Men vad är det ens?

Italienresan sjunker längre och längre bak i medvetandet. Ändå har jag mer kvar att berätta om. Som om Manarola. Men jag är splittrad. Tankarna far hit och dit. Jobbet, julen, barnens läxor och annat. Men mest av allt jobbet. Alldeles för lite julen. Jag jobbar och jobbar. Och tänker på jobbet där emellan. Jag är inte sån. Egentligen. Inte längre. Förr var jag. Och nu är jag där igen. (Julen brukar jag dock vara bra på att förtränga i det längsta. Men jag gillar den. Egentligen. Den kommer bara så snabbt varje år.)

Youtubefilmer och blogginlägg
Sociala medier blir ett sätt att koppla av. Att flytta fokus. På tåget till och från jobbet har jag börjat klippa ihop en film. Den ska handla om att fixa en safariresa till nationalparken Ngorongo på Tanzanias fastland på egen hand med utgångspunkt från Zanzibar. Och äntligen ska jag få användning för alla filmsnuttarna som jag filmade när vi gjorde den utflykten. Innan dess har jag också påbörjat en film om Milano på höstlovet som inte heller är mer än bara just påbörjad. En bloggtext med titeln ”backpackersjäl i en mellanchef” är nästan klar men jag får inte riktigt till den.

Linnea och Sofia
Och så surfar jag in på Twitter och Instagram om vart annat och läser ett blogginlägg här och ett blogginlägg där. För närvarande är jag närmast besatt av hur det går för Linnea i Mexico (de har fått in pengarna nu men behandlingen ska ju fortsätta fungera också, så jag fortsätter oroa mig) och Sofia OO i hennes sjukskrivning (hon har just firat sin mans födelsedag). Och så är det då alla bilder och intryck från Italienresan som vill ut men som sjunker längre och längre bak.

Som den här bilden från Manarola. Några pinnar och en sten som bildar en fisk i solnedgången. Men vad är det ens? Ett konstverk? Eller har det nån funktion? Vem vet?

7 kommentarer

Filed under resor, livet

Jullovsresa – mina 10 bästa tips

Jullovet. Barnen har lov och de vuxna är lediga från jobbet. Lägg till några semesterdagar och hela familjen har en lång sammanhängande ledighet som kan användas till att resa. Men vart ska man resa? När ska man resa? När ska man boka? Hur kommer man billigare undan? Ska man överhuvudtaget resa bort när det är jul? Här har du mina svar på de frågorna och några till. Mina tio bästa tips inför jullovsresan.

1. Res inte varje år
Jullovsresor blir inte sällan dyra. Inte minst om du vill följa mitt tips nummer fem nedan. Dessutom är julen en speciell tid med speciella traditioner som jag kan tycka att det skulle vara lite trist om barnen skulle vara utan helt under sin uppväxt.

Ovanpå det är det svårt, eller egentligen omöjligt att få semesterdagarna att räcka till barnens alla skollov. Särskilt som jag är sådan som tycker att reser du riktigt långt bort ska du hellre vara borta länge varje sådan resa än göra sådana resor ofta. Det är främst av miljöskäl men även för att själva resan är både ansträngande och kostar pengar. Mitt bästa tips är därför att inte resa bort varje jullov. Vart annat till vart tredje år kan jag tycka är lagom för att samla ihop semesterdagar och pengar, spara miljön och också få chansen att uppleva julen hemma eller hos släkten.

2. Boka tidigt
Vill du kunna välja och vraka på resmål och hotell för att hitta bra och prisvärda alternativ är det bättre ju tidigare du kan boka. Själv har jag brukat boka jullovsresorna på sommaren de gånger vi varit iväg. Som senast i augusti samma år. Då har det redan varit trångt både med flygresor och – inte minst – hotellalternativ. 2014 när vi skulle till Brasilien över jullovet fick jag helt välja bort den badort jag först tänkt och istället ta en annan på grund av att precis alla någotsånär vettiga hotell var fullbokade. Nu blev det bra ändå – även om just hotellet ändå inte var det något av de bästa vi bott på. Så. Boka så tidigt du kan!

Jag ställde frågan på Facebook om när andra bokar sina jullovsresor. Jessica som bor i Kvicksund svarar: ”Vi åker alltid bort över jul och nyår då jag hatar julen och det är den enda tiden vi kan vara borta tre-fyra veckor förutom på sommaren. Vi bokar alltid direkt när biljetterna släpps, februari oftast.”

Med det sagt så går det alltid att hitta resor. Du får bara vara mer och mer beredd att kompromissa med resmål, pris, resesätt och restider ju närmare jul du bokar.

3. Flyg reguljärt eller ta tåget
Charterresorna är de som ökar mest i pris och tar slut först när barnen har lov från skolan. Att göra de där riktiga fynden hos charterbolagen är därför inte jättemycket att hoppas på. Tyvärr är ofta tågen också hårt bokade runt jul, inte minst inrikes. Men det skadar inte att kolla. Det är ju både ett trevligt ressätt och dessutom miljövänligt. Men annars är det nog reguljärflyget som i de flesta fall är det alternativ där det är lättast att hitta prisvärda resor inför jullovet. Samtliga jullovsresor till utlandet vi har gjort med våra barn har varit med reguljärt flyg. (Utom någon dagsutflykt till Köpenhamn som så klart varit med tåg.)

Men kolla ändå charterbolagen också. Har du tur har de drivit upp priserna för långt och för länge och då kanske de droppar priserna och du hittar då en billig resa. Glöm inte att kolla ”endast flyg” också. Katja Nyman som bor i Finland hittade nyligen fyra flygstolar för familjen med ett charterbolag till Gran Canaria en vecka i jul för 1200 Euro. Lika mycket kostade hotellet som hon kontaktade direkt och lyckades boka in sig, trots att det såg fullbokat ut på nätet. Så ge inte upp!

4. Var flexibel med resdag
Har ni möjlighet att resa iväg några dagar innan jullovet eller komma hem några dagar in på vårterminen? Då är det mycket lättare att hitta prisvärda resor. Till vissa destinationer kan julafton vara en billig avresedag men till andra en dyrare, eftersom de som ska hem till jul många gånger till skillnad mot oss i Skandinavien firar på juldagen. Och julaftonen är ju närmaste dagen inpå.

När vi flög till Brasilien kom vi billigare undan i och med att vi reste med avresa just på julafton. Vad vi inte tänkt på var att Kastrup var väldigt nedstängt just den dagen. Bussarna gick till exempel inte som vanligt från parkeringsplatserna och vi blev tvungna att springa till incheckningen. Dessutom var allting väldigt stängt i Brasilien när vi anlände på juldagen. Ändå var det en speciell upplevelse som jag inte skulle vilja vara utan att resa iväg på julafton.

Och för snart ett år sedan när vi var i Tanzania reste vi istället iväg den 4 januari och hem 11 dagar senare, en vecka efter 13-dagen. Barnen behövde ändå bara ta ett par dagar ledigt från skolan och vi sparade många sköna slantar jämfört med om vi tidigarelagt resan bara några få dagar. Att jag fyllde 50 år under perioden vi var borta spelade så klart också in i valet av resdagar. Men ändå.

5. Res till södra halvklotet
Den delen av jordklotet som ligger söder om ekvatorn. Där solen snurrar motsols på himlen och stjärnorna delvis är andra än de vi har här. Det är sommar, det är sommar. Det är sommar, det är sommar de har nu. Det är ganska självklart att sommarvärme och ljusa kvällar lockar när vi själva befinner oss mitt i vintermörkret. Vid juletid har du flest ljusa timmar att tjäna på att resa till platser som Nya Zeeland, Australien, södra Afrika och södra Sydamerika. Är det någon gång du ens ska fundera på att resa till Antarktis så är det när de har (relativ) sommar.

Vi har firat jul i Sydney två gånger och dessutom besökt Rio de Janeiro och Buzios i Brasilien och Zanzibar och Ngorongoro i Tanzania kring julhelgerna olika år. Nya Zeeland och Fiji har vi besökt i november och de är också alldeles utmärkta resmål så här års.

Ett land som jag också gärna skulle vilja besöka något år i juletid är Sydafrika.

