Etikettarkiv: Venedig

Ny film: Venedig i februari

Hur ska jag någonsin bli en YouTube-stjärna om jag aldrig lägger ut någon film?

Skämt åsido. Insåg att jag inte lagt ut något på nio månader. Så nu var det väl ändå dags att klippa ihop något, tänkte jag. Och så gjorde jag det.

Mindre trängsel, samma sevärdheter. Romantik, stillhet och båtar. Och blåa skor?

Tänk dock på att under karnevalen, som också är i februari, är det en helt annan trängsel.

Jag har tidigare skrivit om när man ska åka till Venedig – åsikter månad för månad.

6 kommentarer

Under film, resor, YouTube

Burano, just nu

Samtidigt någon annan stans…

View this post on Instagram

#venezia #italia #burano 🌈🐳

A post shared by Mary (@marylevs) on

3 kommentarer

Under instagram, resor

När ska man åka till Venedig? Åsikter om Venedig – månad för månad

IMG_6492.JPG
Jag har nyligen varit i Venedig för tredje gången. Den här gången blev det ett kort besök på en natt och några timmar. På höstlovet 2013 var vi här fyra nätter. 1985 var jag här över dagen i augusti, under en tågluff. Andra resenärer har besökt den unika staden med alla kanalerna vid andra tider på året.

Synpunkter på Facebook
När jag berättade om vårt februaribesök i staden i en grupp på Facebook för personer som gillar att resa så fick jag en hel del reaktioner om valet av årstid. Mest initierat skrev Staffan Lindqvist: ”Jag har varit i Venedig fyra gånger på olika årstider. April, Juni, september, februari. Naturligtvis olika år med stort mellanrum i mellan. Vi tycker idag att det är bäst att undvika de heta somrarna med ett myller av turister. I februari gillade jag dimman över lagunen på en tidig kall morgon. Det gav staden en magisk stämning. Dimman sedan lättade under förmiddagen. Vädret i april och september är naturligtvis varmare. Man ska absolut bo ute i Venedig och inte på fastlandet så man kan njuta av promenader på kvällen när alla dagsturister har lämnat. Vi gillar att bo på Accademia där det är lite lugnare och det finns bra restauranger till acceptabelt pris. Sedan är Burano en hit men det vet väl alla.”

Sabina Focic skrev ”April funkar också bra” och Solveig Lindqvist ”Maj var bra”. Allt medan Ann Winkrantz menade att oktober är perfekt.

Så när ska man åka till Venedig? Hur är vädret vid olika tider på året? När inträffar olika kända events? Och hur är det med trängseln? Mitt förslag är att välja lågsäsong men alla månader har sina för- och nackdelar. Häng med!

Januari – om du vill slippa trängsel
Årets första månad är den genomsnittliga dagstemperaturen 6 grader och soltimmarna i snitt två per dag. Nattemperaturen kan gå under nollan och det förekommer att det snöar men för det mesta är det barmark och vattnet i havet och kanalerna är långt ifrån att frysa till is. Däremot är det god chans att få se staden insvept i den berömda dimman över den turkosa lagunen. Men det regnar bara en dag av fyra. I millimeter är januari faktiskt stadens regnfattigaste månad.

Det här är månaden att besöka Venedig för den som vill slippa trängas. Särskilt efter trettonhelgen. Folktomt är det dock inte men i alla fall gott och väl mindre än hälften så många besökare som under de mest intensiva sommarmånaderna.

En populär aktivitet är att åka skridskor på Campo San Polo. ”Isrinken är tillbaka” skrev Venedigs flygplats på Instagram.

Februari – med eller utan karneval
Det här är en månad med två ansikten i Venedig. Med eller utan mask. Eller för att tala klartext: med eller utan karneval. Den berömda karnevalen fyller staden med turister och i vimlet syns också utklädda karnevalsdeltagare i de mest fantastiska dräkter.

Du kan räkna ut när karnevalen infaller nästa gång genom att utgå ifrån fettisdagen. De två sista helgerna innan och under själva fettisdagen äger festivalens flesta aktiviteter rum. Jag har kikat på filmklipp på Youtube från tidigare års karnevaler och konstaterat att de flesta som deltar inte är utklädda utan går omkring och fotograferar de ändå hyggligt många som orkat fixa en dräkt. Känslan tycks vara mer teater, kuliss och utomhusmuseum än en riktig fest. Jag kan nog tycka att om man nu ska åka hit och trängas med alla människor under karnevalen så kan man väl kosta på att klä ut sig? Men kanske är det krångligt, besvärligt och dyrt? Olika år har olika teman men dräkterna är alltid inspirerade av dekadensens 1700-tal.

