Kategoriarkiv: vackra platser

Helga Lekamens gränd i Gamla stan


Gamla stan kallades länge bara för ”staden” i motsats till den mera lantliga omgivningen, malmarna (Norrmalm, Södermalm). Eller benämndes den ”själva staden”. Från 1800-talets mitt förtydligas namnet till ”Staden mellan broarna” eller ”Staden inom broarna”.

Från 1980 heter stadsdelen även officiellt ”Gamla stan”. Numera kryllar det av turister i dessa vackra kvarter. I lördags var vi också här och ”kryllade”. Jag kunde så klart inte låta bli att fotografera några bilder. Som den här gränden.

Den var känd redan på 1300-talet och ska ha fått sitt namn efter ”Helga lekamens gille”. Detta gille var på medeltiden det mest kända i Stockholm och ägnade sig åt hjälpverksamhet. Under reformationen övertog Gustav Vasa dess egendom.

1 kommentar

Under resor, vackra platser

20 av de vackraste platser du når med tåg

img_7456
Jag har gjort listor förut över några av Europas vackraste platser, men alla kan inte nås direkt med tåg. Jag har därför satt ihop en lista på 20 av de vackraste platser i Europa som faktiskt kan nås med tåg, även om några av dem ligger en bra bit ifrån Sverige.

Planerar du får en tågsemester i sommar kanske du kan hitta lite inspiration här? Observera att de resvägar jag anger är de snabbaste enligt Google. Jag har inte tagit reda på om tågluffarkortet alls gäller på dessa tåg eller vilka kostnader som tillkommer.

1. Vernazza, Italien
Byarna i Cinque Terre i Ligurien, Italien är alla vackra och det är inte helt enkelt att ranka dem inbördes. Många skulle nog sätta Manarola först men min favorit får ändå bli Vernazza som visade sig som allra vackrast vid skymningen kvällen då vi anlände förra hösten. Vernazza är den andra staden räknat norrifrån. Det är den enda naturliga hamnen i Cinque Terre och är en av de äldsta ”fiskebyarna” på den italienska Rivieran. Jag har tidigare skrivit om ett par dagar och nätter i Vernazza.

Det bästa sättet att ta sig hit är med tåg. Om du är riktigt miljövänlig åker du tåg hela vägen från Sverige.  Att åka tåg från Milano till Vernazza tar drygt tre timmar. Pisa ligger sedan knappt två timmar bort.

2. Manarola, Italien
Manarola ligger också i Cinque Terre, Italien och det är en mycket vacker by som helt klart konkurrerar om att vara den vackraste i området. Manarola kan vara den äldsta av de fem byarna i Cinque Terre. Kyrkan San Lorenzo är från 1338. Byn består i övrigt av hus målade i relativt klara pastellfärger på en klippa med utsikt mot havet. Det är mysigt att vandra i bland gränderna i byn. Här finns också en liten hamn, med möjlighet till klippbad och en strandpromenad med utsikt över byn och solnedgångarna.

Manarola ligger 7 minuter med tåg från Vernazza och resvägarna är ungefär de samma.

3. Ronda i Andalucien
Ronda måste vara småstaden med Andalusiens och kanske hela Spaniens häftigaste läge. Staden delas av en 120 meter djup ravin av kanjon-typ. Platsen ligger 10 mil från Malaga. Husen klänger längst uppe på branterna och där bor 37 000 personer. Runt omkring är det däremot ett glesbefolkat och ganska kuperat landsbygdslandskap.

Otroligt nog finns det faktiskt en järnvägsstation i Ronda. Dock att platsen ligger långt från Sverige. Det tar drygt två timmar att åka tåg hit från Córdoba inklusive ett byte. Från Malaga tar det drygt två timmar inklusive byten.

4. Riomaggiore, Italien
Husen på klipporna ovanför hamnen klamrar sig fast på ett alldeles orimligt sätt som trotsade de tyngdlagen fullständigt. Men vem bryr sig om Newtons lagar när en stor strålande apelsin sänker sig i Medelhavet och färgar himlen rosa? Riomaggiore är den sydligaste av byarna som räknas till Cinque Terre, i norra Italien och den är alldeles fantastiskt vacker. Inte minst i solnedgången.

Riomaggiore ligger 10 minuter med tåg från Vernazza så det är igen i stort sett samma resväg som för listettan.

5. Björkliden, Sverige
Ibland undrar jag om det kan finnas en finare plats att åka skidor utför än i Björkliden, Lappland. Vyerna mot Torne träsk och inte minst Lapporten. Sex år i rad åkte vi skidor här på vårvintern. Åkte nattåg fram och tillbaka från Blekinge. Mer än ett dygn i vardera riktningen. Ifjol gjorde vi ett uppehåll men i år är vi här igen.

Även på sommaren, och på hösten, antar jag, är de nämnda vyerna lika vackra. Då tillkommer också Silverfallet vid platsen där Rakkasjokk rinner ut i Torne träsk och som är mycket vackert. Det ser mer ut som om det vore placerat i ett tropiskt land än i Lappland. Men det är här i norr som det klaraste vatten faller ner som ett vitt skum mellan klippkanterna till en turkos lagun där det möter sjön vid en klapperstensstrand.

Bästa sättet att ta sig hit är att ta nattåget som går direkt från Stockholms central. Det avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Björkliden klockan 11:24. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Men då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 16:08.

6. Venedig, Italien
Jag har varit i Venedig tre gånger. Olika år. Olika årstider. Vilken månad ska man åka till Venedig? Bäst är att undvika högsäsong, men Venedig är alltid speciellt. Den som gillar färgglada byggnader i kombination med kanaler ska passa på att göra en båtutflykt till ön Burano. Men redan huvudön är fantastiskt vacker med sina kanaler och vackra byggnader.

Från Milano till Venedig är det ungefär två och en halv timme med tåg. Tåget tar dig hela vägen ut på ön.

7. Corniglia, Italien
Den mittersta av de fem byarna i nationalparken Cinque Terre i Ligurien heter Corniglia. Den har 150 invånare. Här ligger hela byn placerad uppe på en bergkam ungefär hundra meter över Medelhavet. En mysig by att strosa omkring i. Via Fieschi heter huvudgatan genom byn. Det är en smal medeltida eller till och med antik gränd som slingrar sig mot en utsiktsplats som sägs ha utsikt mot alla de andra fyra byarna i Cinque Terre.

Du tar dig hit på samma sätt som till de ansra byarna i Cinque Terre men när du kliver av tåget ska du också vandra uppför trappan med 377 trappsteg från järnvägsstationen till byn som grundades redan under romersk tid.

8. Abisko, Sverige
Nästan som Björkliden men ändå inte riktigt samma. Abisko är också en väldigt vacker plats. Svenska Arktis. Fina vandringar. Med utsikt mot Lapporten. Dess historia börjar med att Malmbanan byggs runt år 1900. Många arbetare bodde här i flera år. När järnvägen var klar köpte STF ett av husen nära Abiskojåkka och började ta emot turister. Resten är svensk turisthistoria.

Nattåget som avgår från Stockholms central klockan 18:11 är i Abisko klockan 11:14. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 15:59.

9. Rom, Italien
Rom är antiken. (Rom + antik = romantik ;) Då var Rom staden med stort U. U som i urban. Rom var den första miljonstaden. Bara en sån sak. Alla vägar bar dit. Roms historia spänner över mer än 2500 år och staden dominerade Medelhavet i sekler runt vår tideräknings början. När staden sedan gick under för germanska stammar blev det starten för medeltiden. Då hade den största av världsreligionerna, kristendomen redan gjort Rom till sitt centrum. Romersk-katolska kyrkan har fortfarande sin Vatikanstat här. Och i Rom har konsten fortsatt att blomstra i århundrade efter århundrade. Alla fontäner. Vindlande gator som i huvudsak följer samma kurvor som under antiken och medeltiden. Piazzorna med sina palmer. Och missa inte änglarna på bron Ponte Sant’Angelo. Eller att promenera vid floden Tibern i kvällsljuset. Mycket vackert! Rom är, om du frågar mig, världens vackraste huvudstad.

Med snabbtåg tar du dig hit på tre timmar från Milano.

10. Barcelona, Spanien
Kataloniens huvudstad. Vackra hus, kyrkor och parker. Och en palmkantad havsstrand mitt inne i stan. Tibidabo är ett nöjesfält högt uppe på en kulle som säkert uppskattas av barnen. La Rambla heter en lång och bred trädkantad boulevard där ”allt” händer. Strosande turister och lokalbefolkning, konstförsäljare, artister som uppträder i hopp om en slant. Och, tyvärr, ficktjuvar och prostituerade. Det som är dagens La Rambla var länge ett avrinningsdike från Collserolabergen som vid häftiga skyfall fylldes med vatten. När Barcelona under Romarriket växte till en mindre stad leddes stadens avlopp ut i diket som senare döptes om till Cagalell – bajsvägen. På 1400-talet drogs avloppet om och ytan frigjordes till det den är idag.

Och missa inte att Barcelona är arkitekten Gaudis hemstad.

Till Barcelona tar du dig på nio timmar från Paris. Efter att först ha åkt med höghastighetståget TGV och därefter gjort flera byten.

11. Valencia, Spanien
Staden som är centrum i sin egen spanska region men ändå är lillasyster till Barcelona. Katalanska pratas nämligen också här. Valencia är Spaniens tredje största stad och har cirka 800 000 invånare i kommunen och cirka 1,6 miljoner invånare i storstadsområdet. Plaza de la Virgen heter ett torg som ligger i centrum. Där är en fontän i mitten och där ligger Valencias katedral med tornet Miguelete. Playa de la Malvarrosa heter stranden i Valencia, den ligger ca 5 km från centrum och kantas av både strandpromenad och restauranger.

Och så har vi Ciutat de les Arts i les Ciències (vetenskapsstaden), som är ett stort komplex med flera futuristiska byggnader där de flesta är utformade av arkitekten Santiago Calatrava som kommer från staden. Bland byggnaderna i vetenskapsstaden finns operahuset, en biograf, vetenskapsmuseet Museu de les Ciències Príncep Felipe, kongresshallen Ágora och det oceanografiska museet l’Oceanogràfic.

Från Barcelona till Valencia är det drygt tre timmar med tåg.

12. Menton, Frankrike
Menton är den sista lilla staden i det pärlband av städer som ligger längs den franska rivieran. Mellan Monaco och Italien ligger turistorten som en gång tiden ”upptäcktes” av den brittiska drottning Victoria. Husen i den äldre delen av Menton påminner om de pastellfärgade byarna på den italienska sidan om gränsen. Medelhavets vatten är milt turkost i kvällssolens ljus.

Tågresan från Paris till Menton tar cirka sju timmar inklusive bytet i Nice. Då är första delsträckan med snabbtåget TGV. Från Milano är det fyra och en halv timme inklusive byte i Ventimiglia.

13. La Rochelle, Frankrike
La Rochelle heter en stad på den franska atlantkusten som vi besökte senast för tre år sedan. Hela familjen har varit där en gång tidigare och jag var också där som ung tågluffare på 80-talet. Hamnade där mest av en slump. Den låg, på den tiden, på en lagom lång natts tågresa från Paris. Det är verkligen en mysig stad, La Rochelle. Fina stenhus. Härliga marinor. Vid hamnen finns flera gamla befästningar från 1300- och 1400-talen, som befästningstornen La Chaine och Saint-Nicholas. Bland äldre byggnaden märks också rådhuset från medeltiden, senare ombyggt.

Från Paris till La Rochelle är det knappt tre timmar med Höghastighetståg.

14. Carcassonne, Frankrike
På håll ser den gamla befästningen ut som en vy ur en medeltida saga. Carcasonne heter staden i södra Frankrike som kanske just därför är så känd för sin världsarvsklassade gamla stad och ringmur. Som är en blandning av lyckat fejk och äkta vara. De nedersta delarna av muren och det äldsta tornet är från romartiden och sedan har anläggningen byggts till och byggts om i så många historiska vindlingar att det inte går att hålla reda på allt. Det är kungar och krig mellan olika kristna inriktningar och belägringar och en gris som kastades ut över muren och… Det går, som sagt, inte att hålla reda på allt. Men vackert är det.

Från Paris tar det drygt fem timmar med två olika höghastighetståg och ett byte till Carcasonne.

15. Köpenhamn, Danmark
Nyhavn med sina färgglada hus. Alla vackra och pampiga byggnader som Christian IV lämnade efter sig. Massor av offentlig konst. Och så har vi Palads, som är en stor-biograf och som är inrymd i vad som måste vara Köpenhamns färggladaste byggnad. Jo, Köpenhamn är väldigt vackert. Men tyvärr också dyrt.

Köpenhamn ligger drygt fem timmar med snabbtåg från Stockholm och en halvtimme med Öresundståg från Malmö.

16. Füssen, Tyskland
Du har säkert hört talas om slottet Nueschwanstein i Bayern. Det går bra att vandra hit från Füssen. Den finns en gångväg utmed först sjön Schwansee och sedan Alpsee. Du kommer delvis att gå igenom bokskog och kommer även förbi gamla gula Schwanstein som numera heter Schloss Hohenschwangau. Att vandra från Füssen till Schwansteinslotten tar drygt en timme om du går i rask takt.

Ungefär två timmar tar det med tåg från München till Füssen.

17. Granada, Spanien
Granada är huvudstaden i den spanska provinsen med samma namn. Staden ligger i Andalusien i södra Spanien, vid foten av bergskedjan Sierra Nevada. Här ligger den vackra moriska borgen Alhambra. Vackrast är kanske Myrtengården som domineras av en stor, stilla vattenspegel omgärdad av myrten. Men här finns också vackert kakel, ornament och trädgårdar. Själva staden är också fin och väl värd att se. Vi bodde i en grotta när vi var här.

Hit är det långt att åka tåg från Sverige men för den som har många dagar till förfogande går det. Från Córdoba tar det ungefär två och en halv timme till Granada.

18. Saint-Malo, Frankrike
Saint-Malo ligger vid Engelska kanalen i Bretagne, nära gränsen till Normandie. Här finns Europas häftigaste tidvatten och skillnaden mellan hög- och lågvatten kan vara så stor som 13 meter. Staden som är återuppbyggd efter andra världskrigets bombningar grundades av gallerna under det första århundradet efter Kristus men hade sin storhetstid under medeltiden. Från 1590 till 1594 var staden till och med en självständig republik med mottot: ”inte fransk, inte bretonsk – men malouinsk”. Stränderna är en blandning av fina sandstränder och karga klippor. På några av klippöarna finns medeltida borgar. Vid en av sandstränderna finns en havspool som håller vattnet innestängt när stranden drar sig långt, långt ut. Hyr du bil kan du ta dig vidare till den vackra klosterön Mont-Saint-Michel.

Höghastighetståget TGV tar dig på tre timmar till Saint-Malo från Paris.

19. Karlskrona, Sverige
Som ett pärlband av dansk/svensk 1600-talshistoria ligger de vid Hanöbukten. Först kom Kristianstad när området fortfarande tillhörde Danmark. Sedan – när det blivit svenskt – först Karlshamn och sedan Karlskrona. Och vackrast av dem alla är nog ändå Karlskrona. I alla fall en vindstilla dag när solen skiner. Världsarv är staden också.

Från Malmö är det knappt tre timmar med direkttåg till Karlskrona. Från Stockholm tar det knappt fem timmar med två byten.

20. Verona, Italien
Förutom Rom så finns det ingen stad i italien som har så många antika lämningar som Verona. Därtill massor från medeltiden och framåt. Det är en vacker stad och närheten till Gardasjön, dit du också kan ta dig med tåg, är ett stort plus. Men Romeo och Julias balkong känns mest som en turistfälla.

Verona ligger ungefär två timmars tågresa från Milano och till Venedig tar det ungefär en och en halv timme med tåget.

Tåg på väg till Vernazza, Italien. Först ut på listan.

10 kommentarer

Under lista, resor, tåg, vackra platser

Zebran är inte vit med svarta ränder!

Randigt är roligt. Och ränderna går aldrig ur. Zebror är festliga djur. Som ibland vänder rumpan till.

Som här i Ngorongorokratern i Tanzania. Här tillbringade jag min 50-årsdag för ett par år sedan. En kombinationsresa med safari på fastlandet och sol och bad på Zanzibar. Sådana resor finns att boka via olika arrangörer i Sverige men blir då riktigt dyrt. Du kan göra som jag och spara en hel del pengar genom att boka själv.

Vita ränder
Men visste du att zebrorna inte är vita med svarta ränder? Forskning har visat att zebrorna som embryon först är svarta för att mot slutet av sin utveckling i livmodern få de vita ränderna.

Där ser man. Svarta djur med vita ränder, alltså! Vad trodde du?

(Och nej, det ÄR inte ett aprilskämt för detta har jag läst på Wikipedia.)

9 kommentarer

Under djur, natur, resor, vackra platser

8 saker du kan göra i Björkliden på sommaren


Vi brukar annars besöka den här platsen i Lapplandsfjällen på vårvintern. Runt påsken. Då är det skidåkning som gäller. Men vad gör du här på sommaren?

Jag har en sårskorpa på knät. Den är sedan jag ramlade handlöst i backen på väg ner mot järnvägsstationen. Skorpan kliar och jag pillar lite på den. Trots att jag vet att jag inte ska.

Björkliden. Det har snart gått ett par år sedan vi var där och jag tänker tillbaka.

Skorpan pillade jag egentligen på på Lofoten några dagar senare. Att jag alls minns det nu beror på att jag antecknade det då. Jag tänkte nämligen skriva det här blogginlägget den gången, men hann aldrig.

Vi hade bara stannat i Björkliden ett par nätter efter att först ha vandrat ett par dagar i Abisko som ligger nästgårds. Det är bara 10 minuter mellan tågstationerna.

1. Vandra på fjället
Eftersom vi har vandrat en del i Abisko blev det inga längre vandringar i Björkliden, men det är nog annars den vanligaste aktiviteten här på sommaren. Att vandra på fjället.

Du kan till exempel gå till Låktatjokko fjällstation 9,5 km. Sveriges högst belägna fjällstuga som ligger 1228 meter över havet. Hotell Fjället ligger på 500 meters höjd. Så det lär bli lite uppförsbacke. Låktatjåkko Fjällstation är en unik anläggning med 18 sängplatser, restaurang, bar, bastu och dusch. Bokas genom Lapland Resorts.

Till Midnattssolsröset är det närmare, en och en halv kilometer. Eller så går du förbi Badsjön och vidare, totalt 7 km, till Kratersjön.

Vi nöjde oss med en kortare vandringen till Badsjön när vi var uppe och gick på kalfjället och den väg som först leder till golfbanan.

Ett ytterligare alternativ är att gå Rallarvägen 8 km till Rallarkyrkogården nere längs Torne träsk.

Markerad vandringsled vid Badsjön.

Gå ut och gå med hunden.

Uppslag i infofolder.

2. Titta på Lapporten
Sveriges förmodligen vackraste fjällandskap är den u-formade dal mellan fjälltopparna Nissuntjårro och Tjuonatjåkka, 1540 respektive 1721 meter över havet. Landskapet som en gång formades av inlandsisen syns på avstånd från Björkliden bortanför fjället Nuolja som är 1169 meter över havet.

Lapporten döljs inte sällan av dimskyar och moln men när dessa lättar ska du passa på att titta!

Lapporten inzoomad vid klart väder.

Inte alls lika klart väder men en fin regnbåge.

3. Äta gott (men dyrt)
På restaurang Lapporten kan du äta norrländsk gourmetmat med utsikt över Lapporten. Men smakar det så kostar det. Det är inte billigt att äta här. Något rimligare priser tillämpas i Lobbybaren som också den finns på Hotell Fjället.

Fjällröding om jag minns rätt om rätten.

Jordgubbar och glass i augusti.

4. Spela golf
Här uppe på fjället finns Sveriges nordligaste golfbana. Vi spelar inte golf men passerade förbi banan som har en fantastisk utsikt över Torne träsk.

Banan ägdes tidigare av en golfklubb med säte i Bromma men ägs numera av Lapland Resorts.

Björklidens golfbana öpnnar i år den 7 juli. Den har alltså långt ifrån Sveriges längsta öppettider sett till kalenderdagar. Men under högsäsong har den istället öppet dygnet runt. Detta tack vare midnattssolen. Banan har 18 hål.

Golfbana med utsikt över Torne träsk.

5. Gå i skidbackarna
För den, som liksom vi, brukar åka skidor här är det riktigt spännande att försöka ta sig fram i skidbackarna på sommaren. Rätt som det är upptäcker du att en ravin du brukar skida över är en strömmande bäck. Att backarna är fulla av blommor. Och att du plötsligt är blöt om fötterna.

Skidbackarna är nämligen inte konstruerade för att vandra i, men kul är det ändå att se hur fullständigt förändrat det annars bekanta landskapet är så här på sommaren.

Lift- och pist-systemet vilar över sommaren.

Där du åker skidor på vårvintern forsar vatten på sommaren.

6. Beundra blomsterprakten
Vi var här i början av augusti. Blomsterprakten var helt otrolig. Rallarrosor, smörbollar, linneor, orkidéer och massor av blommor som jag inte ens vet namnet på. Underbart!

Linneor.

Smörboll.

7. Promenera till Silverfallet
Det här är en sevärdhet som inte får missas. I vart fall inte vid hyggligt väder. Platsen där Rakkasjokk rinner ut i Torne träsk är mycket vacker. Den ser mer ut som om den vore placerad i ett tropiskt land än i Lappland. Men det är här i norr som det klaraste vatten faller ner som ett vitt skum mellan klippkanterna ner i en turkos lagun där det möter sjön vid en klapperstensstrand.

Promenaden ner från Björkliden stugby och Hotell Fjället är ungefär 1,5 km. Det är skyltat ”Varning! Tillträde sker på egen risk! Området kring Silverfallet är mycket brant och saknar fallskydd vid klippkanten.”

Med tanke på att hela området runt Björkliden är fullt av jokkar, vattenfall och branter som saknar fallskydd vid klippkanterna så är det kanske lite överdrivet? Men visst. Ta det försiktigt.

Silverfallet.

8. Bo i stuga
Eftersom vi bodde bara två nätter och köpte till både lakan och handdukar och slutstädning så blev det kanske lite onödigt dyrt att bo i stuga. Men vi tyckte att det var mysigt att bo som vi brukar göra när vi är i Björkliden. Om det hade blivit billigare att bo på hotellet vet jag inte. Förmodligen inte. En bra sak med några av stugorna (tillval) är att de har en liten bastu. Mysigt!

En balkong med utsikt.

Ta dig hit
Bäst är att ta nattåget som går direkt från Stockholms central. Det avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Björkliden klockan 11:24. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Men då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 16:08.

Den som vill köra med bil ska veta att det tar fem och en halv timme bara från Luleå på väg E10. Från Kiruna flygplats är det en och en halv timme. Om du väljer att flyga kan du fundera på om du vill klimatkompensera din resa.

4 kommentarer

Under hållbart resande, lista, natur, resor, tåg, vackra platser

Fiskarna i vattnet

Vattnet är otroligt klart. Det är vattenfall och forsar i mängder. Men också lugna vattenytor där emellan. Ibland helt spegelblanka.

Det är midsommartid 2014. Det klara vattnet gör att vi ser fiskarna som simmar i sjöarna. Barnen tycker om att titta på dem när vi promenerar längs vattnet.

Världsarv
Plitvicesjöarna. Nationalpark sedan 1949. Världsarv (UNESCO) sedan 1979. Ofta med på listor över Kroatiens, Balkans, Europas eller hela världens vackraste platser.

Detaljerad information hittar du här. Med både vägbeskrivning till och karta över själva nationalparken.

Bilden ovan är helt oredigerad. Inga filter. Inga förstärkta färger.

2 kommentarer

Under natur, resa med barn, resor, vackra platser, Vandra

Avslut på Rügen

Det finns alltid ett vemod i det att en semester går mot sitt slut.

Här sitter min sambo och våra två söner i den trappa som leder ner mot badstranden på resmålet Sellin på den tyska semesterön Rügen. Som vi besöker som avslutning på vår rundresa i bil genom Europa sommaren 2016. Trappan är bred här, så de blockerar den inte.

Badbryggan
Den vackra badbrygga som syns i bakgrunden på bilden är faktiskt, i någon mening fejk. Bryggan som du ser när du kommer upp till krönet vid sandstranden i Sellin byggdes efter murens fall. Bygget påbörjades 1992 och blev klart 1998. Det är alltså ingen gammal brygga. Men ändå kan man säga att den har anor.

Rundresan
Vi hade gjort en stor rundresa i bil med dittills 23 nätter runt om i Europa; i Stade, Gent, Nantes, La Rochelle, Biarritz, Andorra La Vella, Gordes, Menton, San Marino, Verona, Lago di Braies, St Anton, Oberkirch, Auerstedt och Greifswald. Nu hade vi två nätter på lyxhotell här i Sellin kvar, innan det årets sommarsemester var slut.

Avslutet
Även om du har upplevt mycket så finns det alltid ett vemod i det att en semester går mot sitt slut. Jag läser in det vemodet i den här bilden.

Men kanske ser du något annat? Kanske ser du tre resenärer som trött väntar på en fjärde som har yrat vilse för en stund?

Så skulle det ju också kunna vara. Rent teoretiskt, alltså.

2 kommentarer

Under resor, vackra platser

Den här vyn


Den gär vyn när havet ligger stilla.

Ön på bilden heter Ortholmen. Här sedd från Östa Piren i Karlshamn, Blekine i måndags kväll.

Vi bor i Karlshamn men för många är det ett resmål. Jag kan förstå varför.

2 kommentarer

Under resor, vackra platser

Ta tåget till Abisko


I början av augusti 2017 var vi i Abisko. Vi tog tåget dit. Det är en väldigt vacker plats. Vid den tiden på året har inte all snön smält undan än. Och snart kommer hösten. Svenska Arktis.

En dag tog vi liften upp till Nuolja Sky Station. Bilden är där uppifrån. Vi vandrade därifrån ca 7-8 km först söder ut och sedan åt sydväst längs en markerad led på kalfjället Slåttatjåkka.

Därefter gick vi lika lång väg tillbaka åt nordost genom fjällbjörkskogen tillbaka till Abisko turiststation. Totalt cirka 15 km.

Visste du att det går nattåg direkt till flera turistorter i Lappland? Från Stockholms central avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Abisko klockan 11:14. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 15:59.

8 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor, tåg, vackra platser, Vandra

Manarola – mer än en vy


Manarola är en frazioni, en administrativ enhet under en kommun. I det här fallet i kommunen Riomaggiore som ligger i provinsen La Spezia, i regionen Ligurien, i norra Italien.

Manarola kan vara den äldsta av de fem byarna i Cinque Terre. Kyrkan San Lorenzo är från 1338. Byn är också känd för sin omfattande julbelysning vid den tiden på året.

Dialekten
Den lokala dialekten är Manarolese, som skiljer sig marginellt från dialekterna i närområdet. Namnet ”Manarola” är förmodligen en dialektisk utveckling av latinska ”magna rota”, vilket betyder ”stort hjul”, och syftar på kvarnhjulet i byn. I den manarolska dialekten ändrades detta till ”magna roea” och numera ”Manaea”. Manarolas primära industrier har traditionellt varit fiske och vinframställning. Men nu för tiden är det turismen som dominerar bland inkomstkällorna.

Vindlande gränder
Manarola är den näst minsta av de berömda byarna i Cinque Terre. Och kanske den mest fotograferade. Men det är nästan alltid samma vy du ser på bild. Den som syns längst ner i detta inlägg. Men fastna inte ute på udden med utsiktsplatsen in mot byn. Manarola är nämligen mer än bara en vy.

Vandra runt lite inne bland husen också, längs vindlande gator, gränder och trappor. Och ta ett dopp från klipporna nere i den lilla hamnen.














4 kommentarer

Under resor, vackra platser

Cinque Terre – mina 7 bästa tips


Cinque Terre i Ligurien har på senare år seglat upp på allt fler listor över Italiens och till och med hela världens vackraste platser. Här är mina bästa tips inför din resa hit:

1. Undvik värsta högsäsong
Att Cinque Terre blivit allt mer känt gör att många söker sig hit och att det blir trängsel. I någon mån varar högsäsongen ända från påsk till slutet av oktober. Värst ska det vara på veckosluten och vid italienska helger och lov. Tänk till exempel på att de flesta italienare har semester i augusti. Den stora peeken är i mitten av månaden. Antagligen är det klokt att undvika området helt under augusti.

Vi var här på höstlovet (vecka 44). En bra tid på året för den som vill undvika de värsta horderna och ändå ha fint vandringsväder. Dock att risken för regn har ökat vid den här tiden. För den som vill ha nära garanterat bra väder, kunna bada och vandra och ändå undvika den allra, allra värsta trängseln kan september vara den perfekta månaden även om vi också vågade oss på ett och annat dopp.

Andra halvan av november är vädret riktigt instabilt och i januari och februari är det direkt kallt. Den enda anledningen att besöka området i december är för att se den berömda julbelysningen i Manarola.

I mars och april är det läge för den som vill möta våren i området. Lokalbefolkningen kommer vara glada att se dig efter ett vinteruppehåll nästan helt utan turister. Om du älskar att vandra, är det här säsongen för dig! Typiskt är vädret trevligt (inte för varmt) och perfekt för vandring. Ju tidigare på våren du besöker området, desto mindre trångt kommer det att vara (minus påskhelgen då det alltid är trångt). Nackdelar: De som vill snorkla / dyka / kajaka har vanligtvis inte möjlighet till detta denna tid på året eftersom hyreställena inte kommer att vara öppna ännu. Du kommer sannolikt inte heller vilja doppa dig i det kalla vattnet.

Maj och juni är de av sommarmånaderna då trängseln ändå är mindre än i juli och augusti.

Vernazza på kvällen, i slutet av oktober.

2. Bo i någon av byarna
Många som besöker Cinque Terre bor i någon av de närliggande städerna, till exempel La Spezia, och gör dagsutflykter till området med tåg. Det fungerar säkert alldeles utmärkt. Jag skulle ändå rekomendera att bo i någon av byarna. På kvälllarna, efter solnedgången, försvinner dagturisterna. Då sänker sig ett annat lugn över byarna som jag inte skulle vilja ha varit utan. Dessa båda ställen bodde vi på när vi var här. Min betygsättning ska inte ses som någon bedömning av hur boendena skulle ha varit klassificerade enligt någon formell standard. Det handlar om min subjektiva bedömning där jag även tar hänsyn till prisvärdhet och läge.

La Polena – Affittacamere
Adress: Via M. Carattino 20, Vernazza, Italien
Incheckning: 2017-10-29. 1 rum. Antal nätter: 2. Antal gäster vuxna: 2, barn: 2.
Totalt pris: 350 €. Bokat genom: Booking
Mitt betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️

Det här rummet beskrivs på bokningssidan som en ”svit med havsutsikt”. Det är en betydligt överdriven beskrivning. För det första är det inte direkt en svit utan mera ett rum med udda planlösning. Pojkarnas våningssäng i ena änden och dubbelsängen i den andra och ingång mot badrummet däremellan. Havsutsikt är det. Och havet är dessutom riktigt nära. Och vyn vacker. Särskilt när vi anländer första kvällen när både himmel och hav är starkt färgade i lila.

Ändå. Det är ett väldigt litet fönster att titta ut på havsutsikten genom. Nästan löjligt litet. Med detta sagt är det ändå ett väldigt trevligt rum, i ett väldigt bra läge i Cinque Terres kanske allra vackraste by. En bra utgångspunkt för utflykter i området. Frukosten som ingår äts på två olika restauranger i byn som stället har avtal med (olika veckodagar). Det fungerar alldeles utmärkt och det är bara trevligt att komma ut en runda i byn på morgonen. Betalningen för boendet sker i byns fiskebutik. En burk sardeller ingår i köpet.

Cà de Lelioe
Adress: Via Di Mezzo 26, Manarola, Italien
Incheckning: 2017-10-31. 1 rum. Antal nätter: 2. Antal gäster vuxna: 2, barn: 2.
Totalt pris: 300 €. Bokat genom: Booking
Mitt betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️

Det här beskrivs som ett rum men är snarare två. Ett sovrum för pojkarna där också kylskåp och vattenkokare finns. Och ett sovrum för oss vuxna. Plus ett fint badrum. Rummen är inredda i romantisk 80-90-talsstil och ligger i vackra Manarola. Frukosten som ingår är däremot nästan lite skrattretande. Det är några kex, inplastade muffins med lång hållbarhet och lite marmelad samt mjölk mm i kylskåpet. Te och kaffepulver. Vi köper till färskt bröd på byn. Mysigt allt som allt och också detta är ett bra val för den som vill utforska Cinque Terre.

3. Besök alla fem byarna
Alla fem byarna i Cinque Terre är både snarlika och ändå olika. Och var och en sevärda. Så hoppa inte över någon av dem när du ändå är här! Räknat från nordväst till sydost är det fem små fiskebyar som radar upp sig: Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore.

Monterosso al Mare ligger vid en liten bukt som skyddas av ett litet konstgjort rev. Det är den enda av byarna som har en sandstrand. Ja, byn har till och med två.

Byarna i Cinque Terre är alla vackra och det är inte helt enkelt att ranka dem inbördes. Många skulle nog sätta Manarola först men min favorit får ändå bli nummer två från norr, Vernazza, som visade sig som allra vackrast vid skymningen kvällen när vi anlände. Det är den enda naturliga hamnen i Cinque Terre och är en av de äldsta ”fiskebyarna” på den italienska Rivieran.

Den mittersta av de fem byarna heter Corniglia. Det är den som syns till vänster om apelsinträdet i översta bilden i inlägget. Byn har 150 invånare. I likhet med de andra byarna klättrar den på klipporna. Men till skillnad mot i de andra byarna börjar inte husen klättra upp mot bergen med början nere vid Medelhavet. Istället ligger hela byn placerad uppe på en bergkam ungefär hundra meter över vattnet. Det gör inget. Tvärt om. Vi tyckte till och med att det här var den mysigaste av de fem byarna att strosa omkring i.

Manarola består också den av hus målade i relativt klara pastellfärger på en klippa med utsikt mot havet. Det är mysigt att vandra i bland gränderna i byn. Här finns en liten hamn, med möjlighet till klippbad och en strandpromenad med utsikt över byn och solnedgångarna.

Husen på klipporna ovanför hamnen i Riomaggiore klamrar sig fast på ett alldeles orimligt sätt som trotsade de tyngdlagen fullständigt. Men vem bryr sig om Newtons lagar när en stor strålande apelsin sänker sig i Medelhavet och färgar himlen rosa? Byn är den sydligaste av byarna som räknas till Cinque Terre och även den är alldeles fantastiskt vacker. Inte minst i solnedgången:

4. Vandra
Att vandra är lite av grejen i Cinque Terre. Förutom att titta på och fotografera de gulliga byarna. Hela området är en nationalpark. Tänk på att det kostar att vandra och att du måste betala med kontanter! Området har ca 10 mil vandringsleder som löper mellan byarna och i det omgivande landskapet, men två av de mest berömda sträckorna är avstängda just nu. De två kuststräckor som är öppna för vandring är de två första från norr mot söder. Vi började med den allra nordligaste sträckan som vi vandrade från söder mot norr, vilket ska visade sig vara smart. Vi gick alltså kuststigen 3,5 km från Vernazza till Monterosso al Mare.

Av de två vandringar vi gjorde i nationalparken tyckte vi ändå att sträckan från Corniglia till Vernazza var allra finast. Den är fyra kilometer och därmed något längre men samtidigt något mindre kuperad jämfört med sträckan från Vernazza till Monterosso al Mare. Stigen var dessutom i regel lite bredare här. Detta är alltså den vandring jag främst rekommenderar om du bara ska göra en i området. Men båda är fina.

Nedan en vy över Monterosso al Mare från den första vandringen:

5. Fotografera mycket
Du kommer inte att besöka många platser som har så många vackra vyer som den här. Så se till att ha bra med minnesutrymme i kameran!

Men vilken vy är från vilken av de fem byarna? Och var finns de olika utsiktsplatserna? När på dygnet är ljuset bäst? Och hur hittar du dit? Mina svar på de frågorna och lite till hittar du i ett tidigare inlägg. Med kartor och mina egna foton från platserna.

Här nedan solnedgången i Vernazza vår första kväll i Cinque Terre:

6. Ät gott
Tyvärr är det dyrt att äta på restaurang i Cinque Terre. Det har så klart med de många turisterna att göra. Den som vill spara pengar kan köpa mat i någon affär, i någon food truck eller på något snabbmatställe, och sedan ha pick nick. Men här följer några tips på restauranger med god mat.

Till kvällsmat den första kvällen åt vi spaghetti vongole på en restaurang vid det lilla torget nere vid havet i Vernazza. Taverna del Capitano som fått 3,6 stjärnor på Google. Vi åt faktiskt exakt samma nästa kväll, så god var pastan med hjärtmusslor. Med smak av vitlök, olivolja och persilja. Efteråt tog vi varsin glass på gelaterian som ligger vid huvudgatan genom byn. Jag valde hallonsmak.

En dag åt vi lunch i Vernazza. Då var det till skillnad mot på kvällarna väldigt fullsatt på de flesta restaurangerna men vi hittade ett bord ute vid piren vid porto di Vernazza, där vi åt pizza och pasta. Jag tog en pizza med kronärtskocka och inget mer utöver tomatsås och mozzarella. Det smakade ännu godare sedan jag bett om och fått extra ”sal”, salt på Italienska.

I Manarola åt vi lunch på Nessun Dorma som har 4,6 stjärnor på Google. Förmodligen delvis tack vare den fantastiska utsikten. Trots att det var på höstkanten så fick vi köa en stund för att få plats. Jag åt bruchetta. Det smakade bra!

Middag åt vi en kväll i samma by på Ristorante Marina Piccola som har 3,7 stjärnor på Google. Jag valde hummer. Inte billigt. Men gott!

Spaghetti vongole.

7. Ta dig hit
Det bästa sättet att ta sig hit är med tåg. Om du är riktigt miljövänlig åker du tåg hela vägen från Sverige. Annars kan du flyga till Pisa som ligger två timmar bort med tåget. Allra billigast blir sannolikt att göra som vi gjorde: Flyga till och kombinera med Milano. Att åka tåg från Milano till Cinque Terre tar drygt tre timmar. Tillkommer gör så klart tiden det tar att ta sig från respektive flygplats till Centralstationen. Om du flyger kan du välja att klimatkompensera, som vi gjorde.

När vi besökte Cinque Terre och Milano på höstlovet 2017 kom vi väldigt billigt undan. Totalt: 14 600 kr för två vuxna och två barn, 13 och 11 år gamla. Det vill säga 3 650 kr per person. Jag har tidigare skrivit mer utförligt om de olika delposterna i den kalkylen. Utöver det lämnade jag ett bidrag till VI-skogen på 500 kr vilket kompenserar för utsläppen från en flygresa till Medelhavsområdet för fyra personer.

Tåget är också det bästa sättet att ta sig mellan byarna, när du inte vandrar. Biljetter kan du antingen köpa på stationerna eller på det italienska tågbolaget Trenitalias hemsida.

På järnvägsstationen i Manarola.

Manarola i kvällsljuset.

7 kommentarer

Under lista, natur, resor, tåg, vackra platser, Vandra

I Manarola finns en restaurang med utsikt

Manarola är en by i Ligurien, Italien. Den är en av de fem byar som tillsammans kallas Cinque Terre. Här finns restaurangen Nessun Dorma som har 4,6 stjärnor på Google. Förmodligen delvis tack vare den fantastiska utsikten.

Trots att det var på höstlovet som vi var här så fick vi köa en stund för att få plats. Jag åt bruchetta. Det smakade bra. Och utsikten går ju inte av för hackor!

9 kommentarer

Under mat, resor, vackra platser

+ 90 cm i Helge å


Vattennivån i Helge å varierar upp och ner inne i Kristianstad, beroende på flödet i ån och havets nivå.

Igår var vattennivån + 90 cm. Det räknas som högvatten. Men ingen dramatik i det. I nuläget.

Framförallt var ån väldigt vacker igår. Här vid Barbacka-området, nära Kanalhuset.

5 kommentarer

Under mitt jobb, resor, vackra platser, vatten

Sternö i slutet av februari


Idag njöt vi februarisolen och gick till Sternö tur och retur hemifrån centrala Karlshamn. Där ute fikades det te ur termos och var sin bit dajmtårta.


6 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser, Vandra

Kubas vackraste strand?


Eftersom jag hade hört en del negativt om både Varadero och stränderna precis öster om Havanna letade jag efter ett alternativt strandresmål när jag planerade vår resa till Kuba. Det ledde till att vi hamnade på Cayo Levisa. I efterhand har jag nu hittat en lista som utsett stranden på den lilla ön till att vara Kubas vackraste. Så det var inget dåligt val jag gjorde!

Jag hade ett antal kriterier när jag letade: Det skulle finnas någonstans att bo, ligga i anslutning till den i övrigt planerade rutten med stopp som Cienfuegos (eller Trinidad), Viñales och Havanna. Samt – inte minst – vara så där karibiskt vacker som man ibland ser på bilder från området.

Hittade hit
Jag googlade, kollade på kartor och Instagram och på bokningssajter. Och så fick det bli den lilla ön Cayo Levisa som ligger ungefär en och en halv timmes bilresa från Viñales eller två och en halv timmar från Havanna, plus en halvtimmes båtresa i båda fallen.

Jag har själv skrivit, redan när vi var på plats, att när jag gick längs stranden kändes det som att gå rakt in i en levande foto-tapet från 80-talet.

Och nu hittar jag alltså den här listan som utser Cayo Levisa till Kubas vackraste strand. Zizoo skriver (på engelska):

Motivering
”Fortfarande under radaren är Cayo Levisa vårt toppval för den vackraste stranden på Kuba.” Vidare menar de att Cayo Levisa har behållit mycket av sin naturliga charm och skönhet som en av de bäst bevarade hemligheterna på Kuba och är den perfekta platsen för din nästa semester på Kuba. Fin vit sand, kristallklart vatten, skuggande palmer – vad mer kan du önska?

Här är hela listan över deras favoritstränder:
#1: Cayo Levisa
#2: Cayo las Brujas
#3: Cayo Guillermo
#4: Cayo Coco
#5: Playa del Este
#6: Playa de Tortuga på Cayo Largo del Sur
#7: Maria la Gorda
#8: Punta Francés på Isla de la Juventud
#9: Playa Ancón vid Trinidad
#10: Varadero

Med anledning av detta håller jag nu sedan några dagar på och skriver på en längre guide till Cayo Levisa: Om hur du tar dig dit, sol och bad, hotellet, besökarna, maten, hur du bokar på nätet, djurlivet, att snorkla och dyka, andra vattensporter, döda skogen och solnedgångarna. Den kommer snart här på bloggen. Håll utkik!

Båda bilderna i inlägget är mina egna från Cayo Levisa.

4 kommentarer

Under resor, Stränder, vackra platser

Havanna – många vackra hus också


Många hus i Havanna är slitna. Men många hus är vackert restaurerade också. Havanna rymmer både och. I det här inlägget vill jag visa upp lite av det som är vackert i Havanna.

Jag berättade igår om att Kubas huvudstad visade sig vara mer sliten än jag föreställt mig. Och att mina föreställningar byggde på de bilder jag sett från Havanna. Bilder som de här. För det finns många vackra hus och vackra miljöer i Havanna också. Och det vill jag ju inte glömma att berätta om. Så klart.

Torget på övre bilden är Plaza Vieja. Det gamla torget. Lägg märke till fågeln.

Kubansk flagga på husfasad i Havanna.

Baksidan av Capitolio med stora teatern i bakgrunden.

Tjusig bil framför Parque Central.

Gatan Paseo de Marti med Teatern, Capitolio i bakgrunden, och Hotel Inglaterra .

1 kommentar

Under resor, vackra platser

Cienfuegos – Kubas vackraste stad?

Cienfuegos är Kubas mest franska stad, den enda i landet som har en triumfbåge och den stad i hela Karibien som har flest nyklassicistiska byggnader. Det måste vara Kubas vackraste stad? En elegant skönhet som döljer ett mörkt förflutet bakom den vackra fasaden.

1819 gav den spanske guvernören, som själv hette Cienfuegos, tillåtelse till fransktalande invandrare på Kuba att grunda den stad som kom att få bära hans namn till följd av fransmännens tacksamhet.

Slavuppror på Haiti
Dessa hade till stor del flytt till Kuba från Haiti där ett slavuppror brutit ut 1791. När det hat som slavarna burit i tysthet släpptes loss ledde det till att sockerplantagen på Haiti brändes ner och att de vita som inte flydde dödades. Fransmän kom även till Cienfuegos från Bordeaux och Louisiana.

Läget, slit och slaveri
Staden Cienfuegos placerades på en halvö, inne i en vik vid Kubas södra kust, i den västra delen av centrala Kuba, ca 25 mil från Havanna.

Runt om staden anlades nya sockerplantager med franska ägare och nyimporterade afrikanska slavar som tvangs stå för arbetet. Pengarna till de vackra husen i staden kom från deras hårda slit och hopplösa tillvaro.

Billig hummer i Söderns pärla
Staden som idag är utsett till världsarv av UNESCO har 150 000 invånare är huvudstad i provinsen Cienfuegos. Den kallas ”La Perla del Sur” (Söderns pärla).

Gatorna är breda och ljusa som franska boulevarder. Huvudgatan Paseo el Prado som går från norr till söder kantas av kokospalmer och andra träd i allérader. Längs denna gata ligger de flesta av stadens restauranger. Vårt stamställe här blir restaurang El Lobo, som ligger på nummer 4226 på denna gata. Här äter vi de billigaste skaldjursrätterna under hela vår Kuba-vistelse. Menyn finns bara på spanska. Hummer (langosta) eller scampi-räkor (gambas) med eller utan vitlök (ajillo) med vitt eller svart ris, sötpotatis och ett par andra grönsaker till kostar 60 kr. Och smakar såå gott!

Många kupoler
Västerut från Paseo el Prado går den eleganta gågatan San Fernando med vackra stenplattor, bänkar och palmer i dungar, som leder fram till parken José Marti som omges av några av stadens allra vackraste byggnader; Katerdralen som ligger öster om torget/parken har två klocktorn med olika höjd. Regionens byggnad, Antiguo Ayuntamiento, som har en stor röd kupol och ligger i söder sägs ha Capitolio i Havanna som förebild (en byggnad som i sin tur för övrigt har Capitolium i Washington D.C. som sin förebild). Palacio Ferrer i väster byggdes i början av 1900-talet av en sockermagnat och har en blå kupol.

Utanför centrum-halvön är bebyggelsen lägre och enklare, men oftast vackert målad och i hyggligt skick (jämfört med i Havanna till exempel).

Badutflykt
Cirka 25 minuter i bil söder om Cienfuegos ligger den fina stranden Playa Rancho Luna. Stranden är fin och där finns små kiosker där du kan köpa öl och läsk. Ingen trängsel. Lite småsten på botten men mest sand. Ganska höga vågor. Turkost vatten.












6 kommentarer

Under historia, resor, vackra platser

Att lämna 14 dagar på Kuba bakom sig

Jag sitter på flight TK 183. Det är förmiddag den 8 januari 2019. Det här med flyget skulle visa sig vara ett misstag. Jag trodde att det jag bokat var ett direktflyg mellan Havanna och Istanbul. Men flighten jag bokat går via Caracas i Venezuela. Hoppsan! Men det är bara att gilla läget. Nu får jag i alla fall gott om tid att sammanfatta våra 14 dagar på Kuba.

Vi sitter alltså på flyget men jag tänker på vad Fredrika Bremer skrev den 8 maj 1851 när hon just skulle lämna Kuba:

”Jag har druckit nytt liv på Kuba, men leva kunde jag inte där. Det kan jag blott där ett liv i frihet lever och växer.”

Själv känner jag lite likadant.

Kuba är inget helt fritt land. Har väl aldrig varit. Ja, kanske innan européerna anlände i så fall. Men friheten i de indiansamhällen som först fanns på Kuba vet vi inte så mycket om. När Fredrika Bremer var på Kuba reagerade hon mot slaveriet. Landet var också hårt tuktat som en spansk koloni. Sedan blev Kuba formellt fritt men i praktiken en lydstat till USA och dessutom diktatur. Kanske var Kuba som mest fritt precis efter revolutionen. Mer självständigt än någonsin är landet idag, men någon liv i riktig frihet finns inte heller för dagens kubaner.

Jag skulle nog bli tokig av att bo här. Men det har varit väldigt intressant att vara på besök. Avkopplande och trevligt. Det här är vad vi har upplevt dag för dag:

Dag 1
Vi anländer tidigt på juldagsmorgonen till flygplatsen José Marti i Havanna. En av våra väskor anländer inte. Vi har ändå tur. Vissa passagerare har blivit av med allt sitt incheckade bagage. Den av våra väskor som fattas innehåller våra necessärer och några påsar med tomteskum som vi tänkt ge som present till våra bo-värdar på Kuba. Som tur är har jag för första gången någonsin köpt sådana där återförslutbara enliterspåsar och har därför med tandkräm, tandborstar och deo i handbagaget. Solskydd och mitt schampo har av en slump hamnat i medicinväskan i en av de väskor vi får ut. Så vi klarar oss ganska bra utan väskan som saknas.

Väl framme i Cienfuegos går vi en runda in till stan och hämtar ut pengar ur en bankomat. Konvertibla pesos. Redan till klockan fem på eftermiddagen har jag sedan i förväg beställt julmiddag till oss i huset vi bor i. Vi får hummer med potatis och massor av grönsaker. Bland annat jättegod avocado. Och dessutom rostat fläskkött som vi knappt ens orkar smaka en bit av. Jättemycket mat. Och gott!

Dag 2
Vi gör en utflykt till staden Trinidad som är en mysig liten landsortsstad med kullerstensgator som en gång var centrum för den tidigaste sockerproduktionen på Kuba. Gatorna är för avrinningens skull formade med lågpunkten i mitten.

Det märks direkt att det här är ett populärt stopp i backpacker-svängen. Det syns på de resenärer vi möter men det är också på utbudet av barer och restauranger som är karakteristiskt. Jag dricker en kopp svart te med mjölk – något som inte är helt lätt att få tag på på Kuba och min sambo Anders tar en mojito på baren som har samma namn som drinken.

Äter gör vi på en restaurang som Anders sett ut. Jag tar två tapas-rätter: fisk och friterade majsbollar. Gott! De andra tar pasta och får vänta länge på maten.

På eftermiddagen upplever vi hur krångligt det kan vara att få tag i vardagliga varor som schampo och rakhyvlar på Kuba. De ska vara till Anders. Vi är tillbaka i Cienfuegos. Efter besök i många affärer slutar det med ett inköp av det sista paketet engångsrakhyvlar för damer i en affär. Och schampo i en annan.

Dag 3
Det blir en promenad in till Cienfuegos centrum innan vi åker ut till stranden Rancho Luna som jag skrivit om tidigare.

Inne i Cienfuegos växlar vi pengar på banken. En intressant upplevelse. Banken är full av folk, som förr i tiden i Sverige. Alla måste sitta ner medan de väntar. De släpper inte in fler i lokalen än vad det finns sittplatser. Vi får någon slags snabbspår med vår kölapp och kommer fram direkt. Endast en person får stå framme vid luckan. Anders växlar euro till konvertibla pesos.

När vi är inne i stan passar vi på att äta och jag hinner också med en snabb fotorunda på torget. Frågan är om inte Cienfuegos är Kubas vackraste stad?

Dag 4
Dags att åka vidare. Det blir en lång dag i taxi. Först åker vi tillbaka till flygplatsen utanför Havanna för att hämta vår saknade väska.

Det är världens kaos vid avdelningen för förlorat bagage, som ligger i en separat byggnad intill ankomsthallen. Folk står och väntar lite huller om buller vid ett snöre. Jag frågar personalen och vi visas in i en annan byggnad. Där knappar en dam in uppgifterna från vår bagage-tagg i sin dator, rycker på axlarna och säger att väskan kanske finns i den andra byggnaden. Vi får se. Det är Anton och jag som ska hämta ut väskan eftersom den står i hans namn. Men det är bara mig de släpper in för att titta efter väskan. Den finns där och vi är glada att ha fått den tillbaka. Jag passar på att växla lite pengar också när vi ändå är på flygplatsen. Väl tillbaka vid bilen upptäcker vi att väskan gått sönder. Det är en stor spricka på ena sidan. Och den som var helt ny! Men vi orkar inte bråka om det. I alla fall inte här och nu.

Ytterligare några timmar senare är vi framme i Viñales. Det är inte heller den här gången helt lätt att hitta boendet, som inte heller den här gången ligger på någon av de två olika platser som vi fått via appen Airbnb. Men chauffören frågar sig fram. När vi är framme ska han åka hela vägen tillbaka till Cienfuegos medan vi kan njuta av utsikten från boendets veranda som är anlagd på en betongplatta, ovanpå en gammal pool som tagits ur drift. Och krypa in under myggnäten på våra rum.

Dag 5
Vi promenerar längs landsvägen mot en restaurang inne i nationalparken Viñales som jag sett ut på min offlinekarta som jag laddade ner redan hemma i Sverige.

Längs vägen möter vi män som rider eller kör med häst och vagn, gamla amerikanska bilar från 50-talet, nyare ryska och östtyska bilar samt ännu nyare franska och koreanska. Inte så många dock. Trafiken är ganska gles. De flesta bilar vi möter är taxibilar. Antingen statliga, gula, eller privata i olika färger. Vi möter en och annan lastbil också. Ibland med många passagerare på flaket. Motorcyklar, vanliga cyklar och cykeltaxi hör också till gatubilden.

Vi ser också många djur. Mest hästar. Några kor. Intill varje kreatur en vit häger. Höns och grisar. Det odlas mycket majs på åkrarna. Längs vägen står många vackra träd. Husen är enkla men ser mestadels välskötta ut och är målade i glada färger. Och bergslandskapet som vi vandrar mot är intagande i sin skönhet.

Väl framme upptäcker vi att vi måste gå igenom en grotta för att komma till restaurangen jag sett ut. Även om det kostar entré ser jag det som en bonus.

Jag skickar ett digitalt vykort från den här dagen via bloggen.

Dag 6
Vi vandrar först en bit på huvudgatan genom Viñales, förbi torget och kyrkan, innan vi svänger höger, norr ut för att vandra på grusvägar och stigar genom ett jordbrukslandskap i utkanten av nationalparken. Anton som är 15 år frågar om han får låna min systemkamera. Det får han, så klart. Han fotograferar mest blommor.

Jag kommer att tänka på när han var ett par år gammal och utbrast ”blommoá” lyckligt och pekade varje gång han såg en blomma. Jag tänker att jag borde lära honom mer om blommor som uppenbart är ett genuit och spontant intresse som han delar med mig, men som jag allt för sällan uppmuntrar.

Vi blir invinkade på en kombinerad restaurang och småskalig tobaksanläggning. Vi blir visade hur tobaken torkar och en man i cowboyhatt visar hur han rullar cigarrer som han limmar ihop med honung. Anders provröker några bloss. Albin som är 13 år och starkt emot rökning blir mycket upprörd.


Foto: Anton Hansson

Dag 7
Vi lämnar Viñales klockan åtta på morgonen i den skruttigaste taxi vi åker i på hela resan. Det är en liten vit bil av öststatstyp. Att den helt saknar säkerhetsbälten och halvt fjädring är bara början. Men att åka med sådana bilar är en del av charmen med Kuba!

Jag har drabbats av lite turistmage men resan går bra. Jag kan vänta med nästa toabesök tills vi är framme vid den den lilla hamnen, som mest bara är en liten brygga.

Båten till ön Cayo-Levisa avgår klockan 10:00 från Palma Rubia, som platsen heter. Vi är där en halvtimme innan avgång. Blir avprickade på en lista på resortens lilla färjeterminal.

Båten lägger till vid öns brygga som finns på öns södra sida som är kantad av mangrove-skog. Vi går på en brygga tvärs över ön som är precis så vacker som jag föreställt mig. Dagen ägnar vi åt att checka in, bada och sola, läsa lite och varva ner.

Jag skickar en nyårshälsning via bloggen.

Kvällen ägnar vi åt att fira in det nya året med stor nyårsbuffé i hotellets restaurang. Sand på tårna i nyårssandalerna. Stjärnklart på stranden. Vi ser Orion och Vintergatan bland himlens alla stjärnor.

När vi sätter oss till bords är där en liten, liten ödla på bordet. Den är blick stilla och jag hinner undra om den är av plast innan den kvickt kilar iväg. All personal deltar i underhållningen som består av sång, musik, dans och maskeraddräkter. Till och med kockarna dansar.


Dag 8
Vi fortsätter att ta det lugnt och koppla av på förmiddagen. På eftermiddagen går vi en promenad till öns östra delar. Jag vandrar barfota. Det är lite känslan av ett förlorat paradis. Som efter den stora katastrofen. Döda träd i den vita sanden. Massor av döda träd. Som om vi vore bland de sista människorna på jorden följer vi spår i sanden efter andra människor. Flera har gått barfota. Vi passerar ett par stinkande dypölar. Doften går inte att ta miste på. Det är svavelväte. Det luktar förruttnelse i frånvaro av syre. Det är nyårsdag och festen är över.

Ett tecken på liv: Pelikaner dyker efter fisk i vattnet. Plötsligt står där också en man i våtdräkt och lyssnar på musik ur stora hörlurar – och magin är bruten.

Strax därefter ser vi också ett par människor stå långt ute i det turkosa vattnet. De kramas och pussar varandra. Jordens undergång är nog inte här ännu – trots allt.

Längst ut till öster finns ett hav av vit sand – som en mindre öken. Här finns soltak som är under förfall och en pytteliten bar som märkligt nog är både bemannad och öppen.

Dag 9
Sol och bad på förmiddagen. Jag läser en bok av Thomas Gustafsson om Kuba. Albin som är 13 år är mer för att bada än storebror som är två år äldre som helst ligger på solstolen och vilar. Det är därför mest Anders som kastar boll med Albin i vattnet idag.

För andra eftermiddagen i rad ser jag ett streck med pelikaner som rör sig i en böljande rörelse över det turkosa vattnet, från öster mot väster. Det är mycket vackert. Som poesi för ögonen. Jag svär en ramsa över att jag inte har någon kamera med mig.

På kvällen vandrar vi alla fyra bort till öns västra spets där vi förutom solnedgången tittar på någon form av strandpipare som far runt i en väldig fart i vattenbrynet.

Vi är inte helt ensamma här borta, men det är ingen större trängsel. Nästan exakt klockan sex på kvällen passerar solen horisontlinjen just där det ligger en annan liten ö.

Dag 10
Vår minisemester i semestern, långt borta från världen, börjar gå mot sitt slut.

Det här är den sista hela dagen på Cayo Levisa, som är som en levande foto-tapet från 80-talet. Vi följer i stort sett samma ritual som de senaste dagarna: Efter frukosten går vi tillbaka till vårt lilla hus, borstar tänderna och byter om till badkläder. Anders och pojkarna går före för att paxa samma fyra solstolar innan dagsturarna kommer med förmiddagsbåten.

Ett avsteg från ritualen: Den här dagen testar jag att fotografera med min nyinköpta Gopro-kamera under vattnet. Jag letar efter en sådan där stor röd sjöstjärna som jag sett här ett par gånger men hittar ingen. Mest är det sjögräs som jag fotograferar. Jag är inte jätteimponerad av kameran så här långt, men den är i alla fall behändig att ha med sig. Och lätt att manövrera under vatten. Dock saknar den någon form av ögla att fästa ett snöre i för densom vill försäkra sig om att inte tappa kameran i vattnet.

Några timmar på stranden och sen är det dags för lunch. Efterhand som dagarna gått efter nyåret blir det mindre och mindre att välja på på buffén. Frukten till exempel. Första dagarna fanns det färsk ananas, papaya och vattenmelon. Först tog ananasen slut. Sedan papayan. Nu kommer burkfrukten fram. Kokta päron. Det funkar ju det också. Men är inte lika exotiskt.

Den här eftermiddagen vill pojkarna vila på rummet och spela på sina iPads och telefoner, trots att de inte har någon wi-fi på rummet. Det får de. Anders följer med mig och snorklar en runda. Sedan softar vi på stranden. Jag läser. Den här gången har jag med mig kameran. Men inga pelikaner visar sig.

Dag 11
Både på väg till och från frukosten vandrar jag barfota längs vattnet och fotograferar palmer och hav med mobilen. Jag kan inte få nog av vyerna men vill spara på minnesutrymmet i storakameran till kommande dagar och Havanna.

Jag och Anders tar ett sista dopp i havet innan det är dags att packa. Men ungdomarna avstår från att bada. Det börjar bli länge sedan som det var de som tjatade om att få doppa sig och som vi närmast fick slita upp dem ur vattnet. Loja tonåringar har det blivit av dem.

Efter lunchen, klockan 13:30, avgår båten mot Palma Rubia och taxin som vi beställt. Det är en gul statlig taxi. Bekväm och med luftkonditionering.