6. Eller tänk utanför boxen
Det är lätt att tänka Kanarieörna eller Thailand till jullovet därför att de är de populäraste destinationerna så här års. Jag har besökt båda i juletid och kan tycka att Thailand är onödigt trångt och dyrt, inte minst den här tiden på året. Och att Kanarieöarna är lite för kallt för att riktigt fungera perfekt för sol och bad, vilket väl ändå är det som resmålet är tänkt för?

Om du då inte har tid och råd med en långresa till södra halvklotet och dessutom vill undvika de två vanligaste alternativen av kostnad- och trängselskäl, var ska du då bli av?

Jag har aldrig själv gjort några resor inom Europa den här tiden på året och tänker att det är många som avstår på grund av att det inte är säsong att bada. Men på destinationer som Barcelona, Palma de Mallorca och Aten kan det vara mellan 15-20 grader under julen. Något svalare än på Kanarieöarna men mer att se, göra och uppleva. Eller varför inte prova att fira jul på helt oväntade platser som DublinIrland eller Lofoten utanför Narvik i Norge? Köpenhamn är också en fin stad och julmarknaden på Tivoli brukar vara mysig. Eller varför inte på en annan ort hemma i Sverige? Någonstans i Norrland kanske? Eller Dalarna? Kanske kallt och ruggigt men inte nödvändigtvis sämre väder än hemma. Och skönt att komma iväg och se och uppleva något annat.

Charlotta som har bloggen ”Bara brittiskt” kommenterar: ”Jag har hållit mig just till Europa så för mig är det inte utanför den berömda boxen. Man behöver inte jaga sol. Alpländerna är mysiga med sin vinterstämning och nyårsfirandet i Edinburgh är världsberömt. Själva har vi firat i Cornwall ett antal gånger med gatumaskerad och strandfyrverkerier. Så skönt att det inte smälls annat än på tolvslaget i UK.”

En annan variant på att tänka utanför boxen i juletid är att besöka ett muslimskt land. Vi besökte Dubai i början av januari 2013 på väg hem från Australien och som sextonåring reste jag på rundresa i Egypten med mina föräldrar och min bror på jullovet. Perfekt väder att besöka Egyptens kulturskatter och att åka båt på Nilen. Inte för varmt. Men hur säkerhetsläget är just nu i olika delar av landet har jag inte exakt koll på.

7. Några ytterligare resmål
Jag ställde också frågan på Facebook vart andra reser på jullovet. Jessica i Kvicksund svarar: ”Vi betalade 6700:- tor till Seychellerna när vi bokade i februari. Boenden för i genomsnitt 800:-/natt.” Hon berättar att hela resan med flyg och boende blev ca 16 000:-/person. Och skriver också: ”Annars åker vi oftast till Asien, Filippinerna, Sri Lanka, Vietnam, Malaysia, Kambodja och Thailand såklart rekommenderas. Dubai är bra om man har kortare tid!”

Solveig Lindkvist brukar inte åka utomlands vid jul men tipsar om Göteborg: ”Jul på Liseberg brukar vara fint.”

Annelie Lundin skriver: ”Firar alltid jul i Polen hos min sambos familj och tar sedan nästan alltid en långresa till solen i feb!ruari Det är mycket billigare då än över jul och nyår. Förra året när jag kollade Dubai t.ex. var flyg och hotell nästan upp till 50% billigare i feb. än över nyår, så vi åkte då istället.”

8. Fly julen?
Många reser iväg under julen för att slippa stress och krav. Och det kan mycket väl fungera. Men tänk på att julen firas och uppmärksammas i större delen av världen. Även i länder som inte är kristna. Så det är svårt att komma bort ifrån den helt. Även om stämningen kan vara mycket mer layed back jämfört med här hemma och närmast ironiskt humoristisk i till exempel Australien.

Tänk också på att tala ut om krav och förväntningar innan resan. Förmodligen väntar sig barnen jultomte och julklappar precis som vanligt om ni inte har pratat ner förväntningarna i förväg. När våra barn var små och vi firade jul i Sydney dök det mycket riktigt upp en svensk tomte trots att vi befann oss på andra sidan jordklotet. Tyvärr var barnens pappa och min sambo nere på internet-kaféet just då. ;) (Jo, det hände sig vid den tiden när det ännu fanns sådana.) Men barnen hade förberetts på att jultomten visste att vi var på resa jorden runt och inte kunde bära med oss så mycket grejer i packningen. Tomten hade ingen mask, men solglasögon och tomteskägg. Pojkarna som var nyss fyllda tre och fem år gamla var nöjda och glada och anade inte minsta oråd.

9. Julmaten
Visst. Det är förmodligen fullt möjligt att släpa med sig knäck, pepparkakor och sillburkar i packningen. Men kolla i så fall, för allt i världen, upp vilka tull- och införselsregler som gäller i landet du ska till. Rent allmänt är länder som Australien och Nya Zeeland mycket restriktiva med införsel av mat. Men kanske gäller det mest frukt och växter? Men igen. Kolla! Ett annat alternativ är att uppsöka ett lokalt IKEA-varuhus för att se vad de har av svenska matvaror till jul. I vart fall i vissa delar av världen erbjuder de det i utbudet.

Vi har valt att hoppa över den svenska julmaten när vi firat jul i utlandet. En gång plockade vi ihop ett litet smörgåsbord med sådant som rökt lax, kallskuret från charken, kokt potatis, färsk frukt och blandade nötter. Lite julmatskänsla ändå. En annan gång åt vi pizza med lufttorkad skinka och ruccola på julafton. Som en slags variant på julskinkan. Den gången vi flög på julafton åt vi först en julfika med skinksmörgås hemma hos barnens farmor och fick sedan julinspirerad mat på flyget från Kastrup på väg mot mellanlandningen i Paris. Julaftonskänsla trots allt. Julklapparna hade vi klarat av hemma på morgonen. De låg under julgranen när barnen vaknade.

10. Nyårstips
Att fira nyår utomlands är inte så dumt. Alls. Men tänk på att boka in restaurangbesök i förväg. Eller boka nyårsbuffé på hotellet där ni bor, om de erbjuder det. Att vara ute i sista minuten är ofta hopplöst. I Sydney fick vi ta vad vi hittade. Det blev någon slags snabbmat. Mackor och pommes frites med tryffelmajonäs på eftermiddagen och ingen direkt nyårsmiddag alls, om jag minns rätt. I Buzios i Brasilien fick vi leta länge innan vi hade tur och hittade ett ställe som hade ett bord ledigt. Där åt vi hummer.

I Thailand var det obligatoriskt att betala för nyårsmiddagen på hotellet och då åt vi så klart där. Men den ”sexiga” dans som de ”lilla flickorna” (som vår då treåring kallade småtjejerna) och därtill hotelldirektörens solosång var mest pinsamt att bevittna.

Däremot var fyrverkeriet i Sydney helt fantastiskt. Även om vi borde ha läst på bättre i förväg för att komma ännu närmare Harbour Bridge.

Och i Brasilien är det riktigt häftigt att fira in det nya året på stranden tillsammans med brasilianarna som alla är klädda i vitt och där många lägger blomsterbuketter i vattnet utöver att de skickar upp raketer vid tolvslaget.

Nyår vid Brandenburger Tor i Berlin, på Times’ Square i New York och vid Burj Khalifa i Dubai är tre klassiska nyårsfiranden som jag ännu inte upplevt…



Bilderna i inlägget är från Kendwa, Zanzibar, solnedgången sedd från stranden Ipanema i Rio, Brasilien, Uluru (Ayers Rock), Australien, Tivoli i Köpenhamn, julgran i varuhuset Queen Victoria Building i Sydney, en affär i gamla stan i Dubai samt samma palm igen på stranden i Kendwa, Zanzibar.

18 kommentarer

Filed under resa med barn, resor

Finaste vandringen i Cinque Terre – från Corniglia till Vernazza

Vackra vyer. Vandring. Havet. Solen. Olivlundar. Nät under träden. Skörden hade börjat. Men vindruvorna var borta. Vinbladen höstgula. En del höstfärger i övrigt. Vi var på höstlov i Cinque Terre. Av de två vandringar vi gjorde i nationalparken tyckte vi att sträckan från Corniglia till Vernazza var finast. Den är fyra kilometer och därmed något längre men samtidigt något mindre kuperad jämfört med sträckan från Vernazza till Monterosso al Mare. Stigen var dessutom i regel lite bredare här. Detta är alltså den vandring jag främst rekommenderar om du bara ska göra en i området. Men båda är fina.

