Kategoriarkiv: vackra platser

Tre till från Stenshuvud

Höstfärger möter turkosblått hav.

Havet har ätit sig in under träden. Kanske för att det har varit högvatten?

Vackert är det ändå, som vanligt!

6 kommentarer

Under höst, natur, resor, Skåne, vackra platser

Tre till från Haväng

Stenåldersstenarna symboliserar allt det som gått förlorat. Och allt det som finns kvar.

Hav och äng blir Haväng.

Bakom höstlöven sover vandrarhet sin törnrosasömn i väntan på nästa års övernattande turister.

2 kommentarer

Under historia, natur, resor, Skåne, vackra platser

Österlen på hösten – 5 saker att inte missa

Österlen, på den skånska östkusten, kan vara minst lika vackert på hösten som på sommaren. Vi har varit där idag. Underbart brittsommarväder! Välj gärna att åka hit just en på en vacker höstdag i oktober. Men vad får man inte missa? Här är min lista:

1. Stenshuvud
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Och igen. Och igen. Sandstranden mellan Stenshuvud och Knäbäckshusen är Sveriges vackraste strand! Lika vacker på hösten som på sommaren. Jag såg till och med ett par små flickor bada i vattnet, men det var nog inte särskilt skönt. Bättre då att promenera längs vattnet.

Stenshuvud är nationalpark sedan 1986. Den är 390 hektar stor. Parkens kärna är det 97 meter höga berg som skjuter ut i havet. Till största del består parken av lövskog, i synnerhet avenbok och bok.



2. Kiviks musteri
Vid Kiviks musteri finns en butik, restaurang och besökscenter med odlingar och utställningar. Här planterade Henric Åkesson sina första äppelträd 1888 och verksamheten drivs än idag av samma familj. Flera generationer senare. Vi åt lunch där idag. Och gjorde ett mindre inköp för att fylla på med dryck från årets skörd. När du ändå är här i trakten tycker jag inte att du ska missa att göra ett stopp här.



3. Äppeltavlan och Kiviks hamn
En ny äppeltavla avtäcks årligen i samband med äppelmarknaden. I år hölls den den 29 september. Men tavlan får vara kvar i flera veckor, i år till och med den 21 oktober, så det finns flera chanser varje år att se tavlan på plats. Årets tavla föreställer Stenshuvud. Det var gott om folk, och inte helt lätt att hitta parkering, vid Kiviks hamn idag.



4. Haväng
Haväng får inte heller missas. Platsen, som är mycket vacker, ligger inom Verkaåns naturreservat vid havet och har ett närmast hedliknande landskap med ovanlig sandstäppsvegetation.

Havängsdösen är inte minst mäktig. Det är en megalitgrav av typen dös från yngre stenåldern, c:a 5 500 år gammal.



5. Brösarps backar
Det här är ett backlandskap som omger orten Brösarp. Backarna är avlagringar från senaste istiden. De är kalkhaltiga och består främst av mo och sand. Området är känt för att vara naturskönt och för sin flora, och hålls öppet genom betning. Brösarps backar är också, precis som Haväng, en del av Verkeåns naturreservat.

Här gjorde vi vårt sista stopp för dagen.



7 kommentarer

Under årstider, höst, resor, Skåne, vackra platser

Hösten drömmer om älvor på fälten

Hösten drömmer drömmar om älvor som dansar över fälten i Blekinge. När jag åker till jobbet. Och när jag åker hem. Bilder fotograferade med iPad genom ett tågfönster har sina begränsningar. Men säger ändå något om stämningen.


11 kommentarer

Under årstider, Blekinge, fotografi, höst, iPad, resor, tåg, vackra platser

Höstlovstips: Rom


Vi var i Rom på höstlovet 2014. Jag har tagit reda lite på om priser och möjligheter för den som skulle vilja besöka Rom på höstlovet i år. Men först en tillbakablick på vår resa:

Tänk att gå en höstlovsdag längs Tibern, titta på roligt parkerade bilar och se platanerna skifta i höstfärger. Titta på duvorna och promenera via broarna vid Tiberön och förbi Cloaca Maxima. Tänk dig en underjordisk avloppskanal från 600-talet före Kristus som fortfarande är i bruk. Snacka om hållbart samhällsbyggande!

Höstlov i Rom
Tänk dig att visa dina barn Colloseum och Forum Romanum. Och Vatikanen. Kanske när påven talar till folket. Tänk dig att göra en utflykt till Roms akvedukter eller till en badort någonstans längs kusten. Vi besökte fina Sperlonga och fick oss till och med ett dopp i havet.

Vi bodde annars i en lägenhet på bottenvåningen i ett vackert gammalt flerfamiljshus inne i centrala Rom. Lägenheten låg alldeles intill Tibern där det är fint att promenera bort mot Petersskyrkan vars kupol syns i bakgrunden.Inte långt från Piazza Navona. Där du kan äta middag på kvällen eller bara ta en gelato – en italiensk glass.

10 tips
Jag har skrivit förut om tio saker som du inte får missa i Rom och som vi naturligtvis valde att uppleva: Antikens lämningar, bokstäverna SPQR, Tibern i blå timmen och änglarna på Ponte Sant’Angelo, fontänerna, torghandeln, Vatikanen, att strosa omkring lite planlöst och hitta utanför guideböckerna. Samt att äta gott.

Vad kostar det?
Om du vill besöka Rom på höstlovet i år så är det så klart lite sent att boka. Men inte för sent. Med avresa från Kastrup, Köpenhamn kan du komma iväg lördagen den 27 oktober klockan 20:30 på kvällen och landa 23:05. Väljer du sedan att resa tillbaka fredag morgon klockan 07:55 för att landa 10:25 så kostar flygresan tur och retur för fyra personer just nu cirka 6 500 kr. Flygresan kan du – om du vill – klimatkompensera genom en gåva till VI-skogen på 500 kr.

Dyrare från Arlanda
Från Stockholm blir det tyvärr betydligt dyrare. 10 000 kr mer, alltså totalt drygt 16 000 kr, just de dagarna och då gäller det ändå inte direktflyg. För direktflyg tillkommer ytterligare ett par tusen och du hamnar då på ett pris på över 18 000 kr för fyra. Den som bor runt huvudstaden kan ju därmed överväga att ta tåget eller köra till Kastrup. Det lär bli billigare. Parkera bilen och/eller övernatta är billigare på svenska sidan om bron. Vid Hyllie till exempel.

Sex nätter i Rom för fyra personer i bra mellanklassboende kan du boka till priser från cirka 6 500 kr upp till ungefär det dubbla beroende på läge och övriga önskemål.

Totalkostnad
För som lägst 13 000 kr kan du alltså just nu boka flyg och boende i Rom höstlovet 2018. Det som tillkommer är kostnader för att ta sig till och från flygplatserna, bagageavgifter, eventuell klimatkompensation och måltider. Lycka till med bokningen!

Här några fler bilder från vår resa 2014 som jag förut inte har publicerat:







7 kommentarer

Under resa med barn, resor, vackra platser

Tre landskapsbilder från Frankrike



Tre bilder fotograferade mellan klosterön Mont Saint-Michel och bondbyn Beauvoir i Normandie, Frankrike.

8 kommentarer

Under fotografi, natur, resor, vackra platser

Höstdepp?


Just nu passerar pågatåget Mörrumsån. Det är bedårande vackert i morgonljuset men jag känner mig nedstämd.

Igår promenerade vi här. Ån flöt stilla. För att vara Mörrumsån. Som annars är mer som än norrländsk älv än en å. Vi såg en mysko anka, som visade sig vara en myskanka. Päron föll i drivor från ett träd vid åkanten. Annars var allt lugnt. Det kändes bättre för en stund.

Men nu är deppigheten över mig igen. Kanske är jag bara morgontrött? Kanske är det svårigheten i att hitta in i en ny roll på jobbet? Eller är det hösten som ska komma? Nu när sommaren sjunger på sista versen?

