Category Archives: vackra platser

19 juli, 2017 · 05:18

Att få blogg-beröm av Lottie Knutson

I förra veckan läste jag ett blogginlägg av Lottie Knutson, som var informationschef för Fritidsresor under många år och i den rollen den som gav mest trovärdig information och trygghet till svenska folket under tsunamikatastrofen i Thailand 2004. Hon är numera styrelseproffs, journalist och bloggare. Bloggposten jag läste handlar om lavendelfälten i Provence.

Att hitta lavendelfält
Jag kommenterade på hennes FB-sida: ”Bra tips där! Jag var alldeles för oförberedd när vi bilade runt i Europa förra sommaren och trodde väl ungefär att bokar du en natt i Gordes, som jag gjorde så ser du lavendelfält överallt på vägen dit och därifrån. Men vi såg inga alls innan vi körde till klostret morgonen efter och där var knökfullt med folk trots att vi var där tidigt på morgonen. Och hade det inte varit för ett vägarbete så hade vi inte sett några fler fält alls, men nu hade vi tur och tvingades köra en omväg” Och så länkade jag till mitt inlägg om hur du hittar till ditt eget lavendelfält o Provence.

Att hitta vilse
Den gången hittade vi verkligen vilse! Ett tag visste vi inte alls var vi var eller hur vi skulle ta oss vidare mot dagens målpunkt. Men istället hittade vi både till lavendelfält och den ockrafärgade byn Roussillon tack vare att vi tvingats av den utstakade vägen på grund av de där asfaltsläggarna. Två fina upplevelser! Vi kom fram till vårt mål för dagen lite senare än jag planerat men det var det värt!

Jag kom att tänka på uttrycket ”att hitta vilse” eftersom jag också i förra veckan läst ett blogginlägg om den inre kompassen i bloggen ”Äntligen vilse!”

Den inre kompassen
Där kommenterade jag att för mig handlar den inre kompassen om värderingar. Att vara stark i sig själv. Att veta vad du vill. Kunna stå emot andra när du inte håller med. Men också om att välja sina strider.

Att kunna staka ut en färdväg med delmål och följa den. Men också att våga göra avsteg, irra ut på de mindre stigarna och just hitta vilse!

Lotties kommentar i min blogg
Men tillbaka till Lottie Knutson: Som en kommentar till en av hennes bilder från Senanqueklostret utanför Gordes berättade jag att jag också skrivit om trängseln vid det där klostret. Som ju inte alls syns på bilderna!

Det roliga är att Lottie faktiskt följde länken och lämnade en positiv kommentar i mitt inlägg om klostret. Hon kommenterade: ”Vad bra du skriver!”

Glad blev jag så klart! :)

Krishantering
Särskilt glad blev jag att just hon kommenterade eftersom jag läste hennes bok om kriskommunikation (”Nödrop – när krisen kommer”) som en slags bearbetning i efterhand av en kris vi genomgick på jobbet där jag blev talesperson. Och eftersom jag verkligen gillade boken! Som handlar om mycket mer än bara om tsunamin. Hon skriver också bland annat om lågintensiva men långvariga vardagskriser som kan ta väl så mycket energi som en kortvarig intensiv kris. Det ligger väldigt mycket sanning i det.

Alla kommentarer
Väldigt glad blev jag som sagt för hennes kommentar. Och lite starstuck. Den kommentaren kommer jag att leva länge på! Men jag är oerhört glad för varje kommentar som jag får. Det ska ni veta. Alla ni som brukar kommentera här, på Facebook, Instagram eller Twitter.. :)

Bilderna: Fotografering på lavendelfält i Provence respektive hus i Roussillon. Båda två är tidigare opublicerade och från bilsemestern i Europa förra året.

10 kommentarer

Filed under blogg, resor, vackra platser

18 juli, 2017 · 05:24

Att fira 50-åring i Port de Sóller

Den 30 juni fyllde min svägerska 50 år. Vi välkomnade hela familjen till Mallorca och var med på firandet under ett knappt dygn i Port de Sóller som jag och min sambo Anders har besökt en eller två gånger förut. Vi är inte helt säkra på att vi faktiskt var här när vi besökte Mallorca på 1990-talet, även om vi tror oss minnas det. Men att vi var här på en dagsutflykt med barnen 2013 vet vi alldeles säkert.

Solnedgång
Jag går längs med strandpromenaden i Port de Sóller. Solen sänker sig sakta ner bakom bergen. Jag fotograferar. Ju längre norr ut jag kommer desto högre över siktlinjen syns solen. Det kommer nog att bli en vacker solnedgång i kväll. Men den som vill se solen gå ner i havet här måste befinna sig på den norra delen av stranden. Det gör inte jag. Inte än. Och jag har inte tid att vaka in någon solnedgång ikväll. Jag har lämnat min familj på Marina Soller Hotel för att ge mig ut på jakt efter röd alkoholfri dryck. Vi ska nämligen göra sangria som välkomstdrink i två varianter. Anders och 13-åringen har redan hittat övriga ingredienser. Men utan röd färg kan ingen dryckesblandning komma undan som alkoholfri sangria. Och 13-åringen vill gärna bjuda sina kusiner på just det.

Spårvagnar
Så jag letar alltså efter en livsmedelsaffär. Men jag hittar inte någon. Så jag fortsätter gå. En spårvagn passerar. Spårvagnarna här förbinder turistorten Port de Sóller med kommunens huvudort Sóller som ligger en liten bit inåt landet. Det är en populär tur bland barnfamiljer och vi provade att åka, jag och barnen, för fyra år sedan.

