigt är SI-systemet egentligen? Även om mycket positivt kan sägas om effekterna av det. Mycket positivt kan också sägas om det pengaflöde som 1800-talets rykande fabriker i Paris förorter skapade i staden och världen. Men romantiskt?

Rom däremot. Rom har antiken. (Rom + antik = romantik ;) Då var Rom staden med stort U. U som i urban. Rom var den första miljonstaden. Bara en sån sak. Alla vägar bar dit. Roms historia spänner över mer än 2500 år och staden dominerade Medelhavet i sekler runt vår tideräknings början. När staden sedan gick under för germanska stammar blev det starten för medeltiden. Då hade den största av världsreligionerna, kristendomen redan gjort Rom till sitt centrum. Romersk-katolska kyrkan har fortfarande sin Vatikanstat här. Mycket känslor i omlopp. Och i Rom har konsten fortsatt att blomstra i århundrade efter århundrade.

Att gå runt i Rom och se alla dessa lämningar från olika tidsepoker, det är verkligen att känna historiens vingslag. Och det är väldigt romantiskt.

IMG_7014
Historiens vingslag vid metron i Paris


Historiens vingslag vid Colosseum i Rom

2. Uteserveringarna och maten
Paris är känt för sina trottoarkaféer. Och visst är de mysiga. Men uteserveringar finns det precis lika många och minst lika fina i Rom. Det franska köket i all ära med sina pommes frites till såväl köttbiten som musslorna kokta i vin. Visst är det gott! Men den italienska pastan! Spagetti vongole till exempel med de goda små ljusa musslorna. Eller en vegetarisk lasagne på färsk kronärtskocka. Eller varför inte en äkta italiensk pizza med lufttorkad skinka?

Ta Piazza Navona till exempel. Vilken miljö för uteserveringar! Torgets ovanliga form beror på att det här en gång var Domitianus stadion, även kallad Circus Agonalis. Det var i början av 80-talet, det riktiga 80-talet, 0080-talet, som kejsar Domitianus lät uppföra denna arena, som användes för idrottstävlingar. Här fanns plats för omkring 30 000 åskådare. Idag finns här plats för inte fullt lika många romare och turister som vill fika eller äta en bit mat. Vad sägs om en saltimbocca till exempel? Kalvkött som nästan smälter i munnen toppat med skinka och salvia.

Eller ät på nån av Trasteveres många trattorior. Strosa först runt en stund längs de medeltida gatorna innan du sätter dig utomhus i den ljumma kvällen.

Och nästa dag kan du ta en fika utanför en antik byggnad som fortfarande används för sitt ursprungliga ändamål. Pantheon. Det blir lite dyrt. Men vilken utsikt! Eller ta en fika eller lunch med utsikt mot Ponte Sant’Angelo. Vilken romantik!


Romantisk uteservering i Rom

3. Gelato
Alltså. Ordet ”glass” kommer ju från franskan. Det hjälps inte. Glass som företeelse importerades till Paris från Italien. Men det är inte därför. Det handlar bara om att italiensk glass, gelato, är så mycket godare än all annan glass i världen. Varför den är det? Ingen vet. Men så är det bara.

Under de första århundradena efter Kristi födelse fanns det butiker i Rom som sålde heta drycker på vintern och isade eller frysta drycker på sommaren. Dessa framställdes med hjälp av snö som hämtades från bergen av slavar ditsända av kejsar Nero (50 e Kr). Snön användes också för att frysa honung och fruktkött till glass.

Gelato består numera i sin enklaste form av mjölk, socker och smakämnen. Gelato innehåller däremot väldigt sällan grädde. Den omrörs långsammare under infrysningen än annan glass, vilket ger en annan, mer kompakt konsistens.

Den äkta pistageglassen (pistagio) är min favorit men den blir tyvärr allt ovanligare. Undan för undan ersätts den av en variant gjort på hasselnötter. Men Italiens citronsorbet (limone) går inte heller av för hackor och melonglass (melone) är också gott. Det finns många smaker att välja på. Prova dig fram för att hitta din favorit! Ta varsin sort och smaka varandras gelato. Vad är det om inte romantiskt?


Gelato i Rom

4. Språket
Franskan är för de romanska språken lite vad danskan är för de skandinaviska språken. Grötigt med skorrande ”r”, där halva orden sväljs och det är hopplöst att höra var en mening slutar och nästa börjar. Dessutom kommer räknetalen i tjog men på lite olika sätt. Rörigt är det i båda fallen.

Italienskan däremot. Kan mycket möjligt vara världens vackraste språk. Med sin intensiva och positiva språkmelodi. Italienskan är lite som en känd låttitel på samma språk: ”Bello e impossibile.” Vackert och omöjligt. Men mer ”bello” än ”impossibile” ändå. För egentligen är det väl för att så få svenskar lärt sig att tala det som det verkar svårt. Så omöjligt är det nog inte. Det skrivna och det talade språket tycks dessutom ligga ganska nära varandra, vilket knappast kan vara en nackdel.

”Je t’aime”, typiskt franskt krångligt. Prova att säga ”Ti amo” till din älskade när du är i Rom istället. Romantisk, eller hur? Och enklare att komma ihåg.

5. Stadsbilden
Paris har sina räta linjer. Raka boulevarder med alléer som strålar ut från rondellen runt triumfbågen. Både rationellt och vackert. Men inte alls lika romantiskt som Roms vindlande gator som i huvudsak följer samma kurvor som under antiken och medeltiden. Alléer med plataner finns det i Rom också men därtill piazzor med palmer och romantiska fontäner. Där Paris stadsbild domineras av ett torn från slutet av 1800-talet är Rom ett myller av vackra byggnader och minnesmärken fördelade på sju kullar. Katter som strosar omkring bland gående människor, vespor och minimala bilar som inte sällan är dubbelparkerade.

Det finns så mycket att se och göra i Rom att attgöralistan kan bli orimligt lång. Glöm inte bort att sätta av tid för att bara promenera runt också. Utan att nödvöndigtvis ha några bestämda mål eller tider att passa. Gå vilse en stund längs de vindlande gatorna, över de oregelbundna torgen och förbi butiker och restauranger i de vackraste hus. Det är så du riktigt kommer in under huden på den eviga staden och kanske något lär känna dess själ.


Typisk stadsbild i Rom

6. Klimatet
Klimat är kanske inget romantiskt ord i sig precis. Men vädret har betydelse för romantiken. Och klimatet har betydelse för vädret.

Paris har ett milt klimat och det är väl fint och bra men det går ju inte att jämföra med medelhavsklimatet i Rom. Varma och torra somrar och svalare och blötare vintrar. Men vår och höst är allra bäst för en storstadssemester med behaglig värme utan att det blir för varmt att promenera.

Du kan besöka Rom i slutet av oktober och fortfarande sitta ute och äta. Det är oftare klar himmel och solsken. Allting blir vackrare och mer romantiskt i solsken och det är större chans att få se romantiska solnedgångar.


Väder i Paris


Väder i Rom

7. Tibern
Okej. Paris har Seine. Och den är väl fin. Men Rom har Tibern. En promenad längs floden som rinner genom Rom får inte missas. Du ser sevärdheter som Peterskyrkans kupol och Castel Sant’Angelo. Vackra rader av plataner är planterade längs promenadstråken uppe i gatunivån. Tibern är Italiens tredje längsta flod. Den rinner från Appeninerna genom Umbrien, Toscana och Rom innan den når havet. Nere vid vattnet längs floden i Rom finns också gångvägar där du kan promenera och titta på båtar och fåglar på vattnet.

Kan det mer romantiskt än att se solen gå ner vid Tibern i Rom?

Och missa inte änglarna på Ponte Sant’Angelo. I kvällsljuset under den blå timmen, strax efter solnedgången, är änglarna på bron som går över Tibern vid Castel Sant’Angelo som allra vackrast. I kvällsljuset. Bron byggdes under kejsar Hadrianus tid men änglarna är från 1600-talet. De är var och en ett eget konstverk. Gjorda av olika konstnärer.

Läs mer: 10 saker att inte missa i Rom

Vad tycker du? Håller du med om att Rom är mer romantiskt än Paris?


Floden i Paris


Floden i Rom

7 kommentarer

Under listor, resor

Jag skrev ju aldrig om Verona


Jag skrev ju för lite sedan ett sammanfattande inlägg om den stora Europaresa med bil som vi gjorde sommaren 2016. Jag lovade då att återkomma med ett blogginlägg om Verona. Det har fortfarande inte blivit av.

Grejen är att vi bara hade en eftermiddag och kväll här. Och att det är lite svårt att ta in så mycket som allt det som finns att se i centrala Verona, på så kort tid. I den här norditalienska staden som ligger vid en flodkrök, inte långt från Gardasjön, strax innan det nästan ändlösa slättlanskapet möter de rakt uppåt strävande Alperna.

Förutom Rom så finns det ingen stad i italien som har så många antika lämningar som Verona. Därtill massor från medeltiden och framåt.

Vi stosade i alla fall omkring, åt middag och promenerade lite till. Och jag fotograferade massor.

