Category Archives: vackra platser

Mest gillade utlandsbilderna på Instagram 2017


Här är de av mina bilder, fotograferade utomlands under 2017, som fick flest likes på Instagram. Sorterade i den ordning som de gillades mest.

Sverige populärast
Jag har bloggat förut om mitt Sverige 2017 på Instagram. Jag
nämnde då att en av mina bilder från utlandet faktiskt lyckades ta sig in bland mina mest gillade bilder på Instagram den här gången. Annars brukar det enbart bli bilder från Sverige på listan.

Nummer åtta blev etta
Den bild som blev nummer åtta totalt bland mina foton på Instagram 2017 och etta bland de utländska är en bild av soluppgången på Playa del Muro. Den fotograferade jag när vi var en chartervecka på Mallorca i juni månad. Tvåa bland de utländska bilderna blev tre får i solnedgången på Lofoten, Norge i augusti. Bild nummer tre är från samma resa. Fyra kom Vernazza strax efter solnedgången. Det var på höstlovet som vi besökte Cinque Terre i Italien. Femman och sexan kommer båda från samma strand på Zanzibar i januari för ett år sedan. Bild nummer sju är från ön Tavolara utanför Sardinien och åttan är från Corniglia i Ligurien. Den sista bilden så, av de nio, är från samma strand på Mallorca som den första.

Vad som funkar och inte funkar
Även om jag tycker att jag börjar få ganska bra koll på vad som går hem och inte hos mina följare kan jag fortfarande förvånas över några saker. Att bilder från Sverige generellt funkar bättre än utländska motiv är en sådan sak. Att bilder på vilda djur generellt funkar sämre än bilder på landskap är en annan. De senare är ju så mycket enklare att fotografera. Vad som funkar bäst i bilder från utlandet är hav, gärna turkost – eller i solnedgång. Gärna med något fint i förgrunden.

2 kommentarer

Filed under fotografi, instagram, resor, vackra platser

Köpenhamn – slottsholmen i gråväder

Det är 2017 års sista lördag och vi promenerar i duggregnet genom Köpenhamn.

Prins Jørgens Gård
Vi har promenerat från Hotel Tiffany strax bakom centralstationen, Københavns Hovedbanegård, förbi Tivoli och Glypoteket och över till Slottsholmen.

Strosar över Prins Jørgens Gård. Och där står hon den romerska gudinnan Minerva, med sin uggla.

På vägen ut från gårdsplanen passerar vi genom en port med små ovala reliefer. På en av dem syns bland annat en katt. Jag fastnar för den.

C4 och Børsen
Sigillet med C4 syns på en av tegelfasaderna. Samma sigill som finns i Kristianstads stadsvapen.

Børsen på Slotsholmen var bara ett av alla skrytbyggen som byggdes på uppdrag av Kristian IV för pappas pengar innan han förlorade Skåne och Blekinge till Sverige. Köpenhamn skulle bli en av Europas vackraste huvudstäder. Just Børsen är nog annars mest känd för tornspiran som består av fyra sammantvinnade drakar.

Knippelsbro
Vi förvirrar oss så över Knippelsbro. Men får vända tillbaka eftersom vi är på väg mot Lille Havfrue. När vi går över bron igen passar jag på att fotografera kulturtårnet. Vad nu det kan vara som gömmer sig där inne?

1 kommentar

Filed under resor, vackra platser

Bingo Rimér har rätt i kritiken av turismen i Thailand

Kändisfotografen Bingo Rimér är på semester. Igår publicerade han ett inlägg på Instagram som väckt stor debatt i sociala medier där han är kritisk mot den stora mängden andra turister på den strand där filmen ”the Beach” spelades in. Platsen ligger på ögruppen med namnet Phi Phi mellan ön Phuket och Krabi på fastlandet i södra Thailand.

Thailand överexploaterat
Själv följer jag få kändisar på Instagram och Bingo är ingen av dem. Men jag uppmärksammades på Instagram-inlägget via Twitter tidigare idag. Bingo skriver bland annat: ”Låt mig säga så här. Vi är inte ensamma. Det känns onekligen som att stora delar av Thailand är totalt överexploaterat. Någon måste dra i bromsen snart.”

Del i problemet
Av debatten får jag intrycket att många tycker att det är fånigt att som turist klaga på att det finns för många andra turister på en plats. Som turist är du ju själv en del av problemet.

Borde vetat?
Jo. Det är ju det enkla avfärdandet av kritiken. Svårt att säga emot. Ett annat tema i kritiken mot kritiken är att Bingo borde vetat om att det är mycket turister i Thailand. Och ja, det kan man ju tycka. Och det kan jag också tycka. Men samtidigt beror det lite på hur van resenär du är. Och hur påläst. Dessutom undrar jag om det inte varit en dramatisk ökning av turismen på många håll i världen just i år. Kanske också i Thailand?

Bilder som lurar
Jag tycker vidare inte att det är så märkligt att turister kan känna sig lurade utifrån vilka bilder som sprids. Postade själv två olika bilder av Lille Havfrue i Köpenhamn igår. En på Instagram och en här på bloggen. Samma motiv. Två helt olika bilder. Den typ av bilder där andra turister inte syns är ju den typ av bilder som vi vanligen, jag också, väljer att sprida. Man kan ju fundera över varför vi gör så. Men sannolikt har det att göra med att vi tycker att de bilderna bli finare och att vi gärna vill se och sprida just positiva bilder. Av våra resor. Av våra liv.

Bingo har rätt
Så rent allmänt vill jag ge Bingo rätt här. Jag är själv sådan som inte gillar för mycket trängsel och långa köer. Jag försöker därför att undvika att resa dit alla andra reser, i vart fall i högsäsong när alla andra reser dit. Vem vill behöva gå upp i soluppgången för att markera solstolar till exempel? Inte jag! Och då tycker jag att det är rätt att berätta om sin besvikelse över trängseln. Den som inte berättar om detta och istället väljer att skildra platser de besöker som om de vore ensamma där, även om trängseln egentligen är stor, är ju de som i första hand bidrar till att förvärra problemet. Inte de som, likt Bingo, ärligt berättar hur det är.

Ironin i det hela
‪Sedan finns det ju en ironi i att denna kritik kommer just mot stranden i ”the Beach”. Jag gillade inte filmen. Men boken gillade jag, och bokens tema är ju just hur sökandet efter orörda stränder utan turister leder till att inga orörda stränder blir kvar. ‬

Så vad gör vi?
Och det leder vidare mot den verkligt svåra frågeställningen i allt detta: Hur undviker vi att alla vackra platser på jorden förfulas av turismen? För egen del tror jag att svaret är nationalparker och annan skyddad natur, strandskydd och liknande. Jag tror också att flyget och turismen i övrigt måste börja tvingas att bära sina miljökostnader. ‬

‪Vad tror du? ‬

3 kommentarer

Filed under influerare, instagram, miljö, resor, sociala media, vackra platser

Mitt Sverige 2017 på Instagram


Jo, jag har också gjort ett sådant där kollage med mina mest gillade bilder på Instagram 2017. Som vanligt noterar jag att det mest är bilder från Sverige som hamnar på listan över mina populäraste bilder. Här har jag lyft bort en utlandsbild som lyckades ta sig in på listan. Lyft in ytterligare en Sverigebild och sorterat bilderna efter årstiderna istället.

Bilderna i kollaget
Karlshamn i dimman fotograferade jag vid Sparbanken i slutet av januari. Paret på bilden bidrar till stämningen i bilden. Liksom lamporna och vinterbelysningen i träden. Ljuset som sprids i dimman.

Stationsbyn i Björkliden med Lapporten i bakgrunden fotograferade jag i april när vi var på skidsemester i Lapplandsfjällen. Röda stugor, snö och Sveriges kanske mest kända fjällvy.

Det ensamma trädet på Vesan i Blekinge fotograferar jag ofta från tåget när jag pendlar mellan hemmet i Karlshamn och jobbet i Kristianstad.