En av två
Själva gick vi bara de här två av vandringslederna mellan byarna i Cinque Terre. Och just nu är det bara de här två av stigarna längs kusten som är öppna för allmänheten. Sträckorna mellan Riomaggiore och Manarola respektive mellan Manarola och Corniglia är avstängda efter ras. Och medan kommunen och staten fortsätter att gräla om vem som ska betala reparationerna får vandrarna hålla sig till de tio mil vandringsleder som också löper mellan byarna, men högre upp i bergen. Och de här två av fyra kuststräckor som är öppna. Varav alltså sträckan från Corniglia till Vernazza är vackrast och mest omväxlande.

Kontant betalning
Att vandra kostar och det finns betalstationer i varje ände av vandringslederna. Men vi valde att köpa en kombinerad dagsbiljett för tåg och vandring på järnvägsstationen i Manarola. Vi betalade 16 Euro per person för oss vuxna och för 13-åringen. Minstingen som är 11 år kom undan med barnpriset 10 Euro. Totalt 58 Euro. Tänk på att det är kontant betalning som gäller!

Fåglar och olivkvistar
En Bäck porlade djupt nere i en ravin. I olivlundarna doftade det så gott. Fåglar kvittrade. Från Corniglia hördes sedan kyrkklockorna ljuda över landskapet. Stigen är stenlagda långa sträckor. Trappor är det också gott om. I en av olivlundarna låg gröna nät utlagda på marken. Skörden hade börjat. Men vinet var redan skördat och terasserna med vinodlingar hade skiftat färg till gult. Sedan vandring under pinjeträd med tallbarrsdoft och stora kottar. Paus med fika och utsikt mot havet, bergen och Corniglia.

Tyskar och suckulenter
Vi vandrar vidare och möter en grupp tyska vandrare. ”Aloe Vera” säger en av tyskarna, pekar på en växt och kommenterar om skönhetskrämer. Men är det verkligen Aloe Vera? Jag vet inte. Kan inte skilja dem från agave. Någon slags suckulent är det i vart fall. Det är i och för sig berberfikonkaktusarna också.

Söt och god
Vi passerar närmast genom ett hus med ett kafé. Apelsinhalvor ligger i en kartong. Det är ett smart drag. Det är doften av nypressad juice och jag och äldsta sonen vänder om och in i kaféet för att köpa ett glas. Smaken är söt och god. Liksom vandringen och dagen i stort.








2 kommentarer

Filed under resor

Zanzibar! Mina bästa tips

I början av detta året besökte jag Zanzibar tillsammans med min familj. Närmare bestämt i januari 2017. Jag har bloggat en del om det. Nu är det säsong för den afrikanska ön som är en del av Tanzania igen så jag tänkte att jag samlar ihop lite av informationen här.

Att komma fram
Jag satt i en hammock och gungade lätt och skrev ett första blogginlägg från Jambiani. Inlägget handlade mest om resan dit som tog ungefär ett dygn hemifrån Karlshamn i Blekinge via bland annat Istanbul. De ljud som hördes där jag satt i hammocken var palmblad som rasslade, ljud av matlagning från restaurangköket, köksverktyg som klirrade mot grytorna och mina pojkar som plaskade och pratade i poolen bakom mig. När jag ansträngde örat kunde jag också höra Indiska Oceanens brus. Framför mig, genom lövverket skymtade jag havets turkosa nyanser ända bort mot horisonten. Äntligen var vi framme.

Vad kostar en resa dit och hur du bokar
Efter det att vi kom hem från Zanzibar har jag fått en del frågor på sociala medier om vad en sådan resa kostar. Så jag samlade ihop svaren i ett eget blogginlägg. Flyget kan kosta från ungefär fem till sex tusen kronor per person beroende på när du vill flyga, när du bokar och hur många mellanlandningar du kan tänka dig och var. Vanliga priser på hotellrum är runt cirka fem hundra kronor per person och natt. Att boka paketresa medVing blir dyrare än att boka på egen hand. Att äta ute kostade oss runt 125 kronor per person och måltid. Vissa måltider som den på restaurangen The Rock (bilden) var dock dyrare. Att besöka den ska du ändå inte missa, tycker jag. Men läs mitt inlägg först, på länken nyss, där jag berättar om 7 saker du behöver veta inför besöket.

Var på Zanzibar är det bäst?
Vi besökte och bodde på två av de populäraste badorterna. Jambiani ligger på den södra halvan av östkusten och Kendwa ligger längst i norr på västkusten. Dessutom bodde vi ett par nätter i staden på ön, Stonetown. Vilken var då bäst? Var ska man bo? Jag har satt betyg på alla tre orterna hela vägen från transfer via kvalitet på stränder, mat, utflykter med mera. Sydostkusten och norra Zanzibar har olika styrkor men sammantaget hamnar de på nästan samma poäng även om Jambiani enligt min summering hamnar ett litet snäpp före. Men det beror på vad du söker. Är det för dig till exempel jätteviktigt att stranden är ren från sjögräs och att botten endast består av pudervit sand och att det är badbart alla tider på dagen. Ja, då ska du ju hellre välja Kendwa i norr.

Stonetown får också en bra sammanlagd poängsumma även om staden inte är riktigt lika fantastisk som badorterna. Minst en natt bör du bo här utöver det antal nätter du väljer på någon av badorterna då hotellet är en viktig del av upplevelsen av Stonetown.

Men att göra som vi gjorde och besöka alla tre är faktiskt något jag allra varmast vill rekommendera! Alla har som sagt sina styrkor och det är roligt att komma runt och se mer!

Cash eller kort?
Inför resan hade jag läst på och visste att vi behövde ha med oss en hel del kontanter i form av amerikanska dollar. Dessutom en hög andel av detta i endollar- och femdollarsedlar eftersom dricks förväntas i de flesta sammanhang. På vissa restauranger som på the Rock och de flesta hotellen går det bra att betala med kort som VISA eller Master Card men de tar då 5% i avgift. Bankomater finns det bara ett par inne i Stonetown. Inga på flygplatsen eller på de mindre orterna.

Fler upplevelser
Jag skrev ett inlägg om de unika aporna med rödbrun rygg som bara finns på Zanzibar och ingen annan stans. Om du vill se de starkt utrotningshotade aporna ska du bege dig till nationalparken Jozani.

Jag skrev också om hur vi åkte taxi från badorten Kendwa på norra Zanzibar mot Stonetown, öns stad, och iakttog det som hände längs vägen. Om den levande landsbygden på Zanzibar.

Ytterligare ett inlägg handlar om hur vi besökte slavmarknaden i Zanzibar stad.

Att boka sin egen kombinationsresa med safari på fastlandet blir betydligt billigare än att köpa en färdig paketresa av någon svensk arrangör. Jag har berättat om hur jag gjorde.

Andra resebloggares bästa Zanzibar-tips kan du läsa om här.



Bilderna i det här inlägget har jag inte publicerat förut. Däremot den video jag gjorde om resmålet:

2 kommentarer

Filed under resor

Du kan ge en sexårig Karlskronatjej hopp om ett fortsatt liv i julklapp!

En sexårig flicka från Karlskrona får sjukvård utomlands. Hennes cancer hade av svenska läkare bedömts inte vara behandlingsbar längre men föräldrarna vägrade ge upp och startade en insamling. Behandlingen i Monterrey fungerar så bra som de någonsin kunnat hoppas på och minskar tumören vid varje tillfälle. Men de först insamlade pengarna är på väg att ta slut. Föräldrarna har därför startat en ny insamling för att rädda sin Linnea. Du kan vara med och bidra till hopp om ett gott nytt 2018 för Linnea och hennes föräldrar. Du kan bidra till julinsamlingen för Linneas fortsatta behandling.

I advent förra året
Jag har länge följt Linneas mamma på Twitter. Det är nu snart ett år sedan som hon skrev om en oro för dottern som bland annat börjat äta med ”fel” hand. De uppsökte läkare och en annorlunda och hemsk adventstid tog sin början för familjen. Orsaken till Linneas besvär visade sig vara en hjärntumör. Vi hoppades alla att den skulle visa sig vara godartad men så var inte fallet. Linneas operation verkade dock ha gått bra och dagarna innan julafton förra året såg allting ljust ut och Linnea med familj kunde lämna sjukhuset i Lund och fira jul hemma.

