Category Archives: vackra platser

7 vackra öar som förstörts av turism


Igår publicerade brittiska Telegraph en lista med sju vackra öar som författaren menar förstörts av turism. I artikeln påpekas att just öar är extra sårbara för turism eftersom de är naturligt begränsade till ytan. När turismen ökar till mer än vad en ö egentligen klarar av så finns det inte mer utrymme att ta till för att svälja horderna.

Här är listan på sju öar som författaren menar förstörts av turismen, tillsammans med ett par av mina egna bilder och några från Instagram:

1. Phi Phi-öarna, Thailand
Vi var här vid mitten av 90-talet och redan då hade turisterna börjat hitta hit. Vi kom med en dagstur med snabbåt från Ao Nang, Krabi. Så att som i artikeln påstå att de här från början undersköna öarna var orörda för 20 år sedan, innan filmen the Beach spelades in här, är att överdriva det hela en smula. Ändå. Jag har förstått att öarna på senare år fullkomligt svämmats över av turister. Och då särskilt Maya Bay där det den gången bara låg ett par longtailbåtar utöver vår båt. Och inte en enda människa var på stranden. Alla besökare den gången var där för att snorkla. Nu ska tydligen Maya Bay stängas helt för turister under perioden 1 juni till 30 september i år för att ge naturen en paus från turisterna och en chans att återhämta sig. Då detta ändå är lågsäsong kan jag ju fundera över hur mycket nytta det gör i praktiken. Kanske är det mest en symbolisk gest och en billig eftergift till dem som skrikit att något måste göras?

2. Boracay, Filippinerna
Här har jag aldrig varit, men jag har många gånger sett bilder härifrån och tänkt att jag någon gång måste besöka platsen. Frågan är om det redan är för sent? Filippinerna består av 7600 öar men en tredjedel av alla turister som besöker landet åker till samma ö. Nämligen just denna ö och särskilt då White Sand Beach. Ön har nu blivit så skräpig och havet förstört av orenat avlopp att myndigheterna beslutat att helt stänga ön för turister med start om ett par veckor. Den som hyser förhoppningar om att ön kommer att återuppstå i sin forna naturskönhet tar nig tyvärr miste. Staten ska ha sålt en stor bit mark till ett kasino som ska öppna här. Och kanske är det just detta som är hela syftet med stängningen? Att under förevändning att skydda miljön kasta ut lokala och andra småföretagare för att ersätta med stora internationellt ägda komplex. Kanske med en bättre avloppshantering men med en helt annan inriktning och profil än den tidigare naturnära. Och med ännu fler turister som följd…

A post shared by Bhem Pickerill (@bhem_bhem83) on

3. Cozumel, Mexico
Den här ön vid Mexikos Yucatan-halvö, var en gång en sömnig plats med få besökare skriver artikelförfattaren, och sen kom kryssningsfartygen…

Jag har aldrig själv besökt Cozumel, men däremot Isla Mujeres som inte ligger så långt därifrån. Det var 1999. Lite turistiskt men ändå jättemysigt. Numera har jag hört att det är helt överexploaterat och att Cozumel ska vara bättre, men när jag läser det här undrar jag ju.

4. Venedig, Italien
Venedig har varit ett resmål, inte bara i årtionden, utan i århundraden. Venedig borde därför inte kunna förstöras av turism. Men antalet besökare fortsätter att öka och öka med följd att antalet invånare minskar och minskar. Det senaste budet från Venedigs politiker är att helt förbjuda besökare som inte övernattar i staden, eller i vart fall införa en avgift även för dagsbesökarna. Om det blir verklighet återstår att se, men opinionen i Venedig har i flera år varit högljudd att något måste göras innan staden kvävs under tyngden av turister som älskar denna vackra stad på öar till döds.

Venedig har jag besökt i både hög- och lågsäsong och jag kan verkligen rekommendera att välja att besöka denna unika plats just i lågsäsong.


Turister vid Rialto, Venedig.

5. Bali, Indonesien
Bali är en ö som länge varit populär för resenärer inte minst från Australien. Ön har en i huvudsak hinduisk befolkning med spännande tempel och traditioner. Lägg därtill god mat, vita och svarta stränder, vajande kokospalmer, perfekta surfvågor och bäst väder när Australien har vinter (och vi har sommar) och du har en stor del av förklaringen. Men nu börjar ön bli så populär bland turister från jordens alla hörn att stränderna översvämmas av plastskräp. Mot slutet av förra året deklarerade myndigheterna ”garbage emergency” och skickade arbetare till stränderna som plockade upp till hundra ton skräp på stränderna. Om dagen!

6. Big Cay, Bahamas
På den här obebodda ön finns det förvildade grisar. Men det har blivit så populärt att åka hit för att ta selfies ihop med de söta grisarna att dessa numera stressas till döds av turisterna. Oh nej! Låt grisarna vara i fred!

Any chance they’d want to switch island life with city life?

A post shared by Arminé Gambaryan (@armine_g) on

7. Mallorca, Spanien
Att säga att Mallorca är förstört av turismen vore fel, men stora delar av ön får numera ta emot fler besökare än de klarar av. Totalt besöker 10 miljoner resenärer ön varje år. Inte ens ett välsmort turistmaskineri som det på Mallorca klarar av att ta emot alla dessa utan att det uppstår köer och andra problem. I vart fall i perioder. Precis som i Venedig har allt större delar av befolkningen börjat protestera och även här lyssnar politikerna. I det här fallet föreslår de en högre övernattningsskatt för hotellgäster under värsta högsäsong. Det finns även ett förslag om att turister inte ska få åka till ön i egna bilar.

Vi har besökt Mallorca flera gånger, senast i somras och jag tycker att det är att ta i att ha med ön på en sådan här lista. Dock kan jag hålla med om att där är trångt på sina ställen.


Turister på Mallorca.

9 kommentarer

Filed under hållbart resande, resor, vackra platser

Boön en lördag i mars

Fotopromenad igår. I långsam, långsam takt. Till Boön. Och Boön runt.

10 kommentarer

Filed under Blekinge, Karlshamn, resor, vackra platser, Vandra, vår

När ska man åka till Venedig? Åsikter om Venedig – månad för månad

IMG_6492.JPG
Jag har nyligen varit i Venedig för tredje gången. Den här gången blev det ett kort besök på en natt och några timmar. På höstlovet 2013 var vi här fyra nätter. 1985 var jag här över dagen i augusti, under en tågluff. Andra resenärer har besökt den unika staden med alla kanalerna vid andra tider på året.

Synpunkter på Facebook
När jag berättade om vårt februaribesök i staden i en grupp på Facebook för personer som gillar att resa så fick jag en hel del reaktioner om valet av årstid. Mest initierat skrev Staffan Lindqvist: ”Jag har varit i Venedig fyra gånger på olika årstider. April, Juni, september, februari. Naturligtvis olika år med stort mellanrum i mellan. Vi tycker idag att det är bäst att undvika de heta somrarna med ett myller av turister. I februari gillade jag dimman över lagunen på en tidig kall morgon. Det gav staden en magisk stämning. Dimman sedan lättade under förmiddagen. Vädret i april och september är naturligtvis varmare. Man ska absolut bo ute i Venedig och inte på fastlandet så man kan njuta av promenader på kvällen när alla dagsturister har lämnat. Vi gillar att bo på Accademia där det är lite lugnare och det finns bra restauranger till acceptabelt pris. Sedan är Burano en hit men det vet väl alla.”

Sabina Focic skrev ”April funkar också bra” och Solveig Lindqvist ”Maj var bra”. Allt medan Ann Winkrantz menade att oktober är perfekt.

Så när ska man åka till Venedig? Hur är vädret vid olika tider på året? När inträffar olika kända events? Och hur är det med trängseln? Mitt förslag är att välja lågsäsong men alla månader har sina för- och nackdelar. Häng med!

Januari – om du vill slippa trängsel
Årets första månad är den genomsnittliga dagstemperaturen 6 grader och soltimmarna i snitt två per dag. Nattemperaturen kan gå under nollan och det förekommer att det snöar men för det mesta är det barmark och vattnet i havet och kanalerna är långt ifrån att frysa till is. Däremot är det god chans att få se staden insvept i den berömda dimman över den turkosa lagunen. Men det regnar bara en dag av fyra. I millimeter är januari faktiskt stadens regnfattigaste månad.

Det här är månaden att besöka Venedig för den som vill slippa trängas. Särskilt efter trettonhelgen. Folktomt är det dock inte men i alla fall gott och väl mindre än hälften så många besökare som under de mest intensiva sommarmånaderna.

En populär aktivitet är att åka skridskor på Campo San Polo. ”Isrinken är tillbaka” skrev Venedigs flygplats på Instagram.

Februari – med eller utan karneval
Det här är en månad med två ansikten i Venedig. Med eller utan mask. Eller för att tala klartext: med eller utan karneval. Den berömda karnevalen fyller staden med turister och i vimlet syns också utklädda karnevalsdeltagare i de mest fantastiska dräkter.

Du kan räkna ut när karnevalen infaller nästa gång genom att utgå ifrån fettisdagen. De två sista helgerna innan och under själva fettisdagen äger festivalens flesta aktiviteter rum. Jag har kikat på filmklipp på Youtube från tidigare års karnevaler och konstaterat att de flesta som deltar inte är utklädda utan går omkring och fotograferar de ändå hyggligt många som orkat fixa en dräkt. Känslan tycks vara mer teater, kuliss och utomhusmuseum än en riktig fest. Jag kan nog tycka att om man nu ska åka hit och trängas med alla människor under karnevalen så kan man väl kosta på att klä ut sig? Men kanske är det krångligt, besvärligt och dyrt? Olika år har olika teman men dräkterna är alltid inspirerade av dekadensens 1700-tal.

Februari utanför karnevalen är däremot lågsäsong. Vi var som sagt här nyss och hade lite tur med vädret: ”Det är fint väder. Solen skiner och det är runt tio grader varmt. Det är en bra tid att besöka Venedig. Inte för mycket trängsel”, skrev jag då. Genomsnittlig dagstemperatur är annars 8 grader och soltimmarna tre per dag. Årets andra månad är den på året när det är minst risk för regn. Ungefär en dag av fem regnar det.

