Etikettarkiv: Kuba

I en affär på Kuba

När vi var på Kuba upplevde vi hur krångligt det kan vara att få tag i vardagliga varor på ön. Det var i staden Cienfuegos när vi just anlänt till Kuba. En av våra väskor var inte med på planet när vi landade. Så min sambo Anders var utan bland annat schampo och rakhyvlar.

Vi gick runt i många affärer och letade. Den här bilden är ifrån en av alla de affärer där vi inte hittade det vi sökte.

Bilden är ganska typisk och visar hur de fyller ut hyllorna med de produkter de har inne. I en annan butik hade de fyllt en hel hylla med Barilla spaghetti.

Tre paket i varje fack.

Lämna en kommentar

Under resor

Pengar på Kuba – så funkar det


Till Kuba har vi med oss kontanter i Euro. Jag har växlat in 11000 kr hemma i Karlshamn. Det ska visa sig lite onödigt. Inte därför att pengarna inte går åt – det gör de. Men därför att det finns bankomater på Kuba och därför att det ofta är möjligt att betala med kort.

Att jag växlat till mig Euro och inte amerikanska dollar inför vår resa till Kuba har sin logiska förklaring. För även om Kubas turistvaluta, den konvertibla peson, är knuten till den amerikanska dollarn i värde så åker du på en straffskatt vid växling av just dollar. En skatt som inte tas ut för andra valutor. Den är på ungefär 10%, så det gör en del.

Två valutor
Det kubanska systemet med dubbla valutor är lite speciellt. Från början, eller snarare från 1857, handlade kubanerna enbart med kubansk peso (Cub$ – Peso cubano). Valutakoden är CUP. 1 Peso = 100 centavos.

När det började råda brist på olika varor i ekonomin blev det därför populärt att handla med dollar parallellt med den inhemska valutan. Det fanns särskilda dollar-butiker som egentligen var tänkta för diplomater, journalister och andra utlänningar som befann sig i landet, där de kunde handla sådana varor som inte fanns i de vanliga affärerna.

Därför infördes den Kubansk konvertibla peso (peso cubano convertible) med valutakod CUC. Denna infördes 1990. Genom att den knöts till ett fast värde mot dollarn skulle denna konkureras ut som betalningsmedel på Kuba. Det har, såvitt jag kan bedöma, lyckats ganska väl. Däremot är det ju lite krångligt att ha ett system med två inhemska valutor. Både CUP och CUC saknar officiellt värde utanför landet. Det har talats om att CUP ska strykas men fortfarande finns ett system med ransonerade varor som betalas med CUP och i princip all lön betalas också ut i den gamla valutan. Som turist är det inte meningen att du ska komma över CUP överhuvudtaget.

Hårdvaluta kommer in i landet, och växlas in till konvertibla pesos, via turister och via exilkubaner som skickar hem pengar.

Bli inte lurad
Som turist bör du vara observant på att du inte får tillbaka växel i CUP, som har ett betydligt lägre värde än CUC.

Att ta med så mycket kontanter som jag gjort ska, som sagt, visa sig överdrivet. Bankomat finns redan på flygplatsen i Havanna. Vi tar ut 200 cuc direkt vid ankomsten. Våra kontanta Euro växlar vi också till del in på flygplatsen, men även på bank. Dessutom: Långt ifrån alla, men vissa restauranger och butiker tillåter även kortbetalning. Boende har vi bokat och betalt i förväg på nätet.

Att det ändå går åt så mycket kontanter för oss beror till stor del på de långa taxiresor vi gör på Kuba.

2 kommentarer

Under resor

Från vår balkong i Havanna

I Havanna hade jag hyrt en hel lägenhet åt oss. Lägenheten ligger på översta våningen i ett hus vid Plaza del Cristo med El Capitolio i blickfånget.

Tyvärr är kupolen inlindad i byggnadsställningar just nu men det lär ju ändras med tiden. I lägenheten finns ett vardagsrum, ett kök med mini-bar, två sovrum med luftkonditionering och två toaletter varav den ena med dusch. Lägenheten är nyrenoverad och fin. Men huset i övrigt, som trapphallen är inte i samma fina skick. I lägenheten finns wi-fi som nås med tillgång till skrapkort från staten.

Lägenheten har också en balkong med utsikt mot torget och El Capitolio. Balkongen är mycket smal men här ryms ett par stolar och ett bord. Det är en utmärkt plats att obemärkt studera folklivet i det offentliga rummet nedanför. Det märks att torget är en hotspot för wi-fi. Alla dessa människor som sitter och tittar in i sina telefoner. Men det finns mycket annat att titta på också. Som skolungdomar som går hem från skolan i sina uniformer.

Jag har skrivit förut om både denna lägenheten och allmänt om att boka boende på Kuba.

2 kommentarer

Under internet, resor

Tre palmer och två kor i Viñales, Kuba


Viñales är en ort på Kuba som ligger i provinsen Pinar del Río, i den västra delen av landet, 150 km väster om huvudstaden Havanna. Viñales ligger 148 meter över havet och antalet invånare drygt 27 000.

Många som reser till Viñales gör det för att rida och/eller för att besöka tobaksodlingar. Jag hade inför vår resa tänkt att vi skulle vandra. Och det gjorde vi också. Bilden ovan är ifrån en av dessa vandringar.

Den är egentligen fotograferad i ett ögonblick av gråväder så jag har jobbat en del med färgerna för att få den mer levande. Använt både Instagram och Twitters fotoredigerare för ändamålet.

4 kommentarer

Under bildredigering, instagram, resor, twitter

Kubas historia – del 6 – Epoken Castro

Nu är det väl revolution på gång, tänker kanske du? Och jodå, nu är det dags för den sista delen i min lilla serie om Kubas historia. Den handlar om tiden från revolutionen och fram till idag. Om epoken Castro.

Revolutionen inleddes i gryningen söndagen den 2 december 1956 med att Fidel Castro, hans bror Raúl Castro samt deras vänner argentinaren Che Guevara och Camilo Cienfuegos samt 78 ytterligare revolutionärer klev i land på sydöstra Kuba från en lustjakt som de köpt i Florida. Båten hatten Granma.

Tre dagar senare anfölls de av diktatorn Batistas styrkor. Av de ursprungliga 82 revolutionärerna överlevde bara 17. Batista var övertygad om att Fidel Castro var bland de döda och gick ut med den uppgiften i media.

Propagandaseger
Men Fidel, Raúl, Che, Camilio och de andra överlevande hade lyckats ta sig till ett bergsområde på södra Kuba, Sierra Maestra, där de arbetade på att bli fler.

Det gick dock ganska trögt i början så Fidel tog mycket medvetet media till hjälp.

Castro hade redan nått viss internationell ryktbarhet sedan han som advokat först försökt få bort Batista via en juridisk process och sedan deltagit i ett misslyckat försök att med våld angripa en militärkasern varefter han vistats i landsflykt i Mexico. Han hade ännu tidigare också varit påläggskalv i det ortodoxa partiet på Kuba men utmanövrerats av dem som tyckt att han var för radikal.

När han nu som dödförklarad av regimen på Kuba bjöd in en amerikanska journalist från The New York Times blev detta högintressant. Journalisten flög in som turist tillsammans med sin hustru. När han var på plats i bergen på södra Kuba och intervjuade Castro spelade de övriga – i verkligheten fåtaliga – rebellerna upp små scener i bakgrunden som skulle ge intryck av att de hade flera läger och behärskade ett stort område. Den 24 februari 1957 publicerades artikeln med huvudrubriken ”Cuban rebel is visited in hideout” och underrubriken ”Castro is still alive and still fighting in mountains”.

Diktatorn Batistas försvarsminister gick då ut och hävdade att nyheten var falsk. Bilden på Castro i tidningsreportaget var ifrån ett tidigare tillfälle, menade han. ”Om intervjun verkligen hade gjorts skulle det finnas en nytagen bild på den amerikanske reporten och Fidel Castro tillsammans”, fortsatte ministern.

Dagen efter publicerade tidningen en sådan bild. Detta blev en stor propagandaseger för rebellerna som nu fick betydligt lättare att rekrytera fler revolutionärer.

Maktövertagandet
Striderna mellan revolutionärerna och den kubanska militärmakten pågick sedan under åren 1957 och 58 och avslutades i samband med att rebellerna den 1 januari 1959 tog makten över landet.

Revolutionen var vid den här tiden inte uttalat kommunistiskt, även om flera av huvudpersonerna, som Che Guevara och Raúl Castro var övertygade marxister. Var Fidel stod i frågan var vid den här tiden ganska oklar utanför den innersta kretsen. När revolutionärerna tog över makten på Kuba hänvisade de officiellt till den kubanska frihetshjälten José Marti men inte till tysken Karl Marx. Utomstående bedömare, inklusive Sovjet, trodde inte att det rörde sig om en kommunistisk revolution. I februari blev Fidel Castro premiärminister. I oktober dog en av revolutionens huvudpersoner, Camilo Cienfuegos, i en flygolycka.

Castro kom tidigt på kant med USA sedan han låtit nationalisera egendomar ägda av amerikaner till ett värde av en miljard dollar.

1960 stoppade den amerikanska Eisenhoweradministrationen all sockerimport från Kuba, följt av en mer total ekonomisk blockad som svar på uteblivna ersättningar för exproprieringarna.

En sovjetdelegation anlände 1960 till Havanna och det sovjetiska inflytandet började märkas även i övrigt. Som politisk bas till regimen bildade Castro partiet ORI 1961, där hans ursprungliga parti ”Kubas folkparti” och det tidigare kommunistpartiet slogs ihop, och byggde upp en sovjetinspirerad och effektiv kontrollapparat med ”revolutionära försvarskommittéer” och sig själv som högsta ledare.

Grisbukten
Den 17 april 1961 försökte en styrka, bestående av 1 500 exilkubaner som var tränade av CIA, invadera Kuba för att störta Castroregimen. Dessa trupper landsattes i Grisbukten och stred under tre dagar tills de besegrades av Kubas armé och milistrupper. 100 exilkubaner hade dödats, och de resterande 1400 fängslades. Amerikanska staten nekade till en början till inblandning men köpte sedan ändå tillbaka exilkubanerna. De fick återvända till USA efter att USA skickat över bistånd till Kuba i form av barnmat och mediciner till ett värde av 53 miljoner dollar.

1961 införde Castros regim en socialistisk stat grundad på planekonomi, nationaliserade utbildning och sjukvård och införde ett kommunistiskt enpartivälde. Stora landegendomar togs över av staten samtidigt som småbrukare fick behålla sin mark och mindre marklotter också delades ut till lantarbetare. Storjordbruken drevs vidare i statlig regi.

1965 fick det enda tillåtna partiet formellt namnet Kubas kommunistiska parti (PCC). Tiotusentals politiska motståndare och bland annat homosexuella arresterades och förpassades till koncentrationsläger, och tusentals avrättades.

Satsningen på gratis utbildning och sjukvård blev snabbt till en stor framgång för regimen. Anafabitismen utrotades, barnadödligheten minskades kraftigt och medellivslängden ökade.

Kubakrisen
En 13 dagar lång konfrontation inträffade i oktober 1962 mellan USA och Sovjetunionen över sovjetiska kärnvapenrobotar utplacerade på Kuba. Krisen tv-sändes över hela världen och var det närmaste världen hittills har varit att hamna i ett fullskaligt kärnvapenkrig.

Efter spända förhandlingar nåddes en överenskommelse mellan den amerikanske presidenten Kennedy och Sovjets ledare Chrusjtjov. Sovjeterna skulle avveckla sina offensiva vapen på Kuba och återföra dem till Sovjetunionen, under FN-övervakning, i utbyte mot ett amerikanskt offentligt lovade att aldrig invadera Kuba utan direkt provokation. I hemlighet gick USA också med på att de skulle avveckla kärnvapenrobotar som utplacerats i Turkiet och Italien och var riktade mot Sovjetunionen.

1967 dog Che Guevara i Bolivia, dit han kommit ett par år tidigare för att försöka genomföra en revolution även där. I Kuba utlyste tre dagars sorg. Överallt på Kuba syns sedan dess bilder på Che Guevara.

De goda åren
Även om det fanns problem med brist på demokrati och yttrandefrihet och även vissa problem i ekonomin så var 1970- och 80-talen i huvudsak en bra tid för flertalet människor på Kuba. Handeln med Sovjet och övriga kommunistiska länder genererade ett visst överskott. Landet blev ytterligare mer jämlikt, hälsotalen förbättrades och flertalet människor trodde på och kände en stolthet inför revolutionen. Men efterhand som den fria kulturen ströps och allt fler utrensningar skedde började fler och fler tvivla.

Ekonomin började mot slutet av 80-talet, när kommunismen i Europa kommit i gungning, stagnera i landet, vilket Kuba och Sovjet skyllde på USAs blockad och USA skyllde på kommunismen.

1989 avslöjades också en stor härva med korruption och kubansk inblandning i narkotikasmuggling till USA. Fyra högt uppsatta kubanska ledare avrättades och många andra fängslades.

De svåra åren
Östblocket upphörde att existera åren kring 1990, i och med Michail Gorbatjovs tid vid makten och Sovjetunionens sönderfall. Eftersom Kubas ekonomi varit helt beroende av sockerexport till Sovjet till förmånliga priser prövades landets ekonomi mycket hårt när Kuba plötsligt hänvisades till att sälja sockret till världsmarknadspris. Det blev så illa att folket svalt.

I slutet av 1991 hade flera fattiga bönder i provinsen Pinar del Río blivit färgblinda och förlorat känseln i armar och ben. Den svenska läkaren Hans Rosling kom dit för att undersöka saken. Det var han som drog slutsatsen att bönderna svalt på grund av förändringarna i världshandeln sedan sovjetisk potatis inte längre kom till Kuba.