Kanske är det en höstdepp på gång?

17 kommentarer

Under årstider, Blekinge, Karlshamn, mitt jobb, natur, personligt, resor, vackra platser

Lagunen Aitutaki

Vi var där i månadsskiftet augusti/september 2001. En av världens vackraste platser. Lagunen i Aitutaki, Cooköarna. Söderhavet. Det här var på den tiden som man fotograferade med film. Tur det. Annars hade jag inte gjort annat än fotograferat på hela dagen.

De här versionerna av bilderna är avfotograferade från diaprojektioner. Därav kvaliteten.


2 kommentarer

Under resor, vackra platser

Alligatorer och tvättbjörnar i New Orleans träskmarker

Två saker ville jag uppleva i New Orleans. Dels stadens berömda ”French Quarter”. Och dels en så kallad ”Swamp Tour” i Louisianas träskmarker. I övrigt är vi här för att ta det lugnt och vila upp oss innan jobb och skola drar igång igen. Träskturen blev av i går.

Det var inte helt lätt att välja arrangör för turen. Det ligger en hel mängd foldrar i hotellets foajé från företag som erbjuder olika upplägg. Till slut föll vårt val på Pearl River Eco-Tours eftersom de erbjuder turer i hyggligt små båtar, hämtar direkt vid vårt hotell och har rykte om sig att vara den av arrangörerna som gör minst åverkan på miljön.

Bussen
Vi hämtas vid hotellet klockan 8:30. Bussfärden ut till bolagets anläggning vid Pearl River tar ungefär 40 minuter sedan även övriga deltagare hämtats på sina hotell. Väl på plats betalar vi återstående 114 dollar utöver de 77 som vårt hotell redan tagit betalt som deposition. Det är för tre ”vuxna” och ett barn på 12 år. Vid anläggningen finns toaletter som vi passar på att besöka innan turen.

Båten
Själva båtturen är på ungefär en timme. Direkt vid bolagets anläggning ser vi flera alligatorer. Dessa lockas att hoppa efter marshmallow på pinne. Alligatorerna äter inte detta godis för människor mer än av misstag, och de passerar då bara igenom kroppen. Att de alls lockas att hoppa efter dem beror på att de liknar ägg som de gärna äter.

Växterna
Pearl River utgör i de här delarna gränsflod mellan delstaterna Louisiana och Mississippi. En bit upp från havet är vattnet bräckt men vi fortsätter upp i det rena sötvattnet. Här heter träsket ”Honey Island Swamp”, efter de honungsbin som förr fanns här. Alla träd och växter som växer här är sådana som tål att översvämmas. I träden växer en ananasväxt som påminner om skägglav till växtsättet och kallas ”spanish moss”.

Djuren
Under turen ser vi utöver alligatorer flera fåglar, mest ett par sorters häger, någon sköldpadda och ett helt gäng tvättbjörnar. Även dessa matas med marshmallow på pinne. Vi ser även en Cajun-by. Cajunerna är så klart människor, en etnisk grupp som från början var fransktalande och bodde i Kanada, men som fördrevs därifrån av engelsmännen.

”The Honey Island Monster” som guiden berättar om tror jag dock inte ett smack på.

Dricksen
Efter båtturen får vår guide 20 dollar i dricks men tyvärr har vi bara fyra dollar kvar i kontanter att ge till busschauffören, som också hon guidade en del och bland annat berättade om orkanen Katarina 2005.

Betyget
Totalt sett är det här en väldigt lyckat utflykt som du absolut bör göra när du besöker New Orleans. Ofoget att mata djuren med godis tycks tillämpas av alla arrangörer här så det får man tyvärr leva med. Men annars är det ett fantastiskt och alldeles kagom äventyrligt äventyr som jag inte skulle ha velat vara utan. Fyra och en halv stjärna av fem möjliga.














3 kommentarer

Under miljö, natur, resa med barn, resor, vackra platser, vatten

Med båt till Niagarafallen

Att åka i en tunna nedför Niagarafallet är numera strikt förbjudet. Däremot är det mycket vanligt att åka båt uppströms fram till Hästskofallen. Antingen åker du i en röd båt från den Kanadensiska sidan eller så gör du som vi och tar den blå båten från den amerikanska sidan.

Den första glimt vi får av de berömda vattenfallen är vyerna på vår vänstra sida när vi promenerar över gångbron till den hiss som ska ta oss ner till Maid of the Mist, båten vi ska åka med till Niagarafallen. Utsikten är hänförande trots gråvädret. Men vår guide manar på oss. Vi ska inte stanna och fotografera nu. Det blir det tillfälle till senare. Nu ska vi skynda oss ner innan det hinner bli några köer.

Utflykt från New York
Vi är 17 personer som är på en heldagsutflykt från New York. Det är min svägerska som har ordnat utflykten och bokat en minibuss från Grey Line Niagara Falls som tar oss runt under dagen. Ross är vår chaufför och guide. Han mötte oss på flygplatsen i Buffalo och har under den halvtimmes långa färden till Niagara bjudit oss på kola gjord på lönnsirap och berättat om dagen vi har framför oss och om det vi ser längs vägen. Bland annat berättade han att Niagarafallen är USA:s äldsta ”State Park” och när vi åkte över den östliga armen av Niagarafloden till Grand Island att det bara är 10 % av vattnet som rinner det hållet.

Goda råd
På väg in i hissen ger han oss rådet att vänta med att ta på de blå regnkappor vi får där nere tills vi går ombord på båten. Det kan bli varmt att stå och vänta med dem på. Och vi får också rådet att inte gå upp på båtens övre däck utan istället stanna på nedre däckets vänstra sida där vi kommer att få se de bästa vyerna.

Vattenfallen
Runt båten dyker svarta skarvar när den avgår mot Amerikanska fallen. Dessa ser vi också mycket bra där vi står på båtens vänstra sida, även om vattnet redan nu skummar så pass att jag väljer att ta av mig glasögonen och lägga ner dem i den lilla orangea ryggsäck jag har med mig som kameraväska. Amerikanska fallen är 325 meter breda och sedan är det kanske ungefär den dubbla sträckan innan vi är framme vid Hästskofallen som är 920 meter breda. Båda fallen är 54 meter höga. Nu skummar vattnet så pass att vi dels blir rejält blöta, dels knappt ser någonting. Men kul är det! Vi skrattar mycket. :D

Entré
Väl tillbaka tar vi hissen upp igen och får mycket riktigt gott om tid att fotografera vyerna från plattformen som är i höjd med den övre vattenytans nivå. I vårt heldagspaket ingick inträdet men annars kostar det 19,25 dollar per vuxen, i 2018 års prisläge, att åka med båten .

Senare under dagen kommer vi att få flera möjligheter att fotografera de blå båtarna från olika vinklar.








4 kommentarer

Under resa med barn, resor, vackra platser

Normandies vita klippor – en utflykt med förvecklingar


Ser du de två röda prickarna på stranden? Det är människor! (Min sambo och vår yngsta son, 12-åringen.) Vi har besökt två platser vid Alabasterkusten. Även om det inte riktigt var meningen att besöka båda två så kan jag så här i efterhand konstatera att bägge platserna var både sevärda och vackra.

Som Dovers vita klippor
Inför dagens utflykt kollar jag i guideboken. Det är bok tjock som hela Frankrike. Om hela Frankrike. Den har sedan långt innan avresan fått några få invikta hörn. Det är jag som har vikt in dem när jag rekognoserade inför vår resa till Normandie, i norra Frankrike. En av de markerade sidorna är den där det står att läsa om motsvarigheten till Dovers vita klippor, men på denna sidan Engelska kanalen, Côte d’Albâtre. Eller Alabasterkusten som den heter på svenska. Det är en kust längs kalkstensplatån Pays de Caux, som ligger en bit bort, här i Normandie. Kusten sägs domineras av ljusa kalkstensklippor, som gett den dess namn. Klipporna är upp till 105 meter höga. Det är en 13 mil lång kuststräcka som ska vara belägen mellan utloppen för floderna Seine och Somme. Den största staden längs kusten är Dieppe. Klippornas kalksten avsattes på dinosauriernas tid, under Yngre krita.

