Category Archives: mitt jobb

Vardag igen – pekar pilarna uppåt eller neråt?


Vardag igen. Bilden är ifrån stolsryggen mittemot. På det lila Pågatåget, Skånetrafikens pendeltåg.

Men pekar pilarna uppåt eller nedåt? Är det kanske lite som den där om färgen på klänningen? Att det sitter i betraktarens ögon.

Jetlag
Jag är nog minst en smula jetlagad. I natt klockan två vaknade jag och undrade i vilket hotellrum jag befann mig. Dörr, fönster, skåp hyllor och en strykbräda som stod framme. ”Var är jag?”, tänkte jag. Innan jag insåg att jag var hemma igen. Strax efteråt vaknar min sambo till och mumlar något om att han inte känner igen sig, men att vi är ju hemma.

Tyngsta måndagen
Regndroppar mot rågfönstrets ruta. Kyla i vinddraget när dörrarna öppnas. På väg till jobbet igen. ”Det är måndag mina bekanta”, som Grodan Boll skulle ha sagt. Den tyngsta måndagen på hela året. Måndagen efter sommarsemestern.

Vardagens pilar
Det tar alltid lite tid att ställa om. Den här gången lär jetlagen bidra. Men går vardagens pilar uppåt eller neråt? Framåt eller bakåt? Jag tänker att det är som med Skånetrafikens pilar. Det sitter i betraktarens ögon. Och att i viss mån kan du välja vilket perspektiv du väljer. Semester är behagligare än vardag, men vardagen är en förutsättning för semestern.

Uppåt
Jag väljer att försöka se det som att vardagens pilar bygger uppåt. I riktning mot samhällsnytta. Och mot nya semestrar och nya äventyr. Även om det känns lite tungt just nu.

Lämna en kommentar

Filed under mitt jobb, resor

Vägen som är mödan värd


Jag kom att tänka på en dikt av Karin Boye idag. Och visst är det vägen som är mödan värd!

Idag har jag jobbat hemifrån. Det berodde på att jag hade en tid hos sjukgymnasten. Äntligen hade jag tagit mig tid!

Sjukgymnast från Luleå
Landstingets sjukgymnastik i Karlshamn finns i Asarum. Min sjukgymnast visade sig för övrigt vara från Luleå, där jag bodde fem år som student. Så vi hade en del att prata om utöver min onda rygg. Om snö, åkerbär, mygg och sånt som hör Norrbotten till. Och om våren som aldrig kommer. Där. Men som är så mycket finare här nere i Blekinge. Och bokskogarna som vi har här. Med vitsippor och kaprifol. Och skärgården som finns på båda platserna. Jag fick för övrigt diagnosen ”gamnacke” och påbörjad ”likstelhet”. Jo; han skojade så klart. Diagnosen hade ett fint namn på latin, som jag redan glömt.

I rörelse
Jag cyklade dit. På vägen stannade jag till för att fotografera cykelvägen. Och grönskan. Och jag kom då att tänka på ett par strofer ur dikten ”I rörelse” av Karin Boye:

”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.”

Jag älskar den dikten. Bara rubriken är underbar. Att vara i rörelse är bland det bästa som finns. Särskilt att vandra eller åka tåg.

Nu ska väl diktens färd snarare tolkas som en metafor för livet, än som en fysisk resa i geografin, tänker jag.

Men för mig är det just det som är så fint med den här dikten, och inte minst just de här stroferna. Att jag gillar budskapet i både den bokstavliga och den överförda betydelsen av orden.

När vägen är målet
Resor som är rundresor tycker jag är de bästa resorna; som tågluffar, bilsemestrar, båtluffar eller jordenruntresor (ja, ja, jag har ”bara” gjort en, men ändå). Att ända in i mål ha något nytt att se fram emot att få upptäcka. Att ha så många mål längs vägen att vägen blir målet som är mödan värd.

Resten av färden
Och ska jag orka med alla sådana resor jag vill göra under resten av färden, ja då får jag se till att göra de där övningarna med armarna i kors, sittandes på en bok som är exakt två centimeter tjock, tre gånger om dagen och därtill promenera varje dag. Så att inte den där fysiska ”likstelheten” övergår i en psykisk. Men att jag tvärtom blir rörligare och har mindre ont. Ett mål om något att ha med sig längs vägen.


Mieån, vid Janneberg, sedd från cykelbron. En bit av Blekinges frodiga natur.

8 kommentarer

Filed under Blekinge, Karlshamn, livet, mitt jobb, natur, resor

Ta hand om dig!

– Kortkrönika –

Det är lätt att fuska med att ta hand om sig själv och sin egen hälsa. Inte minst på jobbet. Det gäller kanske allra helst om du jobbar med något som du tycker är både roligt och viktigt. Jag har nu bestämt mig för att sluta fuska med min egen hälsa. Och tycker att du också ska lova dig själv att ta hand om dig.

Inte tid
Jag har länge haft problem med smärta vid vänster skulderblad till och från. En teori är att jag fladdrat för mycket med mina osynliga änglavingar ;) En annan att det är en kombination av att ha hängt för mycket på armbågen i alla år, burit runt på systemkameran i handväskan som sedan hängt på den armen nästan jämt i ett år och sedan att ha surfat för mycket på mobilen utan att ha stöd för armen.

Hur som helst har jag aldrig tagit tag i detta förrän nu.

Har inte tyckt att jag haft tid. Så korkat!

Företagshälsan
Men idag har jag äntligen sett till att en ergonom från kommunens arbetsmiljöenhet, vår egen interna företagshälsovård, varit och tittat på min arbetsplats. Det fanns massor att göra. Bordets höjd. Stolens inställningar. Och så behöver jag ha särskilda terminalglasögon! Det sista hade jag inte alls kunnat räkna ut att det skulle kunna påverka ryggen. Men nu vet jag!