Vi såg inte jättemånga turister. Utom på Rialto, bron som numera tycks ha blivit centrum för turismen i Venedig och det självklara valet för selfiefotografering. Inte för att jag riktigt förstår varför. Det är bron som är anmärkningsvärt vacker. Utsikten är inte vackrare än från någon annan av Venedigs många broar. Av de fåtaliga broarna över Canal Grande är utsikten från Ponte dell’Accademia normalt klart vackrare, men dock inte just nu, eftersom reparationsarbeten stängt av utsikten till juni 2018.

IMG_6496.JPG
Vaporetto vid Rialto

Mars – den perfekta månaden?
Det sägs att Venus och Mars är olika planeter. Men hur är det egentligen med ”Venice and Mars”? ;) Jag tror att de passar riktigt bra ihop! I mars har den genomsnittliga dagstemperaturen stigit till 12 grader och det regnar fortfarande ganska lite. Dessutom är det fortfarande bara drygt hälften så många turister i Venedig jämfört med högsäsong.

Jag kan tänka mig att det är en väldigt bra månad att besöka staden. Vid mitten av mars månad blommar de japanska körsbärsträden här och vid slutet av månaden blommar magnolian. Vårkänsla jämfört med Sverige men precis innan anstormningen börjar.

En brasklapp: Wenche Fox skrev på Facebook: ”Mars är okay men det kan vara dimmigt och kallt.” Hon föredrar därför april, maj, september och oktober.

IMG_6561.PNG

”Igår regn och gråhimmel, idag vår” skrev Francesca Lanzini på italienska den 23 mars förra året, men de första rosa körsbärsträden dök upp på Instagram redan vid mitten av månaden. Däremot är soltimmarna fortfarande bara tre per dag i snitt.

April – värmen och turismen ökar
I april ökar turismen markant. Dagstemperaturen har då i snitt också stigit till 16 grader och soltimmarna är i snitt sju per dag, vilket förklarar en hel del. Men det har också börjat regna betydligt oftare och mer, nästan varannan dag kommer det en skur.

Bloggaren Malin Lundsten har besökt Venedig i april. Hon skrev: ”I Venedig hoppade vi direkt på en båtbuss och tuffade så långt ut i Venedig man kommer med buss, till San Marco. Där möttes vi av ett galet folkhav. Människor överallt som köade in till någon av Venedigs huvudattraktioner, Basilica di San Marco eller Campanile di San Marco, vilket är ett utkikstorn bredvid San Marco Piazzan. Vi flydde istället och vandrade iväg innåt stan längs de smala gatorna. Den flesta biten måste vi armbåga oss fram, men då vi kommit iväg från San Marco bliv det lugnt och fint på gatorna.”

Maj – sommar och full fart
Nu börjar det bli högsäsong på riktigt. Maj och juni har nästan lika många övernattningar som juli och augusti. Ungefär 90 % mot när det är som mest. Den genomsnittliga dagstemperaturen har ökat till 21 grader och soltimmarna är uppe i 11 per dag. Samtidigt fortsätter det regna en hel del.

Tina Axelsson skrev ”Gick upp hyfsat tidigt och virrade runt bland broar och gränder på ”lugna gatan”, hittade en mataffär och shoppade lite frukost i form av ost, bröd, vin och prosecco som vi intog vid vattnet. Frukostpicknick. Bra uppladdning inför dagens projekt: VENEDIGBIENNALEN – den 57:e i ordningen. Biennal betyder att det är vartannat år.” De år det är biennal så öppnar den i maj månad. Och eftersom det var konstutställning förra året betyder det alltså att det är dags i maj 2019 igen. För ordningens skull ska jag nämna att Tina besökte Venedig och biennalen i oktober månad.

Juni – den regnrikaste månaden
Lina Björkskog skrev: ”Jag måste säga att jag inte blev besviken på Venedig. Staden var precis lika vacker som jag hade föreställt mig, för det är verkligen annorlunda med de små kanalerna och alla båtarna och gondolerna. Visst är det väldigt mycket turister där (det var exempelvis det enda stället vi hörde finlandssvenska under hela resan), men det stör inte, utan det hör på något vis till.”

“Möt mig på Rialto i ett ljummet regn” sjunger Ulf Lundell. ”Och det var precis det vi gjorde vår första eftermiddag i Venedig” skrev Ann-Louise Paulsson som också var i den italienska staden i slutet av juni. Och hon fortsätter: ”Vi stod där mitt under en helt galen åskskur men det var fortfarande 30 grader varmt och minst sagt ljummet.”

Gunilla Yourstone som var här i slutet av juni skrev: ”Vi rullar in i parkeringshuset där vår hyrbil ska lämnas samtidigt som ett riktigt regnoväder bryter ur. Det blir till att springa för livet där upp på taket med väskor och allt på släp. Eftersom detta är Venedig råder förstås strålande sol redan mindre än en timme senare då vi angör vår nya hemmabrygga i Venedigs vattenbuss-system.”

Juli – nu peakar det
I juli peakar både temperaturen och antalet besökare. Temperaturen på 28 grader som medelvärde på dagen och antalet övernattande besökare på en bit över miljonen. Därtill kommer de som besöker staden över dagen. Det blir väldigt fullt… (Och fortfarande regnar det en hel del.)

Lena Löfblad skrev ”Vi går den stora bron över Canale Grande och kommer in i stadsdelen Santa Croce. Här är det mindre turister i gränderna och serveringarna på torgen mindre”

IMG_6562.JPG
Foto: Lena Löfblad

Augusti – Intesitet och filmfestival
Även om medeltemperaturen går ner en grad och besöksantalet sjunker något ytte, pytte litet, så är augusti i princip en precis lika het och intensiv månad som juli.

Marlene Rindå Jikita var i Venedig på bröllopsresa, som ett av stoppen på en medelhavskryssning. Hon skrev: ”När vi kom till Venedig var vi vakna under inseglingen och kunde sitta på balkongen och njuta av utsikten. Man blir nämligen bogserad in genom staden och det tar sin lilla tid att komma till hamnen där man parkerar. Så under de kanske 2 timmarna det tog att segla genom staden satt vi och njöt på vår balkong i strålande eftermiddagssol.”

”Du var där i augusti 2016? Var det inte väldigt trångt?”, undrade jag. ”Faktiskt inte! Vi var riktigt överraskade 😃” svarade Marlene.

Johnny Normark Friskilä har däremot upplevt mer av trängsel. Han skrev ”det känns som att gå i teaterkulissor. Vykortsmotiven avlöser varandra. Fotografens våta dröm utspelar sig framför ögonen. Hata, för att jag inte är den enda som upptäckt vilken stad det här egentligen är. En stad i en liga där bara den spelar. Eller så vill jag bara mörda, för att det även är augusti, varmt och jag blir till en myra i en myrstack i de trånga gatorna och längs kanalerna.” Och vidare om att ”komma undan selfiepinnarna och barnvagnarna. Barnvagnar på Venedigs gatustenar och broar! Vad tänker foräldrar egentligen?!?”

Filmfestivalen i Venedig är världens äldsta filmfestival. Det började 1932 och sedan dess har den ägt rum varje år i sena augusti eller tidiga september på ön Lido. Filmvisningarna äger rum i den gamla biografen Palazzo del Cinema på Lungomare Marconi.

September – fortfarande högsommar
Även om turismen har peakat så håller högsäsongen i hela september och större delen av oktober. Och liksom i maj månad är övernattningstrycket ungefär 90% jämfört med den allra intensivaste perioden. Däremot kan jag tänka mig att dagsbesökarna är något färre. Vädret är fortfarande sommarvarmt med dagstemperaturen runt 24 grader och regnar gör det fortsatt en dag av tre.

Ulrica Hållén: Jag var där i höstas på en endagstur” Hon skrev om Markusplatsen: ”Och det var så himla mycket folk, men ändå kändes det bra. I alla fall här ska jag tillägga. I gränderna var det ibland ganska trångt och då hade jag önskat att få strosa i tysthet med bara kameran och mitt egna resesällskap. Kan man boka Venedig för sig själv för en dag?”

Berit Wahlström skrev om bedårande Venedig: ”Bästa tiden här sägs vara på våren och hösten, så september tyckte vi passade
bra. Visst var det jättemycket folk nu också, men ändå bara en bråkdel om man jämför med högsäsongen.”

Oktober – sensommar
Genomsnittstemperaturen är nu nere på 18 grader men med svenska mått mätt känns det som sommar. Särskilt om man jämför med hur oktober är hemma. Och mmot slutet av månaden börjar besökstrycket äntligen lätta.

Sofia Zetterqvist skrev: ”Vi började med det delikata torget Campiello de la Scuole och de gamla judiska kvarteren däromkring. Överallt vilade ett slags ljummet lugn. Jag tror Venedig är perfekt just sådär i september-oktober.”

Själv har jag som sagt besökt Venedig även på höstlovet: ”Sista veckan i oktober är precis i slutet av turistsäsongen i Venedig. På många sätt är det därför den perfekta tidpunkten för ett besök i en stad som i högsäsong får ta emot fler besökare än den egentligen klarar av. Vädermässigt är höstlovet generellt sett också en bra tidpunkt att besöka städer i Sydeuropa. Du undviker sommarens hetta som kan bli jobbig när du promenerar mycket, så som man gärna gör i städer. Och det är ännu tillräckligt varmt för att du ska klara dig utan tunga ytterkläder. Runt 20 grader som högsta dagstemperatur känns som behaglig värme om man jämför med vädret där hemma.

Jag tror att vi de här dagarna som vi precis har bakom oss hade ganska typiskt väder för den här tiden på året i Venedig: Lite dis och dimma, lite solsken, lite mulet, en enstaka åskskur och så soldis igen.”

Snapseed.jpg
Burano i slutet av oktober.

November – temperaturen sjunker
I november sjunker temperaturerna och dagstemperaturen snittar på 11 grader. Antalet soltimmar går också ner. Till i snitt tre per dag. Vi är nu inne i den mörka tiden. Men regnandet avtar faktiskt något.

Nu är det lågsäsong igen och tillfälle för den som vill uppleva ett Venedig så som det en gång var. Efter storhetstiderna under medeltiden och 1700-talets dekadens men innan det upptäcktes av det stora flöde av turister som numera intar staden under sommarmånaderna.

