Kategoriarkiv: vackra platser

Adventskalender 2018 – lucka 8

En rese-bild om dagen fram till jul.

Landskap från tåget, Riksgränsen 2013.

7 kommentarer

Under adventskalender, natur, resor, tåg, vackra platser, vinter

Adventskalender 2018 – lucka 7

En rese-bild om dagen fram till jul.

Albin på Heron Island, Australien. 7 december 2008.

Lämna en kommentar

Under adventskalender, barn, jorden runt, natur, resa med barn, resor, vackra platser

Playa Punta Prima vid Torrevieja – på höstlovet

– Halloj världen! testar stranden –

Det är onsdag förmiddag på höstlovet 2018 och vi är i den södra utkanten av Torrevieja. Det ser ut att bli veckans finaste dag vädermässigt så vi bestämmer oss för att ta en dag på stranden.

Men vilken strand ska vi välja? Våra kompisar är på annat håll så vi får tänka ut något själva.

Välja strand
Vi vet sedan ett besök här sommaren 2015 att det finns en fin naturstrand som heter Guardamar del Segura norr om Torrevieja som bäst nås med bil. Och vi vet att det finns stränder inne i stan och en pytteliten badvik som heter Cala Ferris strax söder om bostadsområdet där vi är. Men jag vill prova något nytt och tittar på kartan ut en strand ytterligare en bit söderut som ändå är på promenadavstånd. Vi bestämmer oss för att testa Playa Punta Prima.

Redan när vi rundat själva udden Punta Prima och närmar oss stranden förstår jag att det här var ett bra val. Vatten i turkosa toner. Precis vad jag gillar!

Restaurang och toaletter
Väl framme var vi sugna på något att dricka. Så bra då att det visade sig finnas en bar på stranden och att den var öppen även så här på höstlovet! Vi slog oss ner vid ett bord i solen!

Toaletter visade de sig också ha, vilket alltid är en fördel! Rena och fräscha var de också. Lite köbildning var det dock och då får vi tänka på att det här är lågsäsong för sol och bad vid Medelhavet.

Senare på dagen köper vi hämtpizza i kartong från restaurangen som vi äter nere på stranden. Det fungerar alldeles utmärkt och smakar bra.

Solstolar
Att hyra solstolar kostade 7,5 Euro per styck. De hade bara några få par uppställda men de räckte till gott och väl. Jag kan tänka mig att det är mer trängsel i högsäsong.

Stranden och vattnet
Sanden är brunbeige och det är kanske inte den vackraste nyansen, men de turkosa tonerna i vattnet och palmerna, som finns både uppe vid strandpromenaden och nere på själva stranden, är en fin inramning. Stranden är varken särskilt lång eller särskilt bred men när våra kompisar anlänt lite senare än oss visar det sig att så här års finns det i alla fall plats för lite strandtennis för ungdomarna. Jag föreställer mig att bilden är en helt annan en het dag i augusti.

Vattnet är inte varmt men inte heller direkt kallt så här års. Jag skulle beskriva det mer som svalt.

Det ligger en del tång både på stranden och i vattnet men det finns också gott om passager ut där det inte ligger någon tång.



En ”hemlig” strand
Söder om den egentliga stranden finns en mindre strand som endast kan nås genom att antingen klättra över stora klippblock eller genom att vada genom vattnet. Eller med båt, kanot eller liknande. På så sätt känns den lite ”hemlig” och i alla fall så här års är den helt folktom.

Betyg
En riktigt bra strand på det hela taget. Lite för smal, lite för kort, lite för mörk sand och lite för mycket tång för ett riktigt toppbetyg, men någonstans mellan 3 och 4 bör betyget hamna:

☀️☀️☀️➕

Avslutningsvis så var det riktigt, riktigt skönt att få en dag med fint badväder på höstlovet. Vi brukar ofta få det när vi reser till Medelhavet den här tiden på året. Men det finns verkligen inga garantier. Så ☀️☀️☀️☀️☀️ för vädret och dagen!

8 kommentarer

Under resor, Stränder, vackra platser

7 saker du behöver veta om ön Tabarca utanför Alicante och Torrevieja

Utanför den spanska semesterorten Alicante, och ungefär lika långt ifrån många svenskars andra hemort Torrevieja, finns en vacker liten ö med ett spännande förflutet. Ön kallas oftast bara ”Illa de Tabarca” men heter egentligen Nova Tabarca på valenciska, vilket förklaras av öns historia.

Här är 7 saker som du har glädje och nytta av att veta om du vill göra ett besök här:

1. Båtresan hit
Tabarca tillhör administrativt Alicante. Sommartid finns det båttrafik direkt ifrån denna turistort liksom från Torrevieja. Men närmast och med mest frekvent båttrafik till Tabarca finns den mindre orten Santa Pola.

Här finns flera båtbolag vars biljettbodar ligger på rad, intill varandra, i den lilla hamnen. Överfarten kostar cirka 10 Euro tur och retur per person. Priset är ungefär samma oavsett vilken båt du väljer så du gör klokast i att välja det bolag som har bäst avgångstider för just dig, för både resan ut till ön och resan tillbaka.