Vårdcentralen
Nästa vecka har jag nu bokat en tid hos optikern. Jag har också sedan tidigare bokat en läkartid på vårdcentralen. Jag har en knöl på vänster långfinger som jag vill ha undersökt. Men jag tänker också ta upp detta med ryggvärken.

TBE
Jag har också – äntligen – sett till att ta med familjen till apotektet för en första spruta mot TBE. Den fästingsburna sjukdom som kan orsaka hjärnhinneinflamation och som inte kan medicineras om du skulle få den.

Bestämt mig
Ja. Jag har bestämt mig. Jag tänker ta hand om min hälsa. Även småkrämpor som kan bli till större problem med tiden.

Du då?
Hur är det med dig? Har du tid att ta hand om dig? Om inte tycker jag att du också ska prioritera om.

Tid är något som alla har. Frågan är hur vi använder den. Se till att använda din tid rätt. Se till att ta dig tid till att ta hand om dig!

7 kommentarer

Filed under krönikor, livet, mitt jobb

När bara ledsenheten är kvar


Tårarna rinner. Katten är gammal och sjuk. Det är sorgligt. Men jag visste redan när jag skaffade honom att den dagen skulle komma. Det som hände på jobbet, däremot, var jag inte alls beredd på och det har tagit hårdare.

Måste ta bort katten
Katten är sjuk och sjunger nog på sista versen. Han har blivit blind igen men framförallt tappar han i vikt. Det är snart bara skinn och ben kvar. Det är inte frågan om jag måste ta bort honom utan hur länge jag kan vänta. Vill gärna att han får med lite av solen och värmen som kommer nu, men vet inte om hans hälsotillstånd kommer att klara av att hänga i så länge till. Han verkar ändå må bra fortfarande. Det är mysigt att sitta med honom i knät ibland och höra honom spinna. Men just i morse uppträdde han lite märkligt när han åt. Slutade äta och la huvudet mot golvet. Som om batteriet började ta slut. Oroande och sorgligt. Du fäster dig vid de små liven.

Jobbet
På jobbet har jag min andra ledsamhet just nu. Där hände något som för mig kom som en blixt från en klar himmel torsdagen den 8 mars. På det kom sömnsvårigheter. Låg först vaken hela nätter. Hade sedan svårt att somna och vaknade tidigt. Men det fanns ett ljus i tunneln. Jag började hitta tillbaka till sömnen och må bättre. En andra smäll kom onsdagen den 21 mars. Ljuset i tunneln hade blåsts ut. Den andra smällen tog hårdare. Adrenalinet började pumpa i en andra omgång. Nya sömnsvårigheter. Låg igen vaken hela nätter. Hade sedan igen svårt att somna och vaknade tidigt.

Orkar inte
Saker har nu långsamt börjat falla på plats igen. Ny plats. Nytt mönster. Det som hände har lett fram till att jag inte är chef längre. Jag jobbar numera som utvecklingsstrateg på förvaltningsnivån. För mig har det aldrig legat någon prestige i att vara just chef. Jag vill göra samhällsnytta, utvecklas tillsammans med andra och ha roligt. Det kan man göra i många olika roller. Det kan bli bra det här. Ändå. Men hoppets låga flämtar fladdrande. Ska jag våga tro på det? Och när adrenalinet slutar pumpa är bara ledsenheten kvar. Jag har svårt att komma ur sängen på morgonen. Tårarna rinner vissa dagar under tågresan till jobbet. När jag väl är där är det lättare att hålla ihop och fungera. Men jag tröstäter. Och hoppar över simträningen. Orkar inte. Orkar bara inte.

(Och jo, jag vet att det finns många som har det värre. Jag vet att det ÄR synd om människorna. Men av någon anledning är det inte till någon tröst för mig. Har aldrig varit.)

21 kommentarer

Filed under livet, mitt jobb, personligt

När jag tog chansen i VA-branschen

Det här är historien bakom hur jag kom in i VA-branschen och dessutom helt ostylad hamnade på affisch och reklamfodrar för denna min bransch.

Jag var bara 30 år när jag för drygt 20 år sedan blev VA-chef i Karlshamns kommun. Alltså chef för den av kommunens verksamheter som idag brukar kallas kommunala vattentjänster men som då oftast kallades VA-verket. Vatten och avlopp.

Ingen förstahandskandidat
Jag hade en stor smula tur som fick jobbet. Redan på intervjun kände jag utifrån de intervjuandes engagemang att jag inte var en förstahandskandidat. De fackliga representanterna verkade dock uppenbart vara mer intresserade av mig än vad arbetsgivarrepresentanterna verkade vara och jag höll så klart god min trots att jag kände vart åt det lutade.

Jag minns att den anställande chefen – som jag sedan kom att tycka var en mycket bra chef – till och med frågade kommunens personalchef om de verkligen behövde luncha med alla kandidater. Men jo, så skulle ske. Alla skulle behandlas lika. På luchen pratade förvaltningschefen och personalchefen mest med varandra. Mest pratade jag med de fackliga representanterna då också. Men jag lyckades vid något tillfälle komma in i samtalet mellan de båda cheferna genom att ställa följdfrågor om processen kring att ta fram investeringsbudgeten. Något som jag både var riktigt nyfiken på och också förstod att den anställande förvaltningschefen var uppfylld av just då. Hans nästa möte efter lunchen var med ekonomichefen i kommunen och skulle handla om just nästa års investeringsbudget och det var – utgår jag ifrån – en av anledningarna till att han helst hade sluppit lunchen med mig. Han hade velat förbereda sig mer inför det mötet.

