Kategoriarkiv: vackra platser

15 augusti, 2019 · 05:57

11 saker du behöver veta om grekiska ön Folegandros

3174ce62-38bc-4dd7-854c-8979f7842acf

Folegandros är en liten och karg ö som nog vill se sig själv som ett lite lugnare och exklusivare alternativ till Santorini varifrån mycket av båttrafiken till ön går. Jag utsåg nyligen ön till den näst vackraste i Kykladena.

1. Läget
Precis som Amorgos tillhör Folegandros ögruppen Kykladerna som ligger mitt i den grekiska övärlden, i Egeiska havet. Hela ögruppen är känd för att vara som själva sinnebilden av Grekland. De vita husen med platta tak och blå fönster och dörrar. Många kyrkor. Blommor som hibiskus och pelargoner i krukor eller planterade vid dörrar, grindar och portaler. Många katter. Och därtill Medelhavets turkosa och marinblå vatten. Folegandros ligger ganska långt söder ut i ögruppen. Söder om Paros men nordväst om Santorini.

6b864254-cd5a-45d8-a7a1-3e06cf450bf0

Många kyrkor är typiskt för Kykladerna. Denna finns i Chora på Folegandros.

2. Klimatet
Klimatet på Folegandros är är torrt, med ytterst lite regn. Ön är extremt utsatt för starka nordanvindar. Ett karakteristiskt kännetecken för vindarnas intensitet är hur flera av de fåtaliga träden lutar. Speciellt på vintern når vindarna en  intensitet som till och med hindrar fartyg från att närma sig ön. För att skydda jordbruksgrödorna har terrasser konstruerats men många av dessa har på senare år övergivits och odlas inte längre.

Sydliga vindar är ovanligare på ön. De kommer oftast om våren. När detta händer åtföljs vinden  av dimma som är mer intensiv på land än till sjöss.

Terassodlingar har anlagts på sluttningarna runt Agkali, på västkusten.

3. Torra landskap
Det här är en torr och bergig ö med mestadels klippig kust. De högsta topparna är Aghios Eleftherios som ligger strax söder om byn Chora (415 meter över havet) och Panagia som ligger strax öster om Chora (365 meter över havet). Det är på sluttningen av  berget Panagia som det ligger ett ganska spektakulärt kloster. Det har samma namn som berget.

Det finns inga stora floder, utan bara små bäckar som fylls med vatten när det regnar. Det finns ont om färskvatten och vattenbehovet täcks av vattentankar. Torkan märks också på att växtligheten till stora delar är låg och brunbränd under sommarmånaderna. Kustlinjen runt Folegandros är cirka 32 km lång, och växlar mellan klippor och stränder.

Klippig kust vid Chora på Folegandros.

3. Stränderna
Det finns flera fina stränder runt om Folegandros även om ön inte är känd som något strand-paradis. Vid hamnen ligger Karavostasis-stranden och lite öster om byn ligger Vardia. I sydost är Livadi en populär strand. Längre söderut finns Katergo. Intill byn och bukten Angali på öns västra sida finns tre stränder, Fira , Galifos och Agios Nikolaos. I norr finns stränderna Livadaki, Ampeli, och Agios Georgios. Under högsäsong går det badbåtar från Karavostasis till flera av öns stränder. Båten passerar också vacker klippkust.

Agios Nikolaos var den enda stranden där vi hann bada under vårt korta besök. En vacker naturstrand utan solstolar och parasol men med några skuggande träd och en restaurang på platsen. Vi vandrade hit från Chora. Som ett alternativ kan du ta bussen till Angali och gå norrut längs vattnet därifrån. Vi valde istället att ta bussen tillbaka efter vårt eftermiddagsdopp i Medelhavet. Det kostade 2 Euro per person.

Stranden Agios Nikolaos.

4. Turismen på ön – karaktär och prisläge
Även om turismen har börjat ta fart på Folegandros är här inte i närheten så många besökare som på många andra öar i Kykladerna. Karaktären på turismen här är individuellt resande i prisläget mellanklass. Det betyder att priset på boende och mat är relativt högt om du brukar resa billigt. Andra öar har ofta ett större utbud av billiga boenden och restauranger. Dock kan prisläget inte jämföras med Santorini där priserna på i vart fall hotellen är betydligt högre. Riktigt dyra lyxboenden saknas också på Folegandros.

Inriktningen på besöksnäringen på ön betyder också att många hotell och restauranger andas en instagram-chic elegans som är svår att motstå.

Baksidan är att man lärt sig dra fördel av turisterna. Byns resebyrå tar inte bara ut den högsta tillåtna avgiften för att skriva ut förhandsbokade båtbiljetter (på Amorgos var detta gratis). De tar dessutom extra betalt för att du betalar med kontokort. 50 kronor kostade det här att skriva ut de redan betalda båtbiljetterna för en familj på fyra.

Miljöerna är ofta lätt tillrättalagda för turisterna – men vackra.

5. Två turistorter
Hotellinfrastrukturen har utvecklats kraftigt under senare år utan att det markant har påverkat öns karaktär. Karavostasis heter den ort där öns hamn ligger. Här är husen, som överallt, mestadels vita och havsvattnet turkost. Och här väljer många av de turister som kommer till ön att bo.

Men kanske ännu fler turister väljer också att bo i huvudorten Chora, trots att denna saknar egen strand. Det beror på att byn är fantastiskt bildskön och i mångt och mycket ÄR Folegandros.

Karovostasis heter byn där hamnen ligger.

6. Boka boende
Det finns boende för lite olika  smaker i Chora och Karavostasis. Som tidigare nämnt handlar det till största delen om boenden i mellanklassen. Rena lyxhotell saknas och det är ont om budgetalternativ. Det finns även ett fåtal boenden i Agali, Ano Meria och runt om på ön. Bokningssajten hotels har tio alternativ i Chora, fem i Karavostasis och ytterligare en handfull runt om på ön. Booking har något fler alternativ. Airbnb något färre. Vi bodde på Aspalathras White Hotel som vi gillade mycket.

Var ute i god tid. Många av boendena blir fullbokade.

Här bodde vi!

7. Ta dig hit
Det finns ett antal alternativ för den som vill åka båt från Atens hamnstad Pireus. Billigast biljettpriser har Zante Ferries vars färja under högsäsong avgår tidig morgon upp till tre dagar i veckan från just Pireus. Turen tar 6,5 timmar. Deras tidtabeller hittar du här.

Golden Star Ferries är dyrare men avgår dagligen och tar dig på 4,5 timmar från Pireus till Folegandros. Också de går tidigt på morgonen.

Sea Jets har under högsäsong två båtar dagligen som avgår från Pireus i samma prisläge som Golden Star Ferries. En som avgår på morgonen och som tar 4 timmar och en som avgår på eftermiddagen och tar 5,5 timmar.

Samma tre företag har också i olika utsträckning avresor från Santorini dit du kan flyga eller göra ett annat stopp på en båtluff. Därifrån blir resorna kortare och billigare. Zante Ferries tar då nära tre timmar på sig men är å andra sidan klart billigare än de två andra som tar ungefär en timme.

Flera andra öar finns också på rutterna.

Passagerarbåt i Folegandros hamn.

8. Öns historia
Det första omnämnandet av ön är i grekisk mytologi, där det sägs att den först beboddes av herdar från västra Grekland som letade efter betesmarker. Och eftersom dessa herdar var män fick ön namnet Polyandros som betyder ”många män”. Ett senare forntida namn som användes bland sjömännen var Polykandros. Senare, enligt mytologin, kom de minoiska kretaensarna till ön. Bland dem Minos Folegandros, son till Kungen av Kreta, vars namn fick ge namn åt ön.

Nu lämnar vi myten. Det är känt från historiska texter att ön under den minoiska tiden var en fristad för fredlösa från Kreta.

Folegandros användes också av feniciska köpmän, från nuvarande Libanon, under de första åren av det första årtusendet f.Kr. som ett ankringsställe och en station under handelsresor i hela Medelhavet. De sägs ha kallat ön ”Phelekgundari”, ett namn som på deras språk betydde ”klippigt land”.

Från inskriptioner som hittats på ön har man dragit slutsatsen att invånarna på Folegandros vid den här tiden var dorer som kommit hit från Santorini.

År 425 f.Kr. påstås ön redan ha underordnats athenerna och de betalade då en årlig skatt på 2 000 drachmer, enligt en inskription som hittats på Akropolis i Aten . En annan historisk referens kommer från en inskription som hittats i Delphi under fjärde århundradet f.Kr. Där sägs att Folegandros bidrog ekonomiskt till reparationen av Apollo-templet.

Romarna använde sedan ön som ett exiliskt ställe.

Under Venedig tillhörde Folegandros hertigdömet Egeiska havet. Det erövrades av Markos Sanoudos, en framstående venetiansk adelsman, 1212. Han byggde en stor fästning på den högsta punkten i Chora, där sedan tidigare den antika staden låg. Ön förblev under venetianskt styre fram till 1566. 1617 intog turkarna ön och styrde den fram till 1821. År 1715 plundrades och övergavs Folegandros av Pasha Janum Hoxha som dödade och förslavade många av öns invånare.

Under deportationsperioden, det vill säga mellan 1928 och 1971, användes totalt 29 Egeiska öar som fängelse. Bland dem Folegandros. En händelse från den tiden är när 190 kommunistiska fångar lyckades fly från ön den 20 maj 1941.

Här inne i byns skola lär sig barnen historia.

9. Du måste besöka Chora
Oavsett var på ön du väljer att bo så måste du bara, i alla fall någon gång, besöka Chora. Det är flera torg i byn. På torgen är det alldeles fullt av uteserveringar. Och hela byn är även i övrigt fantastiskt gullig. På kvällen är det nästan helt fullsatt på restaurangerna. Av den anledningen är det nästan mysigare att besöka byn vid lunchtid. Men kvällen har också sin särskilda charm.

Chora ligger på en klippkant 200 meter över havet och cirka 3 kilometer från hamnen på ön. Det är en av Kykladernas äldsta medeltida byar. Gränderna är smala, vindlande och i stora delar slipper du därför biltrafik. På ett par platser kan du titta ut över havet och solnedgången.

En typisk grind i Chora.

Turister strosar i Chora vid lunchtid.

9. Se solnedgången från kyrkan
En sak som de flesta gör minst en gång under sin vistelse på Folegandros är att vandra stigen och trappan upp mot Panagiakyrkan, som ligger ovanför Chora, vid tiden för solnedgången.

Kyrkan är tillägnad jungfru Maria och är den största på ön. Den ligger mycket bildskönt på berget som har samma namn som kyrkan med en vitkalkad mur som går i zickzack längs trappan upp mot kyrkan, som är ett tidigare nunnekloster anlagd på samma plats där det ännu tidigare stod ett antikt tempel.

Från den här utsiktspunkten har du fina vyer över byn som klättrar på en klippkant, bergen, havet, öar vid horisonten och solnedgången.

Ett par på väg ner från kyrkan.

Utsikten från stigen upp mot klostret, strax efter solnedgången.

10. Var du kan äta
Det finns gott om restauranger i Chora och några att välja på även i Karavostasi. Många har anpassat sig till vad en internationell publik kan tänkas efterfråga både vad gäller mat och inredning. Många av restaurangerna vet att ta betalt. Prisläget är ungefär som hemma i Sverige.

Vi provade tre restauranger under vårt korta besök på ön. Första kvällen åt vi på Blue Cuisine som ligger lite i utkanten av Chora och där du, som vi, kan välja att sitta i deras lilla trädgård. Där serveras medelhavsmat med internationell touch och modernt snitt. Till förrätt tog vi in hårt bröd med tre olika dippsåser. Spännande och gott. Jag åt sedan en saffransrisotto som smakade bra och serverades i riklig mängd.

Till lunch andra dagen åt vi på Pounta som jag fått för mig skulle vara en typiskt grekisk restaurang men som visade sig vara ännu en med ett mer internationellt snitt. Restaurangen ligger långt norrut i byn vid samma torg där byns skola ligger och där det också finns en utsiktsplats över branten och ut mot havet. Vi satt i deras trädgård på baksidan av huset. Här åt vi först grekisk sallad och sedan tog jag carpaccio gjord på tonfisk och till det så kallade zuccini balls. Det smakade mycket bra!

Den andra kvällen satte vi oss ner vid första bästa lediga bord – det fanns inte så många – på ett av torgen inne i byn. Miljön var jättemysig men maten inte så mycket att hurra för.

En traditionell rätt som annars ska vara typisk för just Folegandros men som vi missade att prova är är matsata, en lokal bandspaghetti som serveras med, mizithra, färskost från get eller får och tomatsås. Ibland också med en bit kött eller korv.

En grekisk sallad.