Moniqa skrev: ”Mestre är den lite trista industristaden på fastlandet, som hänger ihop med Venedig genom en bilväg och en järnvägsförbindelse. Det lättaste för oss var att ta tåget till Venedig, så vi  köpte biljetter och stämplade dem i en maskin på perrongen, hoppade på tåget och inom bara några minuter klev vi av på stationen i Venedig. Solen sken från en klarblå himmel, men i skuggorna var luften kylig. Det var trots allt mitten på november.”

December – jul och nyår
I december är dagmedeltemperaturen 7 grader och soltimmarna fortfarande tre per dag. Regnandet avtar ytterligare något men dimman ligger ofta tät.

Det vore naturligt att tänka sig att Venedig skulle vara fullt av julskyltning och julmarknader för att dra till sig turister även under december månad eftersom det då är lågsäsong. Men det verkar som att staden behöver den här tiden för återhämtning och att ganska lite görs för att locka turister under den här perioden. Isrinken som nämndes under januari månad brukar i och för sig öppna redan någon vecka in i december och håller sedan öppet till mitten av februari. Och visst finns där juldekorationer i staden, men alla större julmarknader i området hålls utanför Venedigs stadskärna.

Författaren till Venedigbloggen skrev ”I går var det lite dimma på morgonen, men solen fanns därbakom och dimman hade skingrats redan på förmiddagen. Men i dag … i dag har det varit dimma hela dagen. Man kan höra båtarnas mistlurar (vem vet, de kanske har något modernare numera) både dag och natt, på ett helt annat sätt än när det är klart. Det är fantastiskt vackert, men temperaturen faller direkt (eller det känns kanske så på grund av fuktigheten och att solen är borta) och fortsätter det så här i två månader är det kanske inte så romantiskt och spännande längre. Har verkligen uppskattat solen de här senaste veckorna.”

#christmasinvenice #christmaslights #venice

A post shared by Louise McKay (@the_polaroid_bear) on

Platsen att vaka in det nya året och se fyrverkeri är Markusplatsen.

Slutsatser
Venedig är ett resmål som kan besökas hela året. Stan är sig i huvudsak lik oberoende av årstid: Vackra gamla hus, turkosa kanaler, gondoler, regn, dimma och solsken om vartannat och, inte minst, många turister. Det som skiljer sig är hur mycket kläder du och gondoljärerna behöver ha på er. Och – faktiskt – graden av trängsel och konkurrens om de bästa hotellrummen och restaurangborden. Det finns därför anledning att välja att besöka staden vid en tidpunkt när inte alla gör det. Och det finns därför en sida där du kan kolla dag för dag hur besökstrycket förväntas bli i Venedig. Smart drag av kommunen!

Men de flesta som besöker staden är, trots trängsel, mycket nöjda med sitt besök – också de som gjort sitt besök under intensivaste högsäsong – och vill gärna återvända. Så också jag.

6 kommentarer

Filed under årstider, resor, vackra platser

En helt ny värld – skidåkning i Arabba, Dolomiterna


För första gången har jag och min familj varit på skidsemester i alperna. Här kommer en första rapport med utgångspunkt i resans sista skiddag.

Dimmorna lättar
Vi har just klivit ur ”äggliften” och tagit på oss skidorna när dimmorna lättar likt älvor som dansar i vinden, den blå himlen visar sig och solen tränger igenom för fullt. Landskapet framför oss, som redan innan var bedårande är nu om möjligt än mer intagande med ett mjukt täcke av lös och torr nysnö som gnistrar på backar, granar och barrlösa lärkträd.

Nedför backen
En efter en skjuter vi ifrån med stavarna så att skidorna börjar glida och ta oss med ut i det vita. Ut och nedför. Farten får det att kittla lite i magen när lutningen ökar. Min svägerska hjälper min minsting med tips om hur han ska ta sig ner för backen när den blir brantare.

Stort liftsystem
Vi befinner oss i Dolomiterna. Den italienska delen av Alperna. Närmare bestämt i Arabba. Det är en liten skidort men med ett stort liftsystem. Arabba ligger vid Dolomiternas högsta berg, Marmolada, och ingår i det berömda Sellaronda – en skidtur som kan åkas antingen med- eller motsols via ett nät av liftar och pister och som är totalt fyra mil inklusive liftturer och nedfarter och normalt tar en hel dag att åka. Dolomiti SuperSki är ett liftkort som kan användas i 12 byar, 464 skidliftar och 1220 km pistad pist med samma liftkort.

Udda språk
Arabba ligger 1600 meter över havet och i Arabbadalen talas ett litet udda språk – ladinska – av ungefär 40 % av befolkningen och vägskyltar anger ortsnamn på både italienska och ladinska. Närheten till det tyska språkområdet märks bland annat genom umpa-bumpa-musiken som spelas i alpstugornas högtalare. Men servicepersonal i affärer, restauranger, liftar och så vidare pratar i första hand italienska. Någon gång hör jag personer prata med varandra på ett latinskt språk som jag inte känner igen. Det skulle kunna vara ladinska de talar. Arabba tillhör Veneto, den italienska region som har Venedig som huvudort, men gränsar till två andra italienska regioner.

Vädret
Det är vår sista skiddag och väderprognoserna hade utlovat snöfall och mulet väder hela dagen, men verkligheten vill något annat. Vi har tur och får en strålande dag. Ännu en. Bara gårdagen var i huvudsak mulen med snöväder. Ändå syntes solskivan också den dagen allt som oftast, men då som ett soldis genom snöfallet.

Sittliftar och linbanor
Vi är ett gäng på tio personer i blandade åldrar och med olika åkfärdigheter som först har tagit Burz-liften upp från den lilla alpbyn och sedan, när vi nästan tagit oss ner för hela den backen igen har åkt tvärsöverliften till ”äggliften”. De två första är sittliftar för fyra personer åt gången och den senare är en linbana med fack på utsidan för skidorna. Allt det här är nytt för fyra av oss. För mig och min familj. Det är vår första vintervecka i alperna. Vi har varit vana vid knapp- och släpliftarna i Björkliden i de svenska Lapplandsfjällen. Det här är något helt annat. En helt ny värld som öppnar sig.

Sellaronda eller inte
Övriga delar av sällskapet har åkt Sellaronda redan på resans andra dag men vi har tagit det lugnare och helt hoppat över den långa rundan. Istället har vi rört oss mellan antingen Arabba och Corvara eller mellan Arabba och Passo Pordi. En knapp mil åt vardera hållet runt byn vi bor i. Corvara ligger i den italienska regionen Sydtyrolen. Vi åker i många olika liftar och backar och provar minst någon ny varje dag. Ändå hinner vi prova en bråkdel av de hundratals som vi har tillgång till. Mitt intryck är att det är just i de liftar och backar som ingår i Sellaronda som det är trängsel. I övrigt är det inte alls mycket folk.

Kullerbytta över staket
Skidsällskapet den här sista skiddagen är min bror med familj samt en bekant till dem och hans son. Vi är igen på väg mot Passo Pordoi, ett bergspass mellan Marmolada och Sellamassiven. Här befinner vi oss i en tredje region. Nämligen i regionen Trientino-Alto Adinge. Trots att jag nu börjar bli rejält trött i knän och benen i övrigt, och trots att jag gör en rejäl kullerbytta över staketet i slutet av ”fun park”-backen: Vår sista skiddag blir allt annat än en skitdag!




Dagens äventyr i #backarna.

A post shared by Inger Hansson (@halloj_inger) on

11 kommentarer

Filed under resa med barn, resor, vackra platser, vinter

Venedig i mitten av februari


Vi har ungefär fyra timmar i Venedig en lördag vid mitten av februari. Från det att vi ätit frukost och checkat ut från hotellet klockan 10 på förmiddagen tills dess vi ger oss av med hyrbilen klockan 14:14.

Kommer ifrån varandra
Vi går ut från hotellet och ner till Canal Grande. Vi kommer ner just där kanalen delar sig vid San Germiakyrkan som ligger mitt över kanalen. Jag filmar en Vapporetto som rör sig på vattnet från Canal Grande, förbi kyrkan och in på den mindre kanalen. Vi bestämmer oss för att vända och gå mot Markusplatsen. Jag stannar till för att lägga ut min lilla filmsnutt på Instagram. Innan jag blinkat är de andra borta. Jag går åt det håll jag gissar att de gått. Följer gränden framåt, tar åt vänster där den slutar i ett T-kors, bara för att upptäcka att gränden slutar i en återvändsgränd mot en kanal. Jag vänder och provar en annan gränd. Samma sak där. Då ringer telefonen. Anton, min äldsta som undrar var jag blev av. Ja, vad svarar man? Vi kommer överens om att ses på Markusplatsen. Så kommer det sig att jag vandrar ensam genom Venedig i en dryg timme.

Lagom planlöst
Det är fint väder. Solen skiner och det är runt tio grader varmt. Det är en bra tid att besöka Venedig. Inte för mycket trängsel. Jag som är lite väl varmt klädd i täckjacka strosar lagom planlöst mot Rialtobron för att ta mig över Canal Grande. Ibland följer jag skyltningen mot bron, då möter jag relativt många turister. Ibland väljer jag en annan gränd och är då nästan ensam. När jag kommit till Rialtobron ringer Anton igen. De är på Markusplatsen och ska ta en fika. Jag går mycket långsammare än de andra. Det är nog för att jag stannar så ofta för att fotografera.

Markusplatsen
När jag kommer fram har de fikat färdigt. En kaffe latte kostade 11 Euro. Men då fick de å andra sidan sitta utomhus i solen på ett av Europas mest kända torg en lördag i februari. Nu får vi skynda oss att hämta ut bilen vi har hyrt. På vägen fångar jag ändå en och annan bild. Som gondolen ovan. För jo, gondolerna är igång nu också. Trots att det är februari och karnevalen är över.

När bilen är hämtad ska den parkeras och vi ska äta lunch innan vi lämnar Venedig.



11 kommentarer

Filed under resor, vackra platser, vår, vinter

Mest gillade utlandsbilderna på Instagram 2017


Här är de av mina bilder, fotograferade utomlands under 2017, som fick flest likes på Instagram. Sorterade i den ordning som de gillades mest.

