Hur ska jag någonsin bli en YouTube-stjärna om jag aldrig lägger ut någon film?
Skämt åsido. Insåg att jag inte lagt ut något på nio månader. Så nu var det väl ändå dags att klippa ihop något, tänkte jag. Och så gjorde jag det.
Mindre trängsel, samma sevärdheter. Romantik, stillhet och båtar. Och blåa skor?
Tänk dock på att under karnevalen, som också är i februari, är det en helt annan trängsel.
Jag har tidigare skrivit om när man ska åka till Venedig – åsikter månad för månad.
Äntligen är jag klar med min åtta minuter långa film från Cinque Terre på höstlovet. Minuter. Man skulle kunna tro att det var timmar så lång tid det tog att göra filmen. Det har varit så mycket teknikstrul med den här filmen så du kan inte ana. Men nu är den uppladdad! Den handlar om Nationalparken i Ligurien, Italien. Om byarna Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore. Om vandringarna och vyerna. Om att äta gott och bada. Om vädret på höstlovet och hur du tar dig dit.
Vill du hellre läsa om resan och titta på fotografier så finns det en del sådana inlägg redan i bloggen. Och fler kommer framöver.
Under film, höst, resa med barn, resor, tåg, vackra platser, Vandra, YouTube
Om någon undrar varför det inte kommit något blogginlägg om Italien på länge, trots att det finns så mycket mer att berätta, så beror det på att jag för närvarande redigerar en film om resan. Och att det tar en evig tid. Plus att det är mycket att göra på jobbet. När jag kan redigera filmen med katten i knät är det dock ganska mysigt. Ja, annars också. Men särskilt med katten i knät.
Återkommer med fler blogginlägg snart. Hoppas jag.
Alltså. Jag har ägnat nästan hela helgen åt att klippa ihop en 12 minuter lång film från New York. Ändå blev det så här taffligt. Jag både filmar och klipper i mobilen.
Vid ett tillfälle imorse ändrade plötsligt iMovie om hela filmen. La in två sekunder svart ruta i slutet av alla klipp och såg till att alla ljudspåren hoppade runt. Jag ägnade flera timmar bara åt att ställa tillrätta efter det.
Annars har vi ägnat dagen åt att fira Albins 11-årsdag.
Film är svårt. Det är lätt att nå ut med filmklipp via Facebook och svårt via Youtube. Ändå envisas jag att försöka även med det senare. Jag är en person som gillar utmaningar och tycker att det är kul att lära nya saker. Därför fortsätter jag försöka, trots svårigheterna att nå ut.
Häromdagen skickade en bloggare som heter Sanna Rosell ut en fråga om roadtrips på Facebook. Hon skrev ett bra inlägg sen där hon länkade till olika andra bloggar. Det där fick mig att inse att jag inte skrivit något samlat inlägg om den roadtrip som jag gjorde tillsammans med min familj i somras. Tankarna vandrade vidare och jag insåg att jag inte heller klippt ihop den där roadmovien om bilresan som jag tänkt. Så jag började i fredags kväll. Igår när jag satt och klippte vidare i filmen insåg jag att jag glömt lägga ut mina allra senaste klipp från Youtube här på bloggen. De från Italien i september. Så parallellt med att jag klippte ihop materialet från i somras la jag ut mina klipp här. Jag vet att många som läser bloggar inte är så sugna på att kolla film, men ni som inte är det kan ju bara hoppa över de här inläggen. Några brukar ändå vilja titta. Och det är ju kul om någon alls ser de där klippen jag lägger ut på Youtube.