11. Vandra
Numera är det ganska enkelt att vandra utan andra kartor än den du har i mobiltelefonen. Du kan göra som vi gjorde; se ut en målpunkt, kolla vilken väg Google föreslår för gående och börja sedan bara gå. Vi valde att gå till stranden Agios Nikolaos från Chora. Vi började alltså att gå den väg som Google visade oss, längs den stora vägen på ön. Strax efter att vi passerat en kyrka (Saint Dimitrios) fick vi syn på skyltar som visade på en vandringsled ner mot stranden. Därefter följde vi den.

Det finns alltså väl skyltade vandringsleder att gå på. Fler tips på vandringar hittar du här.

Och möjligheten att vandra upp till det tidigare klostret, nu kyrka, ovanför Chora vid tiden för solnedgången har jag redan berättat om.

På vandring mot stranden Agios Nicholaos.

Det tidigare klostret, nu kyrka, som ligger ovanför Chora, vid tiden för solnedgången.

 

9 kommentarer

Under resor, vackra platser

Taggat som , ,

10 augusti, 2019 · 12:44

5 snabba (andra helgen i augusti 2019)

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet. Denna veckan om de två flygplan från Göteborg och samma flygbolag som i morse tvingades nödlanda i Malmö, hur flygandet fortsätter minska, att Storbritannien inte lämnar InterRail, att Kalmar slott hamnat på en lista över världens vackraste och att sand stulen av turister nu läggs tillbaka på Sardiniens stränder.

1. Två plan från Göteborg till Medelhavet med samma motorproblem nödlandade i Malmö på lördagsmorgonen.
Två charterflygningar från Göteborg mot Kefalonia i Grekland respektive Split i Kroatien har behövt nödlanda på Sturup utanför Malmö. Om detta berättar bland annat Aftonbladet. Båda planen begav sig tidigt på morgonen idag, lördag, iväg från Göteborg. Båda tillhör det svenska flygbolaget BRA. Och båda har efter fel på en av fyra motorer tvingats nödlanda i Malmö.

Det är något tekniskt problem med motorerna, men piloterna har varit lugna och har inte deklarerat nöd.

Min kommentar: Sannolikheten för att två flygplan från samma flygplats och flygbolag på detta sätt råkar ut för samma problem i princip samtidigt om det inte finns något samband mellan händelserna är extremt låg. Ändå kan så klart inte slumpen utseslutas så länge vi inte vet. Men ändå. Inte undra på att flygbolaget sitter i krismöte just nu.

2. Minskning för flyget – färre resenärer på Sturup
På tal om Malmös flygplats, Sturup. Sydsvenskan har i veckan rapporterat att flygresandet minskar i landet. Och att bland Swedavias flygplatser i Sverige är Sturup en av de som tappat flest resenärer. Där har inrikesflygningarna minskat med tio procent.

Mellan januari och juli har antalet passagerare till och från Swedavias tio flygplatser minskat med fyra procent jämfört med samma period förra året. ”Vi har haft en avmattning generellt hittills i år och det håller i sig, det är framför allt inrikes som minskar, säger Robert Pletzin”, presschef på Swedavia till Sydsvenskan.

Skillnaden för Sturup är näst högst bland flygplatserna – åtta procent färre resenärer har lyft och landat där under månaderna som hittills passerat i år. På flygplatsen har antalet som tar inrikesflyg minskat med tio procent och utrikespassagerarna med sju procent. Det är inte bara antalet passagerare som minskar. Färre plan landar också på flygplatsen: femton procent färre inrikesplan och tretton procent färre utrikesplan.

Att fler resenärer börjat tänka på långsiktig hållbarhet kring sitt flygande är en av flera bidragande faktorer till att flygandet minskar.

3. Storbritannien lämnar inte InterRail
Några av dem som väljer att inte flyga, eller att flyga mindre än tidigare, för den ökande hållbarhetens skull väljer att tågluffa istället. För dem kan följande nyheter vara av intresse.

Först kom beskedet att Storbritannien skulle stänga möjligheten att tågluffa i landet med Interrailkort från och med den 1 januari 2020. Detta efter en dispyt mellan Eurail och de brittiska tågoperatörerna.

Sedan kom kontrabeskedet. De stannar i sammarbetet.

Lite väl mycket ”should I stay or should I go, now?” i Storbritannien för närvarande, i relationen till resten av Europa, kan jag tycka.

4. Kalmar slott på lista över världens vackraste
Andra som väljer att avstå flyg stannar i Sverige på semestern i stället, så kallad Svemester. De fick i veckan ett fint tips.

Den amerikanska tv-kanalen CNN har listat världens 21 vackraste slott. På listan finns det sagolika Neuschwanstein i Tyskland, riddarslottet Bodiam Castle i England och världsarvet Himeji i Japan.

Men också, och inte minst: Kalmar slott. Om detta skriver SvD. Men först och främst CNN själva så klart. Här är hela listan.

5. Stulen sand läggs tillbaka på Sardiniens stränder
De flesta som brukat flyga på semester fortsätter ändå att göra så. Några av oss klimatkompenserar vår flygresa. Men det finns andra aspekter på det här med hållbarhet. Att inte ta med något annat hem än minnen och foton brukar vara en minnesregel. Men alla klarar inte att hålla sig till det.

Det är SVT som rapporterat om att sand, stenar och snäckor från Sardiniens stränder har visat sig oemotståndlig för vissa besökare. Flera ton sand förloras varje år och de senaste tio åren har en flygplats på Sardinien beslagtagit cirka tio ton sand. ”Det ger en uppfattning om hur utbrett problemet med att ta sand från stränderna verkligen är”, säger Augusto Navone, chef för naturskyddet på ön Tavolara. En otroligt vacker ö som jag för övrigt verkligen kan rekommendera för ett besök. Men ta inte med dig sand! Att smuggla sand kan nämligen bli svindyrt – och straffas med böter upp till över 30000 svenska kronor.

Ändå fortsätter turister att plocka med sig av sanden. Så nu ska sand som beslagtagits ur turisternas resväskor tillbaka dit där den här hemma: till Sardiniens kustlinje. Redan har runt sex ton sand återlämnats till stranden vid Porto San Paolo.

—
Veckans vinjettbild är från ön Tavolara utanför Sardiniens kust.

8 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, resor, vackra platser

Taggat som , , ,

9 augusti, 2019 · 07:05

Hallamölla – Skånes ”längsta” vattenfall


I lördags, när vi var på utflykt på Österlen i Skåne, svängde vi förbi det som kallas Skånes ”längsta” vattenfall.

Hallamölla ligger knappt en mil väster om Brösarp och ca fem kilometer, eller tio minuter med bil, öster om Kaffestugan Alunbruket.

Det här med ”Skånes längsta”: Jag vet inte riktigt, jag. Det kändes nog mer som flera små fall efter varandra. Men ändå.

Lite svårt var det också att se och uppleva alla de små fallen inne bland lövverket. Men ett fint stopp ändå. När vi är här badar flera familjer i fallet och andra grillar och fikar vid de anlagda grillplatserna. Fyra stjärnor av fem möjliga.

Fallet är en del av Verkaån, vars lopp är skyddat som naturreservat. Den totala fallhöjden är 23 meter. Namnet kommer från den kvarn (mölla på skånska) som finns och funnits på platsen sedan 1400-talet. Kvarnen har ett stort kvarnhjul, kvarnhus och drängkammare.

En ek på vägen mellan P-platsen och kvarnen.

Ett av del-fallen.

Björkar på andra sidan ån.

Fallet och kvarnen sett från andra sidan ån.

4 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser

Taggat som ,

7 augusti, 2019 · 06:26

Fyrens dag – min favorit till fyr finns på Quai Valin i La Rochelle


Det är den 7 augusti idag. Då är det fyrens dag. I alla fall i USA. Det var den 7 augusti 1789 som kongressen i Washington D.C. beslutade att anta en lag till stöd för anläggande och bevarande av fyrar. 200 år senare beslutade de att den 7 augusti skulle vara ”National Lighthouse Day”. Men det fnns ju inget som hindrar att vi firar, vi också. Jag firar i alla fall idag genom att här berätta om min favoritfyr som finns i Frankrike.

Det är en väldigt okänd fyr.  Så okänd att den knappt ens har ett namn. Den heter ”Phare Quai Valin” på franska. Det betyder ”fyren på Quai Valin”. Denna kaj ligger i sin tur längst in i viken i den franska västkuststaden La Rochelle. En stad som i sin tur väldigt få svenskar hört talas om.

Fyren på Quai Valin är beläget i utkanten av yachtbassängen i La Rochelle, en av de tre bassängerna som utgör stadens historiska hamn, vars kanal ramas in av Tour de la Chaîne och Tour Saint-Nicolas. Fyren byggdes 1852 och höjdes 1855 från 18 till 24 meter för att den inte skulle förväxlas med gatlyktorna. Den är ett åttkantigt vitt slätt stentorn som är placerat i mitten av fasaden till ett tvåvåningshus, längs en av stadens gator. Det hela ser lite märkligt och ganska festligt ut. Inte minst som fyrtornet har ett fönster på varje våning på väg upp mot själva fyren som är automatiserad och lyser med vitt, blinkande ljus.

Detta är alltså min favoritfyr i världen, även om jag sett många andra fina. Vilken är din favorit till fyr?

2 kommentarer

Under historia, resor, vackra platser

Taggat som ,

6 augusti, 2019 · 07:05

På Österlen finns äldsta kaffestugan i vacker trädgård

Vid Alunbruket på Österlen ligger Skånes äldsta kaffestuga i en fantastisk miljö med korsvirkeshus med halmtak och en helt underbar blomsterprakt. Vi svängde förbi här för en fika i lördags och blev oerhört imponerade av stället.

Vi har beställt och väntar på vår fika. Grabbarna har valt mackor med vildsvinssalami och trettonåringen därtill en bit chokladtårta. Jag tog också, men enbart, en bit chokladtårta. Och te till det. Min sambo Anders ett kakfat med blandade kakor. Han valde kaffe till och det gjorde en av pojkarna också.

Öppnade på 30-talet
Medan vi sitter och väntar läser Anders från internet om ställets historia: ”Korsvirkeslängan byggdes som arbetarbostad i början av 1700-talet och ligger vackert belägen omgiven av Verkeåns naturreservat. 1930 började Hilda Nilsson servera kaffe med hembakat i sitt hem. Hon var en uppskattad kalaskokerska och startade kaffestugan efter att de röda backarna i Alunbruket blivit ett populärt utflyktsmål. Kaffestugan drivs fortfarande av samma familj, nu i fjärde generation.”

Caféet ligger nära Christinehofs slott ungefär en mil väster om Brösarp. Just nu har de öppet alla dagar kl 11-17 till och med den 31 augusti. I september har de öppet lör-sön kl 11-17. Här finns riktigt många bord att välja på i trädgårdarna runt husen. Kanske att hela bussar brukar stanna till här? funderar jag. Men när vi är här en lördagseftermiddag i början av augusti är det ingen trängsel.

Måste upplevas
Min tårtbit och teet med smak av laktrits och frukt smakade bra, men det är framförallt platsen som måste upplevas. Korsvirkeshusen och blomsterprakten. Jag kunde inte låta bli att springa runt och fotografera blommor, fjärilar och humlor bland alla de vackra husen. Jag ger ställer fem stjärnor av fem möjliga!

Här finns gott om bord i trädgårdarna.

Lavendel och en trolig rovfjäril.

En kanna med te.

En bit chokladtårta med grädde.

Albin Hansson. fotograf: Anton Hansson

En blomma av sorten röd solhatt och en fluga.

Kaffestugan vid alunbruket.

2 kommentarer

Under blommor, fika, resa med ungdomar, resor, trädgård, vackra platser

Taggat som , ,

5 augusti, 2019 · 07:05

Stenshuvud – Sveriges vackraste strand i fin nationalpark


Stenshuvud på Österlen i Skåne är nationalparken som både har Sveriges vackraste strand och fin natur i övrigt. Vi är ofta på besök och vi var här i lördags igen.

Det är vid den skånska östkusten strax söder om Kivik som Stenshuvud reser sig som en mäktig kontur där land möter hav. Berget är den sydostliga avslutningen på Linderödsåsens urbergshorst och det syns på flera mils avstånd längs stränderna från både norr och söder. Två kraftiga markerade höjder ligger inom nationalparken, varav den nordliga, det egentliga Stenshuvud, når högst med cirka 97 meter över havet. Det södra berget – Kortels huvud – är drygt 80 m högt. I övrigt kännetecknas landskapet av svagt sluttande marker ned mot havet.

Nästan som Medelhavet
Jag går ut i vattnet, mot horisonten, för att sedan simma in, precis som man ska, eftersom det kan vara farliga underströmmar här. Nu tror jag väl inte precis att det är några farliga strömmar just idag eftersom havet är mycket lugnt. Det är dessutom förvånansvärt varmt i vattnet, nästan som i Medelhavet tidigare på sommaren. Så här skönt är det nästan aldrig i vattnet här. Det måste bero på att det har varit en period med både mycket värme i luften och östliga vindar. Jag tackar och tar emot.