Efter middagen, då vi ätit carpaccio, såg vi bland annat Porta dei Borseri som var den stora stadsporten i Veronas ursprungliga stadsmur, byggd under det första århundradet efter vår tideräknings början. Men det visste vi inte då, det fick jag googla fram i efterhand. Men att det var en rest från antiken, det kunde jag förstå, redan där och då:

5 kommentarer

Under resor

Burano, just nu

Samtidigt någon annan stans…

View this post on Instagram

#venezia #italia #burano 🌈🐳

A post shared by Mary (@marylevs) on

3 kommentarer

Under instagram, resor

När ska man åka till Venedig? Åsikter om Venedig – månad för månad

IMG_6492.JPG
Jag har nyligen varit i Venedig för tredje gången. Den här gången blev det ett kort besök på en natt och några timmar. På höstlovet 2013 var vi här fyra nätter. 1985 var jag här över dagen i augusti, under en tågluff. Andra resenärer har besökt den unika staden med alla kanalerna vid andra tider på året.

Synpunkter på Facebook
När jag berättade om vårt februaribesök i staden i en grupp på Facebook för personer som gillar att resa så fick jag en hel del reaktioner om valet av årstid. Mest initierat skrev Staffan Lindqvist: ”Jag har varit i Venedig fyra gånger på olika årstider. April, Juni, september, februari. Naturligtvis olika år med stort mellanrum i mellan. Vi tycker idag att det är bäst att undvika de heta somrarna med ett myller av turister. I februari gillade jag dimman över lagunen på en tidig kall morgon. Det gav staden en magisk stämning. Dimman sedan lättade under förmiddagen. Vädret i april och september är naturligtvis varmare. Man ska absolut bo ute i Venedig och inte på fastlandet så man kan njuta av promenader på kvällen när alla dagsturister har lämnat. Vi gillar att bo på Accademia där det är lite lugnare och det finns bra restauranger till acceptabelt pris. Sedan är Burano en hit men det vet väl alla.”

Sabina Focic skrev ”April funkar också bra” och Solveig Lindqvist ”Maj var bra”. Allt medan Ann Winkrantz menade att oktober är perfekt.

Så när ska man åka till Venedig? Hur är vädret vid olika tider på året? När inträffar olika kända events? Och hur är det med trängseln? Mitt förslag är att välja lågsäsong men alla månader har sina för- och nackdelar. Häng med!

Januari – om du vill slippa trängsel
Årets första månad är den genomsnittliga dagstemperaturen 6 grader och soltimmarna i snitt två per dag. Nattemperaturen kan gå under nollan och det förekommer att det snöar men för det mesta är det barmark och vattnet i havet och kanalerna är långt ifrån att frysa till is. Däremot är det god chans att få se staden insvept i den berömda dimman över den turkosa lagunen. Men det regnar bara en dag av fyra. I millimeter är januari faktiskt stadens regnfattigaste månad.

Det här är månaden att besöka Venedig för den som vill slippa trängas. Särskilt efter trettonhelgen. Folktomt är det dock inte men i alla fall gott och väl mindre än hälften så många besökare som under de mest intensiva sommarmånaderna.

En populär aktivitet är att åka skridskor på Campo San Polo. ”Isrinken är tillbaka” skrev Venedigs flygplats på Instagram.

Februari – med eller utan karneval
Det här är en månad med två ansikten i Venedig. Med eller utan mask. Eller för att tala klartext: med eller utan karneval. Den berömda karnevalen fyller staden med turister och i vimlet syns också utklädda karnevalsdeltagare i de mest fantastiska dräkter.

Du kan räkna ut när karnevalen infaller nästa gång genom att utgå ifrån fettisdagen. De två sista helgerna innan och under själva fettisdagen äger festivalens flesta aktiviteter rum. Jag har kikat på filmklipp på Youtube från tidigare års karnevaler och konstaterat att de flesta som deltar inte är utklädda utan går omkring och fotograferar de ändå hyggligt många som orkat fixa en dräkt. Känslan tycks vara mer teater, kuliss och utomhusmuseum än en riktig fest. Jag kan nog tycka att om man nu ska åka hit och trängas med alla människor under karnevalen så kan man väl kosta på att klä ut sig? Men kanske är det krångligt, besvärligt och dyrt? Olika år har olika teman men dräkterna är alltid inspirerade av dekadensens 1700-tal.

Februari utanför karnevalen är däremot lågsäsong. Vi var som sagt här nyss och hade lite tur med vädret: ”Det är fint väder. Solen skiner och det är runt tio grader varmt. Det är en bra tid att besöka Venedig. Inte för mycket trängsel”, skrev jag då. Jag har också klippt ihop en egen liten film-minut som visar samma sak:

Genomsnittlig dagstemperatur är annars 8 grader och soltimmarna tre per dag. Årets andra månad är den på året när det är minst risk för regn. Ungefär en dag av fem regnar det.

Vi såg inte jättemånga turister. Utom på Rialto, bron som numera tycks ha blivit centrum för turismen i Venedig och det självklara valet för selfiefotografering. Inte för att jag riktigt förstår varför. Det är bron som är anmärkningsvärt vacker. Utsikten är inte vackrare än från någon annan av Venedigs många broar. Av de fåtaliga broarna över Canal Grande är utsikten från Ponte dell’Accademia normalt klart vackrare, men dock inte just nu, eftersom reparationsarbeten stängt av utsikten till juni 2018.

IMG_6496.JPG
Vaporetto vid Rialto

Mars – den perfekta månaden?
Det sägs att Venus och Mars är olika planeter. Men hur är det egentligen med ”Venice and Mars”? ;) Jag tror att de passar riktigt bra ihop! I mars har den genomsnittliga dagstemperaturen stigit till 12 grader och det regnar fortfarande ganska lite. Dessutom är det fortfarande bara drygt hälften så många turister i Venedig jämfört med högsäsong.

Jag kan tänka mig att det är en väldigt bra månad att besöka staden. Vid mitten av mars månad blommar de japanska körsbärsträden här och vid slutet av månaden blommar magnolian. Vårkänsla jämfört med Sverige men precis innan anstormningen börjar.

En brasklapp: Wenche Fox skrev på Facebook: ”Mars är okay men det kan vara dimmigt och kallt.” Hon föredrar därför april, maj, september och oktober.

IMG_6561.PNG

”Igår regn och gråhimmel, idag vår” skrev Francesca Lanzini på italienska den 23 mars förra året, men de första rosa körsbärsträden dök upp på Instagram redan vid mitten av månaden. Däremot är soltimmarna fortfarande bara tre per dag i snitt.

April – värmen och turismen ökar
I april ökar turismen markant. Dagstemperaturen har då i snitt också stigit till 16 grader och soltimmarna är i snitt sju per dag, vilket förklarar en hel del. Men det har också börjat regna betydligt oftare och mer, nästan varannan dag kommer det en skur.

Bloggaren Malin Lundsten har besökt Venedig i april. Hon skrev: ”I Venedig hoppade vi direkt på en båtbuss och tuffade så långt ut i Venedig man kommer med buss, till San Marco. Där möttes vi av ett galet folkhav. Människor överallt som köade in till någon av Venedigs huvudattraktioner, Basilica di San Marco eller Campanile di San Marco, vilket är ett utkikstorn bredvid San Marco Piazzan. Vi flydde istället och vandrade iväg innåt stan längs de smala gatorna. Den flesta biten måste vi armbåga oss fram, men då vi kommit iväg från San Marco bliv det lugnt och fint på gatorna.”

Maj – sommar och full fart
Nu börjar det bli högsäsong på riktigt. Maj och juni har nästan lika många övernattningar som juli och augusti. Ungefär 90 % mot när det är som mest. Den genomsnittliga dagstemperaturen har ökat till 21 grader och soltimmarna är uppe i 11 per dag. Samtidigt fortsätter det regna en hel del.

Tina Axelsson skrev ”Gick upp hyfsat tidigt och virrade runt bland broar och gränder på ”lugna gatan”, hittade en mataffär och shoppade lite frukost i form av ost, bröd, vin och prosecco som vi intog vid vattnet. Frukostpicknick. Bra uppladdning inför dagens projekt: VENEDIGBIENNALEN – den 57:e i ordningen. Biennal betyder att det är vartannat år.” De år det är biennal så öppnar den i maj månad. Och eftersom det var konstutställning förra året betyder det alltså att det är dags i maj 2019 igen. För ordningens skull ska jag nämna att Tina besökte Venedig och biennalen i oktober månad.

Juni – den regnrikaste månaden
Lina Björkskog skrev: ”Jag måste säga att jag inte blev besviken på Venedig. Staden var precis lika vacker som jag hade föreställt mig, för det är verkligen annorlunda med de små kanalerna och alla båtarna och gondolerna. Visst är det väldigt mycket turister där (det var exempelvis det enda stället vi hörde finlandssvenska under hela resan), men det stör inte, utan det hör på något vis till.”

“Möt mig på Rialto i ett ljummet regn” sjunger Ulf Lundell. ”Och det var precis det vi gjorde vår första eftermiddag i Venedig” skrev Ann-Louise Paulsson som också var i den italienska staden i slutet av juni. Och hon fortsätter: ”Vi stod där mitt under en helt galen åskskur men det var fortfarande 30 grader varmt och minst sagt ljummet.”

Gunilla Yourstone som var här i slutet av juni skrev: ”Vi rullar in i parkeringshuset där vår hyrbil ska lämnas samtidigt som ett riktigt regnoväder bryter ur. Det blir till att springa för livet där upp på taket med väskor och allt på släp. Eftersom detta är Venedig råder förstås strålande sol redan mindre än en timme senare då vi angör vår nya hemmabrygga i Venedigs vattenbuss-system.”

Juli – nu peakar det
I juli peakar både temperaturen och antalet besökare. Temperaturen på 28 grader som medelvärde på dagen och antalet övernattande besökare på en bit över miljonen. Därtill kommer de som besöker staden över dagen. Det blir väldigt fullt… (Och fortfarande regnar det en hel del.)