En kvinnas händer och mobiltelefon när hon fotograferar de blommande körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm blev min allra mest gillade bild på Instagram 2017. Den är fotograferad dagen efter Lapporten i vinterskrud. Handskens och kappans färger går ton i ton med trädet. En bild att känna igen sig i för alla som liksom jag trivs med att fotografera och dela med sig av vackra ögonblick.

En rönn i knopp i solnedgången vid Stärnö Sandvik i Karlshamns kommun när försommaren var som vackrast. Den första skira grönskan i en bokskog. Också den på Stärnö i maj månad.

En röd stuga speglar sig i vattnet vid sjön Näkten i Östergötland en vacker sommardag i slutet av juli månad.

Lapporten igen men nu i sommarskrud i början av augusti månad. Min familj, min sambo och våra pojkar som fjällvandrar. Men vi kallade det ”promenad” eftersom minstingen inte ville fjällvandra.

Och så några höstlöv mot ett plank längs en gata hemma i Karlshamn. Då hade det hunnit bli oktober månad.

Min Sverigebild
Den bilden av Sverige som jag visar upp på Instagram stämmer i mångt och mycket med min inre bild av landet vi bor i. Eller i vart fall med det jag mest gillar med Sverige. Den vackra naturen och årstidernas skiftningar.

Jag tänker att om vi bodde i ett land där det alltid var varmt och skönt skulle vi inte uppskatta det på samma sätt som vi nu uppskattar sommaren när vi har blöta och kalla vinterdagar att jämföra med. Men också i detta blöta och kalla finns det, i alla fall ibland, något vackert som jag inte helt skulle vilja vara utan.

12 kommentarer

Filed under Blekinge, instagram, Karlshamn, resor, vackra platser

Vad du behöver veta om Cinque Terres 6 mest kända vyer

De här vyerna har du sett många gånger på bild och kanske är det just några av dem som lockar dig att resa till Cinque Terre i Ligurien? Men vilken vy är från vilken av de fem byarna? Och var finns de olika utsiktsplatserna? När på dygnet är ljuset bäst? Och hur hittar du dit? Här har du mina svar på de frågorna och lite till. Med kartor och mina egna foton från platserna.

Om du bildgooglar ”Cinque Terre” så kommer du att se att just de här vyerna är de som vanligast får symbolisera det här världsarvet och nationalparken i norra Italien. Det är lätt att förstå varför. De är alla mycket bildsköna utsikter. Här listar jag dem i omvänd ordning med den mest kända vyn sist. Visar kartbilder och berättar om platserna.

6. Eden-klippan och Fegina-stranden i Monterosso al Mare
Monterosso al Mare är den nordligaste och den största av de fem byarna och det är här som områdets enda två sandstränder finns. Båda är bildsköna men den här är den som oftast förekommer på bild. Klippan kallas ibland ”Eden Rock” på engelska och stranden kallas på italienska antingen Bagni Eden eller Spiaggia di Fegina. Klippan, som också egentligen är delad i två, ligger inte långt från järnvägsstationen och fotograferas oftast från den östra sidan, precis där tunneln som gatan Via Fegina går igenom mynnar. Den här tunneln går du igenom om du tagit dig till fots till Monterosso från Vernazza. Klippan är större än du tror, vilket framgår om du jämför med storleken på de människor som syns på stranden.

Eftersom stranden vätter mot söder har du fint ljus över stranden under större delen av dagen.


Eden-klippan och Fegina-stranden i Monterosso al Mare

5. Utsikten från hamnpiren i Vernazza
Inte mindre än tre olika vyer över Vernazza, som är den andra byn räknat från norr, finns med på listan över de sex mest kända vyerna i Cinque Terre. Det här är den minst vanliga av dessa tre, men ändå en som du ofta ser på bild. Härifrån ser du byns lilla torg, Piazza Marconi med den lilla fiskehamnen och stranden i förgrunden.

Min bild är fotograferad efter solnedgången, i blå timmen, och det funkar ju bra. Annars är här bäst ljus på eftermiddagen och kvällen.


Utsikten från hamnpiren i Vernazza

4. Fiskehamnen i Riomaggiore
Kommer du med tåg till den sydligaste av byarna, Riomaggiore, och vill ta dig till den fjärde mest kända vyn i området måste du först gå igenom en gångtunnel för att ta dig till den östra delen av byn. Från det lilla torget vid fiskehamnen följer du Via San Giacomo en bit längs den östra sidan av viken så kommer du till den här utsiktsplatsen över byn. Sannolikt är platsen mycket vacker från soluppgången och i förmiddagsljuset, men vi var här vid solnedgången och tyckte att det var vackert då.


Vid fiskehamnen i Riomaggiore

3. Vernazza med borgen i förgrunden
Borgen i Vernazza heter officiellt Castello dei Doria men kallas lokalt för Belforte. Det är en medeltida försvarsanläggning med ett torn som kan besökas av turister. Många av de bilder som i olika sammanhang respresenterar hela Cinque Terre föreställer Vernazza med det här tornet i förgrunden och havet i bakgrunden.

När vi först kom till Cinque Terre gav jag mig ut för att se om jag kunde hitta en gångväg till den stenstrand som vi kunde se från vårt hotellrum. Det kunde jag inte, trots att jag följde gångvägen mot Corniglia genom gränder och uppför trappor längre och längre söderut. Men däremot hittade jag den här fantastiska vyn precis efter solnedgången. Platsen ligger strax före betalstationen för vandringen från Vernazza till Corniglia. Den som besöker Vernazza på morgonen eller förmiddagen får sannolikt de vackraste bilderna härifrån.


Vernazza med borgen i förgrunden

2. Vernazza med kyrkan i förgrunden
Den här vyn hittar du norr om Vernazza, längs gångstigen mot Monterosso al Mare. Bilden nedan är fotograferad strax innan betalstationen. Det finns även fina vyer lite längre upp, en bit efter betalstationen. Kyrkan som syns i bilden heter Santa Margherita di Antiochia. Du hittar stigen mot Monterosso om du går upp för den trappa som går uppåt med start vid torgets, Piazza Marconis nordöstra hörn, och sedan tar åt vänster där det är skyltat mot Monterosso.

Eftersom den här vyn är från norr och rakt mot söder och eftersom hamnen med den lilla stranden ligger i skugga på morgonen och förmiddagen och himlen lätt blir för ljus och utfrätt så är bästa tid att fotografera från den här platsen sen eftermiddag och tidig kväll.


Vernazza med kyrkan i förgrunden

1. Manarola sett från nordväst
Den överlägset mest kända vyn från Cinque Terre föreställer den andra byn räknat söder ifrån. Manarola heter den och liksom i Vernazza och Riomaggiore är det en liten fiskehamn som är i blickfånget. Och precis som i de byarna är det också de färgglada hus som klättrar upp från havet på de branta klipporna som bidrar till bildskönheten. Eftersom det här är den mest kända vyn i hela området är det också hit som flest turister strömmar in hela dagen. Men precis som nummer två på listan ovan är det här en plats som är som vackrast i kvällsljuset. Här är det tiden en liten stund innan solnedgången som ljuset är som vackrast.

När du kommer med tåget passerar du först igenom en gångtunnel, sedan följer du bygatan åt vänster ner mot havet, passerar den lilla fiskehamnen och följer strandpromenaden mot nordväst.


Manarola

4 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Dyker från klippa i Manarola men skriver absolut inte om skrivkramp


En okänd person dyker från en klippa i Manarola, Ligurien. Det är höstlov och vi är i Italien. Jag fotograferar. Lite senare är det jag som dyker från klippan. Vattnet är svalt men lent och skönt mot huden.

En och en halv månad senare sitter jag hemma och tänker att jag borde skriva något om Manarola. Jag har inre gjort det än. Vi bodde här två nätter och det är sannolikt den bildskönaste av alla bildsköna byar i Cinque Terre. Och ja, kanske hela Italien?