Sveriges vackraste
Det är ganska långgrunt. Lite längre ut är vattnet något svalare, men inte kallt. Medan jag långsamt simmar tillbaka in mot land tänker jag att det är förvånansvärt lite folk på stranden, så här bara några hundra meter från där gångstigen kommer ner från nationalparkens entré. Inte för att vi är helt ensamma, men det är heller verkligen inte någon trängsel. Ganska märkligt med tanke på att det är i början av augusti, solen skiner och att den här stranden, mellan Stenshuvud och hela vägen till Knäbäckshusen, är enligt mitt tycke Sveriges vackraste strand.

Men faktum är att det ändå var fullt på nationalparkens parkeringsplats när vi kom hit. Vi fick vända om, åka uppför backen, och genom den djungelartade lövskogen igen, för att parkera vid Café Annorlunda. Inget ont som inte har något gott med sig, ändå. Det blev en fikastund där innan vi vandrade ner mot vattnet genom nationalparken.

Livsmiljöer
Landskapet är, redan på den här relativt korta sträckan, en mycket varierad och artrik mosaik av olika naturtyper och livsmiljöer. Först ”djungel” av avenbok och vanlig bok, sedan, nedanför parkeringsplatsen och naturum; torra ängar och sandiga hedar och så lite ”djungel” igen. När vi gick där på spänger över den lite fuktigare marken hörde vi djurläten på avstånd. Med lite livlig fantasi skulle det ha kunnat varit elefanter som trumpetade på håll i djungeln. Men i verkligheten gissar jag att det var kor.

Syftet med att Stenshuvud är nationalpark är för att att bevara ett storslaget naturområde som som är av stor betydelse för det rörliga friluftslivet och som har särskilda geologiska och biologiska skyddsvärden.

Djurliv
Det milda och skiftande klimatet, så här långt söderut ut i landet och vid havet, i kombination med de skiftande landskapstyperna gör att här finns ett rikt djurliv också. Här ska finnas bland annat hasselmus, lövgroda, långbensgroda, sandödla och hasselsnok. Och även större djur som rådjur, rävar och kaniner. Men vi ser inte mycket mer av djurlivet än några fjärilar som fladdrar i vinden och stim med fiskyngel som simmar i havet.

Som i tropikerna
Molnen på himlen, mörka långt bort mot norr och ljusa, höga och bulliga mot söder, gör tillsammans med alla gröna lövträd längs stranden, det lätt turkosa vattnet och det lummiga ”huvudet” att platsen påminner mer om tropikerna än både Sverige eller Medelhavet ändå.

Vi ligger en stund på våra handdukar som vi lagt ut i sanden och torkar i solen. Pratar lite och jag ritar lite i sanden. Sedan går jag en sväng i vattenbrynet, fortfarande i baddräkten innan det är dags att sola ännu en liten stund. Men nu börjar de mörka molnen närma sig från Blekinge. Åskan har hela tiden mullrat på avstånd.

Vi byter om och går tillbaka mot bilen. Och vilken tur vi har! Just som vi stänger bildörrarna öppnar sig himlen och regnet fullkomligt vräker ner! Som i tropikerna.

Längs vägen ner från Annorlunda finns en separat gångstig.

Där är som en djungel av avenbok.

Men också mer genomtränglig skog.

En uppstoppad kronhjort inne på naturum.

På väg ner mot havet är naturen varierande.

En spång går genom en fuktigare skog.

Även om marken är sandig och torr så växer här ängsblommor.

En man och en kvinna badar i det lätt turkosa vattnet.

Anders och Anton tar sig också ett dopp.

Mörka moln drar in från norr.

Typiskt skånska hus och en traktor, nere vid havet.

Kaprifolen blommar och doftar så gott.

Den här gången var det en annan dam än jag som bar hatt. Och snart öppnade sig himlen över Sveriges vackraste strand.

6 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser

Taggat som , , ,

31 juli, 2019 · 04:52

14 saker du behöver veta om Greklands vackraste ö – Amorgos


Nyligen utsåg jag Amorgos till Kykladernas vackraste ö. Eftersom ön på denna lista gick om Santorini som tidigare toppade min lista över hela Greklands vackraste öar måste detta betyda att Amorgos nu är hela Greklands vackraste ö. Eller hur? Såklart vill du då besöka denna fina ö. Men vad behöver du veta? Här är min lista:

1. Läget
Amorgos tillhör ögruppen Kykladerna som ligger mitt i den grekiska övärlden, i Egeiska havet. Hela ögruppen är känd för att vara själva sinnebilden av Grekland. De vita husen påminner om sockerbitar med blå fönster och dörrar, som ligger staplade i högar på varandra i det karga landskapet. Kyrkorna med sina blå kupoler. Blommor som hibiskus och bougainvillea i krukor eller planterade vid dörrar, grindar och portaler. Söta katter. Och därtill många vackra stränder med turkost vatten.

Amorgos är den av öarna i Kykladerna som ligger närmast den närbelägna ögruppen Tolvöarna. Den är drygt 126 km² stor och har nära 2000 invånare. Tidszon är en timme plus från Sverige.

Hibiskus och en blå dörr på Amorgos. Typiskt Kykladerna.

2. Klimatet
Inte helt oväntat råder här medelhavsklimat. Årsmedeltemperaturen i trakten är 18 °C. Den varmaste månaden är juli, då medeltemperaturen är 26 °C, och den kallaste är januari, med 10 °C. Genomsnittlig årsnederbörd är 610 millimeter. Den regnigaste månaden är november, med i genomsnitt 132 millimeter, och den torraste är juli, med endast 1 millimeter nederbörd i snitt.

April månad påminner lite om juni i Sverige med behagliga temperaturer och vackra ängsblommor. I juni blommar vild timjan med lila blommor. Extrema värmeböljor är vanligast i juli och augusti. September och oktober påminner om svensk högsommar med hygglig värme och växlande väder. Och det är fortfarande varmt i vattnet.

Vild timjan står delvis fortfarande i blom vid månadsskiftet juni-juli.

3. Karaktär och prisläge
Amorgos är, märkligt nog, mindre turistiskt än många andra grekiska öar. Det är för mig obegripligt att den här vackra ön fortfarande besöks av relativt få resenärer. Å andra sidan är detta faktum en fördel för dem av oss som faktiskt ändå hittar hit.

Förvänta dig en ö som är mer grekisk, men samtidigt då kanske mindre internationellt insmickrande instagram-chick, än många andra grekiska öar. Skönheten här ligger snarare i att det inte är tillrättalagt. Det här är Kykladerna på riktigt. Och de behövde egentligen aldrig förbättras.

Jag har i flera årtionden saknat ett Grekland där det finns i alla fall enstaka restauranger där du kan få titta på maten innan du beställer, olivolja på bordet på i stort sett alla restaurangerna, där prisläget är bra, där det råder lugn och ro och där vardagslivet dominerar över turismen. Inga inkastare och få bilar. Ett Grekland vars karaktär är så som jag minns den från de joniska öarna Zakynthos och Lefkada var på 1980-talet.

Jag hittade allt detta i Katapola på Amorgos i sommar och är så nöjd!

Här finns internet och wi-fi och kontakt med omvärlden, menyer på engelska. Och turister, så klart. Men samtidigt är mycket oförändrat. Turismen är småskalig. Det betyder bland annat att det finns få taxibilar på ön och att du kanske inte får tag på en när du vill. Du bör även ha bokat ditt boende i förväg. Å andra sidan är det ingen trängsel i gränder eller på stränder och gott om lediga bord på restaurangerna. Där det nästan enbart serveras grekiska maträtter.

Stillheten råder på en gata i Katapola.

4. Badorterna
Amorgos har två badorter som båda är hamnstäder med regelbunden färjetrafik; Aegiali och Katapola. Det är den senare som formellt är öns huvudort men den första som är störst som turistort. Men båda saknar massturism. Här är det småskaligt som gäller.

Egentligen är det den by som ligger 400 meter över havet som heter Aegiali men det är i hamnorten som hotellen ligger. Den här hamnen ligger i den norra änden av ön. På den västra sidan. Terrängen runt Aegiali är huvudsakligen kuperad. Den högsta punkten i närheten är 668 meter över havet, 1,5 km öster om Aegiali. Orten har knappt 300 invånare.

Turistorten Aegali sedd från havet en tidig morgon.

Huvudorten Katapola rymmer bl.a. en kyrka som byggts på samma grund som ett antikt tempel helgat åt Apollon, en venetiansk borg och flera arkeologiska lämningar från förhistorisk tid. Även Katapola ligger på västkusten, men mer mitt på ön jämfört med Aegiali och därmed närmare öns stora sevärdheter.

Även runt Katapola är terrängen huvudsakligen kuperad, men åt nordväst är den platt. Den högsta punkten i närheten är 359 meter över havet, 1,6 km söder om byn. Katapola har drygt 400 invånare.

Området runt den största kyrkan i Katapola.

5. Så tar du dig hit
Vill du ta dig hit med stor färja från Atens hamnstad Pieus kan du åka med Blue Star Ferries båt ”Naxos”. Den avreser tidigt varje morgon och stannar under högsäsong fyra dagar i veckan i Aegiali och övriga tre dagar i Katapola. En enkelbiljett kostar 37,50 Euro sommaren 2019. Färjan går via Paros och Naxos för den som vill göra ett stopp på någon av de öarna på ut- eller hemresan. Någon dag i veckan stannar den även på några av de mindre öarna i Kykladerna. Från Naxos till Katapola kostar den 12,50 Euro. I för- och eftersäsong avgår istället färjan sent på eftermiddagen från Aten och anländer mitt i natten, tre dagar vardera i veckan, till Aegiali respektive Katapola. Tidtabellerna hittar du här.

På lördagar kan du under högsäsong ta dig till Katapola från Rhodos eller Kos med färjan Blue Star 2. Eller på natten från Pireus.

Seajets har flygbåtar som avgår dagligen, klockan 7 på morgonen från Pireus till Amorgos via flera andra öar i den grekiska övärlden, bland annat Folegandros och Santorini. Den resan kostar 70 Euro och du får inte lov att vistas ute på däck. Tidtabellen hittar du här.

Small Cyklades Lines kör med en mindre färja, i högsäsong sex dagar i veckan mellan Katapola och Naxos, via olika andra öar. Tre dagar i veckan stannar båten också i Aegiali. På söndagar går den istället mellan Katapola och Santorini. Tidtabellerna finns här. Resan från Naxos till Katapola kostar 12,30 Euro.

ce8aa12a-5eaa-4405-8ffb-26fae747c211

Båten Express Skopelitis, Small Cyklade Lines, på väg att lägga till i Katapola.

6. Boka boende
Vid Aegalis hamn finns alltifrån ett tämligen svindyrt lyxhotell till ganska många enklare pensionat via några få mellanklasshotell med pool. På hotels.com finns endast fyra av dessa hotell i området att boka. På booking är utbudet större. Det finns även några boenden i byarna ovanför hamnen. På Airbnb finns ett tiotal alternativ för den som vill bo hos en privatperson som hyresvärd.

I Katapola är hotell och pensionat enklare. Vad jag förstår finns här endast ett som har pool till exempel. Men det behöver inte nödvändigtvis vara en nackdel. Endast ett av hotellen finns på hotels. Och det är inte det med pool. Booking har ett större utbud och likaså Airbnb.

Jag bokade vårt boende sent inpå vår resa och då hittade jag endast ett ledigt boendealternativ i Katapola för fyra personer, trots att jag provade i alla tre apparna. Så ett råd är att vara ute i god tid. Nu blev vi ändå väldigt nöjda med lägenheten vi hyrde. Vi betalade 145 Euro per natt för en lägenhet högt upp i den norra delen av Katapola. Lägenheten har två sovrum för totalt max fem personer, två badrum, två kylskåp, en kokvrå och två uteplatser. Från den ena uteplatsen, som var för två personer, kunde vi se havet. Boendet heter Kaerati Apartments.

För den som vill bo utanför de två badorterna så finns det några, men inte så många, boendealternativ i Chora och mellan byarna också.

Utsikten från vårt boende i Katapola.

7. Öns historia
Amorgos har många rester av forntida civilisationer. Ön befolkades redan under stenåldern, på 4000-talet före vår tideräknings början, men hade sin storhetstid under bronsåldern. Ett dussintal centra har identifierats från den tidiga cykladiska perioden, runt år 3000 – 2000 f.Kr.