Oegentligheter
Jag kan ha förståelse för det. Investeringsbudgetar är viktiga saker och jag har i efterhand förstått att de före mig intervjuat en kandidat med mycket mer erfarenhet som hade gjort ett mycket gott intryck. Men att det vid referenstagningen senare visade sig att han varit inblandad i någon typ av oegentligheter på sin förra arbetsplats. Och då stod jag näst på tur i listan över kandidater.

Och så kom det sig att jag redan vid så unga år blev ansvarig för att leda något så spännande som att producera och distribuera vårt viktigaste livsmedel – kranvattnet och dessutom ha hand om en av de allra viktigaste miljövårdsinsatserna i samhället: den kommunala avloppshanteringen.

Ännu mer tur
Nästa tursamhet i mitt yrkesliv var att jag ganska snabbt blev invald i branschorganisationen Svenskt Vattens styrelse. Organisationen hette för övrigt då fortfarande VAV (Svenska vatten- och avloppsverkföreningen) men den kom att byta namn under min tid i styrelsen. Att jag blev invald där berodde på att en av de andra VA-cheferna i Blekinge satt med i valberedningen och föreslog mitt namn. Att han hamnat i valberedningen berodde nog i sin tur på att han varit mycket aktiv och driftig i organisationens kommittéarbete. Så ledde det ena till det andra och jag kom att bli representant i styrelsen för de yngre förmågorna i branchen.

Infofolder
Något år senare, när jag hunnit bli 33 år, skulle Svenskt Vatten ta fram en informationsfolder i syfte att locka ungdomar till de utbildningar som kan leda in mot just VA-branschen.

Jag gick med på att bli intervjuad och fotograferad. Fotograferingen skulle ske i anslutning till ett av styrelsemötena så att jag skulle slippa åka upp till Stockholm två gånger eller de bli tvugna att skicka ner fotografen till Karlshamn.

Det var bara det att jag glömde bort fotograferingen inför resan. Så kom det sig att jag fotograferades i sliten tröja, slitet hår och utan make up. Den där tröjan var för övrigt min sommarfavorit i flera år och därför hade den blivit väl sliten.

När sedan fotografiet och mina citat slogs upp stort på en roll up och jag blev någon slags affisch-flicka på en stor VA-mässa kändes det faktiskt bara pinsamt.

Uppblåst
Där stod jag, både oerfaren och ostylad och såg ut som en uppblåst uppkomling som inte begrep sin egen litenhet. Det gjorde jag kan jag säga. Begrep min litenhet. Och skämdes som en hund inför branschens alla erfarna medarbetare som gjort så många stora insatser genom många år utan att någonsin lyftas fram på några affischer.

Dessutom tyckte jag att det var fruktansvärt pinsamt att jag inte ens hade försökt snygga till mig inför fotograferingen.

Nåväl. Så här långt senare kan jag tycka att jag i alla fall ser ung, glad och pigg ut på den där bilden.

10 kommentarer

Filed under Karlshamn, livet, mitt jobb, personligt

Skönt att det är över


I fredags hävde vi äntligen kokningsrekommendationen för dricksvattnet i Maglehem. Det har varit en nästan orimligt seg och långdragen kamp mot bakterierna. Men nu är den över!

Boende i Maglehem kan äntligen använda vattnet som vanligt igen. Det var vid en rutinkontroll den 17 september som det upptäcktes bakterier i Maglehems dricksvatten och en kokningsrekommendation utfärdades. Nu, efter drygt två månader, visar provsvaren att dricksvattnet är okej igen. Det känns skönt att vi till sist kan se resultat av våra åtgärder.

Bakterierna som hittades i Maglehems dricksvatten var fekala, det vill säga tarmbakterier från människor eller djur. Vår huvudteori är att bakterierna tog sig in från naturen via regn kring ortens dricksvattenreservoar. Efter felsökning påbörjades ett omfattande jobb med att täta reservoaren och undersöka övriga ledningsnätet. Efter drygt två veckor visade vattenproverna att de ursprungliga bakterierna var borta, men att andra problem hade uppstått. Vi har inte kunnat omsätta vattnet och underhålla systemet på det sätt som krävs när reservoaren har varit bortkopplad. Trots att vi uppgraderade styrtekniken på vattenverket, så fick vi problem med annan bakterietillväxt i ledningarna. Den ursprungliga föroreningen var såklart stor orsak i detta, men tekniken är omodern och ledningsnätet är underdimensionerat. Det inverkade tyvärr negativt på våra förutsättningar att lösa problemet.

Kokningsrekommendationen i Maglehem varade i 68 dagar. På kommunen arbetar vi nu med hur Maglehems huvudledningar kan uppgraderas för bättre dricksvattensäkerhet och för att tryckproblemen ska försvinna. Ombyggnationen planeras att starta under 2019.

Bilden ovan är från ett besök vid den aktuella reservoaren tidigare i höstas.

2 kommentarer

Filed under mitt jobb

Paus


Just nu pausar jag den här bloggen. Troligen rör det sig bara om någon vecka eller så. Kanske kortare. Det är bara lite mycket på jobbet just nu. Men jag hoppas att jag snart har tid och ork igen att hålla på med ord och bild här på bloggen.

9 kommentarer

Filed under blogg, mitt jobb, resor

Tankar om en kokningsrekommendation i Maglehem

Det är söndag kväll och jag är hemma i köket. Jag ska just börja rensa dagens svampskörd från skogen, det är gula kantareller, svart trumpetsvamp och trattkantareller, när jag ser att jag fått ett SMS. Ett SMS-svar, ett telefonsamtal och en koll via nätet på preliminära analyssvar och en koll på hälsoläget senare inser jag att vi behöver gå ut med en kokningsrekommendation till de som har kommunalt dricksvatten i Maglehem. Hälsoläget ser i och för sig bra ut, ingen förhöjning av telefonsamtal till 1177, men analyssvaren på vattenproverna är inte lika bra. Inte alls.