Lena Löfblad skrev ”Vi går den stora bron över Canale Grande och kommer in i stadsdelen Santa Croce. Här är det mindre turister i gränderna och serveringarna på torgen mindre”

IMG_6562.JPG
Foto: Lena Löfblad

Augusti – Intesitet och filmfestival
Även om medeltemperaturen går ner en grad och besöksantalet sjunker något ytte, pytte litet, så är augusti i princip en precis lika het och intensiv månad som juli.

Marlene Rindå Jikita var i Venedig på bröllopsresa, som ett av stoppen på en medelhavskryssning. Hon skrev: ”När vi kom till Venedig var vi vakna under inseglingen och kunde sitta på balkongen och njuta av utsikten. Man blir nämligen bogserad in genom staden och det tar sin lilla tid att komma till hamnen där man parkerar. Så under de kanske 2 timmarna det tog att segla genom staden satt vi och njöt på vår balkong i strålande eftermiddagssol.”

”Du var där i augusti 2016? Var det inte väldigt trångt?”, undrade jag. ”Faktiskt inte! Vi var riktigt överraskade 😃” svarade Marlene.

Johnny Normark Friskilä har däremot upplevt mer av trängsel. Han skrev ”det känns som att gå i teaterkulissor. Vykortsmotiven avlöser varandra. Fotografens våta dröm utspelar sig framför ögonen. Hata, för att jag inte är den enda som upptäckt vilken stad det här egentligen är. En stad i en liga där bara den spelar. Eller så vill jag bara mörda, för att det även är augusti, varmt och jag blir till en myra i en myrstack i de trånga gatorna och längs kanalerna.” Och vidare om att ”komma undan selfiepinnarna och barnvagnarna. Barnvagnar på Venedigs gatustenar och broar! Vad tänker foräldrar egentligen?!?”

Filmfestivalen i Venedig är världens äldsta filmfestival. Det började 1932 och sedan dess har den ägt rum varje år i sena augusti eller tidiga september på ön Lido. Filmvisningarna äger rum i den gamla biografen Palazzo del Cinema på Lungomare Marconi.

September – fortfarande högsommar
Även om turismen har peakat så håller högsäsongen i hela september och större delen av oktober. Och liksom i maj månad är övernattningstrycket ungefär 90% jämfört med den allra intensivaste perioden. Däremot kan jag tänka mig att dagsbesökarna är något färre. Vädret är fortfarande sommarvarmt med dagstemperaturen runt 24 grader och regnar gör det fortsatt en dag av tre.

Ulrica Hållén: Jag var där i höstas på en endagstur” Hon skrev om Markusplatsen: ”Och det var så himla mycket folk, men ändå kändes det bra. I alla fall här ska jag tillägga. I gränderna var det ibland ganska trångt och då hade jag önskat att få strosa i tysthet med bara kameran och mitt egna resesällskap. Kan man boka Venedig för sig själv för en dag?”

Berit Wahlström skrev om bedårande Venedig: ”Bästa tiden här sägs vara på våren och hösten, så september tyckte vi passade
bra. Visst var det jättemycket folk nu också, men ändå bara en bråkdel om man jämför med högsäsongen.”

Oktober – sensommar
Genomsnittstemperaturen är nu nere på 18 grader men med svenska mått mätt känns det som sommar. Särskilt om man jämför med hur oktober är hemma. Och mmot slutet av månaden börjar besökstrycket äntligen lätta.

Sofia Zetterqvist skrev: ”Vi började med det delikata torget Campiello de la Scuole och de gamla judiska kvarteren däromkring. Överallt vilade ett slags ljummet lugn. Jag tror Venedig är perfekt just sådär i september-oktober.”

Själv har jag som sagt besökt Venedig även på höstlovet: ”Sista veckan i oktober är precis i slutet av turistsäsongen i Venedig. På många sätt är det därför den perfekta tidpunkten för ett besök i en stad som i högsäsong får ta emot fler besökare än den egentligen klarar av. Vädermässigt är höstlovet generellt sett också en bra tidpunkt att besöka städer i Sydeuropa. Du undviker sommarens hetta som kan bli jobbig när du promenerar mycket, så som man gärna gör i städer. Och det är ännu tillräckligt varmt för att du ska klara dig utan tunga ytterkläder. Runt 20 grader som högsta dagstemperatur känns som behaglig värme om man jämför med vädret där hemma.

Jag tror att vi de här dagarna som vi precis har bakom oss hade ganska typiskt väder för den här tiden på året i Venedig: Lite dis och dimma, lite solsken, lite mulet, en enstaka åskskur och så soldis igen.”

Snapseed.jpg
Burano i slutet av oktober.

November – temperaturen sjunker
I november sjunker temperaturerna och dagstemperaturen snittar på 11 grader. Antalet soltimmar går också ner. Till i snitt tre per dag. Vi är nu inne i den mörka tiden. Men regnandet avtar faktiskt något.

Nu är det lågsäsong igen och tillfälle för den som vill uppleva ett Venedig så som det en gång var. Efter storhetstiderna under medeltiden och 1700-talets dekadens men innan det upptäcktes av det stora flöde av turister som numera intar staden under sommarmånaderna.

Moniqa skrev: ”Mestre är den lite trista industristaden på fastlandet, som hänger ihop med Venedig genom en bilväg och en järnvägsförbindelse. Det lättaste för oss var att ta tåget till Venedig, så vi  köpte biljetter och stämplade dem i en maskin på perrongen, hoppade på tåget och inom bara några minuter klev vi av på stationen i Venedig. Solen sken från en klarblå himmel, men i skuggorna var luften kylig. Det var trots allt mitten på november.”

December – jul och nyår
I december är dagmedeltemperaturen 7 grader och soltimmarna fortfarande tre per dag. Regnandet avtar ytterligare något men dimman ligger ofta tät.

Det vore naturligt att tänka sig att Venedig skulle vara fullt av julskyltning och julmarknader för att dra till sig turister även under december månad eftersom det då är lågsäsong. Men det verkar som att staden behöver den här tiden för återhämtning och att ganska lite görs för att locka turister under den här perioden. Isrinken som nämndes under januari månad brukar i och för sig öppna redan någon vecka in i december och håller sedan öppet till mitten av februari. Och visst finns där juldekorationer i staden, men alla större julmarknader i området hålls utanför Venedigs stadskärna.

Författaren till Venedigbloggen skrev ”I går var det lite dimma på morgonen, men solen fanns därbakom och dimman hade skingrats redan på förmiddagen. Men i dag … i dag har det varit dimma hela dagen. Man kan höra båtarnas mistlurar (vem vet, de kanske har något modernare numera) både dag och natt, på ett helt annat sätt än när det är klart. Det är fantastiskt vackert, men temperaturen faller direkt (eller det känns kanske så på grund av fuktigheten och att solen är borta) och fortsätter det så här i två månader är det kanske inte så romantiskt och spännande längre. Har verkligen uppskattat solen de här senaste veckorna.”

View this post on Instagram

#christmasinvenice #christmaslights #venice

A post shared by Louise McKay (@the_polaroid_bear) on

Platsen att vaka in det nya året och se fyrverkeri är Markusplatsen.

Slutsatser
Venedig är ett resmål som kan besökas hela året. Stan är sig i huvudsak lik oberoende av årstid: Vackra gamla hus, turkosa kanaler, gondoler, regn, dimma och solsken om vartannat och, inte minst, många turister. Det som skiljer sig är hur mycket kläder du och gondoljärerna behöver ha på er. Och – faktiskt – graden av trängsel och konkurrens om de bästa hotellrummen och restaurangborden. Det finns därför anledning att välja att besöka staden vid en tidpunkt när inte alla gör det. Och det finns därför en sida där du kan kolla dag för dag hur besökstrycket förväntas bli i Venedig. Smart drag av kommunen!

Men de flesta som besöker staden är, trots trängsel, mycket nöjda med sitt besök – också de som gjort sitt besök under intensivaste högsäsong – och vill gärna återvända. Så också jag.

8 kommentarer

Under årstider, resor, vackra platser

En helt ny värld – skidåkning i Arabba, Dolomiterna


För första gången har jag och min familj varit på skidsemester i alperna. Här kommer en första rapport med utgångspunkt i resans sista skiddag.

Dimmorna lättar
Vi har just klivit ur ”äggliften” och tagit på oss skidorna när dimmorna lättar likt älvor som dansar i vinden, den blå himlen visar sig och solen tränger igenom för fullt. Landskapet framför oss, som redan innan var bedårande är nu om möjligt än mer intagande med ett mjukt täcke av lös och torr nysnö som gnistrar på backar, granar och barrlösa lärkträd.

Nedför backen
En efter en skjuter vi ifrån med stavarna så att skidorna börjar glida och ta oss med ut i det vita. Ut och nedför. Farten får det att kittla lite i magen när lutningen ökar. Min svägerska hjälper min minsting med tips om hur han ska ta sig ner för backen när den blir brantare.

Stort liftsystem
Vi befinner oss i Dolomiterna. Den italienska delen av Alperna. Närmare bestämt i Arabba. Det är en liten skidort men med ett stort liftsystem. Arabba ligger vid Dolomiternas högsta berg, Marmolada, och ingår i det berömda Sellaronda – en skidtur som kan åkas antingen med- eller motsols via ett nät av liftar och pister och som är totalt fyra mil inklusive liftturer och nedfarter och normalt tar en hel dag att åka. Dolomiti SuperSki är ett liftkort som kan användas i 12 byar, 464 skidliftar och 1220 km pistad pist med samma liftkort.