Båtarna finns i olika storlek och form. Vi åkte över med en mindre snabbgående blå båt med färgglada fiskar på och tillbaka med en något större blå och orange katamaran. Båda resorna tog ungefär en halvtimme. Med andra båtar kan det ta något längre tid. Kanske upp emot 45 minuter.

2. Var parkera i Santa Pola?
Du kommer alltså antagligen att välja att åka båt från Santa Pola, särskilt om du har tillgång till hyrbil. Men var parkera bilen? Marina Miramar heter en småbåtshamn som ligger mycket nära den hamn som båtarna avgår ifrån och här finns en relativt stor parkeringsplats. Vi parkerade här från 11 till 17 en helgdagsafton i oktober och det kostade oss 11 Euro.

3. Hur mycket tid behöver du?
Hur mycket tid du behöver beror så klart på vad du vill göra. Det finns ett par hotell på ön så det är fullt möjligt att tillbringa flera dagar här. Det kan nog vara lugnt och mysigt här när den sista båten lämnat för dagen. Under högsäsong och mitt på dagen kan du dock behöva räkna med trängsel och en del köande då så många som 3000 turister kan komma på besök varje dag.

Vi var här på höstlovet 2018 och hade fem timmar på ön. Även om det var soligt och fint väder så hade det behövt blåsa lite mindre eller vara ett par grader varmare i luften för att vi skulle ha blivit sugna på att bada. Men vi vandrade runt hela ön, strosade runt ganska länge i den lilla staden, fotograferade massor, åt lunch och satt länge och njöt i solen. Ändå hann vi med en extra foto- och pokemonpromenad och en fika utanför ringmuren innan det var dags att ta båten tillbaka igen. Fem timmar var väl tilltagen tid men om du vill bada, snorkla eller dyka, åka trampbåt (under högsäsong), shoppa eller besöka det lilla muséet på ön behöver du kanske lite mer tid. Och det är ju alltid skönt att inte behöva stressa.

4. Öns historia
Tabarca har som jag tidigare nämnde en spännande historia. Fram till 1700-talet var ön känd som ett piratnäste för så kallade ”berbiska pirater” som hade ön som bas när de gjorde räder mot det spanska fastlandet. Så särskilt berbiska var nog inte piraterna i verkligheten, men väl nordafrikanska, och illa beryktade.

Vid den här tiden hette ön Illa de Sant Pau efter aposteln Paulus som man trodde avreste härifrån. Den kallades också Illa Plana, ”den platta ön”, på grund av sitt utseende.

Namnet Nova Tabarca, eller på riks-spanska Nueva Tabarca, fick ön 1770 i och med att en italiensk befolkning kom dit som flyktingar. Men de kom inte direkt från Italien. Tvärt om. De kom från Tunisien. Utanför den tunisiska staden Tabarka finns en liten ö som också kallas Tabarka som från 1500-talet tillhört republiken Genua i nuvarande Italien. Men tunisierna hade återtagit ön 1741 och höll sedan dess dess genuanska invånare som slavar.

Carlos III lyckades 1768 förhandla loss Tabarquinerna och från den 14 oktober till den 8 december samma år flyttades några av dem först till Alicante för att senare flyttas vidare tillsammans med en nyinrättad spansk militärganison till ”nya Tabarca”. Syftet var förutom att rädda Tabarquinerna från slaveriet även att få en bofast befolkning på ön och på så sätt hålla piraterna borta för alltid.

Totalt flyttade 296 Tabarquiner till ön 1770, varav 31 var födda i Italien , 137 i Genoesiska Tabarka i Tunisien , 70 under fångenskapen i Tunisien och 58 under fångenskap i Alger. Staden på ön började byggas 1770 och redan 1779 stod kyrkan färdig.

På bara några få år lärde sig de tidigare italienarna att prata valenciska och det är det språk som fortfarande talas av öns numera knappa 70 invånare, tillsammans med riks-spanskan, katalanska. Men bybornas italienska ursprung avslöjas av att de än idag bär italienska efternamn. Byborna kom länge att fortsätta livnära sig på fiske, precis som de hade gjort på ”gamla” Tabarka. Men sedan 1960-talet är istället turismen den viktigaste inkomstkällan på ön.

5. Sevärdheter
Ön är 1750 meter från sydost till nordväst och som mest 300 meter tvärs över på andra hållet. Om du inte är här en allt för het sommardag fungerar det därför utmärkt att promenera runt ön som är ganska karg och saknar träd, utöver ett antal planterade palmer.

Den första byggnad du stöter på om du går mot sydost från hamnen är försvarsfästningen på ön. Den heter Torre San José. Det är möjligt att den framöver kommer att öppnas upp för besökare men än så länge kan den bara ses från utsidan.