Men jag vet inte vilka bilder jag ska välja. Eller var jag ska börja berätta. Vad vill jag ha sagt? Jag tycker inget vidare om texter som handlar om skrivkramp. Om det inte är Bodil Malmstens texter om skrivkramp. Men jag är inte Bodil Malmsten. Så det här är inte en text om skrivkramp. Absolut inte. Det är en första bild och några första ord om Manarola. Jag har mer att berätta en annan dag. Jag ska bara ta reda på vad så återkommer jag i ämnet.

10 kommentarer

Filed under blogg, resa med barn, resor, vackra platser

Zanzibar! Mina bästa tips

I början av detta året besökte jag Zanzibar tillsammans med min familj. Närmare bestämt i januari 2017. Jag har bloggat en del om det. Nu är det säsong för den afrikanska ön som är en del av Tanzania igen så jag tänkte att jag samlar ihop lite av informationen här.

Vad kostar en resa dit och hur du bokar
Efter det att vi kom hem från Zanzibar har jag fått en del frågor på sociala medier om vad en sådan resa kostar. Så jag samlade ihop svaren i ett eget blogginlägg. Flyget kan kosta från ungefär fem till sex tusen kronor per person beroende på när du vill flyga, när du bokar och hur många mellanlandningar du kan tänka dig och var. Vanliga priser på hotellrum är runt cirka fem hundra kronor per person och natt. Att boka paketresa medVing blir dyrare än att boka på egen hand. Att äta ute kostade oss runt 125 kronor per person och måltid. Vissa måltider som den på restaurangen The Rock (bilden) var dock dyrare. Att besöka den ska du ändå inte missa, tycker jag. Men läs mitt inlägg först, på länken nyss, där jag berättar om 7 saker du behöver veta inför besöket.

Var på Zanzibar är det bäst?
Vi besökte och bodde på två av de populäraste badorterna. Jambiani ligger på den södra halvan av östkusten och Kendwa ligger längst i norr på västkusten. Dessutom bodde vi ett par nätter i staden på ön, Stonetown. Vilken var då bäst? Var ska man bo? Jag har satt betyg på alla tre orterna hela vägen från transfer via kvalitet på stränder, mat, utflykter med mera. Sydostkusten och norra Zanzibar har olika styrkor men sammantaget hamnar de på nästan samma poäng även om Jambiani enligt min summering hamnar ett litet snäpp före. Men det beror på vad du söker. Är det för dig till exempel jätteviktigt att stranden är ren från sjögräs och att botten endast består av pudervit sand och att det är badbart alla tider på dagen. Ja, då ska du ju hellre välja Kendwa i norr.

Stonetown får också en bra sammanlagd poängsumma även om staden inte är riktigt lika fantastisk som badorterna. Minst en natt bör du bo här utöver det antal nätter du väljer på någon av badorterna då hotellet är en viktig del av upplevelsen av Stonetown.

Men att göra som vi gjorde och besöka alla tre är faktiskt något jag allra varmast vill rekommendera! Alla har som sagt sina styrkor och det är roligt att komma runt och se mer!

Cash eller kort?
Inför resan hade jag läst på och visste att vi behövde ha med oss en hel del kontanter i form av amerikanska dollar. Dessutom en hög andel av detta i endollar- och femdollarsedlar eftersom dricks förväntas i de flesta sammanhang. På vissa restauranger som på the Rock och de flesta hotellen går det bra att betala med kort som VISA eller Master Card men de tar då 5% i avgift. Bankomater finns det bara ett par inne i Stonetown. Inga på flygplatsen eller på de mindre orterna.

Mygg och malariaprofylax?
Vi blev rekommenderade att inte att medicin mot malaria utom de dagar vi var på Tanzanias fastland. Plus en dag före och en dag efter.

Däremot råddes vi att använda myggmedel och se till att sova under myggnät. Alla tre hotellen vi sov på hade myggnät. Ett av dem hade dock lite snålt tilltagna nät och med hål i. Det blev lätt glipor. Vi upplevde inte att det var mycket mygg mer än en kväll i Stonetown då vi glömt ta på oss myggmedel. Då skickade vi iväg barnens pappa till hotellet för att hämta vår roll-on med Mygga och sedan var det inga större problem då heller.

Att komma fram
Jag satt i en hammock och gungade lätt och skrev ett första blogginlägg från Jambiani. Inlägget handlade mest om resan dit som tog ungefär ett dygn hemifrån Karlshamn i Blekinge via bland annat Istanbul. De ljud som hördes där jag satt i hammocken var palmblad som rasslade, ljud av matlagning från restaurangköket, köksverktyg som klirrade mot grytorna och mina pojkar som plaskade och pratade i poolen bakom mig. När jag ansträngde örat kunde jag också höra Indiska Oceanens brus. Framför mig, genom lövverket skymtade jag havets turkosa nyanser ända bort mot horisonten. Äntligen var vi framme.

Fler upplevelser
Jag skrev ett inlägg om de unika aporna med rödbrun rygg som bara finns på Zanzibar och ingen annan stans. Om du vill se de starkt utrotningshotade aporna ska du bege dig till nationalparken Jozani.

Jag skrev också om hur vi åkte taxi från badorten Kendwa på norra Zanzibar mot Stonetown, öns stad, och iakttog det som hände längs vägen. Om den levande landsbygden på Zanzibar.

Ytterligare ett inlägg handlar om hur vi besökte slavmarknaden i Zanzibar stad.

Att boka sin egen kombinationsresa med safari på fastlandet blir betydligt billigare än att köpa en färdig paketresa av någon svensk arrangör. Jag har berättat om hur jag gjorde.

Andra resebloggares bästa Zanzibar-tips kan du läsa om här.



Bilderna i det här inlägget har jag inte publicerat förut. Däremot den video jag gjorde om resmålet:

3 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Cinque Terre på höstlovet


Äntligen är jag klar med min åtta minuter långa film från Cinque Terre på höstlovet. Minuter. Man skulle kunna tro att det var timmar så lång tid det tog att göra filmen. Det har varit så mycket teknikstrul med den här filmen så du kan inte ana. Men nu är den uppladdad! Den handlar om Nationalparken i Ligurien, Italien. Om byarna Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore. Om vandringarna och vyerna. Om att äta gott och bada. Om vädret på höstlovet och hur du tar dig dit.

Vill du hellre läsa om resan och titta på fotografier så finns det en del sådana inlägg redan i bloggen. Och fler kommer framöver.

8 kommentarer

Filed under film, höst, resa med barn, resor, vackra platser, YouTube

Riomaggiore i solnedgången

Husen på klipporna ovanför hamnen klamrar sig fast på ett alldeles orimligt sätt som trotsade de tyngdlagen fullständigt. Men vem bryr sig om Newtons lagar när en stor strålande apelsin sänker sig i Medelhavet och färgar himlen rosa? Det är måndag kväll på höstlovet, för precis en vecka sedan, och vi besöker Riomaggiore i solnedgången.

Sydligaste byn
Den här dagen har vi vandrat från Vernazza till Monterosso del Mare. Men innan vi återvänder till Vernazza tar vi en sväng med Trenitalias regionaltåg, regionali, till den sydligaste av byarna som räknas till Cinque Terre, i norra Italien,  för att få en glimt även av denna by.

Mot vattnet
På väg ner mot hamnen har vi passerat igenom en tunnel med väggar av murad sten och ett tak av turkosblå uppspänd platsduk. Att gå därigenom påminner lite om känslan att gå igenom en sån där akvarietunnel som är så vanlig numera i stora moderna akvarier. Med den skillnaden att här syns inga fiskar röra sig i vatten. Istället är vi ett stim turister som rör oss mot vattnet. Som istället finns utanför den andra änden av tunneln.