Udda språk
Arabba ligger 1600 meter över havet och i Arabbadalen talas ett litet udda språk – ladinska – av ungefär 40 % av befolkningen och vägskyltar anger ortsnamn på både italienska och ladinska. Närheten till det tyska språkområdet märks bland annat genom umpa-bumpa-musiken som spelas i alpstugornas högtalare. Men servicepersonal i affärer, restauranger, liftar och så vidare pratar i första hand italienska. Någon gång hör jag personer prata med varandra på ett latinskt språk som jag inte känner igen. Det skulle kunna vara ladinska de talar. Arabba tillhör Veneto, den italienska region som har Venedig som huvudort, men gränsar till två andra italienska regioner.

Vädret
Det är vår sista skiddag och väderprognoserna hade utlovat snöfall och mulet väder hela dagen, men verkligheten vill något annat. Vi har tur och får en strålande dag. Ännu en. Bara gårdagen var i huvudsak mulen med snöväder. Ändå syntes solskivan också den dagen allt som oftast, men då som ett soldis genom snöfallet.

Sittliftar och linbanor
Vi är ett gäng på tio personer i blandade åldrar och med olika åkfärdigheter som först har tagit Burz-liften upp från den lilla alpbyn och sedan, när vi nästan tagit oss ner för hela den backen igen har åkt tvärsöverliften till ”äggliften”. De två första är sittliftar för fyra personer åt gången och den senare är en linbana med fack på utsidan för skidorna. Allt det här är nytt för fyra av oss. För mig och min familj. Det är vår första vintervecka i alperna. Vi har varit vana vid knapp- och släpliftarna i Björkliden i de svenska Lapplandsfjällen. Det här är något helt annat. En helt ny värld som öppnar sig.

Sellaronda eller inte
Övriga delar av sällskapet har åkt Sellaronda redan på resans andra dag men vi har tagit det lugnare och helt hoppat över den långa rundan. Istället har vi rört oss mellan antingen Arabba och Corvara eller mellan Arabba och Passo Pordi. En knapp mil åt vardera hållet runt byn vi bor i. Corvara ligger i den italienska regionen Sydtyrolen. Vi åker i många olika liftar och backar och provar minst någon ny varje dag. Ändå hinner vi prova en bråkdel av de hundratals som vi har tillgång till. Mitt intryck är att det är just i de liftar och backar som ingår i Sellaronda som det är trängsel. I övrigt är det inte alls mycket folk.

Kullerbytta över staket
Skidsällskapet den här sista skiddagen är min bror med familj samt en bekant till dem och hans son. Vi är igen på väg mot Passo Pordoi, ett bergspass mellan Marmolada och Sellamassiven. Här befinner vi oss i en tredje region. Nämligen i regionen Trientino-Alto Adinge. Trots att jag nu börjar bli rejält trött i knän och benen i övrigt, och trots att jag gör en rejäl kullerbytta över staketet i slutet av ”fun park”-backen: Vår sista skiddag blir allt annat än en skitdag!




View this post on Instagram

Dagens äventyr i #backarna.

A post shared by Inger Hansson (@halloj_inger) on

11 kommentarer

Under resa med barn, resor, vackra platser, vinter

Venedig i mitten av februari


Vi har ungefär fyra timmar i Venedig en lördag vid mitten av februari. Från det att vi ätit frukost och checkat ut från hotellet klockan 10 på förmiddagen tills dess vi ger oss av med hyrbilen klockan 14:14.

Kommer ifrån varandra
Vi går ut från hotellet och ner till Canal Grande. Vi kommer ner just där kanalen delar sig vid San Germiakyrkan som ligger mitt över kanalen. Jag filmar en Vapporetto som rör sig på vattnet från Canal Grande, förbi kyrkan och in på den mindre kanalen. Vi bestämmer oss för att vända och gå mot Markusplatsen. Jag stannar till för att lägga ut min lilla filmsnutt på Instagram. Innan jag blinkat är de andra borta. Jag går åt det håll jag gissar att de gått. Följer gränden framåt, tar åt vänster där den slutar i ett T-kors, bara för att upptäcka att gränden slutar i en återvändsgränd mot en kanal. Jag vänder och provar en annan gränd. Samma sak där. Då ringer telefonen. Anton, min äldsta som undrar var jag blev av. Ja, vad svarar man? Vi kommer överens om att ses på Markusplatsen. Så kommer det sig att jag vandrar ensam genom Venedig i en dryg timme.

Lagom planlöst
Det är fint väder. Solen skiner och det är runt tio grader varmt. Det är en bra tid att besöka Venedig. Inte för mycket trängsel. Jag som är lite väl varmt klädd i täckjacka strosar lagom planlöst mot Rialtobron för att ta mig över Canal Grande. Ibland följer jag skyltningen mot bron, då möter jag relativt många turister. Ibland väljer jag en annan gränd och är då nästan ensam. När jag kommit till Rialtobron ringer Anton igen. De är på Markusplatsen och ska ta en fika. Jag går mycket långsammare än de andra. Det är nog för att jag stannar så ofta för att fotografera.

Markusplatsen
När jag kommer fram har de fikat färdigt. En kaffe latte kostade 11 Euro. Men då fick de å andra sidan sitta utomhus i solen på ett av Europas mest kända torg en lördag i februari. Nu får vi skynda oss att hämta ut bilen vi har hyrt. På vägen fångar jag ändå en och annan bild. Som gondolen ovan. För jo, gondolerna är igång nu också. Trots att det är februari och karnevalen är över.

När bilen är hämtad ska den parkeras och vi ska äta lunch innan vi lämnar Venedig.



11 kommentarer

Under resor, vackra platser, vår, vinter

Så hittar du enklast till ditt hotell i Venedig


Du har bokat hotell i Venedig. Du vet att det inte funkar att ta taxi hela vägen till hotellet. Att de stannar vid Piazzale Roma strax efter bron från fastlandet. På samma plats där bussarna också stannar. Så hur gör du? Hur hittar du bland kanaler och medeltida gränder till hotellets adress?

Repristaktik
Så här gjorde jag sist. Och så gör jag igen. (Jag var tvungen att boka ett annat hotell denna gången.) Jag memorerar vägen till hotellet genom att vandra vägen dit virtuellt i Google Earth.

orangea gubben
Jag har redan gått sträckan flera gånger när jag släpper ner Googles orangea gubbe på Piazzale Roma. Så står jag strax där själv mitt på busstorget. I en tredimensionell stillbildsvärld. Kan inte riktigt avgöra vilken årstid det är. Träden är gröna, men kanske gulnar de något? Folk har jackor på sig. Kanske är det tidig höst? Jag ser mig om för att ta ut riktningen. Därborta är den! Glasbron från 2008 över Canal Grande. Jag börjar ”gå” genom att klicka mig fram på kartan. Över Venedigs viktigaste vattenväg som bred slingrar sig som ett spegelvänt ”s” genom den medeltida staden. Genom några arkader vid ett modernt hus och förbi den lika moderna järnvägsstationen. Eller modern och modern. Allting är ju relativt. Den nuvarande stationsbyggnaden påbörjades före och avslutades efter andra världskriget. Men med venetianska mått mätt.

San Simeone Piccolo
Kyrkan på andra sidan Canal Grande har anor från 800-talet men fick sitt nuvarande utseende på 1700-talet. Det är en skapelse med Pantheon i Rom som uppenbar inspirationskälla men med en annan, högre, typ av kupol. San Simeone Piccolo.

Ny årstid
Nu är det sommar. Blommor blommar och stillbildsturisterna är klädda i sommarkläder. De har suddiga ansikten. Jag vandrar vidare längs kanalen, förbi ännu en kyrka, den här gången på den här sidan kanalen, Chiesa Santa Maria di Nazareth. Den var färdigbyggd 1680.

Under bron
Jag försöker gå över Ponte degli Scalzi men hamnar än en gång under bron. Tvingas lämna Street View för att ta mig upp på bron som också är en 1900-talshistoria, från 1934 närmare bestämt, men som inte alls ser så väldigt modern ut. Broräcket ser ut att vara gjort i vit marmor.

In i gränderna
Den virtuella promenaden går vidare längs gränden Calle Lunga. Strax innan den slutar i en vit fasad med gröna dörrar och fönster svänger jag vänster in i en ännu smalare gränd. När vi går här i vekligheten kommer det att vara mörkt så jag ser mig om efter ljuskällor. Och där finns lampor.

Sista biten
Gränden fortsätter uppför en trappa och vidare över en bro som sneddar över en smalare kanal, och vidare mot ännu en vit kyrka, Chiesa di San Simeone Profeta. Denna ska vi runda till vänster om, genom pelargångar under tak och ut över en slags långsmalt torg som heter Salizada de la Chiesa och ligger på andra sidan kyrkan. Vid andra kortsidan tar jag först vänster, sedan direkt höger. Efter ett kvarter: vänster igen. Den här gränden ska vi fortsätta tills den slutar i en sliten husfasad. Här tar Street View slut men vi ska ta vänster och så ligger vårt B&B, Casa Mimma, på höger sida nästan längst in i gränden i ett gult hus.

Enklaste sättet
Det kan kanske låta som ett märkligt sätt att hitta till hotellet när det bara är att följa kartan på plats. Och jo, så är det ju, men i en stad som Venedig med många, smala, vindlande gränder är det lätt att GPS:en i telefonen visar bara lite fel och så är du helt lost. Då är det enklare att memorera vägen. Du behöver bara gå den några få gånger så sitter den ”i ryggmärgen”. Våra hjärnor tycks vara konstruerade för just detta. Att hitta tillbaka till platser besökt ett par, tre gånger. Kanske för att våra förfäder en gång var samlare innan de blev jägare? Och det märkliga är att det funkar nästan lika bra om du gått vägen virtuellt som om du gått den i verkligheten.