Nästa byggnad om du fortsätter i samma riktning är fyren på ön. Den byggdes 1854. Fyren ersattes 1971 av en nyare men denna revs igen sedan den gamla restaurerats och åter togs i bruk 1998.

Ännu längre österut ligger öns kyrkogård, nästan så långt från staden som du kan komma.

När vi var här den 31 oktober var några kvinnor från byn på plats och pyntade alla gravarna, både gamla och nya, med blommor inför allahelgonnahelgen.

Den lilla staden på ön är annars den främsta sevärdheten här. De pittoreska husen som ligger längs gator i rutnätsmönster. Ofta med havet i fonden. Bougainvillea och palmer. Stadsportarna, torget och kyrkan. Alltihop är sevärt och mycket charmigt.

6. Att äta på ön
Det finns många restauranger på den lilla ön. Både utanför och innanför stadsmurarna. Vi valde att äta på torget inne i byn. Inte minst för att få lite mer lä.

Vi satt utomhus, innanför ett vindskydd på restaurant Ramos som finns i ett vitt hus med oreangea detaljer.

Vi åt paella. Ungdomarna tog en mixad variant medan vi vuxna valde en med enbart havets läckerheter. Den smakade mycket bra men hade gärna fått innehålla lite mer saffran. Gärna så pass mycket att det alls smakat att kryddan fanns med i blandningen. Nåja, gott var det ändå!

7. Bada
Om du är här en varm sommardag vill du säkert passa på att bada.

Du anländer till en pir och hamn på öns norra sida. Har du inget emot att bada bland båtarna så fins det en mindre strand här.

Den populäraste stranden lär annars vara den som ligger mitt över, på andra sidan av det lilla näs som avskiljer den befästa staden från resten av ön. Den större stranden ligger alltså på öns södra sida.

Vattnet runt ön är sedan 1986 ett marint naturreservat, för övrigt Spaniens första, så om du tycker om att snorkla och har egen utrustning bör du definitivt ta med den. Om vågorna går höga på den södra stranden kan det vara bättre att snorkla från den norra.

8. Många katter
Om du som jag uppskattar den grekiska övärlden bland annat för sina många katter kommer du att älska den här ön.

Om du däremot starkt ogillar katter så är kanske inte detta ett resmål just för dig.

På Tabarca vimlar det nämligen av katter i alla möjliga färger, former och mönster. Charmigt, om du frågar mig!

Avslutningsvis vill jag tacka våra vänner Stefan och Jeanette och deras söner Adrian och Leo för att de tog oss med till ön och guidade oss där!

13 kommentarer

Under historia, lista, natur, resor, vackra platser

En dag i Valencia

Göra Valencia på en dag? Går det? Vi har i alla fall försökt idag. Promenerat en och en halv mil. Sett gamla stan, bland annat från kyrktornet Torre del Miguelete, efter att ha gått de 207 trappstegen upp.

Vi har sett flickor och kvinnor i vackra folkdräkter, kyrkor och torg, en marknad, ett motionslopp, en av stationerna och stadens tjurfäktningsarena, den nya futuristiska ”vetenskapsstaden” och strandpromenaden nere vid havet. Och ätit paella. Bland annat.

Valencia är Spaniens tredje största stad och har cirka 800 000 invånare i kommunen samt cirka 1,6 miljoner invånare i storstadsområdet.

Hotellet vi bor på ligger mitt emot Palau dels Borja, där den socialistiska regeringen höll till en period under spanska inbördeskriget sedan den blivit borttvingad från Madrid. Senare användes palatset av Franco när han gjorde besök i staden.

Plaza de la Virgen heter ett torg som ligger i närheten. Där är en fontän i mitten och där ligger Valencias katedral med tornet Miguelete. Det var på det torget vi sprang på flickorna och kvinnorna i de vackra folkdräkterna.

Ciutat de les Arts i les Ciències (vetenskapsstaden) är ett stort komplex med flera futuristiska byggnader där de flesta är utformade av arkitekten Santiago Calatrava som kommer från staden. Bland byggnaderna i vetenskapsstaden finns operahuset, en biograf, vetenskapsmuseet Museu de les Ciències Príncep Felipe, kongresshallen Ágora och det oceanografiska museet l’Oceanogràfic.

Playa de la Malvarrosa heter stranden i Valencia, den ligger ca 5 km från centrum och kantas av både strandpromenad och restauranger. Det var här vi åt paella med hummer till lunch efter låååång väntan. Den som väntar på något gott väntar ofta för länge.

På vägen tillbaka mit hotellet promenerade vi bland annat genom den park som tillskapats på den plats där floden Turia förr flöt genom staden. Där blommade stora rosa blommor på vackra träd som jag aldrig sett förut och därför inte heller vet namnet på.












8 kommentarer

Under resor, vackra platser

Tre till från Stenshuvud

Höstfärger möter turkosblått hav.

Havet har ätit sig in under träden. Kanske för att det har varit högvatten?

Vackert är det ändå, som vanligt!