Februari utanför karnevalen är däremot lågsäsong. Vi var som sagt här nyss och hade lite tur med vädret: ”Det är fint väder. Solen skiner och det är runt tio grader varmt. Det är en bra tid att besöka Venedig. Inte för mycket trängsel”, skrev jag då. Jag har också klippt ihop en egen liten film-minut som visar samma sak:

Genomsnittlig dagstemperatur är annars 8 grader och soltimmarna tre per dag. Årets andra månad är den på året när det är minst risk för regn. Ungefär en dag av fem regnar det.

Vi såg inte jättemånga turister. Utom på Rialto, bron som numera tycks ha blivit centrum för turismen i Venedig och det självklara valet för selfiefotografering. Inte för att jag riktigt förstår varför. Det är bron som är anmärkningsvärt vacker. Utsikten är inte vackrare än från någon annan av Venedigs många broar. Av de fåtaliga broarna över Canal Grande är utsikten från Ponte dell’Accademia normalt klart vackrare, men dock inte just nu, eftersom reparationsarbeten stängt av utsikten till juni 2018.

IMG_6496.JPG
Vaporetto vid Rialto

Mars – den perfekta månaden?
Det sägs att Venus och Mars är olika planeter. Men hur är det egentligen med ”Venice and Mars”? ;) Jag tror att de passar riktigt bra ihop! I mars har den genomsnittliga dagstemperaturen stigit till 12 grader och det regnar fortfarande ganska lite. Dessutom är det fortfarande bara drygt hälften så många turister i Venedig jämfört med högsäsong.

Jag kan tänka mig att det är en väldigt bra månad att besöka staden. Vid mitten av mars månad blommar de japanska körsbärsträden här och vid slutet av månaden blommar magnolian. Vårkänsla jämfört med Sverige men precis innan anstormningen börjar.

En brasklapp: Wenche Fox skrev på Facebook: ”Mars är okay men det kan vara dimmigt och kallt.” Hon föredrar därför april, maj, september och oktober.

IMG_6561.PNG

”Igår regn och gråhimmel, idag vår” skrev Francesca Lanzini på italienska den 23 mars förra året, men de första rosa körsbärsträden dök upp på Instagram redan vid mitten av månaden. Däremot är soltimmarna fortfarande bara tre per dag i snitt.

April – värmen och turismen ökar
I april ökar turismen markant. Dagstemperaturen har då i snitt också stigit till 16 grader och soltimmarna är i snitt sju per dag, vilket förklarar en hel del. Men det har också börjat regna betydligt oftare och mer, nästan varannan dag kommer det en skur.

Bloggaren Malin Lundsten har besökt Venedig i april. Hon skrev: ”I Venedig hoppade vi direkt på en båtbuss och tuffade så långt ut i Venedig man kommer med buss, till San Marco. Där möttes vi av ett galet folkhav. Människor överallt som köade in till någon av Venedigs huvudattraktioner, Basilica di San Marco eller Campanile di San Marco, vilket är ett utkikstorn bredvid San Marco Piazzan. Vi flydde istället och vandrade iväg innåt stan längs de smala gatorna. Den flesta biten måste vi armbåga oss fram, men då vi kommit iväg från San Marco bliv det lugnt och fint på gatorna.”

Maj – sommar och full fart
Nu börjar det bli högsäsong på riktigt. Maj och juni har nästan lika många övernattningar som juli och augusti. Ungefär 90 % mot när det är som mest. Den genomsnittliga dagstemperaturen har ökat till 21 grader och soltimmarna är uppe i 11 per dag. Samtidigt fortsätter det regna en hel del.