Ny operation
Men redan i januari visade det sig vara värre än befarat. Linnea fick genomgå en ny operation och fick även behandling med strålning och kemoterapi.

Men det hjälpte inte. Tumören gick inte att bli av med och diagnosen blev till sist att Linnea haft oturen att drabbas av en obotlig typ av hjärntumör. Föräldrarna hörde talas om ett sjukhus i London som behandlar den här sortens tumörer experimentellt. Eftersom svensk sjukvård endast bekostar behandling med validerade metoder och föräldrarna saknade pengar att själva bekosta behandlingen startade de en insamling i februari. En insamling som fick mycket stor spridning via sociala medier och snabbt fick in de pengar som föräldrarna då bedömde skulle räcka för behandlingen.

Mot London!
I samråd med de svenska läkarna slutfördes den påbörjade behandlingen i Lund och familjen åkte till London som planerat. Där visade det sig att de tyvärr, trots det första hoppet, inte kunde behandla Linnea. Familjen hittade då det sjukhus i Monterrey, Mexico, där Linnea faktiskt kunde få hjälp. Tumören minskar i storlek vid varje behandling, men eftersom den inte försvunnit helt och eftersom det är en aggressiv cancer där tumören dubblar sig snabbt i storlek om den inte behandlas så måste behandlingen fortsätta om Linnea ska kunna överleva.

Nuläget
Efter höstlovet var Linnea så bra att hon tillsammans med sin familj kunde återvända till Karlskrona och Linnea kunde äntligen börja nollan i skolan som hon så länge längtat efter. Men just nu befinner hon sig igen med sin mamma i Mexico för behandling mot cancern. Så har familjen planerat att Linneas liv ska fortsätta: skolveckor hemma varvat med behandlingsveckor i Mexico. Men en förutsättning är pengar. Julinsamlingen för Linnea är så här långt lyckad, 70% av målet för insamlingen är uppnått.

Du kan bidra här. Eller om du hellre vill använda Swish så använd Linneas pappa, Kristoffer Nordströms nummer: +46 723 58 09 53.

6 kommentarer

Filed under barn, Blekinge, livet, resor, twitter

Corniglia – annorlunda mot de andra byarna i Cinque Terre

Den mittersta av de fem byarna i nationalparken Cinque Terre i Ligurien heter Corniglia. Den har 150 invånare. I likhet med de andra byarna klättrar den på klipporna vid Italiens nordligaste västkust. Men till skillnad mot de andra börjar inte husen klättra upp på bergen med början nere vid havet. Istället ligger hela byn placerad uppe på en bergkam ungefär hundra meter över Medelhavet. Det gör inget. Tvärt om. Vi tyckte till och med att det här var den mysigaste av de fem byarna att strosa omkring i.

Pusta ut
När vi vandrat uppför trappan med 376 eller 377 trappsteg från järnvägsstationen till byn som grundades redan under romersk tid, stannar vi vid ett kafé för att ta något att dricka och pusta ut lite. Sedan vandrar vi en kortare trappa ner mot byn. Först kommer vi till ett litet torg vid en kyrka med utsikt över Medelhavet och en dadelpalm mellan torget och havet. Det är en vacker vy. Vi går in en stund i kyrkan. Där inne är stilla och levande ljus. Chiesa Di San Pietro heter den. Peterskyrkan skulle man kunna översätta. Men det är en helt annan Peterskyrka än den mest kända Peterskyrkan. Så klart.

Utsiktsplats
Vi går vidare på huvudgatan genom byn. Via Fieschi heter den. Eller gata och gata. Det är en smal medeltida eller till och med antik gränd som slingrar sig mot en utsiktsplats som sägs ha utsikt mot alla de andra fyra byarna i Cinque Terre. Men jag ser ”bara” tre. En av dem är Manarola som syns lite inzoomad på en av bilderna nedan.

Finaste vandringen
Vi vänder och går tillbaka samma väg som vi kom. Längs huvudgatan ligger ytterligare ett torg med en liten kyrka. Denna heter Cappella dei Flagellati. Vi stannar till och köper pistageglass i en gelateria. Och förundras än en gång över att pistageglass smakar mer hasselnöt än pistage nuförtiden i Italien. Strax efter gelaterian passerar vi tillbaka över den enda bilvägen genom byn, Via Statzione. Där är också som ett litet torg. Där äter vi våra glassar innan vi vandrar tillbaka den sista biten tillbaka mot och förbi kaféet där vi stannade till efter trappan upp. Men vi vänder inte tillbaka ner åt höger mot stationen utan väljer vänster, mot nordväst och en vidare vandring mot Vernazza. Det är den finaste av de två vandringar vi går i området. Men det får bli ett eget blogginlägg.







2 kommentarer

Filed under resor

En bloggpaus – om dess orsak och verkan

Jag är en sådan människa som behöver ett visst mått av positiv stress för att må bra. Men. Det kan bli för mycket av det goda. Att jag tidigare i höstas pausade bloggen hade med stress att göra. Det var orsaken till pausen. Men verkan blev inte den avsedda vad gäller stressen. Men bloggens besöksstatistik påverkades dock negativt. Rejält negativt. Men med fördröjning.

Paus
Jag pausade bloggen den 22 september. Några veckor senare kraschlandade jag en kväll i fåtöljen hemma. Det hände en torsdagskväll. Hela veckan hade flutit på från det ena till det andra utan ställtid. Plötsligt satt jag bara och stirrade tomt framför mig. Ingen padda, ingen telefon, ingen bok, ingen tidning, ingen TV. Ingenting orkade jag med. Mer än att stirra tomt.

Vardagsrutiner
Gå upp. Dricka te. Sätta på sig smink, kläder och fixa håret. I den mån det hinns med. Gå till tåget. Surfa på nätet under resan. In på jobbet. Från möte till möte. Lite arbetstid framför datorn. Försöka komma ikapp med mejlen. Lunch. Och så fler möten. Några till mejl. Gå och simma om det är måndag eller onsdag. Tåget hem igen. Få iväg minstingen till fotbollsträningen om det är tisdag eller torsdag. (Gällde till för två månader sedan. Nu handlar det om att hitta en annan aktivitet åt honom sedan hans lag lagts ner. Om det inte återuppstår inom det närmaste, vilket ser mörkt ut. Utebliven fotbollsträning har dock öppnat upp för mer obetald övertid från min sida så att mitt schema är minst lika späckat i alla fall.) Sedan fixa mat eller ta hand om disken. Förhoppningsvis orka hjälpa till med läxförhör. Gå och lägga sig. Sova.

För mycket?
Och så börjar det om. Igen och igen. Och till helgen kanske någon rolig aktivitet. Eller bara slappa. Förutom några måsten. Och sedan är det ny vecka igen. I slutet av september hade vi dessutom en pågående kokningsrekommendation på jobbet och orsaksutredning pågick. Ledd av mig. Inte så underligt om du kraschlandar i soffan eller fåtöljen ibland. Det som hände den där torsdagen för någon månad sedan är inte första gången som jag kraschlandat så. Det händer då och då. Jag tror att det inte enbart är av ondo. Jag ser det som ett friskhetstecken att kroppen stänger av och vägrar låta mig fortsätta stressa när det är på väg att bli för mycket. Men lite orolig blir jag allt. Trycker jag in mer i tillvaron än jag egentligen orkar med? Det här hände ändå under perioden när jag redan pausat bloggandet. Borde jag sänka ambitionsnivån i något avseende? Till exempel sluta blogga?

Pausen bruten
Exakt en månad senare började jag ändå publicera inlägg här igen. Den 22 oktober. Det var en slump att jag både pausade och återupptog bloggandet just den 22:e i månaden. Jag upptäckte det först nu när jag gick tillbaka och kollade. Orsaken att jag började igen var dels att jag saknade det. Dels att jag inte såg någon direkt effekt av att avstå. Jag blev helt enkelt inte mindre stressad för det.

Inte lika ofta längre
Sedan jag återupptog bloggandet har jag publicerat inlägg med något lägre frekvens än tidigare. Om det också är tillfälligt återstår att se. Idag blev det ju faktiskt två inlägg samma dag, vilket är ovanligt.