Semonides från Amorgos var en poet som levde på 700-talet f.Kr. och då ansågs skriva eleganta dikter, men som idag är mest känd för en kvinnoföraktande dikt där han delade in alla kvinnor och katalogiserade dem enligt ett schema där varje typ av kvinna representeras av ett djur vars egenskaper skulle vara karakteristiska för den andelen av den kvinnliga befolkningen. Han föddes i Minoa som idag är en ruin med fin utsikt över Katapola. Platsen var befolkad från 1000 f.Kr till 300 e.Kr och enligt myten hade Kung Minos från Kreta sitt sommarställe här. Oavsett sanningshalten i denna myt tror man, utifrån namnet på byn, att byn var en del av den minoiska kulturen.

Det här var vid tidpunkten för det arkaiska Grekland, den period som föregick den klassiska och som varade från 800 f.Kr. – 500 f.Kr. Då fanns det tre oberoende stadstater på Amorgos; Arkesini, Minoa och Melania. De var autonoma men använde samma valuta. Rester från den här perioden är murarna som omger staden Arkesini , de gamla torn vars rester är spridda över hela ön och likaså gamla gravar. Fynd har gjorts av stenverktyg, inskriptioner, vaser och andra antikviteter.

Stenmurarna på Amorgos kan vara mycket gamla. Här en mur utanför Chora.

Under den klassiska perioden ska det ha funnits ett tempel tillägnat den grekiska gudinnan Afrodite på ön. Amorgos deltog i de persiska krigen, särskilt i slaget vid Salamis år 480 f.Kr, där ön använde ett av sina fartyg. År 478 f.Kr. anslöt sig Amorgos till den Athenska alliansen. Efter det förlorade ön sin självständighet och tvingades betalade en årlig skatt till den ateniska staten.

År 337 f.Kr. dominerade makedonierna området: Amorgos blev en del av deras stat. Tvisterna om vem som skulle bli Alexander den Stores efterträdare förde Amorgos in under påverkan av den hellenistiska staten i Egypten, Ptolemeierna. Efter 200-talet f.Kr. tog istället romarna kontrollen över Amorgos.

Det var först i och med Romerrikets nedgång som de tre gamla städerna i Amorgos förlorade sin styrka. De förstördes och/eller förföll. Bland annat gick flera monument förlorade, till exempel det hellenistiska tornet i Arkesini . Det var också under de här åren som kristendomen etablerades på ön. Under den byzantinska perioden grundades dessutom Chora, i de centrala bergen på Amorgos, för att vara i skydd från pirater. Under 500-talet e.Kr. lydde Amorgos under en biskop Theodore. Och under 1000-talet grundades det berömda klostret Panagia Hozoviotissa av den bysantinska kejsaren Alexios Komninos.

En av kyrkorna i Chora, som grundades under den byzantiska perioden.

Året 1207 tog den venetianska familjen Gizi kontroll över Amorgos. Men de var dåliga på att skydda ön, så under de kommande två århundradena blev det ett permanent pirattillhåll. I desperation lämnade många människor sina hem och flydde till säkrare platser som Kreta.

Ön var sedan känd under namnet Yamurgi under det osmanska styret mellan 1566–1829. Den gången blev ön en liten självstyrd demokrati, kallad Amorgos, men beskattad av sultanen.

Mot slutet av den perioden blev många invånare på ön medlemmar i ett hemligt sällskap som förberedde den grekiska revolutionen. Efter denna blev Amorgos och alla Kykladerna en del av den grekiska staten. På Amorgos fanns då en av de första skolorna som fungerade i det fria Grekland (organiserat på initiativ av Hozoviotissa-klostret).

Den 9 juli 1956 inträffade en mycket stor jordbävning som genererade en lokal tsunami på upp till 30 m. Femtiotre personer dödades och 100 skadades.

8. Chora måste besökas
Den historiska huvudstaden på Amorgos, Chora, också kallad Amorgos, som ön, är känd för resterna av en venetiansk borg och ett antal väderkvarnar som tornar över byn som har 400 invånare. Att promenera längs gågatan genom byn är som att kliva in i ett vykort. Här har du allt du kan önska dig av Grekland; de vitmålade husen med färgglada detaljer, ofta i blått, stenlagda vindlande gränder och trappor med vitt mellan stenarna. Restauranger, barer, små affärer, blommor och katter. Vad mer kan du önska av en grekisk by?

4fe44749-8431-486f-b081-c897120034fe

En gatuvy från bildsköna Chora.

9. Klostret från 1000-talet
Amorgos mest kända sevärdhet kan vara klostret Hozoviotissa. Det är Greklands näst äldsta och det liksom klänger sig fast på bergväggen 300 meter upp. Klostret byggdes första gången 1017 och restaurerades 1088. Nedanför ser du det som sannolikt egentligen är Amorgos vackraste strand, men som omöjligt kan nås till fots. Vad jag vet går det heller inte några badbåtar hit. Men vackert är det. Vit sand och turkost hav.

Sägnen säger att det var när en helgonbild av Jungfru Maria flöt i land här som det beslutades att klostret skulle byggas just här. Efter att man misslyckats med att bygga klostret nere vid vattnet sågs det som guds vilja att man skulle välja bergväggen som byggplats istället.

För den som vill se klostret på insidan gäller det att komma i tid. Klostret stänger för allmänheten klockan 13:00. (Det öppnar i och för sig igen mellan 17:00 och 19:00, men det är kanske lite sent?) Du behöver också vara klädd i lång kjol om du är kvinna och långbyxor om du är man. Klostret är nämligen fortfarande aktivt. Det är munkarna som tar emot de turister som vill besöka klostret, och bjuder på ett smakprov av en lokal spritsort med smak av pepparkaka. Kortärmat accepteras på överkroppen men inte linne. Det kan finnas kläder att låna så hör dig för om du råkar komma hit felaktigt klädd.

Väl uppe vid klostret ska du, även om du inte ska gå in, inte missa att se klostret från ingångssidan också med havet i bakgrunden. En minst lika hänförande vy som att se klostret nerifrån.

Klostret ligger mitt på en klippa, högt över havet.

Den vackra stranden nedanför klostret är inte tillgänglig.

10. Vandra
Att vandra är, vid sidan om att bada, en av de allra populäraste aktiviteterna bland besökare på Amorgos. Där vi gick var det bra skyltat, även om några av skyltarna endast var med grekiska bokstäver.

Vi vandrade den populära turen från Katapola till Chora och vidare till det medeltida kloster som beskrivs närmare ovan. I teorin tar denna vandring drygt en och en halv timme. Men går du en varm sommardag behöver du troligen mer tid än så. För oss blev det nästan en heldagsutflykt. Enligt Google är vandringen sex kilometer men jag tror att det också är en underskattning. En vandring som varmt kan rekommenderas! Särskilt för den som bor i Katapola, även om stigningen kan bli lite tuff i den värsta sommarhettan. Ta med vatten! Men det ska du i och för sig alltid göra när du vandrar vid Medelhavet.

Om du bor i Aegiali kan du istället ta buss eller taxi till Chora och först vandra fram och tillbaka till klostret innan du vandrar ner mot Katapola och kanske vidare till den fina Maltezi-stranden för att sedan ta buss eller taxi tillbaka till Aegiali.

Det är också möjligt att ta sig till Chora och gå tillbaka till Aegiali, via klostret, men räkna då med minst fyra timmars vandring.

Från Katapola kan du också vandra en knapp timme eller så till den gamla antika ruinbyn Minoa. Sök på ”Ancient Minoa” i Google Maps.

Fler förslag på vandringar hittar du lätt på nätet genom att googla, eller till exempel här.

Att vandra är en av de populäraste aktiviteterna på Amorgos.

11. Finaste stränderna
I Katapola finns två helt okej stränder inne i byn, men de är ändå inte några av öns allra tjusigare. Däremot, på en halvtimmes promenadavstånd finns vad som måste vara Amorgos allra vackraste badstrand; Maltezi. Här finns en liten strandbar och några solstolar i ena hörnet, fin sand och turkost vatten i det andra. Att använda solstolarna kostade 4 Euro per styck sommaren 2019. Promenaden till stranden går längs med vattnet, förbi en söt kyrka (bild nederst i inlägget) och förbi flera klipp- och stenstränder där du också kan ta ett dopp om du vill. Alternativt kan du ta badbåten hit från Katapola.

Annars finns öns finaste stränder runt Aegiali, som Levrossos till exempel som ligger på drygt en halvtimmes promenadavstånd från hamnen där. Där ska också finnas en strandbar och solstolar.

Stranden Agia Anna, som ligger på ostkusten nedanför Chora, och som ofta påstås vara Amorgos vackraste strand, vågar jag påstå är överskattad. Den får för mycket besökare i förhållande till sin storlek och kan därför lätt hoppas över.

Den vackra stranden nedanför det medeltida klostret är tyvärr inte tillgängligt för bad, men den som söker fler stränder på Amorgos för ett dopp har ändå många att välja på. De flesta hotell och boenden tillhandahåller en karta med 17 olika stränder på ön utmarkerade och även foton från dessa.

Stranden Maltezi utanför Katapola.

12. Det stora blå
Det stora blå (fransk originaltitel: Le Grand Bleu) är en romantisk och sorglig dramafilm från 1988 i regi av Luc Besson. Den är baserad på den berömda fridykaren Jacques Mayols liv. Filmen är Luc Bessons första engelskspråkiga.

Amorgos fick tack vare denna närmast kultstatus bland filmens fans och på 90-talet kretsade mycket av turismen här runt den franska filmen. Jag har hört sägas att filmen visades för turister varje kväll under hela säsongen. Exakt var på ön detta var vet jag inte. Men att det finns bland annat ett café i Aegiali och ett pensionat i Katapola som fått sina namn efter filmen är jag klar över. Och än idag märks att både fransmän och dykare är överrepresenterade bland besökarna på ön.

Filmen är orsaken till att stranden vid kapellet Agia Anna av många anses som öns vackraste (även om jag inte håller med om det). Men vattnet är klar och havet stort och blått. Så visst är här vackert! Här spelades både miljö- och dykscener till den berömda filmen in. Huvudpersonerna i filmen, Jacque och Enzo lärde känna varandra när de semestrade på ön som barn. Och det var också på Amorgos som Jacque i vuxen ålder tävlade mot Enzo i, livsfarliga försök att ta världsrekordet i fridykning.

En film som alltså har präglat en ö, och som var den direkta orsaken till att även jag redan för många år sedan började längta efter att besöka Amorgos. Men som nu långsamt kanske börjar falla i glömska? Ett eller annat spår av filmen kommer du nog ändå att se när du är här.

eedab913-a546-4698-96a4-1ee9f176f3e2

Skylt i Katapola.

13. Äta ute
På Amorgos är maten i mångt och mycket väldigt grekisk. Detta gäller i vart fall i Katapola och i Chora, där vi åt ute under vår resa. Prisläget är också bra, billigare än hemma i Sverige och på många andra grekiska öar.

Youkali heter en restaurang som ligger i den norra delen av Katapola. Den har välförtjänta 4,6 i betyg på Google. Den grekiska salladen som serveras här innehåller bitar av bröd, vilket vi upplevde som lite annorlunda men lika gott som vanligt. Av övriga rätter kan köttfärsbiffarna lyftas fram som särskilt goda.

Restaurangen Capetan Dimos ligger nära vattnet i början av den södra delen av byn. Här provade jag en gryta med potatis och långkokt getkött. Riktigt gott men väl mycket kött. Kanske dela på två med en sallad som tillbehör?

Längre västerut längs kajen, i den södra delen, ligger en traditionell taverna precis innan du kommer till ett litet torg. Den heter felaktigt ”Veggera” på Googles karta, men restaurangen med det namnet finns på en annan plats i Katapola. Men tavernan vid torget serverar god mat. Jag nöjde mig med en liten och billig gyro i pitabröd som smakade mycket gott.

Ännu längre västerut ligger Mouragio Taverna som är en fiskerestaurang. Jag lyckades med konststycket att beställa in små räkor som visade sig vara friterade med skal och allt. Men det är sådant som händer där allting inte är helt turistanpassat. Det gick att äta och i övrigt var vi nöjda med maten här. När vi satt här kom ett gäng barn förbi. Ledaren gick i täten med en bläckfisk på en pinne. Alla tjoade och tjimmade. Som en scen ur en film om någons barndom i Grekland. Varför inte ur ”Det stora blå”?

Namnet på restaurangen där vi åt i Chora glömde jag att anteckna, men jag åt rödbetor med yoghurt och valnötter. Jättegott! Och ännu godare med feta-ost till.

cc4d63a1-60f7-4023-90c4-e5b082f6c40e

En gyro i pitabröd i Katapola.

14. Katterna
Precis som på de flesta grekiska öar finns det många katter på Amorgos. Och här kommer en nackdel med att ön är mindre turistisk än många andra. Jag upplevde det som att många av katterna här var mindre välmående än på andra håll. Många har skador och saknar till exempel delar av ett öra efter slagsmål. Andra katter hade uppenbart ägare, var märkta med katthalsband och mådde bra. Så det är inte bara elände med katterna. Söta kattungar såg vi också.