Tina Axelsson skrev ”Gick upp hyfsat tidigt och virrade runt bland broar och gränder på ”lugna gatan”, hittade en mataffär och shoppade lite frukost i form av ost, bröd, vin och prosecco som vi intog vid vattnet. Frukostpicknick. Bra uppladdning inför dagens projekt: VENEDIGBIENNALEN – den 57:e i ordningen. Biennal betyder att det är vartannat år.” De år det är biennal så öppnar den i maj månad. Och eftersom det var konstutställning förra året betyder det alltså att det är dags i maj 2019 igen. För ordningens skull ska jag nämna att Tina besökte Venedig och biennalen i oktober månad.

Juni – den regnrikaste månaden
Lina Björkskog skrev: ”Jag måste säga att jag inte blev besviken på Venedig. Staden var precis lika vacker som jag hade föreställt mig, för det är verkligen annorlunda med de små kanalerna och alla båtarna och gondolerna. Visst är det väldigt mycket turister där (det var exempelvis det enda stället vi hörde finlandssvenska under hela resan), men det stör inte, utan det hör på något vis till.”

“Möt mig på Rialto i ett ljummet regn” sjunger Ulf Lundell. ”Och det var precis det vi gjorde vår första eftermiddag i Venedig” skrev Ann-Louise Paulsson som också var i den italienska staden i slutet av juni. Och hon fortsätter: ”Vi stod där mitt under en helt galen åskskur men det var fortfarande 30 grader varmt och minst sagt ljummet.”

Gunilla Yourstone som var här i slutet av juni skrev: ”Vi rullar in i parkeringshuset där vår hyrbil ska lämnas samtidigt som ett riktigt regnoväder bryter ur. Det blir till att springa för livet där upp på taket med väskor och allt på släp. Eftersom detta är Venedig råder förstås strålande sol redan mindre än en timme senare då vi angör vår nya hemmabrygga i Venedigs vattenbuss-system.”

Juli – nu peakar det
I juli peakar både temperaturen och antalet besökare. Temperaturen på 28 grader som medelvärde på dagen och antalet övernattande besökare på en bit över miljonen. Därtill kommer de som besöker staden över dagen. Det blir väldigt fullt… (Och fortfarande regnar det en hel del.)

Lena Löfblad skrev ”Vi går den stora bron över Canale Grande och kommer in i stadsdelen Santa Croce. Här är det mindre turister i gränderna och serveringarna på torgen mindre”

IMG_6562.JPG
Foto: Lena Löfblad

Augusti – Intesitet och filmfestival
Även om medeltemperaturen går ner en grad och besöksantalet sjunker något ytte, pytte litet, så är augusti i princip en precis lika het och intensiv månad som juli.

Marlene Rindå Jikita var i Venedig på bröllopsresa, som ett av stoppen på en medelhavskryssning. Hon skrev: ”När vi kom till Venedig var vi vakna under inseglingen och kunde sitta på balkongen och njuta av utsikten. Man blir nämligen bogserad in genom staden och det tar sin lilla tid att komma till hamnen där man parkerar. Så under de kanske 2 timmarna det tog att segla genom staden satt vi och njöt på vår balkong i strålande eftermiddagssol.”

”Du var där i augusti 2016? Var det inte väldigt trångt?”, undrade jag. ”Faktiskt inte! Vi var riktigt överraskade 😃” svarade Marlene.

Johnny Normark Friskilä har däremot upplevt mer av trängsel. Han skrev ”det känns som att gå i teaterkulissor. Vykortsmotiven avlöser varandra. Fotografens våta dröm utspelar sig framför ögonen. Hata, för att jag inte är den enda som upptäckt vilken stad det här egentligen är. En stad i en liga där bara den spelar. Eller så vill jag bara mörda, för att det även är augusti, varmt och jag blir till en myra i en myrstack i de trånga gatorna och längs kanalerna.” Och vidare om att ”komma undan selfiepinnarna och barnvagnarna. Barnvagnar på Venedigs gatustenar och broar! Vad tänker foräldrar egentligen?!?”

Filmfestivalen i Venedig är världens äldsta filmfestival. Det började 1932 och sedan dess har den ägt rum varje år i sena augusti eller tidiga september på ön Lido. Filmvisningarna äger rum i den gamla biografen Palazzo del Cinema på Lungomare Marconi.

September – fortfarande högsommar
Även om turismen har peakat så håller högsäsongen i hela september och större delen av oktober. Och liksom i maj månad är övernattningstrycket ungefär 90% jämfört med den allra intensivaste perioden. Däremot kan jag tänka mig att dagsbesökarna är något färre. Vädret är fortfarande sommarvarmt med dagstemperaturen runt 24 grader och regnar gör det fortsatt en dag av tre.