Borta!
Vi följer strömmen ner mot hamnen. Jag stannar och fotograferar. Plötsligt är de andra borta. Det är gott om andra turister nere vid vattnet. Och solnedgången är redan vacker. Ganska snart får jag ett SMS från ”General Squirrel”. Det är min förstfödde som lyckats döpa om sig till det i min mobil, jag har aldrig riktigt begripit hur han gjorde, men kanske är det för att jag och pojkarna har gemensam Apple-Id? ”Var är du?” undrar han. ”Vid havet. Och ni?” svarar jag och sedan dyker de upp alldeles intill mig. De har köpt glass visar det sig. Jag vill också ha en. Jag köper min på vägen tillbaka. Men först ser vi solen gå ner bakom horisonten.

Drönare
En märklig detalj är hur en drönare surrar i skyn precis framför solen i omgångar. Det är precis som att den som fotograferar eller filmar med drönaren tror sig kunna få bättre bilder på solen genom att styra den rakt in i det lysande klotet. Men det är väldigt långt bort kan jag berätta. Tjugo eller femtio meter hit eller dit gör ingen skillnad. Men kanske gissar jag fel. Kanske är det inte alls solnedgången som filmas eller fotograferas. Kanske är det istället den egna personen som ska förevigas där den står och vinkar mot kameran i skyn? Vad vet jag. Eller är det kanske fina översiktsbilder över den balanserande byn som insamlas?

Problem solved
Vi pratar hur som helst om att en ensam drönare inte kan förstöra en solnedgång, men att om flera skulle köra runt med sådana samtidigt skulle det börja bli irriterande. Men å andra sidan krockar de då kanske med varandra och störtar mot vattnet? Eller, tänker jag vidare, så smittas de alla av samma övermod som en gång Ikaros och flyger så nära solen att de smälter och därför störtar i havet? Ja, kanske. Kanske att det här är ett problem som löser sig självt?

Konstnär
När solen passerat horisontallinjen har färgskalan övergått från turkost marinblått och orange till stålgrått och rosa. Drönaren är borta men landskapet är fortfarande mycket vackert. En konstnär sitter på en plaststol och skissar små bilder med hus och landskap. Andra, färdiga bilder, har han liggande till försäljning på ett campingbord framför sig. På bordet står också ett glas med rött vin. Han sitter på rätt plats i världen. Det här är verkligen en miljö som gör sig på bild. Men det verkliga konststycket och konstverket måste nog ändå vara byn i sig själv. Hur har byggarna som ställt husen på plats burit sig åt? 

När jag ätit min glass tänds gatuljusen i den lilla hamnstaden och vi vandrar tillbaka mot tåget. Ännu en upplevelse rikare.







10 kommentarer

Filed under resa med barn, resor, vackra platser

Kanalerna i Milano


Var börja berätra om en resa? Från början och i kronologisk ordning? Eller i den ordning som sakerna vill låta sig berättas? Jag började från början när vi var iväg. Sedan kom slutet med landningen på Kastrup. Nu följer det näst sista, resans sista dag utöver hemresedagen, och särskilt då det som var nytt den dagen. Nämligen kanalerna i Milano.

Dålig research
Inför resan till Cinque Terre och Milano hade jag köpt en guidebok om det senare resmålet men inte det förra. Ändå var jag bättre påläst om byarna och vandringarna i Ligurien än om Lombardiets huvudstad. Men att jag ville se katedralen drån utsidan visste jag och om köerna inte var för långa ville jag gärna upp på taket också. Men nu var köearna alldeles för långa så något takbesök blev det aldrig. Det får bli en annan gång. Däremot många och långa vandringar genom staden i dagarna två. På sätt och vis är det mysigare att vandra runt så med utrymme för improvisation och infall än att ha en detaljerad plan. Jag återkommer till en del av det vi stötte på under våra promenader.

Naviglio Grande
Men efter den första dagens vandringar var det en sak som jag sett information om i förväg och som vi inte hunnit med. Så den andra dagens främsta målpunkt fick bli Milanos kanaler. Även om jag inte visste mer om dem än att de existerar. Nu vet jag att de med ett gemensamt samlingsnamn heter Navigli Lombardi. Och att den som vi tittade närmare på, promenerade längs med ett par broar bort, fram och tillbaka, heter Naviglio Grande. Det är den kanal som förbinder Milano med Lago Maggiore och därmed även med Schweiz. Naviglio Grande är omkring 50 kilometer lång och anlades från 1100-talet fram till och med 1900-talet för både skeppsfart och bevattning. I ett skede ska till och med Leonardo da Vinci ha arbetat med att göra ritningar på kanalsystemet.

Dis och mys
Det är en disig eftermiddag och miljön runt kanalen är mysig med många kaféer och restauranger, gatuförsäljare och en mer välordnad gatumarknad. Cyklar står parkerade, ett par svanar simmar i kanalen, och en and av något slag som jag inte vet närmare vad det är för sort. Kärlekspar vandrar hand i hand, andra sitter på en bänk, en turistbåt skär igenom det stilla vattnet. Det är verkligen ett mysigt område att vandra i, men räkna inte med att vara de enda turisterna som hittar hit. Tvärt om. Området ökar i popularitet. Hade vi haft fler dagar i Milano hade jag gärna utforskat kanal-systemet ytterligare, kanske med båt, och kanske då hittat bortanför turiststråken, men nu fick det räcka med en snabbtitt.





4 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Vandring från Vernazza till Monterosso al Mare i Cinque Terre

Att vandra är lite av grejen i Cinque Terre. Förutom att titta på och fotografera de gulliga byarna, Området har ca 10 mil vandringsleder som löper mellan byarna och i det omgivande landskapet, men två av de mest berömda sträckorna är avstängda just nu. De två kuststräckor som är öppna för vandring är de två första från norr mot söder. Vi börjar med den allra nordligaste sträckan men vandrar den från söder mot norr, vilket ska visa sig vara smart. Vi går kuststigen 3,5 km från Vernazza till Monterosso al Mare.

Fin utsikt
Vi har vandrat uppåt, uppåt, uppåt i trappor och sluttningar längs den oftast smala stigen mellan byarna när vi hittar en plats att sätta oss att fika den medhavda matsäcken. Här är den murade stenvägg som oftast kantar stigen så pass låg att vi kan sitta på den. Och stigen är så pass bred att andra vandrare kan passera oss där vi sitter. Dessutom har vi fin utsikt över kusten norr ut och kan nu se Monterosso i fjärran. Pojkarna äter taco-chips på tub och jag och Anders äter pinjenötter. Skalen lägger vi först i en liten hög för att sedan lägga över i chipstuben när den är tömd. Alla äter också av salta kex. Till det dricker vi vatten. Det är skönt att pusta ut i skuggan och vätskan behövs trots att det ”bara” är 18 grader varmt. Solskenet och stigningen gör sitt till och jag ångrar lite att jag valde att gå i långa jeans. Det klibbar lite. Men det räcker att vila en kort stund så känns temperaturen bara behaglig igen. Det här är lite som ljusterapi inför den vinter som ska komma därhemma.

Det kostar att vandra
Vi började dagen med att för 42 Euro köpa ett endagskort till nationalparken, en familjebiljett för vandring och tågresor i området, på järnvägsstationen i Vernazza. De tar enbart kontanter. Senare ska det visa sig att vi nog kom undan lite för billigt då. Förmodligen gäller familjebiljetterna för barn till och med elva år. Om vi betalat rätt hade det i så fall istället blivit 58 Euro, 16 Euro per vuxen och 10 Euro för barn upp till och med elva år. Då enstaka enkelbiljetter med tåg kostar ca 10-15 Euro för alla fyra beroende på sträcka är det frågan om det verkligen lönar sig ekonomiskt med dagspass. För den som vill vara ekonomisk kan det nog löna sig att googla på exakta priser per vandring och järnvägssträcka och jämföra, men det är praktiskt att ha ett kort som bara behöver stämplas en gång och sedan är giltigt hela dagen. Dessutom gäller det också som entré till vissa offentliga toaletter vilket kan vara praktiskt. Väljer du att istället lösa biljett för vandringen i den kiosk som finns en bit in på leden är det också kontanter som gäller.