Elefantklippan
I guideboken står det särskilt att läsa om Falaise d’Aval som liknas vid en elefant som sticker sin snabel i vattnet. Platsen är omnämnd både i löpande text och i en bildtext. Den vill jag se! Jag letar upp platsen i Google Maps och vi ger oss av på eftermiddagen efter att på förmiddagen ha badat i den ljumma utomhuspoolen på hotellet i Houlgate. Det tar drygt en och en halv timme att köra. När vi kommer fram passerar vi först genom en by som heter Saint-Valery-en-Caux, kör ner längs en kajkant mot havet, förbi en husbilscamping (eller möjligen bara ställplats) och därefter in på en parkering för personbilar. Vi ställer bilen där. Kusten är mäktig med havet, stranden och den branta bergväggen och liknar i stora drag den på bilden i guideboken. Utom det att någon elefantklippa kan jag inte se.

Bortom kröken?
Kusten kröker något en bit bort och jag tänker att elefantklippan kanske finns bortom den kröken. Jag börjar gå. De andra hänger inte på men jag tänker att de kommer väl. Jag går och går. Det är längre än jag trodde. Precis vid parkeringen var det fler turister på stenstranden. Någon simmade till och med i vattnet trots att det inte verkade vara en plats där det var helt lätt att ta sig i för att bada. Men ganska snart är jag ensam. Det börjar bli skräpigt på stranden. Plastskräp från havet. Bland runda fina kalkstenar. Och många mer oregelbundna stenar av flinta.

Avloppsvattenfall
Jag kommer fram till en rostig spont som är nedslagen mellan strandens stenar i en vinkelrät linje nästan ända från klippväggen och ut i vattnet. Precis in mot bergväggen kan jag ta mig förbi. På andra sidan ser jag en av de mer ”intressanta” avloppslösningar jag sett. En avloppstunnel mynnar en bit upp på bergväggen. Avloppsvattnet faller likt ett vattenfall ner på stranden och ”infiltrerar” bland de ganska stora stenarna på stranden. Knappast en lösning som överhuvudtaget renar spillvattnet innan det når havet. Men det kan ju vara renat nnan det släppts ut i tunneln, det vet jag ju inte. Men att det är avlopp känns på lukten.

En ny klippkrök
Jag har fortfarande inte rundat den där kröken så jag fortsätter. Om det här är rätt plats kan detta inte vara sättet att ta sig till den berömda klippformationen, tänker jag, när jag går där, och undrar om det istället finns en gångstig ovanför klippkanten. Väl framme där klippväggen kröker kan jag konstatera att det finns en ny krök längre bort. Men jag vågar inte vandra vidare. Har ingen koll på tidvattnet här. Vill inte gärna bli fast mellan branten och ett stigande tidvatten… Dessutom undrar jag om de andra kanske börjar bli irriterade på mig.

Så jag vänder tillbaka. Min sambo Anders och yngsta sonen har följt efter mig men de vänder vid sponten. (Lägg märke till att de syns i sista bildens högra hörn:)




Fem mil
Väl tillbaka kommer jag överens med de övriga att vi ska köra med bilen upp så att vi kommer upp på klippkanten för att se om vi kan promenera där mot elefantklippan. Vi kör uppåt genom byn och kör runt lite. Men vi hittar aldrig någon skyltning eller rimlig väg ut mot klippkusten. Så vi ger upp att hitta elefantklippan genom att köra på måfå. Jag googlar ”elephant cliff Normandie”. Det visar sig snabbt att platsen istället ska ligga vid Étretat. Dit är det fem mil och nästan en timme i bil.

Jag är glad att jag inte fortsatte gå längs stranden krök efter krök…

Nya hinder
Väl i Étretat är vägen ner mot stranden, som Google visar att vi ska köra, avstängd. Vi parkerar bilen på en p-plats i en backe en bit ovanför byn. Vi söker ut närmaste gångväg mot elefantklippan och följer den. Vi ser en klippa på håll som påminner något om den berömda. Men jag som sett bilder ser att det inte är den. Vi går vidare. Kommer till en vägbom. Skylten på platsen är på franska. Vi förstår att det är privat mark, en golfbana, men är inte helt säkra på om det bara är bilar som förbjudits att passera. Eller om det även gäller gående. Jag väljer att gå vidare. De övriga stannar. När jag gått igenom messar jag till de andra att det inte var någon fara att gå igenom men de väljer att gå runt.

Upplösningen
Jag hittar fortfarande inte rätt klippa. Får mess från resten av familjen att de ser den nerifrån byn. Den måste vara synlig här uppifrån också, tänker jag och följer stigen uppåt. Går ut på en klippa och ser raukar, stranden, byn, andra vackra klippformationer, en kyrka högt upp på klippkanten på andra sidan byn, det lätt turkosa havet… Men ingen elefantklippa. Jag ger upp och går ner till de andra. Det visar sig att elefantklippan var den jag stod på. Inte för att den ser ut som en elefant heller. Den ska väl likna en snabel tänker jag, klippan som skymtas på sista bilden, bakom båtarna i hamnen. Men inte ens det håller jag med om. Kanske ska den ses från andra hållet? Men nåja. En utflykt blev det. Till två vackra platser längs Alabasterkusten. Även om det var en del förvecklingar på vägen. Och även om jag fortfarande inte vet vilken av dem som heter Falaise d’Aval egentligen. Om det var guideboken eller Google som hade fel.




2 kommentarer

Under resor, vackra platser

Beauvoir – by nära Mont Saint-Michel

Ungefär en halvmil från den vackra klosterön Mont Saint-Michel i Normandie ligger den lilla byn Beauvoir. Den har bara 410 invånare och är, trots närheten till en av Frankrikes mest berömda sevärdheter, en ganska sömnig liten bondby.

Den finns belagd från 1100-talet och namnet betyder ungefär ”vacker utsikt”. Och vacker utsikt är det ju onekligen här. Husen är byggda av grå sten och bland husen syns höns, får, kor och blommor. Och i utkanten av samhället anas Mont Saint-Michel på håll. Byns kyrka heter för övrigt också Saint-Michel.

Bo och äta
Inför vårt besök vid Mont Saint-Michel valde jag att inte boka in oss på något av hotellen på eller allra närmast den berömda ön. Istället bokade jag in oss på ett lägenhetshotell som har en liten pool och ligger just i den här närbelägna byn – Beauvoir. Trots att den utlovade gratis wi-fi:n inte fungerade i den lilla lägenheten, men bara utomhus, är Recidence Appart’hôtel FleurduMont ett prisvärt boendealternativ i området. Inte minst för barnfamiljer. Dock var madrasserna i sängarna i köket väl hårda.

Den första kvällen här valde vi att äta i byn, ute vid stora vägen som går mot klostret, på en restaurang som heter La Fermette, där min sambo, Anders, var mycket nöjd med ostronen till förrätt och jag åt en galette, bovetepannkaka, med chèvreost till huvudrätt. Mums!








5 kommentarer

Under resor, vackra platser

Saint-Malo – en pärla i Bretagne med Europas häftigaste tidvatten

Vi åker tåg norrut genom Europa. Vi är på väg hem från en tågsemester där vi haft staden Saint-Malo som bas. Ännu en fransk pärla, som till exempel La Rochelle och Menton, som är kända turistorter för fransmännen själva, men som är relativt okända i Sverige.

Något som inte stämmer
Vi anländer första gången till Saint-Malo med ett försenat tåg en sen kväll i slutet av juni. Det är en och en halv kilometer att gå från järnvägsstationen till gamla stan. Väl framme följer vi vattnet en bit innan vi går in genom en av portarna i ringmuren, som ger ett välbevarat intryck. Det är lugnt i stan. De höga grå stenhusen ger ett stramt intryck. Och det känns på en gång att det är något som inte stämmer. Husen ser nyare ut än vad byggnadsstilen antyder.