Ulrica Hållén: Jag var där i höstas på en endagstur” Hon skrev om Markusplatsen: ”Och det var så himla mycket folk, men ändå kändes det bra. I alla fall här ska jag tillägga. I gränderna var det ibland ganska trångt och då hade jag önskat att få strosa i tysthet med bara kameran och mitt egna resesällskap. Kan man boka Venedig för sig själv för en dag?”

Berit Wahlström skrev om bedårande Venedig: ”Bästa tiden här sägs vara på våren och hösten, så september tyckte vi passade
bra. Visst var det jättemycket folk nu också, men ändå bara en bråkdel om man jämför med högsäsongen.”

Oktober – sensommar
Genomsnittstemperaturen är nu nere på 18 grader men med svenska mått mätt känns det som sommar. Särskilt om man jämför med hur oktober är hemma. Och mmot slutet av månaden börjar besökstrycket äntligen lätta.

Sofia Zetterqvist skrev: ”Vi började med det delikata torget Campiello de la Scuole och de gamla judiska kvarteren däromkring. Överallt vilade ett slags ljummet lugn. Jag tror Venedig är perfekt just sådär i september-oktober.”

Själv har jag som sagt besökt Venedig även på höstlovet: ”Sista veckan i oktober är precis i slutet av turistsäsongen i Venedig. På många sätt är det därför den perfekta tidpunkten för ett besök i en stad som i högsäsong får ta emot fler besökare än den egentligen klarar av. Vädermässigt är höstlovet generellt sett också en bra tidpunkt att besöka städer i Sydeuropa. Du undviker sommarens hetta som kan bli jobbig när du promenerar mycket, så som man gärna gör i städer. Och det är ännu tillräckligt varmt för att du ska klara dig utan tunga ytterkläder. Runt 20 grader som högsta dagstemperatur känns som behaglig värme om man jämför med vädret där hemma.

Jag tror att vi de här dagarna som vi precis har bakom oss hade ganska typiskt väder för den här tiden på året i Venedig: Lite dis och dimma, lite solsken, lite mulet, en enstaka åskskur och så soldis igen.”

Snapseed.jpg
Burano i slutet av oktober.

November – temperaturen sjunker
I november sjunker temperaturerna och dagstemperaturen snittar på 11 grader. Antalet soltimmar går också ner. Till i snitt tre per dag. Vi är nu inne i den mörka tiden. Men regnandet avtar faktiskt något.

Nu är det lågsäsong igen och tillfälle för den som vill uppleva ett Venedig så som det en gång var. Efter storhetstiderna under medeltiden och 1700-talets dekadens men innan det upptäcktes av det stora flöde av turister som numera intar staden under sommarmånaderna.

Moniqa skrev: ”Mestre är den lite trista industristaden på fastlandet, som hänger ihop med Venedig genom en bilväg och en järnvägsförbindelse. Det lättaste för oss var att ta tåget till Venedig, så vi  köpte biljetter och stämplade dem i en maskin på perrongen, hoppade på tåget och inom bara några minuter klev vi av på stationen i Venedig. Solen sken från en klarblå himmel, men i skuggorna var luften kylig. Det var trots allt mitten på november.”

December – jul och nyår
I december är dagmedeltemperaturen 7 grader och soltimmarna fortfarande tre per dag. Regnandet avtar ytterligare något men dimman ligger ofta tät.

Det vore naturligt att tänka sig att Venedig skulle vara fullt av julskyltning och julmarknader för att dra till sig turister även under december månad eftersom det då är lågsäsong. Men det verkar som att staden behöver den här tiden för återhämtning och att ganska lite görs för att locka turister under den här perioden. Isrinken som nämndes under januari månad brukar i och för sig öppna redan någon vecka in i december och håller sedan öppet till mitten av februari. Och visst finns där juldekorationer i staden, men alla större julmarknader i området hålls utanför Venedigs stadskärna.