Bloggstatistiken
Vad hände då med besöksstatistiken? Jo, den dök ganska rejält direkt från den ena veckan till den andra. Men låg sedan still över hela pausen. Däremot sedan jag börjat blogga igen har den fortsatt gå ner, vilket verkar märkligt. Det är nu mindre än hälften så många sidvisningar jämfört med före pausen och ännu större påverkan neråt på antalet besökare. Kanske har det något med Googles algoritmer och min aktivitet på sociala medier att göra? Jag vet inte. Och jag försöker att inte bry mig för mycket. Men lite brydd är jag allt.

30 kommentarer

Filed under blogg, livet, personligt

376 eller 377 trappsteg till Corniglia – en by i Ligurien?


Det sägs att det är 377 trappsteg upp till byn Corniglia i Ligurien. Det är den mittersta av de fem byarna i Cinque Terre och den enda som inte ligger direkt vid havet. Istället ligger den på en bergkam ca 100 meter över havet. Därav trappan.

Vi anländer med tåg från Manarola där vi bor två nätter. Corniglias järnvägsstation ligger nere vid havet. Från stationen leder både en bilväg och en gångväg upp mot byn. Gångvägen löper först parallellt med järnvägen men stax kommer vi fram till trappan. Anton, 13-åringen, räknar tyst för sig själv trappstegen när vi går uppåt. Själv stannar jag ofta och fotograferar. Jag vet inte om det mest är för alla fina motivs skull eller om det mest är en chans att pusta ut lite. I alla fall syns Manarola på en av klipporna längs kusten och vackra blommor blommar än.

Väl uppe i Corniglia konstaterar 13-åringen att han räknat till 376 trappsteg. Huruvida uppgiften att det skulle vara 377 är därför något osäker. Även om jag läst det på internet.

Lämna en kommentar

Filed under resor

Skönt att det är över


I fredags hävde vi äntligen kokningsrekommendationen för dricksvattnet i Maglehem. Det har varit en nästan orimligt seg och långdragen kamp mot bakterierna. Men nu är den över!

Boende i Maglehem kan äntligen använda vattnet som vanligt igen. Det var vid en rutinkontroll den 17 september som det upptäcktes bakterier i Maglehems dricksvatten och en kokningsrekommendation utfärdades. Nu, efter drygt två månader, visar provsvaren att dricksvattnet är okej igen. Det känns skönt att vi till sist kan se resultat av våra åtgärder.

Bakterierna som hittades i Maglehems dricksvatten var fekala, det vill säga tarmbakterier från människor eller djur. Vår huvudteori är att bakterierna tog sig in från naturen via regn kring ortens dricksvattenreservoar. Efter felsökning påbörjades ett omfattande jobb med att täta reservoaren och undersöka övriga ledningsnätet. Efter drygt två veckor visade vattenproverna att de ursprungliga bakterierna var borta, men att andra problem hade uppstått. Vi har inte kunnat omsätta vattnet och underhålla systemet på det sätt som krävs när reservoaren har varit bortkopplad. Trots att vi uppgraderade styrtekniken på vattenverket, så fick vi problem med annan bakterietillväxt i ledningarna. Den ursprungliga föroreningen var såklart stor orsak i detta, men tekniken är omodern och ledningsnätet är underdimensionerat. Det inverkade tyvärr negativt på våra förutsättningar att lösa problemet.

Kokningsrekommendationen i Maglehem varade i 68 dagar. På kommunen arbetar vi nu med hur Maglehems huvudledningar kan uppgraderas för bättre dricksvattensäkerhet och för att tryckproblemen ska försvinna. Ombyggnationen planeras att starta under 2019.

Bilden ovan är från ett besök vid den aktuella reservoaren tidigare i höstas.

2 kommentarer

Filed under mitt jobb

Milanos äldsta stadspark – Indro Montanelli – i höstskrud

Vi avslutade vår höstlovsresa till Italien med ett par dagar i Milano som vi mest av allt ägnade åt att strosa omkring i staden. Flera gånger kom vi att ströva igenom parken Indro Montanelli som visade sig vara mycket vacker i höstskrud.

Parken heter sedan 2002 på italienska Giardini Pubblici Indro Montanelli vilket betyder ”Indro Montanellis allmänna trädgård”. Tidigare har den hetat Giardini Pubblici och Giardini di Porta Venezia (men har fått namn efter journalisten och författaren Indro Montanelli 2002.) Det är en stor och gammal stadspark som ligger i Porta Venezia- distriktet, nordost om stadskärnan, i en administrativ avdelning som tydligen kallas zon 1. Stadsparken grundades redan 1784 och är därmed den äldsta i Milano. Senare har trädgården utvidgats vid flera tillfällen till sin nuvarande yta på 172 000 m2 och här finns byggnader som naturhistoriska museet (1888-1893) och planetariet (1930).

Vad för slags fotografering som pågick i parken – utöver min egen – vet jag inte – men jag gissar att det var någon slags modefotografering.



4 kommentarer

Filed under resor

Cinque Terre på höstlovet


Äntligen är jag klar med min åtta minuter långa film från Cinque Terre på höstlovet. Minuter. Man skulle kunna tro att det var timmar så lång tid det tog att göra filmen. Det har varit så mycket teknikstrul med den här filmen så du kan inte ana. Men nu är den uppladdad! Den handlar om Nationalparken i Ligurien, Italien. Om byarna Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore. Om vandringarna och vyerna. Om att äta gott och bada. Om vädret på höstlovet och hur du tar dig dit.

Vill du hellre läsa om resan och titta på fotografier så finns det en del sådana inlägg redan i bloggen. Och fler kommer framöver.

8 kommentarer

Filed under film, höst, resa med barn, resor, vackra platser, YouTube

Redigerar film


Om någon undrar varför det inte kommit något blogginlägg om Italien på länge, trots att det finns så mycket mer att berätta, så beror det på att jag för närvarande redigerar en film om resan. Och att det tar en evig tid. Plus att det är mycket att göra på jobbet. När jag kan redigera filmen med katten i knät är det dock ganska mysigt. Ja, annars också. Men särskilt med katten i knät.

Återkommer med fler blogginlägg snart. Hoppas jag.

4 kommentarer

Filed under blogg, film, iPhone, resor, YouTube

Riomaggiore i solnedgången

Husen på klipporna ovanför hamnen klamrar sig fast på ett alldeles orimligt sätt som trotsade de tyngdlagen fullständigt. Men vem bryr sig om Newtons lagar när en stor strålande apelsin sänker sig i Medelhavet och färgar himlen rosa? Det är måndag kväll på höstlovet, för precis en vecka sedan, och vi besöker Riomaggiore i solnedgången.

Sydligaste byn
Den här dagen har vi vandrat från Vernazza till Monterosso del Mare. Men innan vi återvänder till Vernazza tar vi en sväng med Trenitalias regionaltåg, regionali, till den sydligaste av byarna som räknas till Cinque Terre, i norra Italien,  för att få en glimt även av denna by.

Mot vattnet
På väg ner mot hamnen har vi passerat igenom en tunnel med väggar av murad sten och ett tak av turkosblå uppspänd platsduk. Att gå därigenom påminner lite om känslan att gå igenom en sån där akvarietunnel som är så vanlig numera i stora moderna akvarier. Med den skillnaden att här syns inga fiskar röra sig i vatten. Istället är vi ett stim turister som rör oss mot vattnet. Som istället finns utanför den andra änden av tunneln.

Borta!
Vi följer strömmen ner mot hamnen. Jag stannar och fotograferar. Plötsligt är de andra borta. Det är gott om andra turister nere vid vattnet. Och solnedgången är redan vacker. Ganska snart får jag ett SMS från ”General Squirrel”. Det är min förstfödde som lyckats döpa om sig till det i min mobil, jag har aldrig riktigt begripit hur han gjorde, men kanske är det för att jag och pojkarna har gemensam Apple-Id? ”Var är du?” undrar han. ”Vid havet. Och ni?” svarar jag och sedan dyker de upp alldeles intill mig. De har köpt glass visar det sig. Jag vill också ha en. Jag köper min på vägen tillbaka. Men först ser vi solen gå ner bakom horisonten.

Drönare
En märklig detalj är hur en drönare surrar i skyn precis framför solen i omgångar. Det är precis som att den som fotograferar eller filmar med drönaren tror sig kunna få bättre bilder på solen genom att styra den rakt in i det lysande klotet. Men det är väldigt långt bort kan jag berätta. Tjugo eller femtio meter hit eller dit gör ingen skillnad. Men kanske gissar jag fel. Kanske är det inte alls solnedgången som filmas eller fotograferas. Kanske är det istället den egna personen som ska förevigas där den står och vinkar mot kameran i skyn? Vad vet jag. Eller är det kanske fina översiktsbilder över den balanserande byn som insamlas?