Hitta till stigen
Vandringen utgår gärna ifrån det lilla torget vid hamnen i Vernazza. Nära torgets östra hörn leder en trappa upp för en gränd mot norr. Där är skyltat mot ”Monterosso”. En bit upp tar du till vänster och följer sedan stigen som är markerad med röd-vita målade sträck hela vägen till Monterosso al Mare. Vi började gå tidigt på förmiddagen så vi kunde blicka ner mot ett Vernazza i motljus. Vi passerade igenom några vinodlingar och genom skog. Ofta hade vi fina vyer ut mot havet och byarna.

Trångt vid möten
Jag stannar ofta för att fotografera. Och kommer på så sätt lite efter de andra. Samtidigt ger det mig tillfälle att pusta lite, vilket behövs. Strax efter det att vi har fikat blir stigen riktigt smal långa sträckor. Det går knappt att mötas. När jag kommit en bra bit på en sådan sträcka möter jag plötsligt ett stort gäng med många vandrare. Jag trycker mig mot den murade bergväggen för att de ska kunna passera. Nedanför stigen är det stugbrant i alla fall ett par meter. En amerikansk kvinna som passerar tycker uppenbart att det är obehagligt och hon håller en hand på vardera sidan om mig mot muren samtidigt som hon skämtsamt säger ”du får många kramar av främlingar här”. Lite senare passerar vi en man som säljer färskpressad apelsinjuice, men jag har inga kontanter på mig och de andra har redan passerat när jag kommer dit.

Slippa balansera på kanten
Vi vandrar här i lågsäsong, det är månadsskifte oktober-november. Och vi pratar mycket om vilken trängsel det måste vara här under den riktiga sommaren. Jag förstår faktiskt inte hur det alls går att ta sig framåt om det är ständiga möten i de här smala passagerna. Då måste det också vara mycket svårare att stanna upp och njuta av utsikten. Det känns som att vi har haft tur som valt den här tiden på året att vandra här, fint väder utan att det är för varmt och inte allt för mycket folk. Vi har också, visar det sig, haft lite flyt som valt att gå från söder mot norr, på så sätt har vi innersida vid mötena (högertrafik) och slipper balansera ute på kanten. Något som känns extra bra när du vandrar med barn.

Översta bilden: utsikt mot Monterosso al Mare. Nedan utsikt över vinodling i höstfärger och utsikt mot Vernazza. 


9 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Ett par dagar och nätter i Vernazza, Cinque Terre

Vernazza är en stad och kommun belägen i provinsen La Spezia, i Ligurien. Det är en av de fem städerna som utgör Cinque Terre-området. Vernazza är den andra staden räknat norrifrån. Det är den enda naturliga hamnen i Cinque Terre och är en av de äldsta ”fiskebyarna” på den italienska Rivieran. Vi tillbringade ett par dagar på höstlovet här.

Luktar Italien
Vi kliver av tåget och går ner för trappan till byn. Där möts vi av en man som ska visa oss till rummet vi hyrt. Vi vandrar upp för trappor i en gränd tills vi kommer till rätt dörr. Väl innanför den väntar fler trappor. Först en i ljus marmor med vita rep som räcke. Det doftar starkt av rengöringsmedel här. ””Det luktar Italien”, som minstingen säger. Sedan går vi uppför en metalltrappa och så är vi vid vårt rum. Det heter att det är en ”svit med havsutsikt” men beskrivningen känns något överdriven även om rummet är fräscht och fint. Väggar i turkost. En halvabstrakt tavla målad med breda penseldrag i en färgskala från vitt via turkost till ultramarinblått tolkar jag som att den föreställer en våg. I pojkarnas del av rummet finns ett litet, litet fönster. Men det går att öppna så att vågornas brusar högt och när vi kommer är både hav och himmel rosa i kvällsljuset.

Ingen hemlighet längre
Första gången jag hörde talas om Cinque Terre måste ha varit på 1980-talet i en tidningsartikel. Då beskrevs området som en välbevarad hemlighet som inte kunde nås med bil, utan bara till fots eller med tåg och som många turister därför missade. Den tiden är sedan länge förbi. Allt fler berättar vid fikaborden på jobbet om de fantastiska byarna och sprider bilder via sociala medier. Att göra som vi och besöka området utanför högsäsong är därför ett gott råd. Även så här på höstlovet är det en viss trängsel i byarna på dagtid och fram till och med solnedgången. Men rumsuthyraren säger att det är få turister nu jämfört med perioden juni till och med september. Nu på höstlovet blir det dessutom inte lika varmt att vandra som under de heta sommarmånaderna. Det här är helt enkelt en bra tid på året här. Men det där med bilfritt är heller inte riktigt sant, även om jag föreställer mig att det är närmast omöjligt att parkera i byarna för den som inte har egen p-plats så det bästa är nog ändå att göra som vi och ta tåget hit.

Vitlök, olivolja och persilja
Jag går ut före de andra. Bestämmer mig för att se om det finns en väg ner till stenstranden som syns från det lilla fönstret. Jag fortsätter därför uppför trapporna i den smala gränden. Följer skyltarna mot Corniglia. Jag hittar ingen väg ner till stranden men väl en utsiktsplats där flera fotografer samlats för att fotografera byn i det mörklila kvällsljuset. Också jag fotograferar några bilder av den bildsköna vyn innan jag vänder ner till byn för att leta reda på de andra. Till kvällsmat äter vi spaghetti vongole på en restaurang vid det lilla torget nere vid havet. Med smak av vitlök, olivolja och persilja. Efteråt tar vi varsin glass på gelaterian som ligger vid huvudgatan genom byn. Jag väljer hallonsmak.

På köpet
Nästa dag vandrar vi till en av grannbyarna och på kvällen äter vi på samma restaurang vid torget igen. Tre av oss väljer spaghetti vongole igen. Så god var den! Frukosten som ingår i rumspriset äts på två olika restauranger de olika dagarna och det är också väldigt olika mycket mat vi får. Den andra dagens frukost är rikligast och bäst. Efter att den är uppäten är det dags att gå tillbaka till rummet, packa ihop, och lämna rumsnyckeln i byns lilla fiskebutik som ligger i en gränd. På köpet när jag betalar för rummet får jag med mig en burk ansjovis. Medan vi väntar in tidpunkten för det förbokade tåget går jag runt och fotograferar lite.

Fullt på dagen
Drygt ett dygn senare återvänder vi till Vernazza efter en vandring från en grannby. Det är första gången vi äter lunch i byn. Det är till skillnad mot på kvällarna väldigt fullsatt på de flesta restaurangerna men vi hittar ett bord ute vid piren där vi äter pizza och pasta. Jag tar en pizza med kronärtskocka och inget mer utöver tomatsås och mozzarella. Det smakar ännu godare sedan jag bett om och fått extra ”sal”, salt på Italienska. Vi har tagit med oss badkläder, men efter att ha suttit en stund och lapat sol efter lunchen bestämmer vi oss för att det är trevligare att bada klippbad i Manarola än att bada vid den kombinerade hamnen och sand- och klippstranden här. Så lämnar vi än en gång Vernazza med tåg.


3 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Billig höstlovsresa till Italien – Cinque Terre och Milano

Höstlovsresor. En charterresa till Kanarieöarna kan kosta lika mycket som två veckor på betydligt mer exotiska platser en annan tid på året. Så hur göra? Jag har skrivit förut om mina bästa tips för höstlovsresan. Just i år kom vi extra billigt undan. Totalt: 14 600 kr för två vuxna och två barn, 13 och 11 år gamla. Det vill säga 3 650 kr per person.