Parallelt med att jag klippte ihop filmen deltog jag också i ett samtal på Facebook i en grupp för resebloggare om just film. Hittade ett tips där på en bra film från New York. Kollade då på den och några till Youtube-filmer från New York inför resan dit som nu närmar sig med stormsteg. Det är dock lätt att bli nedslagen vad gäller eget filmande. För jisses vilken professionalism som gäller för den som vill slå sig in på Youtube! Det jag gör är att jag fotograferar och filmar små klipp när jag reser med familjen. Inga manus. Ingen egen tid för att bara fotografera och filma (men många suckar från de andra när det tar för lång tid). Känner mig lite chanslös faktiskt…
Filmen jag klippte ihop blev tre minuter lång. Trots att jag egentligen tror att det är för långt för det sammanhanget la jag ut den på Facebook och frågade just om den var för lång. Av reaktionerna jag fick – och inte fick – drog jag slutsatsen att den var just för lång. Så idag klippte jag ihop en ny variant. Tog bort den första versionen från Youtube men inte från Facebook (eftersom jag inte vill spamma) och laddade upp en kortare variant på Youtube med namnen på resmålen som passerar revy inlagda.
Nu känns det inte som att jag kommer längre med den här filmen. Men till nästa gång jag försöker mig på att göra en film. Vad tycker du att jag ska tänka på?
Den här filmen har på Youtube fått 4 visningar. Det är inte så många om du jämför med att samma film i komprimerad version, och därmed sämre kvalitet, visats 1800 gånger på Facebook.
Under Facebook, film, resor, vackra platser, YouTube
Jag fortsätter att envisas med att lägga ut mina små filmer från resor på Youtube. Trots att filmer som ses av ett eller ett par tusen personer när jag lägger ut dem via den här bloggens sida på Facebook bara når en handfull personer på Youtube. Min kanal där har exakt noll följare. Ändå envisas jag. Sen glömmer jag dessutom ofta att visa upp de små filmerna i bloggen. Som den här. Om nysiga Grand Hotel Tritone på Amalfikusten i Italien. Den har jag glömt visa upp här. Tills nu.
Under blogg, film, resor, sociala media, vackra platser, YouTube
En krönika som hävdar att texten är stendöd på Facebook har senaste veckan spridits på just Facebook (!) I denna text (!) målas denna bild upp av framtiden: ”Ingen text. Bara rörlig bild. Det mesta live.”
Men texten är nog inte en bråkdel så död som Facebook vill få oss att tro.
För ja. Det är uppenbart så att Facebook vill styra över oss användare till att publicera mer film hos dem. Detta gör de genom att kraftigt gynna sådana inlägg så att de visas för fler och på så sätt får fler kommentarer och andra reaktioner. Vilket i sin tur leder till en förstärkning av just beteendet att posta rörlig bild hellre än andra format och speciell då live. (Det senare har jag själv inte vågat mig på att prova än.)
Något ironiskt i sammanhanget blir det då att det idag sprids en bild (stillbild!) på Facebooks grundare där han gör reklam för Instagram som just passerat en halv miljard användare. I bakgrunden syns en laptop där han tejpat över webbkameran. Det finns mycket att säga om vad detta kan bero på och det har redan sagts av andra. Den tanken jag tänker är: Han har inte tejpat över tangentbordet! Om nu texten vore död och film den allenarådande framtiden? Borde han då inte ha gjort tvärt om?
För så här är det. Facebook har en anledning att försöka styra över oss mot mer film och det är marknadsandelar inom TV-reklam. De vill plocka från YouTube och gör vad de kan. Men med det kan de på inget sätt döda texten som kommunikationskanal.
Formaten video, foto och ljudklipp kommer att bli viktigare och viktigare för kommunikation och dokumentation. Men de kommer aldrig att helt ersätta text som metod.
Varför? Därför att text är något så genialt som att överföra det mänskliga språk som ursprungligen var tänkt att tas in via öronen till ett format som tas in via ögonen. Vore det inte för denna grundläggande egenskap i det som text faktiskt är så vore den nog borta för länge sedan med tanke på hur svårt det faktiskt är att lära sig läsa och skriva. Och mot bakgrund av alla tekniska möjligheter vi haft i flera decennier.
Titta på skärmdumpen ovan. En liten filmsnutt från en familjeutflykt i naturen har fått 4500 visningar på Facebook. I min värld är det mycket. Jättemycket. Idag tänkte jag berätta lite hur jag tänker kring film i sociala medier.