Bilden: San Simeone Piccolo som den ser ut när vi passerar förbi på andra sidan Canal Grande i ett nästan folktomt Venedig en februarinatt. Och hittar till hotellet gör vi lätt som en plätt!

1 kommentar

Under resor

Stora Europaresan med bil, 25 nätter – planeringen vs verkligheten


Anders fotograferar i Stade

Att bila i Europa är ett bra alternativ för den som vill undvika att flyga och stanna på marken. Är ni fyra i bilen kan det till och med vara mer klimatsmart att ta bilen ut i Europa än att ta tåget. Vi bilade i Europa sommaren 2016 och jag började titta på bilder från den resan i förra veckan. Jag hade sett en fråga på Facebook om att bila i Europa. Och kom då på att jag aldrig riktigt skrev något sammanfattande inlägg om den resa vi gjorde. Så då gör jag det nu.

Planeringen och hur det blev
Enklast är att utgå ifrån den planering som jag har sparad som en anteckning i mobilen och sedan berätta hur det blev. Sist kommer en summering med goda råd inför din rundresa med bil i Europa och lite om hur klimatsmart det egentligen är att ta bilen.

Innan vi gav oss av hemifrån hade vi den första natten i Stade bokad, en natt bokad i Gordes i Provence med efterföljande fem nätter i Menton på franska rivieran dag 9-15, två nätter vid Lago di Braies dag 17-19 samt färjan hem från Rügen i Tyskland dag 26. Övriga stopp och övernattningar var öppna för bokning efterhand, men jag hade ändå gjort en noggrann dagfördag-planering av hela resan med körtider hämtade från Google Maps.

Planeringen dag 1-5
Start dagen efter midsommardagen: Sön 2016-06-26 kl. 8:00 Karlshamn – Stade (7 tim ) + 2 stopp (2 tim) (t.ex. Lunch i Rödby, Restaurant Admiralen) framme 17:00,  kvällspromenad + middag och
1 natt i Stade
Mån 2016-06-27 kl. 10:00 Stade – Gent (6 tim 15 min),  Lunch restaurang Toddenhoek i Münster? Ca kl. 13:00, 14:00 – 17:15 -> Gent
1 natt Gent
Tis 2016-06-28 Gent – Nantes (6 tim 45 min), 8:30-12:00 ca tråkig motorvägslunch strax söder om Paris, 16:00-17:00 ca framme
1 natt Nantes
Ons 2016-06-29 Nantes – La Rochelle (1 tim 44 min)
1 natt La Rochelle
Tor 2016-06-30 La Rochelle – Biarritz, Frankrike (3 tim 40 min),
första av 3 nätter i Biarritz

Hur det blev dag 1-5
Resan till Stade tog någon timme längre tid i verkligheten jämfört med vad Google Maps angett. Restaurant Admiralen i Rödby, som hade fina betyg i TripAdvisor existerade inte längre på den angivna adressen. Lokalen stod tom. Vi fick med kort tid leta reda på ett annat ställe och äta snabbmat på en parkeringsplats. Men kvällspromenaden i Stade var fin.

vägen till Gent: Regnet slog emot rutan. Trefilig motorväg genom Tyskland. Rhurområdet. Fabriker och kolkraftverk. Precis intill kolkraftverket står två pliktskyldiga vindkraftverk på en höjd. Men det blev lunchpaus som planerat i Münster och då var det uppehåll i regnandet. Lunchen åt vi också mycket riktigt på restaurang Toddenhoek. Gent tyckte vi sedan mycket om och jag tyckte på något sätt att staden påminde om Prag.

Men någon tråkig motorvägslunch söder om Paris blev det aldrig. Redan så här tidigt på resan hade vi lärt oss hur igenkorkad trafiken kan vara runt Europas storstäder. På väg ut från Gent blev vi stående en timme i en nästan stillastående kö. Så vi valde en alternativ väg mellan Gent och Nantes där vi slapp passera Paris. Bricklunch blev det ändå längs motorvägen, men det var en helt annan upplevelse än svenska vägkrogar.

I Nantes såg, och red vi på, den mekaniska jätteelefanten och tittade på de andra roliga maskinerna inspirerade av Jules Verne i museet Les machines de l’ile. Dock att rundturen inne i museet blev lite dryg i och med att den ordrika guidningen enbart var på franska.

Så långt komna i resan började vi inse att alla delsträckor skulle komma att ta längre tid än vad Google beräknat åt oss och vi behövde lite paus från bilen och de långa körsträckorna. Därför fick det bli två nätter i La Rochelle istället för en. Vilodagen var välbehövlig.


Vy från restaurangen där vi åt kvällsmat i Gent


En av maskinerna i Les machines de l’ile, Nantes


Stockrosor i La Rochelle

Planeringen dag 6-10
2 återstående nätter Biarritz
Sön 2016-07-03 Biarritz – Andorra la Vella (5 tim 10 min)
1 natt Andorra la Vella
Mån  2016-07-04 Andorra la Vella – Gordes (6 tim 15 min totalt), Eller: Andorra la Vella – Carcassonne, Frankrike (3 tim 5 min), Carcassone – Gordes, Frankrike (3 tim 10 min)
1 natt Gordes
2016-07-05 Gordes – Menton (3 tim 10 min)
Den första av 5 nätter Menton 

Hur det blev dag 6-10
Resan till Biarritz blev en dag försenad, sedan vi bestämt oss för två nätter i La Rochelle. För att hinna med resten av resan enligt planen fick det bli två nätter här istället för tre. Vi gillade stan mycket även om vädret inte helt var på vår sida så här långt på resan.

Resan till Andorras huvudstad gick genom ett mycket vackert landskap i både Frankrike och Andorra. Däremot var vi inte så jätteimponerade av själva huvudstaden som är ett shopping-mecka. Att shoppa är inte riktigt vår grej. Men en staty av en av Salvador Dalis flytande klockor gillade jag mycket.

Det blev mycket riktigt en lunchpaus i Carcasonne. Det var inte helt lätt att hitta någonstans att parkera bilen och stoppet i den medeltida staden tog lite längre tid än beräknat.

Gordes gillade vi mycket. Särskilt på kvällen när vi först tog ett dopp i poolen till cikadornas sång och där det sedan inte var så många andra turister i byn. På vägen till Menton hittade vi vilse sedan vi blivit tvungna att ändra färdväg efter att ha besökt det berömda klostret med lavendelfält i förgrunden strax utanför Gordes. Ett vägarbete gjorde att vi inte kunde köra samma väg som vi kommit och tack vara det hittade vi både ett ”eget” lavendelfält och till Roussillon, den ockra-färgade staden med sina fina canyon där vi åt en sen frukost eller tidig tidig lunch beroende på hur du väljer att se på det, innan vi äntligen kunde ge oss av mot Rivieran.


Stranden i Biarritz i blå timmen


Kyrka i Andorra la Vella


En av portarna i ringmuren i Carcasonne


Sénanqueklostret utanför Gordes

Planeringen dag 11-15
4 återstående nätter i Menton
2016-07-10 Menton-San Marino  (5 tim 30 min)
1 natt San Marino 

Hur det blev dag 11-15
Ska du göra en längre rundresa i Europa så se till att ha minst ett längre stopp på flera dagar inbokat i förväg. Jag hade valt ut Menton, en liten pärla på franska rivieran, där vi kunde bada, slappa och äta gott. Men lite dyrt var det att sitta vid Medelhavet och äta. Vi gjorde också en utflykt, med tåg, en dag till Monaco där vi bland annat tittade på ett vackert beläget, men sorgligt zoo, där djuren hade det alldeles för trångt. Annars tycker jag väl att det är de medeltida gränderna i Monaco Ville, som påminner en del om gamla stan i Stockholm, som är behållningen av det landet.

Att köra till San Marino tog också längre tid än vi trott. Först in och ut ur tunnlar längs den italienska rivieran och sedan över slätten. När vi väl kommit fram och checkat in på hotellet var det redan kväll. Men vi hann upp till borgen precis innan stängning trots att vi satte oss ner och tog varsin iste på vägen upp. Och vi fick se en fantastisk solnedgång bakom medeltida murar och dimhöljda berg från en stolt republik.


Menton på franska rivieran


Utsikt från zoo i Monaco

Planeringen dag 16-20
2016-07-11 San Marino – Verona (2 tim 55 min)
1 natt Verona
2016-07-12 Verona – Lago di Braies / Pragser Wildsee, Prags, Sydtyrolen, Italien (2 tim 55 min)
2 nätter Lago di Braies
2016-07-14 Lago di Braies – St Anton (2 tim 45 min),
1 natt St Anton
2016-07-15 St Anton – Neuschwanstein Castle, Schwangau, Tyskland (1 tim 40 min)
första natten av 2 nätter nära slottet

Hur det blev dag 16-20
I Verona hade jag lyckats boka in oss i en lägenhet som låg en bit ifrån hotellet som den hörde till, men där den inkluderade frukosten serverades på hotellet. Det var väl inte helt praktiskt men lägenheten var fin och frukosten god. Från Verona blev det aldrig något blogginlägg. Jag hann aldrig. Det borde nog göras ändå. Så här i efterhand. Verona är ändå Verona. Även om idén om en verklig balkong utsedd till en fiktiv, där den litterära gestalten Julia skulle kunna tänkas ha stått om hon funnits i verkligheten, känns aningen… Ska vi säga ”krystad”? (De fick väl helt enkelt klämma fram en balkong från 1500-talet när turister ständigt frågade efter den.) Hur som helst en fin stad, även om vi nog började bli lite mätta på fina städer vid det här laget.