Bombades sönder
Jag googlar när vi kommit fram till lägenheten vi ska bo i och finner förklaringen: staden bombades svårt under andra världskriget. Hela 80 % av byggnaderna i gamla stan förstördes i september 1944. De allierade hade – som det skulle visa sig – felaktiga uppgifter om att nazisterna hade trupper gömda innanför ringmurarna. Amerikanerna använde här napalm för första gången. Staden återuppbyggdes mellan 1948 och 1960 i en stil som anknyter till hur staden såg ut före bombningarna utan att för den skull vara en identisk kopia. Ringmuren ska dock ha klarat sig bra.

Självständig republik
Staden som grundades av gallerna under det första århundradet efter vår tideräknings början fick sitt namn efter en munk från Wales och hade sin storhetstid under medeltiden. Från 1590 till 1594 var staden till och med en självständig republik med mottot: ”inte fransk, inte bretonsk – men malouinsk”.

Häftigaste tidvattnet
Saint-Malo ligger vid Engelska kanalen i Bretagne, nära gränsen till Normandie. Här finns Europas häftigaste tidvatten och skillnaden mellan hög- och lågvatten kan vara så stor som 13 meter. När vi är här når vattnet aldrig ens upp till ringmurens bas men populära tavlor till försäljning visar hur vågorna, när tidvattnet och vädret är som mest extremt, slår in över muren. Och tidvattnet rör sig snabbt ut och snabbt in. Det gäller att vara uppmärksam så att du inte blir fast på någon av de öar som du kan promenera till vid lågvatten.

Vakt motar bort mig
Men det finns vakter som hjälper till. Jag promenerar ut en eftermiddag på en stenlagd gångväg på havsbotten när havet är på väg in. Vågorna är små men slår emot stenarna. Vattnet är turkost. Jag tar av mig skorna och går barfotad men när jag kommer över till ön möts jag av en vakt i gul väst som likt en fåraherde föser i land de sista turisterna över den stenlagda gångvägen. Så det är bara för mig att gå tillbaka igen. Bakom mig väller vattnet in över gångvägen. En annan dag kommer jag istället över till den första av öarna innan tidvattnet ens har hunnit ut helt, genom att vada över. Det känns lite speciellt att gå på en gångväg i havet.



Vädret
Temperaturen ligger normalt under sommarmånaderna runt 22 grader men vi har tur och har några grader högre temperaturer som högsta dagsnoteringar. Området är inte lika solsäkert som Medelhavet utan snarare något lite, lite mindre solsäkert än Sverige, så vi har tur med vädret som har nästan bara solsken när vi är här.

Stränder och öar
Stränderna är en blandning av fina sandstränder och karga klippor som ger ett vulkaniskt intryck. På några av klippöarna finns medeltida borgar. Vid en av sandstränderna finns en havspool som håller vattnet innestängt när stranden drar sig långt, långt ut. Vattnet är svalt ungefär som ett svenskt sommarhav och det går bra att doppa sig även om man kanske inte ligger i så länge.

Turism
Saint-Malo har cirka 50 000 invånare men sommartid kan det med sommargäster och turister bli så många som 200 000 personer som vistas här samtidigt. Väldigt många av besökarna är seniorer. Härifrån går färjor till både Storbritannien och Jersey så utöver franska besökare är här en hel del britter.

Att äta ute
På restaurangerna i Saint-Malo kan du äta av det vanliga turistortsutbudet som hamburgare och pizzor. Här finns också en speciell variant av crêpes som kallas galettes och görs på bovete. Men populärast är nog skaldjur som ostron, musslor och havskräftor. Mums!












4 kommentarer

Under historia, natur, resor, tåg, vackra platser

Tre snabba från Saint-Malo – igen

Tillbaka i Bretagne igen. Vid kanten av den blåa, och för all del även turkosa Atlanten. :)

(Återkommer med mer info vid senare tillfälle. Tror jag nog.)


Lämna en kommentar

Under resor, vackra platser

Stranden heter Plemont och finns på Jersey

Vi var här idag. Tog buss nr 8 från Saint Helier från busstationen som heter Liberation Station. Det är ungefär 11 km och tar ungefär 40 minuter att ta sig hit med buss.

När vi kommer hit är det högvatten och viken är full av vatten. Jag tar på mig baddräkten och sätter mig i en trappa i vattenbrynet och låter vågorna skölja över mina ben och upp mot magen.

När vi åker härifrån finns det en lång sandstrand på platsen.

Vackert kustlandskap
Badtemperatur som i Sverige i havet på sommaren. Lite svalt men helt okej. Längst inne i klyftan finns ett litet vattenfall och i övrigt är det ett vackert klipp- och grottlandskap med turkost vatten. Det är mysigt att strosa omkring med pojkarna och bada bland klipporna innan tidvattnet drar sig längre ut. Tyvärr är det en del molskyar när vi är här, men vi får ändå glimtar av solen.

Stranden heter Plemont Beach eller Plemont Bay. Ett kafé finns på platsen. De har jättegoda mackor. Godast är de med bacon, brie och tranbär. Näst godast de med alldeles färsk krabba.

Badvakter finns det också. De ser ut precis som i Australien. Med surfbräda och allt.

Inte Storbritannien
Och den här badplatsen finns alltså på Jersey som teknisk sett inte tillhör Storbritannien utan tillhör det brittiska kungahuset direkt. Jersey är en av Kanalöarna och är belägen utanför Normandies kust. Men vi tog färjan från Saint-Malo i Bretagne, som är den smidigaste vägen hit. Ön är ett självstyrande område (Bailiwick / Balliage) som lyder direkt under den brittiska kronan som kronbesittning (Crown Dependency), och ingår inte i Europeiska unionen och alltså inte heller Förenade kungariket Storbritannien med Nordirland. Förutom huvudön Jersey ingår även de små ögrupperna Minquiers och Écréhous som endast tidvis är bebodda. Huvudstad är Saint Helier (ofta stavat som St. Helier).

Varningar
Jag gillade den här platsen jättemycket. Men tänk på att tidvattnet kan vara strömt och att man inte får beträda grottorna eller klättra på klipporna. Eller som det stod på en informationsskylt på svenska (!): ”Risk för fallande stenar. Klättra inte på klippväggen. Sätt dig inte på cliff. Gå inte nära stup. Gå inte eller ange grottor.”






3 kommentarer

Under resor, vackra platser

Mont-Saint-Michel – så undviker du besvikelse


Är Mont-Saint-Michel i Frankrike en dröm eller en turistfälla? Hur gör du för att uppleva tidvattnet? Hur undviker du att bli besviken? Här är några tips och trix från mig som precis varit där med min familj.

Vi står uppe på berget på den berömda ön i Normandie och blickar först upp mot klostret och den den gyllene ärkeängeln Mikael högst uppe på tornets topp innan vi vänder blicken nedåt mot bron som leder tillbaka mot fastlandet.

Tidvattnet kommer
Det är då vi upptäcker hur tidvattnet fullkomligt väller in på öns västra sida och rinner baklänges upp i floden Couesnon. Klockan är strax efter sex på kvällen och det är drygt två timmar till tidvattnet ska stå som högst just den här kvällen, klockan 20:23. När vi kom ut till ön strax innan var det helt och hållet torrt runt hela ön som det är den mesta delen av tiden. Men nu har alltså tidvattnet börjat stiga, även om sträckan in mot land fortfarande är helt torr. Vi står en bra stund och tittar och undrar när en vall av stenblock som byggts i en rät linje i riktning mot floden ska svämmas över. Vågorna slår emot. Måsar cirklar i skyn.