6 kommentarer

Under höst, natur, resor, Skåne, vackra platser

Tre till från Haväng

Stenåldersstenarna symboliserar allt det som gått förlorat. Och allt det som finns kvar.

Hav och äng blir Haväng.

Bakom höstlöven sover vandrarhet sin törnrosasömn i väntan på nästa års övernattande turister.

2 kommentarer

Under historia, natur, resor, Skåne, vackra platser

Österlen på hösten – 5 saker att inte missa

Österlen, på den skånska östkusten, kan vara minst lika vackert på hösten som på sommaren. Vi har varit där idag. Underbart brittsommarväder! Välj gärna att åka hit just en på en vacker höstdag i oktober. Men vad får man inte missa? Här är min lista:

1. Stenshuvud
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Och igen. Och igen. Sandstranden mellan Stenshuvud och Knäbäckshusen är Sveriges vackraste strand! Lika vacker på hösten som på sommaren. Jag såg till och med ett par små flickor bada i vattnet, men det var nog inte särskilt skönt. Bättre då att promenera längs vattnet.

Stenshuvud är nationalpark sedan 1986. Den är 390 hektar stor. Parkens kärna är det 97 meter höga berg som skjuter ut i havet. Till största del består parken av lövskog, i synnerhet avenbok och bok.



2. Kiviks musteri
Vid Kiviks musteri finns en butik, restaurang och besökscenter med odlingar och utställningar. Här planterade Henric Åkesson sina första äppelträd 1888 och verksamheten drivs än idag av samma familj. Flera generationer senare. Vi åt lunch där idag. Och gjorde ett mindre inköp för att fylla på med dryck från årets skörd. När du ändå är här i trakten tycker jag inte att du ska missa att göra ett stopp här.



3. Äppeltavlan och Kiviks hamn
En ny äppeltavla avtäcks årligen i samband med äppelmarknaden. I år hölls den den 29 september. Men tavlan får vara kvar i flera veckor, i år till och med den 21 oktober, så det finns flera chanser varje år att se tavlan på plats. Årets tavla föreställer Stenshuvud. Det var gott om folk, och inte helt lätt att hitta parkering, vid Kiviks hamn idag.



4. Haväng
Haväng får inte heller missas. Platsen, som är mycket vacker, ligger inom Verkaåns naturreservat vid havet och har ett närmast hedliknande landskap med ovanlig sandstäppsvegetation.

Havängsdösen är inte minst mäktig. Det är en megalitgrav av typen dös från yngre stenåldern, c:a 5 500 år gammal.



5. Brösarps backar
Det här är ett backlandskap som omger orten Brösarp. Backarna är avlagringar från senaste istiden. De är kalkhaltiga och består främst av mo och sand. Området är känt för att vara naturskönt och för sin flora, och hålls öppet genom betning. Brösarps backar är också, precis som Haväng, en del av Verkeåns naturreservat.

Här gjorde vi vårt sista stopp för dagen.



9 kommentarer

Under årstider, höst, natur, resor, Skåne, vackra platser

Karlshamn en lördag i oktober









17 kommentarer

Under årstider, Blekinge, höst, Karlshamn, resor, vackra platser

Hösten drömmer om älvor på fälten

Hösten drömmer drömmar om älvor som dansar över fälten i Blekinge. När jag åker till jobbet. Och när jag åker hem. Bilder fotograferade med iPad genom ett tågfönster har sina begränsningar. Men säger ändå något om stämningen.


11 kommentarer

Under årstider, Blekinge, fotografi, höst, iPad, natur, resor, tåg, vackra platser

Höstlovstips: Rom


Vi var i Rom på höstlovet 2014. Jag har tagit reda lite på om priser och möjligheter för den som skulle vilja besöka Rom på höstlovet i år. Men först en tillbakablick på vår resa:

Tänk att gå en höstlovsdag längs Tibern, titta på roligt parkerade bilar och se platanerna skifta i höstfärger. Titta på duvorna och promenera via broarna vid Tiberön och förbi Cloaca Maxima. Tänk dig en underjordisk avloppskanal från 600-talet före Kristus som fortfarande är i bruk. Snacka om hållbart samhällsbyggande!

Höstlov i Rom
Tänk dig att visa dina barn Colloseum och Forum Romanum. Och Vatikanen. Kanske när påven talar till folket. Tänk dig att göra en utflykt till Roms akvedukter eller till en badort någonstans längs kusten. Vi besökte fina Sperlonga och fick oss till och med ett dopp i havet.

Vi bodde annars i en lägenhet på bottenvåningen i ett vackert gammalt flerfamiljshus inne i centrala Rom. Lägenheten låg alldeles intill Tibern där det är fint att promenera bort mot Petersskyrkan vars kupol syns i bakgrunden.Inte långt från Piazza Navona. Där du kan äta middag på kvällen eller bara ta en gelato – en italiensk glass.