Författaren till Venedigbloggen skrev ”I går var det lite dimma på morgonen, men solen fanns därbakom och dimman hade skingrats redan på förmiddagen. Men i dag … i dag har det varit dimma hela dagen. Man kan höra båtarnas mistlurar (vem vet, de kanske har något modernare numera) både dag och natt, på ett helt annat sätt än när det är klart. Det är fantastiskt vackert, men temperaturen faller direkt (eller det känns kanske så på grund av fuktigheten och att solen är borta) och fortsätter det så här i två månader är det kanske inte så romantiskt och spännande längre. Har verkligen uppskattat solen de här senaste veckorna.”

View this post on Instagram

#christmasinvenice #christmaslights #venice

A post shared by Louise McKay (@the_polaroid_bear) on

Platsen att vaka in det nya året och se fyrverkeri är Markusplatsen.

Slutsatser
Venedig är ett resmål som kan besökas hela året. Stan är sig i huvudsak lik oberoende av årstid: Vackra gamla hus, turkosa kanaler, gondoler, regn, dimma och solsken om vartannat och, inte minst, många turister. Det som skiljer sig är hur mycket kläder du och gondoljärerna behöver ha på er. Och – faktiskt – graden av trängsel och konkurrens om de bästa hotellrummen och restaurangborden. Det finns därför anledning att välja att besöka staden vid en tidpunkt när inte alla gör det. Och det finns därför en sida där du kan kolla dag för dag hur besökstrycket förväntas bli i Venedig. Smart drag av kommunen!

Men de flesta som besöker staden är, trots trängsel, mycket nöjda med sitt besök – också de som gjort sitt besök under intensivaste högsäsong – och vill gärna återvända. Så också jag.

8 kommentarer

Under årstider, resor, vackra platser

Venedig i mitten av februari


Vi har ungefär fyra timmar i Venedig en lördag vid mitten av februari. Från det att vi ätit frukost och checkat ut från hotellet klockan 10 på förmiddagen tills dess vi ger oss av med hyrbilen klockan 14:14.

Kommer ifrån varandra
Vi går ut från hotellet och ner till Canal Grande. Vi kommer ner just där kanalen delar sig vid San Germiakyrkan som ligger mitt över kanalen. Jag filmar en Vapporetto som rör sig på vattnet från Canal Grande, förbi kyrkan och in på den mindre kanalen. Vi bestämmer oss för att vända och gå mot Markusplatsen. Jag stannar till för att lägga ut min lilla filmsnutt på Instagram. Innan jag blinkat är de andra borta. Jag går åt det håll jag gissar att de gått. Följer gränden framåt, tar åt vänster där den slutar i ett T-kors, bara för att upptäcka att gränden slutar i en återvändsgränd mot en kanal. Jag vänder och provar en annan gränd. Samma sak där. Då ringer telefonen. Anton, min äldsta som undrar var jag blev av. Ja, vad svarar man? Vi kommer överens om att ses på Markusplatsen. Så kommer det sig att jag vandrar ensam genom Venedig i en dryg timme.

Lagom planlöst
Det är fint väder. Solen skiner och det är runt tio grader varmt. Det är en bra tid att besöka Venedig. Inte för mycket trängsel. Jag som är lite väl varmt klädd i täckjacka strosar lagom planlöst mot Rialtobron för att ta mig över Canal Grande. Ibland följer jag skyltningen mot bron, då möter jag relativt många turister. Ibland väljer jag en annan gränd och är då nästan ensam. När jag kommit till Rialtobron ringer Anton igen. De är på Markusplatsen och ska ta en fika. Jag går mycket långsammare än de andra. Det är nog för att jag stannar så ofta för att fotografera.

Markusplatsen
När jag kommer fram har de fikat färdigt. En kaffe latte kostade 11 Euro. Men då fick de å andra sidan sitta utomhus i solen på ett av Europas mest kända torg en lördag i februari. Nu får vi skynda oss att hämta ut bilen vi har hyrt. På vägen fångar jag ändå en och annan bild. Som gondolen ovan. För jo, gondolerna är igång nu också. Trots att det är februari och karnevalen är över.

När bilen är hämtad ska den parkeras och vi ska äta lunch innan vi lämnar Venedig.



11 kommentarer

Under resor, vackra platser, vår, vinter

Så hittar du enklast till ditt hotell i Venedig


Du har bokat hotell i Venedig. Du vet att det inte funkar att ta taxi hela vägen till hotellet. Att de stannar vid Piazzale Roma strax efter bron från fastlandet. På samma plats där bussarna också stannar. Så hur gör du? Hur hittar du bland kanaler och medeltida gränder till hotellets adress?