278895f0-9136-4798-9572-ed39c2d5cc2d

Kattunge uupe vid klostret Hozoviotissa.

1524d21c-9922-4842-a6f9-74f072b0e9aa

Avslutande vinjettbild: Kyrkan Agios Panteleimon passerar du på väg till vackraste stranden.

 

13 kommentarer

Under resor, vackra platser

Taggat som , ,

14 juli, 2019 · 08:55

De 9 vackraste öarna i Kykladerna, Grekland

Kykladerna är som själva sinnebilden av Grekland. De vita husen med de platta taken, inte sällan med en takterrass högst upp, påminner om sockerbitar som ligger staplade i högar på varandra i det karga landskapet. Sockerbitar med små, små blå fönster och dörrar.

Kyrkorna är i regel också vita med blå detaljer. Ofta med minst en blå kupol. På gågatorna i städernas och byarnas gränder har mellanrummet mellan stenarna ofta målats i vitt. Blommor som hibiskus och bougainvillea i krukor och vid dörrar, grindar och portaler. Söta kattungar som vilar i skuggan. Dessutom har många av öarna flera ljusa stränder med turkost vatten. Därtill det marinblå Egiska havet vid horisonten. Kan det bli mer Grekland än så? Men vilken ö är vackrast?

Det ska sägas med en gång. Jag har inte besökt alla öar som tillhör ögruppen Kykladerna i Grekland. Men dessa 9 har jag besökt. Och jag har bestämt mig för att ranka dem inbördes utifrån hur vackra de är. Jag har, utifrån bilder jag sett, alla anledning att tro att i vart fall listans topp-placeringar står sig mot övriga öar i Kykladerna.

Här är min lista:

1. Amorgos
Det är för mig obegripligt att den här ganska stora ön fortfarande besöks av relativt få resenärer. Den är drygt 126 km² stor och har 1800 invånare, och är den av Kykladerna som ligger närmast den närbelägna ögruppen Tolvöarna.

Den är sååå vacker. Och här spelades för övrigt de drömskt vackra grekiska scenerna in till den franska 90-talsfilmen ”Det stora blå”. Redan när jag såg den filmen ville jag besöka ön. Men det blev av först nu i sommar. Så här i efterhand frågar jag mig varför jag väntade så länge med att besöka denna alldeles extra vackra ö.

Amorgos är en avlång ö med stundtals branta klippor och mjuka stränder. Landskapet är något grönare än på de andra öarna i Kykladerna, även om skillnaden inte är jättestor. Nära den urgulliga byn Chora som ligger ungefär mitt på ön, 400 meter över havet, finns ett bildskönt Grekisk-ortodoxt kloster från 1000-talet. Det ser ut att vara hämtat ur en saga där det liksom klänger sig fast på en klippa 300 meter ovanför det Egeiska havets alla blå nyanser.

På ön finns flera vackra stränder med kristallklart vatten. Nära huvudorten Katapola finns till exempel den underbart vackra stranden Maltezi och promenaden dit längs turkost vatten går inte heller av för hackor. Dessutom är prisläget här bättre än på de flesta andra öar i ögruppen. Amorgos saknar flygplats men har båtförbindelse med flera öar. En grekisk ö-dröm som måste upplevas!

Jag har också skrivit ett längre inlägg med 14 saker du behöver veta om hela Greklands vackraste ö: Amorgos.

De tre bilderna här liksom översta och sista bilden i inlägget är ifrån Amorgos:



2. Folegandros
Folegandros är en liten och karg ö som nog vill se sig själv som ett lite lugnare och exklusivare alternativ till Santorini varifrån mycket av båttrafiken till ön går. Prisläget på boende och mat är därmed relativt högt.

Huvudorten (Chora) ligger ungefär mitt på ön, vid en brant som stupar 200 meter ner till havet. Högre upp på samma berg ligger ett vitt kloster med en vit gångväg, trappa och mur i sick-sack till, som sammantaget är en vacker syn. Uppifrån klostret kan du med fördel skåda solnedgången innan du äter middag i den extremt bildsköna byn.

Öns yta är 32 km² och befolkningen uppgår till endast 700 personer. Den är känd som en lugn ö utan annat nöjesliv än restauranger och kaféer. Dess närmaste grannar är Sikonos i öster och Sifnos i norr.

Bildsköna badstränder finns här också, som till exempel Agios Nikolaos beach, men de är inte riktigt lika vackra som på Amorgos. Karavostasis heter orten där öns hamn ligger och där även de flesta boendealternativen finns. Men det finns också några hotell uppe i Chora. De tre bilderna här nedan är ifrån Folegandros:



3. Santorini
Jag har tidigare utsett Santorini till hela Greklands vackraste ö. Det var innan jag besökt Amorgos och Folegandros.

Första gången vi anländer till Santorini kommer vi med båt från Kreta. Till den gamla hamnen nedanför Thira. Just så bör man möta Santorini för första gången för att riktigt uppnå den där maximala känslan av förälskelse vid första ögonkastet. De små, små vita husen högt, högt upp på de mörka klipporna liksom klamrar sig fast på brantens kant. Den visuella dramatiken är slående. Det är inte undra på att det är här som så många av alla grekiska vykort och almanacksbilder är fotograferade.

Ön är ofta ett av stoppen för de amerikanska kryssningsturisterna och med dem följer ett speciellt utbud av smyckes- och konstbutiker. Prisläget är också högre än på övriga grekiska öar. Detta gäller Thira och Oia som är de där riktigt vackra byarna på branten kant.

På andra sidan ön ligger flygplatsen och charterorterna och här är prisläget mer som i resten av Grekland. Stränderna marknadsförs ibland som svarta och vackra, men ska man vara ärlig är de väl mer grå och hur vackert kan det bli? Smuts på kläder och handdukar och brännande hett under fötterna. Då är ”Red Beach” vackrare med sin stenstrand även om den väl inte är direkt röd. Ön är till yran ca 70 km² och befolkningen ca 14000.

Sammantaget är Santorini, trots de ganska medelmåttiga charterorterna, en väldigt vacker ö tack vare sitt unika utseende som uppstod vid ett vulkanutbrott som påstås vara orsaken till att den minoiska kulturen upphörde. Och som det ibland hävdas är upprinnelsen till myten om Atlantis. Nedan en nyare bild från hamnen och två äldre skannade diabilder från Oia:

4. Naxos
Naxos är Kykladernas största ö med sina 389 km². År 2010 hade ön Naxos 17100 invånare. Naxos har ett spännande landskap med höga berg och bördiga, gröna dalar. Stränderna är gyllengula och långgrunda med turkost vatten.

Berget Zas (eller Zeus) är med sina 1004 meter Kykladernas högsta bergstopp.

Naxosporten i Naxos stad är en populär plats att skåda solnedgången. Omkring år 500 f.Kr. när Naxos stod på sin höjdpunkt, skulle man bygga den största byggnaden i hela Grekland på Naxos. Arbetena påbörjades men när ett krig bröt ut mellan Naxos och Samos, stannade arbetet abrupt. Naxosporten är resterna av det som man hann med att bygga.

Naxos stad är fin med både bredare bilgator och smala gränder och många vita hus och kyrkor med blå tak. Längs med vattnet i hamnen ligger många restauranger.

Det finns många olika små byar på Naxos, exempelvis Filoti, Agios Arsenios, Apiranthos, Tragea, Koronos, Sangri, Apollonas och Kinidaros. Det är alltså en ö som med sin storlek erbjuder många spännande utflyktsmöjligheter och vackra vyer.



5. Paros
Ön har en härlig charm och vackra, mjuka sandstränder. De två största orterna Parikia och Naoussa är båda fina. Paros är också bland de största av Kykladerna, ca 195 km², och har ca 8000 invånare. Ön består till största delen av ett berg, vars högsta spets, Hagios Elias, når en höjd av 771 meter över havet.

Huvudorten stavas Parikia med latinska bokatäver men heter samma som ön på grekiska. Alltså Paros. Den ligger på västra sidan av ön. I huvudorten ligger även öns hamn, som är mycket viktig, både som turisthamn och hamn för fiskeindustrin på ön. Här möts alla anländande av en vy som domineras av en karakteristisk väderkvarn precis vid hamnen.

Gränderna inne i gamla stan är mycket bildsköna men också fulla av turistbutiker. Men därmed finns det så klart bra shoppingmöjligheter för den som gillar sånt. Stränderna här har fin sand och inslag av turkost i vattnet.

Náousa är en annan fin by med vita hus, smala gränder och en gullig hamn med restaurangbord placerade ändra ute på kajkanten. Den är också väl värd ett besök. Bilderna nedan är ifrån Paros nu i sommar:



6. Donousa
Det här är en liten och lantlig ö som ligger mellan Naxos och Amorgos. Öster om den förra och nordväst om den senare. Den ingår i en grupp av öar som brukar kallas småkykladerna men den ligger lite för sig själv, norr om de övriga öarna i subgruppen. Ön är 14 km² och har 170 invånare.

Här levs det väldigt stilla livet. Getter som betar, tuppar som gal. Det mest spännande som händer är när en av de fåtaliga färjorna kommer in till hamnen.

Stranden inne i byn är inte så stor men väldigt vacker med fin sand och långgrunt, turkost vatten. På gott och ont saknas solstolar. Men här finns restauranger och boenden för turister. Dock inte så många. Missa inte restaurang Tzi Tzi som ligger högt upp på ön med vacker utsikt och god mat. Du kan antingen vandra dit eller ta bussen. Detta en kvart från hamnen. Följande tre bilder är ifrån Donousa denna sommaren:



7. Thirasia
Det här är Santorinis lillasyster. Den är bara 9 km² stor och har 320 invånare.

Annars påminner ön väldigt mycket om den större ön, som den också var en del av innan det stora vulkanutbrott som orsakade öarnas nuvarande utseende. Här finns också en hamn nedanför en klippbrant och en by som klänger högst upp på kanten.

Det här är ett lugnare alternativ för den som söker något i stil med Thira eller Oia på Santorini men med färre turister. Räkna dock med att en hel del kommer på dagsutflykt från den större ön.

Jag har bilder på dia ifrån när vi var här på en sådan utflykt 1996, men jag orkar inte gräva fram dem nu utan väljer att istället länka in en bild som jag hittat på Instagram.

8. Mykonos
Mykonos har liksom Santorini en internationell flygplats. Ön är också ett populärt mål för kryssningsturism. Stadsdelen Little Venice är ett antal hus i Mykonos stad som vetter direkt mot vattnet utan någon väg emellan. Gränderna är fina och stränderna både vackra och populära.

Vi var här 2002 och nedan visar jag en avfotograferad diabild från den gången. Samt även en inlånad och inbäddad bild från någon annan men från i år.

View this post on Instagram

Happiness is the key 🗝 …

A post shared by KONSTANTINA KARAOULI (@kkaraouli) on

9. Antiparos
Ön ligger väster om Paros, skild från denna av ett smalt sund, och har en del mycket långgrunda stränder. På sydvästra kusten finns en god hamn. Ön är drygt 45 km² stor, och hade 2001 ca 1 000 invånare.

Vi var här på en kortare utflykt 2002, men även i detta fall lånar jag hellre in en nytagen bild från Instagram.

—

Den avslutande bilden är ifrån en strand på listettan, Amorgos:

13 kommentarer

Under resor, vackra platser

Taggat som , , , , , , ,

7 juli, 2019 · 06:34

Hälsning från Donousa


Nu är vi på en liten ö som heter Donousa. Vi latar oss mest. Badar lite. Äter gott. Vattnet i viken där byn ligger är väldigt turkost.

Vi har en fotbollsplan precis nedanför vår altan så där har grabbarna i familjen soelat lite boll. Jag läser lite halvhjärtat i en bok.

Imorgon reser vi härifrån. Men innan dess ska vi kanske ta oss i kragen och se lite mer av ön.

Lämna en kommentar

Under resor, vackra platser

Taggat som , ,

6 juli, 2019 · 07:01

Vandra på Amorgos från Katapola till Chora och vidare till klostret Hozoviotissa

I teorin tar denna vandring drygt en och en halv timme. Men går du en varm sommardag behöver du troligen betydligt mer tid än så. För oss blev det en heldagsutflykt. Enligt Google är vandringen sex kilometer men jag tror att det är en underskattning.

Jag pratar om vandringen från den närmaste av Amorgos hamnstäder till Amorgos stad uppe i bergen och vidare till det berömda klostret Hozoviotissa.

En ö i det stora blå
Amorgos är en grekisk ö som inte är alls i närheten så känd som Santorini, Mykonos, Naxos eller Paros. Alla öar i samma ögrupp som Amorgos: Kykladerna. Men i den mån du alls hört talas om Amorgos innan så är det mest troligt att du hört talas om att de grekiska scenerna i den franska 90-talsfilmen ”Det stora blå” spelades in här. Näst mest troligt är att öns namn dykt upp när du sett bilder på det medeltida kloster som är byggt på en klippvägg ovanför ett turkost hav. Det kloster som är slutmålet för denna vandring.