Jag skrev ju igår att sociala medier ibland börjar kännas som en del av ekorrhjulet. Men det gäller inte film! För mig känns det både nytt och roligt.
Många menar ju att rörlig bild är något som kommer mer och mer i sociala medier.
Men hur använder du som privatperson och/eller bloggare möjligheten att dela film bäst? Det finns det nog inga entydiga svar på, i och för sig. Men jag kan dela med mig av hur min strategi ser ut just nu:
Instagram: Korta filmer 3-20 sekunder
Den här bloggens sida på FB: Något längre: 20-60 sekunder
Vare sig på Insta eller FB finns det anledning att överarbeta med text och ljudpålägg. Har fått intrycket att den här publiken uppskattar om det inte är för bearbetat.
Länken till filmklipp på bloggens FB kan sedan också kopieras till olika grupper på FB. Rätt klipp till rätt grupp! ”What’s in it for them” snarare än ”What’s in it for me”.
YouTube: 1 min ->
När jag har mer material att tillgå kan jag lägga upp klipp även här. Dessa bearbetar jag lite mer med texter och röstpålägg och bakgrundsmusik. De når inte särskilt många i nuläget men jag tycker ändå att det är kul att prova:
Mina små minifilmer klipper jag ihop direkt i mobilen med appen iMovie. Jättesmidigt!
#86 i #blogg100
Under Facebook, film, instagram, sociala media, YouTube
Försommar i nationalparken Stenshuvud med nyutslagen lövskog och massor av olika blommor. Och inte minst havet och den vackra stranden. Därefter två olika caféer i trakten att välja på. Annorlunda vid Stenshuvud och Stinas Café vid Kiviks musteri.
Jag har just lagt ut min tredje film på YouTube. Den här gången handlar det om en utflykt till Stenshuvud på Österlen:
Filmen är inte tänkt att ses som en dokumentation av just den utflykt som vi gjorde för en vecka sedan utan mer ge en känsla för vad du kan få uppleva om du gör en utflykt. Alla klippen kommer därför inte kronologiskt. Vi besökte till exempel kaffestugan Annorlunda innan vi promenerade i själva nationalparken. I filmen kommer det i motsatt ordning.
Du som följer mig på Instagram eller på Facebook har nog sett en del av klippen i filmen förut. Filmklipp når så många fler när de publiceras på Facebook och Instagram jämfört med på YouTube. En av filmerna om Stenshuvud som jag har lagt ut på den här bloggens sida på Facebook har fått otroliga 3 800 visningar!
Att lägga ut film på YouTube kommer aldrig ens i närheten av de siffrorna. Inte ens i samma härad. Inte i samma världsdel, faktiskt.
Men som jag uppfattat det bevarar YouTube kvaliteten (upplösningen) bättre och dessutom blir det då möjligt att dela materialet här på bloggen. Dessutom känns det mer okej att publicera lite längre filmer där. Filmen ovan är tre och en halv minut. De klipp från utflykten som jag publicerat på Instagram och Facebook är mellan 15 sekunder och en minut vardera.
Men oj! Vilken tid det tar att göra dessa små filmer. Och ändå gör jag dem direkt i en app i mobilen (iMovie). Och lite taffligt blir det. Men jag är ju verkligen nybörjare. Så det får jag försöka leva med.
#76 i #blogg100
Under film, resa med barn, resor, YouTube
Nej, jag vet att jag inte är någon mästare på film. Och aldrig kommer att bli. Men det är kul att det är så lite av verktyg som behövs för att göra film numera. Och det är roligt att experimentera.
Allt du behöver använda för att göra och få ut små filmer på nätet är som du vet standardappar i mobilen. (Jag använder kameran i iPhone och iMovie.) Plus någon app för själva publiceringen: Instagram, Facebook, Flickr eller YouTube-appen.