Repristaktik
Så här gjorde jag sist. Och så gör jag igen. (Jag var tvungen att boka ett annat hotell denna gången.) Jag memorerar vägen till hotellet genom att vandra vägen dit virtuellt i Google Earth.

orangea gubben
Jag har redan gått sträckan flera gånger när jag släpper ner Googles orangea gubbe på Piazzale Roma. Så står jag strax där själv mitt på busstorget. I en tredimensionell stillbildsvärld. Kan inte riktigt avgöra vilken årstid det är. Träden är gröna, men kanske gulnar de något? Folk har jackor på sig. Kanske är det tidig höst? Jag ser mig om för att ta ut riktningen. Därborta är den! Glasbron från 2008 över Canal Grande. Jag börjar ”gå” genom att klicka mig fram på kartan. Över Venedigs viktigaste vattenväg som bred slingrar sig som ett spegelvänt ”s” genom den medeltida staden. Genom några arkader vid ett modernt hus och förbi den lika moderna järnvägsstationen. Eller modern och modern. Allting är ju relativt. Den nuvarande stationsbyggnaden påbörjades före och avslutades efter andra världskriget. Men med venetianska mått mätt.

San Simeone Piccolo
Kyrkan på andra sidan Canal Grande har anor från 800-talet men fick sitt nuvarande utseende på 1700-talet. Det är en skapelse med Pantheon i Rom som uppenbar inspirationskälla men med en annan, högre, typ av kupol. San Simeone Piccolo.

Ny årstid
Nu är det sommar. Blommor blommar och stillbildsturisterna är klädda i sommarkläder. De har suddiga ansikten. Jag vandrar vidare längs kanalen, förbi ännu en kyrka, den här gången på den här sidan kanalen, Chiesa Santa Maria di Nazareth. Den var färdigbyggd 1680.

Under bron
Jag försöker gå över Ponte degli Scalzi men hamnar än en gång under bron. Tvingas lämna Street View för att ta mig upp på bron som också är en 1900-talshistoria, från 1934 närmare bestämt, men som inte alls ser så väldigt modern ut. Broräcket ser ut att vara gjort i vit marmor.

In i gränderna
Den virtuella promenaden går vidare längs gränden Calle Lunga. Strax innan den slutar i en vit fasad med gröna dörrar och fönster svänger jag vänster in i en ännu smalare gränd. När vi går här i vekligheten kommer det att vara mörkt så jag ser mig om efter ljuskällor. Och där finns lampor.

Sista biten
Gränden fortsätter uppför en trappa och vidare över en bro som sneddar över en smalare kanal, och vidare mot ännu en vit kyrka, Chiesa di San Simeone Profeta. Denna ska vi runda till vänster om, genom pelargångar under tak och ut över en slags långsmalt torg som heter Salizada de la Chiesa och ligger på andra sidan kyrkan. Vid andra kortsidan tar jag först vänster, sedan direkt höger. Efter ett kvarter: vänster igen. Den här gränden ska vi fortsätta tills den slutar i en sliten husfasad. Här tar Street View slut men vi ska ta vänster och så ligger vårt B&B, Casa Mimma, på höger sida nästan längst in i gränden i ett gult hus.

Enklaste sättet
Det kan kanske låta som ett märkligt sätt att hitta till hotellet när det bara är att följa kartan på plats. Och jo, så är det ju, men i en stad som Venedig med många, smala, vindlande gränder är det lätt att GPS:en i telefonen visar bara lite fel och så är du helt lost. Då är det enklare att memorera vägen. Du behöver bara gå den några få gånger så sitter den ”i ryggmärgen”. Våra hjärnor tycks vara konstruerade för just detta. Att hitta tillbaka till platser besökt ett par, tre gånger. Kanske för att våra förfäder en gång var samlare innan de blev jägare? Och det märkliga är att det funkar nästan lika bra om du gått vägen virtuellt som om du gått den i verkligheten.

Bilden: San Simeone Piccolo som den ser ut när vi passerar förbi på andra sidan Canal Grande i ett nästan folktomt Venedig en februarinatt. Och hittar till hotellet gör vi lätt som en plätt!