Katapola är en av två turistorter på ön. Båda har båtförbindelser med resten av ö-världen. Vi hamnar just här mest därför att Katapola har förbindelse med nästa ö på vår båtluff. Men byn som är ön största är ett utmärkt val som semesterort även oavsett detta. På gångavstånd finns den mycket vackra stranden Maltezi, men det får bli ett annat blogginlägg.

Börja vandringen
Innan du börjar vandra bör du tänka på att ta med dig vatten att dricka längs vägen. Tänk också på att smörja in dig med solskydd på utsatta ställen där du brukar ha lätt att bränna dig. Kanske tillhör du sorten som behöver solhatt i värmen? Själv klarar jag mig inte utan solglasögon. Nu när du fått med dig allt är du klar att ge dig av!

Katapola ligger längst inne i en vik på öns västra sida. Hamnen och de flesta vita sockerbits-husen ligger i söder. Men en del av byn ligger i norr.

Om du går längs vattnet från den södra delen av byn mot den norra passerar du en busstation ett par restauranger. Strax innan du når den norra delen av byn ser du en skylt som visar var gångvägen mot Chora börjar. Enligt denna ska det vara en timme och fem minuters vandring dit. Här är också skyltat mot en ”Grand Bleu Villa” med en delfin på skylten.

Det är i början av juli när vi gör den här vandringen. Vi bor högst upp i den norra delen av byn så vi kommer från norr och viker därför mot vänster när vi påbörjar vår vandring. Här nere i dalen är det grönt och frodigt. Vi passerar en köksträdgård där det odlas lök, tomater, majs och andra grönsaker. Vi ser också några dadelpalmer, citronträd och många olivträd. Jag vänder mig om flera gånger för att fotografera vyn ner mot havet.

Efter bara en liten bit kommer du fram till ett T-kors. Här saknas skyltar, men du ska gå åt höger på vägen av betong tills du ser nästa skylt åt vänster mot Chora. Den säger att det är en timmes vandring kvar. Trots att du gått längre tid än fem minuter. Ganska snart kommer en ny skylt som pekar mot en stig och säger att det är 50 minuter kvar. Något förvirrande.


Nu följer du samma stig hela vägen.

Cikadorna spelar i bakgrunden. Annars är här tyst och stilla. Stigen är bitvis så smal att det är svårt att undvika att riva sig på en och annan tistel om du inte väljer att gå i långa byxor. Men det blir nog å andra sidan varmt. Andra partier är bredare och vid kraftigare stigningar har det anlagts trappsteg samtidigt som stigen slingrar sig fram. Förmodligen är det en gammal åsnestig som vi går på.

De andra tre i familjen håller högre tempo än mig och får vänta på mig för att jag ska komma ikapp. Jag bjuds att dricka lite vatten innan vi vandrar vidare. Snart är de före igen men jag hör hur de pratar om att de ser en ödla. En stund senare är det jag som ser en. Den berättar jag om när jag kommer i kapp dem vid en källa. Plötsligt ser jag en orm som ringlar in bland stenarna vid källan. Eller? Har den inte en fena på ryggen? Kan det vara en ål?




Nu börjar naturen bli kargare, sådana där låga buskar som här vid Medelhavet brukar kallas maccia. Några av buskarna är mycket låga och små och har lila blommor.

Om du tar några blad, gnuggar dem mellan dina fingrar och sedan drar in doften kommer du att tänka på mat. Det är timjan som växer vilt här. Är du uppmärksam märker du doften i landskapet hela vägen när du går.

Uppåt, upppåt och uppåt.

Amorgos by – Chora
Till slut är du framme i Chora. 400 meter över havet. Välj bara någon av trapporna upp när du passerat stora vägen och fortsätt uppåt och inåt i byn så kommer du att upptäcka att den är mycket bildskön. Du hittar strax också flera restauranger, barer och caféer.

Vi slår oss ner vid ett bord längs det stora gångstråk genom byn som inte är mycket mer än en smal gränd. Bordet är under tak, så vi får skugga. Från menyn väljer vi rätter som grekisk sallad, tzatziki och rödbetor med yoghurt och valnötter. Och så fyller vi på vätskeförrådet med iste och vatten. Det smakar mycket bra.





Mot klostret
För att komma vidare mot klostret fortsätter du på gångvägen genom byn tills du kommer till en bilväg där du svänger höger och följer den till en parkeringsyta. Längst utåt höger, mot havssidan till, finns en ful grind av metall. Denna ska du gå igenom – det är något av ett blåshål här – och sedan följer du trappan som går sicksack ner mot en bilväg. Redan här är vyerna hänförande.

Stranden Agia Anna
Medan jag går där spanar jag efter den berömda strand som heter Agia Anna. Den har rykte om sig att vara Amorgos vackraste strand. Eventuellt har vi tänkt att ta ett dopp efter vandringen. Badkläderna är med. Stranden ska ligga här nedanför någonstans, strax intill en liten kyrka. Det första jag får syn på är parkeringsplatsen. Den är full av bilar. Runt 20 stycken. Från den går en trappa ner till – mycket riktigt – en liten kyrka och sedan vidare ner mot en liten vit byggnad som kan vara ett dass. Stranden ser jag inte på grund av en klippa i förgrunden. Men vad jag kan bedöma måste den vara väldigt liten. Och som landskapet ser ut förmodligen en klippstrand. Den kan knappast vara Amorgos vackraste. Jag funderar, medan jag för mina knäns skull går långsamt, långsamt neråt, över hur sådana där rykten uppstår. Och vilken betydelse det har för att dra folk.

Väl nere vid vägen viker du av åt vänster. Du följer sedan bilvägen rakt fram. Även där den delar sig vid en busshållplats. Vägen slingrar sig lite innan den tar slut vid en parkeringsplats.


Näst äldst
Nu är du framme vid klostret. Ta en titt både uppåt och nedåt. Uppåt har du klostret som är Greklands näst äldsta och som liksom klänger sig fast på bergväggen 300 meter upp. Det byggdes första gången 1017 och restaurerades 1088. Neråt har du det som sannolikt egentligen är Amorgos vackraste strand, men som omöjligt kan nås till fots. Vad jag vet går det heller inte några badbåtar hit. Men vackert är det. Vit sand och turkost hav.

Jag och min sambo fortsätter uppför trappan mot klostret medan våra tonårssöner väntar några trappsteg ovanför parkeringen. Klockan är nu halv två och de sista solstrålarna lämnar klostrets fasad när solen försvinner bakom berget. Jag tänker att en bergvägg kyler och som skyddar mot eftermiddags- och kvällssol måste ha varit ett bra skydd mot sommarhettan under 1000-talet som ju dessutom var en varmare period än den vi har nu. Dessutom är platsen väl skyddad mot angrepp.

Helgonbild flöt iland
Men sägnen säger att det var när en helgonbild av Jungfru Maria flöt i land här som det beslutades att klostret skulle byggas just här. Efter att man misslyckats med att bygga klostret nere vid vattnet sågs det som guds vilja att man skulle välja bergväggen som byggplats istället.

Insidan
För den som vill se klostret på insidan gäller det att börja vandringen i tid. Klostret stänger för allmänheten klockan 13:00. (Det öppnar i och för sig igen mellan 17:00 och 19:00, men det är kanske lite sent?) Du behöver också vara klädd i lång kjol om du är kvinna och långbyxor om du är man. Klostret är nämligen fortfarande aktivt. Kortärmat accepteras på överkroppen men inte linne.

Vi hade inte lust att klä oss i varmare än shorts för vandringen i värmen och inte heller att släpa med ombyte, så att vi kom fram efter stängning gjorde oss inget.

I efterhand har jag fått veta att det kan finnas kläder att låna så om du anländer när klostret är öppet men är fel klädd kan du alltid höra dig för om lånekläder.

Väl uppe vid klostret ska du, även om du inte ska gå in, inte missa att se klostret från ingångssidan också med havet i bakgrunden. En minst lika hänförande vy som att se klostret nerifrån.



Hur du tar dig tillbaka
Vi beslutade oss för att hoppa över badet och ta en taxi tillbaka direkt. Vid klostrets P-plats finns telefonnummer till två olika taxibilar. Ingen av dessa hade dock tid att ta denna körning

Vi valde då att gå tillbaka upp till Chora och ta en taxi därifrån. Ett alternativ kan vara att göra upp med ett taxibolag om en tid och en plats i förväg. Från Chora går det också bussar tillbaka till Katapola. Det finns ju en busshållplats närmare klostret också. Men tyvärr hittade vi ingen tidtabell där.

5 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor, vackra platser, Vandra

Taggat som , ,

25 juni, 2019 · 04:28

På kryss genom Stockholms skärgård


Vi har tagit röd linje 13 mot Ropsten och klivat av vid Gärdet. Följt skyltningen från tunnelbanestationen mot Värtahamnen. Den ser inte mycket ut för världen. Värtahamnen alltså. Oljecisterner och ett fult Scandic-hotell.

Det är ändå tur att vi är i god tid. Det tar en bra stund att gå genom sommarheta gångbryggor till Tallinks incheckning.

Väl ombord installerar vi oss i vår hytt innan vi går ut på däck för att skåda Stockholms berömda skärgård. Båten lägger ut 17:30, helt enligt tidtabellen.

Den är mycket vacker denna ljusa sommarkväll i juni. Skärgården. Baltic Queen är ett flytande nöjespalats men det bryr vi oss inte mycket om. Vi njuter av naturen vi passerar istället. Äter middag. Och tittar på fotbollsdamerna. Seger mot Kanada. Bra där! Och sedan en magisk solnedgång över spegelblankt vatten. De asiatiska resenärerna kan inte sluta fotografera. Inte jag heller.



2 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser

Taggat som ,

6 juni, 2019 · 03:39

Brändaholm – Röda stugor, blått hav och svenska flaggor på nationaldagen


Det fick bli en utflykt till Karlskrona på förmiddagen idag med tåg. Och sedan en promenad på Trossö, Ekholmen och Saltö med utblickar mot Brändaholm. Sveriges i särklass gulligaste kolonistugeområde.

Brändaholm ligger på Dragsö, där det också finns en campingplats. Området består av 45 söta stugor som nästan ser ut att stå på varandra.

Svårt skaffa stuga
Så här på en flaggdag – nationaldagen till och med – vajar de svenska flaggorna i vinden. Båtar glider över fjärden. Sommarens blommor blommar. Sverige blir inte mycket vackrare än så här.

Tyvärr för den som blir sugen: De här stugorna är nästan aldrig till salu. De går i arv från generation till generation. Du måste dessutom vara skriven i Karlskrona för att få äga en stuga här. Men titta på dem får alla som besöker Karlskrona göra.

Tågresan
Från Stockholm tar det ungefär 5 timmar med tåg med byte i Alvesta och Emmaboda. Då köper du biljetten hos SJ. Från Malmö tar det 2 timmar och 45 minuter utan byten. Då köper du enklast biljetten i Skånetrafikens app. Vi bor i Karlshamn och för oss tar resan en knapp timme. Biljetten köpte vi i Blekingetrafikens app.

Promenaden
Kommer du som vi gjorde med tåget till Karlskrona så kliver du av på ändstationen, Karlskrona centralstation. Den ligger på Trossö. För att komma till Brändaholm rundar du spåren och går då åt höger, fortsätter rakt fram västerut, förbi Pottholmen, mot Borgmästarefjärden. Redan här ser du Brändaholm på håll tvärs över fjärden. Sedan kommer du att se stugorna från många olika vinklar på din promenad.

Nu följer du vattnet. Först söder ut. Sedan väster ut. Du kan göra som vi och promenera via Ekholmen. Eller så går du direkt till Saltö. När du kommit över endera av de två broarna till Saltö är det dags att gå mot norr. Snart är du framme vid den kanske finaste utblicken mot stugorna, där bilvägen runt Saltö gör en skarp vänstersväng.

Promenaden hit tar mellan en halv och en hel timme beroende på tempo. Vill du fortsätta hela vägen till Brändaholm och promenera runt bland stugorna kan du nog nästan dubbla tiden. Kartan nedan pekar på Bränaholm brygga, som ligger som på ”baksidan” av koloniområdet.

Visst är väl Blekinge, och inte minst Karlskrona, vackert ändå?







10 kommentarer

Under årstider, resor, sommar, tåg, vackra platser

Taggat som , ,

29 april, 2019 · 07:10

Visst är Norge vackert!


Jag postade för en tid sedan en lista på 20 av de vackraste platser som du når med tåg i Europa. Inlägget fick stor spridning – det har nått över sextusen personer – framförallt via Facebook och därmed dök det så klart upp några personer som ville ifrågatätta urvalet. Flera av dessa påpekade att inga platser i Norge finns med på min lista.