Tanken var att åka raka vägen från Verona till Lago di Braies. Men när vi såg den dagens väderprognos för Dolomiterna bestämde vi oss för att stanna vid Gardasjön och bada en stund. Men väl uppe vid Lago di Braies hade vi redan åkt genom det värsta regnet, dimmorna lättade och sjön var precis så vacker som jag fantiserat om.

St Anton besökte vi för att byn är namne med vår förstfödde. Där snöade det på en alptopp vi besökte med linbana. Övernattningarna vid Neuschwanstein blev inte riktigt så nära slottet som jag tänkt, men det blev bra ändå. Vi hamnade i den lilla byn Oberkirch därför att allt inne i Füssen var fullbokat.


Solrosor på den italienska slätten


På promenad i Verona


Förmiddagsdopp i Gardasjön


Kvällsdis över Lago di Braies

Planeringen dag 21-25
En återstående dag och natt i Schwanstein-området.
2016-07-17 Neuschwanstein- Weimar (körtid 4 tim 30 min) (Eller Eisenach 4 t 41 m)
1 natt Weimar (Eller Eisenach?) 
2016-07-18 Weimar (eller Eisenach Neubrandenburg, Tyskland (körtid 4 tim) ( 4 t 42 min fr Eisenach)
1 natt Neubrandenburg
2016-07-19 Neubrandenburg – Greifswald, Tyskland  (körtid 50 min)  
1 natt Greifswald
2016-07-20 Greifswald – Göhren, Tyskland (körtid 1 tim 20 min)
1 natt Göhren (eller annan ort på Rügen)

Hur det blev dag 21-25
Dagen i Schwanstein-området: Vi körde in till Füssen och parkerade där. Det blev en mil och fyra kilometers vandring.

Två dagsetapper på knappt fem timmar vardera, enligt Google Maps, skulle ta oss från Bayern i södra Tyskland till det tidigare Pommern i norr. Vi började bli rejält trötta på att bila nu. Dag 22 skulle vi köra ungefär halvvägs. Jag hade istället för Weimar eller Eisenach sett ut ett hotell med rabatterat pris i den lilla byn i Auerstedt. Men Google Maps hade fel. Inklusive ett kort matstopp tog det sju timmar. När vi kom fram till hotellet satt det en lapp vid grinden där vi (endast på tyska) hälsades välkomna men meddelades att receptionen och restaurangen var stängd den kvällen och vi hänvisades till ett annat hotell i en annan by för att checka in. Suck.

Vi bestämde oss för att hoppa över övernattning i Neubrandenburg för att få två nätter i på Rügen istället och bara göra ett kortare stopp för promenad och fika i Neubrandenburg. I Greifswald hamnade vi sedan i ett företagsområde eftersom allt inne i stan var fullbokat enligt alla tillgängliga bokningssidor. Men det var ändå roligt att se städerna där några av mina förfäder varit borgmästare en gång i tiden. Vid det här laget hade vi också lärt oss vad kantareller heter på tyska.

Inte heller på Rügen var det lätt att hitta hotell. Vi hamnade till slut på ett onödigt dyrt lyxhotell som inte riktigt var värt sitt pris. Men vi hade det bra där, utom att wi-fi:n inte fungerade på rummet (men i hotellkorridoren). Och Sellin, som orten heter som vi till avslut hamnade i var riktigt fint och vädret bra. Så det blev flera dopp i Östersjön innan det var dags att ta färjan hem till Sverige igen.


Dag 26 tog vi färjan hem till Sverige igen. Den dagen räknar jag inte riktigt till själva resan.


Utsikt från vår hotellbalkong i St Anton


Vandring mellan Füssen och Schwansteinslotten


Ringmuren i Neubrandenburg


Torget i Greifswald


Bryggan i Sellin och himlen över Östersjön

Summering
Vi hade nog tryckt in lite för mycket resa på för kort tid egentligen. Vi fick å ena sidan se väldigt mycket. Å andra sidan blev det väldigt mycket tid i bil. En orsak var att Googles tidsangivelser genomgående var för låga. Gör du samma rutt som vi gjorde så lägg gärna till några dagar. Varför inte ta den på fyra veckor utvidgade med en extra helg? Då blir det 30 dagar att ta resan på och fyra extra övernattningar att lägga in på vägen. Har du bara 25 dagar så försök att korta rutten något.

En annan erfarenhet vi gjorde var att det kan vara väldigt praktiskt att boka hotell med bara någon dags framförhållning i hotels och Bookings appar. Då vet du att ni har någonstans att sova när ni kommer fram men behåller en viss flexibilitet i förhållande till resplanen. Men tänk på att den taktiken kan vara svår eller till och med hopplös att tillämpa i juli och augusti på populära destinationer i Europa. De flesta vettiga övernattningsalternativ är då fullbokade. Juni är ett bättre alternativ för den som vill resa med flexibel resplan.

Hur klimatsmart är bilen?
Att åka bil som går på bensin eller diesel borde egentligen inte alls vara särskilt klimatsmart. Vägtrafiken är en av de större källorna till växthusgaser både globalt, i Europa och i Sverige. Hur klimatsmart det är i slutändan beror dels på hur mycket fossilt bränsle just din bil förbrukar per mil och hur många ni är i bilen. Men är ni en hel familj, eller ett gäng kompisar, fyra eller fem personer, så är bilen i de flesta fall inte bara bättre än flyget, det är faktiskt också på många sträckor i Europa bättre än tåget, som till exempel i Tyskland ofta går på diesel och kolkraftsel. I Sverige är däremot alltid tåget det klimatsmartaste alternativet. Men för Europaresan behöver det alltså inte vara det. Allra klimatsmartast i Europa kan nog vara att följa med på en rundresa med buss. Men då ska du ju också helst uppskatta den typen av uppstyrda resor i grupp med främmande människor.

9 kommentarer

Under hållbart resande, miljö, resor

Här bodde vi i Rom


Någon undrade över boende i Rom ”Någon som har tips på bra och trevliga hotell i Rom? Och vart man ska bo om man vill ha den där genuina gamla känslan av Rom som man oftast ser på filmer? Små gränder med klappersten och gulliga små restauranger 😉”

Här är mitt svar: Vi bodde i en lägenhet på bottenvåningen i ett vackert gammalt flerfamiljshus inne i centrala Rom. Inte långt från Piazza Navona. Alldeles intill Tibern där det är extra fint att promenera i blå timmen bort mot Petersskyrkan vars kupol syns i bakgrunden och Ponte Sant’Angelo bron med de vackra änglastatyrerna.

Att vandra i ”våra kvarter” i Rom in mot Piazza Navona och kvällens restaurangbesök och tillbaka var just som promenera runt i en film. Mopeder, små bilar, ett litet slakteri som har öppet på kvällen, gatsten och genuin känsla.

Lägenheten hyrde vi hos ”Rome as you feel – Spanish steps apartments” som finns på både Hotels och Booking. Vi trivdes väldigt bra. Det var på höstlovet 2014.

6 kommentarer

Under resor

Strulig hyrbilsbokning i Venedig


Hyrbilsfirmor, alltså! När kommer deras servicenivå tillbaka och biter dem i röven? Nu ska jag inte klaga allt för mycket då jag ändå fick bra hjälp till sist. Och bussen var ett dyrare alternativ. Men det gäller att se upp för att inte bli lurad väl på plats!

Till Dolomiterna
Vi ska åka skidor i Dolomiterna senare i vinter. I Arabba närmare bestämt. Jag hade tänkt att vi skulle åka buss ner men delar av min familj totalvägrade. Jag kan förstå det. En kan inte sova i buss och den andra har anlag för åksjuka, särskilt i buss. Så det fick bli flyg istället. Närmaste större flygplats är Venedig. Vi flyger dit en fredag kväll via Frankfurt. Landar kvart över elva på kvällen.

Dyra bussar
Men då återstår det att ta sig till Arabba. Först hade jag tittat på busstransfer. Det är något oklart om vi omfattas av det rabatterade pris som gäller för boende på vissa hotell som skulle kosta oss 160 Euro tur och retur eller om vi måste betala fullpris som är hutlösa 360 Euro för en bussresa på 3,5 timmar där motsvarande bilresa tar 2,5 timmar. Avgörande blir ändå att bussarna avgår klockan 12 och 18. Den första bussen går för tidigt om vi ska hinna med en promenad i Venedig innan vi ger oss av. Och den andra går väl sent. Ett alternativ är att hyra bil.

Uruselt betyg
Jag funderar först på Avis, trots att de brukar vara dyrast. Tänker att de nog har shysta villkor. Men så får jag syn på deras betyg på Google för uthyrningen på flygplatsen som heter Marco Polo. Drygt en stjärna. Nästan lägsta möjliga betyg. En Adam Laurin skriver ”Herregud! Varning för helt oseriös kundhantering! Gjorde missen att inte noggrant undersöka/fotografera bilen innan avfärd. Avis påstod vid återlämnadet att vi repat bilen och drog pengar från mitt konto trots att jag inte erkänt ansvar. Vi har inte orsakat reporna men är helt utan bevis på det. Och det vet ju så klart Avis! Man undrar hur många som fått betala för dom reporna!”