Vi befinner oss just nu i Manarola. Det är en av byarna i Cinque Terre som mest av allt bär berömt för vandring mellan bildsköna byar vid på italienska västkusten . Själva namnet på området betyder ”de fem landen” på italienska. Den cirka tolv mil långa kuststräckan ligger längst i söder på den italienska rivieran, mellan La Spezia och Genua nära gränsen till Toscana. Räknat från nordväst till sydost ligger fem små byar på rad: Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore. Hela Cinque Terre-området utsågs 1998 till nationalpark och står på Unescos världsarvslista. Vi ska bo här i Manarola två nätter efter att ha bott två nätter i Vernazza och dessförinnan en natt på ett flygplatshotell.

Egentligen hade jag tänkt mig ett helt annat resmål på höstlovet, men medan jag tvekade om Marrakesh mest av allt blivit en turistfälla och hur säkert det egentligen är att resa dit, hann direktflyget från Kastrup bli fullbokat. Så då började jag se mig om efter biljetter till storstäder runt om i Europa som vi ännu inte besökt. Och det var då jag hittade de extremt billiga biljetterna till Milano. Med direktflyg från Kastrup. Ibland har man tur. :) Det var i början av juni som jag slog till. Det fick bli en kombination med både Milano och Ligurien. Och nu är vi här. Både igår och idag har vi badat i Medelhavet. Igår vandrade vi mellan två av byarna. Bilden ovan är ifrån igår och Monterosso al Mare. Och dessutom har vi ätit gott. Att äta är däremot inte billigt här och ingår inte, utom de flesta frukostarna, i priset för resan enligt ovan. Det som ingick i 14 600 kr är följande:

Flygbiljetter med Easyjet köpta 2 juni 2017 tur och retur Köpenhamn, Kastrup till Milano, Malpensa, tre vuxna och ett barn (11 år) och en incheckad resväska utöver handbagaget:

2 030 kr

Övernattning vid Malpensa, 2 vuxna plus två barn på MOXY, Milan Malpensa, inklusive frukost för två:

1 372 kr

Tåg till Milano Centrale med Trenord, två vuxna och två barn (11 och 13 år):

320 kr

Tåg från Milano Centrale till Levanto med Trenitalia för tågbyte, två vuxna och två barn:

425 kr

Tåg från Levanto till Vernazza med Trenitalia, tre vuxna och ett barn:

136 kr

Boende Vernazza, två nätter på La Polena – Afittacamere, två vuxna och två barn i svit med havsutsikt, inklusive frukost:

3 365 kr

Tåg från Vernazza till Manarola med Trenitalia, tre vuxna och ett barn:

136 kr

Boende i Manarola två nätter på Ca de Lelio, dubbelrum med extrasäng, inklusive frukost:

2 884 kr

Tåg från Manarola till Levanto för byte för tre vuxna och ett barn:

91 kr

Tåg från Levanto till Milano Centrale med Trenitalia, två vuxna och två barn:

425 kr

Två nätter på Best Western Plus Hotel Galles för två vuxna och två barn varav en bonusnatt (halva priset alltså, men om jag inte haft bonus hade jag nog valt ett billigare hotell), ingen frukost:

2 134 kr

Tåg tillbaka till Milan Malpensa:

320 kr

Övernattning vid Malpensa, 2 vuxna plus två barn på MOXY, Milan Malpensa, ingen frukost:

963 kr

Totalt: 14 600 kr = 3 650 kr per person

2 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Tankar om en kokningsrekommendation i Maglehem

Det är söndag kväll och jag är hemma i köket. Jag ska just börja rensa dagens svampskörd från skogen, det är gula kantareller, svart trumpetsvamp och trattkantareller, när jag ser att jag fått ett SMS. Ett SMS-svar, ett telefonsamtal och en koll via nätet på preliminära analyssvar och en koll på hälsoläget senare inser jag att vi behöver gå ut med en kokningsrekommendation till de som har kommunalt dricksvatten i Maglehem. Hälsoläget ser i och för sig bra ut, ingen förhöjning av telefonsamtal till 1177, men analyssvaren på vattenproverna är inte lika bra. Inte alls.

Jag ringer C4 Tekniks informatör som kör in till jobbet. Han och kommunens kommunikationschef ser till att informationen går ut: Alla i Maglehem som har kommunalt vatten uppmanas att koka vatten som ska användas till mat och dryck. Själv sitter jag kvar i köket. Jag ringer flera ytterligare samtal, bland annat för att få ut nödvatten till den drabbade byn, innan jag kan ta itu med svamprensningen och kvällens matlagning.

Provsvar från tidigare i veckan hade visat bakterier hos en av våra kunder, en förskola. Sådana enstaka provresultat med bakterier brukar alltid bero på att antingen är det en felanalys (jo, sånt händer, tyvärr) eller så har smuts tagit sig in i vattnet när provet tagits vid kranen eller har föroreningen på något sätt tagit sig in i rören inne i fastigheten, t.ex via en trasig varmvattenberedare. Våra normala rutiner i sådana lägen är att vi inte drar slutsatsen att det är något fel på det kommunala vattnet. Det vore en för långtgående slutsats av ett enstaka prov. Men vi tar fler prov för att utesluta att så är fallet.

Kokningsrekommendationen gick alltså ut direkt på söndag kväll, när vi hade fått preliminära provsvar på fredagens utvidgade provtagning som visade på att bakterier också fanns i andra delar av vattenledningsnätet än bara på dagiset.

De slutsatser vi hittills kunnat dra utifrån de preliminära analyssvar som vi fått in är att vi inte har några bakterier i det vatten som lämnar vattenverket. Däremot har vi hittat bakterier hos en kund, alltså dagiset, och i samhällets högreservoar.

Under måndagen har vi påbörjat en teknisk utredning och tagit fler vattenprov. Vi har också fått kännedom om åtta personer som är sjuka i Maglehem, en by som har runt 150 invånare. Att de blivit sjuka kan så klart bero på annat men det går i det här läget inte att helt utesluta dricksvattnet som orsak.

Idag, tisdag, fortsätter vi att jobba på att lösa problemen. 

(Det här är den andra vattenincidenten inom bara några veckor. De har inget inbördes samband men så klart känns det jobbigt med två sådana här händelser så tätt på varandra.)

Maglehem är för övrigt en vacker plats på jorden. Bilden är ifrån februari 2016.

6 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, vackra platser, vatten

Snabbrepris: sommaren 2017


Jag sitter på tåget. Regndroppar rinner på fönsterrutan. Snett nedåt i en diagonal mot tågets färdriktning slingrar de sig likt små ormar som tar sig fram med ryckiga och koordinerade rörelser. Utanför rutan faller mörkret. Det är onsdag kväll och idag kom något som liknar höst till Skåne och Blekinge. Regn och blåst. Till natten har de lovat storm. I morgon bitti ska tågen vara inställda. Sommaren brukar räcka till halva september här nere. Jag tror att sommaren 2017 tog slut den här onsdagen. Vilken dag kunde vara bättre att blicka tillbaka på sommaren som gått? Så här kommer snabbreprisen:

Halva maj
Sommaren börjar i min del av landet vid halva maj månad. Den 14 maj, dagen innan månadens mittpunkt, fotograferade jag den första skira grönskan i bokskogen på Stärnö. Där blommade samtidigt slån.



Kastellet blommade syrenerna. Båda dessa vackra platser finns hemma i Karlshamn.

Under andra halvan av maj bokade jag också en charterresa för familjen för första gången på tio år och skrev ett blogginlägg om bokningsupplevelsen med rubriken ”Skärpning Vingresor!” Det blev sommarens mest lästa inlägg här på bloggen med 1762 sidvisningar. Tyvärr var det inte lika många som läste om hur Ving sedan rättade till problemen.

Den mest uppskattade bilden av mina på Instagram denna sommaren var en solnedgångsbild med knoppande rönnbärsblommor från Stärnö Sandvik:

Juni
Den ljusaste av årets alla månader blev ändå inte ljusast för oss. Det blev augusti. Men mer om det sen, I juni firade vi min svägerskas 50-årsdag både i förskott på Villa Fridhem utanför Norrköping och på själva födelsedagen, i Port de Soller på Mallorca. Till Mallorca reste vi annars med Vingresor tack vare den där struliga bokningen ändå och bodde vid Playa de Muro som är en del av Mallorcas längsta sandstrand som börjar vid Alcudia och slutar en bra bit längre bort efter en lång sträcka fin naturstrand utan hotell. Turkost hav. Varma vindar. Besök i olika byar och badvikar. Och fågelskådning. Bland annat.