Det är ren tur att jag i sista sekunden ute på ön, via Airbnb-appen fått tag på rätt adress till lägenheten vi ska bo i. Det var så pass i sista sekunden att det är först i Havanna som jag märker att meddelandet ligger i inkorgen. Och det är tur. För i Havanna har vi inte tillgång till något internet än och även denna gång har Airbnb själva angett två olika lägen för boendet – som båda är fel!

Från balkongen på vår lägenhet i Havanna ser vi solen gå ner bakom Capitolio innan vi äter kvällsmat på det som ska bli vår favoritkrog i Havanna: El Dandy som ska ha en svensk-kubansk ägare, bilder på Olof Palme och Stockholm på väggarna bland vackra och konstnärliga foton från Kubas sociala liv. Maten på menyn är spansk, italiensk och mexikansk. Jag tar fredags-tacos med kyckling, som är så långt ifrån den svenska varianten du kan komma, och nästan mer mexikanska än i Mexico. Med koriander, lime och allt. Jättegott!

Dag 12
Första förmiddagen i Havanna kommer vi runt de flesta sevärdheterna i gamla stan, Habana Veija. Bland annat ser vi den gamla fästningen, Castillo de Fuerza, där den spanske guvernören flyttade in 1577.


Havanna är mer slitet än jag föreställt mig. Mer slitet än de städer som vi tidigare besökt på Kuba. Här finns gott om vackra byggnader, men endast ett fåtal har rustats upp till sin forna glans. Den gamla parlamentsbyggnaden, som förhoppningsvis kan bli parlament igen en dag, med fler än ett parti, håller på att rustas upp just nu.

Det är lätt att förstå varför staden kallas ”Karibiens slitna pärla”.

Dag 13
Den här förmiddagen ägnar vi åt revolutionsmuseet. Det är inhyst i det gamla presidentpalatset där bland andra diktatorn Batista tidigare har bott. Det är naturligtvis ett symboliskt val av lokal. Att entrén kostar 8 lokala pesos för kubaner och 8 konvertibla pesos, som är värda 25 gånger mer, för oss utlänningar är så klart också symboliskt. Men också krass fördelningspolitik mellan oss utlänningar som har hårdvaluta och de kubaner som oftast inte har det.

I det vackra palatset berättas en ganska rak historia om hur revolutionen gick till och hur Kuba under årtionena efteråt omformades till ett kommunistiskt land. Historien berättas mestadels med text på papper (på spanska och engelska) och gamla svartvita fotografier. Några konstverk finns där också, ett par vaxdockor, en gigantisk kubansk flagga och därtill, utanför byggnaden, båten som revolutionärerna landsteg på Kuba med 1956 och ett antal militärfordon.

Det är lätt att sympatisera med revolutionens ideal, de första årens framgångar inom utbildning och sjukvård och den tuffa kampen mot USAs ständiga försök att diktera den framtida utvecklingen för landet. Däremot kan jag inte sympatisera med bristen på demokrati och fundera över varför ekonomins hjul snurrar så långsamt.

På eftermiddagen promenerar jag och Anders runt lite i Havanna, medan pojkarna som åkt på lite turistmage vilar sig i lägenheten. Vi besöker bland annat Hemingways gamla favoritbar i Havanna, Floridita. Det är en turistfälla så klart, med dubbla priser mot andra ställen, men lite kul. Och Hemingway står själv och hänger vid baren än idag, men nu i form av en bronsstaty.

Dag 14
På förmiddagen tar vi det lugnt. Både pojkarna och Anders har nu turistmage att kurera. Till lunch äter vi vitt bröd med vitlöks- och basilikaolja på vårt andra stamställe i Havanna: km Zero. I brist på te dricker jag två glas guava-juice.

Efter en kort promenad runt det tidigare parlamentet får jag en kopp te på terassen till hotel Inglaterra. En orkester spelar typisk Kubansk musik. Den äldre mannen som spelar bas har den vänd från publiken. En man spelar trummor, en annan olika rytm-instrument, en gitarr och en sjunger enbart.

De karibiska rytmerna är ständigt närvarande på den här ön. På alla restauranger och caféer, på gator och torg. Även på natten, när man helst vill ha lugn och ro och sova. Är det inte live så finns det musikspelare.

På kvällen äter vi tidig kvällsmat på El Dandy innan det är dags att packa och gå och lägga sig för att kliva upp klockan fem nästa morgon och, för första gången under vår Kuba-vistelse, åka amerikanare. Vi ska åka till flygplatsen under Karibiens stjärnor. För att sedan sätta oss på det här flyget som jag sitter på när jag skriver dessa ord och där vi nu serveras ”chicken or fish” någonstans mellan Caracas och Istanbul medan jag drömmer mig tillbaka till Kubas ljumma vindar, turkosa vatten, böljande rytmer och – faktiskt – mestadels goda mat. Mer om det i ett senare kapitel.

När det här inlägget postas har det hunnit bli den 9 januari och min födelsedag och vi väntar på flyget till Köpenhamn i Istanbul.


Flygresorna till och från Kuba har jag klimatkommpenserat genom att låta plantera träd för 750 kr per person i VI-skogen. Vad bilderna föreställer hoppas jag framgår av texten.

15 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, samhälle och politik, vackra platser, Vandra

Som i en levande foto-tapet från 80-talet


Minns du de där foto-tapeterna som var så populära mot slutet av 70-talet och början av 80-talet? Ett foto som täckte en hel vägg?

Några föreställde vackra bergslandskap, några en fin bokskog. Men jag ärövertygad om att de vanligaste motiven var några palmer på en tropisk strand med turkost vatten i bakgrunden.

Jag går längs stranden på ön Cayo Levisa i Kuba och tänker att det är som att gå rakt in i en sådan tapet. En levande fondtapet från 80-talet. Som att gå i den tropiska drömmen. Sanden är så ljus att den nästan är kritvit. Den är puderfin och len mot mina bara fötter där jag går längs vattnet på morgonen efter frukosten, för att fotografera stranden innan dagsturarna anländer med första båten som avgår klockan tio från Palma Rubia. Jag går precis i vattenbrynet. Det blöta sköljer över fötterna i mjuka vågor.

Bara vara
Maten här är helt okej, men kan knappast klassas som någon dröm och boendestandarden är också bra utan att vara något extra. Men ön som sådan är verkligen det. Något extra.

Det är skönt att bara ta det lugnt några dagar. Promenera lite, bada, snorkla – även om jag mest ser sjögräs, sola, läsa en bok om Kuba. Ta det lugnt. Ta en paus från världens brus och isället nöja sig med vågornas. Det är skönt att bara vara.

7 kommentarer

Under resor, vackra platser

Gott Nytt År från Cayo Levisa!

Tio timmar har vi kvar av 2018 här på Cayo Levisa, Kuba. Sedan har vi tre dagar till här innan vi åker vidare mot Havanna. Ska bli skönt att bara bada och slappa några dagar på den här lilla resort-ön.

Gott Nytt År alla!



12 kommentarer

Under resor, Stränder, vackra platser

Ett digitalt vykort från Viñales, Kuba


Klockan är halv åtta på morgonen den 30 december. Nu befinner vi oss på västra Kuba. I tobaksland. Men det är inte för tobaken och cigarrerna som jag har sett ut den här platsen. Inte heller för alla gamla bilar och hästar – de finns över hela Kuba. Vi ska vare sig åka amerikanare, rida eller åka häst och vagn. Vi är inte ens här för den gulliga lilla staden Viñales i typisk spansk kolonial stil. Även om vi så klart ser den nu när vi ändå är här.

Men. Vi är här för att jag har sett bilder på bergen här omkring. Vi är här därför att jag föll pladask när jag såg dem. Vi är här för att vandra i ett kubanskt jordbrukslandskap med vackra berg i bakgrunden. Och det är just det vi gör.

Lite turistmage har både jag och min sambo drabbats av men grabbarna har klarat sig och på det hela taget har vi det bra i den här lilla staden med de vackra omgivningarna.

Det var länge sedan jag skickade några fysiska vykort från en resa. Ni vet de där med ett eller flera foton på styvt papper med adressrader och plats för frimärken på baksidan. Jag brukade tycka om att sitta och skriva en stund om platsen vi var på. Men numera skickar jag digitala vykort istället. Här på bloggen. Men också på Instagram och ibland på Facebook. Här på Kuba är allt det där lite krångligare.

Just nu sitter jag och väntar på att wi-fi-nätverket ska komma igång på stället vi bor på. Vår värdinna slog på det för en kvart sedan. Det skulle ta tre minuter att starta upp. När det väl är uppe måste jag logga in med ett särskilt lösenord som jag har på ett litet kort från statliga ETECSA. Ett sådant kort räcker till en timmes internet-tid.

När du läser detta har jag äntligen kommit ut på nätet för en stund. Men det jobbar långsamt. Varje bild tar en stund att ladda upp.






8 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, vackra platser, Vandra