Det beror inte på att Norge inte är vackert – Norge är ett av världens vackraste länder. Men den enda gången jag åkt tåg i Norge så åkte vi till Narvik och jag tycker helt enkelt inte att Narvik är en särskilt vacker plats.

Geiranger
Däremot har jag åkt bil en del i Norge. Första gången med min mamma, pappa och bror någon gång i mitten av 1980-talet. Vi åkte då från Kolmården i Sverige till Geiranger och Ålesund i Norge. Det var många vackra platser som vi passerade. På bilden ovan syns jag på en plats där vi stannat för att fika. Och är det inte en järnväg som syns i bakgrunden? Men exakt var detta var minns jag så klart inte idag.

Oslo
Jag var också på skolresa till Oslo på högstadiet. En stad som jag också besökte med min familj helt kort sommaren 2017. Och visst är Oslo en fin stad. Men inte heller den platsar på min lista. Bland städer i Europa som inte fanns med på min lista kan också nämnas så pass vackra städer som Prag, Paris och Stockholm.

Nordnorge
En gång mot slutet av 1980-talet rundade jag och min sambo norra Sverige med min dåvarande bil. En vit Saab V4. Vi körde från Luleå till Narvik och vidare norrut i Norge. Vi letade efter Treriksröset från den norska sidan men hittade aldrig dit. Fortsatte sedan vidare in i Finland och ner längs Tornedalen. Mestadels på den finska sidan. Jag minns det som en mycket vacker resa. Särskilt sträckorna i Norge. Men om där finns några järnvägsstationer vet jag inte.

Och så var vi ju på Lofoten också sommaren 2017. Fortsatte dit med hyrbil från Narvik. Och där är ju fantastiskt vackert. Men inte heller där finns det någon järnväg. Så. Därför fanns det inga norska destinationer med på min lista. Men jag tvivlar inte på att det kan vara mycket vackert att åka tåg i Norge. Jag har bara mycket kvar att utforska där.

Bilden nedan är från Lofoten.

Lämna en kommentar

Under resor, tåg, vackra platser

Taggat som

26 april, 2019 · 07:10

Vi susade förbi en av Tysklands vackraste platser med tåget – bron i Bastei


Sommaren 2013 gjorde vi vad vi kallade en mini-tågluff i Europa med barnen som då var sju och nio år gamla. Jag var redan då medveten om att tågresan passerade en av Europas och framförallt Tysklands mest kända och vackra platser, men av tidsskäl hann vi inte stanna den gången. Jag har alltså fortfarande inte besökt den vackra bron i Bastei. Eller ”sachsiska Schweiz”, överhuvudtaget.

Sommaren 2013 var en av de sista, eller förhoppningsvis senate, som det gick att ta nattåg direkt från Köpenhamn till Prag. Så vi började vår resa med det tåget. Sedan åkte vi dagtåg tillbaka till först Dresden, sedan Berlin och sist Lübeck. Vi var borta endast nio dagar.

Inget stopp
Därför la jag aldrig in något stopp i Sächsische Schweiz som inte alls ligger i Schweiz utan i Tyskland, söder om Dresden längs järnvägen mot Prag. Jag hade hoppats att vi skulle få se en del vyer ändå, från tåget, men de blev tyvärr ganska begränsade. Så för den som passerar området med tåg rekommenderar jag att istället faktiskt göra ett stopp. Lämpligen i Bastei, där denna vackra utsiktsplats finns:

Ta sig dit med tåg
Nu har i och för sig inte Bastei någon egen station men väl Kurort Rathen, som du tar dig till med S-tåg från Dresden. Från Kurort Rathen åker du sedan färja över floden Elbe och vandrar sedan 20 minuter i raskt tempo så är du framme!

Om du vill kan du också läsa om vad bloggen Resfredag skriver om att vandra i området.

Så här i efterhand ångrar jag att jag inte la in ett stopp här. Å andra sidan var barnen fortfarande ganska små. Kanske hade det inte känts helt bekvämt att ha dem stimmandes omkring på den där utsiktsplatsen?

Det vi såg på vår tågresa mellan Prag och Dresden var istället detta:


Inte helt tokigt, men vyerna kan inte mäta sig med de jag nu ser på sociala medier från Bastei. Som vyn på den här bilden med CC-licens som fotograferats i soluppgången av fotografen Bernd Thaller, och som bara redigerats marginellt av mig, med hjälp av Instagram :

Det får bli en annan gång, helt enkelt!

Har du planer på att tågluffa hit i sommar så kan jag berätta att även Prag och Dresden är två mycket vackra och sevärda platser.

4 kommentarer

Under bucket list, natur, resa med barn, resor, tåg, vackra platser

Taggat som ,

25 april, 2019 · 07:05

Den här platsen vill jag besöka


”Om du nån gång kommer fram till Samarkand.” Smaka på orden. Jo. Jag skulle vilja resa till Uzbekistan. Om jag får med mig familjen återstår att se. Det börjar bli knappt om tid att ordna med en sådan resa om den ska kunna bli av i sommar.

Bilden föreställer Sher-Dor Madrasah (1619-1636). Dåvarande härskaren i Samarkand, Yalangtush Bakhodur, beordrade byggandet av Madrasahs Sher-Dor. Det ska finnas tigermosaiker här med en stigande sol på ryggen, som är intressanta i och med att de trotsar förbudet inom islam att inte avbilda levande varelser på religiösa byggnader. Det ska också finnas lite inflytande från Zoroastrianismen i arkitekturen.

Men det är inte denna byggnaden specifikt. Inte ens Samarkand specifikt, utan flera av städerna längs sidenvägen, som jag skulle vilja se. Sidenvägen var under medeltiden ett nätverk av handelsvägar mellan Europa och Kina genom Centralasien. Men vi får se om jag får se. Om jag nån gång kommer fram till Samarkand.

Bilden har fotograferats av Francisco Anzola och får delas i och med att den har så kallad CC-licens. Jag har beskurit den något och ljusat upp färgerna en aning.

6 kommentarer

Under bucket list, historia, resor, vackra platser

Taggat som ,

20 april, 2019 · 07:27

Backarna i Björkliden


Förutom igår har vi haft väldigt fint väder här uppe i Lapplandsfjällen i år.

Sol och nästan ingen vind alls. Vilket gjort att det har gått bra att åka i hela liftsystemet, ända upp på kalfjället och ner igen. Att fjället heter Gohpasčorru berättade jag redan igår.

Vi har åkt i blå, röda och svarta backar och till och med lite off pist på markerad led som kallas ”ängarna”.

Underlaget har varit bra utom idag då det har varit som att åka i sorbet. Riktigt tungt för benen. Men bra träning är det ju.

Vi har sett både fjällripor och renar i backarna.

Riktigt lyckad skidåkning, med andra ord. Nu är skidorna återlämnade och det som återstår är kvällens påskbuffé på Hotell Fjället och en natts sömn innan det är dags att ge sig av hemåt.












4 kommentarer

Under natur, resor, utförsåkning, vackra platser, vår, vinter

Taggat som , ,

19 april, 2019 · 05:06

Utsikten från en balkong i Björkliden, Lappland


Vi bor i stugbyn Kåppas. En av liftarna här heter likadant; Kåppasliften. Jag blir inte helt klok på var namnet kommer ifrån. Men det fjäll här som vi och andra åker utför heter Gohpasčorru. Möjligen är Kåppas en försvenskning av detta namn?

Hur som helst har vi detta år tilldelats en av stugorna med utsikt över Torne träsk och Lapporten. Något som tyvärr inte samtliga stugor har. Vissa har bara utsikt mot andra stugor. Det är därför ett stort plus att hamna i en av dessa stugor med betydligt vackrare vyer.

Vädret har varit helt underbart. Ett par dagar har solstrålarna värmt så pass redan på morgonen att jag har kunnat äta frukost ute på balkongen. Underbart!

Men idag är ett undantag (får vi hoppas – det spås bättre väder imorgon igen). Snö, regn och dimma. Så vi har valt att ta en vilodag idag. Softa lite i stugan.

Nedan följer några bilder som jag har fotograferat från balkongen dessa dagar. Utsikten skiftar verkligen med väder och tid på dygnet.

Räven dök upp igår när jag satt på balkongen och åt frukost. Typiskt nog hade jag ingen kamera med mig ut. Men jag hann resa mig, gå in och hämta kameran, få med mig Anders ut och fånga räven på ett par bilder. Den första, något bättre bilden, la jag ut på Instagram redan igår.





5 kommentarer

Under boende, natur, resor, vackra platser

Taggat som , ,

18 april, 2019 · 04:05

Helga Lekamens gränd i Gamla stan


Gamla stan kallades länge bara för ”staden” i motsats till den mera lantliga omgivningen, malmarna (Norrmalm, Södermalm). Eller benämndes den ”själva staden”. Från 1800-talets mitt förtydligas namnet till ”Staden mellan broarna” eller ”Staden inom broarna”.

Från 1980 heter stadsdelen även officiellt ”Gamla stan”. Numera kryllar det av turister i dessa vackra kvarter. I lördags var vi också här och ”kryllade”. Jag kunde så klart inte låta bli att fotografera några bilder. Som den här gränden.

Den var känd redan på 1300-talet och ska ha fått sitt namn efter ”Helga lekamens gille”. Detta gille var på medeltiden det mest kända i Stockholm och ägnade sig åt hjälpverksamhet. Under reformationen övertog Gustav Vasa dess egendom.

2 kommentarer

Under resor, vackra platser

Taggat som ,

16 april, 2019 · 04:11

20 av de vackraste platser du når med tåg

img_7456
Jag har gjort listor förut över några av Europas vackraste platser, men alla kan inte nås direkt med tåg. Jag har därför satt ihop en lista på 20 av de vackraste platser i Europa som faktiskt kan nås med tåg, även om några av dem ligger en bra bit ifrån Sverige.

Planerar du får en tågsemester i sommar kanske du kan hitta lite inspiration här? Observera att de resvägar jag anger är de snabbaste enligt Google. Jag har inte tagit reda på om tågluffarkortet alls gäller på dessa tåg eller vilka kostnader som tillkommer.

1. Vernazza, Italien
Byarna i Cinque Terre i Ligurien, Italien är alla vackra och det är inte helt enkelt att ranka dem inbördes. Många skulle nog sätta Manarola först men min favorit får ändå bli Vernazza som visade sig som allra vackrast vid skymningen kvällen då vi anlände förra hösten. Vernazza är den andra staden räknat norrifrån. Det är den enda naturliga hamnen i Cinque Terre och är en av de äldsta ”fiskebyarna” på den italienska Rivieran. Jag har tidigare skrivit om ett par dagar och nätter i Vernazza.

Det bästa sättet att ta sig hit är med tåg. Om du är riktigt miljövänlig åker du tåg hela vägen från Sverige.  Att åka tåg från Milano till Vernazza tar drygt tre timmar. Pisa ligger sedan knappt två timmar bort.

2. Manarola, Italien
Manarola ligger också i Cinque Terre, Italien och det är en mycket vacker by som helt klart konkurrerar om att vara den vackraste i området. Manarola kan vara den äldsta av de fem byarna i Cinque Terre. Kyrkan San Lorenzo är från 1338. Byn består i övrigt av hus målade i relativt klara pastellfärger på en klippa med utsikt mot havet. Det är mysigt att vandra i bland gränderna i byn. Här finns också en liten hamn, med möjlighet till klippbad och en strandpromenad med utsikt över byn och solnedgångarna.

Manarola ligger 7 minuter med tåg från Vernazza och resvägarna är ungefär de samma.

3. Ronda i Andalucien
Ronda måste vara småstaden med Andalusiens och kanske hela Spaniens häftigaste läge. Staden delas av en 120 meter djup ravin av kanjon-typ. Platsen ligger 10 mil från Malaga. Husen klänger längst uppe på branterna och där bor 37 000 personer. Runt omkring är det däremot ett glesbefolkat och ganska kuperat landsbygdslandskap.

Otroligt nog finns det faktiskt en järnvägsstation i Ronda. Dock att platsen ligger långt från Sverige. Det tar drygt två timmar att åka tåg hit från Córdoba inklusive ett byte. Från Malaga tar det drygt två timmar inklusive byten.

4. Riomaggiore, Italien
Husen på klipporna ovanför hamnen klamrar sig fast på ett alldeles orimligt sätt som trotsade de tyngdlagen fullständigt. Men vem bryr sig om Newtons lagar när en stor strålande apelsin sänker sig i Medelhavet och färgar himlen rosa? Riomaggiore är den sydligaste av byarna som räknas till Cinque Terre, i norra Italien och den är alldeles fantastiskt vacker. Inte minst i solnedgången.

Riomaggiore ligger 10 minuter med tåg från Vernazza så det är igen i stort sett samma resväg som för listettan.