Problem solved
Vi pratar hur som helst om att en ensam drönare inte kan förstöra en solnedgång, men att om flera skulle köra runt med sådana samtidigt skulle det börja bli irriterande. Men å andra sidan krockar de då kanske med varandra och störtar mot vattnet? Eller, tänker jag vidare, så smittas de alla av samma övermod som en gång Ikaros och flyger så nära solen att de smälter och därför störtar i havet? Ja, kanske. Kanske att det här är ett problem som löser sig självt?

Konstnär
När solen passerat horisontallinjen har färgskalan övergått från turkost marinblått och orange till stålgrått och rosa. Drönaren är borta men landskapet är fortfarande mycket vackert. En konstnär sitter på en plaststol och skissar små bilder med hus och landskap. Andra, färdiga bilder, har han liggande till försäljning på ett campingbord framför sig. På bordet står också ett glas med rött vin. Han sitter på rätt plats i världen. Det här är verkligen en miljö som gör sig på bild. Men det verkliga konststycket och konstverket måste nog ändå vara byn i sig själv. Hur har byggarna som ställt husen på plats burit sig åt? 

När jag ätit min glass tänds gatuljusen i den lilla hamnstaden och vi vandrar tillbaka mot tåget. Ännu en upplevelse rikare.







10 kommentarer

Filed under resa med barn, resor, vackra platser

Kanalerna i Milano


Var börja berätra om en resa? Från början och i kronologisk ordning? Eller i den ordning som sakerna vill låta sig berättas? Jag började från början när vi var iväg. Sedan kom slutet med landningen på Kastrup. Nu följer det näst sista, resans sista dag utöver hemresedagen, och särskilt då det som var nytt den dagen. Nämligen kanalerna i Milano.

Dålig research
Inför resan till Cinque Terre och Milano hade jag köpt en guidebok om det senare resmålet men inte det förra. Ändå var jag bättre påläst om byarna och vandringarna i Ligurien än om Lombardiets huvudstad. Men att jag ville se katedralen drån utsidan visste jag och om köerna inte var för långa ville jag gärna upp på taket också. Men nu var köearna alldeles för långa så något takbesök blev det aldrig. Det får bli en annan gång. Däremot många och långa vandringar genom staden i dagarna två. På sätt och vis är det mysigare att vandra runt så med utrymme för improvisation och infall än att ha en detaljerad plan. Jag återkommer till en del av det vi stötte på under våra promenader.

Naviglio Grande
Men efter den första dagens vandringar var det en sak som jag sett information om i förväg och som vi inte hunnit med. Så den andra dagens främsta målpunkt fick bli Milanos kanaler. Även om jag inte visste mer om dem än att de existerar. Nu vet jag att de med ett gemensamt samlingsnamn heter Navigli Lombardi. Och att den som vi tittade närmare på, promenerade längs med ett par broar bort, fram och tillbaka, heter Naviglio Grande. Det är den kanal som förbinder Milano med Lago Maggiore och därmed även med Schweiz. Naviglio Grande är omkring 50 kilometer lång och anlades från 1100-talet fram till och med 1900-talet för både skeppsfart och bevattning. I ett skede ska till och med Leonardo da Vinci ha arbetat med att göra ritningar på kanalsystemet.

Dis och mys
Det är en disig eftermiddag och miljön runt kanalen är mysig med många kaféer och restauranger, gatuförsäljare och en mer välordnad gatumarknad. Cyklar står parkerade, ett par svanar simmar i kanalen, och en and av något slag som jag inte vet närmare vad det är för sort. Kärlekspar vandrar hand i hand, andra sitter på en bänk, en turistbåt skär igenom det stilla vattnet. Det är verkligen ett mysigt område att vandra i, men räkna inte med att vara de enda turisterna som hittar hit. Tvärt om. Området ökar i popularitet. Hade vi haft fler dagar i Milano hade jag gärna utforskat kanal-systemet ytterligare, kanske med båt, och kanske då hittat bortanför turiststråken, men nu fick det räcka med en snabbtitt.





4 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Vi hade (i alla fall) tur med vädret


Det är något särskilt med Öresundsförbindelsen. Den vackra bron som går iland på den konstgjorda ön Pepparholmen för att närapå osynligt försvinna ner i en tunnel under havet. Så när vi närmar oss Kastrup kan jag inte låta bli att ta upp kameran för att ännu en gång fotografera denna vy. Trots att minneskortet i kameran redan är fullt av bilder. Det har varit en sådan semester igen där jag har fotograferat och fotograferat. Och fotograferat igen.

Regnet kom till slut
Fotograferade gjorde jag däremot inte imorse när vi gick igenom regnet den korta sträckan från flygplatshotellet MOXY till terminal 2 på Milano Malpensa, en terminal där alla flighter är med lågprisflygbolaget EasyJet. Inte heller när regnet slog mot planets fönster när vi stod på startbanan brydde jag mig om att fotografera. För regnet kom till slut. Men då var vi redan på väg hem. Och när vi landade på Kastrup var vädret fint igen. Solen lyste igenom tunna molnskyar. Väl nere på landbacken fick vi vänta in nästa tåg mot Karlshamn i nära på en timme. Ett par av de övriga i sällskapet passade på att äta rød pølse. Själv tog jag en kopp te och en chokladcroissant. Och så köpte jag en påse med ”hexe hyl”, danskt häxvrål. Saltlakrits. Sånt som de inte begriper sig på i resten av världen, utanför salmiakbältet, från Island, via Holland, Danmark och Sverige till Finland.

Höstlovsväder i södra Europa
Vädret, ja. Vi hade tur med det. Det går inte att räkna med fint väder ens i södra Europa under höstlovet, men vi har rest ganska många gånger nu den här tiden och har oftast haft bra väder. Och vi har ofta kunnat bada. I år hade vi extra tur eftersom idén var att vandra i Cinque Terre större under resan och vandring i regn inte är så kul. Men en enda regndroppe såg vi på resan innan imorse och då var vi redan i Milano, så det spelade mindre roll. Och då hade vi redan fått en hel dag med solsken även i Milano. 

Dessutom kunde vi bada varje dag när vi var nere i Ligurien även om solen stod lågt även mitt på dagen och vattnet var svalt som vid ett dopp i en svensk insjö en sommarkväll. 

Inte lika tursamt
Vad som var mindre tursamt för min del var att jag åkte på värk i ryggen strax under vänster skulderblad. Jag har haft det förut och det brukar gå över. Men det är irriterande även om det på inget sätt förstört semestern.

1 kommentar

Filed under resor

Vandring från Vernazza till Monterosso al Mare i Cinque Terre

Att vandra är lite av grejen i Cinque Terre. Förutom att titta på och fotografera de gulliga byarna, Området har ca 10 mil vandringsleder som löper mellan byarna och i det omgivande landskapet, men två av de mest berömda sträckorna är avstängda just nu. De två kuststräckor som är öppna för vandring är de två första från norr mot söder. Vi börjar med den allra nordligaste sträckan men vandrar den från söder mot norr, vilket ska visa sig vara smart. Vi går kuststigen 3,5 km från Vernazza till Monterosso al Mare.

Fin utsikt
Vi har vandrat uppåt, uppåt, uppåt i trappor och sluttningar längs den oftast smala stigen mellan byarna när vi hittar en plats att sätta oss att fika den medhavda matsäcken. Här är den murade stenvägg som oftast kantar stigen så pass låg att vi kan sitta på den. Och stigen är så pass bred att andra vandrare kan passera oss där vi sitter. Dessutom har vi fin utsikt över kusten norr ut och kan nu se Monterosso i fjärran. Pojkarna äter taco-chips på tub och jag och Anders äter pinjenötter. Skalen lägger vi först i en liten hög för att sedan lägga över i chipstuben när den är tömd. Alla äter också av salta kex. Till det dricker vi vatten. Det är skönt att pusta ut i skuggan och vätskan behövs trots att det ”bara” är 18 grader varmt. Solskenet och stigningen gör sitt till och jag ångrar lite att jag valde att gå i långa jeans. Det klibbar lite. Men det räcker att vila en kort stund så känns temperaturen bara behaglig igen. Det här är lite som ljusterapi inför den vinter som ska komma därhemma.

Det kostar att vandra
Vi började dagen med att för 42 Euro köpa ett endagskort till nationalparken, en familjebiljett för vandring och tågresor i området, på järnvägsstationen i Vernazza. De tar enbart kontanter. Senare ska det visa sig att vi nog kom undan lite för billigt då. Förmodligen gäller familjebiljetterna för barn till och med elva år. Om vi betalat rätt hade det i så fall istället blivit 58 Euro, 16 Euro per vuxen och 10 Euro för barn upp till och med elva år. Då enstaka enkelbiljetter med tåg kostar ca 10-15 Euro för alla fyra beroende på sträcka är det frågan om det verkligen lönar sig ekonomiskt med dagspass. För den som vill vara ekonomisk kan det nog löna sig att googla på exakta priser per vandring och järnvägssträcka och jämföra, men det är praktiskt att ha ett kort som bara behöver stämplas en gång och sedan är giltigt hela dagen. Dessutom gäller det också som entré till vissa offentliga toaletter vilket kan vara praktiskt. Väljer du att istället lösa biljett för vandringen i den kiosk som finns en bit in på leden är det också kontanter som gäller.

Hitta till stigen
Vandringen utgår gärna ifrån det lilla torget vid hamnen i Vernazza. Nära torgets östra hörn leder en trappa upp för en gränd mot norr. Där är skyltat mot ”Monterosso”. En bit upp tar du till vänster och följer sedan stigen som är markerad med röd-vita målade sträck hela vägen till Monterosso al Mare. Vi började gå tidigt på förmiddagen så vi kunde blicka ner mot ett Vernazza i motljus. Vi passerade igenom några vinodlingar och genom skog. Ofta hade vi fina vyer ut mot havet och byarna.

Trångt vid möten
Jag stannar ofta för att fotografera. Och kommer på så sätt lite efter de andra. Samtidigt ger det mig tillfälle att pusta lite, vilket behövs. Strax efter det att vi har fikat blir stigen riktigt smal långa sträckor. Det går knappt att mötas. När jag kommit en bra bit på en sådan sträcka möter jag plötsligt ett stort gäng med många vandrare. Jag trycker mig mot den murade bergväggen för att de ska kunna passera. Nedanför stigen är det stugbrant i alla fall ett par meter. En amerikansk kvinna som passerar tycker uppenbart att det är obehagligt och hon håller en hand på vardera sidan om mig mot muren samtidigt som hon skämtsamt säger ”du får många kramar av främlingar här”. Lite senare passerar vi en man som säljer färskpressad apelsinjuice, men jag har inga kontanter på mig och de andra har redan passerat när jag kommer dit.

Slippa balansera på kanten
Vi vandrar här i lågsäsong, det är månadsskifte oktober-november. Och vi pratar mycket om vilken trängsel det måste vara här under den riktiga sommaren. Jag förstår faktiskt inte hur det alls går att ta sig framåt om det är ständiga möten i de här smala passagerna. Då måste det också vara mycket svårare att stanna upp och njuta av utsikten. Det känns som att vi har haft tur som valt den här tiden på året att vandra här, fint väder utan att det är för varmt och inte allt för mycket folk. Vi har också, visar det sig, haft lite flyt som valt att gå från söder mot norr, på så sätt har vi innersida vid mötena (högertrafik) och slipper balansera ute på kanten. Något som känns extra bra när du vandrar med barn.

Översta bilden: utsikt mot Monterosso al Mare. Nedan utsikt över vinodling i höstfärger och utsikt mot Vernazza. 


9 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Ett par dagar och nätter i Vernazza, Cinque Terre

Vernazza är en stad och kommun belägen i provinsen La Spezia, i Ligurien. Det är en av de fem städerna som utgör Cinque Terre-området. Vernazza är den andra staden räknat norrifrån. Det är den enda naturliga hamnen i Cinque Terre och är en av de äldsta ”fiskebyarna” på den italienska Rivieran. Vi tillbringade ett par dagar på höstlovet här.

Luktar Italien
Vi kliver av tåget och går ner för trappan till byn. Där möts vi av en man som ska visa oss till rummet vi hyrt. Vi vandrar upp för trappor i en gränd tills vi kommer till rätt dörr. Väl innanför den väntar fler trappor. Först en i ljus marmor med vita rep som räcke. Det doftar starkt av rengöringsmedel här. ””Det luktar Italien”, som minstingen säger. Sedan går vi uppför en metalltrappa och så är vi vid vårt rum. Det heter att det är en ”svit med havsutsikt” men beskrivningen känns något överdriven även om rummet är fräscht och fint. Väggar i turkost. En halvabstrakt tavla målad med breda penseldrag i en färgskala från vitt via turkost till ultramarinblått tolkar jag som att den föreställer en våg. I pojkarnas del av rummet finns ett litet, litet fönster. Men det går att öppna så att vågornas brusar högt och när vi kommer är både hav och himmel rosa i kvällsljuset.

Ingen hemlighet längre
Första gången jag hörde talas om Cinque Terre måste ha varit på 1980-talet i en tidningsartikel. Då beskrevs området som en välbevarad hemlighet som inte kunde nås med bil, utan bara till fots eller med tåg och som många turister därför missade. Den tiden är sedan länge förbi. Allt fler berättar vid fikaborden på jobbet om de fantastiska byarna och sprider bilder via sociala medier. Att göra som vi och besöka området utanför högsäsong är därför ett gott råd. Även så här på höstlovet är det en viss trängsel i byarna på dagtid och fram till och med solnedgången. Men rumsuthyraren säger att det är få turister nu jämfört med perioden juni till och med september. Nu på höstlovet blir det dessutom inte lika varmt att vandra som under de heta sommarmånaderna. Det här är helt enkelt en bra tid på året här. Men det där med bilfritt är heller inte riktigt sant, även om jag föreställer mig att det är närmast omöjligt att parkera i byarna för den som inte har egen p-plats så det bästa är nog ändå att göra som vi och ta tåget hit.

Vitlök, olivolja och persilja
Jag går ut före de andra. Bestämmer mig för att se om det finns en väg ner till stenstranden som syns från det lilla fönstret. Jag fortsätter därför uppför trapporna i den smala gränden. Följer skyltarna mot Corniglia. Jag hittar ingen väg ner till stranden men väl en utsiktsplats där flera fotografer samlats för att fotografera byn i det mörklila kvällsljuset. Också jag fotograferar några bilder av den bildsköna vyn innan jag vänder ner till byn för att leta reda på de andra. Till kvällsmat äter vi spaghetti vongole på en restaurang vid det lilla torget nere vid havet. Med smak av vitlök, olivolja och persilja. Efteråt tar vi varsin glass på gelaterian som ligger vid huvudgatan genom byn. Jag väljer hallonsmak.

På köpet
Nästa dag vandrar vi till en av grannbyarna och på kvällen äter vi på samma restaurang vid torget igen. Tre av oss väljer spaghetti vongole igen. Så god var den! Frukosten som ingår i rumspriset äts på två olika restauranger de olika dagarna och det är också väldigt olika mycket mat vi får. Den andra dagens frukost är rikligast och bäst. Efter att den är uppäten är det dags att gå tillbaka till rummet, packa ihop, och lämna rumsnyckeln i byns lilla fiskebutik som ligger i en gränd. På köpet när jag betalar för rummet får jag med mig en burk ansjovis. Medan vi väntar in tidpunkten för det förbokade tåget går jag runt och fotograferar lite.

Fullt på dagen
Drygt ett dygn senare återvänder vi till Vernazza efter en vandring från en grannby. Det är första gången vi äter lunch i byn. Det är till skillnad mot på kvällarna väldigt fullsatt på de flesta restaurangerna men vi hittar ett bord ute vid piren där vi äter pizza och pasta. Jag tar en pizza med kronärtskocka och inget mer utöver tomatsås och mozzarella. Det smakar ännu godare sedan jag bett om och fått extra ”sal”, salt på Italienska. Vi har tagit med oss badkläder, men efter att ha suttit en stund och lapat sol efter lunchen bestämmer vi oss för att det är trevligare att bada klippbad i Manarola än att bada vid den kombinerade hamnen och sand- och klippstranden här. Så lämnar vi än en gång Vernazza med tåg.