Det är stor skillnad mot bara för några år sedan. Min första filmkamera skaffade jag när min första son föddes. Det var i december 2003. Egentligen skaffade jag då två. En digitalkamera som också klarade att filma små snuttar med låg kvalitet. Och en videokamera som sparar filmen på en slags minikasetter. De filmerna kunde med hjälp av en särskild port, som behövde installeras separat i datorn, importeras till ett särskilt program där filmsnuttar kunde klippas ihop. Det var roligt och lärorikt men svår och tidskrävande. Dessutom var det krångligt att bevara filmprojekten. De behövde brännas på CD och kunde sedan bara läsas i vissa CD-läsare. Svårt att göra film är det fortfarande. Även om verktygen har blivit mer lättillgängliga och enklare att använda.
Svårigheten ligger numera ”bara” i att berätta med klipp och kanske också prat och musik. Det blir för min del fortfarande mest lite stelt och taffligt. Men det är kul att försöka!
De flesta filmsnuttar som jag har lagt ut på nätet har jag publicerat på Instagram. Som den här från förra sommaren som fortfarande är min mest gillade video på Instagram.
.
Eller som den här som är den mest visade:
.
Där har jag fortfarande bara möjlighet att posta snuttar på 15 sekunder. Instagram har ju annars börjat portionera ut möjligheten att posta klipp på upp till en minut. Men jag har inte fått den versionen än. Oftast blir det att jag postar oklippta klipp som är just 15 sekunder långa. Jag filmar med iPhonens kamera och väljer sedan vilka 15 sekunder jag vill posta. Men ibland klipper jag ihop flera sekvenser. Även när jag får möjlighet att posta längre klipp tror jag att jag kommer att hålla mig runt 15-29 sekunder för det mesta. Intresseklubben antecknar. Jag vet. :)
På Flickr, Facebook och YouTube har jag bara postat enstaka klipp men de är då lite längre, nån minut eller så. Längre och längre. Nåja, det är ju en bit kvar till långfilmsformat…
Nån riktig strategi för vad jag publicerar var, vad jag vill uppnå med mina små filmklipp eller hur mitt filmiska uttryck ska vara har jag inte. Jag bara provar mig fram. Så mitt liv som Ingemar Bergman lär utebli. Men kul är det ändå.
#63 i #blogg100
Sköna maj välkommen! Vitsippor, bokskogar och hav. Valjeviken, Hällevik och badbryggan vid Hanöhus. Allihop platser som ligger i Sölvesborgs kommun här i Blekinge. Och så ett YouTubeklipp om den familjeutflykt vi gjorde idag.
Det är så här vackert det ska vara när maj månad precis har börjat. Varje vardag passerar jag här med tåget när jag pendlar till jobbet. Det här är den fjärde våren jag ser det här vackra landskapet susa förbi alldeles för fort.
Idag tog jag med mig min familj till Valje naturreservat. Vi parkerade nära Valjevikens Camping och strosade ett varv genom fågelkvitter och tidig försommar.
Sen åkte vi till Hällevik där vi åt lunch och så promenerade vi fram och tillbaka till bryggan vid Hanöhus. Det är bara en kort promenad. Men vid en vacker badvik.
Som vanligt fotograferade och filmade jag. Och la ut nån bild och ett par klipp på Instagram. Väl hemma klippte jag ihop några andra filmsnuttar till ett lite längre klipp. Mitt andra på YouTube någonsin. Mitt första med bakgrundsmusik och prat utöver de rörliga bilderna. En sak som jag inte fattar är hur jag väljer vinjettbild till klippet när jag laddar upp det med appen. Vet du hur det går till?
En helt annan sak är att det idag är 30 år sedan min farfar dog. 1 maj 1986. Ännu en anledning att fundera över livet och döden och hur snabbt åren går. Men allra mest en anledning att tänka på farfar. Einar Hansson.
#62 i #blogg100
http://mittklipp.aftonbladet.se/app/player/mittklipp.swf?ID=36318&auto=no
Vi var vid Sternö Sandvik i dag, mina pojkar plockade ”purjolök” och ”oliver” i vattnet. Vet du vad växterna heter i verkligheten? (Jag ´kan själv bara namnet på en av växterna.)