10 tips
Jag har skrivit förut om tio saker som du inte får missa i Rom och som vi naturligtvis valde att uppleva: Antikens lämningar, bokstäverna SPQR, Tibern i blå timmen och änglarna på Ponte Sant’Angelo, fontänerna, torghandeln, Vatikanen, att strosa omkring lite planlöst och hitta utanför guideböckerna. Samt att äta gott.

Vad kostar det?
Om du vill besöka Rom på höstlovet i år så är det så klart lite sent att boka. Men inte för sent. Med avresa från Kastrup, Köpenhamn kan du komma iväg lördagen den 27 oktober klockan 20:30 på kvällen och landa 23:05. Väljer du sedan att resa tillbaka fredag morgon klockan 07:55 för att landa 10:25 så kostar flygresan tur och retur för fyra personer just nu cirka 6 500 kr. Flygresan kan du – om du vill – klimatkompensera genom en gåva till VI-skogen på 500 kr.

Dyrare från Arlanda
Från Stockholm blir det tyvärr betydligt dyrare. 10 000 kr mer, alltså totalt drygt 16 000 kr, just de dagarna och då gäller det ändå inte direktflyg. För direktflyg tillkommer ytterligare ett par tusen och du hamnar då på ett pris på över 18 000 kr för fyra. Den som bor runt huvudstaden kan ju därmed överväga att ta tåget eller köra till Kastrup. Det lär bli billigare. Parkera bilen och/eller övernatta är billigare på svenska sidan om bron. Vid Hyllie till exempel.

Sex nätter i Rom för fyra personer i bra mellanklassboende kan du boka till priser från cirka 6 500 kr upp till ungefär det dubbla beroende på läge och övriga önskemål.

Totalkostnad
För som lägst 13 000 kr kan du alltså just nu boka flyg och boende i Rom höstlovet 2018. Det som tillkommer är kostnader för att ta sig till och från flygplatserna, bagageavgifter, eventuell klimatkompensation och måltider. Lycka till med bokningen!

Här några fler bilder från vår resa 2014 som jag förut inte har publicerat:







7 kommentarer

Under höst, resa med barn, resor, vackra platser

Tre landskapsbilder från Frankrike



Tre bilder fotograferade mellan klosterön Mont Saint-Michel och bondbyn Beauvoir i Normandie, Frankrike.

8 kommentarer

Under fotografi, natur, resor, vackra platser

Bara en bild från Brooklynbron


En bild. Men inga tusen ord. Bara en bro, några turister, en cyklist. Och en skyline.

Brooklynbron finns som bekant i New York, USA.

6 kommentarer

Under fotografi, resor, vackra platser

Det finns en stad på andra sidan haven…


Vad mer kan jag tillägga?

Lämna en kommentar

Under resor, vackra platser

Höstresa – Milano – ett Paris i Italien

Vi avslutade vår höstlovsresa till Italien förra året med ett par dagar i Milano som vi mest av allt ägnade åt att strosa omkring. Jag har skrivit förut om parken Indro Montanelli som visade sig vara mycket vacker i höstskrud. Och jag har också skrivit om kanalerna i Milano. Men jag har inte förut skrivit ett samlat inlägg om mina intryck av staden.

Milano är Italiens näst största stad efter Rom men mitt intryck är att staden påminner mer om den franska huvudstaden än om den Italienska. Och lite påminner den kanske om Lissabon och Norrköping också med sina gula spårvagnar.

Ekonomisk motor
Milano är ett internationellt centrum för modeindustrin med stora modehus som Giorgio Armani, Dolce & Gabbana, Prada, Gianni Versace och Valentino. Staden är överhuvudtaget italiens ekonomiska motor. Milanobörsen (Borsa Italiana) är Italiens börs för handel med värdepapper som aktier. Här finns flera stora mediaföretag, tidningar, TV-bolag, reklambyråer och IT-bolag. Bland annat Google har sitt italienska kontor här. Här finns även verkstadsindustrier som Alfa Romeo och Pirelli. Milano är på gott och ont mycket modernare än Rom. Och även om jag gillar Rom mer – det är en av mina två favoritstorstäder i hela världen så är det något särskilt också med Milano.

Domen
Duomo di Milano är Milanos gotiska katedral, säte för den katolska kyrkans ärkebiskop i Milano. Den är stadens största sevärdhet och den näst största gotiska katedralen i världen – bara katedralen i Sevilla är större. Domen rymmer 40 000 människor. Den började byggas på 1300-talet men är fortfarande inte färdig, då byggandet forfarande pågår.Här utanför hittade mina pojkar många Pokémons.

Maten
Två gånger äter vi på Pane & Vino på adressen Carrobbio, 4. Första gången tar jag spaghetti med färsk tryffel som hyvlas över pastan vid bordet. Andra gången är det Anton, då 13 år, som väljer denna rätt. Överhuvudtaget var vi nöjda med maten i Milano.

Galleria och promenader
Jag är inte mycket för att shoppa på resa men desto mer för att promenera. Milano är en stad som erbjuder båda möjligheterna och vi valde, som vanligt, den senare. Och även om vi inte handlade minsta pinal var det speciellt att promenera genom den kända Galleria Vittorio Emanuele II.