Jag ringer C4 Tekniks informatör som kör in till jobbet. Han och kommunens kommunikationschef ser till att informationen går ut: Alla i Maglehem som har kommunalt vatten uppmanas att koka vatten som ska användas till mat och dryck. Själv sitter jag kvar i köket. Jag ringer flera ytterligare samtal, bland annat för att få ut nödvatten till den drabbade byn, innan jag kan ta itu med svamprensningen och kvällens matlagning.

Provsvar från tidigare i veckan hade visat bakterier hos en av våra kunder, en förskola. Sådana enstaka provresultat med bakterier brukar alltid bero på att antingen är det en felanalys (jo, sånt händer, tyvärr) eller så har smuts tagit sig in i vattnet när provet tagits vid kranen eller har föroreningen på något sätt tagit sig in i rören inne i fastigheten, t.ex via en trasig varmvattenberedare. Våra normala rutiner i sådana lägen är att vi inte drar slutsatsen att det är något fel på det kommunala vattnet. Det vore en för långtgående slutsats av ett enstaka prov. Men vi tar fler prov för att utesluta att så är fallet.

Kokningsrekommendationen gick alltså ut direkt på söndag kväll, när vi hade fått preliminära provsvar på fredagens utvidgade provtagning som visade på att bakterier också fanns i andra delar av vattenledningsnätet än bara på dagiset.

De slutsatser vi hittills kunnat dra utifrån de preliminära analyssvar som vi fått in är att vi inte har några bakterier i det vatten som lämnar vattenverket. Däremot har vi hittat bakterier hos en kund, alltså dagiset, och i samhällets högreservoar.

Under måndagen har vi påbörjat en teknisk utredning och tagit fler vattenprov. Vi har också fått kännedom om åtta personer som är sjuka i Maglehem, en by som har runt 150 invånare. Att de blivit sjuka kan så klart bero på annat men det går i det här läget inte att helt utesluta dricksvattnet som orsak.

Idag, tisdag, fortsätter vi att jobba på att lösa problemen. 

(Det här är den andra vattenincidenten inom bara några veckor. De har inget inbördes samband men så klart känns det jobbigt med två sådana här händelser så tätt på varandra.)

Maglehem är för övrigt en vacker plats på jorden. Bilden är ifrån februari 2016.

6 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, vackra platser, vatten

Snabbrepris: sommaren 2017


Jag sitter på tåget. Regndroppar rinner på fönsterrutan. Snett nedåt i en diagonal mot tågets färdriktning slingrar de sig likt små ormar som tar sig fram med ryckiga och koordinerade rörelser. Utanför rutan faller mörkret. Det är onsdag kväll och idag kom något som liknar höst till Skåne och Blekinge. Regn och blåst. Till natten har de lovat storm. I morgon bitti ska tågen vara inställda. Sommaren brukar räcka till halva september här nere. Jag tror att sommaren 2017 tog slut den här onsdagen. Vilken dag kunde vara bättre att blicka tillbaka på sommaren som gått? Så här kommer snabbreprisen:

Halva maj
Sommaren börjar i min del av landet vid halva maj månad. Den 14 maj, dagen innan månadens mittpunkt, fotograferade jag den första skira grönskan i bokskogen på Stärnö. Där blommade samtidigt slån.



Kastellet blommade syrenerna. Båda dessa vackra platser finns hemma i Karlshamn.

Under andra halvan av maj bokade jag också en charterresa för familjen för första gången på tio år och skrev ett blogginlägg om bokningsupplevelsen med rubriken ”Skärpning Vingresor!” Det blev sommarens mest lästa inlägg här på bloggen med 1762 sidvisningar. Tyvärr var det inte lika många som läste om hur Ving sedan rättade till problemen.

Den mest uppskattade bilden av mina på Instagram denna sommaren var en solnedgångsbild med knoppande rönnbärsblommor från Stärnö Sandvik:

Juni
Den ljusaste av årets alla månader blev ändå inte ljusast för oss. Det blev augusti. Men mer om det sen, I juni firade vi min svägerskas 50-årsdag både i förskott på Villa Fridhem utanför Norrköping och på själva födelsedagen, i Port de Soller på Mallorca. Till Mallorca reste vi annars med Vingresor tack vare den där struliga bokningen ändå och bodde vid Playa de Muro som är en del av Mallorcas längsta sandstrand som börjar vid Alcudia och slutar en bra bit längre bort efter en lång sträcka fin naturstrand utan hotell. Turkost hav. Varma vindar. Besök i olika byar och badvikar. Och fågelskådning. Bland annat.

Samma månad hade vi tidigare firat midsommar. Så klart. Med samma goda vänner som vi alltid brukar fira tillsammans med. Vi hade också vandrat vi en mil Sternö och Boön runt. Och vi hade gått ett varv runt Lilla Kroksjön och tagit sommarens första dopp. Samt besökt Sveriges vackraste strand som går från Stenshuvud till Knäbäckshusen på Österlen i Skåne. Bland annat.

Juli
Den dagen som vi kom hem från vår vecka på Mallorca plockade jag av en skål med gula hallon från vår lilla hallonbuske här hemma. Det hade hunnit bli juli månad. En månad med mycket vardag det här året. Jag pendlade till jobbet och tillbaka. Någon gång fotograferade jag det där trädet som jag för några år sedan fotograferade nästan dagligen. Det blir inte bra bilder längre, med den mobilkamera jag har nu. Det går inte att helt undvika reflexer i tågfönstret. Trist. Men det är så livet är. Möjligheter kommer och möjligheter går. Att kunna fotografera fina morgonbilder från tåget är trots allt ingen stor sak i världen.