Fin turistort
På andra sidan gatan längs strandpromenaden kantas gatan av restauranger och en och annan butik som säljer kläder och prylar med oss turister som målgrupp. För även om Port de Sóller ligger väldigt pittoreskt vid en naturhamn och omgiven av höga berg så är den mesta av bebyggelsen hotell och restauranger och annat som hör ihop med turismen. Antagligen beror det på att landskapet är så kuperat men orten har trots turismen förskonats från stora fula hotellkolosser. Det gör att bebyggelsen ser väldigt äkta ut. Det är en mycket vacker plats! Men några livsmedelsbutiker hittar jag inte. Men till slut en dryckesbutik på en tvärgata. Jag köper grönt iste smaksatt med granatäpple. Inga konstgjorda tillsatser ska det vara så jag har gott hopp om att färgen på drycken är röd även om det inte syns genom flaskan. När jag kommer tillbaka till hotellet, flera foto-stopp senare, ska det visa sig att jag gissat rätt. Tur, för några andra röda, alkoholfria drycker hittade jag inte.

Kramkalas
När sangriorna är fixade och jag är avduschad ligger vi rejält efter tidsschemat trots att jag hela dagen hävdat att vi har gott om tid, när pojkarna velat skynda på. Det gör nu inte så mycket eftersom min bror och svägerska och pojkarnas kusiner är försenade från Skavsta. Att vi alls är här beror från början på att vi av en slump råkade boka resor till Mallorca så att vi skulle befinna oss här samtidigt. Klart att vi ville träffas då! Vi lämnar hotellrummet och sätter oss utomhus, på hotellets restaurang för att äta medan vi väntar. Och just som vi fått in maten dyker de upp! Stort kramkalas!

50-årsdagen
Hotellets restaurang har precis hunnit stänga köket men set går ändå bra att de sitter vid samma bord som oss, nära vattnet, och beställer från barmenyn. Efter middagen överraskar vi med sangria, lufttorkad skinka och bitar av spansk ost på deras hotellbalkong. Innan vi går ner till vår lägenhet i en angränsande byggnad hinner vi skåla för 50-åringen när det blivit nytt dygn.

Nästa morgon äter vi hotellfrukost tillsammans, slappar vid poolen, tar ett dopp i havet, äter paella till lunch och går en sväng längs havet innan det är dags för oss att lämna födelsedagsfesten och ge oss av tillbaka till Playa de Muro och ”vårt” hotell, Zafiro Bahia, för ett sista kvällsdopp i havet och en sista middag på Mallorca för den här gången.

6 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

13 juli, 2017 · 08:25

Fotostopp i Fornalutx

Om du åker bil till Biniaraix från Soller passerar du Fornalutx på vägen. Men för den som vandrar ligger Biniaraix på vägen till Fornalutx. Byn har knappt 700 invånare och ligger bland bergstoppar och apelsinlundar på västra Mallorca. Jag skulle gärna vandrat bland citrusdoftande träd mellan byarna.

Men för år vår del blev det ett kort fotostopp med bil i Fornalutx. Ja, ja. Gott så. Med tanke på hur arg minstingen var när vi stannade i Biniaraix får jag vara tacksam att det gick bra att jag hoppade ur bilen en stund utan att det blev bråk om saken.

4 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

9 juli, 2017 · 09:20

Biniaraix – byn på Mallorca där minstingen vägrade

På vägen till Port De Sóller har jag bestämt att vi ska göra ett stopp i den lilla byn Biniaraix. Jag har sett ett foto av byn i min guidebok och tyckte att den såg gullig ut. Dessutom ligger den nära nog längs vägen. Jag valde mellan den byn och Fornalutx för ett kort stopp för en fika. För att vi helt kort skulle få se ett annat Mallorca än bara strändernas.

Biniaraix är ett populär stopp för vandrare. Men den här gången finns inget tidsutrymme för någon vandring i bergen. Sträcka nr 7 på vandringsleden Gr 221 går annars från Muleta via Sóller till Biniaraix, vidare via Cuber och så till Tossals Verds. En sträcka som beräknas ta åtta timmar.

Genom Fornalutx
Men vi ska bara göra en kortare promenad genom själva byn har jag tänkt, och Googles karta visar var i Sóller vi ska svänga av. Vägen passerar sedan genom Fornalutx, vilket jag inte alls varit medveten om att den skulle göra. Och jag bestämmer mig för att ta ett fotostopp där på vägen tillbaka.

Orsaken till ilskan
Men sedan börjar bekymren. Google Maps säger att vi ska svänga till vänster där det också mycket riktigt är skyltat mot Biniaraix. Men samtidigt säger skylten också något om infartsförbud vissa tider och det hinns inte med att tolka all information, men jag tar ett snabbt beslut och säger till Anders. ”Kör in ändå!” Vilket han också gör. Det är en trång väg och det blir några knixiga möten. Men det är inte det stora problemet.

Det stora problemet är istället att vår svårt regelstyrda och säkerhetstänkande minsting, elvaåringen blir vansinnig. Han kräver att vi genast ska vända. Som om det ens vore en möjlighet. Och när vi kommit fram till Biniaraix vägrar han kliva ur bilen.

Upplösningen
Vad gör man? Ger ungen rätt och åker tillbaka direkt? Jag vill inte ge efter utan kliver ur bilen och vår förstfödde, 13-åringen följer efter mig. Vi går en liten runda utanför byn och när vi är på väg tillbaka har Anders äntligen fått med sig minstingen ut ur bilen.

Så det blir ett fikastopp ändå tillslut. Eftersom caféet där vi går in inte tar kort nöjer vi oss med att dela på tre drycker. Men det är mysigt att sitta där en stund, småprata och vara sams igen. Jag hade tänkt mig en längre promenad i byn, men det får vara. Lika bra att åka vidare.

Hur hantera barn som vägrar på resa?
Är det fel att ta med barn till bergsbyar? Jag tycker inte det. Jag tycker att barn lär sig mycket av att komma ut och se sig omkring. Och oftast tycker våra barn att den typen av utflykter också är roliga. Det går till och med att få med dem på kortare vandringar ibland utan gnäll. Men just den här gången borde jag kanske ha avstått? Jag visste att pojkarna ville komma snabbt till Port De Sóller där de skulle träffa sina kusiner senare samma kväll. Kanske skulle jag ha begripit att vuxenlogik – ”vi träffar inte dem snabbare för att vi kommer fram snabbare – de har inte ens börjat flyga än” – inte alltid biter på barn även om de förståndsmässigt begriper logiken.