1 kommentar

Under resor

Strulig hyrbilsbokning i Venedig


Hyrbilsfirmor, alltså! När kommer deras servicenivå tillbaka och biter dem i röven? Nu ska jag inte klaga allt för mycket då jag ändå fick bra hjälp till sist. Och bussen var ett dyrare alternativ. Men det gäller att se upp för att inte bli lurad väl på plats!

Till Dolomiterna
Vi ska åka skidor i Dolomiterna senare i vinter. I Arabba närmare bestämt. Jag hade tänkt att vi skulle åka buss ner men delar av min familj totalvägrade. Jag kan förstå det. En kan inte sova i buss och den andra har anlag för åksjuka, särskilt i buss. Så det fick bli flyg istället. Närmaste större flygplats är Venedig. Vi flyger dit en fredag kväll via Frankfurt. Landar kvart över elva på kvällen.

Dyra bussar
Men då återstår det att ta sig till Arabba. Först hade jag tittat på busstransfer. Det är något oklart om vi omfattas av det rabatterade pris som gäller för boende på vissa hotell som skulle kosta oss 160 Euro tur och retur eller om vi måste betala fullpris som är hutlösa 360 Euro för en bussresa på 3,5 timmar där motsvarande bilresa tar 2,5 timmar. Avgörande blir ändå att bussarna avgår klockan 12 och 18. Den första bussen går för tidigt om vi ska hinna med en promenad i Venedig innan vi ger oss av. Och den andra går väl sent. Ett alternativ är att hyra bil.

Uruselt betyg
Jag funderar först på Avis, trots att de brukar vara dyrast. Tänker att de nog har shysta villkor. Men så får jag syn på deras betyg på Google för uthyrningen på flygplatsen som heter Marco Polo. Drygt en stjärna. Nästan lägsta möjliga betyg. En Adam Laurin skriver ”Herregud! Varning för helt oseriös kundhantering! Gjorde missen att inte noggrant undersöka/fotografera bilen innan avfärd. Avis påstod vid återlämnadet att vi repat bilen och drog pengar från mitt konto trots att jag inte erkänt ansvar. Vi har inte orsakat reporna men är helt utan bevis på det. Och det vet ju så klart Avis! Man undrar hur många som fått betala för dom reporna!”

En person fick vänta i 40 minuter i kö vid disken. En annan har upplevt att de inte svarar i telefon. En tredje har fått pålagt extra avgifter i smyg. En fjärde har vid återlämnandet behövt betala betydligt mer än vad som angavs vid bokningen på nätet. Någon hävdar till och med att firman stulit deras identitet och debiterat extra på kreditkortet månader efteråt. Hu!

Hinner vi i tid?
Alltså biluthyrningsfirmor! Hur kan en så stor aktör som Avis ha så här dåligt fungerande uthyrningskontor? Så jag kikar vidare på fler firmor. Många stänger innan vi anländer på kvällen. Resten stänger vid midnatt.

Här uppstår det ett praktiskt problem. Om vi anländer 23:15 och om biluthyraren stänger 00:00. Hinner vi hämta ut bagage och hämta ut bilen då? Och vad händer om flyget blir försenat?

Lösningen
Så här löste jag det. Kontaktade Hertz. Fick reda på att de inte håller öppet längre än till midnatt även om flyget blir försenat. Av princip svarar de inte på förfrågningar om pris per mejl (prisuppgift på det önskade upplägget saknades på nätet) men fick ett telefonnummer i Sverige att ringa. Där fick jag hjälp att boka bil som hämtas dagen efter ankomst inne i Venedig. En vecka senare lämnar vi den på flygplatsen. 155 Euro kostar det för en hel vecka. Så nu har jag bokat ett hotell en natt inne i Venedig också. (Hade annars tänkt flygplatshotell men då prisläget var lika så fick det bli inne i stan.)

Undvika att bli lurad
Extra avgifter ska vi försöka undvika. Självriskeliminering vid bilhyra har vi inbakat i en extra reseförsäkring kopplat till vår hemförsäkring. Så det ska vi undvika att betala dubbelt. Sedan gäller det bara att hitta någonstans att parkera bilen medan vi promenerar ett par timmar i Venedig. Det visar sig nämligen vara Hertz på Piazzale Romas specialitet: höga extraavgifter för att bilen står parkerad där.