Ta sig dit
Vi flög billigt med Easyjet från Kastrup och klimatkompenserade resan genom en gåva till VI-skogen i Afrika. Men för den som har tid och ork går det också bra att åka tåg hela vägen till staden. Själva tog vi tåget till och från flygplatsen och även till och från Cinque Terre. Det blev en billig höstlovsresa.













7 kommentarer

Under höst, resor, vackra platser

Höstdepp?


Just nu passerar pågatåget Mörrumsån. Det är bedårande vackert i morgonljuset men jag känner mig nedstämd.

Igår promenerade vi här. Ån flöt stilla. För att vara Mörrumsån. Som annars är mer som än norrländsk älv än en å. Vi såg en mysko anka, som visade sig vara en myskanka. Päron föll i drivor från ett träd vid åkanten. Annars var allt lugnt. Det kändes bättre för en stund.

Men nu är deppigheten över mig igen. Kanske är jag bara morgontrött? Kanske är det svårigheten i att hitta in i en ny roll på jobbet? Eller är det hösten som ska komma? Nu när sommaren sjunger på sista versen?

Kanske är det en höstdepp på gång?

17 kommentarer

Under årstider, Blekinge, Karlshamn, mitt jobb, natur, personligt, resor, vackra platser

Lagunen Aitutaki

Vi var där i månadsskiftet augusti/september 2001. En av världens vackraste platser. Lagunen i Aitutaki, Cooköarna. Söderhavet. Det här var på den tiden som man fotograferade med film. Tur det. Annars hade jag inte gjort annat än fotograferat på hela dagen.

De här versionerna av bilderna är avfotograferade från diaprojektioner. Därav kvaliteten.


2 kommentarer

Under resor, vackra platser

Alligatorer och tvättbjörnar i New Orleans träskmarker

Två saker ville jag uppleva i New Orleans. Dels stadens berömda ”French Quarter”. Och dels en så kallad ”Swamp Tour” i Louisianas träskmarker. I övrigt är vi här för att ta det lugnt och vila upp oss innan jobb och skola drar igång igen. Träskturen blev av i går.

Det var inte helt lätt att välja arrangör för turen. Det ligger en hel mängd foldrar i hotellets foajé från företag som erbjuder olika upplägg. Till slut föll vårt val på Pearl River Eco-Tours eftersom de erbjuder turer i hyggligt små båtar, hämtar direkt vid vårt hotell och har rykte om sig att vara den av arrangörerna som gör minst åverkan på miljön.

Bussen
Vi hämtas vid hotellet klockan 8:30. Bussfärden ut till bolagets anläggning vid Pearl River tar ungefär 40 minuter sedan även övriga deltagare hämtats på sina hotell. Väl på plats betalar vi återstående 114 dollar utöver de 77 som vårt hotell redan tagit betalt som deposition. Det är för tre ”vuxna” och ett barn på 12 år. Vid anläggningen finns toaletter som vi passar på att besöka innan turen.

Båten
Själva båtturen är på ungefär en timme. Direkt vid bolagets anläggning ser vi flera alligatorer. Dessa lockas att hoppa efter marshmallow på pinne. Alligatorerna äter inte detta godis för människor mer än av misstag, och de passerar då bara igenom kroppen. Att de alls lockas att hoppa efter dem beror på att de liknar ägg som de gärna äter.

Växterna
Pearl River utgör i de här delarna gränsflod mellan delstaterna Louisiana och Mississippi. En bit upp från havet är vattnet bräckt men vi fortsätter upp i det rena sötvattnet. Här heter träsket ”Honey Island Swamp”, efter de honungsbin som förr fanns här. Alla träd och växter som växer här är sådana som tål att översvämmas. I träden växer en ananasväxt som påminner om skägglav till växtsättet och kallas ”spanish moss”.

Djuren
Under turen ser vi utöver alligatorer flera fåglar, mest ett par sorters häger, någon sköldpadda och ett helt gäng tvättbjörnar. Även dessa matas med marshmallow på pinne. Vi ser även en Cajun-by. Cajunerna är så klart människor, en etnisk grupp som från början var fransktalande och bodde i Kanada, men som fördrevs därifrån av engelsmännen.

”The Honey Island Monster” som guiden berättar om tror jag dock inte ett smack på.

Dricksen
Efter båtturen får vår guide 20 dollar i dricks men tyvärr har vi bara fyra dollar kvar i kontanter att ge till busschauffören, som också hon guidade en del och bland annat berättade om orkanen Katarina 2005.

Betyget
Totalt sett är det här en väldigt lyckat utflykt som du absolut bör göra när du besöker New Orleans. Ofoget att mata djuren med godis tycks tillämpas av alla arrangörer här så det får man tyvärr leva med. Men annars är det ett fantastiskt och alldeles kagom äventyrligt äventyr som jag inte skulle ha velat vara utan. Fyra och en halv stjärna av fem möjliga.