Men när vi nu tagit oss till den här byn tycker jag att det hade varit fel att ge efter. Jag tänker att det riskerar att bli en signal om att den typen av ”vägran” fungerar och att risken då är större att proceduren kommer att upprepas. Vad tror du?

9 kommentarer

Filed under resa med barn, resor, vackra platser

6 juli, 2017 · 08:38

Soluppgången vid Playa de Muro, Mallorca

Det misslyckades på första försöket. Att gå upp klockan sex på morgonen för att se soluppgången vid Playa de Muro på Mallorca. Men på andra försöket lyckas det. Vi kommer upp och ut i den tidiga sommarmorgonen.

Barnen får sova vidare medan vi smiter ut ur vårt rum på Hotel Zafiro Bahia, ner och förbi poolområdet och vidare mot havet för att se solen gå upp ur havet. Anders tror att den ska lyckas göra sitt jobb den här morgonen också. Det brukar ju fungera bättre för solen att komma upp på morgonen än för oss människor. I alla fall så här års. I slutet av juni går solen upp 20 över sex på Mallorca.

På vägen ner mot havet möter vi den påfågel vi tidigare bara hört skrika i buskarna. När vi kommer ner på stranden har himlen börjat skifta i rosa vid horisonten men ännu syns ingen soloskiva. En bit bort till höger om oss badar ett par personer i vattnet. På bryggan till vänster sitter ett annat par intill varandra och väntar in det kommande skådespelet. Två män med varsin kamera vakar för sin del in det ögonblick när den livgivande himlakroppen ska visa sig, ståendes precis intill bryggan.

Jag och Anders promenerar rakt fram på strandspången av trä och sätter oss på kanten av den, där den tar slut, precis framför strandlinjen.

Solen går upp. Jag får mina bilder. Anders får en puss. På vägen tillbaka mot rummet vänder jag mig om. Bortanför några buskar ser jag paret på bryggan som sitter kvar och tittar en stund till.

Vad säger du? Gillar du också soluppgångar?

12 kommentarer

Filed under fotografi, resor, vackra platser

5 juli, 2017 · 06:01

Hellre gamla Alcúdia än nya Alcudia!

Jag har hört att både hamnen och stranden ska vara fina i Port d’Alcúdia, badorten på Mallorca som oftast benämns som bara Alcudia. Och det stämmer säkert, men det vi såg av hotellområdena när vi cirkulerade runt med transferbussen såg inte så trevligt ut faktiskt. Väldigt mycket turistort standardformulär 1A. Standardhotell, plastiga restauranger och krimskramsaffärer. Jag skulle inte vilja turista i den delen av Alcudia. Däremot tog vi oss för att besöka gamla stan i Alcúdia och det var en riktigt sevärd upplevelse som varmt kan rekommenderas!

Vi bodde på ett hotell vid Playa del Muro, en bit utanför Alcúdia, och om jag inte valt halvpension skulle vi nog ha begett oss in till gamla stan flera kvällar för att äta. Nu fick det bli ett besök vid lunchtid istället. Den gamla staden är känd för marknaden på tisdagar och söndagar hela året. Men vi var där en onsdag då det var lite lugnare.

Ringmuren
Gamla medeltida städer med ringmur är väldigt mysiga, tycker jag. Som Visby i Sverige eller Carcasonne i Frankrike. Gamla Alcúdia är mindre än de båda exemplen, men icke desto mindre mysig. Ringmuren runt gamla Alcúdia började byggas i början på 1300-talet och tog 100 år att färdigställa. Ringmurens viktigaste funktion var som försvarsanläggning mot pirater och främmande makter men den underlättade också skatteindrivningen genom att de bönder som kom till staden för att sälja livsmedel och andra varor var tvungen att passera portarna där staden kunde ta ut tullavgifter.

Efter att ha hämtat en broschyr på svenska(!) på turistinformationen som ligger precis vid taxistationen strax utanför ringmuren promenerade vi först en bit utanför muren och sedan gick vi in genom den så kallade Mallorcaporten och satte oss på en restaurang för att ta varsin dricka. Jag valde iste. Sedan följde vi carrer Major och gick vi tvärs igenom byn, upp över torget med rådhuset och vidare till Xaraporten innan vi följde vi muren i stort sett varvet runt på insidan. En annan möjlighet hade varit att promenera uppe på muren.

Mallorcaporten, även kallad Sant Sebastiàporten, ligger i väster och var den port som band samman Alcúdia med Palma de Mallorca via den ”kungliga vägen”, cami real. Medan Xaraporten, även kallad Mollporten, som ligger på andra sidan staden öppnade upp mot Port Major (den stora hamnen), som alltså idag är turistorten Alcudia.

Restauranger
Området innanför stadsmurarna är också känt för sina restauranger, tavernor och bistron som är små och där fokus ligger på riktigt god vällagad mat. (Källa: Wikipedia!)

Vi åt paella på en restaurang som Anders sett ut och som fått höga betyg på nätet: Bistro 1909. Det smakade ypperligt! Denna restaurang ligger ihop med flera andra vid det lilla torget som ligger på den högsta punkt som också fått ge namn åt staden. ”Alcúdia” betyder nämligen ”kullen” och började kallas så redan av morerna. Men observera att restaurangen nedan är en annan som ligger ännu närmare torget ifråga, nämligen precis intill. Andra restauranger i gamla Alcúdia som får höga betyg på internet är bland annat Can Costa, Osteria el Patio, Sa Cullera, Sa Portassa, Es Raco de Ronda och Sa Mossegada.