Situationen var ohållbar. Det krävdes förändringar och nya satsningar. Turismen blev en sådan satsning. Detta trots att Fidel Castro hade sagt vid maktövertagandet 1959 att turismen var en form av imperialism som bidrog till att bevara klassamhället. Även sexturismen återvände till Kuba. Inom turismen öppnades det också upp för mindre privata verksamheter som boendeformen Casa Particular och att driva barer och restauranger.

Och mycket riktigt uppstod också ett nytt klassamhälle där de som kan tjäna pengar på turismen hade och har det betydligt bättre än de som inte kan göra det. En servitör kan tjäna flera gånger mer på sin dricks än vad en läkare eller lärare får i lön.

Även samarbetet med Venezuela bidrog till att ta Kuba genom de allra tuffaste åren under 1990-talet.

När de svåraste åren var över förbjöds åter en del privat företagande som att ha restaurang, men möjligheten har senare kommit tillbaka igen.

Kuba under Raúl Castro
Den 31 juli 2006, strax före sin 80-årsdag lämnade Fidel Castro tillfälligt över ansvaret för landet till sin lillebror och landets vicepresidenten Raúl Castro på grund av sjukdom. Orsaken sades vara att Castro skulle genomgå en tarmoperation.

Den 19 februari 2008 meddelade Fidel Castro att han inte tänkte ställa upp som presidentkandidat. Vid utgången av hans sista mandatperiod valdes brodern Raúl till president och därmed stats- och regeringschef samt högste befälhavare. Fidel Castro efterträddes slutgiltigt som förstesekreterare i partiet vid kommunistpartiets partikongress i april 2011 av brodern, efter nära ett halvsekel på posten.

Fidel Castro dog den 25 november 2016 . Han begravdes sedan i Santiago de Cuba.

Raúls Castros tid som stats- och regeringschef varade till den 19 april 2018 då Miguel Mario Díaz-Canel Bermúdez blev president.

Raúls styre präglades av tydliga reformer, men utan att släppa kommunistpartiets maktmonopol. Bland de ekonomiska reformer som han genomdrev kan nämnas legalisering av tidigare olaglig privat företagsamhet i mindre skala, decentralisering av ekonomin samt högre löneklyftor. Trycket på oppositionella har även lättats något, och vissa tidigare förbjudna eller oåtkomliga handelsvaror, till exempel mikrovågsugnar, persondatorer och mobiltelefoner har också blivit lagliga att äga privat och mer åtkomliga på Kuba.

Framtiden
Det är oerhört svårt att sia om framtiden på Kuba. Bland annat lär utgången av de nuvarande oroligheterna i Venezuela ha stor betydelse även för Kuba.

Men ett är säkert, även om mycket har stått still på Kuba: Ingenting stannar. Ingenting förblir vad det var. För den som själv vill besöka och se Kuba, som det undantag i vår nutidshistoria som landet hittills varit, är det sannolikt hög tid att passa på.

Camilo Cienfuegos och Che Guevara som vaxdockor på Revolutionsmuséet i Havanna.

Konstverk föreställande Fiedel Castro.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läste inför och under vår resa till Kuba, Första klass reseguider: Cuba, Factfulness av Rosling och Wikipedia.

Bilderna har jag fotograferat på revolitionsmuséet i Havanna.

Det här var den sjätte och delen i min serie om Kubas historia. De tidigare avsnitten hittar du här:

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kubas historia – del 2 – Havanna föds

Kubas historia – del 3 – socker blir till vitt guld

Kubas historia – del 4 – frihetskrigen

Kubas historia – del 5 – i skuggan av USA

5 kommentarer

Under historia, resor

Åka taxi på Kuba – vad det kostar – hur det funkar


Att ta sig runt på Kuba som turist är dyrt. Eller ja, relativt dyrt i alla fall. Efter att ha kollat upp buss som alternativ blev det taxi hela vägen för oss på Kuba. Att åka taxi blir olika dyrt beroende på om du väljer de gula, statliga taxibilarna eller de olikfärgade privata.

Jag har läst på i förväg och vet att när det gäller kollektivtrafik är du som turist i princip hänvisad till de statliga blå bussarna, Viazul. De ska vara moderna och välfungerande med luftkonditionering och bra komfort i övrigt. Jag kollade upp vad det kostar att åka buss från Havanna till Cienfuegos, där vi bokat våra första nätter på resan. Det visade sig kosta 20 amerikanska dollar per person. Alltså 80 dollar för alla fyra. Då skulle resan från flygplatsen in till busstationen i Havanna tillkomma.

Från Havanna till Cienfuegos
När jag kontaktade det privata boende, Casa Particular, där vi ska bo och frågade om de kunde ordna transporten från flygplatsen i Havanna till deras hus i Cienfuegos, 25 mil, erbjöd de transporten för samma pris som bussresan skulle ha kostat; 80 cuc (1 cuc, en konvertibel peso är lika med en amerikansk dollar). Det var inget att tveka på. Jag bokade transporten via dem.

När vi kommer ut i ankomsthallen på Havannas internationella flygplats hittar vi inte vår transport som skulle möta oss. Jag kopplar upp mig på det 3G-nät, som – kors i taket – faktiskt finns här på flygplatsen och får vi Arbnb-appen veta att det beror på att bilen som skulle hämta oss gått sönder. Vi hänvisas till att ta en gul statlig taxi.

Så resan kostar oss nu 170 cuc (samma belopp i amerikanska dollar) istället för som planerat 80. Och då har vi ändå fått förhandla lite. Att försöka greja med bussresa i det här läget känns inte aktuellt, särskilt som det är juldagsmorgon.

Taxiresan tar ca tre timmar. Vi åker i en modern bekväm bil med luftkonditionering, men bilbälten saknas i baksätet. Det är motorväg mesta delen. Tre filer i vardera riktningen. Lite trafik. Landskapet är mestadels flackt. Vid av och påfarter ser vi människor som står och väntar. Ibland viftar de efter de passerande bilarna. Jag, som har läst på, vet att det i Kuba finns ett system för samåkning där den som har en ledig plats i bilen är skyldig att ta upp liftare. Turister får dock inte använda sig av detta system.

Vår chaufför kan ingen engelska. Vi kan nästan ingen spanska. Jag frågar ändå på egen hittepå-spanska om det är sockerrör på fälten vid vägen (”sukar?”) , men nej det är majs. Senare, när vi närmar oss Cienfuegos ska vi däremot se sockerrörsodlingar vid vägen.

Men innan dess har vår chaufför kört in på en mack. Han går in och pratar med personalen. När han kommer tillbaka säger han ”No gasolina, es Cuba.” Så vi får köra vidare till nästa mack där det faktiskt finns bensin. Vår chaufför köper då också kakor av ballerina-typ med jordgubbssmak och till det ananasläsk på burk som han bjuder oss på.

Adressen till vårt boende är inte lätt att hitta. Vi visar bilder på huset vi ska bo i och vår chaufför frågar sig fram.

Cienfuegos – Trinidad, tur och retur
Vi frågar på det Casa Particular där vi bor vad det kostar att åka taxi tur och retur till Trinidad. De ordnar en taxi för 80 cuc. Det är ungefär 8,5 mil enkel resa. 17 mil tur och retur. Då ingår det att chauffören väntar två och en halv timme medan vi turistar i staden.

Eftersom jag hört en taxichaufför ropa ut priset ”Trinidad – taxi – 100 Euro” inne i centrala Cienfuegos vid det stora torget och även om det var oklart om priset gällde enkel eller dubbel väg så drar jag slutsatsen att vi fått ett bra pris. Men det är möjligt att det går att pruta, jag vet inte. Vi provar aldrig.

Resan sker i en ljusblå Audi av äldre modell, utan mycket till stötdämpare. Även säkerhetsbälten saknas. Ett stort grönt och ovalt klistermärke med texten ”TAXI” är fäst på framrutan. Längs vägen ser vi många hästar utöver gamla amerikanska bilar. Landskapet är bitvis lätt kuperat.

Resan fungerar bra och det är inga problem att hitta taxin när vi turistat klart i Trinidad. På återresan gör bilen en liten omväg för att chauffören ska kunna uträtta ett privat ärende. Jag tror att det är ett flak öl som han lägger in i bagageutrymmet.

Cienfuegos – Playa Rancho Luna, tur och retur
25 minuter tog det med taxi från Cienfuegos till stranden Playa Rancho Luna. Bilen var en röd gammal rysk Lada som vi bokat genom vårt boende. Skumpigt värre. 2 mil enkel resa. 4 mil tur och retur. Det kostade 25 cuc fram och tillbaka.

Från Cienfuegos till Viñales
För resan till Viñales från Cienfuegos via flygplatsen i Havanna betalar vi 200 cuc. Resan är 42 mil. Även denna resa bokar vi via vårt boende. Taxin dyker som vanligt upp punktligt, nästan på minuten. Den här gången är det en röd Peugot som vi färdas i.

Den här chauffören har en speciell egenhet, han grymtar till ibland som om han försökte härma ljudet från en gris. Vi färdas på motorvägen mot Havanna. Där ska vi hämta upp en försenad väska på flygplatsen innan vi åker vidare. Längs med motorvägen syns bananodlingar. Plötsligt dyker det upp en häst och vagn på motorvägen som kör mot färdriktningen. Inga konstigheter. Det här är Kuba. Strax efteråt ser jag ett par personer som byter däck på röd amerikansk 50-talsbil i vägkanten. Vår chaufför grymtar igen.

Inte långt från flygplatsen i Havanna ber jag taxichauffören se ut något ställe där vi kan äta. Han förstår inte engelska så jag mimar att jag äter. En liten stund senare stannar han vid en restaurang som heter Los Kcharritos. Där äter vi stekt kyckling med vitt ris. Vi bjuder chauffören på maten.

När vi är framme i Viñales har taxichauffören lika lång väg tillbaka.

Taxi från boendet i Viñales till Cayo Levisa
Till den vackra lilla semesterön Cayo Levisa går båten ifrån en plats som heter Palma Rubia. Från Viñales är det 5 mil. Den taxi som vi bokar via vårt Casa Particular kostar 40 cuc. Särskilt första delen av resan går igenom ett vackert landskap.

Förutom en taxiresa i Havanna som jag glömde notera priset på så är detta den taxiresa vi gör på Kuba som kostar mest per mil, ändå är det samtidigt den skruttigaste bilen. En vit gammal rysk Lada. Våra väskor är fastbundna på taket.

Ja, ja, pengarna gör säkert bättre nytta där de hamnar än i våra plånböcker. Vi försökte aldrig pruta. Och bilen tar oss dit vi ska.

Taxi från Cayo Levisa till Havanna
Också denna gången beställer vi vår taxi genom vårt boende. Men den här gången är det ett statligt hotell vi bor på och då blir det statlig gul taxi som de beställer. Det ska dock sägas att det första priset som hotellreceptionisten erbjuds när han ringer för att boka tycker han är för dyrt och provar då med en annan taxi och får då också ner priset till 110 cuc för 15 mil.

Vi får med oss taxinumret till taxichauffören för säkerhets skull när vi lämnar ön, men bilen dyker upp precis som den ska. Modern och luftkonditionerad.

Taxi från gamla Havanna till flygplatsen
Vi åker också taxi från vår lägenhet i gamla Havanna, en lägenhet som ligger ungefär vid Capitolio, och ut till flygplatsen på avresedagen. Tyvärr antecknade jag aldrig vad vi betalade men jag minns att det inte blev dyrare för att vi valde att åka med en klassisk bil från 50-talet. Så då valde vi en sådan. Det är faktiskt första gången som vi åker i en gammal amerikanare på Kuba, men vi har inte heller frågat särskilt efter att få göra det, tidigare.

Sammanfattning om att åka taxi på Kuba
Det finns två system för taxi på Kuba. Ett är de statliga gula taxibilarna. Det andra är privata bilar som är äldre och vars chaufförer kör på licens från staten. Licenser som de betalar, som jag förstått det, en fast avgift för. Även dessa bilar är märkta som taxi, med dekaler på framrutan. I regel är de privata bilarna billigare, särskilt om de bokas via ditt Casa Particular. Men inte alltid som ett av mina exempel ovan visade. Bäst är att boka någon dag i förväg. Taxibilarna kommer i regel punktligt, om de alls kommer.

Priset för längre taxiresor varierade under vår vistelse mellan 4,7 – 8 cuc per mil. Det kan finnas ett utrymme för att pruta, men vi utnyttjade den möjligheten sparsamt.

I Havanna finns det gott om gamla amerikanska bilar som står parkerade där turister rör sig. Det går så klart att gå fram till förarna och höra vad de vill ha betalt för att köra dig dit du ska.

Att betala privatpersoner för att köra räknas som svarttaxi och är förbjudet. Så undvik det, inte minst för förarnas egen skull. Blir de påkomna får de det nog inte så lätt. Och kanske inte du heller. Nu finns det i och för sig inte så många rent privata bilar i Kuba, som inte är taxibilar, men ändå.

Taxibilar i Cienfuegos.

Taxibilar i Viñales.

Gul taxi hämtar i Palma Rubia.

Taxi i Havanna.

11 kommentarer

Under resor

Maten på Kuba – bättre än sitt rykte! – med tips på restauranger

Inför vår resa till Kuba hade jag läst att maten där är jättetråkig. Så illa var det inte alls. Kuba är väl inte precis Italien, vad gäller maten. Men där finns mycket gott att äta. Men det ska sägas att maten bitvis är ganska tråkig också. Så om du vill hitta den riktigt goda maten bör du läsa på i förväg.