3 kommentarer

Under miljö, natur, resa med barn, resor, vackra platser, vatten

Med båt till Niagarafallen

Att åka i en tunna nedför Niagarafallet är numera strikt förbjudet. Däremot är det mycket vanligt att åka båt uppströms fram till Hästskofallen. Antingen åker du i en röd båt från den Kanadensiska sidan eller så gör du som vi och tar den blå båten från den amerikanska sidan.

Den första glimt vi får av de berömda vattenfallen är vyerna på vår vänstra sida när vi promenerar över gångbron till den hiss som ska ta oss ner till Maid of the Mist, båten vi ska åka med till Niagarafallen. Utsikten är hänförande trots gråvädret. Men vår guide manar på oss. Vi ska inte stanna och fotografera nu. Det blir det tillfälle till senare. Nu ska vi skynda oss ner innan det hinner bli några köer.

Utflykt från New York
Vi är 17 personer som är på en heldagsutflykt från New York. Det är min svägerska som har ordnat utflykten och bokat en minibuss från Grey Line Niagara Falls som tar oss runt under dagen. Ross är vår chaufför och guide. Han mötte oss på flygplatsen i Buffalo och har under den halvtimmes långa färden till Niagara bjudit oss på kola gjord på lönnsirap och berättat om dagen vi har framför oss och om det vi ser längs vägen. Bland annat berättade han att Niagarafallen är USA:s äldsta ”State Park” och när vi åkte över den östliga armen av Niagarafloden till Grand Island att det bara är 10 % av vattnet som rinner det hållet.

Goda råd
På väg in i hissen ger han oss rådet att vänta med att ta på de blå regnkappor vi får där nere tills vi går ombord på båten. Det kan bli varmt att stå och vänta med dem på. Och vi får också rådet att inte gå upp på båtens övre däck utan istället stanna på nedre däckets vänstra sida där vi kommer att få se de bästa vyerna.

Vattenfallen
Runt båten dyker svarta skarvar när den avgår mot Amerikanska fallen. Dessa ser vi också mycket bra där vi står på båtens vänstra sida, även om vattnet redan nu skummar så pass att jag väljer att ta av mig glasögonen och lägga ner dem i den lilla orangea ryggsäck jag har med mig som kameraväska. Amerikanska fallen är 325 meter breda och sedan är det kanske ungefär den dubbla sträckan innan vi är framme vid Hästskofallen som är 920 meter breda. Båda fallen är 54 meter höga. Nu skummar vattnet så pass att vi dels blir rejält blöta, dels knappt ser någonting. Men kul är det! Vi skrattar mycket. :D

Entré
Väl tillbaka tar vi hissen upp igen och får mycket riktigt gott om tid att fotografera vyerna från plattformen som är i höjd med den övre vattenytans nivå. I vårt heldagspaket ingick inträdet men annars kostar det 19,25 dollar per vuxen, i 2018 års prisläge, att åka med båten .

Senare under dagen kommer vi att få flera möjligheter att fotografera de blå båtarna från olika vinklar.








4 kommentarer

Under natur, resa med barn, resor, vackra platser

Normandies vita klippor – en utflykt med förvecklingar


Ser du de två röda prickarna på stranden? Det är människor! (Min sambo och vår yngsta son, 12-åringen.) Vi har besökt två platser vid Alabasterkusten. Även om det inte riktigt var meningen att besöka båda två så kan jag så här i efterhand konstatera att bägge platserna var både sevärda och vackra.

Som Dovers vita klippor
Inför dagens utflykt kollar jag i guideboken. Det är bok tjock som hela Frankrike. Om hela Frankrike. Den har sedan långt innan avresan fått några få invikta hörn. Det är jag som har vikt in dem när jag rekognoserade inför vår resa till Normandie, i norra Frankrike. En av de markerade sidorna är den där det står att läsa om motsvarigheten till Dovers vita klippor, men på denna sidan Engelska kanalen, Côte d’Albâtre. Eller Alabasterkusten som den heter på svenska. Det är en kust längs kalkstensplatån Pays de Caux, som ligger en bit bort, här i Normandie. Kusten sägs domineras av ljusa kalkstensklippor, som gett den dess namn. Klipporna är upp till 105 meter höga. Det är en 13 mil lång kuststräcka som ska vara belägen mellan utloppen för floderna Seine och Somme. Den största staden längs kusten är Dieppe. Klippornas kalksten avsattes på dinosauriernas tid, under Yngre krita.

Elefantklippan
I guideboken står det särskilt att läsa om Falaise d’Aval som liknas vid en elefant som sticker sin snabel i vattnet. Platsen är omnämnd både i löpande text och i en bildtext. Den vill jag se! Jag letar upp platsen i Google Maps och vi ger oss av på eftermiddagen efter att på förmiddagen ha badat i den ljumma utomhuspoolen på hotellet i Houlgate. Det tar drygt en och en halv timme att köra. När vi kommer fram passerar vi först genom en by som heter Saint-Valery-en-Caux, kör ner längs en kajkant mot havet, förbi en husbilscamping (eller möjligen bara ställplats) och därefter in på en parkering för personbilar. Vi ställer bilen där. Kusten är mäktig med havet, stranden och den branta bergväggen och liknar i stora drag den på bilden i guideboken. Utom det att någon elefantklippa kan jag inte se.