Efter lunchen tog vi varsin glass, där Albin, minstingen valde smurfsmak(!), Anton tog vattenmelonsmak och jag och Anders valde pistage.

5 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

2 juli, 2017 · 10:12

Cala Mondragó – Mallorcas mest turkosa badvik?

Jag sitter i transferbussen på väg till flygplatsen i Palma. Nyss satt vi vid hotellet och väntade. Och jag redigerade bilder ifrån ett lunchstopp i förrgår. Vi åt då på Restaurant Sa Font de n’Alis vid Cala Mondragó. Jag valde två tapasrätter. Räkor stekta i vitlök och potatis med aioli. Jag hade sett ut stället som en badvik bortanför turistorterna där vi ändå kunde få i oss lite mat. Och enligt mina efterforskningar i Google Maps är detta förmodligen badviken med Mallorcas mest klart turkosa vatten.

Medan vi väntar på maten går jag en runda för att fotografera och rekognosera. Egentligen är det två badvikar i en här. Viken delar sig likt en kluven tunga till två. Längst in i båda vikarna ligger det varsin sandstrand. Stranden närmast parkeringsplatsen, det är 600 meter att gå längs en väg, heter Cala Mondragó eller alternativt Font de n’Alis. Den stranden som ligger lite längre bort och som du når via en gångväg på den högra sidan om viken, heter S’amarador. Jag har räknat med att här skulle vara en hel del folk men när vi kör hit via småvägar blir jag hoppfull: Kanske ändå att det inte är så många som hittat hit ändå? Men det är det. Jag följer gångvägen runt hörnet så att jag kan se den andra stranden. Men det är samma där: Också den sandstranden är full med parasoll. Dessutom är det många segelbåtar som ankrat i viken. Rätt som det är kommer det också en badbåt och lägger till och en lång karavan badgäster kliver av och går likt en rad med myror längs den vänstra kanten av viken mot sandstranden. Men vackert är det ändå. Trots alla besökare.

Viken ligger i Parc Natural de Mondragó (eller på kastilianska : ”Parque Natural de Mondragó”). Detta naturreservat ligger i sydöstra delen av Mallorca. Närmaste stad är Santanyí som ligger 2,5 km härifrån.

Området som är 7,7 km² stort inrättades i december den 1992. Naturparken tillkom på initiativ av miljöorganisationen GOB (Grup d’Ornitologia Balear) och inrättades genom ett dekret av regeringen i Balearerna (Govern de les Illes Balears). Sedan 1995 räknas det också som ett fågelskyddsområde enlighet med ett EU-direktiv.

Det skyddade området omfattar även stranden Caló des Borgit , utöver de båda tvillingstränderna Cala Mondragó och S’amarador. Bortom stränderna finns sanddyner, våtmarker och klippor, samt jordbruksmark, skog och låga kullar. Den högsta punkten i naturparken, Torrent d’en Roig, är 57 meter över havet. I reservatet ska det finnas hägrar, lunnefåglar, finkar, kaniner och flera arter vilda orkidéer. Men vi nöjer oss med att se området runt stranden Cala Mondragó. Runt viken växer tallar.

När vi ätit färdigt ser jag ut en plats på klipporna, intill gångstigen, i skuggan av en tall. Där kan vi ha våra badhandukar. Pojkarna vill inte bada. De är ivriga att komma vidare till Port de Sóller där de ska få träffa sina kusiner på kvällen och nästa dag och sitter därför hellre på handdukarna och väntar medan jag och Anders tar ett dopp. (Logiken i det?) Och jag passar på att snorkla lite snabbt också. Längst in vid sandstranden är vattnet grumligt av den finkornigt sanden och tång som lossnat från botten, men längre ut, längs klipporna, är vattnet alldeles kristallklart och där syns både större fiskar och stim med pyttesmå yngel. På botten svajar svart tång i vågorna. Jag hade gärna kunnat tänka mig att stanna lite längre här någon gång. Här finns ett hotell där jag skulle kunna tänka mig att bo ett par, tre nätter.

Men vi skyndade vidare till nästa stopp på resan, en bergsby i närheten av Port de Sóller, och nu sitter jag alltså i transferbussen och ser åter igen det Mallorcanska landskapet med olivträd, apelsinträd och andra träd som jag inte vet vad det är för sort. Kanske pistage? Jag hade tänkt skriva klart det här blogginlägget på bussen. Men det får vänta till flygresan hem. Där skrivet jag senare de avslutande orden mellan den danska smörrebrödsmaten, med bland annat currysill och leverpastej, och en kopp te med chokladpudding. Just nu låter jag istället blicken drömskt vandra ut bland de vackra träden med getter som betar mellan träden och med de mallorcanska bergen i bakgrunden. Och jag önskar att jag fick gå runt där med min kamera och fotografera.

Men några bilder på träd i jordbrukslandskap har jag i alla fall fotograferat på resan, när vi gick tillbaka mot bilen från Cala Mondragó.

7 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

26 juni, 2017 · 10:37

Turkost vatten vid Mallorcas längsta sandstrand

Barfota vandring längs det turkosa Medelhavet. Mallorcas längsta sandstrand. Bad i ett vatten som känns kallt när du går i, men sedan ljummet och skönt, lunch i Can Picafort och promenad i pinjeskog och macchia mellan Playa del Muro och Can Picafort.

Det bev innehållet i denna måndag nära Alcudia på Mallorca.

Jag klippte också ihop en liten film om dagen (3 minuter) och la upp på YouTube: [En dag ska jag lära mig att välja vinjettbild själv till mina klipp – hur kan det komma sig att YouTube alltid väljer den bildruta jag aldrig själv skulle ha valt?]