Två timmar senare har vi hunnit äta middag på en av restaurangerna precis innanför ringmuren. Vi står uppe på ett av tornen i muren och konstaterar att ön nu verkligen är en ö på riktigt. Omgiven av vatten. Som det heter. Oceaner av vatten. Eller nåja. När månen ska stiga upp senare ikväll kommer den att vara full. Men fullmåne är inte tiden för det högsta tidvattnet, det är istället vid tiden för nymåne som tidvattnet är som häftigast. Det allra högsta tidvattnet infaller mellan 36 till 48 timmar efter nymåne. Däremot i perioder mellan tiderna runt ny- och fullmåne är tidvattnet inte tillräckligt kraftfullt för att Mont-Saint-Michel ska bli en ö ens vid högvatten.

Undvik att bli besviken
Om du vill se ön omgiven av vatten och uppleva tidvattnets kraft gäller det alltså att vara påläst om både klockslag för högvattnet och hur kraftigt det är olika dagar. Som tur är finns det information om högvattnet på nätet. Där finns också ett schema för innevarande år med aktuella klockslag och vattennivåer. Nu är det inte bara frånvaro av havsvatten som jag tror kan orsaka besvikelse här. Men att ha koll på tidvattnet är en bra början för den som vill undvika besvikelse.






Några andra orsaker till besvikelse hos besökare som kommit hit för att uppleva en magisk plats är, tror jag, vädret, mängden andra besökare, den höga graden av turistindustri samt – för högt ställda förväntningar. Just det där med att förvänta sig att platsen ska kännas sagolik, drömsk eller magisk är nog inte en bra början. Mont-Saint-Michel är en mycket vacker plats. Inte minst sedd på avstånd från det omgivande landskapet. Men en känsla av magi kommer aldrig på beställning. Vädret är inte heller så mycket att göra något åt. Normandie är inte alls lika solsäkert som Medelhavet och har du otur är himlen fylld av mörka moln och kanske regnar det till och med. Det enda du kan göra för att undvika besvikelse i den delen är att kolla in väderprognoserna och förbereda dig på hur det kan vara. Och det vanliga: Kläder efter väder.

Mängden andra turister däremot kan du faktiskt delvis påverka. Undvik, om du kan, större delen av juli och hela augusti. Skolornas sommarlov i Frankrike är till exempel från den 8 juli till den 2 september i år. Och planera ditt besök till tidig morgon eller sen kväll så är det inte fullt lika många att trängas med. Vi valde att se ön under sen kväll två dagar i rad. Första kvällen vid solnedgången och enbart på visst avstånd. Andra kvällen tidigare på eftermiddagen. Det märktes då att många var på väg att lämna platsen när vi kom.

Att ta sig till ön
Vi valde att gå till Mont-Saint-Michel från Beauvoir, byn där vi bodde under vår vistelse i området. Till hotellet, Résidence Appart’hôtel FleurduMont, hade vi tagit hyrbil från Saint-Malo i Bretagne. Men de flesta kör hela vägen till den stora parkeringsplatsen som anlagts för alla bilar och turistbussar som kommer hit. Vettig kollektivtrafik saknas. Utom från själva parkeringsplatsen. Därifrån går gratis bussar ut till klosterön i skytteltrafik med ett par stopp på vägen. Själva parkeringen är dock inte gratis. Runt 12 Euro kostar det att parkera om du inte vet att du klarar av besöket på mindre än två timmar. Då räcker det med drygt 6 Euro. Efter klockan 19 är det dock gratis att parkera förutsatt att du lämnar parkeringen igen innan klockan två på natten. Vad vi upptäckte väl på plats är att många cyklar till ön. Exakt var de parkerar cyklarna när de väl är framme vid ön noterade jag aldrig, men längs floden Couesnon går en asfalterad gång- och cykelväg som är perfekt inte minst för cyklister, eftersom avstånden här är ganska stora.

Dröm eller turistfälla?
Enligt legenden började sagan om Mont-Saint-Michel just som, inte bara en, utan till och med tre drömmar, där ärkeängeln Mikael kom till kyrkoherden S:t Aubert i sömnen och berättade att han skulle bygga ett kloster på ön. Efter den tredje drömmen tog han budskapet på allvar och byggde ett första, mindre kapell på bergets topp år 708. Klostret byggdes sedan genom århundradena till i omgångar och hade sin storhetstid som religiöst centrum under medeltiden. Så sent som på 1800-talet byggdes den högsta spiran som inte minst bidrar till den vackra silhuetten. Och så har ön också dragit till sig först pilgrimsresande och senare turister allt sedan medeltiden.

Ord som drömmig, sagolik och ”som en hägring” används ofta i beskrivningar av Mont-Saint-Michel. Och ön är mycket riktigt fantastiskt vacker. Inte minst på håll där den sticker upp längst ute vid kustlinjen i det annars flacka jordbrukslandskapet. Men som besökare ska du vara medveten om att du inte kommer att vara ensam ute på ön. Tvärt om. Och att prisläget på souvenirer och mat både ute på själva ön och runt parkeringsplatsen inne på landbacken är justerade uppåt på grund av tillströmningen.

Både min sambo, Anders, och en person som kommenterade en bild som jag la ut på Facebook, använde ordet ”turistfälla”. Så långt skulle inte jag gå i min bedömning. Delar av kriterierna är uppfyllda: mycket folk och högt prisläge. Men för att riktigt kvala in under den rubriken ska nackdelarna med en plats överstiga fördelarna och för mig gjorde de inte det. Jag tycker till och med att jag fick ut mer av besöket än jag vågat hoppas på. Dels hade vi tur med vädret och dels var tidvattnet häftigt att se trots att vi inte valt att åka hit under månadens allra mest optimala datum för att beskåda fenomenet.

Att vandra i omgivningarna
Du behöver inte komma långt bort från ön om du vill slippa ifrån turisthorderna. Den här kvällen, vår andra, valde vi att gå den närmaste väg som Google Maps visade från vårt hotell i byn Beauvoir till klosterön. Vi gick längs en smal bilväg förbi sädesfält, potatis- och morortsodlingar och var alldeles ensamma i landskapet. Bara en bil mötte vi. Kvällen innan, däremot gick vi först in till en restaurang i byn som jag kan rekommendera, La Fermette (Anders åt bland annat fantastiskt goda ostron som även jag smakade – och gillade – som annar inte äter ostron), innan vi följde cykelvägen ner mot havet. Det var mycket vackert med juninattens alla blommor, fjärilar och fågelkvitter. Då gick vi senare på kvällen, i solnedgångstid, och även om vi inte var helt ensamma var det verkligen ingen trängsel. Om jag hade haft fler dagar till mitt förfogande skulle jag lagt till vandringar i våtmarkerna längs kusten, men de sträckor vi gick räkte bra och bilder på klostret har jag mer än nog, trots att jag raderat massor av bilder på grund av för många snarlika motiv.

Så pass mycket fotograferar jag att jag också får på mig klagomål från 12-åringen att jag stannar och fotograferar för mycket. Men när vi så småningom kommer tillbaka till ”vår” by efter att ha vandrat tillbaka den andra kvällen är det just Albin som föreslår att jag ska fotografera fler bilder på fåren vi passerar: men nu med solnedgången i bakgrunden. Så då gör jag det.











15 kommentarer

Under resor, vackra platser, Vandra

15 av Europas vackraste platser

Funderar du på vart du ska resa i sommar? Kanske vill du besöka någon av Europas allra vackraste platser? Men vilka är de? Här är en lista över några av mina favoriter. Du som brukar läsa min blogg kommer kanske ihåg att jag förra året publicerade en lista med 7 av Europas allra vackraste platser. De är så klart med på den här listan också, som nu utökats med ytterligare 8 platser. Vi börjar bakifrån:

15. Reine, Lofoten, Norge
Längst ut på Lofoten, långt uppe i norr i Norge, väster om Narvik, längs vägen mot Å, passerar du de vackraste vyer som du ser längs väg E10 på Lofoten. Och det säger inte lite. Särskilt i Reine är det otroligt vackert. De små röda och gula fiskebodarna på pelare, som kallas rorbuer, speglar sig i vattnet. Allra sist passerar du Å, som är den sista byn längs vägen, innan alla vägar tar slut i en parkeringsplats vid världens ände. Å är också en fin by, men inte riktigt lika hänförande som Reine. Reinebrinken har blivit ”the place to be” på Lofoten tack vare bilder på sociala medier. Utsikten ska vara fantastisk. Men stigen upp har blivit så söndertrampad att det rent av blivit farligt att gå upp där.

14. Burano, Italien
Venedig är en väldigt vacker stad. Men jag tycker faktiskt att lillasyster Burano är snäppet vackrare med sina enklare men också fäggladare hus. Du tar vattenbuss Vaporetto nr 12 som går från Fondamente Nove inne i Venedig för att ta dig hit.

13. Tavolara, Sardinien
Vacker som en tavla är hon. Ön Tavolara. Turisterna börjar redan hitta hit men inte i så jättestor omfattning. Och än är det mest inhemska turister som kommer hit för att bada en dag och häpna över naturskönheten. Italienare. För Tavolara är en liten ö som ligger utanför den italienska ön Sardinien. På den nord-östra sidan. En gång i tiden var ön ett eget konungarike. ”Världens minsta” till och med.

12. Björkliden, Lappland
Ibland undrar jag om det kan finnas en finare plats att åka skidor utför än i Björkliden, Lappland. Vyerna mot Torne träsk och inte minst Lapporten. Sex år i rad åkte vi skidor här på vårvintern. Åkte nattåg fram och tillbaka från Blekinge. Mer än ett dygn i vardera riktningen. Men så blev det inte år. Men nästa år. Då hoppas jag att vi kan återvända igen.

Även på sommaren, och på hösten, antar jag, är de nämnda vyerna lika vackra. Då tillkommer också Silverfallet vid platsen där Rakkasjokk rinner ut i Torne träsk och som är mycket vackert. Det ser mer ut som om det vore placerat i ett tropiskt land än i Lappland. Men det är här i norr som det klaraste vatten faller ner som ett vitt skum mellan klippkanterna till en turkos lagun där det möter sjön vid en klapperstensstrand.

11. Knäbäckshusens strand i Skåne
Det måste vara Sveriges vackraste strand. Och en av Europas vackraste platser. I alla fall om du gillar åsynen av tropiska stränder. Sanden är fin och ljus. Lätt rosa i tonen. Lövträd växer tätt inpå och vattnet har inslag av turkost i färgskalan. I bakgrunden syns ett grönt berg på en udde ut mot havet. Det enda som saknas är värmen i vattnet. Annars hade det lätt kunnat tas för en fin naturstrand i Thailand eller Brasilien.

Men det är i Skåne. Stranden ligger på Österlen, i Simrishamns kommun, strax söder om nationalparken Stens Huvud vid Knäbäckshusen.

10. Santorini, Grekland
Det finns så många vackra öar i Grekland: Kreta, Rhodos, Zakynthos, Lefkas, Korfu, Naxos och Paros för att bara nämna några. Allra vackrast är nog ändå Santorini. Så är den också ett populärt stopp för både kryssningsfartyg och amerikanska turister. Ön som sprack vid ett vulkanutbrott som också orsakade den tsunami som har anklagats för den minoiska kulturen på Kretas undergång. Men vackert är det!

9. Riomaggiore, Italien
Husen på klipporna ovanför hamnen klamrar sig fast på ett alldeles orimligt sätt som trotsade de tyngdlagen fullständigt. Men vem bryr sig om Newtons lagar när en stor strålande apelsin sänker sig i Medelhavet och färgar himlen rosa? Riomaggiore är den sydligaste av byarna som räknas till Cinque Terre, i norra Italien och den är alldeles fantastiskt vacker. Inte minst i solnedgången.

8. Plitvicesjöarna i Kroatien
Du kan enkelt själv ta dig till denna en av Europas vackraste platser för att se vattenfallen och det turkosa vattnet med egna ögon. Plitvicesjöarna. Nationalpark sedan 1949. Världsarv (UNESCO) sedan 1979. Ofta med på listor över Kroatiens, Balkans, Europas eller hela världens vackraste platser.

7. Ronda i Andalucien
Ronda måste vara småstaden med Andalusiens och kanske hela Spaniens häftigaste läge. Staden delas av en 120 meter djup ravin av kanjon-typ. Platsen ligger 10 mil från Malaga. Husen klänger längst uppe på branterna och där bor 37 000 personer. Runt omkring är det däremot ett glesbefolkat och ganska kuperat landsbygdslandskap.

6. Lavendelfälten i Provance
Har du som jag sett bilder på böljande lavendelfält i Provence i Frankrike och fått föreställningen att det är väl bara att köra runt lite så hittar du massor av blommande lavendel? Men den föreställningen är tyvärr fel, kan jag berätta. Det krävs normalt ett visst förarbete för att hitta ett ”eget” lavendelfält i Provence att fotografera.

Lavendelfälten vid klostret Sénanque nära byn Gordes i Provence är fantastiskt vackra. Men räkna inte med att vara ensam här. Tvärt om. Och räkna inte heller med att kunna ströva fritt på alla fälten.

5. Manarola, Italien
Jag har fortfarande inte lyckats prestera ett riktigt blogginlägg om Manarola i Cinque Terre, Italien. Det vore väl på tiden snart, tänker jag. Men det är i vart fall en mycket vacker by som konkurrerar om att vara den vackraste i området. Byn består av hus målade i relativt klara pastellfärger på en klippa med utsikt mot havet. Det är mysigt att vandra i bland gränderna i byn. Här finns också en liten hamn, med möjlighet till klippbad och en strandpromenad med utsikt över byn och solnedgångarna.

4. Lago di Braies, Italien
Pragser Wildsee heter den bildsköna sjön på tyska. Lago di Braies på italienska. Den ligger i Sydtyrolen som ligger i den italienska delen av Alperna. Det största djupet är 36 meter, längden är 1,2 km och bredden 300-400 meter. Sjön ligger vid foten av en bergvägg som reser sig 2810 meter över havet och 1300 meter över sjöns yta. Platsen ligger i naturreservatet Fanes – Sennes och Braies. Hotellet här är som en fläkt från en svunnen tid. Det mesta andas 50-tal. Möbler, tavlor och upplägg. Halvpension med gemensam middagstid klockan sju på kvällen till exempel.

3. Positano, Italien
Kanske är detta inte bara Europas utan till och med hela världens vackraste stad? Positano på Amalfikusten syns på översta bilden i inlägget och blev världskänd redan 1953 genom en essä av författaren John Steinbeck. Han skrev bland annat: ”Positano bites deep. It is a dream place that isn’t quite real when you are there and becomes beckoningly real after you have gone.”

2. Haukland Beach, Lofoten, Norge
Hauklandstranda, som den heter på norska, ligger på Lofoten i Nordnorge och är delad i två. Längs den första delen står långliggande husvagnar uppställda på privata, inhägnade gräsplättar. Här finns utöver det inga bra parkeringsmöjligheter. Men kör vidare en kort bit på vägen som går mot Uttakleiv och precis innan tunneln kommer du till den lilla byn Haukland och den andra delen av stranden. Här är jättevackert! Vit sand, turkost vatten och höga berg. Lite kallt i vattnet bara…

1. Vernazza, Italien
Byarna i Cinque Terre i Ligurien, Italien är alla vackra och det är inte helt enkelt att ranka dem inbördes. Många skulle nog sätta Manarola först men min favorit får ändå bli Vernazza som visade sig som allra vackrast vid skymningen kvällen då vi anlände i höstas. Vernazza är den andra staden räknat norrifrån. Det är den enda naturliga hamnen i Cinque Terre och är en av de äldsta ”fiskebyarna” på den italienska Rivieran. Jag har skrivit om ett par dagar och nätter i Vernazza.

38150106696_fa4f9d9e4d_h

Det här var min lista över några av mina favoriter bland Europas vackraste platser. Men vilka är dina?

4 kommentarer

Under listor, resor, vackra platser

Nära havet vill jag bo

Det händer ganska ofta att jag längtar bort från Karlshamn. Att jag vill lämna för kortare eller längre resor.

Men det händer också att jag längtar efter att flytta härifrån för gott. Det finns så många andra platser att se. Så många andra platser att bo på.

Ibland längtar jag ifrån Karlshamn. Andra gånger, som en stilla vacker sommarkväll, fattar jag inte varför jag skulle vilja lämna den här platsen överhuvudtaget.

Och hur det än blir med resor och bostadsort i framtiden. En sak vet jag: Nära havet vill jag bo…

7 kommentarer

Under Blekinge, Karlshamn, resor, sommar, vackra platser, vatten

Underbara Stenshuvud nationalpark!


Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Sandstranden mellan Stenshuvud och Knäbäckshusen är Sveriges vackraste!

Idag blev det en utflykt till Österlen på Skånes östkust. Vi stannade först till vid Kiviks musteri för lite inköp i butiken och sedan lättlunch på Stinas café.

Sedan vidare till Stenshuvud. Mest för den vackra stranden och ett dopp i havet. Men också för den vackra naturen. Som den fantastiska orkidéängen. Underbar!

Lite fakta
Stenshuvud är nationalpark sedan 1986. Den är 390 hektar stor. Parkens kärna är det 97 meter höga berg som skjuter ut i havet. Till största del består parken av lövskog, i synnerhet avenbok och bok. Från mitten av maj fram till midsommar kvittrar fåglarna och orkidéerna färgar fuktängen nedanför naturum lila. Blommar gör också kaprifol, nyponrosor och backtimjan. Bland annat.

Och ovanpå detta: Sveriges vackraste strand. Inte ens jättekallt i vattnet var det idag.

Bad och barfotavandring
Enligt legenden fick berget sitt namn efter jätten Sten (förr kallad Stenhogubben) som bodde i Stenhogubbens grotta på bergets branta nordsida.

Nu gick inte vi för att hälsa på jätten utan valde istället att möta havet. Barfotavandrade kanske fem hundra meter söderut tills vi hittade en plats för oss själva. Sedan vi doppat oss och solat lite barfotavandrade jag och Anders, min sambo, hela vägen till trappan vid Knäbäckshusen och tillbaka, kanske en och en halv kilometer till i vardera riktningen, medan pojkarna vaktade våra grejer. Så totalt fyra kilometer barfotavandring blev det nog. Härligt!

Bildfrossa
Massor av bilder kommer här. Alla fotograferade och redigerade med iPhone.











Sist en liten film först publicerad på Instagram:

View this post on Instagram

Underbara #Stenshuvud! (Lyssna på ljudet också.)

A post shared by Inger Hansson (@halloj_inger) on

8 kommentarer

Under fotografi, instagram, iPhone, natur, resor, Skåne, sommar, vackra platser, Vandra

Lista – 19 vackraste solnedgångarna i världen

I går blev jag inspirerad att plocka fram en lista över världens vackraste solnedgångar. Och efter mycket funderande och plockande med bilder har du den här: listan över världens 19 vackraste platser att njuta vackra solnedgångar. Och så en plats som inte alls är så märkvärdig som det sägs.

Var finns världens vackraste solnedgångar? Förvånansvärt ofta är svaret som levereras på den frågan Oia, på Santorini i Grekland. Jag håller inte alls med. Där är för mycket trängsel för att det ska vara behagligt. Och det finns fler än jag som har bloggat om ”den där jävla solnedgången”.

Lita inte på listor
Egentligen tycker jag därför inte att man ska lita för mycket på listor över vackra solnedgångar. Ändå kommer en sådan lista strax. Min lista. :) Men solen går ner överallt på jorden – varje dag (vare sig den syns eller inte). Och de listade platserna över särskilt vackra solnedgångar riskerar att visa sig vara fullsmockade i solnedgångstid. Så hur gör du för att hitta den perfekta solnedgången?

Titta på kartan
Mitt bästa tips är att titta på kartan. Beroende på tid på året och breddgrad – ta gärna reda på exakt väderstreck och tidpunkt för solnedgången för just din resa – så går solen ner i väster. Under sommarmånaderna på norra halvklotet i nordväst. För en vacker solnedgång vill du helst ha en trång vik med blankt vatten men med fri horisont mot solnedgången. Gärna med något vackert i förgrunden som palmer eller andra träd. Men ibland räcker det med en äng, eller utsikten från ett berg.

Ha koll på vädret
Sen har vi det här med vädret. Platser med nära hundraprocentigt klart väder har ju garanterat flest solnedgångar med solskivan synlig. Men å andra sidan blir himlen då aldrig lika vacker som när det är lagom mycket molnskyar. Och det viktigaste för en vacker solnedgång är ändå himlen, färgerna och hur du mår just då. Så håll alltid ögonen öppna för en vacker solnedgång just där du är när solen går ner. Den vackraste solnedgången är alltid den du har framför dig och som du tar dig tid att uppskatta!

Men om du ändå vill ha några konkreta tips på vackra solnedgångar runt om i världen så kommer min lista här:

19. Paros, Grekland
Paros är en grekisk ö i Egeiska havet som ligger i södra delen av ögruppen Kykladerna, mellan Naxos och Antiparos. Huvudorten Parikia ligger på västra sidan av ön. I Parikia söder om öns hamn, ligger ett antal restauranger utmed vägen, med utsikt över vattnet på andra sidan vägen. Även om förgrunden är lite torftig kan solnedgångarna bli vackra här. Bildens knaggiga kvalitet beror på att det är en avfotograferad diabild från 2002:

18. Ko Chang, Thailand
På stranden Klong Prao bodde vi när vi var på jordenruntresa med barnen för tio år sedan. Ön ligger i östra delen av Siambukten och dess kartbild sägs påminna om ett elefantöra. Därav ska ön ha fått sitt namn. Chang ska betyda elefant på Thai. Klong Prao ligger på västkusten och har en långgrund strand med vackra solnedgångar:

17. Torrevieja, Spanien
I södra utkanten av ”svenskbyn” Torrevieja på Costa Blanca löper en smal grusväg, Calle Acantilado, en ganska kort sträcka längs Medelhavet, som ligger i öster. På andra sidan av vägen finns ett plantage med dadelpalmer som utgör en vacker fond mot solnedgångarna i väster. Här besökte vi vänner som har tillgång till en lägenhet i området, sommaren 2015:

16. Mölle, Skåne
På Kullahalvön i Skåne ligger denna turistort som från början var ett fiskeläge, men kom att spela en stor roll i den framväxande turismen i Sverige i slutet av 1800-talet. Till detta bidrog – och bidrar – Mölles natursköna läge vid Öresund, med Kullaberg som bakgrund. Gemensamhetsbad för män och kvinnor introducerades här i början av 1900-talet. Storhetstiden som turistort inträffade strax före första världskriget, men även under mellankrigstiden var turistströmmarna stora. Vi var här och såg solnedgången i början av augusti 2014 efter att först ha varit på en tumlarsafari med gummibåt havet utanför halvön:

15. Färjan från Manly till Sydney, Australien
Manly är en badort som nås lättast med färja från Circular Quay intill det berömda Operahuset mitt inne i Sydney. Du får inte missa att göra en utflykt hit när du är i Sydney. Färjorna anländer till Manly Wharf på den västra sidan och redan där finns ett par små stränder. Men stanna inte där. Följ istället huvudgågatan rakt igenom den lilla badorten tills du kommer till den östra stranden. Det är den som kallas Manly Beach. Där är ofta höga vågor och gott om surfare. Söker du lugnare vatten kan du vandra vidare till Shelly Beach.

Om du sedan tajmar återresan rätt får du dessutom, som extra bonus, chansen att se Sydneys fina skyline i solnedgången:

14. Kendwa Rocks, Zanzibar
Kendwa ligger längst i norr på västkusten av Zanzibar, en ö i Indiska Oceanen med visst självstyre som tillhör Tanzania. Stranden här tillhör hotellet och den hålls ren från sjögräs och även havsbotten består av pudervit sand och här är badbart alla tider på dagen, oavsett tidvattnet. I sanden har kokospalmer planterats för, utgår jag ifrån, turisternas skull. De är inte så höga än men solnedgångarna här är ändå mycket vackra:

13. Sternö Sandvik, Blekinge
Grässtrån i solnedgången. Två pojkar på badbryggan i bakgrunden. Mina pojkar. Hit kommer vi ofta för att njuta av de vackraste solnedgångarna i Karlshamn, Blekinge. Vore det inte för de tre skortstenar som tillhör det oljeeldade reservkraftverket och den ensamma skorsten som tillhör Mörrums bruk skulle platsen hamna ännu högre upp på min lista. Här är långgrunt och vattnet inte sällan stilla. Just det här tillfället var vid mitten av september 2009. Och så länge kan faktiskt sommaren vara i Blekinge vissa år. :)

12. First Landing, Fiji
Hotellet First Landing på Fiji har en väldigt fin trädgård och stranden är väldigt vacker när det är högvatten. När det är lågvatten blir det bara korallsten och grus kvar – inte lika fint. Den fot-formade ö de låtit bygga är inte heller jättesnygg. Men solnedgångarna är oftast mycket vackra. Hotellet ligger på ön Viti Levu, en bit norr om den internationella flygplatsen i Nadi, strax intill Vuda Marina:

11. Ronda, Spanien
Ronda måste vara småstaden med Andalusiens och kanske hela Spaniens häftigaste läge. Staden delas av en 120 meter djup ravin av kanjon-typ. Staden skymtar dessutom förbi i Kalle och hans vänner varje julafton när Ferdinand är på väg till Madrid och tjurfäktningen. Till huvudstaden är det dock i verkligheten en bra bit att åka i kärra. Solnedgången bidrar till bildskönheten:

10. Port de Sóller, Mallorca
Staden Sóller, som ligger 5 km inåt land förbinds med sin hamn med både väg och, roligare, en gammaldags spårvagn. Turistorten ligger naturligt väl skyddad av omgivande berg i en havsvik där det öppna havet skymtas i en horisontlinje åt nordväst. Ett idealiskt läge för vackra solnedgångar under sommarhalvåret. Vi var här senast 2017 då vi firade en 50-åring:

9. Alghero, Sardinien
På Sardiniens västkust ligger den mysiga gamla katalanska staden Alghero med sin stadsmur, sina medeltida gränder, sina vackra vita stränder med turkost vatten, en småbåtshamn och massor av turister. I alla fall i augusti. Vi var här senast sommaren 2017 och kunde då konstatera att det blivit väldigt mycket trängsel på stränder och restauranger. Men också att solnedgångarna fortfarande är lika vackra som sist:

8. San Marino
Ett land på en klippa som har hävdat sin självständighet från 300-talet och genom medeltiden ända tills idag. San Marino är världens äldsta republik. När vi var här i juli 2016 var solnedgången alldeles bedårande vacker med alla borgar, tinnar och torn i förgrunden och ett fantastiskt bergslanskap insvept i ett lätt dis i bakgruden.

7. Los Angeles, USA
LA. Kaliforniens största metropol. Full av låg bebyggelse, biltrafik, pooler och kändisar. Men framförallt finns det stora Stilla Havet här. Med lååånga stränder och strandpromenader. Hur mycket västkust som helst. Sufrin USA. Mest sydvästkust, i och för sig, men många vackra solnedgångar blir det. Bilden är en avfotograferad diabild från ett besök i Santa Monica 2001 som inte fullt ut gör strandpromenaden rättvisa. Men något kan det kanske anas hur vackert där är?

6. Kristianstad, Skåne
Kristianstad är renässansstaden som grundades av den danska kungen Christian 4 på 1600-talet. Helge å, tillsammans med en befästning med bastioner och vallgravar, skulle skydda staden mot svenskarna som flera gånger bränt ner den medeltida staden Vä. De delar av staden som vetter mot Helge å kom så småningom att betraktas som vattensjuka. Avlopp gick rakt ut. Tippen, som på 1960-talet placerades granne med ån, gjorde inte Helgeåvattnet bättre. Och staden vände ryggen mot vattnet. Men miljöarbete ledde till bättre vattenkvalitet och människorna i staden fick på nytt upp ögonen för den blå och gröna natur som döptes till Kristianstads Vattenrike och blev biosfärsområde utsett av UNESCO. Naturum öppnade 2010. Från den vackra gamla Tivoliparken som ligger mitt i staden syns ofta fantastiskt vackra solnedgångar över Helge å och vattenriket.

5. Ipanema, Rio de Janeiro, Brasilien
Det är lite Oia-varning på solnedgångarna vid stranden Ipanema i Rio de Janeiro. Vore det inte så mycket folk hade vyerna här hamnat ännu högre på listan. För den som vill och orkar promenera hela vägen i värmen är det möjligt att gå hela vägen längs Copacabana till Ipanema. De båda berömda stränderna skiljs bara åt av en liten halvö. Där sitter hundratals, ja kanske tusentals, människor varje kväll och tittar på solnedgången. Det är fantastiskt vackert. Men lite trångt.

4. Uluru, Australien
Det finns något som gör att det är värt att flyga tre timmar från Sydney och vistas i 45 gradig värme och den torraste luft du någonsin upplevt för att se på en 600 miljoner år gammal sandstensklippa.

Vad är då detta något?

Jag vet inte. Men jag tror att det har något att göra med den sammanlagda effekten av färg, form, storlek (den är nästan en mil i omkrets) och det omgivande landskapet som har gjort att bilden av Ayers Rock har fotograferats och visats om och om igen genom decennierna. Tills dess att du själv bara måste dit för att fotografera den. I solnedgången. Och visa bilderna. Vi var hör i januari 2013. :)

3. Aitutaki, Cooköarna
Aitutaki tillhör Cooköarna som i sin tur tillhör Nya Zeeland. Aitutaki är namnet på såväl atollen som på den största ön där hela befolkningen bor. ”Hela befolkningen” är drygt 2000 personer. Även om ön är liten är det ingen trängsel. De flesta logialternativen ligger på den västra sidan av ön. Vi bodde här i en enkel hydda 2001 och kunde se delar av lokalbefolkningen fiska innanför revet i solnedgången. Ännu en avfotograferad diabild.

2. Staten Island Ferry, New York
Billigaste sättet att se frihetsgudinnan är att ta gratisfärjan från sydligaste Manhattan till Staten Island. Denna är en relativt småstadsaktig ö som tillhör New York City så det har alltså inget med landet Island att göra. Tar du dessutom färjan vid tiden för solnedgången så får du vara med om en av världens allra häftigaste solnedgångsvyer. Använd gärna zoom när du fotograferar. Gammal diabild igen. Från 2001. Två veckor innan 11 september.

1. Cinque Terre, Italien
Vi besökte de fem berömda italienska byarna i Ligurien på höstlovet 2017. Så många bilder jag fotograferade av solnedgångarna här! Som den översta bilden i det här inlägget som är från Manarola och bilden nedan från Riomaggiore. Italien har mycket västkust. Men Cinque Terre måste vara det allra vackraste stället att beskåda solnedgången!

Att jag alls kom att tänka på solnedgångar just i går när jag började skriva på denna text beror på ett annat blogginlägg om ”alla dessa fantastiska grekiska solnedgångar – hur ska man orka med så mycket skönhet?” Och att Gunilla som skriver bloggen 4000 mil frågade på Facebook: ”Vilket är ditt favoritland för solnedgångar?”

17 kommentarer

Under fotografi, listor, resor, vackra platser