Äta frukost
Bor du på Casa Particular så ingår normalt inte frukost i rumspriset. Däremot kan det i regel köpas till. För en oftast fantastisk frukost betalar du vanligen 5 cuc per person och dag (1 cuc, konvertibel peso är värd lika mycket som en amerikansk dollar). Då inågår troligen kaffe men inte alltid te (särskilt svart te tycks det råda brist på), juice, färsk frukt och kanske pannkaka eller ägg och/eller bröd med pålägg. Att köpa till frukost på Casa Particular rekomenderas verkligen!

Färsk frukt är gott!

Papaya och banan på en pannkaka.

Första middagen
Den första middagen på Kuba har jag beställt i förväg hemifrån Sverige. Vi äter den på vårt första boende, ett Casa Particular i Cienfuegos. Jag har betalat 20 amerikanska dollar per person för denna middag. Då ingår inte dryck. Det får vi köpa till på plats. Men vi får fantastiskt mycket mat och särskilt hummern och avokadon smakar väldigt, väldigt gott. Förutom det som syns på bilderna nedan fick vi även ugnsstekt griskött men det orkade vi inte mer än smaka på.

Typisk kubansk bönsoppa till förrätt.

Avokado och oliver.

Mat i Trinidad
I den lantliga staden Trinidad äter vi på en restaurang som Anders sett ut. Den heter La Botija, finns på adressen Calle Amargura 71 B och har 4,4 stjärnor i betyg på Google. Jag tar två tapas-rätter: fisk och friterade majsbollar. Gott! De andra tar pasta men får vänta länge på maten.

Friterade majsbollar.

Stekt fisk.

Mat i Cienfuegos
Två kvällar i rad äter vi på den lilla restauranen El Lobo som ligger på adressen Paseo el Prado 4226. Restaurangen finns inte med på Google Maps men sök på Big Bang Cafeteria som ligger vägg i vägg så hittar du hit. Här äter vi de billigaste skaldjursrätterna under hela vår Kuba-vistelse. Menyn finns bara på spanska. Hummer (langosta) eller scampi-räkor (gambas) med eller utan vitlök (ajillo) med vitt eller svart ris, sötpotatis och ett par andra grönsaker till kostar 6 cuc, knappt 60 kr. Och smakar såå gott!

En lunch äter vi på en restaurang som heter Paris, den ligger nära Plaza José Marti på en tvärgata till San Fernando. Vi äter pizza som smakar helt okej. Jag åker på lite turistmage senare på dagen men det behöver inte alls ha berott på pizzan.

Hummer för 60 kronor på El Lobo i Cienfuegos.

Pizza med ananas på restaurang Paris i Cienfuegos.

Längs vägen
På väg i en taxi mellan Cienfuegos och Viñales. Inte långt från flygplatsen i Havanna ber jag vår taxichaufför se ut något ställe där vi kan äta. Han förstår inte engelska så jag mimar att jag äter. En liten stund senare stannar han vid en restaurang som heter Los Kcharritos. Där äter vi stekt kyckling med vitt ris. Vi bjuder chauffören på maten.

Stekt kyckling med ris.

Mat i Viñales
Inför första dagens vandring tittar jag ut en restaurang dit vi kan vandra längs stora vägen, och dit det är ungefär fyra kilometer enkel väg: Cueva de los Cimarrones. Väl framme upptäcker vi att vi måste gå igenom en grotta för att komma till restaurangen jag sett ut. ”Cueva” betyder så klart grotta! Det hade jag inte tänkt på. Även om det kostar entré ser jag det som en bonus. Entrén till grottan med restaurangen är 3 cuc per person men gratis för barn under 10 år.

Maten kostar 13 cuc per person. Det är lite myggigt på platsen som annars är mysig med fin växtlighet och fågelsång. Och en söt hundvalp. Maten är sådär. Den färska frukten smakar gott men vi får på tok för mycket kyckling och riset med rökt griskött smakar ungefär som en askkopp luktar. Inte särskilt gott med andra ord. Många som har kommenterat platsen på TripAdvisor tycker att det är en turistfälla och det är det kanske, men eftersom vi inte förväntat oss mer än en en restaurang tyckte jag ändå att det här var lite kul. Men den verkliga behållningen av dagen är vandringen hit och härifrån.

På kvällarna äter vi på El Olivo. Restaurangen ligger på huvudgatan i Viñales som heter Salvador Cisneros. På nummer 89. Här serveras god medelhavsinspirerad mat. Första kvällen äter jag vegetarisk pasta med getost och spenat. Femtonåringen äter en köttbit. Det är enda gången under vår resa på Kuba som någon av oss äter stekt eller grillat nötkött. Köttet var väldigt rött men annars mycket gott.

Mycket mat på Cueva de los Cimarrones.

Ris med griskött som smakar askkopp.

Vegetariskt på El Olivo – riktigt gott!

En rejäl köttbit på samma ställe.

Mat på Cayo Levisa
Vi bor några dagar på den vackra tropiska ön Cayo Levisa. Många som recenserat det enda hotellet på ön är så pass missnöjda med maten att vi faktiskt blir positivt överraskade. Så illa är det inte ändå! Detta är ett statligt hotell och de har verkligen inget gott rykte bland turister på Kuba. Och även om maten är bättre än vi befarat måste det erkännas att den är lite tråkigare än på många andra ställen på Kuba.

Alla måltider som serveras i den stora matsalen är buffé. Frukost lunch och middag. Mest kantin-mat. Det finns ett antal rätter att välja på men det är inget överdåd. Ingen måltid är den andra exakt lik men många rätter återkommer flera gånger. Några gånger serveras nötkött i form av gryta som liknar kallopps. Griskött finns nästan vid varje måltid. Ofta som rökt kött. Kyckling och fisk finns också oftast. Någon gång köttbullar och någon gång hamburgare som ser lite skumma ut. Och alltid frukt. Oftast flera sorters färsk frukt. Och några grönsaker. Nyårsbuffén är lite extra och där finns både helstekt gris och helstekt kalkon och en helstekt stor jättefisk och tårta utöver det vanliga.

I ett hörn av matsalen står en kock som steker ägg och omelett till frukost, och kött och fisk på kvällen. Jag provar både kyckling och fisk flera gånger och omelett en morgon. Alltihop smakar bra. Fisken rekommenderar jag särskilt.

Vill du ha hummer kostar det extra. 17,50 konvertibla pesos kostar en stor hummer som lätt kan delas av två personer – vi delar en hummer på fyra vid tre tillfällen. Mums!

Hummer kostar extra på Cayo Levisa. Här med stora svarta oliver.

Nyårstårta.

Kantin-mat på statligt hotell.

Mat i Havanna
Vårt första favorit-ställe i Havanna blir Café El Dandy. Det ligger i närheten av lägenheten vi hyrt, på gatan Teniente Rey vid Plaza del Cristo. Baren som har 4,7 stjärnor i betyg på Google, har svensk-kubanska ägare och serverar mexicanska, spanska och italienska rätter. Bland annat deras kyckling-tacos på ”pulled chicken” smakar mycket bra.

Här äter vi också frukost två dagar. Vi hade gärna ätit här fler gånger än vi gjorde men det var tyvärr ofta fullsatt.

Vårt andra favorit-ställe blir därför km Zero som inte ligger långt därifrån; lite längre västerut längs Teniente Rey, bortanför parken/torget, där gatan korsar Avenida Bélgica. Här spelar oftast en liten orkester live och maten smakar bra. Också denna restaurang har fått 4,7 stjärnor i betyg hos Google så här långt.

Ytterligare en restaurang värd ett omnämnande är La ImprentaCalle Mercaderes 208 som har fått 3,9 stjärnor i betyg på Google. En vacker lokal i ett gammalt tryckeri i kolonial stil, med högt i tak och en liten innerträdgård har inretts med rustika bord men dukats fint. Det ger en skön stämning. Maten läggs upp mycket vackert. Många av rätterna är lite högt prissatta dock. Och kunde kanske ha kryddats lite mer. Men gott är det ändå.

Fönsterbord på Café el Dandy

Kycklingtacos på El Dandy.

Orkester på km Zero.

Räkor i vitlök med bröd på km Zero.

Grillspett på La Imprenta.

Utanför fönstret på La Imprenta.

Guacamole med räkor på La Imprenta.

8 kommentarer

Under resor

Internet på Kuba – så funkar det

Kanske har du också hört talas om att det är dålig tillgång på internetuppkoppling på Kuba. Jag tyckte faktiskt att det var något bättre möjligheter att nå nätet än jag förväntat mig. Men Kuba har helt klart sitt eget lite speciella system för internet.

Nästan överallt där det finns wi-fi på Kuba så måste du ha tillgång till ett kort med login och lösenord från det statliga bolaget ETECSA för att komma ut på nätet. Varje kort ger tillgång till en timmes internetanslutning och är giltigt 30 dagar efter den första uppkopplingen.

Internetkort
Korten är gröna. De har samma form och storlek som ett kreditkort. Men är av behandlat papper. Varje kort kostar 1 konvertibel peso (1 cuc = 1 US dollar) i de statliga affärer där de säljs. Där är det dock vanligtvis lång kö. För den som inte vill köa säljs korten ofta av bo-värdar eller försäljare på stan för 2 cuc.

Koppla upp sig
Där det finns statlig wi-fi heter nätverket WIFI_ETECSA. Du ser ofta var det är genom att notera var många människor sitter och tittar i sina mobiltelefoner. När du valt detta nätverk kommer du till en inloggningssida där du ska ange login och lösenord. Förhoppningsvis. Ibland är det problem med att ansluta. Du kan få prova många gånger innan inloggningssidan kommer upp.

Sidan du kommer till är på spanska men finns så att du kan klicka dig till en på engelska också. Login är en tolvsiffrig kod som du ser direkt när du köpt kortet. Lösenordet måste du skrapa fram som på en skraplott. Skrapa försiktigt och låt det ta tid. Skrapar du för hårt skrapar du bort siffrorna som är under! Använd gärna ett hårt underlag så går det lättare.

När du väl loggat in är det bara att trycka på ”klar” och börja surfa.

Utsikten från boendet i Viñales när vi surfade på nätet där.

Blandad funktionalitet
Ibland kan nätet vara instabilt och då händer det att det både tar lång tid att hitta nätverket och bli uppkopplad och att du blir utkastad nästan direkt. Det kan vara mycket enerverande. Men på många platser fungerar det också riktigt bra. Det är lite blandad funktionalitet, helt enkelt. Att nätet är censurerat märkte jag inte alls, men så påstås det vara.

Trots att internet finns att tillgå på många platser och att uppkopplingen är hyggligt billig använde vi internet betydligt mindre än annars när vi är på resa. Krånglet med att skaffa ”skraplotter” och logga in blev helt enkelt en broms.

Skrapat internet-kort.

Jag har inte skrivit så mycket om Kuba på en tid. Efter tornadon som drabbade Havanna har det helt enkelt inte känts så bra. Nu verkar läget vara ganska okej på Kuba igen så förhoppningsvis kommer jag igång och berättar det jag har kvar att berätta nu.

Lämna en kommentar

Under internet, resor

Vandra på egen hand i Viñales, Kuba


Många som reser till Viñales gör det för att rida och/eller för att besöka tobaksodlingar. Jag hade inför vår resa tänkt att vi skulle vandra. Och det gjorde vi också!

Vad jag inte hade gjort var särskilt mycket research. Jag hade alltså inte tittat ut några vandringsleder i förväg. Så här gick det:

Till Cueva de los Cimarrones längs vägen
Som tur är hade jag ändå laddat ner Googles offline-karta innan vi lämnade Sverige och kunde därför titta ut lämpliga vägar att gå väl på plats. Inför första dagens vandring tittar jag ut en restaurang dit vi kan gå längs stora vägen, och dit det är ungefär fyra kilometer enkel väg: Cueva de los Cimarrones.

Det fungerar alldeles utmärkt att vandra längs vägen.Vi möter män som rider eller kör med häst och vagn, gamla amerikanska bilar från 50-talet, nyare ryska och östtyska bilar samt ännu nyare franska och koreanska. Inte så många dock. Trafiken är ganska gles. De flesta bilar vi möter är taxibilar. Antingen statliga, gula, eller privata i olika färger. Vi möter en och annan lastbil också. Ibland med många passagerare på flaket. Motorcyklar, vanliga cyklar och cykeltaxi hör också till gatubilden.

Vi ser också många djur. Mest hästar. Några kor. Intill varje kreatur en vit häger. Höns och grisar. Det odlas mycket majs på åkrarna. Längs vägen står många vackra träd. Husen är enkla men ser mestadels välskötta ut och är målade i glada färger. Och bergslandskapet som vi vandrar mot är intagande i sin skönhet.

Väl framme upptäcker vi att vi måste gå igenom en grotta för att komma till restaurangen jag sett ut. ”Cueva” betyder så klart grotta! Det hade jag inte tänkt på. Även om det kostar entré ser jag det som en bonus.

Eentrén till grottan med restaurangen är 3 cuc per person men gratis för barn under 10 år.

I Kuba kallades upproriska slavar, liksom de slavar som lyckats fly från fångenskapen, cimarroner. Denna grotta har tillägnats dessa. I grottan finns några enklare statyer som ska påminna om de afrikanska slavarnas liv i ofrihet och på flykt. Det ska ha varit ganska vanligt att slavar som flytt gömde sig i grottor.

När vi gått igenom grottan möts vi av ett par skådespelare som spelar upp en liten scen som till största delen är en elddans. Därefter kommer vi till restaurangen som formats som något som ska likna en afrikansk by.

