Category Archives: vatten

Orsaken till danska dronningens besök i Karlshamn i kväll!



I kväll kom dronningen av Danmark på besök till vår lilla stad. En väldigt fin båt har hon. Vi kom förbi av en slump och jag fotograferade bara för att båten var så vacker. På väg tillbaka mötte vi en gammal dykarkompis som visste att det var Dannebogen, det danska kungahusets båt som var på besök.

När jag postade bilden ovan på Instagram fick jag veta att den danska drottningen var ombord och när jag nyss googlade fick jag på BLT veta att orsaken till besöket var för att fylla på vatten.

Där ser man! Allt handlar egentligen alltid om vatten! (”Blekinge – underbara vatten” ;)

5 kommentarer

Filed under Karlshamn, resor, vatten

Vad är en kris i VA-försörjningen? 

Igår var jag uppe i Stockholm och pratade på en rörnätskurs för arbetsledare i branschorganisationen Svenskt Vattens regi.  Mitt ämne var kriser och krishantering inom VA i Kristianstads kommun. I vår kommun definieras en kris som en extraordinär händelse som avviker från det normala och innebär en överhängande risk för allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. En sådan viktig samhällsfunktion är så klart VA-försörjningen. Krisen kan ge en direkt påverkan på liv, egendom eller miljö.

I vissa kommuner vill man inte använda ordet kris så länge krisledningsnämnden inte är inkallad. Det är en politisk nämnd som enligt lag ska finnas i alla kommuner. Så var det till exempel i Östersund 2010 när de drabbades av parasiter i dricksvattnet. De använde aldrig ordet kris. Eftersom de inte kallade in krisledningsnämnden. Det är väldigt ovanligt att dessa nämnder inkallas. Det ska mycket till. Typ den stora skogsbranden i Västmanland 2014.

Hos oss pratar vi inte bara om kris i sådana extrema lägen som nästan aldrig inträffar. Istället pratar vi om en skala från vardagskriser till krig. Där sannolikheten är hög i ena änden av skalan men konsekvenserna små. I andra änden av skalan är sannolikheten låg men konsekvenserna stora.


Bilden har jag lånat från Kristianstads kommuns krisledningsplan

Jag pratade också om Everödshändelsen sommaren 2015. I den händelsen kallades varken samordningsstab eller krisledningsnämnd in men vi jobbade inte heller helt och hållet enligt ordinarie organisation. Bland annat hade vi stöd av kommunikationschefen och andra kommunikatörer från hela den kommunala organisationen. Vi befann oss alltså någonstans mellan det första och det andra steget i diagrammet ovan. Ungefär mitt i det rosa strecket.

Det var en väldigt trevlig kurs som jag besökte i går. Trevliga och engagerade kursdeltagare och  kursledare. Det var kul att träffa dem och samtala om de här frågorna. 

2 kommentarer

Filed under ledarskap, miljö, mitt jobb, vatten

Grundvattenresa till Köpenhamn

I morse gick jag direkt från Pågatåget till den buss som tar Kristianstadsslättens Grundvattenråd på studiebesök till Köpenhamn.

Bussen rullar genom ett höstfärgat och regnigt Skåne. Vattendroppar på fönsterrutorna. I höjd med Eslöv börjat det klarna upp lite och soluppgången ses som rosa strimmor vid horisonten. I Lund tar vi upp några personer som bor här. I höjd med Malmö lyser solen. Vid Hyllie stannar bussen och vi fikar. Vid Sveriges snyggaste vattentorn.

När vi passerar Kastrup lyssnar jag på R.E.M. och ”leaving New York” på min nygjorda lista med New York-låtar. Och jag tänker att snart är jag här igen. Och lika snart är jag tillbaka.

Väl på plats hos DMI, en bit utanför Köpenhamn får vi lära oss om hur de jobbar med grundvattenfrågor i Danmark. Mycket är annorlunda. I Sverige ägs grundvattnet av markägaren. I Danmark ägs det av det allmänna. Den som i grannlandet tar ut grundvatten från sin egen tomt måste betala till kommunen. I Sverige är det gratis och här beslutar Mark- och Miljödomstolen hur mycket vatten som får tas ut. I Danmark har kommunerna den rollen. Båda länderna jobbar numera med tidsbegränsade tillstånd. I Danmark har de ett öppet webbaserat system där var och en kan se hur olika grundvattenuttag påverkar omgivningen. I Sverige jobbar vi med datormodeller som ett fåtal personer har tillgång till och kompetens för att använda. I Danmark handlar grundvattenfrågorna inte bara om grundvattenytans läge och grundvattnets kvalitet utan minst lika mycket om vatten till vattendragen och möjlig överlevnad för laxfiskar.

En spännande dag!




2 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb, resor, vatten

Nu startar vi ett traineeprogram inom VA


På jobbet har jag anställt två stycken trainees. De började igår. Det känns jättebra!

Hanna och Elin är nyutexaminerade civilingenjörer från Lunds tekniska högskola och är nu anställda hos oss på mitt jobb på ett treårigt traineeprogram.

Slumpen gjorde att de bästa kandidaterna i det här fallet visade sig ha gått samma civilingenjörsutbildning: ekosystemteknik. De har dessutom valt samma avslutning med inriktning mot vatten och i de delarna läst i mycket samma som motsvarande Väg- och vattenbyggare.

Trainee innebär hos oss att de först är provanställda i sex månader och sedan tillsvidareanställd i tre år. Hanna och Elin kommer att prova på olika arbeten på den avdelning som jag leder, VA-avdelningen på Kristianstads kommun, och samtidigt driva projekt.

Upplägget är tänkt att fungera som en generationsväxling på VA-avdelningen, eftersom många av våra anställda går i pension inom de närmaste åren. Samtidigt som vi bättre kan ta oss an den arbetsanhopning som vi står inför de närmaste åren.

Jag är också full av förväntan inför vad två unga, ambitiösa personer som kommer in med en bra kunskapsbas och samtidigt ser vår verksamhet med nya ögon kan tillföra oss. Det här kommer att bli bra!

Lämna en kommentar

Filed under miljö, mitt jobb, vatten

Jag borde…

Girl’s just wanna have fun i lurarna på väg till jobbet. Så modern är jag. Låten är med på min fredagslista. När det är fredag morgon ska jag annars bara rädda världen först innan jag tar helg. I högtalarna ”vi står nu stilla och väntar på mötande tåg”. Kom iväg med ett senare tåg eftersom jag var ovanligt trögstartad idag. Kan vara en reaktion på att jag två gånger denna veckan tagit ett tidigare tåg än vanligt. Tillhör den morgontrötta sorten. Igår gjorde jag det därför att jag skulle vara med på en konferens om Dricksvattenstrategi Skåne. Det var en mycket bra konferens som handlade om hur vi i framtiden kan hjälpas åt i Skåne för att möta framtidens dricksvattenutmaningar. 

Jag tänker att jag borde blogga om den strategin men surfar istället in på Facebook där jag hittar en kommentar under ett inlägg om turkost badvatten som hävdar att ”ja men vatten har ingen färg, måste vara himlen som är förbaskat BLÅ” och jag börjar skriva på ett svar att vatten inte är turkost därför att himlen är blå (hur nu det skulle hänga ihop) utan därför att vatten ÄR turkost. Men innan jag skrivit färdigt raderar jag min kommentar. Du vet hur det är när someone is wrong on the internet. Det är inte lönt att ta striden. Folk har sina sanningar klara. Du kommer ingenstans. Det är bättre att bara släppa det. Spela roll, liksom. 

Lite senare lyssnar jag på ”it’s time for Afrika (Waka Waka)” och jag tänker att om den där Afrikaresan ska bli av när jag fyller 50 så borde jag söka mer på alternativa upplägg. Vilket leder tankarna till att jag först borde planera sommarens semester.

Det är så mycket man borde. Men först ska vi förändra världen. Innan vi tar helg. :)

#95 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under livet, mitt jobb, vatten

Klimatkvarter och cykeltur i Köpenhamn

I Østerbro finns Köpenhamns första klimatanpassade stadsdel. Här arbetar Köpenhamns kommun  för att göra kvarteret till stadens grönaste och samtidigt se till att det framöver klarar de regnmängder som Köpenhamn fått uppleva de senaste åren. 
Kommunen gör detta arbete tillsammans med Köpenhamns VA-bolag (som ingår i ett kommunaltekniskt multi-utiliy-bolag), en miljöfond och de boende i området. I klimatkvarteret är tanken att utveckla metoder som ska användas när resten av Köpenhamn ska klimatsäkras.

Idag var vi några stycken från Kristianstads kommun som var på studiebesök där. Vi provade också att cykla på cykelslangen, eller Röde Orm som vi skulle kunna få för oss att kalla den på svenska. Den ligger inte långt från centralstationen,  Hovedbanegården.

#92 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under miljö, mitt jobb, resor, vatten

Tänk om alla hade en ocean!



Sitter i en buss som ska till Växjö. Den glider ut ur Ronneby där jag noterar de söta trähusen på andra sidan ån samtidigt som Beach Boys Surfin USA drar igång i hörlurarna. 

”If everybody had an ocean”, sjunger de. Ja, tänk om alla hade en ocean. Tänk om alla kunde surfa. Tänk om jag hade kunnat surfa. Har ju aldrig ens provat. Egentligen undrar jag om inte min själ är en surfarsjäl. Jag tycker mycket om att åka skidor utför utan att vara någon stjärna. Jag tror att jag hade tyckt om att surfa på samma sätt. Faktiskt bättre, när jag tänker efter. Det är sällan många minusgrader där folk surfar. Jag gillar estetiken i folkabussarnas design också, även om jag inser att de inte lever upp till dagens miljökrav. Tänk att luffa runt till världen alla surfställen i jakten på den perfekta vågen! I solblekta t-shirts och avklippta jeans. Kalifornien, Hawaii, Australien, Frankrikes och Spaniens Atlantkust… Som omväxling hade jag kunnat söka mig till lugnare vatten ibland. För att snorkla och dyka. Jag tror att det hade passat mig.

Men jag är alltså på väg till Växjö. För första gången ska jag delta som särskild ledamot med kompetens inom vatten och avlopp i mark- och miljödomstolen. Det ska bli intressant. Nu ljuder Zifas On the road again i lurarna. Afrikanska rytmer. En gång när barnen var små sökte jag jobb i Växjö. Jag kom på intervju men fick aldrig jobbet. Lika glad för det är jag idag. Hade nog inte trivts så långt ifrån havet. 