Att jobba på ett kommunkontor i juli månad är väldigt lugnt. Inga möten. Å andra sidan får alla som jobbar ta tag i det som händer även om det gäller sånt som du normalt inte har hand om. Omväxlande. I juli stängde Tivolibadet i Kristianstad så jag motionssimmade utomhus, på Väggabadet hemma i Karlshamn istället. Sedan blev det Östersjöfestival och en vecka senare var det äntligen semester lite mer på riktigt. Vi började den hemma hos mina släktingar i Östergötland.


Augusti
Vi drog vidare med tåg till de svenska lapplandsfällen. Till ljuset. Det var ljusare här uppe i augusti än hemma i Blekinge vid midsommartid. Vi vandrade i Abisko och åt gott. Kollade in alla sommarblommor i skidbackarna i Björkliden. Åt gott där också. Fortsatte med tåg till Narvik där vi brsökte krigsmuséet. Där trillade pengen ner. Plötsligt förstod jag varför Narvik är så fult, trots att det ligger så naturskönt. Det blev ju sönderbombat under kriget. På grund av den svenska järnmalmen. Sedan körde vi bil ut på Lofoten och bodde tre nätter i stuga där vid en mycket vacker strand. Vattnet var turkost men iskallt. Sedan åt vi lunch i Oslo innan vi flög vi till Sardinien. Där var vattnet också turkost. Men betydligt varmare. 




Halva september
Vi har hunnit med att besöka Tjärö. 13-åringen badade i havet där. Samma kväll åt vi kräftor. Vi har också plockat svamp. Och besöt släkten i Svedala. Och så har vardagen rullat igång igen med jobb, tågresor, träningar och läxor. Och trädet. Som jag allt mer sällan bryr mig om att försöka fotografera. Men någon bild har det blivit.


Och nu höst
Så blev det torsdag den 14 september. Det blev ingen storm. Vädret blev riktigt hyggligt. Men tågen ställdes in ändå. Ersättningsbuss kom först efter två timmars väntan vid ”hållplatsläge A”. Suck! Men fram kom jag till slut och nu har jag jobbat ännu en dag, även om den blev kort. Vädret växlade på eftermiddagen och kvällen. Solglimtar och regn. Och nu har mörkret fallit än en gång.

Kanske att det inte riktigt fullt ut är höst än. Men det är heller inte riktigt sommar. Limbo. 

En sommar går så fort! Men hösten är också en fin årstid. Med svampplockning och löven som skiftar färg till gult och rött. En varm och stilla höstdag kan vädret till och med vara så fint att vi kallar det för brittsommar. Sådana dagar vill jag ha många av den här hösten! 

Idén att göra en snabbrepris på sommaren i form av ett blogginlägg hittade jag här

2 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, Karlshamn, Kristianstad, livet, mitt jobb, natur, resa med barn, resor, Skåne, sommar, vackra platser, Vandra

Kokningsrekommendation i Rickarum

I morse när jag satt på tåget på väg till jobbet ringde Jan som är samordnare på vattenverken i Kristianstads kommun. Vi hade fått preliminära provsvar som inte var bra. Informationen ledde fram till att vi som säkerhetsåtgärd gick ut med en kokningsrekommendation:

”Vid en rutinkontroll har bakterier upptäckts i dricksvattnet i Rickarum och därför har kokningsrekommendation utfärdats för dem som har kommunalt dricksvatten i Rickarum. Det innebär att allt vatten som används till matlagning och för att dricka, ska kokas innan det används. Det räcker med att vattnet kokar upp. Kommunen har inga indikationer på allvarligare bakterier i vattnet eller sjukdom i området.” 

I Rickarum är det ungefär 50 fastigheter som har kommunalt dricksvatten. Det finns nu en vattentank där de boende i byn kan hämta dricksvatten. För den som har frågor har vi hänvisat till kommunens medborgarcenter
Ytterligare vattenprover har tagits under dagen. Förutom de ytterligare vattenprover som skickats för analys har vi också beslutat att låta ”typa” de bakterier som labbet hittade i våra vattenprov från Rickarum. Det betyder att de mer exakt tar reda på vilken slags bakterier det rör sig om.

Alltid tråkigt när sådant här händer. 

Uppdatering: Efter en vecka kunde vi upphäva kokningsrekommendationen. Vi hade då lokaliserat föroreningen, som mest troligt kommer från jord, till en av två borrade brunnar som förser verket med vatten. Den brunnen är nu avstängd och renoveras.

2 kommentarer

Filed under miljö, mitt jobb, vatten

Fågelliv i konstgjord våtmark i Vattenriket


Igår höll vi årsmöte med Helgeåkommittén i Kristianstads naturum. Jag satt ordförande. Efter årsmötesföhandlingar med information om miljötillståndet i Helge å, om Bonus MIRACLE, ett EU-projekt som syftar till kostnadseffektiva miljöåtgärder och där Helge å är ett av de avrinningsområden som studeras. Och om konstgjorda våtmarker i Kristianstads vattenrike.

Efteråt åkte vi ut och tittade på en av de anlagda våtmarkerna som är till dubbel nytta för miljön. Dels fungerar de som kväve- och fosforfällor och bidrar på så sätt till att minska övergödningen av havet. Dels bidrar de till naturvården genom att fungera som habitat för fåglar och andra djur. Vi såg bland annat gråhakedopping, rödbena, tofsvipor, gräsänder, svalor och ett par rovfåglar.




4 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb, natur, Skåne

Vad är en kris i VA-försörjningen? 

Igår var jag uppe i Stockholm och pratade på en rörnätskurs för arbetsledare i branschorganisationen Svenskt Vattens regi.  Mitt ämne var kriser och krishantering inom VA i Kristianstads kommun. I vår kommun definieras en kris som en extraordinär händelse som avviker från det normala och innebär en överhängande risk för allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. En sådan viktig samhällsfunktion är så klart VA-försörjningen. Krisen kan ge en direkt påverkan på liv, egendom eller miljö.