Maten kostar 13 cuc per person. Det är lite myggigt på platsen som annars är mysig med fin växtlighet och fågelsång. Och en söt hundvalp. Maten är sådär. Den färska frukten smakar gott men vi får på tok för mycket kyckling och riset med rökt griskött smakar ungefär som en askkopp luktar. Inte särskilt gott med andra ord. Många som har kommenterat platsen på TripAdvisor tycker att det är en turistfälla och det är det kanske, men eftersom vi inte förväntat oss mer än en en restaurang tyckte jag ändå att det här var lite kul.

Men den verkliga behållningen av dagen är vandringen hit och härifrån.


Cyklar och pratar i telefon.

Fina gamla bilar ser vi många.

En kalkongam spejar efter byten.

Ingången till grottan.

Staty i grottan.

Skådespelare som visar upp elddans.

Restaurangen.

Vacker växtlighet.

Mexikansk båtstjärt?

Hundvalp i restaurangen.

Det är inte bara turister som färdas med häst och vagn.

En häger lyfter över landskapet.

Vandring längs Calle Adela Azcuy Norte mm
Nästa dag vandrar vi i de närmare omgivningarna kring Viñales. Vi går först söderut, in mot byn och går längs huvudgatan Salvador Cisneros. Ett kvarter efter kyrkan och torget svänger vi höger in på gatan som på kartan heter Calle Adela Azcuy Norte.

Ganska snart övergår gatan i en grusväg. När vi har kommit en bit in i nationalparken (ungefär till punkt D i det gröna området på kartan) blir min sambo Anders tillfrågad om vi vill se hur cigarrer tillverkas. Vi följer med in i en lada där mannen demonstrerar hur tobaksplantans blad först torkas och sedan rullas till en cigarr. Han använder honung för att ”limma” ihop cigarren. Min sambo Anders provröker några bloss innan han betalar en slant för visningen och vi alla går vidare.

Vi fortsätter längs grusvägen norrut inne i nationalparken. Landskapet blir öppnare efter hand. Vi möter flera grupper som rider på hästar. Efter en bit halkar vi in på en mindre stig av misstag. Men vi hittar snart tillbaka till grusvägen på kartan, som nu mest liknar en stig, igen.

När vi kommer dit där vägen tar slut på kartan gör den inte det i verkligheten. Vi försöker först med en stig och sedan en annan, men hindras båda gångerna av staket. Vi kommer inte vidare. När jag nu i efterhand har tillgång även till satellitbilden i Googles karta ser jag att vi hade kunnat ta den stig som gick mer åt vänster för att komma framåt. Istället vänder vi om en bit innan vi istället väljer en stig som går åt öster, in mot de nordligaste delarna av byn. Stigen är rena lervällingen här och går som i en bäckfåra där den är söndertrampad av hästhovar. Vi balanserar på kanten och håller oss fast i en trädstam full av taggar. Inte helt optimalt, men vi kommer förbi någorlunda torrskodda.

Väl ute på stora vägen går vi norr ut mot ett ställe jag sett ut, där jag är övertygad om att det måste gå att få något att äta. Det gör det inte. Den ekologiska odling, som jag sett skyltat mot, visar sig odla tobak när vi kommer fram, och blir det en varsin dryck och ännu en tobaksvisning. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Istället hittar vi en restaurang när vi är tillbaka nere i byn igen där vi äntligen kan få oss något att äta.

Man i gungstol. En vanlig syn utanför många hus.

Stadsgatan har övergått i grusväg.

Rullar en cigarr.

Provröker ett par bloss.

Enkel stallbyggnad.

Öppet landskap.

En mindre stig i området.

Lervälling

Ridning och tobaksodlingar är populärt bland turisterna.

Paus på tillbakavägen.

En kort runda i och närmast byn
På eftermiddagen går jag en liten extra runda på egen hand medan Anders köper telefonkort och pojkarna vilar på rummet.

Jag börjar i den botaniska trädgården där grinden av obekant anledning är prydd med ruttnande halvor av någon citrusfrukt. Den botaniska trädgården är en lugn och stilla plats och på det sättet som en liten oas men annars inget märkvärdigt. Att betala en liten donation till verksamheten som tack för besöket är frivilligt. Men jag lägger en liten peng.

Jag går vidare och går ner på den gata som löper parallellt med huvudgatan genom byn. Längs huvudgatan ligger många restauranger men här, bara en gata ner, är det bara bostadshus. Jag går tillbaka mot huvudgatan, kyrkan och torget i byn innan jag vänder tillbaka en bit. För att sedan gå norr ut på en av tvärgatorna. Jag går förbi ett par lite större flerfamiljshus, något som annars är ovanligt här, innan jag kommer ut på landsbygden igen. Jag sneddar längs mindre stigar tillbaka genom landskapet till där vi bor våra tre nätter i Viñales.

Kakao-träd i den botaniska trädgården.

Inne i Viñales by.

Kyrkan i byn.

En ko betar i rofyllt landskap.

Stig att vandra på måfå på.

Någon som vet vad för slags fågel? Kalkonhöna?

Summering
Jodå. Det fungerar fint att vandra på egen hand i och kring Viñales. Även utan att ha förberett sig. Men det är av värde att ha laddat ner en karta som är tillgänglig off-line. Och så här i efterhand kan jag se att det också hade varit av värde att göra mer research i förväg. Jag borde ha kollat runt mer i Googles karta – även i sattelitläge – för att hitta både gångstråk och restauranger. Kanske även tittat i vandringsappen Viewranger.

Den första dagens vandring hade jag i så fall antagligen gjort aningen längre än den dryga mil vi nu gick. Kanske fortsatt till ännu en grotta som ligger lite längre fram längs vägen. Kanske skulle vi ha gått bland småstigarna öster om stora vägen tillbaka.

Andra dagens vandring skulle jag sett till att vi packat med oss matsäck och istället fortsatt framåt mot Yolanda Lagoon och kanske en grotta i området. Nu blev det ändå bra vandringar och jag är väldigt nöjd med våra dagar i Viñales.

Vandringen dag 2.

4 kommentarer

Under natur, resor, Vandra

Boka boende på Kuba på nätet i förväg – med tips på ställen att bo på


Jag har flera gånger hört sägas att det inte går att boka boende på Kuba på nätet inför en resa dit. Men jag hade också hört att det skulle gå att boka vissa boenden via Airbnb. Så vad var sant och vad var inte sant? Inför vår resa till Kuba bestämde jag mig för att prova mig fram.

Normalt sett så bokar jag de flesta gånger boende på resa via hotels. Det beror på att de har en bra app och ett system med bonusnätter (för oss som är med i deras reward-program). Denna gången hittade jag dock inga bra alternativ för oss på hotels. Det kan ha bott på att vi reste över jul och nyår.

Statliga hotell
Generellt gäller att ”riktiga” hotell på Kuba är statligt ägda. Då jag både hört och läst att dessa ofta håller höga priser i förhållande till standard kände jag också viss tvekan att boka in mig på sådana hotell.

När jag väl hittat Cayo Levisa, fanns dock bara det alternativet. Ett statligt hotell, alltså. Hotellet fanns inte på hotels men väl på Booking så jag provade att boka där. Bokningen gick dock inte igenom. När jag gått igenom alla steg, angett uppgifterna från betalkortet och allt, fick jag ett felmeddelande att hotellet inte kan bokas från mitt land. Och då var det så dags!

Huruvida det generellt är problem att boka boende via Booking och/eller hotels vet jag inte. Jag orkade helt enkelt inte göra fler försök.

Hotellet på Cayo Levisa bokade jag istället på Cuba Travel. Det fungerade utmärkt och vi uppskattade ön och hotellet mycket!


Casa Particular
Cayo Levisa kan jag alltså varmt rekommendera. Dock var det ganska dyrt, trots att det var ett tvåstjärnigt hotell, så våra övriga tre boenden bokade jag via Airbnb. (Använd denna länken så får du rabatt om du inte använt Airbnb förut.)

Sedan 1990-talet har det varit tillåtet för kubaner att tjäna pengar på att ta emot turister i sitt hem. Casa Particular heter fenomenet och det betyder ”privat hus”. Det handlar om allt ifrån ett rum i någons hem till små ”mini-hotell” ungerfär som Bed & Breakfast på andra håll. Men i regel ingår inte frukost i priset på ett Casa Particular. Inte sällan erbjuds det till ett pris av 5 konvertibla pesos (cuc) per person. 1 cuc är lika mycket som en amerikansk dollar.

Långt ifrån alla Casa Particular finns med på Airbnb. Men många finns där. Tänk dock på en sak. Airbnb uppger ofta, kanske genomgående, fel adresser till boendena på Kuba. Kontakta dina boenden redan hemifrån Sverige för att få ut den fullständiga – och rätta (!) adressen i förväg, så blir det så mycket lättare för taxi-chauffören att hitta rätt.

Ett annat alternativ till Airbnb för att hitta Casa Particular är att kolla runt på Google Maps, välja ut något med bra betyg och läge, och kolla om de har en egen bokningssida på nätet.

Våra erfarenheter
Det första stället vi bodde på hade jag bokat därför att de hade angett att det var ett eget hus, ”entire house”. Priset var riktigt bra för ett helt hus: 1 100 kr/natt. Nu visade det sig inte vara ett helt hus utan två rum med tillhörande toaletter och dusch, i ett fint litet hus en bit utanför centrum i den vackra staden Cienfuegos. När besvikelsen lagt sig var vi ändå nöjda med vår vistelse där. Värdarna var väldigt trevliga och ordnade fantastisk frukost och juldagsmiddag åt oss. De hjälpte även till med att boka taxi till bra pris. Jag ser att de redan har ändrat hur de presenterar sitt boende på Airbnb, så framöver ska ingen som bokar in sig behöva känna sig lurad. Wi-fi fanns det dock och den kostade 2 cuc per timme.

Jag vill absolut inte avråda någon från att bo här, även om jag nog själv skulle bokat något närmare centrum som samtidigt var ännu billigare, om jag vetat att detta faktiskt inte var ett eget hus. Cienfuegos som stad rekommenderar jag varmt. Leta till exempel efter boenden nära parken Parque José Marti, eller mellan samma park och gatan Paseo El PradoAirbnb.

Fler boenden jag rekommenderar
I Viñales hittade jag ett riktigt, riktigt prisvärt boende. Casa Leibys y Papito el Zapatero. Här bodde vi fyra personer i två dubbelrum i tre nätter för totalt 1052 kr. För en fantastisk frukost betalade vi därtill 5 cuc per person och dag. Då ingick kaffe eller te, färsk frukt, pannkaka, ägg, bröd samt någon form av skinka och ost.

Boendet kan ordna utfärder för den som så vill, men eftersom vi var här för att vandra avböjde vi. Däremot köpte vi taxiresan vidare mot Cayo Levisa av dem och fick vår kläder tvättade för nästan inga pengar alls. En svensk matkasse full med tvätt blev ren och fin för 5 cuc.

Rummen som vi fick ligger vägg i vägg. De är ganska små men funktionella. Ungdomarna fick ett något större rum med var sin säng. Båda rummen hade egen toalett med dusch. Luftkonditionering, minibar, myggnät och säkerhetsbox fanns också.

Frukosten serveras utomhus, under tak. Utomhus fanns också en uteplats anlagd ovanpå en gammal pool som tagits ur bruk. Från uteplatsen har du en vacker utsikt mot landskapet intill. När vi var här gick där ett par grisar och en oxe. Det är dock både ett staket och ett dike mellan boendet och det omgivande jordbrukslandskapet.

Wi-fi finns men bovärden måste slå på det och innan du kommer ut på nätet behöver du också köpa ett sådant där skräpkort för inloggning från det statliga bolaget ETECSA.







I Havanna hyrde jag en hel lägenhet åt oss. I detta fallet var det, på riktigt, en helt egen lägenhet. Också detta ett riktigt bra och prisvärt boende. Här betalade jag 5049 kr för fyra nätter. Lägenheten ligger på översta våningen i ett hus vid Plaza del Cristo med El Capitolio i bakgrunden. Tyvärr är kupolen inlindad i byggnadsställningar just nu men det lär ju ändras med tiden. I lägenheten finns ett vardagsrum, en balkong med utsikt mot torget och El Capitolio, ett kök med mini-bar, två sovrum med luftkonditionering och två toaletter varav den ena med dusch. Lägenheten är nyrenoverad och fin men huset i övrigt, som trapphallen är inte i samma fina skick. Även här fanns wi-fi som nås med tillgång till skrapkort från staten. Hyresvärden höll vi kontakt med via en mobiltelefon som hon lämnade i lägenheten.





Ett kanske ännu bättre alternativ i Havanna är detta där min bror bodde med sin familj för två år sedan. Tyvärr hade de fullbokat en av fyra nätter när vi skulle dit.

Det fungerar alltså alldeles utmärkt att boka boende på Kuba via internet och i förväg hemifrån Sverige. Det är bara de vanliga apparna som inte alltid fungerar. Enligt uppgift ska det också vara ganska enkelt att hitta boende när du väl är på plats också – men det är en annan historia.

5 kommentarer

Under boende, internet, resor

Kubas historia – del 5 – i skuggan av USA

1900-talets första dryga hälft på Kuba handlar lika mycket om USA som om landet självt.

Under 1800-talet hade banden mellan USA och Kuba gradvis bundits allt tätare. Det mesta av sockerexporten gick nu till USA. Det hade till och med funnits en tid när kubanska plantageägare verkat för att Kuba skulle bli en delstat i USA. Men det intresset svalnade snabbt när USA förbjöd slaveriet.

Miljondansen
Under första världskriget steg priset på socker vilket var orsaken till den tid som kallas miljondansen på Kuba. Många småbönder blev snabbt rika. Men mycket vill ha mer. Och många tog lån för att köpa jordbruksmaskiner, mer mark och investera i sockerbruk. Mer och mer sockerrör odlades och mindre och mindre av andra grödor. Snart odlades nästan bara socker på hela ön.

