Åka tåg inrikes i Italien

Åka tåg inrikes i Italien. Hur funkar det? Det berättar jag om här.

Bästa sättet att resa är med tåg. Ibland hinner du dock inte hela vägen på den tid du har till förfogande. Och ibland kommer annat i vägen. Den här gången var det corona-restriktioner som gjorde att vi valde att inte åka tåg genom alla länder som ligger på väg hem från Italien.

Däremot väljer vi att åka tåg inom landet. Precis som planerat.

Nära hamna fel

Redan från Rom-Fiumicinos flygplats (Leonardo da Vinci International Airport) tar vi tåget in till Roma Termini. Roms centralstation. Biljetter köper vi i en biljettautomat. Sedan blir det efterhand mycket bråttom eftersom det visar sig vara betydligt längre mellan biljettautomaten och själva järnvägsstationen på flygplatsen än vi kunnat ana.

Dessutom är det mycket nära att vi hamnar någon helt annanstans Vi kliver nämligen av misstag på fel tåg. Vårt tåg ska avgå från spår 1, visar avgångstavlan på stationen. Så vi kliver på det tåg som kommer in på det spåret. Strax innan avgång börjar jag ana oråd när jag inte ser ”Roma Termini” bland stationsnamnen som rullar på en bildskärm. Och då frågar jag en italiensk kvinna på tåget som bekräftar. Vi är på fel tåg! Snabbt rafsar vi ihop våra saker och skyndar oss av tåget och in på rätt tåg, men avgången efter den vi skulle ha åkt med. Det går bra ändå att resa på den biljett som vi dessutom missat att stämpla på stationen. Konduktören är snäll och sannolikt van vid förvirrade utlänningar.

Från Rom till Florens

Att jag inte har bokat våra tågbiljetter i god tid hemifrån, så som jag annars brukar, är en mycket medveten strategi den här gången. Jag vill inte ha mer bokat än nödvändigt, eftersom vi in i det sista inte vet om vår resa ska kunna bli av. Coronan, så klart.

Och eftersom vi bara har ett dygn i Rom, av samma skäl, betyder det att jag surfar in på Trenitalia via min padda, direkt när vi har kommit till hotellet. Deras bokningssida är inte helt enkel att förstå sig på och i och med att namn och annat ska knappas in för alla fyra i familjen, och sedan betalningsuppgifterna på det, och eftersom jag går emellan med någon googling, så missar jag först tidsgränsen på 10 minuter för en bokning och får börja om. Därmed trillar tiden precis också över till mindre än ett dygn före avfärd. Och biljetterna blir dyrare. Inget att göra något åt. Biljetterna kostar därmed 2 074 kr totalt för fyra personer som alla betalar pris för vuxna i Italien. Jag väljer snabbtåg, så med avresa 13:35 från Rom ska vi vara framme i Florens 15:11. Våra elektroniska biljetter kommer som pdf-filer med e-post. Jag sparar dem som filer på paddan.

Nästa dag är vi på stationen i god tid. Vi behöver titta på biljetten vilket tågnummer vårt tåg har eftersom det är två tåg på tavlan som har samma avgångstid. Vårt tåg har Venedig som slutstation, visar det sig. Venezia. Men det dröjer innan det kommer upp på tavlan från vilket spår tåget ska avgå. Så vi ser till att passera in genom grindarna medan vi väntar på besked. Biljettens QR-kod behöver visas upp mot en läsare för att vi ska släppas igenom.

Klockan 13:40 avgår så vårt snabbtåg, fem minuter försenat. Konduktören kollar både våra biljetter och covid-pass.

Resan till Florens är behaglig men går genom många tunnlar. En fikavagn kommer förbi och undrar om vi vill ha något och vi blir bjudna på vatten och kex. När vi inte äter måste vi ha våra munskydd på.

Resan är snabb och bekväm och snart anländer vi till Florens.

Från Florens till Alperna

Samma dag som jag bokar tågresan från Rom till Florens bokar jag vår tågresa vidare till Alperna. Därför blir den resan inte mycket dyrare trots att den är betydligt längre. Det finns en biljettyp som heter ”insieme” som betyder ”tillsammans” och som kan bokas av grupper på 3-5 personer men inte finns att boka helt tätt inpå resan (jag tror att det rör sig om en gräns på två dygn). 2 336 kr betalar jag för fyra biljetter från Florens till Verres där sträckan fram till Turin går med ett och samma snabbtåg och resten med ett regionaltåg.

Det som är lite lurigt med vår ”insieme”-biljett till snabbtåget är att den hamnar på 16-åringens pdf-fil. Innan jag upptäcker att den ligger där hinner jag bli stressad över att vi kanske inte fått alla biljetter.

Vårt tåg den här gången avgår från Firenze S. M. Novella 12:55 och ska vara framme på Torino Porta Nuova i Turin 16:00. Resan går via Milano, men vi behöver inte byta tåg där.

De italienska landskapen är som italienska landskap är. Det är berg och slätter. Pinjeträd och lövfällande dito. Gamla vackra hus på landet och ruffiga förstäder närmast järnvägen. Tyvärr går snabbtåget även denna gången väldigt mycket genom tunnlar så vi får nöja oss med de glimtar vi får av landskapet.

Tåget går som snabbast i nära 300 kilometer i timmen. Det känns inte. Som jämförelse går svenska X2000 i hastigheter upp till 200 kilometer i timmen och kränger mer.

I Turin byter vi till regionaltåget som avgår 16:25 och är ungefär som pendlartåg är på de flesta håll i Europa. Ingen platsreservation och fullt på tåget. Hastigheterna är också betydligt lägre än nyss. Ungefär klockan tio i sex är vi framme i Verres där en förbeställd taxi väntar på oss för att ta oss vidare till Antagnod där vi ska åka skidor.

Hur jag tyckte att det funkade att åka tåg inrikes i Italien? Väl så bra som i Sverige!