Bortom kröken?
Kusten kröker något en bit bort och jag tänker att elefantklippan kanske finns bortom den kröken. Jag börjar gå. De andra hänger inte på men jag tänker att de kommer väl. Jag går och går. Det är längre än jag trodde. Precis vid parkeringen var det fler turister på stenstranden. Någon simmade till och med i vattnet trots att det inte verkade vara en plats där det var helt lätt att ta sig i för att bada. Men ganska snart är jag ensam. Det börjar bli skräpigt på stranden. Plastskräp från havet. Bland runda fina kalkstenar. Och många mer oregelbundna stenar av flinta.

Avloppsvattenfall
Jag kommer fram till en rostig spont som är nedslagen mellan strandens stenar i en vinkelrät linje nästan ända från klippväggen och ut i vattnet. Precis in mot bergväggen kan jag ta mig förbi. På andra sidan ser jag en av de mer ”intressanta” avloppslösningar jag sett. En avloppstunnel mynnar en bit upp på bergväggen. Avloppsvattnet faller likt ett vattenfall ner på stranden och ”infiltrerar” bland de ganska stora stenarna på stranden. Knappast en lösning som överhuvudtaget renar spillvattnet innan det når havet. Men det kan ju vara renat nnan det släppts ut i tunneln, det vet jag ju inte. Men att det är avlopp känns på lukten.

En ny klippkrök
Jag har fortfarande inte rundat den där kröken så jag fortsätter. Om det här är rätt plats kan detta inte vara sättet att ta sig till den berömda klippformationen, tänker jag, när jag går där, och undrar om det istället finns en gångstig ovanför klippkanten. Väl framme där klippväggen kröker kan jag konstatera att det finns en ny krök längre bort. Men jag vågar inte vandra vidare. Har ingen koll på tidvattnet här. Vill inte gärna bli fast mellan branten och ett stigande tidvatten… Dessutom undrar jag om de andra kanske börjar bli irriterade på mig.

Så jag vänder tillbaka. Min sambo Anders och yngsta sonen har följt efter mig men de vänder vid sponten. (Lägg märke till att de syns i sista bildens högra hörn:)




Fem mil
Väl tillbaka kommer jag överens med de övriga att vi ska köra med bilen upp så att vi kommer upp på klippkanten för att se om vi kan promenera där mot elefantklippan. Vi kör uppåt genom byn och kör runt lite. Men vi hittar aldrig någon skyltning eller rimlig väg ut mot klippkusten. Så vi ger upp att hitta elefantklippan genom att köra på måfå. Jag googlar ”elephant cliff Normandie”. Det visar sig snabbt att platsen istället ska ligga vid Étretat. Dit är det fem mil och nästan en timme i bil.

Jag är glad att jag inte fortsatte gå längs stranden krök efter krök…

Nya hinder
Väl i Étretat är vägen ner mot stranden, som Google visar att vi ska köra, avstängd. Vi parkerar bilen på en p-plats i en backe en bit ovanför byn. Vi söker ut närmaste gångväg mot elefantklippan och följer den. Vi ser en klippa på håll som påminner något om den berömda. Men jag som sett bilder ser att det inte är den. Vi går vidare. Kommer till en vägbom. Skylten på platsen är på franska. Vi förstår att det är privat mark, en golfbana, men är inte helt säkra på om det bara är bilar som förbjudits att passera. Eller om det även gäller gående. Jag väljer att gå vidare. De övriga stannar. När jag gått igenom messar jag till de andra att det inte var någon fara att gå igenom men de väljer att gå runt.

Upplösningen
Jag hittar fortfarande inte rätt klippa. Får mess från resten av familjen att de ser den nerifrån byn. Den måste vara synlig här uppifrån också, tänker jag och följer stigen uppåt. Går ut på en klippa och ser raukar, stranden, byn, andra vackra klippformationer, en kyrka högt upp på klippkanten på andra sidan byn, det lätt turkosa havet… Men ingen elefantklippa. Jag ger upp och går ner till de andra. Det visar sig att elefantklippan var den jag stod på. Inte för att den ser ut som en elefant heller. Den ska väl likna en snabel tänker jag, klippan som skymtas på sista bilden, bakom båtarna i hamnen. Men inte ens det håller jag med om. Kanske ska den ses från andra hållet? Men nåja. En utflykt blev det. Till två vackra platser längs Alabasterkusten. Även om det var en del förvecklingar på vägen. Och även om jag fortfarande inte vet vilken av dem som heter Falaise d’Aval egentligen. Om det var guideboken eller Google som hade fel.




2 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser