Mitt tvåfrontskrig om flyget och klimatet på sociala medier

– Krönika –

Jag har egentligen en grundregel på sociala medier: att inte säga emot folk som har fel. Att föra resonemang utifrån olika utgångspunkter och därmed olika synvinklar är en sak. Det fungerar oftast bra. Tillför något till både mig och den jag diskuterar med. Men att tala om för någon att de faktiskt har helt fel. Not so much. Effektivast är därför att bara bläddra förbi alla felaktiga påståenden.

I den senaste tidens debatt om klimatförändringarna och flyget har jag dock inte lyckats så bra med att låta bli att säga emot, måste jag erkänna. Och det värsta är att jag tycker att ungefär alla har fel. Ett bra utgångsläge för att göra sig impopulär. Jag krigar på två fronter samtidigt och kan omöjligt vinna kriget.

Den ena fronten är mot dem som försvarar sitt eget flygande med tusen argument som inte håller. Allt ifrån rena klimatförnekare som påstår att det inte finns några bevis för att en klimatkris överhuvudtaget existerar till dem som menar att det ändå är kört, via de många som slungar procentsatser hit och dit för att bevisa sin egen betydelselöshet.

Den andra fronten är emot dem som menar att klimatkompensation bara är till för att ”döva samvetet” och ”köpa sig fri” och därför gör mer skada än nytta.

Den dummaste teori jag vet är att hela forskarvärlden skulle vara en sammansvärjning som hittat på klimathotet för att få pengar till sin egen forskning. För det första: det är rimligen här och nu mycket mer pengar i dagens oljeindustri än i framtida generationers överlevnadsmöjligheter. Försök själv att få ut ett rejält forskningsanslag från ofödda generationer så ska du få se hur lätt det är. För det andra: forskares vanligaste drivkraft är att lära sig mer om världen för att ställa denna kunskap till mänsklighetens förfogande. För det tredje: det råder ingen brist på forskningsfält där mer kunskap behövs, så varför hitta på ett?

Men att på nätet tugga emot mot klimatförnekare är lönlöst. Tro mig, jag har försökt.

Vad gäller procentsatser hit och dit så är det lätt att inför alla problem i världen hävda att ”jag är bara en droppe i havet”, men då har du kanske glömt bort att det är alla droppar som tillsammans utgör havet? Varför röstar du ens i allmänna val? Din röst gör ju ingen skillnad? Jo därför att det är ju allas röster tillsammans som… Ja, just det.

Vad gäller att det redan är kört för mänskligheten så vägrar jag tro det. Och om det nu ändå skulle vara så, så är det väl bättre om undergången ligger så långt in i framtiden som möjligt?

Och till dem på den andra fronten. Jag har skrivit förut och förklarat varför klimatkompensation faktiskt fungerar under den tid det tar att ställa om samhället. Jag har länkat till det inlägget många gånger de senaste månaderna. Men tror ni att någon håller med? Nej, i det läger där både klimatkrisen och där det egna ansvaret är accepterade faktum är det inget annat än att helt avstå ifrån att flyga iväg på semester som räknas.

Att tala om för någon att de har fel på sociala medier leder bara till gräl. Eller i bästa fall att de ignorerar dig. Aldrig att du lyckas omvända någon.

Jag ska därför verkligen försöka hålla tyst i de här frågorna när någon hävdar en bestämd uppfattning. Däremot när någon öppnat en dörr för att se frågan ur olika synvinklar; då diskuterar jag gärna vidare om hur vi får fler att kompensera för de flygresor som de ändå inte tänker avstå ifrån att göra. Och hur vi ställer om samhället även bortom flygets påverkan. Och hur vi får med oss klimatförnekarna på den resan.

Och jag är ganska övertygad om att hela den här intensiva debatten som pågår om flyget och klimatet just nu kommer att leda fram till just det: att fler klimatkompenserar, ja kanske till och med till en obligatorisk klimatkompensation för alla flygresor.

Och att om vi kommer dithän har redan en hel del förändrats.

Lämna en kommentar

Under krönikor, miljö, resor, samhälle och politik, sociala media

Vintergäck


Idag har vi haft en fin vårdag i Blekinge.

Vintergäck i full blom.

4 kommentarer

Under blommor, vår

5 snabba (mitt i februari 2019)

#1. Blondinbellas flygskam i Doha
Flygskammen träffar den här helgen entreprenören Isabella Löwengrip, tidigare Blondinbella, med full kraft. Hon publicerade igår en bild på Instagram där hon befinner sig på en strand i Doha. Och hennes följare rasar: ”Fattar att det är svårt att låta bli att flyga i jobbet, men varför inte ta en ‘weekend vacay’ i Sverige? Sol är inte en rättighet. Du behöver inte flyga överallt”, lyder en kommentar som så här långt fått 906 gillamarkeringar av andra instagramnare. Det går naturligtvis inte att utesluta att det är en medveten strategi från Isabellas sida för att få publicitet; att först be Greta Thunberg om hjälp att leva mer hållbart och sedan nästan direkt flyga iväg på en weekend enbart för att vila. Om det är ett PR-trick kan vi kanske räkna med ännu en skamsen avbön lagom till att helgen är slut?

#2. Tar flygpaus
Senast i raden av kända personer som lovar att stanna på marken är journalisten Fredrik Strage. Dock gäller inte löftet för alltid utan för 2019. Han gör det i en inlåst krönika på DN men också i en instagram-post. Några citat som sipprat ut från den inlåsta krönikan: ”Mina 7750 Eurobonuspoäng känns inte längre som en tillgång, utan som ett bidrag till mänsklighetens död. Jag har samlat Eurofonuspoäng, som Killinggänget en gång uttryckte det.” Och: ”Att sluta ge sig upp i det blå är ett litet pris att betala för att slippa förebråelserna i en framtida ‘Mad Max’-öken.”

Själv lovar jag fortfarande inte att sluta flyga, även om jag inte har någon flygresa bokad framöver, men att fortsätta att klimatkompensera mina flygresor.

#3. Sportlovet
Nu är det sportlov med stort ”S” som i Skåne, Småland och Södermanland. Men också bland andra Blekinge och Östergörland har lov nu. Vecka 8 är den veckan då flest kommuner har sportlov. Motsvarande cirka 37 procent av Sveriges befolkning. Många jag känner är därför iväg till fjäll och alper på skidsemester. Trevlig resa, önskar jag dem. Själva stannar vi tyvärr hemma i år. Under just sportlovet, vill säga.

#4. Kina stänger basläger vid Everest för turister
På tal om berg. Att bestiga väldens högsta berg har aldrig lockat mig, men många andra. De flesta som bestiger Mount Everest gör det från Nepal. Alternativet är att bestiga berget med utgångspunkt från Tibet. Där finns ett basläger som nu blivit så nedskräpat att kinesiska myndigheter beslutat att stänga lägret för turister som inte har tillstånd att bestiga berget, rapporterar BBC. Det är det enda av baslägren som nås med bil och situationen har nu alltså blivit ohållbar. Den som vill turista på den här sidan av väldens tak får nu nöja sig med att besöka ett kloster på 5 200 meter över havet. Längre kommer du numera inte utan rätt tillstånd.

#5. SJ har äntligen släppt påskresorna
På tal om berg och fjäll så har Trafikverket äntligen blivit klara med planeringen och SJ har öppnat bokningen till och från Norrland, liksom på flera andra sträckor i landet, i påskveckan. Och redan i onsdags började det tyvärr bli fullt på vissa nattåg. Så skynda att boka!

Lämna en kommentar

Under 5 snabba, hållbart resande, instagram, resor, tåg

Maten på Kuba – bättre än sitt rykte! – med tips på restauranger

Inför vår resa till Kuba hade jag läst att maten där är jättetråkig. Så illa var det inte alls. Kuba är väl inte precis Italien, vad gäller maten. Men där finns mycket gott att äta. Men det ska sägas att maten bitvis är ganska tråkig också. Så om du vill hitta den riktigt goda maten bör du läsa på i förväg.

Äta frukost
Bor du på Casa Particular så ingår normalt inte frukost i rumspriset. Däremot kan det i regel köpas till. För en oftast fantastisk frukost betalar du vanligen 5 cuc per person och dag (1 cuc, konvertibel peso är värd lika mycket som en amerikansk dollar). Då inågår troligen kaffe men inte alltid te (särskilt svart te tycks det råda brist på), juice, färsk frukt och kanske pannkaka eller ägg och/eller bröd med pålägg. Att köpa till frukost på Casa Particular rekomenderas verkligen!

Färsk frukt är gott!

Papaya och banan på en pannkaka.

Första middagen
Den första middagen på Kuba har jag beställt i förväg hemifrån Sverige. Vi äter den på vårt första boende, ett Casa Particular i Cienfuegos. Jag har betalat 20 amerikanska dollar per person för denna middag. Då ingår inte dryck. Det får vi köpa till på plats. Men vi får fantastiskt mycket mat och särskilt hummern och avokadon smakar väldigt, väldigt gott. Förutom det som syns på bilderna nedan fick vi även ugnsstekt griskött men det orkade vi inte mer än smaka på.

Typisk kubansk bönsoppa till förrätt.

Avokado och oliver.

Mat i Trinidad
I den lantliga staden Trinidad äter vi på en restaurang som Anders sett ut. Den heter La Botija, finns på adressen Calle Amargura 71 B och har 4,4 stjärnor i betyg på Google. Jag tar två tapas-rätter: fisk och friterade majsbollar. Gott! De andra tar pasta men får vänta länge på maten.

Friterade majsbollar.

Stekt fisk.

Mat i Cienfuegos
Två kvällar i rad äter vi på den lilla restauranen El Lobo som ligger på adressen Paseo el Prado 4226. Restaurangen finns inte med på Google Maps men sök på Big Bang Cafeteria som ligger vägg i vägg så hittar du hit. Här äter vi de billigaste skaldjursrätterna under hela vår Kuba-vistelse. Menyn finns bara på spanska. Hummer (langosta) eller scampi-räkor (gambas) med eller utan vitlök (ajillo) med vitt eller svart ris, sötpotatis och ett par andra grönsaker till kostar 6 cuc, knappt 60 kr. Och smakar såå gott!

En lunch äter vi på en restaurang som heter Paris, den ligger nära Plaza José Marti på en tvärgata till San Fernando. Vi äter pizza som smakar helt okej. Jag åker på lite turistmage senare på dagen men det behöver inte alls ha berott på pizzan.

Hummer för 60 kronor på El Lobo i Cienfuegos.

Pizza med ananas på restaurang Paris i Cienfuegos.

Längs vägen
På väg i en taxi mellan Cienfuegos och Viñales. Inte långt från flygplatsen i Havanna ber jag vår taxichaufför se ut något ställe där vi kan äta. Han förstår inte engelska så jag mimar att jag äter. En liten stund senare stannar han vid en restaurang som heter Los Kcharritos. Där äter vi stekt kyckling med vitt ris. Vi bjuder chauffören på maten.

Stekt kyckling med ris.

Mat i Viñales
Inför första dagens vandring tittar jag ut en restaurang dit vi kan vandra längs stora vägen, och dit det är ungefär fyra kilometer enkel väg: Cueva de los Cimarrones. Väl framme upptäcker vi att vi måste gå igenom en grotta för att komma till restaurangen jag sett ut. ”Cueva” betyder så klart grotta! Det hade jag inte tänkt på. Även om det kostar entré ser jag det som en bonus. Entrén till grottan med restaurangen är 3 cuc per person men gratis för barn under 10 år.

Maten kostar 13 cuc per person. Det är lite myggigt på platsen som annars är mysig med fin växtlighet och fågelsång. Och en söt hundvalp. Maten är sådär. Den färska frukten smakar gott men vi får på tok för mycket kyckling och riset med rökt griskött smakar ungefär som en askkopp luktar. Inte särskilt gott med andra ord. Många som har kommenterat platsen på TripAdvisor tycker att det är en turistfälla och det är det kanske, men eftersom vi inte förväntat oss mer än en en restaurang tyckte jag ändå att det här var lite kul. Men den verkliga behållningen av dagen är vandringen hit och härifrån.

På kvällarna äter vi på El Olivo. Restaurangen ligger på huvudgatan i Viñales som heter Salvador Cisneros. På nummer 89. Här serveras god medelhavsinspirerad mat. Första kvällen äter jag vegetarisk pasta med getost och spenat. Femtonåringen äter en köttbit. Det är enda gången under vår resa på Kuba som någon av oss äter stekt eller grillat nötkött. Köttet var väldigt rött men annars mycket gott.

Mycket mat på Cueva de los Cimarrones.

Ris med griskött som smakar askkopp.

Vegetariskt på El Olivo – riktigt gott!

En rejäl köttbit på samma ställe.

Mat på Cayo Levisa
Vi bor några dagar på den vackra tropiska ön Cayo Levisa. Många som recenserat det enda hotellet på ön är så pass missnöjda med maten att vi faktiskt blir positivt överraskade. Så illa är det inte ändå! Detta är ett statligt hotell och de har verkligen inget gott rykte bland turister på Kuba. Och även om maten är bättre än vi befarat måste det erkännas att den är lite tråkigare än på många andra ställen på Kuba.

Alla måltider som serveras i den stora matsalen är buffé. Frukost lunch och middag. Mest kantin-mat. Det finns ett antal rätter att välja på men det är inget överdåd. Ingen måltid är den andra exakt lik men många rätter återkommer flera gånger. Några gånger serveras nötkött i form av gryta som liknar kallopps. Griskött finns nästan vid varje måltid. Ofta som rökt kött. Kyckling och fisk finns också oftast. Någon gång köttbullar och någon gång hamburgare som ser lite skumma ut. Och alltid frukt. Oftast flera sorters färsk frukt. Och några grönsaker. Nyårsbuffén är lite extra och där finns både helstekt gris och helstekt kalkon och en helstekt stor jättefisk och tårta utöver det vanliga.

I ett hörn av matsalen står en kock som steker ägg och omelett till frukost, och kött och fisk på kvällen. Jag provar både kyckling och fisk flera gånger och omelett en morgon. Alltihop smakar bra. Fisken rekommenderar jag särskilt.

Vill du ha hummer kostar det extra. 17,50 konvertibla pesos kostar en stor hummer som lätt kan delas av två personer – vi delar en hummer på fyra vid tre tillfällen. Mums!

Hummer kostar extra på Cayo Levisa. Här med stora svarta oliver.

Nyårstårta.

Kantin-mat på statligt hotell.

Mat i Havanna
Vårt första favorit-ställe i Havanna blir Café El Dandy. Det ligger i närheten av lägenheten vi hyrt, på gatan Teniente Rey vid Plaza del Cristo. Baren som har 4,7 stjärnor i betyg på Google, har svensk-kubanska ägare och serverar mexicanska, spanska och italienska rätter. Bland annat deras kyckling-tacos på ”pulled chicken” smakar mycket bra.

Här äter vi också frukost två dagar. Vi hade gärna ätit här fler gånger än vi gjorde men det var tyvärr ofta fullsatt.

Vårt andra favorit-ställe blir därför km Zero som inte ligger långt därifrån; lite längre västerut längs Teniente Rey, bortanför parken/torget, där gatan korsar Avenida Bélgica. Här spelar oftast en liten orkester live och maten smakar bra. Också denna restaurang har fått 4,7 stjärnor i betyg hos Google så här långt.

Ytterligare en restaurang värd ett omnämnande är La ImprentaCalle Mercaderes 208 som har fått 3,9 stjärnor i betyg på Google. En vacker lokal i ett gammalt tryckeri i kolonial stil, med högt i tak och en liten innerträdgård har inretts med rustika bord men dukats fint. Det ger en skön stämning. Maten läggs upp mycket vackert. Många av rätterna är lite högt prissatta dock. Och kunde kanske ha kryddats lite mer. Men gott är det ändå.

Fönsterbord på Café el Dandy

Kycklingtacos på El Dandy.

Orkester på km Zero.

Räkor i vitlök med bröd på km Zero.

Grillspett på La Imprenta.

Utanför fönstret på La Imprenta.

Guacamole med räkor på La Imprenta.

8 kommentarer

Under resor

En domkyrka utan stift


”Jag gick förbi domkyrkan”, sa jag. ”Nä”, sa min sambo, ”de kan inte ha nån domkyrka i Kalmar. De har ju inget eget stift”.

Men, visar det sig när jag googlar; det går tydligen alldeles utmärkt att ha en domkyrka i en domkyrkoförsamling som tillhör ett annat stift och där biskopen residerar någon annanstans. I Växjö, närmare bestämt.

Det finns så klart en historisk förklaring. Kalmar var ett eget stift i Svenska kyrkan från 1603 till 1915. Det var då som det gick upp i Växjö stift. Stiftet omfattade ungefär halva fastlandsdelen av Kalmar län plus Öland.

Där ser man!

Även i Mariestad ska det finnas en domkyrka utan eget stift och biskop. Och där har det aldrig ens varit ett riktigt stift. Men det är en annan historia.

Bilderna är från idag i Kalmar. Och de föreställer alltså en domkyrka utan eget stift.


3 kommentarer

Under historia, resor

Bara en kväll i Nordens huvudstad Kalmar


Jag kommer till Kalmar med Öresundståget från Skåne, strax efter klockan fyra på måndagseftermiddagen. Det är precis lagom för att jag ska hinna bort för att se solen gå ner bakom slottet.

Jag promenerar en dryg halvtimme fram och tillbaka på gångstigen vid Slottsfjärden. Det är väldigt vackert, men stundvis ganska blåsigt och kallt, denna måndagseftermiddag i februari.

Nordens huvudstad
Med mobilkameran fotograferar jag slotttet som 1397 stod i centrum för en av de viktigaste politiska händelserna i Nordens historia: bildandet av Kalmarunionen – en union av de nordiska länderna skapad av den mäktiga drottning Margareta.

I ett parallellt universum är de nordiska länderna i union än idag. Landet har 27 miljoner invånare som alla talar det gemensamma språket nordiska. Men självklart finns här dialekter i de olika delarna av landet. Finskan är det största minoritetsspråket som än i dag är modersmål för många av invånarna i särskilt de finska landskapen. Kalmar är huvudstad i Norden och har drygt tre miljoner invånare. Kalmaritiska uppfattas av kalmariterna själva som riksnordiska, men alla andra tycker att de låter lite stöddiga och anser att riksnordiskan ska vara lite mer neutral, ungefär som de pratar i Växjö eller Jönköping. Kalmar slott, som i dagligt tal oftast bara kallas ”slottet” av invånarna runt om i det stora landet, är nationens viktigaste symbolbyggnad.

Visst är det en spännande tanke? Om inte om hade varit…

Choklad och grönkål
Åter till verkligheten. Mobiltelefonens batteri dör på grund av kylan. Men jag värmer mobilen i armhålan och får igång den igen.

Efter att solen gått ner går jag in mot centrum. Jag låter Google Maps visa vägen mot stadshotellet. Men när mobilen dör ännu en gång smiter jag in på ett chokladcafé för att värma mig och mobilen. Jag väljer en chokladbit med lakrits-fudge och svart te smaksatt med kakao. Gott och värmande.

Jag har knappt varit i Kalmar förut. Bara susat förbi på väg till och från Öland. Och även detta blir ett kort besök. Men jag hinner i alla fall få några skymtar av staden.

På vägen mot stadshotellet passerar jag Kalmar domkyrka. Det är nästan, men bara nästan för mörkt för att fotografera med mobilen.

Just nu sitter jag och äter soppa som ingår i rumspriset här måndagar till torsdagar. I kväll är det grönkålssoppa med svamp som serveras. Mycket god!

Solnedgång vid Kalmar slott.

Chokladbit på chokladcafé.

Kalmar domkyrka.

Hotellampa.

Grönkålssoppa med svamp.

En sista bild på den fina solnedgången.

13 kommentarer

Under resor

Internet på Kuba – så funkar det

Kanske har du också hört talas om att det är dålig tillgång på internetuppkoppling på Kuba. Jag tyckte faktiskt att det var något bättre möjligheter att nå nätet än jag förväntat mig. Men Kuba har helt klart sitt eget lite speciella system för internet.

Nästan överallt där det finns wi-fi på Kuba så måste du ha tillgång till ett kort med login och lösenord från det statliga bolaget ETECSA för att komma ut på nätet. Varje kort ger tillgång till en timmes internetanslutning och är giltigt 30 dagar efter den första uppkopplingen.

Internetkort
Korten är gröna. De har samma form och storlek som ett kreditkort. Men är av behandlat papper. Varje kort kostar 1 konvertibel peso (1 cuc = 1 US dollar) i de statliga affärer där de säljs. Där är det dock vanligtvis lång kö. För den som inte vill köa säljs korten ofta av bo-värdar eller försäljare på stan för 2 cuc.

Koppla upp sig
Där det finns statlig wi-fi heter nätverket WIFI_ETECSA. Du ser ofta var det är genom att notera var många människor sitter och tittar i sina mobiltelefoner. När du valt detta nätverk kommer du till en inloggningssida där du ska ange login och lösenord. Förhoppningsvis. Ibland är det problem med att ansluta. Du kan få prova många gånger innan inloggningssidan kommer upp.

Sidan du kommer till är på spanska men finns så att du kan klicka dig till en på engelska också. Login är en tolvsiffrig kod som du ser direkt när du köpt kortet. Lösenordet måste du skrapa fram som på en skraplott. Skrapa försiktigt och låt det ta tid. Skrapar du för hårt skrapar du bort siffrorna som är under! Använd gärna ett hårt underlag så går det lättare.

När du väl loggat in är det bara att trycka på ”klar” och börja surfa.

Utsikten från boendet i Viñales när vi surfade på nätet där.

Blandad funktionalitet
Ibland kan nätet vara instabilt och då händer det att det både tar lång tid att hitta nätverket och bli uppkopplad och att du blir utkastad nästan direkt. Det kan vara mycket enerverande. Men på många platser fungerar det också riktigt bra. Det är lite blandad funktionalitet, helt enkelt. Att nätet är censurerat märkte jag inte alls, men så påstås det vara.

Trots att internet finns att tillgå på många platser och att uppkopplingen är hyggligt billig använde vi internet betydligt mindre än annars när vi är på resa. Krånglet med att skaffa ”skraplotter” och logga in blev helt enkelt en broms.

Skrapat internet-kort.

Jag har inte skrivit så mycket om Kuba på en tid. Efter tornadon som drabbade Havanna har det helt enkelt inte känts så bra. Nu verkar läget vara ganska okej på Kuba igen så förhoppningsvis kommer jag igång och berättar det jag har kvar att berätta nu.

Lämna en kommentar

Under internet, resor

5 snabba (andra helgen i februari 2019)

#1. SAS nya vapen mot flygskam
I Europa fortsätter allt fler skolelever att protestera mot att vi vuxna gör för lite åt klimatkrisen. Flygskammen kryper närmare inpå allt fler. Detta har flygbolaget SAS nu fattat och har därför lovat att från och med den 1 februari i år koldioxidkompensera alla EuroBonus-medlemmars resor på flygningar med SAS. Deras alternativ för koldioxidkompensation köper de hos Natural Capital Partners och det bygger på olika energiprojekt som ersätter fossila bränslen med förnyelsebar energi. SAS arbetar för tillfället också med att tillhandahålla möjligheter att uppgradera hela eller en del av det bränsle en resa förbrukar till biobränsle. Detta alternativ kommer att lanseras inom kort. Jättebra jobbat SAS! Ett stort kliv i rätt riktning.

#2. Klimatkompenserar till 100%
2017 började researrangören African Tours & Safaris klimatkompensera allt sitt interna resande och all koldioxid som kontor och medarbetare genererade. Nu går de ett steg vidare och blir bland de första reseföretagen i Sverige som klimatkompenserar alla resor till 100%. ”Vi har tyvärr sett att frivillig klimatkompensation inte fungerar. Mindre än en procent av resenärerna valde att aktivt klimatkompensera när de erbjöds detta. Det ledde fram till det här initiativet”, säger Ulf Hansen, VD för African Tours & Safaris i ett pressmeddelande. Där påpekar de också att turismen är en förutsättning för viltvården i Afrika och att klimatkompensationen bland annat går till bättre spisar, som minskar koldioxidutsläppen i Kenya. Jättebra jobbat, säger jag!

#3. Flygplanskrock i Kenya
På tal om Afrika och flygplan så ska två av Kenya Airways passagerarplan av typen Embraer ERJ-190 ha krockat på Nairobis flygplats tidigare idag. Hittills har det enbart rapporterats om och visats bilder på skadade flygplan så vi kan hoppas på att inga människor kom till skada.

#4. Tåggrupp på Facebook startar tågcharter
Susanna Elfors, en av grundarna bakom den kanske största rese-gruppen på Facebook, som nu har över 50 000 medlemmar, ”Tågsemester”, har i veckan blivit intervjuad i Expressen om sina planer på att starta tågcharter. Om drygt en månad lanseras tagsemester.nu. En sajt som på sikt ska ge ressugna en möjlighet att boka biljetter, charterresor och gruppresor med tåg. ”Vårt mål är att det ska finnas samarbeten med olika aktörer, information om olika resmål och olika erbjudanden. Allt för att det ska bli attraktivt och enkelt för dem som vill resa hållbart, så att de ska kunna göra det. Det är en brist i dag. Det är alldeles för komplicerat”, säger Susanna.

Detta ska bli spännande att följa!

#5. Tio tågresor du måste göra innan du dör
Och på tal om tågresor. Resemagasinet Vagabond har listat tio klassiska tågresor som de tycker att du måste göra innan du dör. De är som följer: ”The Ghan”, Adelaide—Darwin i Australien, ”Eastern & Oriental Express”, Bangkok—Singapore, ”Glaciärexpressen”, Zermatt—St Moritz i Alperna, Brittisk tågnostalgi, Bulawayo—Victoriafallen i södra Afrika, Eurpas klassiska kulturrutt, Moskva-Paris, ”California Zephyr”, Chicago—San Francisco i USA, ”Jambo Kenya Deluxe”, Nairobi—Mombasa, ”Kerala Express”, New Delhi—Trivandrum i Indien, världens högsta järnväg, Beijing—Lhasa, genom Kina och superlyx i Anderna, Hiram Bingham, Cusco—Machu Picchu i Peru.

Visst blir man inspirerad?!

Lämna en kommentar

Under 5 snabba, hållbart resande, resor

Billigaste länderna att semestra i – hela listan

Har idag uppdaterat detta inlägget från förra året med årets lista. Mycket siffror att plocka med. Därför det har varit få inlägg här tidigare i veckan.

Halloj världen!

Ett semesterindex visar att Nepal är världens just nu billigaste land att semestra i. Landets prisnivå är drygt 75 procent lägre än den i Sverige. Landet följs av Makedonien, Kambodja och Burma.

Jämför genomsnittspriser
Detta semesterindex jämför genomsnittspriser på en rad produkter i 82 länder världen över och tas fram av FOREX Bank. Exempel på produkter som jämförs är en hotellnatt, ett restaurangbesök, en taxiresa, en cappuccino och en halvliter öl. I det senaste indexet, för vintern 2018/2019, tar Nepal hem förstaplatsen med ett prisindex på 24 jämfört med Sveriges 100. Makedonien (index 29), Kambodja (index 30), Burma (index 32), Indien (index 32), Filippinerna (index 34) och Bulgarien (index 35) följer tätt efter.

Ett spännande resmål
Nepal verkar vara ett spännande resmål. ”Lonely Planet rankade landet som topp tio på sin ‘Best in Travel’-lista för 2017. Förutom den låga prisnivån så finns här fantastiska landskap och ett rikt kulturliv”, sa…

View original post 799 fler ord

Lämna en kommentar

Under resor

Antecknat i Ligurien

Texter berikas av ögonblicksbilder. Men minnesbilder bleknar. Så jag brukar anteckna i mobilen tills jag får tid att skriva mina blogginlägg.

Så här kan en sådan anteckning se ut:

Doften i trapphallen ”Luktar Italien”
Vandring.
Pinje.
Tallbarrsdoft och stora kottar.
Aloe Vera.
Tysk vandrare kommenterar om skönhetskrämer.
Trappor.
Stenlagd stig.
Berberfikonkaktusar.
Oliver.
Nät.
Dags att skörda snart?
Vindruvorna borta.
Vinbladen höstgula.
En del höstfärger i övrigt.
Dadelpalmer mest i byarna.
Apelsinhalvor.
Doften av nypressad juice.
Smaken.
Söt.

Bilden är också den från Cinque Terre på höstlovet 2017. Manarola, närmare bestämt. Möjligen den enda av byarna som inte fick några egna ord antecknade i mobilen under hand.

6 kommentarer

Under blogg, resor

Psykbryt över brist på tekoppar på tropisk ö


Det är i frukostmatsalen det händer. Jag skuttar fram som om jag vore en elefant som försöker härma kräftornas lätta och snabba gång i sidled. Det är alltså mindre graciöst. Ja, jag närmast slänger mig över servitrisen för att få tag på en tekopp.

Min äldsta son, femtonåringen tycker att detta är så pinsamt att han lämnar matsalen för en stund. Och när han väl kommer tillbaka sätter sig vid ett annat bord än det där vi sitter.

Ja, jag fick ett mindre psykbryt.

Till mitt försvar ska sägas att personalen just den här morgonen har extra svårt att få fram rena te- och kaffekoppar. Jag har väntat en bra stund. Och jag är inte ensam om det.

Och varje gång någon ur personalen har kommit in med ett fåtal koppar har de tagit slut direkt.

En lång stund har jag stått och väntat vid bordet för kaffe och te. Men då hände ingenting. Och just som jag tröttnat och vänt mig om för att gå till ett annat bord för att hämta lite frukostmat istället kom ett par koppar in. Och de andra frukostgästerna var som hökar.

Till historien hör också att det sällan finns svart te på Kuba. Och jag dricker inte kaffe. Men just här på Cayo Levisa finns det alltså sådana tepåsar. Men istället har de alltså ont om koppar. Jag brukar ha bra tålamod. Men det finns gränser. Och här rinner det alltså över. Rinner över kanten på obefintliga tekoppar.

Antagligen borde min nästa långresa till tropikerna gå till Sri Lanka. Där lär de i alla fall ha gott om Ceylon-te. :)

7 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor

Med tåg och båt till Frankrike och Jersey

Vi provade på att göra en tågsemester i sommar. Jag har skrivit om flera av delarna men inte om helheten. Två veckor med tåg, bil och båt och lite buss till Bretagne, Normandie och Jersey. Vi fick även några glimtar av Danmark, Tyskland och Belgien. Så här kommer ett klassiskt dag för dag – reportage:

Efter viss möda hade jag lyckats boka tågbiljetter till Frankrike själv via internet. Jag har berättat i ett tidigare inlägg hur du kan göra samma sak. Vid midsommartid 2018 bär det så äntligen iväg.

Dag 1 – Nu är vi på väg!
Tåget avgår från Karlshamn en lördag i juni klockan 12:35. Midsommardagen närmare bestämt. Den första tågbiljetten är en duo/familj i Skånetrafikens gamla app för 517 kronor för oss alla fyra. Det känns skönt att äntligen vara på väg! Köpenhamn är vår närmaste storstad. Jag brukar säga att vi är här för sällan. Öresundståget är ovanligt fullbelagt, men kommer ändå fram till Huvudbangården i tid, 15:08.

Vi går längs Bernstorffsgade för att komma till vårt hotell för kvällen. Richmond hotell är trestjärnigt. Jag har betalat 3322 svenska kronor för ett familjerum för fyra. På vägen hit passerar vi baksidan av Palads, som är en stor-biograf och som är inrymd i vad som måste vara Köpenhamns färggladaste byggnad. Och då finns det ändå en hel del färgglada byggnader i den här stan. Sedan vi checkat in går vi en promenad genom för oss okända delar av den danska huvudstaden innan vi landar på mer bekanta Nytorv för att mumsa i oss smørrebrød respektive hamburgare. Köpenhamn är dyrt men fint.

Rådhuspladsen, Köpenhamn.

Dag 2 – Tåg genom Tyskland
Efter en lugn morgon med hotellfrukost och promenad till stationen hinner vi med en fika på stationen också – jag tar en chai latte – innan vi kliver ombord på det dieseldrivna danska tåg som med avgång 11:35 ska ta oss till Hamburg. Lite trist tycker jag det är att tågresor i Europa inte alls är lika fossilfria som de är hemma i Sverige. Wi-fi:n fungerar bara så länge vi är i Danmark. Vi äter på färjan mellan Rødby och Puttgarden. Buffé. Men är inte sådär jätteimponerade. Men bättre än att flyga är det ju ändå. Att åka tåg. Med klimatpåverkan, wi-fi och mat. Och du får se mer. Av landskap. Av städer. Av länder.

Tåget som tar oss från Köpenhamn till Hamburg.

I Hamburg tar vi en kort sväng på stan innan det är dags för nästa tåg. Jag har valt att ha lite extra marginal mellan tågen. Det är ändå inte långt ifrån att vi missar det. Strax innan avgång börjar stora delar av folkhavet röra sig upp mot trapporna. Vi tittar då på bildskärmarna. Vi hade missat utropet om spårbyte. Nu får vi skynda oss!

Mönckebergstrasse, Hamburg

Vi är framme i Köln så sent som klockan tio på kvällen. Hela resan från Köpenhamn kostade 209 Euro för fyra personer. Det är bara att gå direkt till hotellet, Cologne Marriott Hotel och krypa direkt i säng. Den här övernattningen kostade 1 793 kr för fyra.

Dag 3 – Förmiddag i Köln, kvällsmat i Paris, natt i Saint-Malo
Frukost ingår inte i priset på Cologne Marriott och eftersom vi tycker att den är för dyr där äter vi på ett fik vid stationen istället. Vi hinner med en liten stadspromenad också innan det är dags att kliva på tåget kl. 12:42 mot Paris.

Ingång till Kölnerdomen.

Tågbolaget som åker mellan Tyskland och Frankrike via Belgien heter Thalys.

Strax efter klockan fyra kliver vi av tåget på stationen Paris Nord. Att ta tunnelbanan till stationen Paris Montparnasse tar längre tid än jag räknat med, men vi hinner i alla fall äta på en restaurang vid en parisisk boulevard, alldeles nära stationen, innan vi tar tåget 18:14 vidare mot Bretagne. Jag väljer mackor med getost. Mums!

Macka med getost i Paris.

Nu är det franska SNCF och deras snabbtåg TGV som vi åker med. Klockan halv tio på kvällen är vi framme i Saint-Malo. En halvtimme försenade. Hela tågresan från Köln till Saint-Malo kostade 360 Euro för fyra på separata biljetter för de båda etapperna. Det är en bit att gå till den lägenhet vi hyrt via Airbnb (1691 kr för två nätter). Skönt ändå att vara framme!

Dag 4 – Heldag i Saint-Malo
Vi promenerar runt och bekantar oss med staden som förstördes under andra världskriget men som sedan byggdes upp i samma stil igen. Vandrar längs ringmuren. Äter moules frites, kokta blåmusslor med pommes frites. Tvättar upp lite kläder. Badar i Atlanten. Betraktar tidvattnet. Tittar på solnedgången. Semester!

Havet i Saint-Malo, Bretagne.

Dag 5 – Vidare mot Mont-Saint-Michel
Vi har tagit tåget till Bretagne och Saint-Malo har visat sig vara en trevlig överaskning. Men det är inte i första hand för Bretagne som vi är i Frankrike. Jag har länge velat se mer av Normandie. Mer än Giverny som vi besökte 1999. Och mer av Normandie ska vi så äntligen få se nu.

Vi hämtar ut hyrbilen, som jag bokat på nätet för ungefär 300 Euro, vid färjeterminalen i Saint-Malo och så bär det iväg. Ungefär en halvmil från den vackra klosterön Mont Saint-Michel i Normandie ligger den lilla byn Beauvoir. Den har bara 410 invånare och är, trots närheten till en av Frankrikes mest berömda sevärdheter, en ganska sömnig liten bondby. Här ska vi bo två nätter på Appart’Hotel Fleurdumont (190 Euro) medan vi undersöker omgivningarna. Redan första kvällen går vi en promenad till Mont Saint-Michel.

Mont Saint-Michel inzoomad från avstånd, i det omgivande jordbrukslandskapet.

Dag 6 – Mont-Saint-Michel
Vi tillbringar dagen med att vandra till och från samt besöka klosterön. Ord som drömmig, sagolik och ”som en hägring” används ofta i beskrivningar av Mont-Saint-Michel. Och ön är mycket riktigt fantastiskt vacker. Inte minst på håll där den sticker upp längst ute vid kustlinjen i det annars flacka jordbrukslandskapet. Men som besökare ska du vara medveten om att du inte kommer att vara ensam ute på ön. Tvärt om. Du bör också ha koll på tidvattnet om du vill undvika besvikelse.

Mont Saint-Michel på närmare håll men med mindre zoom.

Dag 7 – Vidare mot Houlgate
Fortfarande i samma hyrbil kör vi vidare mot Houlgate här ska vi bo tre nätter i en lägenhet i två våningar med två sovrum, två toaletter, vardagsrum och kokvrå på Pierre & Vacances – Résidence Premium & Spa Houlgat för 3353 kr. I väntan på att få checka in bekantar vi oss med staden som är en liten turistort vid Engelska Kanalen med en strand och ett kasino, och sedan tar vi ett dopp i lägenhetshotellets uppvärmda, ljumma utomhuspoolen. Härligt!

Hus i Houlgate, Normandie.

Dag 8 – En dag för D-day
Den 6 juni 1944 landsteg andra världskrigets allierade trupper på fem stränder i Normandie, Frankrike. Syftet var att befria Europa från Nazisternas skräckvälde. Vi ägnar en dag på vår tåg-, bil- och båtresa i Europa åt stränderna Utah och Omaha där de amerikanska trupperna gick i land.

Cimetière américain de Normandie i Colleville-sur-Mer.

Dag 9 – Utflykt till Normandies vita klippor
Vi besöker två platser vid Alabasterkusten. Även om det inte riktigt var meningen att besöka båda två så kan jag så här i efterhand konstatera att bägge platserna var både sevärda och vackra. Det blev en utflykt med förvecklingar i vacker natur.

Höga klippor i Saint-Valery-en-Caux.

Dag 10 – Juno Beach och vidare till Jersey
Sedan vi checkat ut från lägenhetshotellet i Houlgate tar vi en sväng förbi Juno Beach, den ”kanadensiska” stranden under D-day. Vi besöker det museum som finns på platsen.

Juno Beach, Normandie.

På väg tillbaka mot Saint-Malo äter vi en trerätterslunch på en lantlig restaurang en bit från stora vägen. Plötsligt blir det bråttom att hinna tillbaka för att lämna bilen vid färjeterminalen i tid. Men vi hinner precis. Däremot är färjan försenad. Den skulle ha avgått 17:30 men ska nu avgå först klockan 19:45. Vi går en runda i Saint-Malo innan vi sätter oss i färjeterminalen och väntar. Färjan har jag bokat på nätet i förväg och biljetten kostade 228 £ för alla fyra tur och retur. På färjan köper vi något litet att äta och jag en ny laddarsladd till mobilen. Den är blommig och ser väldigt brittisk ut. Men det är svensk (!) design. Väl framme i Saint Helier checkar vi in på Jerseys svar på Fawlty Towers: The Norfolk Lodge Hotel. Här ska vi bo två nätter i ett familjerum för 3517 kr.

Dag 11 – Jersey
Den här dagen gör vi en utflykt med lokalbuss till byn Gorey där vi äter typisk brittisk fish & chips till lunch innan vi återvänder till Saint Helier och hotellrummet för att titta på VM-fotbollen. Sverige vann matchen.

Mont Orgueil heter slottet som tronar över byn Gorey.

Dag 12 – Plemont, Jersey och färjan tillbaka
Vi tar buss nr 8 från busstationen i Saint Helier, som heter Liberation Station. Det är ungefär 11 km och tar ungefär 40 minuter att ta sig till stranden Plemont med buss. När vi kommer hit är det högvatten och viken är full av vatten. Jag tar på mig baddräkten och sätter mig i en trappa i vattenbrynet och låter vågorna skölja över mina ben och upp mot magen.

När vi åker härifrån finns det en lång sandstrand på platsen.

Badtemperaturen är som i Sverige i havet på sommaren. Lite svalt men helt okej. Längst inne i klyftan finns ett litet vattenfall och i övrigt är det ett vackert klipp- och grottlandskap med turkost vatten. Det är mysigt att strosa omkring med pojkarna och bada bland klipporna innan tidvattnet drar sig längre ut. Tyvärr är det en del molnskyar när vi är här, men vi får ändå glimtar av solen.

När vi badat färdigt och ätit mackor på caféet (godast är de med bacon, brie och tranbär, näst godast de med alldeles färsk krabba) tar vi bussen tillbaka, hämtar våra väskor och ryggsäckar på hotellet och tar färjan tillbaka till Saint-Malo.

Plemont Beach på Jersey.

Dag 13 – Saint-Malo
Vi är tillbaka i Frankrike, Bretagne och Saint-Malo. Den här gången bor vi på Hotel De L’univers. Två nätter för 296 €. Lägenheten vi bodde i sist var upptagen. Det här visar sig vara ett slitet gammalt hotell. Kanske inte universums sämsta, men hål i dörren till rummet och allmänt slitage. Någon frukost ingår inte. Det har nog varit fint en gång men skulle nu behöva en rejäl upprustning. På förmiddagen letar vi reda på ett tvätteri där vi själva kan tvätta upp våra kläder. Eftemiddagen ägnar vi åt havet. Det har blivit dags att ta farväl av Bretagne.

En borg på en ö i Saint-Malo, Bretagne.

Dag 14 – Till Paris med förvecklingar
Den här dagen händer något som jag aldrig varit med om förut. Tåget avgår en kvart tidigare än den tid som står på biljetten. Tåget skulle ha avgått 12:03 men när vi i god tid kommer till stationen är det inte god tid längre. På tavlan står det att tåget ska avgå 11:48.

Varför har jag inte fått någon info om detta från det franska tågbolaget SNCF? De har både mitt telefonnummer och min mejladress?! Det är ren tur att vi hinner med tåget (som kostade 176 €).

När vi sedan kommer till Paris stax före klockan tre på eftermiddagen visar det sig vara sådan trängsel i tunnelbanevagnarna att vi inte kommer på med våra ryggsäckar och rullväskor. Så vi går genom halva centrala Paris istället. Det är tungt. Vi borde ha tagit en taxi istället.

Kvällen blir dock fin. Det är en fredag i början av juli och Frankrike har vunnit sin kvartsfinal i fotbolls-VM varför allmän galenskap utbryter. Vi äter god mat. Jag tar både sniglar och hummer och vi går en kvällspromenad genom ett vackert Paris. Vi bor prisvärt en natt på Hôtel De la Cite Rougemont för 171 €.

Kvällsljus vid Seine.

Dag 15 – Bryssel och vidare till Hamburg
Det är en stilla lördagsmorgon när vi går till Paris Nord för att ta tåget 10:25 mot Bryssel. Där är vi 11:47 (Thalys, 140 Euro). Det är lite krångligt med flera stationer i den belgiska huvudstaden.

Men vi hinner i alla fall se se Grand-Place och ta en hamburgare innan det är dags att ta tåget 14:19 vidare mot Tyskland Köln för tågbyte och sedan till Hamburg där vi är 21:19 (DB, 149 Euro). I Hamburg övernattar vi på Holiday Inn Express för 1576 kr.

Stadshuset vid Grand-Place i Bryssel.

Dag 16 – Sista etappen
I Hamburg övernattar vi bara. Men jag ser lika mycket mänskligt elände när vi går från stationen till hotellet och tillbaka som på hela övriga resan sammantaget. Tåget mot Köpenhamn avgår från Hamburg Hauptbahnhof 11:28 och är framme 16:26. Det är ännu ett danskt dieseltåg. (DB, 90 Euro). Sedan tar vi första bästa tåg hem mot Karlshamn men kommer först inte längre än till Malmö. Det är en brand mellan Malmö och Lund som hindrar trafiken. Men en timme senare kommer vi iväg igen. På väg hem mot Karlshamn.

Hamburg Hbf

Vad det kostade
Ungefär 39 000 kronor kostade resan totalt för transporter (tåg, hyrbil och båt) och boende för oss fyra. Då ingick mindre än hälften av frukostarna och inga andra måltider. Att köpa separata tågbiljetter blev billigare för oss än att köpa tågluffarkort. Alla priserna som nämns i detta inlägg är för två vuxna och två ungdomar 12 och 14 år gamla.

Sammantaget blev det en bra resa. Tågresorna kändes inte särskilt dryga. Pojkarna spelade spel på sina paddor och jag skrev blogginlägg och läste i en bok.

Vi höll ett högt tempo men fick å andra sidan se och uppleva mycket på kort tid.

Saint-Malo när vi var på väg tillbaka från Jersey.

5 kommentarer

Under hållbart resande, resa med ungdomar, resor, sommar, tåg

5 snabba (första helgen i februari 2019)

#1. Norwegian ligger risigt till
Det har länge surrats i sociala medeier om att det norska lågprisflygbolaget är på väg att gå i konkurs. Jag har avfärdat det som illvilliga rykten från konkurrenter.

Vi har ofta flugit med Norwegian och jag har uppfattat det som ett modernt och välfungerande flygbolag. Men. I veckan meddelade bolaget att de går ut med en nyemission av aktier och kursen störtdök på Oslobörsen. Och ett flygbolag som störtdyker är ju aldrig en god nyhet. Ens om det bara är på börsen. Särskilt som det nu framkommit att bolaget var på väg att säljas i julas men att affären föll (den också) på grund av kassabrist. 😱

Jag kommer troligen inte att boka några resor med Norwgian innan detta löst sig, även om jag hoppas och tror att det ändå löser sig för deras passagerare. Vi hade köpt flygbiljetter från Air Berlin när de gick i konkurs 2017, men vår hemresa från Sardinien genomfördes ändå som planerat sedan Lufthansa tagit över.

#2. Intresset för hållbart resande håller i sig
Ett sätt att undvika flygbolagskonkurser är ju annars att sluta flyga. En populär trend just nu. Intresset för hållbart resande håller nämligen i sig. Den här veckan har media, bland annat SVT, rapporterat om den pensionerade TV-meterologen som är ute på sin drömresa. Hon har rest med tåg, buss och båt till Australien via bland annat Ryssland, Kina, Vietnam och Thailand och är nu på väg tillbaka. Endast en kortare delsträcka har hon flugit. 🌏

#3. Mallorca förbjuder all engångsplast
Ett annat miljöproblem än flyget är allt plastskräp som flyter runt i haven och skräpar ner på stränderna, världen över.

Om två år, 2021, ska alla plasttallrikar, bestick och plastförpackningar till färdigrätter vara borta och ersatts med alternativ som är biologiskt nedbrytbara, enligt ett beslut i parlamentet för de Baleariska öarna. Även Ibiza och Menorca omfattas alltså av beslutet, enligt Expressen. Inga fler sugrör i drinken på Mallis alltså! Vad ska charterresenärerna då säga?! 😱

#4. Knappast svart magi, men ändå
Jag är ingen vän av magiskt tänkande, men ibland undrar man ju. Flera gånger när vi besökt en plats i världen har det inträffat dramatiska saker där strax efteråt. De mest extrema exemplen är kanske händelserna den 11 september 2001, två veckor efter vårt besök i New York och jordbävningen i Chrischurch, Nya Zeeland.

Sedan vi nyligen varit på Kuba med mellanlandning i Caracas, Venezuela, på hemresan, har det varit uppror och oroligheter i Venezuela, en tromb har orsakat stor skadegörelse i Havanna och nu har också en meteorit slagit ner vid Viñales. Ögonvittnen berättar att de sett ett ljussken på himlen som följts av två hårda smällar. Efter det började det regna ner små svarta stenar i Viñales och på andra håll i den kubanska provinsen Pinar del Rio. (Tack för nyhetstips, Stefan!)

Jag tror som sagt inte på magi, men vill du försäkra dig om att inte hamna mitt i en dramatisk krishändelse ska du kanske ändå undvika resmål där vi just varit? 😱

#5. Natur och friluftsliv stark resetrend 2019
”I takt med att allt fler resenärer väljer en mer aktiv semester ökar önskan om att uppleva landets natur. Trenden 2019 är att söka en friluftskänsla under semestern, gärna genom olika vandringar, från en cykelsadel, åka på safari, eller på annat sätt utforska semesterlandets natur och landsbygd. Träningsresor är fortfarande hett, men denna trend är snarare fokuserad på naturupplevelser än hårda träningspass.” Så skriver Ticket i ett pressmeddelande.

Tänka sig! Det där är grejor som jag alltid har gillat! Trendigheten kommer till den som väntar. Förr eller senare. 😊

11 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, resor

Jag tänker på Havanna


En tornado drog in över Kuba på måndagsmorgonen svensk tid när det ännu var söndag på Kuba. Tre personer ska ha dött och ett par hundra skadats.

Så här rapporterade SVT igår: ”På bilder från den kubanska huvudstaden syns det hur stans karakteristiska amerikanska bilar ligger krossade i rasmassor från husen. Människor tar sig fram bland tegelhögar och betong. Fler än 200 000 människor ska ha blivit av med sitt vatten, framför allt för att vattenpumpar slutat fungera under utbredda strömavbrott.”

Men hur är läget just nu? Jag söker efter svenska nyheter, men jag hittar inga sedan den första rapporteringen. Jag söker efter färska bilder på Instagram, men det finns inga från denna veckan. Det verkar som att internet fortfarande ligger nere.

Jag använder Google Translate för att läsa den kubanska statens officiella nät-tidning. Den rapporterar att 489 arbetslag är igång med att rensa undan allt skräp, att målet är att el och sanitet ska fungera på söndag igen men att bostäder är det största problemet att lösa.

Jag tänker på hur de har det i Havanna.

Bilden är ifrån när vi var där. Det känns som för ett ögonblick sedan.

6 kommentarer

Under resor

Sluta-flyga-trenden är bra (men jag tänker inte göra det)

Det här blogginlägget från förra året har fått mycket trafik de senaste dagarna så jag uppdaterade det lite.

Halloj världen!

Jag skrev för ett år sedan ett blogginlägg med utgångspunkt i en tidningskolumn om flyget och klimatet. Redan då duggade de tätt de där kolumnerna. Bland annat var det Isobel Hadley-Kamptz som skrev om att hon slutat flyga helt sedan ett och ett halvt år och att hennes avund på oss som fortfarande flyger inte visste några gränser.

Bäst men fel om England
Det är Påspåret-Isobel, ni vet och det hon skrivit är det bästa inlägget i den här debatten hittills. Även om hon nog har fel om tågresor till England. Det är troligen inte krångligare att göra sådana än att göra tågresor till Italien.

Disneykoraller
Isobel hänvisar i sin tur till Jens Liljestrand som skrev i samma veva om hur han är trött på att visa sitt barn en döende värld. De hade flugit till Kenya för att snorkla på ett korallrev och blivit besvikna över att det inte…

View original post 895 fler ord

4 kommentarer

Under resor

Glöm inte bort Greta Thunberg och klimatkrisen när Mellon drar igång!

– Krönika –

Första gången jag hörde talas om växthuseffekten och klimatfrågan var 1988 på hösten, eller möjligen på vårterminen samma år. Jag läste till civilingenjör i Samhällsbyggnadsteknik i Luleå. Kursen hette ”ekologi och miljövård I”. Det är över 30 år sedan.

Frågan var alltså redan då avgjord rent vetenskapligt. Däremot var prognoserna lite fel. Enligt mina läroböcker skulle vi, om ingenting gjordes åt saken, vara ungefär där vi är idag om ytterligare 20 år. Alltså runt 2040. Jag skulle då vara runt 70 år gammal.

Jag såg det som att den tidsperiod mänskligheten hade på sig att proaktivt förebygga allvarliga klimatförändringar sammanföll med den där jag skulle tillbringa mitt yrkesliv. Detta ville jag jobba med!

Det blev inte riktigt så. Trots att jag jobbat med miljöfrågor hela mitt yrkesliv så här långt. Jag hade tänkt mig att jobba direkt i industrin, eller som konsult, för att hjälpa till med den nödvändiga omställningen. Samtidigt hoppades jag kunna hjälp till lite i andra miljöfrågor som ozonhålet, försurning, miljögifter och övergödning.

Det var en bra utbildning. Vi lärde oss om kretsloppsteknik och energifrågornas koppling till miljöfrågorna. Om entropi och exergi. Jag gjorde min praktik på LKAB:s malmhamn i Luleå men begrep ju att gruvindustrin inte kan ha en stor roll i ett cirkulärt samhälle.

Jag var färdig civilingenjör med inriktning mot teknisk miljövård 1992. Det var lågkonjunktur. Det var bara staten som anställde. Och knappt det. Det blev först länsstyrelsen i Gävle för min del. Och sedan Karlskrona. På den tiden fick man inte ta upp energi- och klimatfrågorna vid miljöprövning och tillsyn. Det ansågs vara ett för storskaligt problem för att lösas av enskilda företag i Sverige.

Jag skänkte 20 kr/månad till Greenpeace. De ringde upp och ville ha mer pengar. Jag påpekade att jag ville att de inte bara skulle köra runt i gummibåtar mot oljeindustrin utan jobba med systemnivån. Jobba för högre bensinpriser. Den person som pratade med mig hävdade att de haft frågan uppe men inte kunde ta tag i den eftersom det skulle bli impopulärt bland allmänheten och de då skulle förlora i stöd. De fick då inte heller mer pengar av mig.

Några år in på 1990-talet kom en period när media började skriva om växthuseffekten. Nu händer det! Tänkte jag. Men det gjorde det inte. ”Business as usual” fortsatte i stort. Biogasen kom dock och en del kommunal verksamhet började köras på den. Och fjärrvärmesystemen i några svenska städer gick över till förnybart. Annars inget. Jag började jobba som VA-chef.

Under en period i slutet på 00-talet blev det populärt med etanolbilar som en del-lösning på problemet. Vi köpte en privat som vi fortfarande kör med. Men sedan sablades den tekniken ner och ”alla” började köra på fossil diesel istället under etiketten ”miljöbil”. Så dumt! Sen hette det att elbilar är det nya gröna som kommer att komma stort. Men inte mycket hände i verkligheten.

Och där ungefär är vi nu. Jag har precis börjat jobba som utvecklingsstrateg på en teknisk förvaltning. Och så kommer då anti-flyg-rörelsen och nu också Greta Thunberg. Och det är i mångt och mycket så oerhört hoppingivande.

Samtidigt måste jag erkänna att jag är luttrad. Jag hoppas, hoppas verkligen att något ändras på riktigt den här gången! Och ändå flyger jag. Hur går det ihop?

Ja för det första är inte flyget den största boven när det gäller klimatfrågan – egentligen. Men bidrar så klart. Och jag bestämde mig därför att inte flyga inrikes redan på 80-talet. Och det löftet till mig själv har jag i stort sett kunnat hålla. Utom en period när barnen var riktigt små och jag såg det som värdefullt att kunna vara hemma och natta, har jag inte flugit inrikes. Oftast blir det tåg och övernattning istället i tjänsten. Och privat kör vi mycket med etanol-bilen när vi reser inrikes. Eller tar tåget. En gång per år brukar vi åka tåg från Blekinge till Lappland.

Utrikes blir det inte lika ofta tåg. Till Danmark, så klart. Och tre tågsemestrar bortom Norden det blivit sedan 80-talet. Annars har det tyvärr blivit mycket flyg. Det har att göra med hur transportsystemet förändrats. Pris. Bokningssystem. Tidtabeller. Att resa med tåg i Europa var enkelt på 80-talet. Det blev efterhand svårare och svårare. Och flyget billigare.

Ett par gånger genom alla år har jag erbjudits att klimatkompensera flygresan när jag bokat, och har då gjort det. Men de allra, allra flesta gånger har inte alternativet funnits. Från och med 2016 har jag tagit saken i egna händer och sett till att klimatkompensera alla våra flygresor på egen hand. Genom att låta plantera träd i VI-skogen.

Till den som undrar varför jag inte bara slutar flyga istället när jag vetat om det här sedan 80-talet? Just därför! Att resa har varit mitt största intresse i livet. Och mitt liv passerar medan transportsystemen ställs om (eller inte ställs om). Det kommer säkert ta 20 år eller mer innan tåget på riktigt är ett alternativ för det stora flertalet semesterresor inom Europa. Hittills har utvecklingen gått åt fel håll.

Och jag är inte en sådan person som lovar att sluta flyga i januari för att börja smygflyga igen i mars. Eller som postar en debattartikel från ett flygplan där jag ber statsministern höja priset på flygresor så att vanliga människor inte ska få råd att resa.

Självklart brottas mitt samvete med hur mycket jag ska tillåta mig att flyga. Trots att jag klimatkompenserar.

Men det som oroar mig allra mest just nu är att alla de här influerarna som nu slåss om att bli en ny ”Greta Senior” och dra trafik till sina plattformar, redan innan detta året är slut ska sucka, himla med ögonen, och säga: ”Klimatfrågan – är inte den sååå 2018?” 🙄

För den är inte det. Den är inte ”sååå 2018” eller ens ”sååå 2019”. Klimatfrågan är inte en fluga. Antingen löser vi den. Eller så går vi under.

Så sluta gärna flyga. Men se då till att du verkligen menar det. Och skulle du börja smygflyga igen – kanske redan i mars, se då i alla fall till att klimatkompensera. Och kräv gärna av våra politiker att de höjer skatten på flyget. Men var då beredd att ta konsekvenserna. Utgår du ifrån att det ändå inte blir av eller att det är någon annan som betalar dina fortsatta flygresor, som du inte heller tänker dra ner på, kan du faktiskt lika bra hålla tyst om att du anser att ”vanligt folk” inte borde få lov att resa.

Men framförallt. Tappa inte fokus. Fortsätt engagera dig i klimatfrågan. Fortsätt stötta Greta Thunberg och hennes likar – även när media skriver mindre om frågan och mer om Melodifestivalen. För vi har faktiskt inte råd med att denna ödesfråga för mänskligheten ännu en gång blir nästan helt bortglömd. Vi kunde ha löst frågan redan på 80-talet, men vi lät bli – för ingen ville betala oss ingenjörer som gärna hade velat jobba med frågan redan då. Nu är klockan fem i tolv. Som tur är finns det nya pigga människor med olika utbildningar som behövs för att lösa klimatfrågan. Någon måste anställa dem för att jobba med detta. För vi måste lösa frågan nu.

Och att lösa den kräver uthållighet. Och ständigt närvarande opinion. Så håll ut. Glöm inte inte bort Greta Thunberg och klimatkrisen så snart Mellon drar igång. Lova mig det!

2 kommentarer

Under hållbart resande, historia, influerare, krönikor, livet, media, miljö, mitt jobb, resor, samhälle och politik

Vandra på egen hand i Viñales, Kuba


Många som reser till Viñales gör det för att rida och/eller för att besöka tobaksodlingar. Jag hade inför vår resa tänkt att vi skulle vandra. Och det gjorde vi också!

Vad jag inte hade gjort var särskilt mycket research. Jag hade alltså inte tittat ut några vandringsleder i förväg. Så här gick det:

Till Cueva de los Cimarrones längs vägen
Som tur är hade jag ändå laddat ner Googles offline-karta innan vi lämnade Sverige och kunde därför titta ut lämpliga vägar att gå väl på plats. Inför första dagens vandring tittar jag ut en restaurang dit vi kan gå längs stora vägen, och dit det är ungefär fyra kilometer enkel väg: Cueva de los Cimarrones.

Det fungerar alldeles utmärkt att vandra längs vägen.Vi möter män som rider eller kör med häst och vagn, gamla amerikanska bilar från 50-talet, nyare ryska och östtyska bilar samt ännu nyare franska och koreanska. Inte så många dock. Trafiken är ganska gles. De flesta bilar vi möter är taxibilar. Antingen statliga, gula, eller privata i olika färger. Vi möter en och annan lastbil också. Ibland med många passagerare på flaket. Motorcyklar, vanliga cyklar och cykeltaxi hör också till gatubilden.

Vi ser också många djur. Mest hästar. Några kor. Intill varje kreatur en vit häger. Höns och grisar. Det odlas mycket majs på åkrarna. Längs vägen står många vackra träd. Husen är enkla men ser mestadels välskötta ut och är målade i glada färger. Och bergslandskapet som vi vandrar mot är intagande i sin skönhet.

Väl framme upptäcker vi att vi måste gå igenom en grotta för att komma till restaurangen jag sett ut. ”Cueva” betyder så klart grotta! Det hade jag inte tänkt på. Även om det kostar entré ser jag det som en bonus.

Eentrén till grottan med restaurangen är 3 cuc per person men gratis för barn under 10 år.

I Kuba kallades upproriska slavar, liksom de slavar som lyckats fly från fångenskapen, cimarroner. Denna grotta har tillägnats dessa. I grottan finns några enklare statyer som ska påminna om de afrikanska slavarnas liv i ofrihet och på flykt. Det ska ha varit ganska vanligt att slavar som flytt gömde sig i grottor.

När vi gått igenom grottan möts vi av ett par skådespelare som spelar upp en liten scen som till största delen är en elddans. Därefter kommer vi till restaurangen som formats som något som ska likna en afrikansk by.

Maten kostar 13 cuc per person. Det är lite myggigt på platsen som annars är mysig med fin växtlighet och fågelsång. Och en söt hundvalp. Maten är sådär. Den färska frukten smakar gott men vi får på tok för mycket kyckling och riset med rökt griskött smakar ungefär som en askkopp luktar. Inte särskilt gott med andra ord. Många som har kommenterat platsen på TripAdvisor tycker att det är en turistfälla och det är det kanske, men eftersom vi inte förväntat oss mer än en en restaurang tyckte jag ändå att det här var lite kul.

Men den verkliga behållningen av dagen är vandringen hit och härifrån.


Cyklar och pratar i telefon.

Fina gamla bilar ser vi många.

En kalkongam spejar efter byten.

Ingången till grottan.

Staty i grottan.

Skådespelare som visar upp elddans.

Restaurangen.

Vacker växtlighet.

Mexikansk båtstjärt?

Hundvalp i restaurangen.

Det är inte bara turister som färdas med häst och vagn.

En häger lyfter över landskapet.

Vandring längs Calle Adela Azcuy Norte mm
Nästa dag vandrar vi i de närmare omgivningarna kring Viñales. Vi går först söderut, in mot byn och går längs huvudgatan Salvador Cisneros. Ett kvarter efter kyrkan och torget svänger vi höger in på gatan som på kartan heter Calle Adela Azcuy Norte.

Ganska snart övergår gatan i en grusväg. När vi har kommit en bit in i nationalparken (ungefär till punkt D i det gröna området på kartan) blir min sambo Anders tillfrågad om vi vill se hur cigarrer tillverkas. Vi följer med in i en lada där mannen demonstrerar hur tobaksplantans blad först torkas och sedan rullas till en cigarr. Han använder honung för att ”limma” ihop cigarren. Min sambo Anders provröker några bloss innan han betalar en slant för visningen och vi alla går vidare.

Vi fortsätter längs grusvägen norrut inne i nationalparken. Landskapet blir öppnare efter hand. Vi möter flera grupper som rider på hästar. Efter en bit halkar vi in på en mindre stig av misstag. Men vi hittar snart tillbaka till grusvägen på kartan, som nu mest liknar en stig, igen.

När vi kommer dit där vägen tar slut på kartan gör den inte det i verkligheten. Vi försöker först med en stig och sedan en annan, men hindras båda gångerna av staket. Vi kommer inte vidare. När jag nu i efterhand har tillgång även till satellitbilden i Googles karta ser jag att vi hade kunnat ta den stig som gick mer åt vänster för att komma framåt. Istället vänder vi om en bit innan vi istället väljer en stig som går åt öster, in mot de nordligaste delarna av byn. Stigen är rena lervällingen här och går som i en bäckfåra där den är söndertrampad av hästhovar. Vi balanserar på kanten och håller oss fast i en trädstam full av taggar. Inte helt optimalt, men vi kommer förbi någorlunda torrskodda.

Väl ute på stora vägen går vi norr ut mot ett ställe jag sett ut, där jag är övertygad om att det måste gå att få något att äta. Det gör det inte. Den ekologiska odling, som jag sett skyltat mot, visar sig odla tobak när vi kommer fram, och blir det en varsin dryck och ännu en tobaksvisning. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Istället hittar vi en restaurang när vi är tillbaka nere i byn igen där vi äntligen kan få oss något att äta.

Man i gungstol. En vanlig syn utanför många hus.

Stadsgatan har övergått i grusväg.

Rullar en cigarr.

Provröker ett par bloss.

Enkel stallbyggnad.

Öppet landskap.

En mindre stig i området.

Lervälling

Ridning och tobaksodlingar är populärt bland turisterna.

Paus på tillbakavägen.

En kort runda i och närmast byn
På eftermiddagen går jag en liten extra runda på egen hand medan Anders köper telefonkort och pojkarna vilar på rummet.

Jag börjar i den botaniska trädgården där grinden av obekant anledning är prydd med ruttnande halvor av någon citrusfrukt. Den botaniska trädgården är en lugn och stilla plats och på det sättet som en liten oas men annars inget märkvärdigt. Att betala en liten donation till verksamheten som tack för besöket är frivilligt. Men jag lägger en liten peng.

Jag går vidare och går ner på den gata som löper parallellt med huvudgatan genom byn. Längs huvudgatan ligger många restauranger men här, bara en gata ner, är det bara bostadshus. Jag går tillbaka mot huvudgatan, kyrkan och torget i byn innan jag vänder tillbaka en bit. För att sedan gå norr ut på en av tvärgatorna. Jag går förbi ett par lite större flerfamiljshus, något som annars är ovanligt här, innan jag kommer ut på landsbygden igen. Jag sneddar längs mindre stigar tillbaka genom landskapet till där vi bor våra tre nätter i Viñales.

Kakao-träd i den botaniska trädgården.

Inne i Viñales by.

Kyrkan i byn.

En ko betar i rofyllt landskap.

Stig att vandra på måfå på.

Någon som vet vad för slags fågel? Kalkonhöna?

Summering
Jodå. Det fungerar fint att vandra på egen hand i och kring Viñales. Även utan att ha förberett sig. Men det är av värde att ha laddat ner en karta som är tillgänglig off-line. Och så här i efterhand kan jag se att det också hade varit av värde att göra mer research i förväg. Jag borde ha kollat runt mer i Googles karta – även i sattelitläge – för att hitta både gångstråk och restauranger. Kanske även tittat i vandringsappen Viewranger.

Den första dagens vandring hade jag i så fall antagligen gjort aningen längre än den dryga mil vi nu gick. Kanske fortsatt till ännu en grotta som ligger lite längre fram längs vägen. Kanske skulle vi ha gått bland småstigarna öster om stora vägen tillbaka.

Andra dagens vandring skulle jag sett till att vi packat med oss matsäck och istället fortsatt framåt mot Yolanda Lagoon och kanske en grotta i området. Nu blev det ändå bra vandringar och jag är väldigt nöjd med våra dagar i Viñales.

Vandringen dag 2.

3 kommentarer

Under natur, resor, Vandra

5 snabba (första gången – januari 2019)

#1. Hatet mot influencers som flyger
Helt klart är detta den starkaste trenden just nu. Hatet mot instagrammare, bloggare, TV-kändisar och andra så kallade influerare som flyger runt i världen och postar bilder på sina sociala medier. Läs till exempel kommentarerna i denna blogggpost om ”onödiga” pressresor utomlands: Hatet mot influencers. Hatet mot dem som flyger. Och mängden kommentarer! Jag häpnar!

Och så har vi det relativt nystartade instagramkontot ”Aningslösa influencers” som har tusentals följare med sin enda uppgift: att skamma influerare som flyger.

#2. Influencers som ogillar att andra får flyga
Och så har vi influensers som får sina resor betalda och flyger på för fullt. Men som vill att statsministern gör det omöjligt för alla andra att ha råd att flyga. Sten i glashus.

#3. Spykaos på flyget
Oavsett om du blir spyfärdig av dem som flyger eller av dem som skammar dem som flyger: Det är inget mot de som flög mellan Christchurch och Invercargill på Nya Zeeland igår kväll. På grund av kraftig turbulens blev det nämligen spykaos på det flyget.

#4. Enklare tågresor till Europa i regeringsförklaringen
Många vill slippa flyga. Trycket på alternativ till flyget för den som vill ut och resa är nu så stort att den nya regeringen redan i regeringsförklaringen lovar att underlätta för alla som vill åka tåg till kontinenten: ”Utlands­resor med tåg förenklas – fler ska kunna ta tåget till kontinenten.” Dessutom utlovas att ett nationellt biljettsystem införs för all kollektivtrafik i hela Sverige.

#5. Greta är ju helt magisk!
Och när många andra flyger in till Davos i sina privatjet tar Greta, 16 år, tåget. Redan innan regeringen har underlättat. Och när Greta får chansen att tala inför världens ekonomiska elit ger hon dem en rak höger genom att säga som det är. Att många av dem som orsakar problemen sitter där i salen. De som investerar sina pengar i (för världen) fel saker för att själva bli ännu rikare. Och med detta drar hon ner applåder från dem hon just gav en snyting. Detta är ren magi! Drömmer jag? Eller håller världen äntligen på att vakna? Tack Greta!

4 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, resor

Tio knep som hjälper dig förstå världen – med inspiration från Roslings Factfulness

Jag har för en tid sedan läst boken ”Factfulness” av Hans Rosling med Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling. Underrubriken lyder: ”Tio knep som hjälper dig att förstå världen”.

Men egentligen radar boken snarare upp tio instinkter som lätt får dig att missförstå världen. Att känna till dessa instinkter underlättar i och för sig om du istället vill förstå den.

Orättvis kritik
Roslings bok har på senare tid fått utstå en hel del kritik för att den är för optimistisk, stirrar sig blind på medelvärden och inte tillräckligt pekar på psykisk ohälsa, den ekologiska utarmningen och orättvisorna i världen, särskilt inom USA.

Jag tycker att kritiken till stor del är orättvis. Rosling pekar tvärtom på att medelvärden inte säger allt, att de fattigaste i världen behöver få det bättre och att vi andra har ett ansvar för att hjälpa dem. Han påpekar också att trots att USA är det land som lägger mest pengar på sjukvård i världen per capita så presterar den inte alls i nivå med kostnaderna vad gäller medellivslängd och barnöverlevnad. Han hävdar dessutom att han alls inte är optimist – även om jag skulle säga att han är det. Han kallar sig possibilist eftersom han tror på att det är möjligt att skapa en bättre värld.

Och han har med både extrem fattigdom och klimathotet bland de fem stora hot han ser mot denna möjlighet att nå målet.

Att han sedan inte hade full kunskap om alla miljöfrågor är lätt att förstå utifrån att han var läkare – inte miljövetare.

Att han inte lägger någon tonvikt på psykisk ohälsa i sin bok får nog också ses utifrån att inte heller det var hans spetskompetens.

Instinkter och knep
Men tillbaka till hans tio ”instinkter” som vi bör undvika. Jag har här valt att omformulera så att rubrikerna istället blir till tio knep för att förstå världen. Samma budskap som jag har uppfattat Rosling, men uttryckt på mitt sätt:

1.Undvik att tro på klyftor
Vi människor har ofta en oemotståndlig lust att dela in allt möjligt i två motstridiga grupper med en stor klyfta – ett gap – mellan sig. Vi och de. Fattiga och rika. Nord och syd. I-länder och u-lännder. Rosling kallar denna oemotståeliga lust ”gapinstinstinkten”.

Men verkligheten är oftast inte alls polariserad. Fråga dig var majoriteten är. Ofta finns den just i mitten där gapet antas vara.

I boken visas ett diagram från 1965 där världens länder plottats ut beroende på antal barn per kvinna och andel barn som överlever till fem års ålder. Det fanns då en stor grupp länder, 125 stycken, där bara mellan 55-95 % av barnen överlevde och där kvinnorna i snitt födde fler än fem barn. Så fanns det en mindre grupp länder, 44 stycken, där över 90 % av barnen överlevde och kvinnorna födde färre än 3,5 barn i snitt. I mellanrummet – gapet – fanns endast ett mindre antal länder. Sedan visas samma diagram, men nu med 2017 års siffror. Länderna har flyttat sig mot färre antal barn per kvinna och fler som överlever till sin femårsdag. Något gap finns inte alls längre. 85% av mänskligheten befinner sig i det hörn där endast i-länderna befann sig 1965. Resten av länderna ligger på en prydlig linje på väg mot samma hörn. Endast 13 länder, med 6% av världens befolkning är kvar i den gamla u-landsrutan.

Fattiga u-länder existerar inte längre som en stor och välavgränsad grupp. Idag lever 75% av världens befolkning i medelinkomstländer. De är varken fattiga eller rika utan någonstans mitt emellan.

Världens befolkning delas lämpligen in i fyra inkomstnivåer. En miljard människor tjänar mindre än två dollar per dag. Tre miljarder människor tjänar mellan två och åtta dollar. Två miljarder tjänar mellan åtta och 32 dollar och en miljard tjänar mer än 32 dollar om dagen. De flesta finns i mitten. Och det finns inget gap emellan.

Att det inte finns en klyfta mellan de rikaste i världen och de fattigaste innebär dock inte att de skillnader som finns inte är orättvisa. Det innebär bara att skillnaderna finns på en glidande skala.

2. Notera inte bara dåliga nyheter
Rosling kallar det ”försämringsinstinkten” – vår benägenhet att mer lägga märke till det som är dåligt än det som är bra. Det som blir sämre än det som blir bättre. Och han kallar det en megamissuppfattning att ”världen blir sämre”.

Han visar upp ett antal diagram där han bland annat pekar på att andelen människor som lever i extrem fattigdom har sjunkit från 85 % av världens befolkning år 1800 till 9 % år 2017. Under samma period har medellivslängden i världen ökat från 31 år till 72 år. Han räknar upp 16 dåliga saker på nedgång och 16 bra saker på uppgång.

Han uppmanar oss att känna igen när vi serveras negativa nyheter och vara medvetna om att sådana har en större chans att nå oss. Goda nyheter är nämligen sällan nyheter eftersom långsamma förbättringar är det normala, det förväntade. För att hitta de goda nyheterna behöver du bara leta lite mera. Då finns de också där!

3. Räkna med oräta linjer
Rosling varnar för ”linjärinstinkten” och menar att prognoser ofta baseras på en rät linje som dras genom historiska data och vidare mot framtiden.

Han skriver att när man ser ett linjediagram är det nästan omöjligt att inte tänka sig en rät linje som sträcker sig från slutet av kurvan och in i framtiden. Han skriver om befolkningskurvans form. Att världens folkmängd idag är 7,6 miljarder och att FN:s experter tror att befolkningskurvan kommer att plana ut någonstans mellan 10 och 12 miljarder människor mot detta århundradets slut.

Det bästa sättet att kontrollera vår instinkt att se räta linjer överallt, menar Rosling, är att komma ihåg att kurvor har många olika former. Det finns S-formade kurvor, kurvor som ser ut som en rutschkana och kurvor som ser ut som en puckel. Dessa kurvor är alla vanligare i verkligheten än den räta linjen.

4. Var inte rädd i onödan
”Rädsoinstinkten” kallar Rosling den instinkt vi har att låta det som är skrämmande fånga vår uppmärksamhet.

Världen verkar vara farligare än den är därför att både media och ditt eget uppmärksamhetsfilter hjälps åt att välja ut de mest skrämmande nyheterna åt dig att fokusera på.

Du ska inte bedöma en risk utifrån hur skämmande något känns, utan utifrån hur farligt det är och hur exponerad du är.

När du är rädd ser du världen på ett annat, mindre nyanserat sätt. Undvik därför att fatta beslut så länge du är rädd. Och var inte rädd i onödan.

5. Ta inte fel på proportioner
Det är lätt att jaga upp sig för små problem bara därför att de är just problem. Och då har vi kommit halvvägs i boken, till ”storleksinstinkten”. Rosling vill att du lär dig att jobba med nyckeltal, att leta efter jämförelser. Att dividera och jämföra kvoterna. Han tipsar särskilt om kvoter per capita när länder eller regioner jämförs.

Han tipsar också om något han kallar 80/20-principen och som går ut på att om du har en lång lista med till exempel kostnadsposter framför dig ska du koncentrera dig i första hand på att granska de relativt få poster (oftast) som är störst och tillsammans utgör 80% av totalen. Vips så är det mycket lättare att få en överblick. Jobba med det stora. Det viktiga. Ta inte fel på proportioner.

6. Undvik felaktiga generaliseringar
Vi kan inte sluta generalisera, och bör inte ens försöka sluta. Men. Vi måste i möjligaste mån fötsöka undvika felaktiga generaliseringar. Glöm inte att det finns likheter mellan grupper och skillnader inom grupper. Leta efter dessa likheter och skillnader också. Inte bara likheter inom grupper och skillnader mellan dem.

Tänk på att ”majoriteten” kan vara allt mellan 51 och nästan 100 procent. Det kan finnas stora och betydelsefulla minoriteter som inte ska negligeras.

Utgå ifrån att om andra människor gör något som verkar idiotiskt så kan det vara en smart sak att göra utifrån deras perspektiv. De kanske ser något du inte ser. Vet något du inte vet. Utgå inte ifrån att de är idioter bara därför att de inte gör precis som du. Undvik generaliseringsinstinkten.

7. Tänk på att även långsamma förändringar blir stora förändringar med tiden
Ödesinstinkten kallar Rosling föreställningen att medfödda egenskaper bestämmer ödet för människor, länder, religioner och kulturer. Tron på att så här har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Men saker förändras över tid. Oftast långsamt. Håll koll på gradvisa förändringar. Uppdatera dina kunskaper. De fakta du lärde dig i skolan – hur gamla är de egentligen? Kanske är det dags att googla lite istället för att gå på gamla kunskaper.

Prata med dina äldre släktingar och jämför deras värderingar med dina som ett kvitto på att saker förändras över tid. Samla exempel på kulturella förändringar som ett sätt att lära dig att även kulturer förändras över tid.

8. Låt inte ett perspektiv kväva din fantasi
Ensidighetsinstinkten. Det är i detta kapitel som Rosling nämner att befolkningen i USA är de sjukaste bland de rika. Och att Kuba är de fattigaste bland de friska. Rosling kritiserar både Kubas ensidiga fixering vid jämlikhet och USA:s ensidiga fixering vid den fria marknaden. Han vill i stället för att klamra sig fast vid idéer mäta resultat och utgå ifrån det som fungerar.

Kom ihåg att det är bättre att betrakta ett problem ur många synvinklar för att få en bättre förståelse och finna praktiska lösningar.

Låt inte ett enda perspektiv kväva din fantasi. Gör inte anspråk på sakkunskap utanför ditt sakområde. Var öppen för idéer från kollegor med andra kunskaper än de du har. Var ödmjuk utan att för den skull alltid lita på experter.

Siffror är bra, men inte ens de säger allt om världen. Det finns en verklighet bortom diagrammen.

Se upp med enkla lösningar. Världen är komplex. Välkomna det och var medveten om att historien är full av visionärer med enkla okomplicerade visioner som fått rättfärdiga fruktansvärda handlingar.

9. Undvik att utse syndabockar
Vår vilja att utse syndabockar kallar Rosling ”klanderinstinkten”. Han vill att vi kommer ihåg att skuldbeläggning av en enskild person ofta avleder uppmärksamheten från de verkliga förklaringarna till det som gått snett och blockerar vår förmåga att förhindra att liknande problem uppstår i framtiden. Det här är en av mina egna käpphästar.

Leta efter orsaker, skriver Rosling – inte skurkar. Leta efter system – inte hjältar.

10. Fatta inte beslut som om det vore akut när det inte är det
Så är vi då framme vid det tionde och sista knepet för att lättare förstå världen, enligt Rosling. Försäljare och aktivister använder ofta en teknik som går ut på att vi måste ”handla nu eller gå miste om tillfället”. Den typen av erbjudanden aktiverar vår akutinstinkt som vi istället bör passa oss för. Får vi panik tänker vi inte klart.

Men allt är inte bara optimism i Factfulness.

Det är i detta sista kapitel som Rosling också tar upp de fem hot vi faktiskt borde oroa oss för. Förutom extrem fattigdom och klimathotet nämner han en global pandemi, en finanskollaps och ett tredje världskrig.

Summering
Den viktigaste aha-upplevelse boken gav mig var att om vi ska komma tillrätta med befolkningsökningen (som är det största hotet mot klimatet och miljön i övrigt) så måste de fattigaste få det bättre. Särskilt sjukvård och utbildning. Det är nämligen bland de fattigaste människorna som befolkningen ökar som mest. När dessa får det bättre avtar befolkningsökningen för att till sist upphöra.

Vi vet att 800 miljoner människor lever i extrem fattigdom och Rosling beskriver detta som ett orättvist lidande. Han skriver också att vi vet vilka lösningarna är: ”fred, skolor, allmän sjukvård, el, rent vatten, preventivmedel och mikrokrediter.” Och: ”att erbjuda den sista miljarden förutsättningarna för ett värdigt liv, snabbt, är en självklar faktabaserad prioritering.” Han förespråkar ”globalt samarbete och global resursfördelning”.

Rosling har så klart inte rätt i varje ord han skrivit eller sagt. Men vem har det? Inte heller tar hans bok upp alla problem i hela världen. Men vilken bok gör det?

Och kanske var Rosling onödigt optimistisk. Jag vet inte. Jag är själv optimist. Men det Rosling förespråkade var inte främst optimism. Det han förespråkade var fakta. Och hur du bör och inte bör tolka dem. Hela hans bok ”Factfulness” handlar om hur du kan få hjälp att se igenom allt för förenklade resonemang. Och det kan aldrig vara fel.

Dessutom är den full av roliga anekdoter. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste boken. Har du inte redan läst den kan jag verkligen rekommendera dig att göra det!

4 kommentarer

Under böcker, historia, ledarskap, media, miljö, samhälle och politik, världen

Europa – Miljö- och klimatpåverkan från flyget fortsätter öka

Förbättrad teknik, effektivare verksamheter, bättre flygplatser och marknadsbaserade åtgärder har inte varit tillräckliga för att mildra luftfartssektorens växande inverkan på miljö, klimat eller människors hälsa. Dessa är de viktigaste resultaten i en ny rapport, som offentliggjorts gemensamt idag av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA), Europeiska miljöbyrån (EEA) och EUROCONTROL.

Den europeiska luftfartsområdesrapporten 2019 , som offentliggjordes av EASA , EES och Eurocontrol idag, presenterar en uppdaterad utvärdering av luftfartssektorns miljöprestanda i Europa.

I rapporten framgår att luftfartens utveckling har skapat ekonomiska fördelar, stimulerat innovation och förbättrat transporterna inom Europa. Men även att sektorn har ökat sin negativa inverkan på klimatförändringarna. Även buller har ökat och flygets ökat sitt bidrag till dålig luftkvalitet.

Hans Bruyninckx, verkställande direktör för EES, sade att ”rapporten bekräftar att de nuvarande trenderna och utsikterna inom luftfarten inte är förenliga med att skydda miljön, klimatet och människors hälsa. Europa måste få till en mer hållbar luftfartssektor. Stark politik och robust genomförande kan mildra framtida effekter av en växande sektor samt främja innovation och den grundläggande förändring som krävs vad gäller konsumentbeteendet. ”

Viktiga resultat i rapporten:

1. Antalet flygningar (EU28 + EFTA) ökade med 8% mellan 2014 och 2017 och förväntas växa med 42% från 2017 till 2040 i den mest sannolika prognosen.

2. Tekniska förbättringar, förnyelse av flottan och ökad driftseffektivitet har delvis kunnat motverka effekterna av den senaste tillväxten, men ändå har både buller och utsläpp ökat.

3. År 2016 svarade inhemsk luftfart och internationell luftfart för 3,6% av de totala utsläppen av växthusgaser från EU28 och för 13,4% av utsläppen från transporter.

4. Luftfartens miljöeffektivitet fortsätter att förbättras och år 2040 väntas ytterligare förbättringar i genomsnittlig bränsleförbrukning per passagerarkilometer (-12%) och bullermängd per flygning (-24%).

5. År 2040 förväntas utsläppen av CO2 och NOX från luftfart ha ökat med minst 21% respektive 16%.

Bilden är min egen från Madrid i början av november 2018. Vår resa klimatkompenserade jag så klart – genom att låta plantera träd i VI-skogen.

Lämna en kommentar

Under miljö, resor