Bilden är från höstlovet i Venedig för drygt tre år sedan.

2 kommentarer

Under resor

Protesterna mot turismen på Mallorca och i Venedig


En väldigt intressant artikel i en av kvällstidningarna beskriver idag en framväxande proteströrelse mot turism på Mallorca. Intressant också att en person lyfter fram turister som köper egna hus eller hyr på mer ”äkta platser” som Palma och i byarna som största problemet och förespråkar Magaluf som ett bättre alternativ (inte för mig!) medan andra säger tvärt om…

I artikeln säger en av de intervjuade att marknaderna är så fulla av turister nu att vanliga människor inte kan handla där längre. Särskilt inte de äldre. De påstås inte ens komma in i marknaden på grund av alla turister. Palma, som många av oss svenskar uppfattar som en riktig stad som inte alls domineras av turismen påstås ha blivit en plats mest för turister. De intervjuade påstår att det inte finns plats för de boende längre, sedan huspriser och hyror i Palma trissats upp av svenskar, britter och tyskar.

I artikeln nämns också protester mot turism i ett fågelreservat. Jag undrar om det kanske gäller platsen på bilden ovan som jag skrivit om tidigare? Naturreservatet heter Parc Natural de Mondragó och jag kan mycket väl tänka mig att fåglarna där kan störas av de många turisterna.

Venedig
Även i Venedig har det varit protester mot turismen. Där har invånarantalet stadigt sjunkit sedan 1970-talet på grund av att lokalbefolkningen inte längre har råd att bo där. Vi noterade det när vi var i Venedig på höstlovet för fyra år sedan: på kvällarna lyste det i väldigt, väldigt få fönster. Jag tycker att just Venedig mer känns som ett stort och i och för sig väldigt häftigt, utomhusmuseum än som en levande stad. Är det ett pris som vi får vara beredda att betala för den ekonomi som turismen ger?

För jag tänker att många fler än de som jobbar direkt med turismen gynnas av de pengar den omsätter. Men baksidan av turismen behöver nog adresseras om inte slitningarna mellan lokalbefolkning och besökare ska bli för stora…

Mer läsning:
Bloggen resedrömmen skriver om hur lokalbor världen över tröttnar på turismen.

11 kommentarer

Under hållbart resande, miljö, resor

Vad kan vi lära av Venedigs uppgång och fall?


Idag är det fettisdagen och medan vi äter semla är det idag final på karnevalen i Venedig. Jag har ju skrivit ett par inlägg om Venedigs historia under årets karneval och tänkte här att jag ska sammanfatta mina slutsatser om paralleller till vår tid.

Jag tänker att när Venedigs åldrige och blinde härskare ställde sig i täten för det korståg som i förlängningen kom att innebära slutet för det kristna Konstantinopels tusenåriga romarrike så handlade det kanske inte så mycket om religion för hans del som om makten över handeln och om att bygga personliga förmögenheter åt Venedigs aristokrati. Kampen mot islam blev den förevändning som gjorde det möjligt att få korsriddare att gå i döden för att Venedig skulle få monopol på den värdefulla pepparhandeln med araberna. Det senare blev i alla fall resultatet. 

Kampen mot islam för att lura de lättlurade att slåss så att de rikaste ska bli ännu rikare. Där har vi något att lära. Att inte upprepa det misstaget. Men frågan är hur mycket de lättlurade läser på om Venedigs historia? Och pepparhandeln med araberna på den tiden skulle kunna sägas motsvara dagens handel med olja.

Jag tänker också på 1700-talet när portugiserna hittat sjövägen till Indien och tagit över pepparhandeln. Då fortsatte Venedig festa som om ingenting hänt i ytterligare hundra år innan det till slut blev ett lätt offer i omvälvningarna i samband med den franska revolutionen. Parallellerna finns här också. Industriproduktionen som flyttat från Europa och USA till Asien till exempel. Men jag ser också en annan parallell som kan vara dagens motsvarighet till 1600-talets sjöväg till Indien: Solkraften som ersättare för oljan hotar oljeolikarker i både Ryssland och USA. 

Något kan vi lära av allt detta. Frågan är bara vad?

Lämna en kommentar

Under historia, resor, samhälle och politik, världen