En person fick vänta i 40 minuter i kö vid disken. En annan har upplevt att de inte svarar i telefon. En tredje har fått pålagt extra avgifter i smyg. En fjärde har vid återlämnandet behövt betala betydligt mer än vad som angavs vid bokningen på nätet. Någon hävdar till och med att firman stulit deras identitet och debiterat extra på kreditkortet månader efteråt. Hu!

Hinner vi i tid?
Alltså biluthyrningsfirmor! Hur kan en så stor aktör som Avis ha så här dåligt fungerande uthyrningskontor? Så jag kikar vidare på fler firmor. Många stänger innan vi anländer på kvällen. Resten stänger vid midnatt.

Här uppstår det ett praktiskt problem. Om vi anländer 23:15 och om biluthyraren stänger 00:00. Hinner vi hämta ut bagage och hämta ut bilen då? Och vad händer om flyget blir försenat?

Lösningen
Så här löste jag det. Kontaktade Hertz. Fick reda på att de inte håller öppet längre än till midnatt även om flyget blir försenat. Av princip svarar de inte på förfrågningar om pris per mejl (prisuppgift på det önskade upplägget saknades på nätet) men fick ett telefonnummer i Sverige att ringa. Där fick jag hjälp att boka bil som hämtas dagen efter ankomst inne i Venedig. En vecka senare lämnar vi den på flygplatsen. 155 Euro kostar det för en hel vecka. Så nu har jag bokat ett hotell en natt inne i Venedig också. (Hade annars tänkt flygplatshotell men då prisläget var lika så fick det bli inne i stan.)

Undvika att bli lurad
Extra avgifter ska vi försöka undvika. Självriskeliminering vid bilhyra har vi inbakat i en extra reseförsäkring kopplat till vår hemförsäkring. Så det ska vi undvika att betala dubbelt. Sedan gäller det bara att hitta någonstans att parkera bilen medan vi promenerar ett par timmar i Venedig. Det visar sig nämligen vara Hertz på Piazzale Romas specialitet: höga extraavgifter för att bilen står parkerad där.

Bilden är från höstlovet i Venedig för drygt tre år sedan.

2 kommentarer

Under resor

Vad du behöver veta om Cinque Terres 6 mest kända vyer

De här vyerna har du sett många gånger på bild och kanske är det just några av dem som lockar dig att resa till Cinque Terre i Ligurien? Men vilken vy är från vilken av de fem byarna? Och var finns de olika utsiktsplatserna? När på dygnet är ljuset bäst? Och hur hittar du dit? Här har du mina svar på de frågorna och lite till. Med kartor och mina egna foton från platserna.

Om du bildgooglar ”Cinque Terre” så kommer du att se att just de här vyerna är de som vanligast får symbolisera det här världsarvet och nationalparken i norra Italien. Det är lätt att förstå varför. De är alla mycket bildsköna utsikter. Här listar jag dem i omvänd ordning med den mest kända vyn sist. Visar kartbilder och berättar om platserna.

6. Eden-klippan och Fegina-stranden i Monterosso al Mare
Monterosso al Mare är den nordligaste och den största av de fem byarna och det är här som områdets enda två sandstränder finns. Båda är bildsköna men den här är den som oftast förekommer på bild. Klippan kallas ibland ”Eden Rock” på engelska och stranden kallas på italienska antingen Bagni Eden eller Spiaggia di Fegina. Klippan, som också egentligen är delad i två, ligger inte långt från järnvägsstationen och fotograferas oftast från den östra sidan, precis där tunneln som gatan Via Fegina går igenom mynnar. Den här tunneln går du igenom om du tagit dig till fots till Monterosso från Vernazza. Klippan är större än du tror, vilket framgår om du jämför med storleken på de människor som syns på stranden.

Eftersom stranden vätter mot söder har du fint ljus över stranden under större delen av dagen.


Eden-klippan och Fegina-stranden i Monterosso al Mare

5. Utsikten från hamnpiren i Vernazza
Inte mindre än tre olika vyer över Vernazza, som är den andra byn räknat från norr, finns med på listan över de sex mest kända vyerna i Cinque Terre. Det här är den minst vanliga av dessa tre, men ändå en som du ofta ser på bild. Härifrån ser du byns lilla torg, Piazza Marconi med den lilla fiskehamnen och stranden i förgrunden.

Min bild är fotograferad efter solnedgången, i blå timmen, och det funkar ju bra. Annars är här bäst ljus på eftermiddagen och kvällen.


Utsikten från hamnpiren i Vernazza

4. Fiskehamnen i Riomaggiore
Kommer du med tåg till den sydligaste av byarna, Riomaggiore, och vill ta dig till den fjärde mest kända vyn i området måste du först gå igenom en gångtunnel för att ta dig till den östra delen av byn. Från det lilla torget vid fiskehamnen följer du Via San Giacomo en bit längs den östra sidan av viken så kommer du till den här utsiktsplatsen över byn. Sannolikt är platsen mycket vacker från soluppgången och i förmiddagsljuset, men vi var här vid solnedgången och tyckte att det var vackert då.


Vid fiskehamnen i Riomaggiore

3. Vernazza med borgen i förgrunden
Borgen i Vernazza heter officiellt Castello dei Doria men kallas lokalt för Belforte. Det är en medeltida försvarsanläggning med ett torn som kan besökas av turister. Många av de bilder som i olika sammanhang respresenterar hela Cinque Terre föreställer Vernazza med det här tornet i förgrunden och havet i bakgrunden.

När vi först kom till Cinque Terre gav jag mig ut för att se om jag kunde hitta en gångväg till den stenstrand som vi kunde se från vårt hotellrum. Det kunde jag inte, trots att jag följde gångvägen mot Corniglia genom gränder och uppför trappor längre och längre söderut. Men däremot hittade jag den här fantastiska vyn precis efter solnedgången. Platsen ligger strax före betalstationen för vandringen från Vernazza till Corniglia. Den som besöker Vernazza på morgonen eller förmiddagen får sannolikt de vackraste bilderna härifrån.


Vernazza med borgen i förgrunden

2. Vernazza med kyrkan i förgrunden
Den här vyn hittar du norr om Vernazza, längs gångstigen mot Monterosso al Mare. Bilden nedan är fotograferad strax innan betalstationen. Det finns även fina vyer lite längre upp, en bit efter betalstationen. Kyrkan som syns i bilden heter Santa Margherita di Antiochia. Du hittar stigen mot Monterosso om du går upp för den trappa som går uppåt med start vid torgets, Piazza Marconis nordöstra hörn, och sedan tar åt vänster där det är skyltat mot Monterosso.

Eftersom den här vyn är från norr och rakt mot söder och eftersom hamnen med den lilla stranden ligger i skugga på morgonen och förmiddagen och himlen lätt blir för ljus och utfrätt så är bästa tid att fotografera från den här platsen sen eftermiddag och tidig kväll.


Vernazza med kyrkan i förgrunden

1. Manarola sett från nordväst
Den överlägset mest kända vyn från Cinque Terre föreställer den andra byn räknat söder ifrån. Manarola heter den och liksom i Vernazza och Riomaggiore är det en liten fiskehamn som är i blickfånget. Och precis som i de byarna är det också de färgglada hus som klättrar upp från havet på de branta klipporna som bidrar till bildskönheten. Eftersom det här är den mest kända vyn i hela området är det också hit som flest turister strömmar in hela dagen. Men precis som nummer två på listan ovan är det här en plats som är som vackrast i kvällsljuset. Här är det tiden en liten stund innan solnedgången som ljuset är som vackrast.

När du kommer med tåget passerar du först igenom en gångtunnel, sedan följer du bygatan åt vänster ner mot havet, passerar den lilla fiskehamnen och följer strandpromenaden mot nordväst.


Manarola

4 kommentarer

Under listor, resor, tåg, vackra platser

Dyker från klippa i Manarola men skriver absolut inte om skrivkramp


En okänd person dyker från en klippa i Manarola, Ligurien. Det är höstlov och vi är i Italien. Jag fotograferar. Lite senare är det jag som dyker från klippan. Vattnet är svalt men lent och skönt mot huden.

En och en halv månad senare sitter jag hemma och tänker att jag borde skriva något om Manarola. Jag har inre gjort det än. Vi bodde här två nätter och det är sannolikt den bildskönaste av alla bildsköna byar i Cinque Terre. Och ja, kanske hela Italien?

Men jag vet inte vilka bilder jag ska välja. Eller var jag ska börja berätta. Vad vill jag ha sagt? Jag tycker inget vidare om texter som handlar om skrivkramp. Om det inte är Bodil Malmstens texter om skrivkramp. Men jag är inte Bodil Malmsten. Så det här är inte en text om skrivkramp. Absolut inte. Det är en första bild och några första ord om Manarola. Jag har mer att berätta en annan dag. Jag ska bara ta reda på vad så återkommer jag i ämnet.

10 kommentarer

Under blogg, resa med barn, resor, vackra platser

Men vad är det ens?

Italienresan sjunker längre och längre bak i medvetandet. Ändå har jag mer kvar att berätta om. Som om Manarola. Men jag är splittrad. Tankarna far hit och dit. Jobbet, julen, barnens läxor och annat. Men mest av allt jobbet. Alldeles för lite julen. Jag jobbar och jobbar. Och tänker på jobbet där emellan. Jag är inte sån. Egentligen. Inte längre. Förr var jag. Och nu är jag där igen. (Julen brukar jag dock vara bra på att förtränga i det längsta. Men jag gillar den. Egentligen. Den kommer bara så snabbt varje år.)