4 kommentarer

Filed under resor, vackra platser, YouTube

18 juni, 2017 · 06:51

Ett varv runt Lilla Kroksjön

Vid Lilla Kroksjön, norr om Karlshamn finns en tillgänglighetsanpassad slinga runt sjön. Den är drygt två kilometer. Vi promenerade det varvet igår. Efteråt doppade vi oss i Stora Kroksjön vid friluftsfrämjandets bastu och brygga.

8 kommentarer

Filed under Blekinge, Karlshamn, natur, resor, vackra platser

14 juni, 2017 · 09:37

Boka din egen kombination i Tanzania, safari + Zanzibar

Kombinationsresor med safari på fastlandet och sol och bad på Zanzibar finns att boka via olika arrangörer i Sverige men blir då riktigt dyrt. Du kan spara en hel del pengar genom att boka själv.

Vi sparade nästan tio tusen kronor per person när vi var där genom att jag bokade de olika delarna var för sig på nätet. Men då valde vi i och för sig att göra en kortare safari än de som finns att välja på i färdiga paketresor.

Så här gör du för att boka själv:

1. Titta ut lämplig flygresa till antingen:

a) Zanzibar tur och retur + Zanzibar till Arusha tur och retur (så flög vi för det var billigast när vi skulle åka)

eller

b) Enkel till Kilimanjaro + enkel från Arusha till Zanzibar + enkel från Zanzibar (eller omvänt)

De flesta och bästa safariresorna på fastlandet utgår från Arusha. Det är också namnet på inrikesflygplatsen. Kilimanjaro heter den internationella flygplatsen vid samma stad.

För att jämföra flygbolag och resebyråer använder jag flygresor.se

2. Begär offert på safari lämpliga datum (och klockslag) utifrån de flyg du sett ut. Jag kontaktade de tre företag som hade bäst betyg på Tripadvisor för safari från Arusha. Något företag per mejl och de andra via formulär på deras respektive hemsida.

Nu blir det lite mejlväxling fram och tillbaka de kommer att fråga om önskad standard/prisläge (budget, mellan eller lyx). Det är nog en fördel om du vet vad du vill se också.

För vår del valde jag att vi skulle bli hämtade på flygplatsen av Good Earth Tours, bli transporterade, övernatta i mellanklasshotell nära Ngorongoro och sedan tillbringa en heldags safari i nationalparken, övernatta igen och sedan transporteras tillbaka till flygplatsen. Det paketet kostade oss 19 429 kr för en familj på fyra personer, utöver flygresan men inklusive måltider.

3. Boka flygresan enligt punkt 1 och boka safarin enligt punkt 2.

4. Boka hotell på Zanzibar.

Här har jag skrivit om vad en resa till Zanzibar kostar och hur du bokar.

Här har jag skrivit om var på Zanzibar det är bäst att semestra.

Afrikansk buffel…

…elefant…

…och flodhästar i Ngorongoro.

Stranden vid Kendwa Rocks.

Bilden överst i inlägget: Stranden i Jambiani.

7 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

8 juni, 2017 · 04:40

Vackra platser

Vad är den gemensamma nämnaren för mitt fotograferande, mina resor, mitt instagrammande och mitt bloggande? Jag har funderat en del på det. Ett av de tänkbara svaren är: vackra platser. Jag har därför tillskapat en egen kategori för detta ämne i bloggen.

Vackra platser är inte den enda röda tråden genom det jag gör. Om vi inbegriper mitt yrkesliv och mitt twittrande också blir det tydligt att den riktigt röda tråden genom det jag gör handlar om en kärlek till mänskligheten och den här planeten vi bor på. Det förenar annars till synes vitt skilda ämnen som miljö och långsiktig hållbarhet, fotograferande, sociala medier och resor.

Men det finns ett annat tema också, som kommer igen i mycket av det jag gör. Och det temat är just vackra platser. Jag är helt enkelt väldigt svag för sådana. Väldigt många av mina blogginlägg kretsar kring de där platserna. Både sådana som finns nära och andra som ligger betydligt längre bort.

Som Sternö Sandvik hemma i Karlshamn som är så vackert i solnedgången (bilden ovan). Eller Karlskrona som är en av de vackraste städerna i det här landet. Eller Vattenriket i Kristianstad med solnedgångarna mitt inne i Kristianstad vid Helge å och hela den vackra Åhuskusten. Och Hälsoträdgården, också i Kristianstad. Och inte långt söder därom ligger Sveriges vackraste sandstrand. Vid Knäbäckshusen. Andra exempel är Plitvicesjöarnas nationalpark i Kroatien, Lago di Braies i Dolomiterna, Italien och Amalfikusten, också i Italien. Lapporten som måste vara Sveriges vackraste fjällandskap. Och Zanzibar i Tanzania har fantastiskt vackra stränder. I Rio finns ett litet palats med trädgård som heter Parque Lage som är en vacker oas mitt i storstadspulsen. Vackraste storstäderna är nog annars Rom och Sydney. Och…

Ja sådär kan jag hålla på. Men jag ska bara ta två exempel till. De som är med på bild nedan: Hotellet First Landing på Fiji har en väldigt fin trädgård och stranden är väldigt vacker när det är högvatten. (När det är lågvatten blir det bara korallsten och grus kvar – inte lika fint. Den fot-formade ö de låtit bygga är inte heller jättesnygg.)

Venedig är en annan plats som det är svårt att bortse från när det kommer till bildskönhet. Alldeles för trångt är det på sommaren så åk gärna dit under lågsäsong. Varför inte på höstlovet? Då är där bedårande vackert. Oavsett om det är dimma eller om solen skiner.

Har du några förslag på vackra platser som jag borde se innan jag dör?

9 kommentarer

Filed under blogg, fotografi, resor, sociala media, vackra platser

6 juni, 2017 · 06:28

Vandra en mil Sternö och Boön runt

Det finns många promenadstigar inom Sternö och Boöns naturreservat. Vill du gå en hel mil och uppleva de flesta av områdets sevärdheter följer här ett förslag på vandring.