I vissa kommuner vill man inte använda ordet kris så länge krisledningsnämnden inte är inkallad. Det är en politisk nämnd som enligt lag ska finnas i alla kommuner. Så var det till exempel i Östersund 2010 när de drabbades av parasiter i dricksvattnet. De använde aldrig ordet kris. Eftersom de inte kallade in krisledningsnämnden. Det är väldigt ovanligt att dessa nämnder inkallas. Det ska mycket till. Typ den stora skogsbranden i Västmanland 2014.

Hos oss pratar vi inte bara om kris i sådana extrema lägen som nästan aldrig inträffar. Istället pratar vi om en skala från vardagskriser till krig. Där sannolikheten är hög i ena änden av skalan men konsekvenserna små. I andra änden av skalan är sannolikheten låg men konsekvenserna stora.


Bilden har jag lånat från Kristianstads kommuns krisledningsplan

Jag pratade också om Everödshändelsen sommaren 2015. I den händelsen kallades varken samordningsstab eller krisledningsnämnd in men vi jobbade inte heller helt och hållet enligt ordinarie organisation. Bland annat hade vi stöd av kommunikationschefen och andra kommunikatörer från hela den kommunala organisationen. Vi befann oss alltså någonstans mellan det första och det andra steget i diagrammet ovan. Ungefär mitt i det rosa strecket.

Det var en väldigt trevlig kurs som jag besökte i går. Trevliga och engagerade kursdeltagare och  kursledare. Det var kul att träffa dem och samtala om de här frågorna. 

2 kommentarer

Filed under ledarskap, miljö, mitt jobb, vatten

Gulliga Åhus och Absoluts blivande besökscenter 

Igår var jag med när tekniska nämnden först besökte Absolut och sedan också den villa som nästa sommar ska stå klar som ett nytt besökscenter för spritmärket.

Krister Asplund som förut varit mångårig direktör för Absolut leder numera projektet med nytt besökscenter och guidade oss i bygget.

Efter företagsbesöket pratade jag inför nämnden om  investeringsbudget 2018 för vatten och avlopp. Sen blev det en kort promenad genom ett soligt Åhus på väg till bussen mot Kristianstad och två pensionärsavtackningar.








10 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, resor

Hälsoträdgården och påskfjädrar


Om du någon gång får tid att besöka den vackra renässansstaden Kristianstad rekommenderar jag ett besök i den nästan ännu vackrare Hälsoträdgården. Den ligger i Tivoliparken, mitt i staden. I det hörn som ligger närmast naturrumbron och Tivolibadet.

Själv jobbar jag i denna fina stad. Det är mycket att göra på jobbet nu och jag hoppar över de flesta fikarasterna. Ändå valde jag att gå en snabb promenad med kameran på lunchrasten. När solen skiner ger det mer energi tillbaka att promenera en kort runda än vad det tar tid.

Första stoppet blev Hälsoträdgården för några snabba foton.

Det som är fint i Hälsoträdgården just nu inkluderar pastellfärgade scilla:


Har du förresten gissat vad bilden högst upp föreställer? Just det:

I Kristianstad har det för övrigt beslutats att det inte blir några fjädrar i påskpyntet i år. Utöver de som sitter på de levande tupparna och hönorna. (Ifall du som jag väljer att se dem som en del av påskpyntet. De strövar ju i och för sig fritt året om.)

Det är av djurskyddsskäl som C4 Teknik avstår fjädrar i påskpyntandet av staden. Tydligen kan det, om jag förstått saken rätt, inte garanteras att fjädrar på marknaden inte kommer från levande fåglar.

2 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, resor, vackra platser

Det hjälper att kunna se hur vackert Kristianstad är!


Det är tufft på jobbet just nu. Men Kristianstad är bra vackert ändå!

Jag har sagt det förut och jag säger det gärna igen: Den som någon gång besöker Kristianstad får inte missa solnedgångarna vid Helge å. Särskilt inte kvälllar som är så vindstilla att vattnet ligger spegelblankt.

Men på jobbet är det väldigt mycket att göra den här våren. Ett debiteringssystem som krånglar och där projektledaren slutat. Vilket inneburit att jag blivit tvungen att rycka in som projektledare själv.

Samtidigt är fler nyckelpersoner på väg att sluta och med anledning av det ändrar vi vårt sätt att arbeta, justerar i organisationen och rekryterar på vakanser. Det är heller inte helt enkelt att hitta rätt person till lediga jobb i min bransch.

Och nu ska lönesamtal hållas och löner sättas och budgetförslag tas fram just i den här perioden. Det är ingen överaskning. Så är det varje år. Men det brukar inte vara så trångt i övrigt. Jag har till detta sedan tidigare tagit på mig att läsa exjob för en tävling som branschorganisationen ordnat. Detta tog jag på mig innan jag visste hur det skulle bli i den här perioden. Sista exjobbet måste därför läsas i helgen.

Sedan ska vi gå igenom miljörapporter, skriva under och skicka in. Föredrag om olika ämnen ska förberedas och hållas. Därtill ska investerinstakten ökas.

Därför var det skönt att det var så fint väder när jag lämnade jobbet igår kväll efter att ha jobbat över. Vacker solnedgång. Först passerade jag det karakteristiska sekelskifteshus som numera är hotell men från början var bank. Sen tog jag en sväng ner om ån innan jag gick för att simma på Tivolibadet.

Idag vaknade jag trots simningen ändå 02:20 med huvudet fullt av debiteringssystem. Kunde inte somna om. Gick upp 03:30. Jobbade vid köksbordet och på tåget. Kom till jobbet klockan 7. Lämnade 17:30. Knappt tid för raster.

Det finns inget annat sätt än att ta oss genom det här. Men hur gör vi?

Hur åt våra förfäder mammut? De åt dem en tugga åt gången. (Tills alla tagit slut.)