För även om vi inte har några surfvågor i Blekinge så har vi havet. Land möter hav och hav möter land och de visar varandra sina vänligaste sidor. Och även om Östersjön inte är nån ocean så är det ett innanhav till Atlanten. En del av den stora oceanen. Vi är ju alla en del av den. Jag och du. För du är ingen droppe i havet. Du är havet i en droppe. Och därmed har du, jag och alla en ocean.

Tänk att alla har en ocean! 

Och tänk om alla kunde vara rädd om den! Så att vi alla kunde surfa, bada, segla, snorkla, vad vi vill, utan att behöva bekymra oss om miljögifter, övergödning eller korallblekning. Då kunde jag ha slutat rädda världen åt er, då kunde jag stämplat ut en gång för alla och bokat en surfkurs innan jag blivit rent för gammal.

Men nu sitter jag i en buss som rullar in i Växjö.

#88 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under Blekinge, livet, miljö, mitt jobb, personligt, resor, vatten

Någonting annat någon annanstans

Livet rinner som ett vatten. Genom mitt medvetande och mellan mina fingrar. Jag förmår inte greppa det. Jag bara flyter med.

Det sägs att bara döda fiskar flyter med strömmen. Jag simmar emot. Men sköljs ändå med. Tiden är en urkraft. Från Big Bang och rakt in i framtiden. Ett människoliv är ett ögonblick.

Någonting annat någon annanstans. Vad är det? Var är det? Och hur tar jag mig dit?

#81 i #blogg100

3 kommentarer

Filed under livet, resor, vatten

The very famous #körsbärsträden i #Kungsträdgården



Idag har jag varit i den 70-åriga konungens huvudstad och pratat på en konferens. Kungen och jag umgås dock inte i samma kretsar så vad han hade för sig vet jag inte.  Men jag hann svänga ett kort varv förbi kungens trädgård, #Kungsträdgården då rå, som det heter på modern Stockholmska. ”Kungsan” sa de när jag var ung. Där såg jag the very very famous #körsbärsträden. 

Jag sitter på tåget och ser ut över svenska landskap som passerar förbi. Men mest tittar jag ner i mobilen. Kollar mejl, Instagram och Twitter. Är på väg hem nu. Åker X2000. Eller vad de nu heter nu förtiden. Jag åkte också snabbtåg upp i morse och kom fram efter lunch. Pratade det jag skulle och lyssnade på två föreläsare till innan det var dags att vända hemåt igen. Om jag inte varit bokad redan till en annan konferens där Kristianstad står värd imorgon och där jag ska prata om andra saker hade jag kunnat stanna dag två också. Men nu blev det hemresa direkt.

Promenaden från Hotell Birger Jarl till Centralen förlängde jag med en kort sväng förbi de berömda körsbärsträden, som sagt. Solen tittade fram genom molntäcket. Jag fotograferade några bilder. Tog några videoklipp och gick sedan snabbt till stationen för att inte missa tåget. Ett av filmklippen la jag ut på Instagram. Några av stillbilderna kommer här nedanför. Kom på att jag glömde ta en selfie. Selfies är ju inte riktigt min grej, men tänkte att min knallrosa täckjacka hade passat in i färgskalan under träden. Samma färg som de få outslagna knopparna. Just det. Täckjacka. Jag var nära att packa ner den för säsongen när vi kom hem från fjällen för ett par veckor sedan. Glad att jag inte gjorde det. Det är ju svinkallt!

#56 i #blogg100

3 kommentarer

Filed under instagram, mitt jobb, resor, vatten, vår

Även när det blir fel kan det bli rätt till slut!


Livet är inget smörgåsbord som du väljer ifrån. Eller säg så här. Du kanske väljer nånting när du står där vid bordet. Men när du sitter med tallriken och äter visar det sig vara nåt annat som är där än det du trodde att du plockat åt dig. Kanske något som du absolut inte ville ha. Men som visar sig ändå smaka bra. 

Livet kan vara ganska ironiskt. Låt mig ta mitt karriärval som exempel. Efter gymnasiet visste jag inte riktigt vad jag ville bli när jag blev stor. Nåt inom naturvetenskap och/eller teknik, ja. Men redan det är ju ganska brett. Eller politik och samhälle? Jag tog ett sabbatsår. Gjorde en lång tågluff hela september månad med min dåvarande pojkvän. Tror att det var då vi var på Zakynthos bland annat och beställde mat direkt ur grytorna i köken. Så länge sedan är det, att det inte fanns menyer än överallt i den grekiska övärlden än. 80-tal. Jag hade gärna valt att jobba inom resebranschen men hade lite sabbat mina språkstudier genom skolan. Så det kändes ganska hopplöst att ens tänka på. Likaså fotograf trodde jag skulle bli för tufft att slå sig in på. 

Jobbade istället sen lite på ett politiskt ungdomsförbund. En praktikplats som jag fixade själv men som finansierades via arbetsförmedlingen. (Det krävdes viss envishet att få igenom det där.) Det hette ”ungdomslagsplats” och tog slut när jag fyllde 20 år. Därefter jobbade jag ett drygt halvår som dataprogrammerare inom ekonomiadministrativa system. Jag jobbade i Basic på tidiga IBM-datorer med MS-Dos. På min pappas jobb. 

Nånstans på våren skulle jag välja högskola. Nån ingenjörsutbildning kanske? Eller nåt med data? Men då gör du ju bara en massa människor arbetslösa… Eller nåt med miljö? Den första miljöutbildning jag hittade var till miljö- och hälsoskyddsinspektör. Men nån myndighetsperson ville jag inte bli. Sen hittade jag i nån av broschyrerna den där civilingenjörsutbildningen som hade en avslutning som hette ”teknisk miljövård”. Det lät ju toppen! Jag såg framför mig hur jag utifrån min naturvetenskapliga begåvning skulle hjälpa till att lösa den tidens (och dagens)  kanske viktigaste samhällsproblem. Miljöfrågorna. Jag sig framför mig hur jag skulle hjälpa massaindustrin att gå ifrån klorblekning eller bilindustrin att tillverka bilar med lägre utsläpp. Att utbildningen hette ”samhällsbyggnadsteknisk” och illustrerades med ett foto på en snöslunga såg jag som ett ”misstag i arbetet”. Som den optimist jag är tänkte jag att även om det fanns ledtrådar som tydde på annat, som att den andra avslutningen hette ”samhällsplanering”, så måste utbildningen givetvis handla om det jag ville läsa! 

Sagt och gjort. Jag sökte den utbildningen. Sen skulle du ju välja nåt i andra och tredje hand också. Och så vidare. Jag hade redan fallit för högskolan i Luleå. Ny, exotisk och med klassrumsundervisning. Så jag valde alla civilingenjörsutbildningar de hade. Alla utom Väg- och vatten. För vägar och vattenledningar ville jag ju inte jobba med! Tråkig, grå och färdigutvecklad teknik på nåt trist gatukontor. Tänkte jag då.

Och här är jag nu. 18 år har jag jobbat som chef inom vatten och avlopp. Dessförinnan jobbade jag några år just som myndighetsperson inom miljö. Något som jag ju inte heller skulle…

Utbildningen jag gick visade sig främst utbilda civilingenjörer för just kommunernas behov. När jag insåg det någonstans unde vårterminen i ettan gav jag mig ut och tågluffade på egen hand. Ändå kom jag inte på vad jag skulle göra istället. (Men däremot hittade jag min mormor.) Så jag återvände till Luleå. Och klarade tentorna även den läsperioden. Lite mallig för det var jag nog.

Och så hamnade jag då så småningom i VA-branschen efter en kortare sväng i gruvindustrin och en något längre tid på myndighetssidan. Så kan det gå!

Och det har då visat sig att det är en jättespännande bransch att vara i. Full av spännande utmaningar och roliga, trevliga och duktiga människor. 

Även när det blir fel kan det bli rätt till slut. :)

#23 i #blogg100

1 kommentar

Filed under livet, mitt jobb, personligt, resor, vatten

Vad hände med dricksvattnet i Everöd?

 Just precis nu, när detta blogginlägg publiceras, har jag börjat prata på konferensen ”rörnät och klimat” på Gothia Tower i Göteborg under samma rubrik som det här blogginlägget har. Om allt har fungerat som det ska, vill säga, med både konferensen, mig och det här tidsinställda inlägget.  Konferensen arrangeras årligen på olika platser av branschorganisationen Svenskt Vatten och drar alltid mycket folk. Sannolikt känner jag mig fortfarande minst en smula obekväm just nu. Förhoppningsvis släpper det lite när jag har kommit igång lite mer.
Jag tänker att jag ska inleda med att berätta att det som hände med dricksvattnet i Everöd är det värsta jag varit med om under 18 år som chef inom vatten och avlopp. Sen tänker jag att jag uppmana publiken: ”Tänk dig att det är du som är chef för VA-avdelningen i Kristianstad. Det är tisdagen efter midsommar, klockan är tio i fem och du sitter kvar på kontoret när telefonen ringer.” 

Den som ringer är Göran som är enhetschef för vattenverken. Han har fått ett samtal från räddningstjänsten. Och de har i sin tur fått flera samtal från oroliga bybor i två av kommunens samhällen: Everöd och Östra Sönnarslöv. De som ringer är magsjuka och tror att det beror på dricksvattnet. Flera har pratat med sina grannar som också är sjuka. Även äldreboendet och fritids ska vara drabbade. Vi vet att minst 20 personer är sjuka och att de här två byarna får vatten från samma vattenverk. Även en tredje by, Huaröd, får sitt dricksvatten därifrån. Skulle du gå ut direkt med en varning att inte dricka kranvattnet utan att koka det först? Eller skulle du avvakta ett dynga tills de första preliminära analyssvaren kommer? 

Den frågan tänker jag att jag ska ställa till publiken. 

Sen tänker jag berätta att vi gick ut med kokningsrekomendation direkt via kommunens hemsida och pressmeddelande. Sedan via viktigt meddelande till allmänheten – en sån där textremsa som rullar i TV-sändningar – och meddelandet går även ut i radio och appar som SVT Play. Dessutom skickades SMS till alla mobiltelefoner knutna till adresser i området. Och där mobilnummer saknades ringdes istället den fasta telefonen upp och ett inspelat meddelande lästes upp. 

Vi har i efterhand frågat hur de berörda fick informationen. 36% fick den via media, 28% via familj och vänner, 18% via SMS från kommunen, 9% via automatiskt röstmeddelanden och 7% via sociala medier.

I byarna ställde vi ut tankar med friskt färskvatten samma tisdagskväll och vi tog också vattenprov på flera ställen. Utifrån de analyssvaren kunde vi något dygn senare börja ringa in och åtgärda problemet. Det som mest sannolikt hade hänt var att dagvatten, som i sin tur var förorenat med avloppsvatten, hade trängt baklänges in i vattenverkets dricksvattenreservoar via en så kallad bräddledning. 

Det tog ända till den 1 september innan vi kunde häva kokningsrekomendationen. Det tar mycket längre tid än man tror att spola ut smittämnen sim tagit sig in i ett dricksvattennät. Det är som om bakterierna ”bitit sig fast” på insidan av rören. 

Mina viktigaste erfarenheter från vattenkrisen i Everödsområdet, som jag vill förmedla till publiken är: värdet av att agera snabbt, värdet av många duktiga kommunikatörer, betydelsen av rören runt lågreservoarer och fördelarna med UV-ljus. 

Om jag hinner nämner jag också att det är bra att ha färdiga mallar för texten i en kokningsrekomendation att utgå ifrån. 

En mycket viktig erfarenhet som jag aldrig glömmer är att när det är kris hjälps alla åt: inom kommunen, externt inom branschen, myndigheter och företag. Alla ställer upp helhjärtat när det verkligen behövs. I alla fall var det så för oss i den här krisen. Det är en styrka att ha med sig. Jag tänker också nämna den nationella vattenkatastrofgruppen VAKA som är ett bra stöd och att överlämningar är viktiga. 

Jag tänker att jag ska avsluta med några goda råd till de från andra kommuner som lyssnar: kartlägg och säkra bräddledningar från lågreservoarerna, utred UV-desinfektion, se till att ha bra och tillräckligt många kommunikatörer till hands och sist men inte minst: våga agera snabbt när det händer.

(Ska bli spännande att se om jag hinner få med allt detta och lite till och dessutom ha utrymme för frågor och dialog på de 30 minuter jag har på mig. Det här inlägget skrev jag för övrigt i tisdags, under tågresan till Göteborg.)

#17 i #blogg100

5 kommentarer

Filed under mitt jobb, vatten

Klorering av dricksvatten har framtiden bakom sig

Jag jobbar som chef för VA-avdelningen på Kristianstads kommun. Normalt sett klorerar vi inte dricksvattnet. Men sedan i september 2015 har vi av säkerhetsskäl tillfälligt klorerat det dricksvatten som  produceras i Åhus. Vi har under perioden fått in många klagomål på smak och lukt från kunder i området. Vi som normalt dricker vatten som inte är klorerat tycker nämligen ofta att klorerat vatten inte smakar lika gott. 

Det var bakterier i vattnet som vid en rutinkontroll gjorde att labbet bedömde vattnet som tjänligt med anmärkning. Vi har därefter tagit prover i betydligt fler punkter och oftare än annars. Samtidigt har vi både säkrat upp ledningar runt vattenverket och renoverat våra filter i verket. De senaste proverna visar nu att vattnet åter är utan anmärkning och vi halverar nu klordosen under mars månad. Samtidigt fortsätter vi att kontrollera vattnet tätare än vanligt och räknar med att kunna stänga av kloreringen helt i början av april. 

I Kristianstads kommun har vi 20 olika vattenverk. Endast ett fåtal av dem är utrustade med ett reningssteg för desinfektion. Alltså ett reningssteg som finns som en säkerhetsbarriär och avdödar eventuella smittämnen som egentligen normalt inte ska finnas där. Många andra kommuner som, liksom Kristianstads kommun, har fint grundvatten som råvatten för sin vattenförsörjning saknar också sådan säkerhetsbarriär. 

Nyare metod
Annars är klorering fortfarande den vanligaste metoden i Sverige att säkra upp den mikrobiologiska kvaliteten på dricksvattnet. Men en annan metod blir allt vanligare: UV-anläggningar. Man kan säga att vattnet bli ”belyst” med ultraviolett ljus som är så starkt att eventuella smittämnen som parasiter, bakterier och virus inaktiveras. UV är betydligt effektivare mot fler smittämnen än klor. Det är UV vi har installerat i det fåtal vattenverk hos oss som redan har säkerhetsbarriär. Och som vi utreder hur vi ska kunna gå vidare med på övriga verk. Först på tur står just Åhus. Men inte heller i Kristianstad har vi en säkerhetsbarriär än. Det behöver vi så klart ordna. 

UV är annars inte nån jätteny teknik. Redan för 18 år sedan, när jag började som VA-chef i Karlshamns kommun, hade de som första ytvattenverk i Sverige bytt från klor till UV som desinfektionsmetod. Ytvatten betyder att en sjö eller ett vattendrag är vattentäkt. I Karlshamn är det Långasjön. Men UV är i alla fall en betydligt nyare och bättre metod än klor. 

Vattentjänssektorn i Sverige är en konservativ bransch och förändringar går långsamt. Men jag vågar ändå påstå att klorering av dricksvatten är en metod som har framtiden bakom sig.

Bilden nedan: Fågelmöte ovanför vattentornet i Kristianstad.

#4 i #blogg100.

  


3 kommentarer

Filed under Karlshamn, Kristianstad, mitt jobb, vatten

Fantastisk himmel över Kristianstad ikväll

 
Jag har sagt det förut: En av Kristianstads allra främsta tillgångar är solnedgångarna i Helge å. I Vattenriket mitt i stan. Det kan vara helt bedövande vackert. Som ikväll. Som många gånger förut. Som många gånger framöver. Och jag kommer säkert också att säga det många gånger igen. Och igen. Att en av Kristianstads främsta tillgångar är solnedgångarna i Helge å. 

Den centrala stadsparken i Kristianstad heter Tivoliparken. Den är från första halvan av 1800-talet. Solnedgångarna i Helge å har varit med i bilden i alla tider. Numera är den här delen av ån också en del av Vattenriket som utnämnts till biosfärsområde av UNESCO, FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur. Ett modellområde för hållbar utveckling. Naturvård med utrymme för mänsklig aktivitet och utveckling. Och tvärt om. På andra sidan ån, från stan sett, ligger naturum med en permanent utställning om Vattenriket. Den är gratis att besöka. Vattenriket får du bara inte missa om du nån gång skulle besöka Kristianstad.  Och inte heller solnedgångarna i Helge å.
 
 

2 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, natur, vatten

Solen går ner över Statens VA-nämnd

Sitter på X2000 och läser ikapp mina mejl. Det är vid lunchtid. Utanför ett lagom smutsigt tågfönster syns solen. Är den på väg upp eller ner?

 
Jag har varit i Stockholm och firat en statlig myndighet som läggs ner vid årsskiftet. Statens VA-nämnd var en liten myndighet som avgjorde tvister mellan fastighetsägare och kommunala vattenleverantörer. Liten men mycket väl fungerande. Kanske är små myndigheter sårbara? Det var i vart fall huvudmotivet bakom nedläggningsbeslutet. Men jag tänker att det är med små myndigheter som med små företag. Kanske sårbara. Men också fulla av driv och engagemang när det så tydligt märks vilken betydelse vars och ens insats har för helheten och hur viktigt det är att hjälpa varandra. Det gör i sin tur att många stannar länge och kompetens behålls. En bra grund för en väl fungerande verksamhet. Jag utsågs av regeringen som ledamot i nämnden 2004 och har hela tiden upplevt myndigheten och dess medarbetare som just engagerade och väl fungerande. Den nya ordningen med att mark- och miljödomstolarna kan säkert också bli bra. Men jag har svårt att tro att det blir bättre. Eller faktiskt ens lika bra. 

Solen går ner över Statens VA-nämnd. Strax går den upp någon annanstans. Nu är det upp till mark- och miljödomstolarna att bevisa att de klarar av det nya uppdraget. 

2 kommentarer

Filed under miljö, mitt jobb, Samhälle och politik, vatten

Sveriges godaste kranvatten

Nära skjuter ingen hare. Men jag gläds med Bromölla som vann Kranvattentävlingen och har godast kranvatten i hela Sverige. De använder, precis som Kristianstad, Kristianstadsslättens fina grundvatten. Så vi kan väl nöja oss med att konstatera att Sveriges godaste kranvatten kommer från Kristianstadsslätten?

Det var en fin dag i Stockholm där vi fick förmånen att vara i riksdagshuset och förstakammarsalen. Lyssna på intressanta föredrag.

Och så fick jag träffa Lina Skandevall, reseskribent, twittrare, instagrammare och duktig konferencier.
  
    
    
   

1 kommentar

Filed under mitt jobb, vatten

Jag ska simma mig lycklig

  

Vatten är mitt element. Varje simtag jag tar. Får mig att må bättre. Jag borde simma oftare. Andas ut under vattnet. Andas in över ytan. Leva under ytan och tycka det är vackert. Simma i hav och oceaner. I insjöar och bassänger. Varje gång jag simmar tänker jag att jag borde göra det oftare. Varje gång tänker jag att jag ska simma mig lycklig.

  

2 kommentarer

Filed under livet, vatten

Tre kriser

”Money makes the world go round.” Vissa tror kanske på det fortfarande. Men så är det ju inte. I verkligheten är det ju precis tvärt om. Den här planeten. En förutsättning för att ekonomin ska fortsätta växa. Att mänskligheten ska kunna få det bättre. Ekonomisk tillväxt på bekostnad av jordklotet blir aldrig långsiktigt hållbar. Det säger sig självt.

Hela mitt yrkesliv så här långt har jag ägnat åt miljö och hållbarhet. Sett många frågor lösas eller komma närmare en lösning. Försurningen. Övergödningen. Och många miljögifter har förbjudits. Inte är det min förtjänst. Jag har bara varit en myra i myrstacken. Dragit mitt strå till stacken. Det är inte mycket en enda liten människa förmår i förhållande till de stora skeendena. I alla fall inte jag. Det svåraste vi har kvar att lösa är växthuseffekten. Sedan 80-talet har jag förstått att det är en av mänsklighetens största ödesfrågor. Långsamt, långsamt. Åh, så långsamt, ser jag att allt fler blir medvetna om detta. Det kommer nog att ordna sig till slut. Det måste ordna sig, om mänskligheten alls ska överleva. Men det är frustrerande att lösningarna kommer så långsamt. Medan klimatförändringarna accelererar. Jag känner mig något hoppfull. Men mest trött.

På mitt nuvarande jobb har vi just genomgått en annan slags kris. 550 personer blev vid midsommar magsjuka av kranvattnet. Det ska ju egentligen inte hända. Att hitta och åtgärda problemet gick ganska snabbt. Vi klarade det med gemensamma ansträngningar. Att spola ut de sista resterna av föroreningen tog betydligt längre tid. Det tog totalt 71 dagar innan vi kunde häva kokningsrekomendationen och plocka bort nödvattentankarna från de drabbade tre byarna.

Eller gått igenom. När tar en kris slut egentligen? Och vad är en kris egentligen? I kommunala sammanhang undviker man ibland att tala om kris eftersom ordet förknippas med den kommunala krisledningsnämnd som ska finnas i varje kommun men som nästan aldrig har inkallats någon gång. I någon kommun. Men småkriser hanteras ju dagligen i alla kommuner runt om i landet och större kriser inträffar nu och då. Jag tycker att man kan tala om kris även om inte krisledningsnämnden varit igång. Och det här är den värsta kris jag varit med om i jobb-sammanhang.

Och jag känner inte riktigt att vår kris är över än. Den har mer gått över i en ny fas. I ett efterarbete. Utvärderingar ska göras. Rapporter ska skrivas. Vissa rör behöver kanske läggas om. Något ytterligare kan behöva upprustas inne i det drabbade vattenverket, även om det om ett par-tre år ska ersättas med ett nytt. Övriga vattenverk behöver ses över: finns det någon risk att samma sak kan hända någon annanstans i kommunen? Och vi skyndar på utredningen om det helt nya vattenverket för Everödsområdet. Bland annat.

Och så är det allt som vi blev tvungna att lägga åt sidan i sommar. Och det som sedan tidigare är planerat att hända i höst. Och mitt i det är vi inte fullt bemannade heller. Dessutom är det säkert fler än jag som är trötta nu. Ja, du hör. Så när tar en kris slut egentligen?

Jag försöker tänka på att ta hand om mig själv också. Komma igång att simma regelbundet igen. Promenera mera. Men visst tar det emot i tröttheten.

Idag har jag för andra gången läst ut Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” för minstingen som nu är 9 år. Jag bölade den här gången också när jag läste de två sista kapitlen. 

”När han hade kommit upp för strandvallen, vände han sig om och betraktade de många fågelflockarna, som for ut över havet. Alla skrek fram sina locktoner, endast en vildgåsflock for tyst framåt, så länge som han kunde följa den med blickarna.

Men fylkingen var jämn och välordnad och farten god, och vingslagen var starka och kraftiga. Och pojken kände en sådan längtan efter de bortflygande, att han nära nog önskade att återigen vara Tummetott, som kunde rida över land och hav med en vildgåsflock.”

Minstingen vill att jag läser om boken igen. Vi får väl se hur det blir med den saken. Själv känner jag nog mer att jag vill följa vildgässen till utlandet och resa hela världen runt med dem. Om och om igen. Jag vet bara inte hur jag ska få tid. Eller få dem att ta mig med. Och resa dit jag   vill. Ta oss med förresten. Jag vill ju så klar ha min familj med mig också. Denna längtan ut i världen som ständigt bultar i mitt bröst kan väl också sägas vara en slags kris?

Och om vi alla kunde resa som små tummetottar med fåglarna vore det ju samtidigt en bra lösning på växthuskrisen. 

Kanske dags att sluta dagdrömma där och börja ta tag i saker och ting istället. Eller behöver jag vila lite till?
  

1 kommentar

Filed under livet, miljö, mitt jobb, resor, vatten

Rapport från stormens öga vid utbrott av vattenburen smitta

Det måste vara varje VA-chefs värsta mardröm att människor blir sjuka av det kommunala dricksvattnet. Det som inte får hända har nu hänt i Everödstrakten i Kristianstads kommun. (Everöd och Östra Sönnarslöv och rapporterat finns också något fall i Huaröd.) Människor där har blivit magsjuka efter att ha druckit av det kommunala dricksvatten som vi i Kristianstads kommun annars är så stolta över. Kristianstadsslättens fina grundvatten har blivit förorenat av avloppsvatten någonstans på vägen mellan grundvattenborrorna och utgående från vattenverket.

Jag är avdelningschef för vatten och avlopp i Kristianstads kommun. Jag befinner mig alltså i stormens öga. Det sägs ju att vinden skulle stå stilla där. Det är inte så jag upplever det. Sedan tisdag eftermiddag förra veckan är vi flera på kommunen som har arbetat nästan alla vakna timmar med detta. (Jo, det är en liten överdrift. Men bara en liten.)

Vi vet ännu inte hur avloppsvatten har kommit in i dricksvattnet och vi fortsätter att söka efter felet. Vi arbetar efter en huvudhypotes som vi tror mest på men utreder samtidigt ett par parallella alternativ. Samtidigt som vi jobbar med orsaksutredningen jobbar vi med åtgärder som att rengöra vattenreservoaren och installera en UV-ljusanläggning. Båda sakerna hoppas vi blir klara den här veckan. Kokrekommendationen för alla tre samhällena Everöd, Östra Sönnarslöv och Huaröd kvarstår och beräknas hävas tidigast i slutet av nästa vecka. Mest troligt tar det ytterligare några dagar in på veckan därpå.

Det som hänt nu är en av flera tänkbara mardrömmar som kunnat inträffa. Jag har känt en oro att något skulle inträffa någonstans utan att veta exakt vad, var eller exakt när. Tyvärr är nästan alla Kristianstads kommuns VA-anläggningar nedslitna efter många års eftersatt underhåll och det finns en stor risk för haverier. Jag har hela tiden redovisat detta öppet för våra politiker. Bland annat här. Och jag har hela tiden känt deras helhjärtade stöd i att vi måste investera. De senaste åren har vi också kunnat påbörja det investeringsprogram som behöver genomföras. Vi har dels genomfört en del akuta investeringar, dels lagt upp ett program för upprustning av våra anläggningar. Bland dem vattenverken. Nästa år börjar bygget av ett nytt vattenverk i Tollarp och där efter står Everödsområdet på tur. (Som jag bedömer det nu går det inte att skifta på ordningen eftersom vi först måste utreda vad som ska göras innan vi kan genomföra. Det arbetet är redan gjort för Tollarps vattenverk.)

Alla vi som jobbar på Kristianstads kommun förstår att det som hänt och pågår är fruktansvärt jobbigt för de drabbade och gör verkligen allt vi kan. Så snabbt det någonsin går.

Hur jag själv mår? Jag undviker att känna efter för mycket men gissar att jag just nu går på adrenalin. Självklart har jag mått långt mycket bättre i mina dagar än jag gör just nu. Men det är inte mig det är synd om. De drabbade har det mångdubbelt värre.

Samtidigt är jag oerhört tacksam mot alla som jobbar så hårt för att ta reda på så mycket som möjligt och informera så många som möjligt. Det gäller boende i de berörda områdena, Region Skåne, media, många på kommunen och inte minst då våra duktiga kommunikatörer. Både på infoenheten och i medborgarcenter. Miljö- och Hälsoskyddskontoret och Räddningstjänsten vill jag också nämna särskilt.

Och inte minst inom C4 Teknik är det många som hjälper till på ett alldeles oersättligt sätt för att hitta och avhjälpa felet.

Centrala myndigheter och olika firmor hjälper också till. Liksom Skellefteå kommun.

Ett stort tack till alla!

Här finns mer info:

Frågor och svar om det förorenade vattnet i Everödstrakten

Pressmeddelanden Kristianstads kommun

6 kommentarer

Filed under miljö, mitt jobb, vatten

Skånes högsta vattenfall – Forsakar – sett från nya plattformen

  
Den här tiden på året är perfekt att besöka Skånes högsta vattenfall som ligger i Degeberga i Kristianstads kommun. Skir grönska och porlande vatten. Så om du inte har kollat in utsikten från den nya plattformen kan det vara läge att göra det nu.

Igår hade vi avdelningsmöte på jobbet där vi dels var i Vittskövle och tittade på ett system med avskärande dränering mot det vi i VA-branschen kallar ”tillskottsvatten” – rent vatten som i onödan hamnar i reningsverket.  Systemet byggdes redan på 90-talet. Stefan Winberg, som vid den tiden arbetade på C4 Teknik, kom och berättade för oss.

Sedan åkte vi till Degeberga för att titta på samma vattendrag uppströms. Där  promenerade vi i bokskogen fram till den nya utsiktsplattformen. 

Bakgrunden är att under senare år har fallande träd i ravinen fått Länsstyrelsen, som har ansvar för säkerheten i naturreservatet, att avråda besökare från att gå på stigen nere i ravinen. Och då behövdes ett nytt sätt att kunna se Skånes två högsta vattenfall med en fallhöjd på 8 respektive 10 meter. Länsstyrelsen lämnade bidrag till kommunen som genom C4 Teknik lät bygga den plattform som invigdes den 15 maj i år. Benny Eklund på avdelningen för fastighetsteknik var projektledare.

Passa på att besöka den nya plattformen nu när bokskogen är som vackrast! 

2 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb, natur, resor, vatten

Kryssningsfartyg med havet som toalett och papperskorg

Läste igår att det fortfarande är tillåtet för stora kryssningsfartyg att på internationellt vatten använda havet som toalett och papperskorg. Och att det dessutom är vanligt att den möjligheten används. Även i Östersjön. Jag tycker att det är sorgligt. Och att det börjar bli dags för resenärerna att ställa krav. Långa kryssningsresor är inte riktigt min grej eftersom jag lätt blir sjösjuk. Men om jag nån gång bokar en kryssning kommer jag att ställa frågor om hur avloppet hanteras. Och skickas det då rätt ut i havet så tycker jag att priset för en sådan resa är för högt. För miljön.

Minns när jag som 16-åring kryssade på Nilen med mina föräldrar, min bror och Temaresor. Det fanns inga papperskorgar ombord. Passagerarna uppmanades att slänga skräpet i Nilen. Den svenska gruppen krävde och drev igenom att papperskorgar införskaffades. När dessa sedan var fulla tömde personalen dem i Nilen. 😃 (Det var ju inte riktigt det som var tanken…)

Jag tycker att episoden är lustig eftersom den visar på hur lätt vi människor missförstår varandra när vi har olika världsbild och värdegrund. Det här var på 80-talet, långt före källsorteringens tid, men för oss svenskar kändes det redan då självklart att man inte kastar ett bananskal i vattnet. (Men Egyptierna trodde nog bara att vi var lata som inte ville slänga skräpet överbord själva.) Men än i dag bajsar vi alltså rakt ner i havet när vi åker på kryssning. Det känns inte ett dugg komiskt. Bara sorgligt.

20150513-075100.jpg
Havet sett från Karlshamn.

9 kommentarer

Filed under miljö, resor, vatten