Sverige populärast
Jag har bloggat förut om mitt Sverige 2017 på Instagram. Jag
nämnde då att en av mina bilder från utlandet faktiskt lyckades ta sig in bland mina mest gillade bilder på Instagram den här gången. Annars brukar det enbart bli bilder från Sverige på listan.

Nummer åtta blev etta
Den bild som blev nummer åtta totalt bland mina foton på Instagram 2017 och etta bland de utländska är en bild av soluppgången på Playa del Muro. Den fotograferade jag när vi var en chartervecka på Mallorca i juni månad. Tvåa bland de utländska bilderna blev tre får i solnedgången på Lofoten, Norge i augusti. Bild nummer tre är från samma resa. Fyra kom Vernazza strax efter solnedgången. Det var på höstlovet som vi besökte Cinque Terre i Italien. Femman och sexan kommer båda från samma strand på Zanzibar i januari för ett år sedan. Bild nummer sju är från ön Tavolara utanför Sardinien och åttan är från Corniglia i Ligurien. Den sista bilden så, av de nio, är från samma strand på Mallorca som den första.

Vad som funkar och inte funkar
Även om jag tycker att jag börjar få ganska bra koll på vad som går hem och inte hos mina följare kan jag fortfarande förvånas över några saker. Att bilder från Sverige generellt funkar bättre än utländska motiv är en sådan sak. Att bilder på vilda djur generellt funkar sämre än bilder på landskap är en annan. De senare är ju så mycket enklare att fotografera. Vad som funkar bäst i bilder från utlandet är hav, gärna turkost – eller i solnedgång. Gärna med något fint i förgrunden.

2 kommentarer

Filed under fotografi, instagram, resor, vackra platser

Köpenhamn – slottsholmen i gråväder

Det är 2017 års sista lördag och vi promenerar i duggregnet genom Köpenhamn.

Prins Jørgens Gård
Vi har promenerat från Hotel Tiffany strax bakom centralstationen, Københavns Hovedbanegård, förbi Tivoli och Glypoteket och över till Slottsholmen.

Strosar över Prins Jørgens Gård. Och där står hon den romerska gudinnan Minerva, med sin uggla.

På vägen ut från gårdsplanen passerar vi genom en port med små ovala reliefer. På en av dem syns bland annat en katt. Jag fastnar för den.

C4 och Børsen
Sigillet med C4 syns på en av tegelfasaderna. Samma sigill som finns i Kristianstads stadsvapen.

Børsen på Slotsholmen var bara ett av alla skrytbyggen som byggdes på uppdrag av Kristian IV för pappas pengar innan han förlorade Skåne och Blekinge till Sverige. Köpenhamn skulle bli en av Europas vackraste huvudstäder. Just Børsen är nog annars mest känd för tornspiran som består av fyra sammantvinnade drakar.

Knippelsbro
Vi förvirrar oss så över Knippelsbro. Men får vända tillbaka eftersom vi är på väg mot Lille Havfrue. När vi går över bron igen passar jag på att fotografera kulturtårnet. Vad nu det kan vara som gömmer sig där inne?

1 kommentar

Filed under resor, vackra platser

Bingo Rimér har rätt i kritiken av turismen i Thailand

Kändisfotografen Bingo Rimér är på semester. Igår publicerade han ett inlägg på Instagram som väckt stor debatt i sociala medier där han är kritisk mot den stora mängden andra turister på den strand där filmen ”the Beach” spelades in. Platsen ligger på ögruppen med namnet Phi Phi mellan ön Phuket och Krabi på fastlandet i södra Thailand.

Thailand överexploaterat
Själv följer jag få kändisar på Instagram och Bingo är ingen av dem. Men jag uppmärksammades på Instagram-inlägget via Twitter tidigare idag. Bingo skriver bland annat: ”Låt mig säga så här. Vi är inte ensamma. Det känns onekligen som att stora delar av Thailand är totalt överexploaterat. Någon måste dra i bromsen snart.”

Del i problemet
Av debatten får jag intrycket att många tycker att det är fånigt att som turist klaga på att det finns för många andra turister på en plats. Som turist är du ju själv en del av problemet.

Borde vetat?
Jo. Det är ju det enkla avfärdandet av kritiken. Svårt att säga emot. Ett annat tema i kritiken mot kritiken är att Bingo borde vetat om att det är mycket turister i Thailand. Och ja, det kan man ju tycka. Och det kan jag också tycka. Men samtidigt beror det lite på hur van resenär du är. Och hur påläst. Dessutom undrar jag om det inte varit en dramatisk ökning av turismen på många håll i världen just i år. Kanske också i Thailand?

Bilder som lurar
Jag tycker vidare inte att det är så märkligt att turister kan känna sig lurade utifrån vilka bilder som sprids. Postade själv två olika bilder av Lille Havfrue i Köpenhamn igår. En på Instagram och en här på bloggen. Samma motiv. Två helt olika bilder. Den typ av bilder där andra turister inte syns är ju den typ av bilder som vi vanligen, jag också, väljer att sprida. Man kan ju fundera över varför vi gör så. Men sannolikt har det att göra med att vi tycker att de bilderna bli finare och att vi gärna vill se och sprida just positiva bilder. Av våra resor. Av våra liv.

Bingo har rätt
Så rent allmänt vill jag ge Bingo rätt här. Jag är själv sådan som inte gillar för mycket trängsel och långa köer. Jag försöker därför att undvika att resa dit alla andra reser, i vart fall i högsäsong när alla andra reser dit. Vem vill behöva gå upp i soluppgången för att markera solstolar till exempel? Inte jag! Och då tycker jag att det är rätt att berätta om sin besvikelse över trängseln. Den som inte berättar om detta och istället väljer att skildra platser de besöker som om de vore ensamma där, även om trängseln egentligen är stor, är ju de som i första hand bidrar till att förvärra problemet. Inte de som, likt Bingo, ärligt berättar hur det är.

Ironin i det hela
‪Sedan finns det ju en ironi i att denna kritik kommer just mot stranden i ”the Beach”. Jag gillade inte filmen. Men boken gillade jag, och bokens tema är ju just hur sökandet efter orörda stränder utan turister leder till att inga orörda stränder blir kvar. ‬

Så vad gör vi?
Och det leder vidare mot den verkligt svåra frågeställningen i allt detta: Hur undviker vi att alla vackra platser på jorden förfulas av turismen? För egen del tror jag att svaret är nationalparker och annan skyddad natur, strandskydd och liknande. Jag tror också att flyget och turismen i övrigt måste börja tvingas att bära sina miljökostnader. ‬

‪Vad tror du? ‬

3 kommentarer

Filed under influerare, instagram, miljö, resor, sociala media, vackra platser

Mitt Sverige 2017 på Instagram


Jo, jag har också gjort ett sådant där kollage med mina mest gillade bilder på Instagram 2017. Som vanligt noterar jag att det mest är bilder från Sverige som hamnar på listan över mina populäraste bilder. Här har jag lyft bort en utlandsbild som lyckades ta sig in på listan. Lyft in ytterligare en Sverigebild och sorterat bilderna efter årstiderna istället.

Bilderna i kollaget
Karlshamn i dimman fotograferade jag vid Sparbanken i slutet av januari. Paret på bilden bidrar till stämningen i bilden. Liksom lamporna och vinterbelysningen i träden. Ljuset som sprids i dimman.

Stationsbyn i Björkliden med Lapporten i bakgrunden fotograferade jag i april när vi var på skidsemester i Lapplandsfjällen. Röda stugor, snö och Sveriges kanske mest kända fjällvy.

Det ensamma trädet på Vesan i Blekinge fotograferar jag ofta från tåget när jag pendlar mellan hemmet i Karlshamn och jobbet i Kristianstad.

En kvinnas händer och mobiltelefon när hon fotograferar de blommande körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm blev min allra mest gillade bild på Instagram 2017. Den är fotograferad dagen efter Lapporten i vinterskrud. Handskens och kappans färger går ton i ton med trädet. En bild att känna igen sig i för alla som liksom jag trivs med att fotografera och dela med sig av vackra ögonblick.

En rönn i knopp i solnedgången vid Stärnö Sandvik i Karlshamns kommun när försommaren var som vackrast. Den första skira grönskan i en bokskog. Också den på Stärnö i maj månad.

En röd stuga speglar sig i vattnet vid sjön Näkten i Östergötland en vacker sommardag i slutet av juli månad.

Lapporten igen men nu i sommarskrud i början av augusti månad. Min familj, min sambo och våra pojkar som fjällvandrar. Men vi kallade det ”promenad” eftersom minstingen inte ville fjällvandra.

Och så några höstlöv mot ett plank längs en gata hemma i Karlshamn. Då hade det hunnit bli oktober månad.

Min Sverigebild
Den bilden av Sverige som jag visar upp på Instagram stämmer i mångt och mycket med min inre bild av landet vi bor i. Eller i vart fall med det jag mest gillar med Sverige. Den vackra naturen och årstidernas skiftningar.

Jag tänker att om vi bodde i ett land där det alltid var varmt och skönt skulle vi inte uppskatta det på samma sätt som vi nu uppskattar sommaren när vi har blöta och kalla vinterdagar att jämföra med. Men också i detta blöta och kalla finns det, i alla fall ibland, något vackert som jag inte helt skulle vilja vara utan.

12 kommentarer

Filed under Blekinge, instagram, Karlshamn, resor, vackra platser

Vad du behöver veta om Cinque Terres 6 mest kända vyer

De här vyerna har du sett många gånger på bild och kanske är det just några av dem som lockar dig att resa till Cinque Terre i Ligurien? Men vilken vy är från vilken av de fem byarna? Och var finns de olika utsiktsplatserna? När på dygnet är ljuset bäst? Och hur hittar du dit? Här har du mina svar på de frågorna och lite till. Med kartor och mina egna foton från platserna.

Om du bildgooglar ”Cinque Terre” så kommer du att se att just de här vyerna är de som vanligast får symbolisera det här världsarvet och nationalparken i norra Italien. Det är lätt att förstå varför. De är alla mycket bildsköna utsikter. Här listar jag dem i omvänd ordning med den mest kända vyn sist. Visar kartbilder och berättar om platserna.

6. Eden-klippan och Fegina-stranden i Monterosso al Mare
Monterosso al Mare är den nordligaste och den största av de fem byarna och det är här som områdets enda två sandstränder finns. Båda är bildsköna men den här är den som oftast förekommer på bild. Klippan kallas ibland ”Eden Rock” på engelska och stranden kallas på italienska antingen Bagni Eden eller Spiaggia di Fegina. Klippan, som också egentligen är delad i två, ligger inte långt från järnvägsstationen och fotograferas oftast från den östra sidan, precis där tunneln som gatan Via Fegina går igenom mynnar. Den här tunneln går du igenom om du tagit dig till fots till Monterosso från Vernazza. Klippan är större än du tror, vilket framgår om du jämför med storleken på de människor som syns på stranden.

Eftersom stranden vätter mot söder har du fint ljus över stranden under större delen av dagen.


Eden-klippan och Fegina-stranden i Monterosso al Mare

5. Utsikten från hamnpiren i Vernazza
Inte mindre än tre olika vyer över Vernazza, som är den andra byn räknat från norr, finns med på listan över de sex mest kända vyerna i Cinque Terre. Det här är den minst vanliga av dessa tre, men ändå en som du ofta ser på bild. Härifrån ser du byns lilla torg, Piazza Marconi med den lilla fiskehamnen och stranden i förgrunden.

Min bild är fotograferad efter solnedgången, i blå timmen, och det funkar ju bra. Annars är här bäst ljus på eftermiddagen och kvällen.


Utsikten från hamnpiren i Vernazza

4. Fiskehamnen i Riomaggiore
Kommer du med tåg till den sydligaste av byarna, Riomaggiore, och vill ta dig till den fjärde mest kända vyn i området måste du först gå igenom en gångtunnel för att ta dig till den östra delen av byn. Från det lilla torget vid fiskehamnen följer du Via San Giacomo en bit längs den östra sidan av viken så kommer du till den här utsiktsplatsen över byn. Sannolikt är platsen mycket vacker från soluppgången och i förmiddagsljuset, men vi var här vid solnedgången och tyckte att det var vackert då.


Vid fiskehamnen i Riomaggiore

3. Vernazza med borgen i förgrunden
Borgen i Vernazza heter officiellt Castello dei Doria men kallas lokalt för Belforte. Det är en medeltida försvarsanläggning med ett torn som kan besökas av turister. Många av de bilder som i olika sammanhang respresenterar hela Cinque Terre föreställer Vernazza med det här tornet i förgrunden och havet i bakgrunden.

När vi först kom till Cinque Terre gav jag mig ut för att se om jag kunde hitta en gångväg till den stenstrand som vi kunde se från vårt hotellrum. Det kunde jag inte, trots att jag följde gångvägen mot Corniglia genom gränder och uppför trappor längre och längre söderut. Men däremot hittade jag den här fantastiska vyn precis efter solnedgången. Platsen ligger strax före betalstationen för vandringen från Vernazza till Corniglia. Den som besöker Vernazza på morgonen eller förmiddagen får sannolikt de vackraste bilderna härifrån.


Vernazza med borgen i förgrunden

2. Vernazza med kyrkan i förgrunden
Den här vyn hittar du norr om Vernazza, längs gångstigen mot Monterosso al Mare. Bilden nedan är fotograferad strax innan betalstationen. Det finns även fina vyer lite längre upp, en bit efter betalstationen. Kyrkan som syns i bilden heter Santa Margherita di Antiochia. Du hittar stigen mot Monterosso om du går upp för den trappa som går uppåt med start vid torgets, Piazza Marconis nordöstra hörn, och sedan tar åt vänster där det är skyltat mot Monterosso.

Eftersom den här vyn är från norr och rakt mot söder och eftersom hamnen med den lilla stranden ligger i skugga på morgonen och förmiddagen och himlen lätt blir för ljus och utfrätt så är bästa tid att fotografera från den här platsen sen eftermiddag och tidig kväll.


Vernazza med kyrkan i förgrunden

1. Manarola sett från nordväst
Den överlägset mest kända vyn från Cinque Terre föreställer den andra byn räknat söder ifrån. Manarola heter den och liksom i Vernazza och Riomaggiore är det en liten fiskehamn som är i blickfånget. Och precis som i de byarna är det också de färgglada hus som klättrar upp från havet på de branta klipporna som bidrar till bildskönheten. Eftersom det här är den mest kända vyn i hela området är det också hit som flest turister strömmar in hela dagen. Men precis som nummer två på listan ovan är det här en plats som är som vackrast i kvällsljuset. Här är det tiden en liten stund innan solnedgången som ljuset är som vackrast.

När du kommer med tåget passerar du först igenom en gångtunnel, sedan följer du bygatan åt vänster ner mot havet, passerar den lilla fiskehamnen och följer strandpromenaden mot nordväst.


Manarola

4 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Dyker från klippa i Manarola men skriver absolut inte om skrivkramp


En okänd person dyker från en klippa i Manarola, Ligurien. Det är höstlov och vi är i Italien. Jag fotograferar. Lite senare är det jag som dyker från klippan. Vattnet är svalt men lent och skönt mot huden.

En och en halv månad senare sitter jag hemma och tänker att jag borde skriva något om Manarola. Jag har inre gjort det än. Vi bodde här två nätter och det är sannolikt den bildskönaste av alla bildsköna byar i Cinque Terre. Och ja, kanske hela Italien?

Men jag vet inte vilka bilder jag ska välja. Eller var jag ska börja berätta. Vad vill jag ha sagt? Jag tycker inget vidare om texter som handlar om skrivkramp. Om det inte är Bodil Malmstens texter om skrivkramp. Men jag är inte Bodil Malmsten. Så det här är inte en text om skrivkramp. Absolut inte. Det är en första bild och några första ord om Manarola. Jag har mer att berätta en annan dag. Jag ska bara ta reda på vad så återkommer jag i ämnet.

10 kommentarer

Filed under blogg, resa med barn, resor, vackra platser

Zanzibar! Mina bästa tips

I början av detta året besökte jag Zanzibar tillsammans med min familj. Närmare bestämt i januari 2017. Jag har bloggat en del om det. Nu är det säsong för den afrikanska ön som är en del av Tanzania igen så jag tänkte att jag samlar ihop lite av informationen här.

Vad kostar en resa dit och hur du bokar
Efter det att vi kom hem från Zanzibar har jag fått en del frågor på sociala medier om vad en sådan resa kostar. Så jag samlade ihop svaren i ett eget blogginlägg. Flyget kan kosta från ungefär fem till sex tusen kronor per person beroende på när du vill flyga, när du bokar och hur många mellanlandningar du kan tänka dig och var. Vanliga priser på hotellrum är runt cirka fem hundra kronor per person och natt. Att boka paketresa medVing blir dyrare än att boka på egen hand. Att äta ute kostade oss runt 125 kronor per person och måltid. Vissa måltider som den på restaurangen The Rock (bilden) var dock dyrare. Att besöka den ska du ändå inte missa, tycker jag. Men läs mitt inlägg först, på länken nyss, där jag berättar om 7 saker du behöver veta inför besöket.

Var på Zanzibar är det bäst?
Vi besökte och bodde på två av de populäraste badorterna. Jambiani ligger på den södra halvan av östkusten och Kendwa ligger längst i norr på västkusten. Dessutom bodde vi ett par nätter i staden på ön, Stonetown. Vilken var då bäst? Var ska man bo? Jag har satt betyg på alla tre orterna hela vägen från transfer via kvalitet på stränder, mat, utflykter med mera. Sydostkusten och norra Zanzibar har olika styrkor men sammantaget hamnar de på nästan samma poäng även om Jambiani enligt min summering hamnar ett litet snäpp före. Men det beror på vad du söker. Är det för dig till exempel jätteviktigt att stranden är ren från sjögräs och att botten endast består av pudervit sand och att det är badbart alla tider på dagen. Ja, då ska du ju hellre välja Kendwa i norr.

Stonetown får också en bra sammanlagd poängsumma även om staden inte är riktigt lika fantastisk som badorterna. Minst en natt bör du bo här utöver det antal nätter du väljer på någon av badorterna då hotellet är en viktig del av upplevelsen av Stonetown.

Men att göra som vi gjorde och besöka alla tre är faktiskt något jag allra varmast vill rekommendera! Alla har som sagt sina styrkor och det är roligt att komma runt och se mer!

Cash eller kort?
Inför resan hade jag läst på och visste att vi behövde ha med oss en hel del kontanter i form av amerikanska dollar. Dessutom en hög andel av detta i endollar- och femdollarsedlar eftersom dricks förväntas i de flesta sammanhang. På vissa restauranger som på the Rock och de flesta hotellen går det bra att betala med kort som VISA eller Master Card men de tar då 5% i avgift. Bankomater finns det bara ett par inne i Stonetown. Inga på flygplatsen eller på de mindre orterna.

Mygg och malariaprofylax?
Vi blev rekommenderade att inte att medicin mot malaria utom de dagar vi var på Tanzanias fastland. Plus en dag före och en dag efter.

Däremot råddes vi att använda myggmedel och se till att sova under myggnät. Alla tre hotellen vi sov på hade myggnät. Ett av dem hade dock lite snålt tilltagna nät och med hål i. Det blev lätt glipor. Vi upplevde inte att det var mycket mygg mer än en kväll i Stonetown då vi glömt ta på oss myggmedel. Då skickade vi iväg barnens pappa till hotellet för att hämta vår roll-on med Mygga och sedan var det inga större problem då heller.

Att komma fram
Jag satt i en hammock och gungade lätt och skrev ett första blogginlägg från Jambiani. Inlägget handlade mest om resan dit som tog ungefär ett dygn hemifrån Karlshamn i Blekinge via bland annat Istanbul. De ljud som hördes där jag satt i hammocken var palmblad som rasslade, ljud av matlagning från restaurangköket, köksverktyg som klirrade mot grytorna och mina pojkar som plaskade och pratade i poolen bakom mig. När jag ansträngde örat kunde jag också höra Indiska Oceanens brus. Framför mig, genom lövverket skymtade jag havets turkosa nyanser ända bort mot horisonten. Äntligen var vi framme.

Fler upplevelser
Jag skrev ett inlägg om de unika aporna med rödbrun rygg som bara finns på Zanzibar och ingen annan stans. Om du vill se de starkt utrotningshotade aporna ska du bege dig till nationalparken Jozani.

Jag skrev också om hur vi åkte taxi från badorten Kendwa på norra Zanzibar mot Stonetown, öns stad, och iakttog det som hände längs vägen. Om den levande landsbygden på Zanzibar.

Ytterligare ett inlägg handlar om hur vi besökte slavmarknaden i Zanzibar stad.

Att boka sin egen kombinationsresa med safari på fastlandet blir betydligt billigare än att köpa en färdig paketresa av någon svensk arrangör. Jag har berättat om hur jag gjorde.

Andra resebloggares bästa Zanzibar-tips kan du läsa om här.



Bilderna i det här inlägget har jag inte publicerat förut. Däremot den video jag gjorde om resmålet:

3 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Cinque Terre på höstlovet


Äntligen är jag klar med min åtta minuter långa film från Cinque Terre på höstlovet. Minuter. Man skulle kunna tro att det var timmar så lång tid det tog att göra filmen. Det har varit så mycket teknikstrul med den här filmen så du kan inte ana. Men nu är den uppladdad! Den handlar om Nationalparken i Ligurien, Italien. Om byarna Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore. Om vandringarna och vyerna. Om att äta gott och bada. Om vädret på höstlovet och hur du tar dig dit.

Vill du hellre läsa om resan och titta på fotografier så finns det en del sådana inlägg redan i bloggen. Och fler kommer framöver.

8 kommentarer

Filed under film, höst, resa med barn, resor, vackra platser, YouTube

Riomaggiore i solnedgången

Husen på klipporna ovanför hamnen klamrar sig fast på ett alldeles orimligt sätt som trotsade de tyngdlagen fullständigt. Men vem bryr sig om Newtons lagar när en stor strålande apelsin sänker sig i Medelhavet och färgar himlen rosa? Det är måndag kväll på höstlovet, för precis en vecka sedan, och vi besöker Riomaggiore i solnedgången.

Sydligaste byn
Den här dagen har vi vandrat från Vernazza till Monterosso del Mare. Men innan vi återvänder till Vernazza tar vi en sväng med Trenitalias regionaltåg, regionali, till den sydligaste av byarna som räknas till Cinque Terre, i norra Italien,  för att få en glimt även av denna by.

Mot vattnet
På väg ner mot hamnen har vi passerat igenom en tunnel med väggar av murad sten och ett tak av turkosblå uppspänd platsduk. Att gå därigenom påminner lite om känslan att gå igenom en sån där akvarietunnel som är så vanlig numera i stora moderna akvarier. Med den skillnaden att här syns inga fiskar röra sig i vatten. Istället är vi ett stim turister som rör oss mot vattnet. Som istället finns utanför den andra änden av tunneln.

Borta!
Vi följer strömmen ner mot hamnen. Jag stannar och fotograferar. Plötsligt är de andra borta. Det är gott om andra turister nere vid vattnet. Och solnedgången är redan vacker. Ganska snart får jag ett SMS från ”General Squirrel”. Det är min förstfödde som lyckats döpa om sig till det i min mobil, jag har aldrig riktigt begripit hur han gjorde, men kanske är det för att jag och pojkarna har gemensam Apple-Id? ”Var är du?” undrar han. ”Vid havet. Och ni?” svarar jag och sedan dyker de upp alldeles intill mig. De har köpt glass visar det sig. Jag vill också ha en. Jag köper min på vägen tillbaka. Men först ser vi solen gå ner bakom horisonten.

Drönare
En märklig detalj är hur en drönare surrar i skyn precis framför solen i omgångar. Det är precis som att den som fotograferar eller filmar med drönaren tror sig kunna få bättre bilder på solen genom att styra den rakt in i det lysande klotet. Men det är väldigt långt bort kan jag berätta. Tjugo eller femtio meter hit eller dit gör ingen skillnad. Men kanske gissar jag fel. Kanske är det inte alls solnedgången som filmas eller fotograferas. Kanske är det istället den egna personen som ska förevigas där den står och vinkar mot kameran i skyn? Vad vet jag. Eller är det kanske fina översiktsbilder över den balanserande byn som insamlas?

Problem solved
Vi pratar hur som helst om att en ensam drönare inte kan förstöra en solnedgång, men att om flera skulle köra runt med sådana samtidigt skulle det börja bli irriterande. Men å andra sidan krockar de då kanske med varandra och störtar mot vattnet? Eller, tänker jag vidare, så smittas de alla av samma övermod som en gång Ikaros och flyger så nära solen att de smälter och därför störtar i havet? Ja, kanske. Kanske att det här är ett problem som löser sig självt?

Konstnär
När solen passerat horisontallinjen har färgskalan övergått från turkost marinblått och orange till stålgrått och rosa. Drönaren är borta men landskapet är fortfarande mycket vackert. En konstnär sitter på en plaststol och skissar små bilder med hus och landskap. Andra, färdiga bilder, har han liggande till försäljning på ett campingbord framför sig. På bordet står också ett glas med rött vin. Han sitter på rätt plats i världen. Det här är verkligen en miljö som gör sig på bild. Men det verkliga konststycket och konstverket måste nog ändå vara byn i sig själv. Hur har byggarna som ställt husen på plats burit sig åt? 

När jag ätit min glass tänds gatuljusen i den lilla hamnstaden och vi vandrar tillbaka mot tåget. Ännu en upplevelse rikare.







10 kommentarer

Filed under resa med barn, resor, vackra platser

Kanalerna i Milano


Var börja berätra om en resa? Från början och i kronologisk ordning? Eller i den ordning som sakerna vill låta sig berättas? Jag började från början när vi var iväg. Sedan kom slutet med landningen på Kastrup. Nu följer det näst sista, resans sista dag utöver hemresedagen, och särskilt då det som var nytt den dagen. Nämligen kanalerna i Milano.

Dålig research
Inför resan till Cinque Terre och Milano hade jag köpt en guidebok om det senare resmålet men inte det förra. Ändå var jag bättre påläst om byarna och vandringarna i Ligurien än om Lombardiets huvudstad. Men att jag ville se katedralen drån utsidan visste jag och om köerna inte var för långa ville jag gärna upp på taket också. Men nu var köearna alldeles för långa så något takbesök blev det aldrig. Det får bli en annan gång. Däremot många och långa vandringar genom staden i dagarna två. På sätt och vis är det mysigare att vandra runt så med utrymme för improvisation och infall än att ha en detaljerad plan. Jag återkommer till en del av det vi stötte på under våra promenader.

Naviglio Grande
Men efter den första dagens vandringar var det en sak som jag sett information om i förväg och som vi inte hunnit med. Så den andra dagens främsta målpunkt fick bli Milanos kanaler. Även om jag inte visste mer om dem än att de existerar. Nu vet jag att de med ett gemensamt samlingsnamn heter Navigli Lombardi. Och att den som vi tittade närmare på, promenerade längs med ett par broar bort, fram och tillbaka, heter Naviglio Grande. Det är den kanal som förbinder Milano med Lago Maggiore och därmed även med Schweiz. Naviglio Grande är omkring 50 kilometer lång och anlades från 1100-talet fram till och med 1900-talet för både skeppsfart och bevattning. I ett skede ska till och med Leonardo da Vinci ha arbetat med att göra ritningar på kanalsystemet.

Dis och mys
Det är en disig eftermiddag och miljön runt kanalen är mysig med många kaféer och restauranger, gatuförsäljare och en mer välordnad gatumarknad. Cyklar står parkerade, ett par svanar simmar i kanalen, och en and av något slag som jag inte vet närmare vad det är för sort. Kärlekspar vandrar hand i hand, andra sitter på en bänk, en turistbåt skär igenom det stilla vattnet. Det är verkligen ett mysigt område att vandra i, men räkna inte med att vara de enda turisterna som hittar hit. Tvärt om. Området ökar i popularitet. Hade vi haft fler dagar i Milano hade jag gärna utforskat kanal-systemet ytterligare, kanske med båt, och kanske då hittat bortanför turiststråken, men nu fick det räcka med en snabbtitt.





4 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Vandring från Vernazza till Monterosso al Mare i Cinque Terre

Att vandra är lite av grejen i Cinque Terre. Förutom att titta på och fotografera de gulliga byarna, Området har ca 10 mil vandringsleder som löper mellan byarna och i det omgivande landskapet, men två av de mest berömda sträckorna är avstängda just nu. De två kuststräckor som är öppna för vandring är de två första från norr mot söder. Vi börjar med den allra nordligaste sträckan men vandrar den från söder mot norr, vilket ska visa sig vara smart. Vi går kuststigen 3,5 km från Vernazza till Monterosso al Mare.

Fin utsikt
Vi har vandrat uppåt, uppåt, uppåt i trappor och sluttningar längs den oftast smala stigen mellan byarna när vi hittar en plats att sätta oss att fika den medhavda matsäcken. Här är den murade stenvägg som oftast kantar stigen så pass låg att vi kan sitta på den. Och stigen är så pass bred att andra vandrare kan passera oss där vi sitter. Dessutom har vi fin utsikt över kusten norr ut och kan nu se Monterosso i fjärran. Pojkarna äter taco-chips på tub och jag och Anders äter pinjenötter. Skalen lägger vi först i en liten hög för att sedan lägga över i chipstuben när den är tömd. Alla äter också av salta kex. Till det dricker vi vatten. Det är skönt att pusta ut i skuggan och vätskan behövs trots att det ”bara” är 18 grader varmt. Solskenet och stigningen gör sitt till och jag ångrar lite att jag valde att gå i långa jeans. Det klibbar lite. Men det räcker att vila en kort stund så känns temperaturen bara behaglig igen. Det här är lite som ljusterapi inför den vinter som ska komma därhemma.

Det kostar att vandra
Vi började dagen med att för 42 Euro köpa ett endagskort till nationalparken, en familjebiljett för vandring och tågresor i området, på järnvägsstationen i Vernazza. De tar enbart kontanter. Senare ska det visa sig att vi nog kom undan lite för billigt då. Förmodligen gäller familjebiljetterna för barn till och med elva år. Om vi betalat rätt hade det i så fall istället blivit 58 Euro, 16 Euro per vuxen och 10 Euro för barn upp till och med elva år. Då enstaka enkelbiljetter med tåg kostar ca 10-15 Euro för alla fyra beroende på sträcka är det frågan om det verkligen lönar sig ekonomiskt med dagspass. För den som vill vara ekonomisk kan det nog löna sig att googla på exakta priser per vandring och järnvägssträcka och jämföra, men det är praktiskt att ha ett kort som bara behöver stämplas en gång och sedan är giltigt hela dagen. Dessutom gäller det också som entré till vissa offentliga toaletter vilket kan vara praktiskt. Väljer du att istället lösa biljett för vandringen i den kiosk som finns en bit in på leden är det också kontanter som gäller.

Hitta till stigen
Vandringen utgår gärna ifrån det lilla torget vid hamnen i Vernazza. Nära torgets östra hörn leder en trappa upp för en gränd mot norr. Där är skyltat mot ”Monterosso”. En bit upp tar du till vänster och följer sedan stigen som är markerad med röd-vita målade sträck hela vägen till Monterosso al Mare. Vi började gå tidigt på förmiddagen så vi kunde blicka ner mot ett Vernazza i motljus. Vi passerade igenom några vinodlingar och genom skog. Ofta hade vi fina vyer ut mot havet och byarna.

Trångt vid möten
Jag stannar ofta för att fotografera. Och kommer på så sätt lite efter de andra. Samtidigt ger det mig tillfälle att pusta lite, vilket behövs. Strax efter det att vi har fikat blir stigen riktigt smal långa sträckor. Det går knappt att mötas. När jag kommit en bra bit på en sådan sträcka möter jag plötsligt ett stort gäng med många vandrare. Jag trycker mig mot den murade bergväggen för att de ska kunna passera. Nedanför stigen är det stugbrant i alla fall ett par meter. En amerikansk kvinna som passerar tycker uppenbart att det är obehagligt och hon håller en hand på vardera sidan om mig mot muren samtidigt som hon skämtsamt säger ”du får många kramar av främlingar här”. Lite senare passerar vi en man som säljer färskpressad apelsinjuice, men jag har inga kontanter på mig och de andra har redan passerat när jag kommer dit.

Slippa balansera på kanten
Vi vandrar här i lågsäsong, det är månadsskifte oktober-november. Och vi pratar mycket om vilken trängsel det måste vara här under den riktiga sommaren. Jag förstår faktiskt inte hur det alls går att ta sig framåt om det är ständiga möten i de här smala passagerna. Då måste det också vara mycket svårare att stanna upp och njuta av utsikten. Det känns som att vi har haft tur som valt den här tiden på året att vandra här, fint väder utan att det är för varmt och inte allt för mycket folk. Vi har också, visar det sig, haft lite flyt som valt att gå från söder mot norr, på så sätt har vi innersida vid mötena (högertrafik) och slipper balansera ute på kanten. Något som känns extra bra när du vandrar med barn.

Översta bilden: utsikt mot Monterosso al Mare. Nedan utsikt över vinodling i höstfärger och utsikt mot Vernazza. 


9 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Ett par dagar och nätter i Vernazza, Cinque Terre

Vernazza är en stad och kommun belägen i provinsen La Spezia, i Ligurien. Det är en av de fem städerna som utgör Cinque Terre-området. Vernazza är den andra staden räknat norrifrån. Det är den enda naturliga hamnen i Cinque Terre och är en av de äldsta ”fiskebyarna” på den italienska Rivieran. Vi tillbringade ett par dagar på höstlovet här.

Luktar Italien
Vi kliver av tåget och går ner för trappan till byn. Där möts vi av en man som ska visa oss till rummet vi hyrt. Vi vandrar upp för trappor i en gränd tills vi kommer till rätt dörr. Väl innanför den väntar fler trappor. Först en i ljus marmor med vita rep som räcke. Det doftar starkt av rengöringsmedel här. ””Det luktar Italien”, som minstingen säger. Sedan går vi uppför en metalltrappa och så är vi vid vårt rum. Det heter att det är en ”svit med havsutsikt” men beskrivningen känns något överdriven även om rummet är fräscht och fint. Väggar i turkost. En halvabstrakt tavla målad med breda penseldrag i en färgskala från vitt via turkost till ultramarinblått tolkar jag som att den föreställer en våg. I pojkarnas del av rummet finns ett litet, litet fönster. Men det går att öppna så att vågornas brusar högt och när vi kommer är både hav och himmel rosa i kvällsljuset.

Ingen hemlighet längre
Första gången jag hörde talas om Cinque Terre måste ha varit på 1980-talet i en tidningsartikel. Då beskrevs området som en välbevarad hemlighet som inte kunde nås med bil, utan bara till fots eller med tåg och som många turister därför missade. Den tiden är sedan länge förbi. Allt fler berättar vid fikaborden på jobbet om de fantastiska byarna och sprider bilder via sociala medier. Att göra som vi och besöka området utanför högsäsong är därför ett gott råd. Även så här på höstlovet är det en viss trängsel i byarna på dagtid och fram till och med solnedgången. Men rumsuthyraren säger att det är få turister nu jämfört med perioden juni till och med september. Nu på höstlovet blir det dessutom inte lika varmt att vandra som under de heta sommarmånaderna. Det här är helt enkelt en bra tid på året här. Men det där med bilfritt är heller inte riktigt sant, även om jag föreställer mig att det är närmast omöjligt att parkera i byarna för den som inte har egen p-plats så det bästa är nog ändå att göra som vi och ta tåget hit.

Vitlök, olivolja och persilja
Jag går ut före de andra. Bestämmer mig för att se om det finns en väg ner till stenstranden som syns från det lilla fönstret. Jag fortsätter därför uppför trapporna i den smala gränden. Följer skyltarna mot Corniglia. Jag hittar ingen väg ner till stranden men väl en utsiktsplats där flera fotografer samlats för att fotografera byn i det mörklila kvällsljuset. Också jag fotograferar några bilder av den bildsköna vyn innan jag vänder ner till byn för att leta reda på de andra. Till kvällsmat äter vi spaghetti vongole på en restaurang vid det lilla torget nere vid havet. Med smak av vitlök, olivolja och persilja. Efteråt tar vi varsin glass på gelaterian som ligger vid huvudgatan genom byn. Jag väljer hallonsmak.

På köpet
Nästa dag vandrar vi till en av grannbyarna och på kvällen äter vi på samma restaurang vid torget igen. Tre av oss väljer spaghetti vongole igen. Så god var den! Frukosten som ingår i rumspriset äts på två olika restauranger de olika dagarna och det är också väldigt olika mycket mat vi får. Den andra dagens frukost är rikligast och bäst. Efter att den är uppäten är det dags att gå tillbaka till rummet, packa ihop, och lämna rumsnyckeln i byns lilla fiskebutik som ligger i en gränd. På köpet när jag betalar för rummet får jag med mig en burk ansjovis. Medan vi väntar in tidpunkten för det förbokade tåget går jag runt och fotograferar lite.

Fullt på dagen
Drygt ett dygn senare återvänder vi till Vernazza efter en vandring från en grannby. Det är första gången vi äter lunch i byn. Det är till skillnad mot på kvällarna väldigt fullsatt på de flesta restaurangerna men vi hittar ett bord ute vid piren där vi äter pizza och pasta. Jag tar en pizza med kronärtskocka och inget mer utöver tomatsås och mozzarella. Det smakar ännu godare sedan jag bett om och fått extra ”sal”, salt på Italienska. Vi har tagit med oss badkläder, men efter att ha suttit en stund och lapat sol efter lunchen bestämmer vi oss för att det är trevligare att bada klippbad i Manarola än att bada vid den kombinerade hamnen och sand- och klippstranden här. Så lämnar vi än en gång Vernazza med tåg.


3 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Billig höstlovsresa till Italien – Cinque Terre och Milano

Höstlovsresor. En charterresa till Kanarieöarna kan kosta lika mycket som två veckor på betydligt mer exotiska platser en annan tid på året. Så hur göra? Jag har skrivit förut om mina bästa tips för höstlovsresan. Just i år kom vi extra billigt undan. Totalt: 14 600 kr för två vuxna och två barn, 13 och 11 år gamla. Det vill säga 3 650 kr per person.

Vi befinner oss just nu i Manarola. Det är en av byarna i Cinque Terre som mest av allt bär berömt för vandring mellan bildsköna byar vid på italienska västkusten . Själva namnet på området betyder ”de fem landen” på italienska. Den cirka tolv mil långa kuststräckan ligger längst i söder på den italienska rivieran, mellan La Spezia och Genua nära gränsen till Toscana. Räknat från nordväst till sydost ligger fem små byar på rad: Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore. Hela Cinque Terre-området utsågs 1998 till nationalpark och står på Unescos världsarvslista. Vi ska bo här i Manarola två nätter efter att ha bott två nätter i Vernazza och dessförinnan en natt på ett flygplatshotell.

Egentligen hade jag tänkt mig ett helt annat resmål på höstlovet, men medan jag tvekade om Marrakesh mest av allt blivit en turistfälla och hur säkert det egentligen är att resa dit, hann direktflyget från Kastrup bli fullbokat. Så då började jag se mig om efter biljetter till storstäder runt om i Europa som vi ännu inte besökt. Och det var då jag hittade de extremt billiga biljetterna till Milano. Med direktflyg från Kastrup. Ibland har man tur. :) Det var i början av juni som jag slog till. Det fick bli en kombination med både Milano och Ligurien. Och nu är vi här. Både igår och idag har vi badat i Medelhavet. Igår vandrade vi mellan två av byarna. Bilden ovan är ifrån igår och Monterosso al Mare. Och dessutom har vi ätit gott. Att äta är däremot inte billigt här och ingår inte, utom de flesta frukostarna, i priset för resan enligt ovan. Det som ingick i 14 600 kr är följande:

Flygbiljetter med Easyjet köpta 2 juni 2017 tur och retur Köpenhamn, Kastrup till Milano, Malpensa, tre vuxna och ett barn (11 år) och en incheckad resväska utöver handbagaget:

2 030 kr

Övernattning vid Malpensa, 2 vuxna plus två barn på MOXY, Milan Malpensa, inklusive frukost för två:

1 372 kr

Tåg till Milano Centrale med Trenord, två vuxna och två barn (11 och 13 år):

320 kr

Tåg från Milano Centrale till Levanto med Trenitalia för tågbyte, två vuxna och två barn:

425 kr

Tåg från Levanto till Vernazza med Trenitalia, tre vuxna och ett barn:

136 kr

Boende Vernazza, två nätter på La Polena – Afittacamere, två vuxna och två barn i svit med havsutsikt, inklusive frukost:

3 365 kr

Tåg från Vernazza till Manarola med Trenitalia, tre vuxna och ett barn:

136 kr

Boende i Manarola två nätter på Ca de Lelio, dubbelrum med extrasäng, inklusive frukost:

2 884 kr

Tåg från Manarola till Levanto för byte för tre vuxna och ett barn:

91 kr

Tåg från Levanto till Milano Centrale med Trenitalia, två vuxna och två barn:

425 kr

Två nätter på Best Western Plus Hotel Galles för två vuxna och två barn varav en bonusnatt (halva priset alltså, men om jag inte haft bonus hade jag nog valt ett billigare hotell), ingen frukost:

2 134 kr

Tåg tillbaka till Milan Malpensa:

320 kr

Övernattning vid Malpensa, 2 vuxna plus två barn på MOXY, Milan Malpensa, ingen frukost:

963 kr

Totalt: 14 600 kr = 3 650 kr per person

3 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Tankar om en kokningsrekommendation i Maglehem

Det är söndag kväll och jag är hemma i köket. Jag ska just börja rensa dagens svampskörd från skogen, det är gula kantareller, svart trumpetsvamp och trattkantareller, när jag ser att jag fått ett SMS. Ett SMS-svar, ett telefonsamtal och en koll via nätet på preliminära analyssvar och en koll på hälsoläget senare inser jag att vi behöver gå ut med en kokningsrekommendation till de som har kommunalt dricksvatten i Maglehem. Hälsoläget ser i och för sig bra ut, ingen förhöjning av telefonsamtal till 1177, men analyssvaren på vattenproverna är inte lika bra. Inte alls.

Jag ringer C4 Tekniks informatör som kör in till jobbet. Han och kommunens kommunikationschef ser till att informationen går ut: Alla i Maglehem som har kommunalt vatten uppmanas att koka vatten som ska användas till mat och dryck. Själv sitter jag kvar i köket. Jag ringer flera ytterligare samtal, bland annat för att få ut nödvatten till den drabbade byn, innan jag kan ta itu med svamprensningen och kvällens matlagning.

Provsvar från tidigare i veckan hade visat bakterier hos en av våra kunder, en förskola. Sådana enstaka provresultat med bakterier brukar alltid bero på att antingen är det en felanalys (jo, sånt händer, tyvärr) eller så har smuts tagit sig in i vattnet när provet tagits vid kranen eller har föroreningen på något sätt tagit sig in i rören inne i fastigheten, t.ex via en trasig varmvattenberedare. Våra normala rutiner i sådana lägen är att vi inte drar slutsatsen att det är något fel på det kommunala vattnet. Det vore en för långtgående slutsats av ett enstaka prov. Men vi tar fler prov för att utesluta att så är fallet.

Kokningsrekommendationen gick alltså ut direkt på söndag kväll, när vi hade fått preliminära provsvar på fredagens utvidgade provtagning som visade på att bakterier också fanns i andra delar av vattenledningsnätet än bara på dagiset.

De slutsatser vi hittills kunnat dra utifrån de preliminära analyssvar som vi fått in är att vi inte har några bakterier i det vatten som lämnar vattenverket. Däremot har vi hittat bakterier hos en kund, alltså dagiset, och i samhällets högreservoar.

Under måndagen har vi påbörjat en teknisk utredning och tagit fler vattenprov. Vi har också fått kännedom om åtta personer som är sjuka i Maglehem, en by som har runt 150 invånare. Att de blivit sjuka kan så klart bero på annat men det går i det här läget inte att helt utesluta dricksvattnet som orsak.

Idag, tisdag, fortsätter vi att jobba på att lösa problemen. 

(Det här är den andra vattenincidenten inom bara några veckor. De har inget inbördes samband men så klart känns det jobbigt med två sådana här händelser så tätt på varandra.)

Maglehem är för övrigt en vacker plats på jorden. Bilden är ifrån februari 2016.

6 kommentarer

Filed under Kristianstad, mitt jobb, vackra platser, vatten

Snabbrepris: sommaren 2017


Jag sitter på tåget. Regndroppar rinner på fönsterrutan. Snett nedåt i en diagonal mot tågets färdriktning slingrar de sig likt små ormar som tar sig fram med ryckiga och koordinerade rörelser. Utanför rutan faller mörkret. Det är onsdag kväll och idag kom något som liknar höst till Skåne och Blekinge. Regn och blåst. Till natten har de lovat storm. I morgon bitti ska tågen vara inställda. Sommaren brukar räcka till halva september här nere. Jag tror att sommaren 2017 tog slut den här onsdagen. Vilken dag kunde vara bättre att blicka tillbaka på sommaren som gått? Så här kommer snabbreprisen:

Halva maj
Sommaren börjar i min del av landet vid halva maj månad. Den 14 maj, dagen innan månadens mittpunkt, fotograferade jag den första skira grönskan i bokskogen på Stärnö. Där blommade samtidigt slån.



Kastellet blommade syrenerna. Båda dessa vackra platser finns hemma i Karlshamn.

Under andra halvan av maj bokade jag också en charterresa för familjen för första gången på tio år och skrev ett blogginlägg om bokningsupplevelsen med rubriken ”Skärpning Vingresor!” Det blev sommarens mest lästa inlägg här på bloggen med 1762 sidvisningar. Tyvärr var det inte lika många som läste om hur Ving sedan rättade till problemen.

Den mest uppskattade bilden av mina på Instagram denna sommaren var en solnedgångsbild med knoppande rönnbärsblommor från Stärnö Sandvik:

Juni
Den ljusaste av årets alla månader blev ändå inte ljusast för oss. Det blev augusti. Men mer om det sen, I juni firade vi min svägerskas 50-årsdag både i förskott på Villa Fridhem utanför Norrköping och på själva födelsedagen, i Port de Soller på Mallorca. Till Mallorca reste vi annars med Vingresor tack vare den där struliga bokningen ändå och bodde vid Playa de Muro som är en del av Mallorcas längsta sandstrand som börjar vid Alcudia och slutar en bra bit längre bort efter en lång sträcka fin naturstrand utan hotell. Turkost hav. Varma vindar. Besök i olika byar och badvikar. Och fågelskådning. Bland annat.

Samma månad hade vi tidigare firat midsommar. Så klart. Med samma goda vänner som vi alltid brukar fira tillsammans med. Vi hade också vandrat vi en mil Sternö och Boön runt. Och vi hade gått ett varv runt Lilla Kroksjön och tagit sommarens första dopp. Samt besökt Sveriges vackraste strand som går från Stenshuvud till Knäbäckshusen på Österlen i Skåne. Bland annat.

Juli
Den dagen som vi kom hem från vår vecka på Mallorca plockade jag av en skål med gula hallon från vår lilla hallonbuske här hemma. Det hade hunnit bli juli månad. En månad med mycket vardag det här året. Jag pendlade till jobbet och tillbaka. Någon gång fotograferade jag det där trädet som jag för några år sedan fotograferade nästan dagligen. Det blir inte bra bilder längre, med den mobilkamera jag har nu. Det går inte att helt undvika reflexer i tågfönstret. Trist. Men det är så livet är. Möjligheter kommer och möjligheter går. Att kunna fotografera fina morgonbilder från tåget är trots allt ingen stor sak i världen.

Att jobba på ett kommunkontor i juli månad är väldigt lugnt. Inga möten. Å andra sidan får alla som jobbar ta tag i det som händer även om det gäller sånt som du normalt inte har hand om. Omväxlande. I juli stängde Tivolibadet i Kristianstad så jag motionssimmade utomhus, på Väggabadet hemma i Karlshamn istället. Sedan blev det Östersjöfestival och en vecka senare var det äntligen semester lite mer på riktigt. Vi började den hemma hos mina släktingar i Östergötland.


Augusti
Vi drog vidare med tåg till de svenska lapplandsfällen. Till ljuset. Det var ljusare här uppe i augusti än hemma i Blekinge vid midsommartid. Vi vandrade i Abisko och åt gott. Kollade in alla sommarblommor i skidbackarna i Björkliden. Åt gott där också. Fortsatte med tåg till Narvik där vi brsökte krigsmuséet. Där trillade pengen ner. Plötsligt förstod jag varför Narvik är så fult, trots att det ligger så naturskönt. Det blev ju sönderbombat under kriget. På grund av den svenska järnmalmen. Sedan körde vi bil ut på Lofoten och bodde tre nätter i stuga där vid en mycket vacker strand. Vattnet var turkost men iskallt. Sedan åt vi lunch i Oslo innan vi flög vi till Sardinien. Där var vattnet också turkost. Men betydligt varmare. 




Halva september
Vi har hunnit med att besöka Tjärö. 13-åringen badade i havet där. Samma kväll åt vi kräftor. Vi har också plockat svamp. Och besöt släkten i Svedala. Och så har vardagen rullat igång igen med jobb, tågresor, träningar och läxor. Och trädet. Som jag allt mer sällan bryr mig om att försöka fotografera. Men någon bild har det blivit.


Och nu höst
Så blev det torsdag den 14 september. Det blev ingen storm. Vädret blev riktigt hyggligt. Men tågen ställdes in ändå. Ersättningsbuss kom först efter två timmars väntan vid ”hållplatsläge A”. Suck! Men fram kom jag till slut och nu har jag jobbat ännu en dag, även om den blev kort. Vädret växlade på eftermiddagen och kvällen. Solglimtar och regn. Och nu har mörkret fallit än en gång.

Kanske att det inte riktigt fullt ut är höst än. Men det är heller inte riktigt sommar. Limbo. 

En sommar går så fort! Men hösten är också en fin årstid. Med svampplockning och löven som skiftar färg till gult och rött. En varm och stilla höstdag kan vädret till och med vara så fint att vi kallar det för brittsommar. Sådana dagar vill jag ha många av den här hösten! 

Idén att göra en snabbrepris på sommaren i form av ett blogginlägg hittade jag här

2 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, Karlshamn, Kristianstad, livet, mitt jobb, natur, resa med barn, resor, Skåne, sommar, vackra platser, Vandra