Hur gör du för att vandra 1000 mil? Du tar ett steg i taget.

Jag ska gå hel ur det här. Vi ska alla gå hela ur det. 

För min egen del hjälper det att ha förmåga att se det vackra i tillvaron. Hur vackert Kristianstad är!

Och vädret var fint idag också. Må solen skina på er alla i helgen! 



5 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, resor, Skåne, vackra platser

Kristianstad, Helge å och naturumbron


Jag har jobbat i fem och ett halvt år i Kristianstad nu. Det har blivit många foton på solnedgångar vid Helge å genom de här åren.

Flest bilder blev det faktiskt i början. Då hade C4 Teknik, där jag jobbar, sitt kontor på Björkhem och när jag någon eller ett par kvällar i veckan gick för att simma i Tivolibadet brukade jag promenera längs Helge å. Numera blir det oftast att jag går direkt från Rådhus Skåne, där vi nu är, till badhuset utan att göra någon omväg via ån. Det är synd. Jag missar nog många fina solnedgångar på det viset.

Bilden ovan är ifrån mars 2015. Då hade vi redan flyttat in till stan sedan ett år. Den föreställer Helge å och bron till naturum. En annan, och mycket snarlik, bild från samma bildserie såg jag användas i ett bildspel som kommunens ekonomidirektör visade på ett viktigt möte i förra veckan. Han vet knappast att det är jag som är fotografen. Så det var nog inte för att jag skulle vara med på mötet som bilden valdes ut.

Hur bilden nådde kommunledningskontoret från början vet jag. Jag hjälpte vår då nya kommundirektör med att sätt ihop ett bildspel om ”Kristianstad och vattnet – en komplicerad kärlekshistoria” inför en konferens där hon skulle tala i ämnet på höstkanten 2015. Men att bilden fortfarande används i andra sammanhang visste jag inte. Så det var en glad överaskning. :)

Och sist ett tips till dig som besöker Kristianstad som turist: missa inte solnedgångarna vid Helge å. Särskilt inte om du är på besök en vindstilla kväll.

4 kommentarer

Filed under Kristianstad, livet, mitt jobb, resor, Skåne, vackra platser

Hurra för en makalös manick! UV-ljus på vattenverket i Åhus

Den startade på ett kick, UV-ljusanläggningen i Åhus vattenverk. Stort tack till alla inblandade! 

Lämna en kommentar

Filed under mitt jobb

Jo, jag är deprimerad på riktigt, men hoppas på ljuset

Det här är ingen politisk blogg. Det är inte heller en blogg som handlar om mig som person. Det är ändå i det gränslandet jag hamnat i mina senaste inlägg. Utan ett fungerande själv och utan en fungerande värld är det ingen mening med att skriva om resor och utflykter i naturen och övriga omgivningar. Därför kommer ännu ett inlägg där jag bearbetar det som händer just nu.

Jag vet inte vad det är som händer med mig. Jag har plötsligt, från en dag till en annan, fått svårt att sova på nätterna. Det började natten mellan den 12 och 13 oktober. Det som utlöste det är arbetsrelaterat. Men egentligen borde jag inte alls reagera så här starkt på det. Inte på långa vägar. Jag behöver reorientera mig i ett nytt landskap. Mitt sätt att göra det är att försöka förstå. Se logiska samband, logiska förklaringar och logiska lösningar. Men så är det alltid. Saker förändras hela tiden. Och jag försöker förstå. Det är inget nytt under solen.

Dessutom. Du löser inga problem genom att ligga vaken på nätterna och fundera. Jag har allrid förut haft lätt att koppla bort jobbet och koppla av. Plötsligt har jag inte det längre. Jag vet inte om det är åldern. Kanske. Jag har skrivit förut om att det här kan vara min 50-årskris. Jag vet inte. Men jag vet att jag har börjat tvivla på min intelligens. Har jag börjat bli dement? Fungerar inte hjärnan längre? Det har gått så långt att jag börjat göra IQ-tester på nätet. Men resultatet av dem visar inte på några brister där. Tvärt om. De visar att jag fungerar ungefär som jag alltid gjort i det avseendet. Jag tänker logiskt rätt men lite långsamt. Jag hinner aldrig med alla uppgifterna i testerna men de jag hinner har jag löst på rätt sätt. Och trots långsamheten i tanken är mina IQ-siffror ändå riktigt bra. Det är en klen tröst. Något känns ändå fel. Och det känns som att det felet sitter hos mig. Men var? Jag kämpar vidare med att försöka förstå den delen av problemet. Kanske är det bara hjärnspöken? Jag börjar faktiskt tro att jag är lätt deprimerad på riktigt. Jo, det är nog så det är.

Efter den 9 november har ett annat problem seglat upp som ännu viktigare även för mig än mina personliga förmågor och eventuella oförmågor i relation till min närmaste verklighet. Ett ännu större mörker. Dock är det något som jag har betydligt mindre möjlighet att påverka. Och som jag därför borde släppa helt men inte kan. Det handlar om utvecklingen i världen. Och då särskilt den på andra sidan pölen. Jag hade sett fram mot att de på den sidan Atlanten för första gången skulle få en kvinnlig president. Det skulle i sig vara ett stort steg för jämställdheten. Dessutom vore det ett stort framsteg att de fick två demokratiska presidenter i rad. Ett steg framåt för logik, vetenskap, jämlikhet, frihetlihet och miljön. Inte minst för klimatet på den här planeten. Som du vet blev det inte så. Min värsta farhåga besannades. Att opinionssiffrorna skulle visa sig vara lika fel som i många andra sammanhang på senare tid. Också det som händer i USA håller mig nu vaken på nätterna.