Ungefär fyra kilometer söder, och något väster, om Karlshamn ligger Sternö Sandvik. Den här vandringen utgår därifrån.

Sandstranden ligger på västra sidan av Sternöhalvön, längst in i en vik. Därav namnet. Det är kanske inte helt lätt att hitta dit eftersom stranden inte finns med på Googles karta. Men du kan söka på Södra Stärnövägen 62 så är du en bra bit på rätt väg. Fortsätt sedan rakt fram där vägen delar sig och du är snart nere vid sandstrandens parkeringsplats som är formad som bokstaven ”L”. Längst in och överst i L:et börjar flera av promenadstigarna i området.

Vandringen passerar först förbi den bronsplatta i en berghäll som berättar att Sternö-Boöns naturreservat invigdes av kronprinsessan Victoria den 25 september 2014. På plattan stavas Sternö med ”ä”. ”Stärnö”. Båda stavningarna förekommer. Jag har en gång fått lära mig att halvön stavas med ”e” utanför platsen och med ”ä” när du är där. Men det verkar ju minst sagt lite otympligt…

När promenadstigarna delar sig vid en bänk tar du den vänstra vägen, och fortsätter den tillgänglighetsanpassade slingan genom områdets kanske vackraste bokskog. När du kommit ner till en grusväg följer du den åt höger en kort bit och tar sedan, höger igen, gul slinga, skyltad som barnvagnsvänlig, förbi det gamla vattenfyllda stenbrottet.

Snart kommer du ner till havet och här tar du stigen åt vänster, blå slinga ”Sternö runt”. Du vandrar vidare genom fin bokskog med stora flyttblock längs med havet på en betydligt smalare stig än innan. Då och då kommer du ut på klipphällar i strandkanten.

Klipporna här består av granit som slipats mjuk och len av inlandsisen. Här och var är där mer uppbrutna, sammanhängande stråk av kvarts och fältspat. Kvarts är ett vitt, nästan glasaktigt mineral och fältspat är rosa.

På ett ställe ser du en skylt som säger ”Altare hall” vid ett relativt stort flyttblock. Strax ovanför ligger ”Bålabacken”. En höjdpunkt som kan ha använts för att tända bål i syfte att missleda båtar. År 1679 lär en engelsk brigg med namnet Altáre ha bålats upp, så att den strandade på den plats som nu heter Altare hall. Fyra personer ska ha räddats. Av dessa stannade tre och blev bofasta. Man kan tänka sig att det är de och deras efterlevande som har vårdat minnet av platsen.

Vi sätter oss på den vänstra sidan av stenen och fikar var sin medhavd tunnbrödsrulle med ost och skinka. Jag dricker te till. Ur en termos-mugg som jag fick av mina arbetskamrater i 50-årspresent. Bäst som vi sitter där och språkar tittar jag upp mot stenblocket och ser då för första gången att det liknar ett björnhuvud! Att jag inte lagt märke till det innan!

Från Altare hall fortsätter du rakt fram längs havet. Kanske ser du några ejdrar som guppar på vågorna. Här blir lövskogen mer blandad: rönn och ek utöver bokarna. Och en och annan björk. Ormbunkar växer på marken och kaprifol och murgröna slingrar sig som lianer upp i träden. Slån är det också gott om. Fågelsång hörs hela tiden. Koltrast, näktergal, bofink och sångare.

Anders ser en rosenfink men jag missar den. Jag sitter just då en bit in i skogen och kissar bland ormbunkar och blå violer. Strax efteråt kommer fram till en lite bredare stig. Följer du den åt höger finns en utsiktsplats och fikabord i någon slags befästning av betong, men vi tar till vänster och fortsätter ut mot en bilväg. Här finns en stor informationsskylt som berättar om naturen i området och en karta över de olika vandringslederna. Vägen följer vi åt höger (eller om du hellre vill se det som rakt fram) och inne bland några björkar hör vi först och ser sedan också en hackspett.

När du kommer ut till ett t-kors mot en asfalterad väg tar du denna ner mot höger och passerar förbi en (gissningsvis) gammal statarlänga, en tennisklubb och en småbåtshamn – Sternö vindhamn. Längst ner i hamnen finns en träbro som du går över för att hamna på Boön. Väl där följer du orange slinga motsols.

Du tar alltså åt höger efter bron. Efter en liten stud kommer du till ett gammalt stenbrott. Där finns en informationsskylt som berättar om gatstenen som höggs här. Runt om slingan på Boön finns många informationsskyltar.

Här finns också vacker natur. Förmodligen ser du fler ejdrar i havet här. Och på land ser du tjärblomster, buskstjärnblommor, ljung och blåbär bland tallar och ett och annat lövträd som björk, ek, asp och rönn. Du ser också enbuskar och fler lianer av kaprifol. Och ormbunkar. Längst ut på Gamle skans växer mängder av tjärblomster så här års.

Här finns ett bord med sittplatser och här fikar vi en andra tunnbrödsrulle. Rostbiff och potatissallad den här gången. Mums!

På vägen tillbaka passerar du några gamla pestgravplatser, platsen där en gång ett skeppsvarv låg och där flera regalskepp byggts, en gammal lotsstation och en gammal smedja.

När du gått hela varvet runt ön går du tillbaka över bron och tillbaka längs bilvägen och uppför hela backen. Väl uppe följer du skylten som säger ”gravfält 0,5”. Nu följer du röd slinga förbi den gamla bronsåldersgraven, Blekinges största gravröse och tillbaka förbi det stora oljeeldade reservelkraftverket med tre skorstenar. Här är också mycket tallskog. När du är nästan tillbaka till Sternö Sandvik kan du göra som vi gjorde och gå en sväng förbi den fina lilla stranden vid Örate håla innan du är tillbaka.

Beroende på hur dags du börjar gå och vilken tid på året det är kommer du kanske, om du har tajmat väl eller bara har tur, tillbaka just som solen går ner och låter dagens sista strålar glittra i havet.