Samma månad hade vi tidigare firat midsommar. Så klart. Med samma goda vänner som vi alltid brukar fira tillsammans med. Vi hade också vandrat vi en mil Sternö och Boön runt. Och vi hade gått ett varv runt Lilla Kroksjön och tagit sommarens första dopp. Samt besökt Sveriges vackraste strand som går från Stenshuvud till Knäbäckshusen på Österlen i Skåne. Bland annat.

Juli
Den dagen som vi kom hem från vår vecka på Mallorca plockade jag av en skål med gula hallon från vår lilla hallonbuske här hemma. Det hade hunnit bli juli månad. En månad med mycket vardag det här året. Jag pendlade till jobbet och tillbaka. Någon gång fotograferade jag det där trädet som jag för några år sedan fotograferade nästan dagligen. Det blir inte bra bilder längre, med den mobilkamera jag har nu. Det går inte att helt undvika reflexer i tågfönstret. Trist. Men det är så livet är. Möjligheter kommer och möjligheter går. Att kunna fotografera fina morgonbilder från tåget är trots allt ingen stor sak i världen.

Att jobba på ett kommunkontor i juli månad är väldigt lugnt. Inga möten. Å andra sidan får alla som jobbar ta tag i det som händer även om det gäller sånt som du normalt inte har hand om. Omväxlande. I juli stängde Tivolibadet i Kristianstad så jag motionssimmade utomhus, på Väggabadet hemma i Karlshamn istället. Sedan blev det Östersjöfestival och en vecka senare var det äntligen semester lite mer på riktigt. Vi började den hemma hos mina släktingar i Östergötland.


Augusti
Vi drog vidare med tåg till de svenska lapplandsfällen. Till ljuset. Det var ljusare här uppe i augusti än hemma i Blekinge vid midsommartid. Vi vandrade i Abisko och åt gott. Kollade in alla sommarblommor i skidbackarna i Björkliden. Åt gott där också. Fortsatte med tåg till Narvik där vi brsökte krigsmuséet. Där trillade pengen ner. Plötsligt förstod jag varför Narvik är så fult, trots att det ligger så naturskönt. Det blev ju sönderbombat under kriget. På grund av den svenska järnmalmen. Sedan körde vi bil ut på Lofoten och bodde tre nätter i stuga där vid en mycket vacker strand. Vattnet var turkost men iskallt. Sedan åt vi lunch i Oslo innan vi flög vi till Sardinien. Där var vattnet också turkost. Men betydligt varmare. 




Halva september
Vi har hunnit med att besöka Tjärö. 13-åringen badade i havet där. Samma kväll åt vi kräftor. Vi har också plockat svamp. Och besöt släkten i Svedala. Och så har vardagen rullat igång igen med jobb, tågresor, träningar och läxor. Och trädet. Som jag allt mer sällan bryr mig om att försöka fotografera. Men någon bild har det blivit.


Och nu höst
Så blev det torsdag den 14 september. Det blev ingen storm. Vädret blev riktigt hyggligt. Men tågen ställdes in ändå. Ersättningsbuss kom först efter två timmars väntan vid ”hållplatsläge A”. Suck! Men fram kom jag till slut och nu har jag jobbat ännu en dag, även om den blev kort. Vädret växlade på eftermiddagen och kvällen. Solglimtar och regn. Och nu har mörkret fallit än en gång.

Kanske att det inte riktigt fullt ut är höst än. Men det är heller inte riktigt sommar. Limbo. 

En sommar går så fort! Men hösten är också en fin årstid. Med svampplockning och löven som skiftar färg till gult och rött. En varm och stilla höstdag kan vädret till och med vara så fint att vi kallar det för brittsommar. Sådana dagar vill jag ha många av den här hösten! 

Idén att göra en snabbrepris på sommaren i form av ett blogginlägg hittade jag här

2 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, Karlshamn, Kristianstad, livet, mitt jobb, natur, resa med barn, resor, Skåne, sommar, vackra platser, Vandra

Tjärö borde kanske heta Kärö?

I lördags var vi på Tjärö med goda vänner. Ett kärt återseende. Både av vännerna och av ön. Tjärö är en kär ö. De nya ägarna har satsat. Ny brygga med ny restaurang och reception. Det är jättefint. Ändå känner jag ett visst vemod. Jag som brukar gilla att saker förändras. Förbättras. Här ute på Tjärö kan jag ändå inte låta bli att sakna det som en gång var.

Tjäröbåten från Järnavik
Vi tar båten från Järnavik. Tydligen är det någon ny regel som säger att de inte får ta fler än 30 passagerare åt gången om det är en besättningsman. Vilket det är idag. Så vi får vänta en halvtimme. Du betalar båteresan tur och retur först när du är över på ön. 80 kronor för vuxna och 20 kronor för barn. Överfarten går numera snabbare än tidigare eftersom båten lägger till i småbåtshamnen istället för vid den gamla bryggan.

Restaurangen
När vi har betalat för överfarten i receptionen börjar vi med att äta lunch i den nya restaurangen på den lika nya bryggan. För den som känner sitt land påminner de nya byggnaderna kanske mer om västkusten än om Blekinge men passar ändå in i skärgårdsidyllen här. Det är två rätter att välja från lunchbuffén och jag väljer spätta med räkor. Det smakar mycket bra. Det är soldis. Vi sitter på trädäcket. Barnen för sig vid bordets ena ände. De börjar bli stora. Snart är de vuxna. Under dagen planerar de en resa de vill göra tillsammans till Kalifornien. Vår förstfödde börjar fundera på hur han skaffar pengar till resor. Anders svarar: ”Du får skaffa ett jobb”. För oss vuxna känns det fortfarande avlägset att de skulle resa ensamna men åren går fort.


Gamla huvudbyggnaden
Tekniskt sett har vi fortfarande inte gått i land på Tjärö eftersom vi fortfarande befinner oss på bryggan. Men efter maten går vi upp på ön. Vandrar mellan ekar och röda hus med vita knutar. På ett av husens fönsterkarm ser jag en fjäril som jag inte vet vad den heter. Hela ön är naturreservat så kanske att det är en raritet?

Hotellrum
De andra i sällskapet går ner för att testa hästskokastning och andra grenar längs en mångkampsbana. Men jag dröjer mig kvar och kollar in den gamla huvudbyggnaden där restaurang och reception förut låg. Det ser ut som att de nya ägarna håller på att ställa i ordning hotellrum här. Som komplement till det sedan länge existerande vandrarhemmet, tänker jag. Det är säkert klokt. Och jag skulle gärna prova att bo här ett par nätter. I den nya hotelldelen eller i någon av vandrarhemsdelarna.

Vemod
Det tänker jag varje gång vi är här. Att jag skulle vilja övernatta. Ändå blir det inte av. Bara en gång har vi övernattat. Det är många år sedan. Före barnen. Det var på den gamla STF-tiden. Det här var nämligen Svenska turistföreningens flaggskepp. Det var den enda turiststationen utanför fjällvärden. Men nu är STF-skyltarna nerplockade. Märkena där de suttit finns kvar. Där är det faluröda mindre solblekt. Och jag känner det där vemodet som jag inte vet riktigt varifrån det kommer. Det är bara en vag känsla av att någonting gått förlorat.


Grottor
Vi promenerar vidare på stigen vi gått så många gånger förut. Men vi känner inte riktigt igen oss. Har de tagit ner träd? Flyttat stenar? Ändrat stigens sträckning? Men så är vi tillbaka på känd mark igen. Vi sätter oss vid den där grillplatsen under den utskjutande klippa där det är lätt att fantisera att människor slagit läget allt sedan jägarstenåldern. Kanske för en nattlång rast. Men den här gången tänder vi inte elden. Vi fikar medhavd eftermiddagsfika. Några av barnen letar sig igenom det lilla grottsystemet.