Youtubefilmer och blogginlägg
Sociala medier blir ett sätt att koppla av. Att flytta fokus. På tåget till och från jobbet har jag börjat klippa ihop en film. Den ska handla om att fixa en safariresa till nationalparken Ngorongo på Tanzanias fastland på egen hand med utgångspunkt från Zanzibar. Och äntligen ska jag få användning för alla filmsnuttarna som jag filmade när vi gjorde den utflykten. Innan dess har jag också påbörjat en film om Milano på höstlovet som inte heller är mer än bara just påbörjad. En bloggtext med titeln ”backpackersjäl i en mellanchef” är nästan klar men jag får inte riktigt till den.

Linnea och Sofia
Och så surfar jag in på Twitter och Instagram om vart annat och läser ett blogginlägg här och ett blogginlägg där. För närvarande är jag närmast besatt av hur det går för Linnea i Mexico (de har fått in pengarna nu men behandlingen ska ju fortsätta fungera också, så jag fortsätter oroa mig) och Sofia OO i hennes sjukskrivning (hon har just firat sin mans födelsedag). Och så är det då alla bilder och intryck från Italienresan som vill ut men som sjunker längre och längre bak.

Som den här bilden från Manarola. Några pinnar och en sten som bildar en fisk i solnedgången. Men vad är det ens? Ett konstverk? Eller har det nån funktion? Vem vet?

7 kommentarer

Under livet, resor

Finaste vandringen i Cinque Terre – från Corniglia till Vernazza

Vackra vyer. Vandring. Havet. Solen. Olivlundar. Nät under träden. Skörden hade börjat. Men vindruvorna var borta. Vinbladen höstgula. En del höstfärger i övrigt. Vi var på höstlov i Cinque Terre. Av de två vandringar vi gjorde i nationalparken tyckte vi att sträckan från Corniglia till Vernazza var finast. Den är fyra kilometer och därmed något längre men samtidigt något mindre kuperad jämfört med sträckan från Vernazza till Monterosso al Mare. Stigen var dessutom i regel lite bredare här. Detta är alltså den vandring jag främst rekommenderar om du bara ska göra en i området. Men båda är fina.

En av två
Själva gick vi bara de här två av vandringslederna mellan byarna i Cinque Terre. Och just nu är det bara de här två av stigarna längs kusten som är öppna för allmänheten. Sträckorna mellan Riomaggiore och Manarola respektive mellan Manarola och Corniglia är avstängda efter ras. Och medan kommunen och staten fortsätter att gräla om vem som ska betala reparationerna får vandrarna hålla sig till de tio mil vandringsleder som också löper mellan byarna, men högre upp i bergen. Och de här två av fyra kuststräckor som är öppna. Varav alltså sträckan från Corniglia till Vernazza är vackrast och mest omväxlande.

Kontant betalning
Att vandra kostar och det finns betalstationer i varje ände av vandringslederna. Men vi valde att köpa en kombinerad dagsbiljett för tåg och vandring på järnvägsstationen i Manarola. Vi betalade 16 Euro per person för oss vuxna och för 13-åringen. Minstingen som är 11 år kom undan med barnpriset 10 Euro. Totalt 58 Euro. Tänk på att det är kontant betalning som gäller!

Fåglar och olivkvistar
En Bäck porlade djupt nere i en ravin. I olivlundarna doftade det så gott. Fåglar kvittrade. Från Corniglia hördes sedan kyrkklockorna ljuda över landskapet. Stigen är stenlagda långa sträckor. Trappor är det också gott om. I en av olivlundarna låg gröna nät utlagda på marken. Skörden hade börjat. Men vinet var redan skördat och terasserna med vinodlingar hade skiftat färg till gult. Sedan vandring under pinjeträd med tallbarrsdoft och stora kottar. Paus med fika och utsikt mot havet, bergen och Corniglia.

Tyskar och suckulenter
Vi vandrar vidare och möter en grupp tyska vandrare. ”Aloe Vera” säger en av tyskarna, pekar på en växt och kommenterar om skönhetskrämer. Men är det verkligen Aloe Vera? Jag vet inte. Kan inte skilja dem från agave. Någon slags suckulent är det i vart fall. Det är i och för sig berberfikonkaktusarna också.

Söt och god
Vi passerar närmast genom ett hus med ett kafé. Apelsinhalvor ligger i en kartong. Det är ett smart drag. Det är doften av nypressad juice och jag och äldsta sonen vänder om och in i kaféet för att köpa ett glas. Smaken är söt och god. Liksom vandringen och dagen i stort.








2 kommentarer

Under resor, tåg, vackra platser, Vandra

Corniglia – annorlunda mot de andra byarna i Cinque Terre

Den mittersta av de fem byarna i nationalparken Cinque Terre i Ligurien heter Corniglia. Den har 150 invånare. I likhet med de andra byarna klättrar den på klipporna vid Italiens nordligaste västkust. Men till skillnad mot de andra börjar inte husen klättra upp på bergen med början nere vid havet. Istället ligger hela byn placerad uppe på en bergkam ungefär hundra meter över Medelhavet. Det gör inget. Tvärt om. Vi tyckte till och med att det här var den mysigaste av de fem byarna att strosa omkring i.

Pusta ut
När vi vandrat uppför trappan med 376 eller 377 trappsteg från järnvägsstationen till byn som grundades redan under romersk tid, stannar vi vid ett kafé för att ta något att dricka och pusta ut lite. Sedan vandrar vi en kortare trappa ner mot byn. Först kommer vi till ett litet torg vid en kyrka med utsikt över Medelhavet och en dadelpalm mellan torget och havet. Det är en vacker vy. Vi går in en stund i kyrkan. Där inne är stilla och levande ljus. Chiesa Di San Pietro heter den. Peterskyrkan skulle man kunna översätta. Men det är en helt annan Peterskyrka än den mest kända Peterskyrkan. Så klart.

Utsiktsplats
Vi går vidare på huvudgatan genom byn. Via Fieschi heter den. Eller gata och gata. Det är en smal medeltida eller till och med antik gränd som slingrar sig mot en utsiktsplats som sägs ha utsikt mot alla de andra fyra byarna i Cinque Terre. Men jag ser ”bara” tre. En av dem är Manarola som syns lite inzoomad på en av bilderna nedan.

Finaste vandringen
Vi vänder och går tillbaka samma väg som vi kom. Längs huvudgatan ligger ytterligare ett torg med en liten kyrka. Denna heter Cappella dei Flagellati. Vi stannar till och köper pistageglass i en gelateria. Och förundras än en gång över att pistageglass smakar mer hasselnöt än pistage nuförtiden i Italien. Strax efter gelaterian passerar vi tillbaka över den enda bilvägen genom byn, Via Statzione. Där är också som ett litet torg. Där äter vi våra glassar innan vi vandrar tillbaka den sista biten tillbaka mot och förbi kaféet där vi stannade till efter trappan upp. Men vi vänder inte tillbaka ner åt höger mot stationen utan väljer vänster, mot nordväst och en vidare vandring mot Vernazza. Det är den finaste av de två vandringar vi går i området. Men det får bli ett eget blogginlägg.







2 kommentarer

Under resor, tåg, vackra platser

376 eller 377 trappsteg till Corniglia – en by i Ligurien?


Det sägs att det är 377 trappsteg upp till byn Corniglia i Ligurien. Det är den mittersta av de fem byarna i Cinque Terre och den enda som inte ligger direkt vid havet. Istället ligger den på en bergkam ca 100 meter över havet. Därav trappan.

Vi anländer med tåg från Manarola där vi bor två nätter. Corniglias järnvägsstation ligger nere vid havet. Från stationen leder både en bilväg och en gångväg upp mot byn. Gångvägen löper först parallellt med järnvägen men stax kommer vi fram till trappan. Anton, 13-åringen, räknar tyst för sig själv trappstegen när vi går uppåt. Själv stannar jag ofta och fotograferar. Jag vet inte om det mest är för alla fina motivs skull eller om det mest är en chans att pusta ut lite. I alla fall syns Manarola på en av klipporna längs kusten och vackra blommor blommar än.

Väl uppe i Corniglia konstaterar 13-åringen att han räknat till 376 trappsteg. Huruvida uppgiften att det skulle vara 377 är därför något osäker. Även om jag läst det på internet.

Lämna en kommentar

Under resor, vackra platser, Vandra

Milanos äldsta stadspark – Indro Montanelli – i höstskrud

Vi avslutade vår höstlovsresa till Italien med ett par dagar i Milano som vi mest av allt ägnade åt att strosa omkring i staden. Flera gånger kom vi att ströva igenom parken Indro Montanelli som visade sig vara mycket vacker i höstskrud.

Parken heter sedan 2002 på italienska Giardini Pubblici Indro Montanelli vilket betyder ”Indro Montanellis allmänna trädgård”. Tidigare har den hetat Giardini Pubblici och Giardini di Porta Venezia (men har fått namn efter journalisten och författaren Indro Montanelli 2002.) Det är en stor och gammal stadspark som ligger i Porta Venezia- distriktet, nordost om stadskärnan, i en administrativ avdelning som tydligen kallas zon 1. Stadsparken grundades redan 1784 och är därmed den äldsta i Milano. Senare har trädgården utvidgats vid flera tillfällen till sin nuvarande yta på 172 000 m2 och här finns byggnader som naturhistoriska museet (1888-1893) och planetariet (1930).

Vad för slags fotografering som pågick i parken – utöver min egen – vet jag inte – men jag gissar att det var någon slags modefotografering.



5 kommentarer

Under höst, resor