5. Björkliden, Sverige
Ibland undrar jag om det kan finnas en finare plats att åka skidor utför än i Björkliden, Lappland. Vyerna mot Torne träsk och inte minst Lapporten. Sex år i rad åkte vi skidor här på vårvintern. Åkte nattåg fram och tillbaka från Blekinge. Mer än ett dygn i vardera riktningen. Ifjol gjorde vi ett uppehåll men i år är vi här igen.

Även på sommaren, och på hösten, antar jag, är de nämnda vyerna lika vackra. Då tillkommer också Silverfallet vid platsen där Rakkasjokk rinner ut i Torne träsk och som är mycket vackert. Det ser mer ut som om det vore placerat i ett tropiskt land än i Lappland. Men det är här i norr som det klaraste vatten faller ner som ett vitt skum mellan klippkanterna till en turkos lagun där det möter sjön vid en klapperstensstrand.

Bästa sättet att ta sig hit är att ta nattåget som går direkt från Stockholms central. Det avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Björkliden klockan 11:24. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Men då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 16:08.

6. Venedig, Italien
Jag har varit i Venedig tre gånger. Olika år. Olika årstider. Vilken månad ska man åka till Venedig? Bäst är att undvika högsäsong, men Venedig är alltid speciellt. Den som gillar färgglada byggnader i kombination med kanaler ska passa på att göra en båtutflykt till ön Burano. Men redan huvudön är fantastiskt vacker med sina kanaler och vackra byggnader.

Från Milano till Venedig är det ungefär två och en halv timme med tåg. Tåget tar dig hela vägen ut på ön.

7. Corniglia, Italien
Den mittersta av de fem byarna i nationalparken Cinque Terre i Ligurien heter Corniglia. Den har 150 invånare. Här ligger hela byn placerad uppe på en bergkam ungefär hundra meter över Medelhavet. En mysig by att strosa omkring i. Via Fieschi heter huvudgatan genom byn. Det är en smal medeltida eller till och med antik gränd som slingrar sig mot en utsiktsplats som sägs ha utsikt mot alla de andra fyra byarna i Cinque Terre.

Du tar dig hit på samma sätt som till de ansra byarna i Cinque Terre men när du kliver av tåget ska du också vandra uppför trappan med 377 trappsteg från järnvägsstationen till byn som grundades redan under romersk tid.

8. Abisko, Sverige
Nästan som Björkliden men ändå inte riktigt samma. Abisko är också en väldigt vacker plats. Svenska Arktis. Fina vandringar. Med utsikt mot Lapporten. Dess historia börjar med att Malmbanan byggs runt år 1900. Många arbetare bodde här i flera år. När järnvägen var klar köpte STF ett av husen nära Abiskojåkka och började ta emot turister. Resten är svensk turisthistoria.

Nattåget som avgår från Stockholms central klockan 18:11 är i Abisko klockan 11:14. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 15:59.

9. Rom, Italien
Rom är antiken. (Rom + antik = romantik ;) Då var Rom staden med stort U. U som i urban. Rom var den första miljonstaden. Bara en sån sak. Alla vägar bar dit. Roms historia spänner över mer än 2500 år och staden dominerade Medelhavet i sekler runt vår tideräknings början. När staden sedan gick under för germanska stammar blev det starten för medeltiden. Då hade den största av världsreligionerna, kristendomen redan gjort Rom till sitt centrum. Romersk-katolska kyrkan har fortfarande sin Vatikanstat här. Och i Rom har konsten fortsatt att blomstra i århundrade efter århundrade. Alla fontäner. Vindlande gator som i huvudsak följer samma kurvor som under antiken och medeltiden. Piazzorna med sina palmer. Och missa inte änglarna på bron Ponte Sant’Angelo. Eller att promenera vid floden Tibern i kvällsljuset. Mycket vackert! Rom är, om du frågar mig, världens vackraste huvudstad.

Med snabbtåg tar du dig hit på tre timmar från Milano.

10. Barcelona, Spanien
Kataloniens huvudstad. Vackra hus, kyrkor och parker. Och en palmkantad havsstrand mitt inne i stan. Tibidabo är ett nöjesfält högt uppe på en kulle som säkert uppskattas av barnen. La Rambla heter en lång och bred trädkantad boulevard där ”allt” händer. Strosande turister och lokalbefolkning, konstförsäljare, artister som uppträder i hopp om en slant. Och, tyvärr, ficktjuvar och prostituerade. Det som är dagens La Rambla var länge ett avrinningsdike från Collserolabergen som vid häftiga skyfall fylldes med vatten. När Barcelona under Romarriket växte till en mindre stad leddes stadens avlopp ut i diket som senare döptes om till Cagalell – bajsvägen. På 1400-talet drogs avloppet om och ytan frigjordes till det den är idag.

Och missa inte att Barcelona är arkitekten Gaudis hemstad.

Till Barcelona tar du dig på nio timmar från Paris. Efter att först ha åkt med höghastighetståget TGV och därefter gjort flera byten.

11. Valencia, Spanien
Staden som är centrum i sin egen spanska region men ändå är lillasyster till Barcelona. Katalanska pratas nämligen också här. Valencia är Spaniens tredje största stad och har cirka 800 000 invånare i kommunen och cirka 1,6 miljoner invånare i storstadsområdet. Plaza de la Virgen heter ett torg som ligger i centrum. Där är en fontän i mitten och där ligger Valencias katedral med tornet Miguelete. Playa de la Malvarrosa heter stranden i Valencia, den ligger ca 5 km från centrum och kantas av både strandpromenad och restauranger.

Och så har vi Ciutat de les Arts i les Ciències (vetenskapsstaden), som är ett stort komplex med flera futuristiska byggnader där de flesta är utformade av arkitekten Santiago Calatrava som kommer från staden. Bland byggnaderna i vetenskapsstaden finns operahuset, en biograf, vetenskapsmuseet Museu de les Ciències Príncep Felipe, kongresshallen Ágora och det oceanografiska museet l’Oceanogràfic.

Från Barcelona till Valencia är det drygt tre timmar med tåg.

12. Menton, Frankrike
Menton är den sista lilla staden i det pärlband av städer som ligger längs den franska rivieran. Mellan Monaco och Italien ligger turistorten som en gång tiden ”upptäcktes” av den brittiska drottning Victoria. Husen i den äldre delen av Menton påminner om de pastellfärgade byarna på den italienska sidan om gränsen. Medelhavets vatten är milt turkost i kvällssolens ljus.

Tågresan från Paris till Menton tar cirka sju timmar inklusive bytet i Nice. Då är första delsträckan med snabbtåget TGV. Från Milano är det fyra och en halv timme inklusive byte i Ventimiglia.

13. La Rochelle, Frankrike
La Rochelle heter en stad på den franska atlantkusten som vi besökte senast för tre år sedan. Hela familjen har varit där en gång tidigare och jag var också där som ung tågluffare på 80-talet. Hamnade där mest av en slump. Den låg, på den tiden, på en lagom lång natts tågresa från Paris. Det är verkligen en mysig stad, La Rochelle. Fina stenhus. Härliga marinor. Vid hamnen finns flera gamla befästningar från 1300- och 1400-talen, som befästningstornen La Chaine och Saint-Nicholas. Bland äldre byggnaden märks också rådhuset från medeltiden, senare ombyggt.

Från Paris till La Rochelle är det knappt tre timmar med Höghastighetståg.

14. Carcassonne, Frankrike
På håll ser den gamla befästningen ut som en vy ur en medeltida saga. Carcasonne heter staden i södra Frankrike som kanske just därför är så känd för sin världsarvsklassade gamla stad och ringmur. Som är en blandning av lyckat fejk och äkta vara. De nedersta delarna av muren och det äldsta tornet är från romartiden och sedan har anläggningen byggts till och byggts om i så många historiska vindlingar att det inte går att hålla reda på allt. Det är kungar och krig mellan olika kristna inriktningar och belägringar och en gris som kastades ut över muren och… Det går, som sagt, inte att hålla reda på allt. Men vackert är det.

Från Paris tar det drygt fem timmar med två olika höghastighetståg och ett byte till Carcasonne.

15. Köpenhamn, Danmark
Nyhavn med sina färgglada hus. Alla vackra och pampiga byggnader som Christian IV lämnade efter sig. Massor av offentlig konst. Och så har vi Palads, som är en stor-biograf och som är inrymd i vad som måste vara Köpenhamns färggladaste byggnad. Jo, Köpenhamn är väldigt vackert. Men tyvärr också dyrt.

Köpenhamn ligger drygt fem timmar med snabbtåg från Stockholm och en halvtimme med Öresundståg från Malmö.

16. Füssen, Tyskland
Du har säkert hört talas om slottet Nueschwanstein i Bayern. Det går bra att vandra hit från Füssen. Den finns en gångväg utmed först sjön Schwansee och sedan Alpsee. Du kommer delvis att gå igenom bokskog och kommer även förbi gamla gula Schwanstein som numera heter Schloss Hohenschwangau. Att vandra från Füssen till Schwansteinslotten tar drygt en timme om du går i rask takt.

Ungefär två timmar tar det med tåg från München till Füssen.

17. Granada, Spanien
Granada är huvudstaden i den spanska provinsen med samma namn. Staden ligger i Andalusien i södra Spanien, vid foten av bergskedjan Sierra Nevada. Här ligger den vackra moriska borgen Alhambra. Vackrast är kanske Myrtengården som domineras av en stor, stilla vattenspegel omgärdad av myrten. Men här finns också vackert kakel, ornament och trädgårdar. Själva staden är också fin och väl värd att se. Vi bodde i en grotta när vi var här.

Hit är det långt att åka tåg från Sverige men för den som har många dagar till förfogande går det. Från Córdoba tar det ungefär två och en halv timme till Granada.

18. Saint-Malo, Frankrike
Saint-Malo ligger vid Engelska kanalen i Bretagne, nära gränsen till Normandie. Här finns Europas häftigaste tidvatten och skillnaden mellan hög- och lågvatten kan vara så stor som 13 meter. Staden som är återuppbyggd efter andra världskrigets bombningar grundades av gallerna under det första århundradet efter Kristus men hade sin storhetstid under medeltiden. Från 1590 till 1594 var staden till och med en självständig republik med mottot: ”inte fransk, inte bretonsk – men malouinsk”. Stränderna är en blandning av fina sandstränder och karga klippor. På några av klippöarna finns medeltida borgar. Vid en av sandstränderna finns en havspool som håller vattnet innestängt när stranden drar sig långt, långt ut. Hyr du bil kan du ta dig vidare till den vackra klosterön Mont-Saint-Michel.

Höghastighetståget TGV tar dig på tre timmar till Saint-Malo från Paris.

19. Karlskrona, Sverige
Som ett pärlband av dansk/svensk 1600-talshistoria ligger de vid Hanöbukten. Först kom Kristianstad när området fortfarande tillhörde Danmark. Sedan – när det blivit svenskt – först Karlshamn och sedan Karlskrona. Och vackrast av dem alla är nog ändå Karlskrona. I alla fall en vindstilla dag när solen skiner. Världsarv är staden också.

Från Malmö är det knappt tre timmar med direkttåg till Karlskrona. Från Stockholm tar det knappt fem timmar med två byten.

20. Verona, Italien
Förutom Rom så finns det ingen stad i italien som har så många antika lämningar som Verona. Därtill massor från medeltiden och framåt. Det är en vacker stad och närheten till Gardasjön, dit du också kan ta dig med tåg, är ett stort plus. Men Romeo och Julias balkong känns mest som en turistfälla.

Verona ligger ungefär två timmars tågresa från Milano och till Venedig tar det ungefär en och en halv timme med tåget.

Tåg på väg till Vernazza, Italien. Först ut på listan.

12 kommentarer

Under lista, resor, tåg, vackra platser

Taggat som

1 april, 2019 · 07:10

Zebran är inte vit med svarta ränder!

Randigt är roligt. Och ränderna går aldrig ur. Zebror är festliga djur. Som ibland vänder rumpan till.

Som här i Ngorongorokratern i Tanzania. Här tillbringade jag min 50-årsdag för ett par år sedan. En kombinationsresa med safari på fastlandet och sol och bad på Zanzibar. Sådana resor finns att boka via olika arrangörer i Sverige men blir då riktigt dyrt. Du kan göra som jag och spara en hel del pengar genom att boka själv.

Vita ränder
Men visste du att zebrorna inte är vita med svarta ränder? Forskning har visat att zebrorna som embryon först är svarta för att mot slutet av sin utveckling i livmodern få de vita ränderna.

Där ser man. Svarta djur med vita ränder, alltså! Vad trodde du?

(Och nej, det ÄR inte ett aprilskämt för detta har jag läst på Wikipedia.)

9 kommentarer

Under djur, natur, resor, vackra platser

Taggat som , ,