När sockerpriserna sjönk efter första världskrigets slut skulle ändå lånen betalas. Många amerikanska storföretag, bland annat United Fruit, gick in och köpte både jord och sockerbruk billigt. USA:s intressen på Kuba hade nu blivit ännu större.

1919, något år innan miljondansen ebbade ut på Kuba, infördes ett spritförbud i USA. Det som brukar kallas förbudstiden var inledd och maffian växte sig stark tack vare spritsmuggling från inte minst Kuba.

Turister
Kuba blev mer och mer intressant för turister från USA. Här var det tillåtet både att dricka sprit och att spela om pengar.

När förbudstiden var över i USA var Kuba redan etablerat som en stor turistdestination. Spel om pengar, sol och bad var fortfarande starka dragplåster. Så småningom tog maffiabossarna från USA över mer eller mindre alla lokala kasinon och andra spelhus som användes för pengatvätt.

Politiken
Parallellt med allt detta la sig USA gång på gång i politiken och avsatte och tillsatte presidenter på Kuba. Även den amerikanska maffian stöttade och stöttades av diktatorerna på Kuba.

1934 iscensatte USA en militärkupp som genomfördes av en nybliven general vid namn Batista som i sin tur tillsatte först en och sedan ytterligare en marionettpresident.

1940 riggade Barista ett presidentval så att han själv blev vald. 1944 drog han sig tillbaka till Florida för att återvända till Kuba 1950 och genomföra en ny militärkupp 1952. Den här gången för att fullt ut bli en despotisk diktator.

Charter och sexturism
På 1950-talet kom också den riktigt stora turistboomen från USA. Militärflygplan som blivit över efter andra världskriget byggdes om till charterplan och Varadero blev den nya turistorten. Och Havanna fortsatte också att växa som destination. Hemingway. Ingrid Bergman och andra filmstjärnor. Mafiosi och affärsmän. Och vanliga turister.

Prostitutionen, som hela tiden hade funnits i Havanna, drog nu till sig en obehaglig kategori turister. Pedofiler lockades med unga pojkar och flickor som rövats bort från byar på landet.

USA-hatet växte sig allt starkare bland kubanerna.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läste inför och under vår resa till Kuba, Första klass reseguider: Cuba och Wikipedia.

Det här var femte delen i min serie om Kubas historia. De tidigare avsnitten hittar du här:

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kubas historia – del 2 – Havanna föds

Kubas historia – del 3 – socker blir till vitt guld

Kubas historia – del 4 – frihetskrigen

Och den sjätte och sista delen hittar du här:

Kubas historia – del 6 – epoken Castro

Bilder: En bild på en daiquiri, Hemingways favoritdrink på hans favoritbar Floridita och en bild på amerikanska bilar i Havanna får representera den här perioden i Kubas historia.

7 kommentarer

Under historia, resor

Reseguide till Cayo Levisa – ön med Kubas vackraste strand


Kanske har du läst några av mina tidigare inlägg om den lilla ön Cayo Levisa i Kuba? Kanske vill du själv ta dig dit? Det här är min guide till ön med stranden som blivit utsedd till Kubas vackraste.

En snabb överblick
Cayo Levisa ligger i provinsen Provincia de Villa Clara, i den nordvästra delen av landet, 20 mil öster om huvudstaden Havanna. Ön är ca 3 km lång i öst-västlig riktning och ett par tre hundra meter där den är som smalast vid hotellet på ön. Öns area är 0,58 kvadratkilometer. Det finns bara en anläggning på ön. Alla logi-möjligheter och restauranger tillhör samma statliga hotell, Hotel Cayo Levisa.

Att ta sig hit
Till Cayo Levisa tar du dig via båtbryggan i Palma Rubia. Platsen är inte mycket mer än lite mangrove, denna brygga, en bananodling. Och Cayo Levisas ”färjeterminal”, en vänthall och bardisk där du antingen köper biljett för dagsutflykt eller prickas av om du köpt övernattning på ön med båtturen inkluderad. Det är ungefär en och en halv timmes bilresa från Viñales eller två och en halv timmar från Havanna till Palma Rubia. Ungefär en halvtimmes ytterligare marginal behöver du ha. Båtresan tar sedan drygt en halvtimme.

En dagsutflykt kostar per person 35 konvertibla pesos (cuc) vilket är lika mycket som samma belopp i amerikanska dollar. Då ingår båtresan tur och retur och lunch på ön. Taxiresan till Palma Rubia tillkommer. Första båten avgår klockan 10:00 på förmiddagen. Återresa är antingen 13:30 eller mer troligt 17:00.

Du anländer till öns södra sida som består av mangrove och går sedan över en träbrygga genom mangrove-skogen till hotellets lobby och vidare ut på stranden.

Färjeterminalen i Palma Rubia.

Bryggan på Cayo Levisa.

Brygga genom mangrove-skog på Cayo Levisa.

Strand och bad
Väl ute på stranden kommer du antagligen dra efter andan när du ser vyerna. Men börja inte fotografera direkt om du vill ha en solstol. Det finns i och för sig ganska gott om dem och innan tiobåten anländer strax efter halv elva är det i stort sett bara att välja och vraka. Även om hotellets orangea badhandukar ligger på några stolar redan i den tidigaste morgontimmen.

Det är som överallt annars. Det finns alltid några morgontidiga som ska paxa ”sina” solstolar före alla andra. Men när du anländer med båten kan det hända att stolarna tar slut. Att använda solstol kostar inte extra utan ingår i priset du betalat för dagsutflykten eller för att bo på ön.

Om solstolarna tar slut så finns det gott om utrymme att lägga badhanduken direkt på den mjuka sanden, antingen i solen eller i skugga, vilket du föredrar.

På stranden finns så kallade ”Tiki huts”. Den här sortens strand-hyddor har jag bara sett på Samoa innan. Nu stötte vi på dem här, på Kuba. Jag la ut bilden nedan och ställde en fråga i gruppen ”vi som gillar att resa” på Facebook: ”Någon som vet om de är vanliga i Karibien? Vad de kallas där?” Jag fick då veta att det är en Tiki hut som är ganska vanliga i Florida. Jag googlade lite. ”Tiki” verkar vara ett amerikanskt ord för inlånad polynesisk estetik som började användas på västkusten i USA redan på 1930-talet. Om dessa tiki huts sedan var populära i Florida på 50-talet förklarar det ju att de blev populära även på Kuba som vid den tiden stod USA och särskilt Florida nära. Jag tyckte det var märkligt att få se något som jag uppfattar hör Söderhavet till på Kuba, men nu klarnade det!

Annars finns det på stranden här på Cayo Levisa också vanliga parasol av palmblad. Och kokospalmer. Rakt nedanför hotellet växer det sjögräs ett tiotal meter från strandlinjen vilket gör den turkosa remsan ganska smal här, men lite längre bort till höger på stranden är vattnet turkost nästan ända bort mot horisonten. Vid den delen av stranden växer det dock inga palmer. Men man kan inte få allting på en och samma gång. Avstånden är ju inte precis långa heller, mellan det ena och det andra.

Snäckor och delar av snäckor finns det en hel del på stranden och några på botten botten men annars är sanden len och skön att gå på. Att doppa sig så här i januari är svalkande men inte kallt. Behaglig badtemperatur.

När du sedan ligger på land för att torka kan det vara trevligt att ha med sig en bok att läsa i.

En ”Tiki hut”.

Stranden sedd från vattnet.

Badgäster, kokospalmer och turkost hav.

Hotellet
Hotel Cayo Levisa ägs av den kubanska staten och har officiellt två stjärnor. Det får 3,9 i betyg på Google och 3,5 på TripAdvisor. Jag misstänker att de låga betygen delvis beror på att ett antal personer gett lägsta betyg sedan de inte erbjudits att bo billigt mot en positiv recension. En recension på svenska av en person från Örebro som ger lägsta betyg börjar till exempel med vad personen ryktesvis hört om servicen på statliga hotell på Kuba generellt. Varför överhuvudtaget recensera ett hotell du inte bott på undrar jag. Ett betyg mellan 4 och 5 tycker jag vore mer rimligt. Framförallt för att stranden är så fin. Men det här är inget lyxhotell. Det är snarare lite av ett eko-hotell. Här finns ingen pool men ett helt hav att bada i.

Wi-fi finns i receptionen och kostar 10 kr per timme.

Vi betalade 2 084 kr per dubbelrum och natt. Det här var vid nyår. Andra tider på året kan samma rum kosta ner mot som lägst 1 300 kr per natt. Vanligt är 1 700 kr per natt. Våra rum var av den enklare typen som kallas ”tropical”. I priset ingår helpension, det vill säga frukost, lunch och middag. Dryck tillkommer och betalas antingen direkt kontant eller samlas ihop till en räkning per dag som kan betalas med kort i receptionen.

Vi fick båda rummen i samma parhus, vilket var en bra lösning för oss som familj. Familjerummen var fullbokade när jag bokade in oss. Eller så var de kanske inte möjliga att boka eftersom våra ungdomar är över 11 år.

Rummen har dusch, toalett, luftkonditionering, TV, telefon, kylskåp med mini-bar, säkerhetsbox och en liten balkong. Från våra hade vi endast begränsad havsutsikt så vi tillbringade inte mycket tid på balkongen.

Det rummen saknar är myggnät över sängarna, så tänk på att hålla dörrar stängda när det är mörkt ute och ta gärna med myggstift.

Ön förses med vatten som skeppas med båt till ön. En dag, när vi var här, blev vattenbåten flera timmar försenad eftersom motorn gått sönder och ön blev utan färskvatten. Vi spolade då toaletterna med havsvatten som vi hämtade med hinkarna i papperskorgarna.

Receptionen och en bar finns i detta hus.

Huset med våra båda rum.

Ett av rummen.

Besökarna
Av någon anledning är den här ön särskilt populär bland fransmän. Nästan alla barnfamiljer vi ser på ön är franska. Spanjorer och italienare är det också gott om, särskilt bland grupper som kommer på dagsutflykt. Vi hör också enstaka amerikaner bland gästerna. Och ser några kubaner. Men inga andra svenskar.

En dag när vi sitter i receptionen och surfar lite på våra telefoner kommer ändå en man fram och tilltalar oss på bruten svenska. Han undrar om vi är från södra Sverige. Han berättar att han är polack från Krakow och har läst svenska. Vi berättar att 15-åringen ska dit på klassresa till sommaren. Mannen berättar då att han brukar guida svenska skolklasser. Kanske kommer de att ses i Krakow?

En besökare på Cayo Levisa.

En del barnfamiljer besöker ön.

Populärast är nog ön ändå bland par.

Mat och dryck
För den som köpt en dagstur från Palma Rubia ingår lunch. För de som liksom vi köpt boende med helpension ingår däremot inte den första lunchen. Incheckning är först klockan 15. Lunchen kostar 8 konvertibla pesos per person (eller om det var Euro, det är ju ändå ungefär samma). Däremot ingår lunch efter utcheckningen klockan 12 på avresedagen.

Många som recenserat hotellet är så pass missnöjda med maten att vi faktiskt blir positivt överraskade. Så illa är det inte ändå!

Alla måltider som serveras i den stora matsalen är buffé. Frukost lunch och middag. Det finns ett antal rätter att välja på men det är inget överdåd. Ingen måltid är den andra exakt lik men många rätter återkommer flera gånger. Det finns inte några biffar av helt nötkött men några gånger serveras nötkött i form av gryta som liknar kallopps. Griskött finns nästan varje måltid. Ofta rökt kött. Ingen filé. Kyckling och fisk finns också oftast. Någon gång köttbullar och någon gång hamburgare som ser lite skumma ut. Och alltid frukt. Oftast flera sorters färsk frukt. Och några grönsaker.

I ett hörn av matsalen står en kock som steker ägg och omelett till frukost, och kött och fisk på kvällen. Jag provar både kyckling och fisk flera gånger och omelett en morgon. Alltihop smakar bra. Fisken rekommenderar jag särskilt. Vill du ha hummer kostar det extra. 17,50 konvertibla pesos kostar en stor hummer som lätt kan delas av två personer – vi delar en hummer på fyra vid tre tillfällen. Mums! Nyårsbuffén är lite extra och där finns både helstekt gris och helstekt kalkon och en helstekt stor jättefisk utöver det vanliga.

Nästan varje morgon råder det brist på kaffemuggar i perioder och ibland saknas även skedar och djupa tallrikar en stund.

Helpension är inte samma sak som All Inclusive. Kostnad för drinkar, dryck till maten och eventuella mellanmål tillkommer.

Á la carte serveras i ett par mindre restauranger. Vi tar aldrig reda på om några rätter där ingår i helpensionen eller om det kostar extra.

I baren serveras drinkar som också kan fås i alkoholfria versioner för den som liksom jag föredrar det. Annars är det ju rom i de flesta drinkar på Kuba. Så också här. Mojiton, som ju kommer från Kuba, är en särskilt populär drink.

Frukt och grönsaker på lunchbuffén.

Pastagratäng med grönsaker, helstekt fisk och fläskkött.

Alkoholfri version av en drink från baren – rosa någonting.

Boka rum på nätet
Jag hittade hotellet på Booking och det gick att genomföra hela bokningsproceduren där – utom det allra sista steget när kontokortsuppgifter och allt är ifyllt. Då fick jag ett meddelande att det inte går att boka från mitt land. Sverige alltså.

Jag bokade istället via en sida som heter Cuba Travel. Jag ser nu att det är fullbokat en hel månad framåt så var ute i god tid! Var också noga med att skriva ut och ta med den voucher som du får på e-post. Den gäller som biljett för båtresan utöver att den bevisar att du verkligen bokat och betalat.

Djurlivet
En cayo är en liten, platt, sandig ö som bildats på ytan av ett korallrev. Det omgivande ekosystemet i revet runt omkring har det rikaste djurlivet men på ön ses i allafall några fåglar, ödlor och grodor. Mygg finns där tyvärr också.

Fåglar som vi ser är pelikaner och någon form av mindre strandpipare som rör sig i vattenbrynet. Och en svart fågel som heter mindre båtstjärt. Grodor ser vi två ovanför en dörr till ett av våra rum en kväll. Och några små ödlor här och där.

Någon form av strandpipare.

I en och annan snäcka bor en kräfta.

Snorkla och dyka
Så här i efterhand ångrar jag att jag inte någon förmiddag följde med dykbåten ut för att snorkla på revet utanför ön. Även om det kostade extra och även fast ingen annan i familjen ville. Att snorkla direkt från stranden gav nämligen inte så mycket. Jag såg i och för sig en rocka, ett par stora röda sjöstjärnor och ett par stim med fiskar. Men mest av allt såg jag sjögräs. Massor av sjögräs.

Följ hellre med dykbåten om du vill snorkla…

Från stranden ser du mest sjögräs.

Enstaka fiskar.

Övriga vattensporter
På ön finns en liten katamaran, någon vindsurfingbräda, några kanoter och några trampbåtar att hyra för den som så önskar. Men inga motorbåtar eller vattenskotrar eller något annat med motor på – tack och lov.

Liten katamaran.

Windsurfare.

Döda skogen
Om du promenerar österut längs stranden kommer du snart till ett parti med död skog. Mest troligt är det mangrove som har växt här och sedan dött. Kanske har grundvattennivån sjunkit? Det är lite halvt kuslig stämning. Stinkande dypölar och mssor av döda träd. Men på andra sidan den döda skogen finns den stora östra stranden.

Vandrar mot döda skogen.

Vandrar bland döda träd.

Någon står ute i vattnet och lyssnar i hörlurar.

Östra stranden
Längst ut till öster på ön finns nästan som ett hav av vit sand – ja, som en mindre öken. (Ja, ja en liten överdrift är det. Men också mycket sand.) Däremot är det inte mycket folk. Kanske får du vara helt ensam här. Här finns soltak som är under förfall och en pytteliten bar som märkligt nog kan vara både bemannad och öppen om du har tur.

Turkost vatten är det bara på norra sidan av ön, men på södra sidan – här längst ut i öster, där de förfallna soltaken är, har du utblickar mot bergen inne på den stora ön – Kuba.

På den norra sidan om udden i öster är havet turkost.

Bortom ett ”hav” av vit sand skymtar Kubas berg.

En liten bar som inte kan ha många kunder – blir den kvar?

Solnedgången
Solen fallet snabbt mot horisonten i tropikerna. Så se till att gå i tid om du inte ska missa skådespelet. För att se solnedgången behöver du nämligen promenera bort mot väster och passera den punkt där sandstranden på öns södra sida ”viker av” lite så att sikten blir fri mot solen.

Ha gärna myggmedel på dig. När du går tillbaka börjar nämligen mörkret sakta falla och myggen börjar titta fram. Samtidigt är det fortfarande väldigt vackert och du vill kanske stanna till ibland för att fotografera.

Fri sikt mot solen i väster.

Sitt en stund och se solen sjunka mot horisonten.

Solnedgång på Cayo Levisa.

Samlat omdöme
Cayo Levisa överträffade mina förväntningar. Kanske därför att förväntningarna på hotellet var för lågt ställda beroende sådant jag läst om statliga hotell på Kuba. Maten som av vissa utmålas som närmast oätbar är helt okej över lag. Hummern som du kan köpa till extra är fantastiskt god. Servicen är det inget fel på och standarden är riktigt bra för ett tvåstjärnigt hotell.

Priset för ett rum på tvåstjärnigt hotell hade däremot inte alls varit motiverat på vilken plats som helst, men den här ön är väldigt, väldigt vacker och ligger lite ensligt utan att för den skull vara allt för långt iväg för att kunna komma på fråga för ett besök.

Billigt är det inte. Men på en sådan plats får du vara beredd att betala lite extra även om boendet inte håller lyx-standard. Heron Island i Australien har till exempel en något högre prisbild för ungefär samma nivå på boendestandard. Så prissättningen beror inte enbart på att ön ägs av Kubanska staten. Det handlar också om tillgång och efterfrågan. Det är helt enkelt inte jättegott om sådana här ställen – ens i hela världen.

Som jag ser det finns det en viss risk att den här anläggningen i framtiden kan komma att uppgraderas till lyx och förses med massor av fler rum, pool, gym och grejor som egentligen inte behövs på en sådan här plats. Med en helt annan prisbild som följd. Så passa på att besöka Cayo Levisa medan lugnet finns kvar och priset, trots allt, är överkomligt!

Morgonstund på Cayo Levisa.

13 kommentarer

Under reseguide, resor

Kubas vackraste strand?


Eftersom jag hade hört en del negativt om både Varadero och stränderna precis öster om Havanna letade jag efter ett alternativt strandresmål när jag planerade vår resa till Kuba. Det ledde till att vi hamnade på Cayo Levisa. I efterhand har jag nu hittat en lista som utsett stranden på den lilla ön till att vara Kubas vackraste. Så det var inget dåligt val jag gjorde!

Jag hade ett antal kriterier när jag letade: Det skulle finnas någonstans att bo, ligga i anslutning till den i övrigt planerade rutten med stopp som Cienfuegos (eller Trinidad), Viñales och Havanna. Samt – inte minst – vara så där karibiskt vacker som man ibland ser på bilder från området.

Hittade hit
Jag googlade, kollade på kartor och Instagram och på bokningssajter. Och så fick det bli den lilla ön Cayo Levisa som ligger ungefär en och en halv timmes bilresa från Viñales eller två och en halv timmar från Havanna, plus en halvtimmes båtresa i båda fallen.

Jag har själv skrivit, redan när vi var på plats, att när jag gick längs stranden kändes det som att gå rakt in i en levande foto-tapet från 80-talet.

Och nu hittar jag alltså den här listan som utser Cayo Levisa till Kubas vackraste strand. Zizoo skriver (på engelska):

Motivering
”Fortfarande under radaren är Cayo Levisa vårt toppval för den vackraste stranden på Kuba.” Vidare menar de att Cayo Levisa har behållit mycket av sin naturliga charm och skönhet som en av de bäst bevarade hemligheterna på Kuba och är den perfekta platsen för din nästa semester på Kuba. Fin vit sand, kristallklart vatten, skuggande palmer – vad mer kan du önska?

Här är hela listan över deras favoritstränder:
#1: Cayo Levisa
#2: Cayo las Brujas
#3: Cayo Guillermo
#4: Cayo Coco
#5: Playa del Este
#6: Playa de Tortuga på Cayo Largo del Sur
#7: Maria la Gorda
#8: Punta Francés på Isla de la Juventud
#9: Playa Ancón vid Trinidad
#10: Varadero

Med anledning av detta håller jag nu sedan några dagar på och skriver på en längre guide till Cayo Levisa: Om hur du tar dig dit, sol och bad, hotellet, besökarna, maten, hur du bokar på nätet, djurlivet, att snorkla och dyka, andra vattensporter, döda skogen och solnedgångarna. Den kommer snart här på bloggen. Håll utkik!

Båda bilderna i inlägget är mina egna från Cayo Levisa.

4 kommentarer

Under resor, Stränder, vackra platser

Havanna – många vackra hus också


Många hus i Havanna är slitna. Men många hus är vackert restaurerade också. Havanna rymmer både och. I det här inlägget vill jag visa upp lite av det som är vackert i Havanna.

Jag berättade igår om att Kubas huvudstad visade sig vara mer sliten än jag föreställt mig. Och att mina föreställningar byggde på de bilder jag sett från Havanna. Bilder som de här. För det finns många vackra hus och vackra miljöer i Havanna också. Och det vill jag ju inte glömma att berätta om. Så klart.

Torget på övre bilden är Plaza Vieja. Det gamla torget. Lägg märke till fågeln.

Kubansk flagga på husfasad i Havanna.

Baksidan av Capitolio med stora teatern i bakgrunden.

Tjusig bil framför Parque Central.

Gatan Paseo de Marti med Teatern, Capitolio i bakgrunden, och Hotel Inglaterra .

1 kommentar

Under resor, vackra platser

Havanna – mer slitet än jag föreställt mig

Det ska sägas först som sist. Jag tyckte om mycket med Havanna: Jag gillade lägenheten vi bodde i. Utsikten mot Capitolio. Vårt stamställe där vi åt god mat. Jag gillade de gamla 50-talsbilarna och flera vackra gamla byggnader som var i gott skick. Men.

Det måste också säga:. Kubas huvudstad Havanna var en betydligt mer sliten stad än jag kunde tro.

Vad är det som gör att du har en viss förväntan på hur en stad ser ut? I vilket skick den är? I mitt fall – och kanske i de flestas – handlar det om de bilder som sprids från en viss plats. Om du bildgooglar ”Havanna” kommer du att mestadels se bilder på hus i gott skick. Samma sak om du kollar taggen #havanna på Instagram. Och de byggnaderna finns ju där så klart också i verkligheten.

Men de välskötta husen dominerar i verkligheten inte gatubilden mer än på några få platser.

Rivningskåkar finns i alla städer. Dåligt underhåll likaså. I vissa städer är det vanligare än i andra. Stonetown på Zanzibar, till exempel, har också många hårt slitna gamla hus. Men där hade jag utifrån bilder jag sett förväntat mig det. Staden var nog till och med i bättre skick än jag befarat.

Med Havannas skick var det tvärt om. Stan är mer sliten än jag hade föreställt mig.





11 kommentarer

Under platsvarumärken, resor

Jetlag – sov till klockan halv ett

Jaha ja. Det var ju det här som inte skulle hända…

Jag har ställt klockan på 9. Den ringer. Jag snoozar. Och snoozar igen.

När jag väl vaknar till ordentligt är min sambo också vaken. Han frågar vad klockan är. Om jag skulle ha tippat i det läget hade jag tippat på tio. Jag har ju snoozat några gånger. Men jag tittar på telefonen: ”12:29”, säger jag.

Då blev det så klart fart på oss att få upp ungdomarna direkt. Men det var ju så dags. Båda sov.

Så här länge har jag inte sovit sedan jag var i 20-årsåldern. Det finns bara en rimlig förklaring: Jetlag. Kroppens inte klocka har inte ställt om från Kuba-tid. Den har valt att vrida oss tillbaka dit. Så nu är det bara att börja om med att vrida tillbaka till svensk tid.

I morgon ringer telefonen 05:19 igen. Som ”varje vardag”. Suck.

På Kuba är det då fortfarande idag i drygt 40 minuter till.

7 kommentarer

Under livet, resor

Kubas historia – del 4 – frihetskrigen

Andra halvan av 1800-talet handlar om Kubas frigörelse från Spanien. Men nya underkastelse inför USA.

Den kubanska flaggan – minus stjärnan som tillkom senare – hissades första gången den 19 maj 1850 av en grupp patrioter som ville bli självständiga från Spanien.

Önskan om självständighet
USAs intressen i Kuba stärktes samtidigt som allt fler kubaner önskade självständighet från Spanien. Allt mer av Kubas sockerexport gick till USA. Och amerikanska företag hade börjat investera på Kuba. När USA:s inbördeskrig var över 1865 blev Kuba än mer intressant för investerare från sydstaterna som ville fortsätta driva plantagejordbruk med svarta slavar som arbetskraft.

1868 sjöngs Kubas nationalsång för första gången inför det som i efterhand kallas tioårskriget. Det startades av frihetskämpen Carlos Manuel de Céspedes. I staden Bayamo utropades så småningom den fria republiken ”Cuba Libre”, hissades den Kubanska flaggan och Carlos utsågs till president.

Men kriget var inte vunnet. Efter tio års krig hade 250 000 kubaner och 80 000 spanjorer dött i striderna. Men Kuba var fortfarande spanskt.

Andra frihetskriget
Därefter följde en kort konflikt ”guerra chica” som ledde till att slaveriet äntligen avskaffades även på Kuba 1886.

Det andra frihetskriget startades 1895 av poeten José Marti. Det är han som senare har fått ge namn åt Havannas internationella flygplats. Han dog i strid men kriget fortsatte utan honom. Med framgång, den här gången, för frihetskämparna.

USA hjälper till
När kubanerna i praktiken redan hade vunnit frihetskriget kom plötsligt USA till rebellernas stöd. Den 3 juli 1898 besegrade den amerikanska flottan den spanska och den 1 januari 1899 överlämnade spanjorerna Kuba till USA.

Och USA lät Kuba bli formellt självständigt 1902 som de lovat. Tomás Estrada Palma blev landets första president. Men Kuba blev i praktiken en lydstat till USA, som hade försäkrat sig om rätten att ingripa i kubanska angelägenheter och övervaka handeln mellan Kuba och andra länder.

Under förevändning att skydda invånare och investeringar skickade USA också militär till Kuba. Som nu ändå – i alla fall pappret – var en självständig stat.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läste inför och under vår resa till Kuba, Första klass reseguider: Cuba och Wikipedia.

Det här var fjärde delen i min serie om Kubas historia. De tidigare avsnitten hittar du här:

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kubas historia – del 2 – Havanna föds

Kubas historia – del 3 – socker blir till vitt guld

Och efterföljande avsnitt här:

Kubas historia – del 5 – i skuggan av USA

Kubas historia – del 6 – epoken Castro

Bilden föreställer en byst av frihetshjälten José Marti som finns på torget i Viñales.

5 kommentarer

Under historia, resor

Cienfuegos – Kubas vackraste stad?

Cienfuegos är Kubas mest franska stad, den enda i landet som har en triumfbåge och den stad i hela Karibien som har flest nyklassicistiska byggnader. Det måste vara Kubas vackraste stad? En elegant skönhet som döljer ett mörkt förflutet bakom den vackra fasaden.

1819 gav den spanske guvernören, som själv hette Cienfuegos, tillåtelse till fransktalande invandrare på Kuba att grunda den stad som kom att få bära hans namn till följd av fransmännens tacksamhet.

Slavuppror på Haiti
Dessa hade till stor del flytt till Kuba från Haiti där ett slavuppror brutit ut 1791. När det hat som slavarna burit i tysthet släpptes loss ledde det till att sockerplantagen på Haiti brändes ner och att de vita som inte flydde dödades. Fransmän kom även till Cienfuegos från Bordeaux och Louisiana.

Läget, slit och slaveri
Staden Cienfuegos placerades på en halvö, inne i en vik vid Kubas södra kust, i den västra delen av centrala Kuba, ca 25 mil från Havanna.

Runt om staden anlades nya sockerplantager med franska ägare och nyimporterade afrikanska slavar som tvangs stå för arbetet. Pengarna till de vackra husen i staden kom från deras hårda slit och hopplösa tillvaro.

Billig hummer i Söderns pärla
Staden som idag är utsett till världsarv av UNESCO har 150 000 invånare är huvudstad i provinsen Cienfuegos. Den kallas ”La Perla del Sur” (Söderns pärla).

Gatorna är breda och ljusa som franska boulevarder. Huvudgatan Paseo el Prado som går från norr till söder kantas av kokospalmer och andra träd i allérader. Längs denna gata ligger de flesta av stadens restauranger. Vårt stamställe här blir restaurang El Lobo, som ligger på nummer 4226 på denna gata. Här äter vi de billigaste skaldjursrätterna under hela vår Kuba-vistelse. Menyn finns bara på spanska. Hummer (langosta) eller scampi-räkor (gambas) med eller utan vitlök (ajillo) med vitt eller svart ris, sötpotatis och ett par andra grönsaker till kostar 60 kr. Och smakar såå gott!

Många kupoler
Västerut från Paseo el Prado går den eleganta gågatan San Fernando med vackra stenplattor, bänkar och palmer i dungar, som leder fram till parken José Marti som omges av några av stadens allra vackraste byggnader; Katerdralen som ligger öster om torget/parken har två klocktorn med olika höjd. Regionens byggnad, Antiguo Ayuntamiento, som har en stor röd kupol och ligger i söder sägs ha Capitolio i Havanna som förebild (en byggnad som i sin tur för övrigt har Capitolium i Washington D.C. som sin förebild). Palacio Ferrer i väster byggdes i början av 1900-talet av en sockermagnat och har en blå kupol.

Utanför centrum-halvön är bebyggelsen lägre och enklare, men oftast vackert målad och i hyggligt skick (jämfört med i Havanna till exempel).

Badutflykt
Cirka 25 minuter i bil söder om Cienfuegos ligger den fina stranden Playa Rancho Luna. Stranden är fin och där finns små kiosker där du kan köpa öl och läsk. Ingen trängsel. Lite småsten på botten men mest sand. Ganska höga vågor. Turkost vatten.












6 kommentarer

Under historia, resor, vackra platser

Att lämna 14 dagar på Kuba bakom sig

Jag sitter på flight TK 183. Det är förmiddag den 8 januari 2019. Det här med flyget skulle visa sig vara ett misstag. Jag trodde att det jag bokat var ett direktflyg mellan Havanna och Istanbul. Men flighten jag bokat går via Caracas i Venezuela. Hoppsan! Men det är bara att gilla läget. Nu får jag i alla fall gott om tid att sammanfatta våra 14 dagar på Kuba.

Vi sitter alltså på flyget men jag tänker på vad Fredrika Bremer skrev den 8 maj 1851 när hon just skulle lämna Kuba:

”Jag har druckit nytt liv på Kuba, men leva kunde jag inte där. Det kan jag blott där ett liv i frihet lever och växer.”

Själv känner jag lite likadant.

Kuba är inget helt fritt land. Har väl aldrig varit. Ja, kanske innan européerna anlände i så fall. Men friheten i de indiansamhällen som först fanns på Kuba vet vi inte så mycket om. När Fredrika Bremer var på Kuba reagerade hon mot slaveriet. Landet var också hårt tuktat som en spansk koloni. Sedan blev Kuba formellt fritt men i praktiken en lydstat till USA och dessutom diktatur. Kanske var Kuba som mest fritt precis efter revolutionen. Mer självständigt än någonsin är landet idag, men någon liv i riktig frihet finns inte heller för dagens kubaner.

Jag skulle nog bli tokig av att bo här. Men det har varit väldigt intressant att vara på besök. Avkopplande och trevligt. Det här är vad vi har upplevt dag för dag:

Dag 1
Vi anländer tidigt på juldagsmorgonen till flygplatsen José Marti i Havanna. En av våra väskor anländer inte. Vi har ändå tur. Vissa passagerare har blivit av med allt sitt incheckade bagage. Den av våra väskor som fattas innehåller våra necessärer och några påsar med tomteskum som vi tänkt ge som present till våra bo-värdar på Kuba. Som tur är har jag för första gången någonsin köpt sådana där återförslutbara enliterspåsar och har därför med tandkräm, tandborstar och deo i handbagaget. Solskydd och mitt schampo har av en slump hamnat i medicinväskan i en av de väskor vi får ut. Så vi klarar oss ganska bra utan väskan som saknas.

Väl framme i Cienfuegos går vi en runda in till stan och hämtar ut pengar ur en bankomat. Konvertibla pesos. Redan till klockan fem på eftermiddagen har jag sedan i förväg beställt julmiddag till oss i huset vi bor i. Vi får hummer med potatis och massor av grönsaker. Bland annat jättegod avocado. Och dessutom rostat fläskkött som vi knappt ens orkar smaka en bit av. Jättemycket mat. Och gott!

Dag 2
Vi gör en utflykt till staden Trinidad som är en mysig liten landsortsstad med kullerstensgator som en gång var centrum för den tidigaste sockerproduktionen på Kuba. Gatorna är för avrinningens skull formade med lågpunkten i mitten.

Det märks direkt att det här är ett populärt stopp i backpacker-svängen. Det syns på de resenärer vi möter men det är också på utbudet av barer och restauranger som är karakteristiskt. Jag dricker en kopp svart te med mjölk – något som inte är helt lätt att få tag på på Kuba och min sambo Anders tar en mojito på baren som har samma namn som drinken.

Äter gör vi på en restaurang som Anders sett ut. Jag tar två tapas-rätter: fisk och friterade majsbollar. Gott! De andra tar pasta och får vänta länge på maten.

På eftermiddagen upplever vi hur krångligt det kan vara att få tag i vardagliga varor som schampo och rakhyvlar på Kuba. De ska vara till Anders. Vi är tillbaka i Cienfuegos. Efter besök i många affärer slutar det med ett inköp av det sista paketet engångsrakhyvlar för damer i en affär. Och schampo i en annan.

Dag 3
Det blir en promenad in till Cienfuegos centrum innan vi åker ut till stranden Rancho Luna som jag skrivit om tidigare.

Inne i Cienfuegos växlar vi pengar på banken. En intressant upplevelse. Banken är full av folk, som förr i tiden i Sverige. Alla måste sitta ner medan de väntar. De släpper inte in fler i lokalen än vad det finns sittplatser. Vi får någon slags snabbspår med vår kölapp och kommer fram direkt. Endast en person får stå framme vid luckan. Anders växlar euro till konvertibla pesos.

När vi är inne i stan passar vi på att äta och jag hinner också med en snabb fotorunda på torget. Frågan är om inte Cienfuegos är Kubas vackraste stad?

Dag 4
Dags att åka vidare. Det blir en lång dag i taxi. Först åker vi tillbaka till flygplatsen utanför Havanna för att hämta vår saknade väska.

Det är världens kaos vid avdelningen för förlorat bagage, som ligger i en separat byggnad intill ankomsthallen. Folk står och väntar lite huller om buller vid ett snöre. Jag frågar personalen och vi visas in i en annan byggnad. Där knappar en dam in uppgifterna från vår bagage-tagg i sin dator, rycker på axlarna och säger att väskan kanske finns i den andra byggnaden. Vi får se. Det är Anton och jag som ska hämta ut väskan eftersom den står i hans namn. Men det är bara mig de släpper in för att titta efter väskan. Den finns där och vi är glada att ha fått den tillbaka. Jag passar på att växla lite pengar också när vi ändå är på flygplatsen. Väl tillbaka vid bilen upptäcker vi att väskan gått sönder. Det är en stor spricka på ena sidan. Och den som var helt ny! Men vi orkar inte bråka om det. I alla fall inte här och nu.

Ytterligare några timmar senare är vi framme i Viñales. Det är inte heller den här gången helt lätt att hitta boendet, som inte heller den här gången ligger på någon av de två olika platser som vi fått via appen Airbnb. Men chauffören frågar sig fram. När vi är framme ska han åka hela vägen tillbaka till Cienfuegos medan vi kan njuta av utsikten från boendets veranda som är anlagd på en betongplatta, ovanpå en gammal pool som tagits ur drift. Och krypa in under myggnäten på våra rum.

Dag 5
Vi promenerar längs landsvägen mot en restaurang inne i nationalparken Viñales som jag sett ut på min offlinekarta som jag laddade ner redan hemma i Sverige.

Längs vägen möter vi män som rider eller kör med häst och vagn, gamla amerikanska bilar från 50-talet, nyare ryska och östtyska bilar samt ännu nyare franska och koreanska. Inte så många dock. Trafiken är ganska gles. De flesta bilar vi möter är taxibilar. Antingen statliga, gula, eller privata i olika färger. Vi möter en och annan lastbil också. Ibland med många passagerare på flaket. Motorcyklar, vanliga cyklar och cykeltaxi hör också till gatubilden.

Vi ser också många djur. Mest hästar. Några kor. Intill varje kreatur en vit häger. Höns och grisar. Det odlas mycket majs på åkrarna. Längs vägen står många vackra träd. Husen är enkla men ser mestadels välskötta ut och är målade i glada färger. Och bergslandskapet som vi vandrar mot är intagande i sin skönhet.

Väl framme upptäcker vi att vi måste gå igenom en grotta för att komma till restaurangen jag sett ut. Även om det kostar entré ser jag det som en bonus.

Jag skickar ett digitalt vykort från den här dagen via bloggen.

Dag 6
Vi vandrar först en bit på huvudgatan genom Viñales, förbi torget och kyrkan, innan vi svänger höger, norr ut för att vandra på grusvägar och stigar genom ett jordbrukslandskap i utkanten av nationalparken. Anton som är 15 år frågar om han får låna min systemkamera. Det får han, så klart. Han fotograferar mest blommor.

Jag kommer att tänka på när han var ett par år gammal och utbrast ”blommoá” lyckligt och pekade varje gång han såg en blomma. Jag tänker att jag borde lära honom mer om blommor som uppenbart är ett genuit och spontant intresse som han delar med mig, men som jag allt för sällan uppmuntrar.

Vi blir invinkade på en kombinerad restaurang och småskalig tobaksanläggning. Vi blir visade hur tobaken torkar och en man i cowboyhatt visar hur han rullar cigarrer som han limmar ihop med honung. Anders provröker några bloss. Albin som är 13 år och starkt emot rökning blir mycket upprörd.


Foto: Anton Hansson

Dag 7
Vi lämnar Viñales klockan åtta på morgonen i den skruttigaste taxi vi åker i på hela resan. Det är en liten vit bil av öststatstyp. Att den helt saknar säkerhetsbälten och halvt fjädring är bara början. Men att åka med sådana bilar är en del av charmen med Kuba!

Jag har drabbats av lite turistmage men resan går bra. Jag kan vänta med nästa toabesök tills vi är framme vid den den lilla hamnen, som mest bara är en liten brygga.

Båten till ön Cayo-Levisa avgår klockan 10:00 från Palma Rubia, som platsen heter. Vi är där en halvtimme innan avgång. Blir avprickade på en lista på resortens lilla färjeterminal.

Båten lägger till vid öns brygga som finns på öns södra sida som är kantad av mangrove-skog. Vi går på en brygga tvärs över ön som är precis så vacker som jag föreställt mig. Dagen ägnar vi åt att checka in, bada och sola, läsa lite och varva ner.

Jag skickar en nyårshälsning via bloggen.

Kvällen ägnar vi åt att fira in det nya året med stor nyårsbuffé i hotellets restaurang. Sand på tårna i nyårssandalerna. Stjärnklart på stranden. Vi ser Orion och Vintergatan bland himlens alla stjärnor.

När vi sätter oss till bords är där en liten, liten ödla på bordet. Den är blick stilla och jag hinner undra om den är av plast innan den kvickt kilar iväg. All personal deltar i underhållningen som består av sång, musik, dans och maskeraddräkter. Till och med kockarna dansar.


Dag 8
Vi fortsätter att ta det lugnt och koppla av på förmiddagen. På eftermiddagen går vi en promenad till öns östra delar. Jag vandrar barfota. Det är lite känslan av ett förlorat paradis. Som efter den stora katastrofen. Döda träd i den vita sanden. Massor av döda träd. Som om vi vore bland de sista människorna på jorden följer vi spår i sanden efter andra människor. Flera har gått barfota. Vi passerar ett par stinkande dypölar. Doften går inte att ta miste på. Det är svavelväte. Det luktar förruttnelse i frånvaro av syre. Det är nyårsdag och festen är över.

Ett tecken på liv: Pelikaner dyker efter fisk i vattnet. Plötsligt står där också en man i våtdräkt och lyssnar på musik ur stora hörlurar – och magin är bruten.

Strax därefter ser vi också ett par människor stå långt ute i det turkosa vattnet. De kramas och pussar varandra. Jordens undergång är nog inte här ännu – trots allt.

Längst ut till öster finns ett hav av vit sand – som en mindre öken. Här finns soltak som är under förfall och en pytteliten bar som märkligt nog är både bemannad och öppen.

Dag 9
Sol och bad på förmiddagen. Jag läser en bok av Thomas Gustafsson om Kuba. Albin som är 13 år är mer för att bada än storebror som är två år äldre som helst ligger på solstolen och vilar. Det är därför mest Anders som kastar boll med Albin i vattnet idag.

För andra eftermiddagen i rad ser jag ett streck med pelikaner som rör sig i en böljande rörelse över det turkosa vattnet, från öster mot väster. Det är mycket vackert. Som poesi för ögonen. Jag svär en ramsa över att jag inte har någon kamera med mig.

På kvällen vandrar vi alla fyra bort till öns västra spets där vi förutom solnedgången tittar på någon form av strandpipare som far runt i en väldig fart i vattenbrynet.

Vi är inte helt ensamma här borta, men det är ingen större trängsel. Nästan exakt klockan sex på kvällen passerar solen horisontlinjen just där det ligger en annan liten ö.

Dag 10
Vår minisemester i semestern, långt borta från världen, börjar gå mot sitt slut.

Det här är den sista hela dagen på Cayo Levisa, som är som en levande foto-tapet från 80-talet. Vi följer i stort sett samma ritual som de senaste dagarna: Efter frukosten går vi tillbaka till vårt lilla hus, borstar tänderna och byter om till badkläder. Anders och pojkarna går före för att paxa samma fyra solstolar innan dagsturarna kommer med förmiddagsbåten.

Ett avsteg från ritualen: Den här dagen testar jag att fotografera med min nyinköpta Gopro-kamera under vattnet. Jag letar efter en sådan där stor röd sjöstjärna som jag sett här ett par gånger men hittar ingen. Mest är det sjögräs som jag fotograferar. Jag är inte jätteimponerad av kameran så här långt, men den är i alla fall behändig att ha med sig. Och lätt att manövrera under vatten. Dock saknar den någon form av ögla att fästa ett snöre i för densom vill försäkra sig om att inte tappa kameran i vattnet.

Några timmar på stranden och sen är det dags för lunch. Efterhand som dagarna gått efter nyåret blir det mindre och mindre att välja på på buffén. Frukten till exempel. Första dagarna fanns det färsk ananas, papaya och vattenmelon. Först tog ananasen slut. Sedan papayan. Nu kommer burkfrukten fram. Kokta päron. Det funkar ju det också. Men är inte lika exotiskt.

Den här eftermiddagen vill pojkarna vila på rummet och spela på sina iPads och telefoner, trots att de inte har någon wi-fi på rummet. Det får de. Anders följer med mig och snorklar en runda. Sedan softar vi på stranden. Jag läser. Den här gången har jag med mig kameran. Men inga pelikaner visar sig.

Dag 11
Både på väg till och från frukosten vandrar jag barfota längs vattnet och fotograferar palmer och hav med mobilen. Jag kan inte få nog av vyerna men vill spara på minnesutrymmet i storakameran till kommande dagar och Havanna.

Jag och Anders tar ett sista dopp i havet innan det är dags att packa. Men ungdomarna avstår från att bada. Det börjar bli länge sedan som det var de som tjatade om att få doppa sig och som vi närmast fick slita upp dem ur vattnet. Loja tonåringar har det blivit av dem.

Efter lunchen, klockan 13:30, avgår båten mot Palma Rubia och taxin som vi beställt. Det är en gul statlig taxi. Bekväm och med luftkonditionering.

Det är ren tur att jag i sista sekunden ute på ön, via Airbnb-appen fått tag på rätt adress till lägenheten vi ska bo i. Det var så pass i sista sekunden att det är först i Havanna som jag märker att meddelandet ligger i inkorgen. Och det är tur. För i Havanna har vi inte tillgång till något internet än och även denna gång har Airbnb själva angett två olika lägen för boendet – som båda är fel!

Från balkongen på vår lägenhet i Havanna ser vi solen gå ner bakom Capitolio innan vi äter kvällsmat på det som ska bli vår favoritkrog i Havanna: El Dandy som ska ha en svensk-kubansk ägare, bilder på Olof Palme och Stockholm på väggarna bland vackra och konstnärliga foton från Kubas sociala liv. Maten på menyn är spansk, italiensk och mexikansk. Jag tar fredags-tacos med kyckling, som är så långt ifrån den svenska varianten du kan komma, och nästan mer mexikanska än i Mexico. Med koriander, lime och allt. Jättegott!

Dag 12
Första förmiddagen i Havanna kommer vi runt de flesta sevärdheterna i gamla stan, Habana Veija. Bland annat ser vi den gamla fästningen, Castillo de Fuerza, där den spanske guvernören flyttade in 1577.


Havanna är mer slitet än jag föreställt mig. Mer slitet än de städer som vi tidigare besökt på Kuba. Här finns gott om vackra byggnader, men endast ett fåtal har rustats upp till sin forna glans. Den gamla parlamentsbyggnaden, som förhoppningsvis kan bli parlament igen en dag, med fler än ett parti, håller på att rustas upp just nu.

Det är lätt att förstå varför staden kallas ”Karibiens slitna pärla”.

Dag 13
Den här förmiddagen ägnar vi åt revolutionsmuseet. Det är inhyst i det gamla presidentpalatset där bland andra diktatorn Batista tidigare har bott. Det är naturligtvis ett symboliskt val av lokal. Att entrén kostar 8 lokala pesos för kubaner och 8 konvertibla pesos, som är värda 25 gånger mer, för oss utlänningar är så klart också symboliskt. Men också krass fördelningspolitik mellan oss utlänningar som har hårdvaluta och de kubaner som oftast inte har det.

I det vackra palatset berättas en ganska rak historia om hur revolutionen gick till och hur Kuba under årtionena efteråt omformades till ett kommunistiskt land. Historien berättas mestadels med text på papper (på spanska och engelska) och gamla svartvita fotografier. Några konstverk finns där också, ett par vaxdockor, en gigantisk kubansk flagga och därtill, utanför byggnaden, båten som revolutionärerna landsteg på Kuba med 1956 och ett antal militärfordon.

Det är lätt att sympatisera med revolutionens ideal, de första årens framgångar inom utbildning och sjukvård och den tuffa kampen mot USAs ständiga försök att diktera den framtida utvecklingen för landet. Däremot kan jag inte sympatisera med bristen på demokrati och fundera över varför ekonomins hjul snurrar så långsamt.

På eftermiddagen promenerar jag och Anders runt lite i Havanna, medan pojkarna som åkt på lite turistmage vilar sig i lägenheten. Vi besöker bland annat Hemingways gamla favoritbar i Havanna, Floridita. Det är en turistfälla så klart, med dubbla priser mot andra ställen, men lite kul. Och Hemingway står själv och hänger vid baren än idag, men nu i form av en bronsstaty.

Dag 14
På förmiddagen tar vi det lugnt. Både pojkarna och Anders har nu turistmage att kurera. Till lunch äter vi vitt bröd med vitlöks- och basilikaolja på vårt andra stamställe i Havanna: km Zero. I brist på te dricker jag två glas guava-juice.

Efter en kort promenad runt det tidigare parlamentet får jag en kopp te på terassen till hotel Inglaterra. En orkester spelar typisk Kubansk musik. Den äldre mannen som spelar bas har den vänd från publiken. En man spelar trummor, en annan olika rytm-instrument, en gitarr och en sjunger enbart.

De karibiska rytmerna är ständigt närvarande på den här ön. På alla restauranger och caféer, på gator och torg. Även på natten, när man helst vill ha lugn och ro och sova. Är det inte live så finns det musikspelare.

På kvällen äter vi tidig kvällsmat på El Dandy innan det är dags att packa och gå och lägga sig för att kliva upp klockan fem nästa morgon och, för första gången under vår Kuba-vistelse, åka amerikanare. Vi ska åka till flygplatsen under Karibiens stjärnor. För att sedan sätta oss på det här flyget som jag sitter på när jag skriver dessa ord och där vi nu serveras ”chicken or fish” någonstans mellan Caracas och Istanbul medan jag drömmer mig tillbaka till Kubas ljumma vindar, turkosa vatten, böljande rytmer och – faktiskt – mestadels goda mat. Mer om det i ett senare kapitel.

När det här inlägget postas har det hunnit bli den 9 januari och min födelsedag och vi väntar på flyget till Köpenhamn i Istanbul.


Flygresorna till och från Kuba har jag klimatkommpenserat genom att låta plantera träd för 750 kr per person i VI-skogen. Vad bilderna föreställer hoppas jag framgår av texten.

15 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, samhälle och politik, vackra platser, Vandra

Kubas historia – del 3 – socker blir till vitt guld

En viktig del av Kubas historia är historien om hur socker blev basen i den Kubanska ekonomin.

Sockerrör växte inte naturligt i Amerika. Men på sin andra resa till Amerika tog Columbus med sig rötter av sockerrör från Kanarieöarna som planterades på Hispaniola, den del av ön som idag är Dominikanska republiken.

Först tobak
De första kolonisatörerna som bosatte sig på Kuba hade med sig sockerrörsplantor redan 1506, men det blev inte någon storskalig odling då. Spanien lät de olika kolonierna få olika ansvarsområden. Det var Hispaniola som fick bli sockerproducent. Fastlandet levererade guld, silver, kaffe och choklad. Kubas uppgift var i någon mån att leverera tobak, även om varan ännu inte vunnit någon bredare popularitet, men framförallt att odla livsmedel till fartygstrafiken.

Det spanska tronföljarkriget i början av 1700-talet ledde till att den spanska staten efter kriget behövde stärka sina finanser. Därför infördes ett statligt tobaksmonopol på Kuba 1717.

Detta var i samma veva som tobak blivit den nya innegrejen i Europa; societetsdamerna sniffade lukttobak, deras män rökte cigarrer och män i lägre samhällsklasser rökte pipa.

Såldes till underpris
Det hade alltså kunnat vara strålande affärer för Kubas bönder. Istället tvingades de sälja tobaken till kraftigt underpris till den spanska statens uppköpare. Och inte nog med det. 1740 fick det kungliga handelsbolaget monopol på all handel med Kuba.

Bönderna flydde
Vid mitten av 1700-talet fick många kubanska tobaksbönder nog, sålde sina täppor runt Havanna och flyttade längre västerut där de startade nya odlingar. Där var jorden bättre för just tobaksodling samtidigt som de var längre ifrån de statliga kontrollanterna. De kunde då sälja mer till smugglare och tjäna mer pengar. Så uppstod tobaksodlingarna i dalarna i det vackra bergslandskapen runt den lilla staden Viñales.

Kort brittiskt styre
När det europeiska sjuårskriget hade utvidgats till Karibien intogs Kuba och blev brittiskt under 11 månader. En kort tid som blev helt avgörande för Kubas utveckling. Britterna släppte handeln med socker och afrikanska slavar fri. Och plantageägarna tog för sig. När Kuba åter blev spanskt gick det inte att helt vrida klockan tillbaka. Nu hade socker odlat av svarta slavar blivit Kubas vita guld. Tusentals slavar piskades ihjäl under de år som Kubas skogar förvandlades till öppet landskap.

Staden Trinidad centrum
Den kubanska staden Trinidad, som idag är ett världsarv och mycket populär bland turister, vi har också besökt den, blev centrum för sockerproduktionen. Staden blomstrade och formades till en spansk drömstad i tropikerna med gator i rutnätsmönster. Gatstenen hämtades från Europa som barlast när de skepp som transporterat socker skulle tillbaka till Kuba.

Staden Matanzas, som ligger nära turistorten Varadero, hade varit centrum för köttproduktionen men slog nu också om till socker. Insaltat kött började importeras till Kuba mot slutet av 1700-talet. Den inhemska köttproduktionen hade trängts undan. För det fanns så oerhört mycket pengar att hämta när européerna bara inte kunde få nog av socker.

Beroendet
Och så hade Kuba blivit beroende av socker. Av de pengar som sockerexporten drog in. Den första stora sockerkraschen 1857, när råvarupriserna föll kraftigt, blev därför ett hårt slag mot Kubas ekonomi.

Men Kubas sockerproduktion fortsatte ändå. Och under första världskriget skulle så småningom stigande sockerpriser, på grund av att kriget hindrade Europas sockerbönder att odla, leda till den största sockerboomen någonsin på Kuba. Den kom att kallas ”miljondansen”. Priset på socker tiodubblades och Havanna förvandlades på bara några år till en världsmetropol.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läser inför vår resa till Kuba, Första klass reseguider: Cuba och Wikipedia.

Det här var tredje delen i min serie om Kubas historia. De tidigare avsnitten hittar du här:

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kubas historia – del 2 – Havanna föds

Och efterföljande avsnitt här:

Kubas historia – del 4 – frihetskrigen

Kubas historia – del 5 – i skuggan av USA

Kubas historia – del 6 – epoken Castro

Bilderna i detta inlägg är från staden Trinidad och vårt besök där. Och jodå, vi är kvar på Kuba. Just nu i vår lägenhet i Havanna där alla tre övriga i familjen kurerar lättare magsjuka.


9 kommentarer

Under historia, resor