2 kommentarer

Filed under Blekinge, Karlshamn, natur, resor, vackra platser, Vandra

5 juni, 2017 · 08:03

Villa Fridhem – prinsessornas lycka innan tradgedierna

I lördags var vi bjudna på 50-årskalas på Villa Fridhem i Kolmården, mellan Åby och Getå. Det var min svägerska som firade sin kommande högtidsdag. Det var ett fint kalas i en ståtlig byggnad med mycket vacker utsikt – trots gråvädret. På kalaset fick vi också lära oss lite om slottets historia.

Eller slott och slott. Egentligen räknas det inte som slott utan som herrgård. Men det skulle också kunna kallas sommarstuga. Det var Oscar den andres tredje son, prins Carl, som lät bygga villan som sommarresidens 1909. Han var gift med sin kusindotter Ingeborg som var prinsessa av Danmark. Tillsammans fick de tre döttrar och en son. De tre prinsessorna som firade sina sommarlov här finns avbildade på en tavla på bottenvåningen.

I trädgården finns deras lekstuga, stor som en mindre sommarstuga eller i vart fall en kolonistuga.

På Wikipedia läser jag på mer. Familjen kallades ”den lyckliga familjen”, trots att Ingeborg själv medgav om det arrangerade äktenskapet: ”Jag gifte mig med en fullständig främling!”

Av de tre prinsessorna kom den äldsta att gifta sig med en dansk prins och de två yngre med varsin europeisk kronprins. Men lyckan kom inte att vara. Märtha blev kronprinsessa i Norge, mamma till Norges nuvarande kung och hjältinna under kriget, men dog 1954 endast 53 år gammal i cancer. Ännu yngre var hennes lillasyster Astrid, sötast av de tre, när hon redan 1935, som 30-årig drottning av Belgien, dog i en singelolycka i bil på semester i Schweiz. Det var hennes man, den belgiske kungen som kört bilen och krockat med ett träd.

Carl dog 1951 och Ingeborg 1953, året innan Märtha dog. Av villa Fridhem blev det efter det ett konvalescenthem i landstingets regi innan det åter igen såldes och blev till konferensanläggning. Numera är det också hotell, restaurang och spa.

Slottet som inte är ett slott är vackert på både ut- och insidan. De barn och ungdomar som var med på kalaset passade på att ta ett dopp i inomhusbassängen mellan tårtan och middagen, medan de flesta av oss vuxna gick ut. Utomhus finns utöver lekstugan en fin trädgård och en mysig anlagd promenadstig genom ståtlig granskog till en fin utsiktspunkt. Och efter en fördrink smakade sedan maten fantastiskt!

7 kommentarer

Filed under historia, natur, resor, vackra platser

3 juni, 2017 · 12:30

Vackert trots gråväder

Näkna hembygdsgård i sjön Näknen. Med uthus. Kan också ses från X2000 på vänster sida i tågets färdriktning. Strax norr om Norrköping.

Vackert trots gråväder.

6 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

23 maj, 2017 · 07:43

Karlshamns kastell

En båtutflykt till Karlshamn kastell en söndag i maj. Syrenerna doftar. Äppelblom blommar. Grässtrån vajar i vinden. Och våfflorna smakar gott.

5 kommentarer

Filed under Blekinge, Karlshamn, resor, vackra platser

14 maj, 2017 · 08:49

Den första skira grönskan i bokskogen

Nu är den här. Den första skira grönskan. Särskilt vackert är ljuset i bokskogar. De här bilderna är ifrån dagens promenad i bokskogen vid Sternö Sandvik.

4 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, Karlshamn, natur, vackra platser

10 maj, 2017 · 06:37

I resebokartagen

Just nu befinner jag mig mitt i att planera en resa. Det är tre sensommarveckor som ska planeras. Jag hade tänkt kombinera Östergötland med Lapplandsfjällen och Norge samt Grekland. Men det visade sig att jag är väldigt sent ute med bokningarna och det var svårt att hitta bra flyg. När jag väl bokat flyg till ett annat resmål än Grekland visade det sig svårt att hitta hotell…

Flygmöjligheterna fick avgöra. Det blev Sardinien istället för Grekland. Vi flyger från Narvik till Olbia via Oslo. Hem flyger vi via Düsseldorf och Köpenhamn. Innan jag bokade flyget hade jag kollat att det fanns gott om hotellalternativ runt Olbia, men när jag sedan skulle boka var alternativen inte så bra som jag först tyckt vid en snabb titt. Många hotell i området stänger incheckningen väldigt tidigt. Alternativt låg hotellen väldigt långt från flygplatsen. Eftersom vi anländer 21:35 är inte det så praktiskt. Eller så kunde vi inte få ett gemenamt rum eller lägenhet för hela familjen. De flesta hotell var dessutom väldigt dyra och många låg långt från havet.

Jag hade tänkt mig alla sex nätter på samma ställe men det slutade med att jag också började titta på boendemöjligheter i Alghero som inte ligger jättelångt bort. Men att åka dit direkt när vi anländer så sent kändes inte rimligt. Så det slutade med att det blir tre nätter i Porto San Paulo och tre i Alghero. I Alghero har vi varit förut, när barnen var små, och där finns både den fina Maria-Pia-stranden och en mysig gammal katalansk stadskärna. Från Porto San Paulo hoppas jag att vi kan göra badutflykter till de vackra öarna utanför.

Nu återstår att planera måndag kl. 16:15 då vi anländer med tåg till Narvik till lördag kl. 11:20 då vi flyger därifrån.

Har du några förslag på vad vi ska hitta på i Nordnorge? Jag är ju förtjust i vackra platser. Känner du till några? Jag sneglar på Lofoten…

5 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

4 maj, 2017 · 08:09

Bara ett av alla träd i världen

Vi åker i safarijeep på väg ner i Ngorongoro-kratern Tanzania. Vi passerar under några alldeles fantastiska träd.