De här utnämningarna som görs på viktiga befattningar till Vita Huset nu och som signalerar att Darth Vader håller på att ta över där. Vilket mörker! Men om de är Rymdimperiet, vilka är då vi? Och vilka är det som vinner på slutet? Jo. Vi är tvillingarna Luke och Leia. Det är vi som vinner. Vi måste tro på det!

Det känns nämligen som att det står och väger nu. Det som hänt i USA kan också hända här hemma om vi inte agerar rätt. Bilden här ovanför är från fina Karlshamn som jag råkar bo i. Den föreställer utvandrarmonumentet. Många svenskar emigrarade en gång till Amerika. Många av dessa for iväg med båt från just Karlshamn. På sockeln till statyn kan man läsa Wilhelm Mobergs ord: ”I hemlandet har deras utvandrings äventyr ingått i sagan och legenden.” Numera är Sverige ett land fler vill komma till än lämna. Vi har blivit ett invandringsland istället för ett utvandringsland. Det beror på att Sverige är ett bra land att bo i. Men vissa vill sprida en annan bild. En mörkare bild. De vill överföra detta sitt inre mörker till oss andra och få oss att tro att detta mörker bör mötas med mer mörker. De vill få oss att tro att ett auktoritärt förbudssamhälle kommer att göra oss fria. Att okunnighet är styrka. Det är som i Orwells 1984. I USA har 2016 redan tagit ett rejält kliv mot ”1984”. Vi får inte låta dem vinna här också! Men hur gör vi?

Jag läste en kolumn i DN nyss under rubriken ”dags att lämna depressionen och kämpa för demokratin”. Där skriver Wolodarski att hittills har våra traditionella institutioner svarat på Trumptendenserna i debatten genom att retirera och närmast tystna . Och han skriver vidare att de allra flesta – utom de nya auktoritära och nationalistiska rörelserna – har underskattat kraften i de sociala medierna.

”Om du är uppgiven över hatet och hoten på nätet, säg emot och uppmuntra samtidigt dem som står för något annat. Dela, kommentera och gilla deras inlägg. Om många agerar så kommer det att göra stor skillnad, och ge en mycket mer rättvisande bild av vad de flesta svenskar står för.”

Jag tror på det där. Vi måste försöka hoppas på ljuset. Låta de positiva berättelserna om jämlikhet, invandring, vetenskap och miljö ingå i sagan och legenden genom att sprida det som bidrar till det positiva historieberättandet till våra vänner och bekanta. Jag ska försöka göra så. Dela det positiva som jag just gjorde här och nu. Gör det du också. 

16 kommentarer

Filed under livet, mitt jobb, personligt, Samhälle och politik, sociala media

Grundvattenresa till Köpenhamn

I morse gick jag direkt från Pågatåget till den buss som tar Kristianstadsslättens Grundvattenråd på studiebesök till Köpenhamn.

Bussen rullar genom ett höstfärgat och regnigt Skåne. Vattendroppar på fönsterrutorna. I höjd med Eslöv börjat det klarna upp lite och soluppgången ses som rosa strimmor vid horisonten. I Lund tar vi upp några personer som bor här. I höjd med Malmö lyser solen. Vid Hyllie stannar bussen och vi fikar. Vid Sveriges snyggaste vattentorn.

När vi passerar Kastrup lyssnar jag på R.E.M. och ”leaving New York” på min nygjorda lista med New York-låtar. Och jag tänker att snart är jag här igen. Och lika snart är jag tillbaka.

Väl på plats hos DMI, en bit utanför Köpenhamn får vi lära oss om hur de jobbar med grundvattenfrågor i Danmark. Mycket är annorlunda. I Sverige ägs grundvattnet av markägaren. I Danmark ägs det av det allmänna. Den som i grannlandet tar ut grundvatten från sin egen tomt måste betala till kommunen. I Sverige är det gratis och här beslutar Mark- och Miljödomstolen hur mycket vatten som får tas ut. I Danmark har kommunerna den rollen. Båda länderna jobbar numera med tidsbegränsade tillstånd. I Danmark har de ett öppet webbaserat system där var och en kan se hur olika grundvattenuttag påverkar omgivningen. I Sverige jobbar vi med datormodeller som ett fåtal personer har tillgång till och kompetens för att använda. I Danmark handlar grundvattenfrågorna inte bara om grundvattenytans läge och grundvattnets kvalitet utan minst lika mycket om vatten till vattendragen och möjlig överlevnad för laxfiskar.

En spännande dag!




2 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb, resor, vatten

Nu startar vi ett traineeprogram inom VA


På jobbet har jag anställt två stycken trainees. De började igår. Det känns jättebra!

Hanna och Elin är nyutexaminerade civilingenjörer från Lunds tekniska högskola och är nu anställda hos oss på mitt jobb på ett treårigt traineeprogram.

Slumpen gjorde att de bästa kandidaterna i det här fallet visade sig ha gått samma civilingenjörsutbildning: ekosystemteknik. De har dessutom valt samma avslutning med inriktning mot vatten och i de delarna läst i mycket samma som motsvarande Väg- och vattenbyggare.

Trainee innebär hos oss att de först är provanställda i sex månader och sedan tillsvidareanställd i tre år. Hanna och Elin kommer att prova på olika arbeten på den avdelning som jag leder, VA-avdelningen på Kristianstads kommun, och samtidigt driva projekt.

Upplägget är tänkt att fungera som en generationsväxling på VA-avdelningen, eftersom många av våra anställda går i pension inom de närmaste åren. Samtidigt som vi bättre kan ta oss an den arbetsanhopning som vi står inför de närmaste åren.

Jag är också full av förväntan inför vad två unga, ambitiösa personer som kommer in med en bra kunskapsbas och samtidigt ser vår verksamhet med nya ögon kan tillföra oss. Det här kommer att bli bra!

Lämna en kommentar

Filed under miljö, mitt jobb, vatten