”Badplats”
Vi går bara en liten sväng till. Jag plockar några björnbär och stoppar i munnen. Mörksvarta, mjuka och söta. Min förstfödde vill tvunget ta sig ett dopp. Platsen är markerad som badplats på kartor över ön men attraktiviteten för det ändamålet är väl sådär, om jag ska vara ärlig. Men 13-åringen kommer i. Doppar sig till och med två gånger.

Kärö
Det är dags att lämna ön för den här gången. Tjärö är en kär ö. Kanske borde den rent av heta Kärö?







5 kommentarer

Filed under barn, Blekinge, Karlshamn, natur, resa med barn, resor, vackra platser

Granne till Paradiset


Bøosen heter den här fjorden på Lofoten. Den ligger granne med ett fjäll som heter Paradiset. Det har jag läst mig till.

Hade jag vetat det när vi var där skulle jag så klart ha fotograferat Paradiset för att du skulle få se hur det ser ut. Men nu får du nöja dig med att se en plats som är granne till Paradiset. Kanske gott nog?

4 kommentarer

Filed under natur, resor, vackra platser

En gång världens minsta konungarike – Tavolara


När vi är på Sardinien gör vi en båtutflykt till en badstrand med söderhavskänsla. Inte anar jag då att ön där stranden ligger en gång var ett eget konungarike. ”Världens minsta” till och med. Det upptäcker jag först när jag hemma i Sverige googlar för att hitta information om den kyrkogård jag sett och fotograferat på ön.

Fåraherden som blev kung
Det var en gång en fåraherde som bodde ensam på en ö som tillhörde konungariket Sardinien. Fåraherden hette Giuseppe Bertolini. Han var en bildad man, för att vara en herde, och myterna om hans ursprung är många. 1836 besöktes ön av Sardiniens kung Karl Albert som var ute på en jakttur. Kungen av Sardinien utsåg då Giuseppe till kung av Tavolara.

Bigami
Fåraherden, som hade två familjer med två olika kvinnor flyttade då båda sina familjer till ön för att starta sitt konungarike. Strax därefter, vid den tiden när Garibaldi, på den nye Sardinske kungen Viktor Emanuels uppdrag, höll på med att ena Italien, försökte den italienska staten ställa den förste kungen av Tavolara inför rätta för bigami men hindrades av hans kungliga status.

Paolo I tar över
1845 abdikerade Giuseppe från tronen till förmån för sin son Paolo. Den nya kungen av Tavolara såg sedan till att 1861 få Viktor Emanuels stöd för fortsatt självständighet för konungariket. På öns kyrkogård finns en grav krönt med en krona. Där ligger Paolo I begravd.

Den siste regenten
Efter Paolo blev hans son Carlo kung av Tavolara. När han i sin tur dog hade hans son och tronarvinge Paolo II lämnat ön för att söka jobb. I han ställe övertog Carlos syster Mariangela tronen. När hon dog 1934 rapporterades det att Italien skulle ärva landet. Men Paolo II återvände ändå till ön och blev den siste kungen som i praktiken regerade på ön som så hade 50 invånare. Han dog 1962.

Kungliga restauranger
Men än idag lever tronarvingarna kvar på Tavolara och driver de restauranger som finns där. Antonio (Tonino) Bertoleoni, andra sonen till Paolo II föddes 1933. Han är ägare till Da Tonino restaurang. Hans syster prinsessan Maddalena äger La Corona restaurang i närheten.



3 kommentarer

Filed under historia, resor, vackra platser

Visst kan papperskorgar vara snygga!



Där många människor semestrar i naturen behövs papperskorgar. Om det saknas är det så klart ingen ursäkt för att skräpa ner. Det går bra att ta med sig skräpet hem. Har du släpat dit sakerna kan du gott ta med dem därifrån också. Men ändå. Papperskorgar underlättar renhållningen. Tyvärr är de ofta fula saker som jag undviker att få med på bild. Men de här papperskorgarna på Hauklandstranden i Lofoten, Norge var så snygga och färgglada att de fick bli bildens huvudmotiv.

Här har de tänkt lite utanför boxen när de placerat skräpet inuti glada boxar av trä. Eller är alla papperskorgar på badplatser i Norge lika snygga? Nån som vet?

8 kommentarer

Filed under fotografi, miljö, resor, vackra platser

En söderhavsö? Nej, Tavolara finns i Europa



Vacker som en tavla är hon. Ön Tavolara. Turisterna börjar redan hitta hit men inte i så jätte
stor omfattning. Och än är det mest inhemska turister som kommer hit för att bada en dag och häpna över naturskönheten. Italienare. För Tavolara är en liten ö som ligger utanför Sardinien. På den nord-östra sidan.

Båtersean
Det ska vara möjligt att åka båt hit från Olbia men vi tog den närmaste vägen som är från Porto San Paolo som ligger lite längre söderut på Sardiniens norra ostkust. 26 Euro per vuxen kostade biljetten tur och retur för en vuxen i 2017 års prisläge och halva priset för barn upp till tolv år.

Exotisk
Eftersom vi kom till Sardinien närmast direkt från Lofoten i Norge tycker jag att ön ser ut som en liten bit av just Lofoten som nån har placerat här på Sardinien. Bra gjort i så fall! ;) För här är betydligt varmare i vattnet. Ön ser i alla fall exotisk ut med sitt höga berg och sitt turkosiska vatten. Kanske lite som en Söderhavsö?

Checka ut
Jag har mer att berätta om Tavolara men just nu ska vi checka ut från vårt hotell här i Porto San Paolo. Så det får bli en annan gång.

Taxi
Så. Nu sitter vi i en taxi på väg till Alghero (jo, det blir dyrt – 200 Euro – det hade nog varit bättre att hyra bil.) Men nu kan jag fortsätta berätta om Tavolara.

Hyra solstol
Det finns solstolar att hyra på ön men de är dyra. 30 Euro för två. Jag valde ändå att hyra fyra för skuggan. Det gick inte att betala för solstolarna med kort. Direkt när vi betalat kom vi på att kontanterna skulle vi ju haft till att äta på ön!

Restaurang
För det finns både bar och restaurang på ön. Baren visade sig enbart ta kontanter så jag bokade bord på restaurangen, som tar kort, klockan 14. Vår familj på fyra personer delade på:
1 lufttorkad skinka + melon
1 spaghetti vongole
1 spaghetti seafood
2 vatten
3 iste
2 öl
1 glass

Det kostade 103,5 Euro. Dyrt, kan jag tycka även om maten smakade ljuvligt. Men är man ute på en populär ö där det bara finns en restaurang så kan de så klart ta bra betalt.

Kyrkogård
På ön finns också en kyrkogård som är ganska speciell. Där är en stor skylt som berättar om den och som har sponsrats av EU. Men all text är på italienska (!)

Naturreservat
Ön, eller i vart fall delar av den, är naturskyddad. Så du får inte gå runt bland sanddynerna bakom själva stranden hur som helst, men det finns markerade gångstigar där du kan promenera. Och kanske hitta till en mindre badvik. Dock ser jag inga sandstränder på andra sidan sanddynerna.

Sandstranden
Sandstranden är fin men inte någon hundraprocentig sandstrand. Det finns en del småsten bland samden. Jag tycker ändå att det var helt okej för fötterna att gå i vattnet men olika personer är ju olika känsliga.

Snorkling
Tack vare att vattnet är så klart, fungerar det utmärkt att snorkla här. Ta med egen utrustning, bara. Fiskarna du ser är de sorter som brukar finnas i Medelhavet och så är här stora partier med bottenväxande alger som vajar tjusigt i vattnet.

2 kommentarer

Filed under resor, vackra platser