Jag tar upp mobilen, en iPhone, och fotograferar genom framrutan. Längst ner till hörnet i bilden: tre röda ränder. En reflex i rutan. Jag gör snabbt ett nytt försök men nu är ögonblicket passerat. Kompositionen blir inte alls lika bra. Nåja, det är bara ännu ett av alla träd i världen. Bilden blev dessutom lite motljusmörk.

Nästan fyra månader senare hittar jag av en slump bilden i mobilen. Och provar att redigera den i Instagram. Det motljusmörka blir jag av med, men ränderna går aldrig ur.

Nåja, det är ju bara ännu ett av alla träd i världen.

Någon variant av akacia om jag minns rätt.

6 kommentarer

Filed under bildredigering, fotografi, instagram, iPhone, natur, resor, vackra platser

3 maj, 2017 · 08:26

Naturen är svaret – Sternö Sandvik på våren

Visst är det fint vid Sternö Sandvik, Karlshamn, också på en varm sommardag. Men då är där alltid fullt med folk och vattnet är aldrig lika klart som det kan vara en fin vårdag.

Vi promenerade från Karlshamn och tillbaka, totalt en mil, och tittade också förbi bronsåldersgraven vid Höga rör som du kan läsa om i förra inlägget.

Längs vandringen såg vi bland annat vitsippebackar, musöron på björkarna, slån som håller på att slå ut, rönn i knopp, en huggorm och en fladdermus. Sångare och koltrastar sjöng in våren längs vår väg. Och solen glittrade på havet.

Naturen är svaret. Vilken frågan är bestämmer du själv.

11 kommentarer

Filed under Karlshamn, natur, resor, vackra platser, Vandra

29 april, 2017 · 05:27

Vandra vid vackra sjön Lago di Braies / Pragser Wildsee i Dolomiterna – karta mm

I Dolomiterna, som inte är någon egen bergskedja utan bara den italienska delen av Alperna, finns en bildskön sjö som ofta förekommer på många resekonton på Instagram. Och här och var på hela internet. Varje reseinfluerare med självaktning har redan varit där. ;) Men skynda hit innan det blir alldeles för trångt. Lago di Braies heter sjön på italienska. Pragser Wildsee på tyska. Men hur tar du dig dit? Och finns där möjligheter att vandra? Jodå! Svaren kommer här:

Ta sig dit
Närmare Innsbruck i Österrike än Verona i Italien, men på den italienska sidan om gränsen, ligger den lilla sjön ungefär två timmars resa i bil från Innsbruck varav en timme (sex mil) körs österut från A22 – motorvägen som går genom Brennerpasset. Ungefär tre timmar tar det till sjön från Verona.

Enligt uppgift på hotellets hemsida ska det gå att ta sig till Lago di Braies med buss under sommarsäsongen. Närmaste järnvägsstation ligger 13 km bort i Villabassa Niederdorf. Dit går det regionaltåg från bland annat Lienz i Österrike. Men enklast är nog ändå att komma i bil. Enligt ett inlägg på TripAdvisor ska det kosta 3 Euro per timme att parkera. Eller 10 Euro per timme om du kommer i en van. Vi bodde på hotellet vid sjön och då ingick parkering i priset för rummet.

Vandra runt sjön
Att vandra runt sjön är enkelt. Sträckan är kort: bara 3,6 km. Stigen är lättvandrad och det är inga jättestora höjdskillnader. Dock går du på trappor upp och ner på ett ställe. Totalt är stigningen och även fallhöjden 86 meter. Om du går motsols eller medsols är en smaksak. Båda varven är nog ungefär lika vanliga att vandra. Vi valde att gå motsols och det är det varvet som beskrivs nedan.

Kapell och rastplats
Från hotellet följde vi alltså stigen nere vid sjön åt höger och kom direkt förbi ett litet kapell. Det heter Chiesetta sul Lago di Braies. Det invigdes 1904 och ägs av hotellet. Strax efteråt passerade vi en grind med text på både tyska och italienska som berättar att vi ska stänga grinden efter oss. Sjön ligger i Sydtyrolen som är den nordligaste av de italienska provinserna. Av den halva miljon människor som bor i området är hela 70 procent tyskspråkiga. Direkt efter grinden finns bänkar och bord för den som har med sig fika på vandringen. Vi valde att äta på hotellet men min familj väntade in mig på en av bänkarna sedan jag redan stannat flera gånger för att fotografera.

Stränderna i södra änden av sjön
Stigen längs den västra sidan av sjön är lättvandrad, nästan som en grusad väg och du tar dig snabbt till den södra änden av den lilla alpsjön som ligger 1500 meter över havet. Vid den södra änden finns några små och grusiga men vita stränder. Det är nog ovanligt att det är så varmt här att du känner för att bada. Men kanske doppa tårna i vattnet en hyggligt varm sommardag? När vi var här såg vi bara en hund bada. I den här änden av sjön hörs och skymtas också ett vattenfall på avstånd, en bit upp på berget.

Nu blir det tuffare
Tillbaka, längs den östra sidan av sjön är vandringen mer kuperad och det är längs den här sträckan som det är flera trappor i de brantaste partierna. Alltså är denna delen lite tuffare, men vandringen är ju ändå kort så jättetufft blir det aldrig. Längst i norr kommer du till en liten tarm av sjön och där finns en bänk där du kan stanna för att vila eller fika. När du har rundat sjöns nordligaste punkt är det bara en kort bit tillbaka till det söta lilla båthus i sjön som är en av anledningarna till att den här platsen är så populär att fotografera. Där kan du också hyra en roddbåt och ro ut på sjön efter vandringen.

Längre vandringar
En skylt vid sjön visar att det finns flera alternativ för den som vill ge sig på längre vandringar, se nedan. En 15 km lång vandring finns beskriven på tyska här, med tillhörande karta.