3 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Billig höstlovsresa till Italien – Cinque Terre och Milano

Höstlovsresor. En charterresa till Kanarieöarna kan kosta lika mycket som två veckor på betydligt mer exotiska platser en annan tid på året. Så hur göra? Jag har skrivit förut om mina bästa tips för höstlovsresan. Just i år kom vi extra billigt undan. Totalt: 14 600 kr för två vuxna och två barn, 13 och 11 år gamla. Det vill säga 3 650 kr per person.

Vi befinner oss just nu i Manarola. Det är en av byarna i Cinque Terre som mest av allt bär berömt för vandring mellan bildsköna byar vid på italienska västkusten . Själva namnet på området betyder ”de fem landen” på italienska. Den cirka tolv mil långa kuststräckan ligger längst i söder på den italienska rivieran, mellan La Spezia och Genua nära gränsen till Toscana. Räknat från nordväst till sydost ligger fem små byar på rad: Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore. Hela Cinque Terre-området utsågs 1998 till nationalpark och står på Unescos världsarvslista. Vi ska bo här i Manarola två nätter efter att ha bott två nätter i Vernazza och dessförinnan en natt på ett flygplatshotell.

Egentligen hade jag tänkt mig ett helt annat resmål på höstlovet, men medan jag tvekade om Marrakesh mest av allt blivit en turistfälla och hur säkert det egentligen är att resa dit, hann direktflyget från Kastrup bli fullbokat. Så då började jag se mig om efter biljetter till storstäder runt om i Europa som vi ännu inte besökt. Och det var då jag hittade de extremt billiga biljetterna till Milano. Med direktflyg från Kastrup. Ibland har man tur. :) Det var i början av juni som jag slog till. Det fick bli en kombination med både Milano och Ligurien. Och nu är vi här. Både igår och idag har vi badat i Medelhavet. Igår vandrade vi mellan två av byarna. Bilden ovan är ifrån igår och Monterosso al Mare. Och dessutom har vi ätit gott. Att äta är däremot inte billigt här och ingår inte, utom de flesta frukostarna, i priset för resan enligt ovan. Det som ingick i 14 600 kr är följande:

Flygbiljetter med Easyjet köpta 2 juni 2017 tur och retur Köpenhamn, Kastrup till Milano, Malpensa, tre vuxna och ett barn (11 år) och en incheckad resväska utöver handbagaget:

2 030 kr

Övernattning vid Malpensa, 2 vuxna plus två barn på MOXY, Milan Malpensa, inklusive frukost för två:

1 372 kr

Tåg till Milano Centrale med Trenord, två vuxna och två barn (11 och 13 år):

320 kr

Tåg från Milano Centrale till Levanto med Trenitalia för tågbyte, två vuxna och två barn:

425 kr

Tåg från Levanto till Vernazza med Trenitalia, tre vuxna och ett barn:

136 kr

Boende Vernazza, två nätter på La Polena – Afittacamere, två vuxna och två barn i svit med havsutsikt, inklusive frukost:

3 365 kr

Tåg från Vernazza till Manarola med Trenitalia, tre vuxna och ett barn:

136 kr

Boende i Manarola två nätter på Ca de Lelio, dubbelrum med extrasäng, inklusive frukost:

2 884 kr

Tåg från Manarola till Levanto för byte för tre vuxna och ett barn:

91 kr

Tåg från Levanto till Milano Centrale med Trenitalia, två vuxna och två barn:

425 kr

Två nätter på Best Western Plus Hotel Galles för två vuxna och två barn varav en bonusnatt (halva priset alltså, men om jag inte haft bonus hade jag nog valt ett billigare hotell), ingen frukost:

2 134 kr

Tåg tillbaka till Milan Malpensa:

320 kr

Övernattning vid Malpensa, 2 vuxna plus två barn på MOXY, Milan Malpensa, ingen frukost:

963 kr

Totalt: 14 600 kr = 3 650 kr per person

2 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Måste tillbaks till Afrika


När du har varit, är, någonstans måste du förr eller ge dig av. Sedan längtar du tillbaka. Just nu längtar jag tillbaka till Afrika. Trots att jag bara en gång besökt Afrika söder om Sahara. Det var i januari i år. Mycket snart reser jag till Italien. Men just i detta ögonblick längtar jag mest av allt till Afrika. Måste tillbaks till Afrika. Nån gång.

Lämna en kommentar

Filed under resor

Internet och ondskan

Internet. Den här tiden vi lever i. Allting flyter. Du har ingen fast mark under fötterna. I bästa fall är det gungfly. Då och då trampar du igenom. Den som går en stund i vår tid kan inte undvika att bli blöt om fötterna. Den som fryser om fötterna fryser om hela kroppen. Vår tid fryser om hela kroppen. Jag fryser. Du fryser.

Trumpifieringen av världspolitiken. Europeiska nazister och andra högerextremister. Inte heller i Sverige lyckas vi hålla detta borta. Vad var det som hände?

Felbyggda personliga varumärken
Det finns ett antal personer som i vår tid bygger sina personliga varumärken på att mer eller mindre öppet flörta med rasismen. De får ryggdunkningar, gilla och delningar. Men också mothugg. Och i takt med att de skapar debatt ökar deras personliga inflytande ännu mer och samtidigt deras inkomster. Några av dem lever på swish-pengar från en publik med mer eller mindre starkt rasistiska åsikter. Även om de inte alltid själva från början inte haft minsta läggning åt rasism. Att internet, och allt som finns gratis här, även bidrar till att det gradvis blir svårare och svårare att försörja sig som journalist är i allra högsta grad en del i utvecklingen. Jag skulle kunna namnge ett antal journalister, ledarskribenter och politiker (varav några riksdagsledamöter från mer än ett parti), och andra inflytelserika personer som sprider dynga. Men jag gör inte det. För det här handlar inte främst om dem. De har ett personligt ansvar. Självklart. De här människorna som gör sig till mörkrets företrädare kommer att vakna en dag och undra vad som gick fel. Kanske först i Nürnberg (bildligt talat). Men jag hoppas verkligen att vi inte ska behöva hamna där igen…

Eget ansvar att backa ur
De borde tänka efter, inse vad det är de bidrar till och backa ur. Självklart. Det är de här välformulerade människorna som genom sitt agerande riskerar att orsaka att rasismen i vårt land på riktigt börjar öka istället för att fortsätta minska, som den tidigare gjort under många decennier. Tills nu har jag uppfattat det som att rasismen faktiskt inte har ökat just något, bara blivit mer högljudd. Men om den istället faktiskt nu börjar öka, och skulle fortsätta öka över en viss nivå, skulle det i sin tur suga in oss i det svarta hål av ondska som alltid slutar med först brott mot mänskligheten och sedan, när allt redan gått för långt, så småningom nederlag för ondskan. För den förlorar alltid. Därför att ur ett svart hål kommer inget gott och människor har i alla tider strävat efter livets goda.

Del av en större bild
Men. Vi måste vara klara över att det här handlar om ett mycket större problem än bara Sverige. (Se på det som händer i USA, på Burma, på stora delar av Europa, inte minst i öst.) Det handlar om något mycket större och obehagligare än de inflytelserika individer i vårt land som för egen vinnings skull flörtar med ondskan. Det här handlar om alla dem som i stora delar av världen bär fram den här sortens individer och gör dem till sina företrädare. Och om hur det går till rent praktiskt. Det här handlar om internet.

Naiva 90-talet
Demokratiseringen av det fria ordet som möjliggjordes genom internet skulle göra oss alla fria och lyckliga. Alla skulle bidra till en bättre värld. Trodde vi. På det naiva 90-talet. Och jag tillhör dem som i stora drag har trott det där ända tills nu. Och delvis fortfarande tror. Men nu ser jag farorna. Hur illa det kan gå. Om inte alla goda krafter hjälps åt.

Flashback och kommentarsfält
I Sverige började det i mångt och mycket att gå snett i dagstidningarnas kommentarsfält som under en period fanns under alla artiklar på nätet. Här fick rasister och andra troll länge härja fritt. Parallellt med denna utveckling skrevs det mycket skit anonymt också på olika forum som Flashback. Ett fåtal personer tog möjligheten att bland annat under tidningsartiklar göra näthatet till en normalitet som vi andra vande oss vid att se, men vända bort blickarna från. ”Det där är ingenting att bry sig om”, tänkte vi. ”Media kommer snart att lära sig att hantera det här så att de vettiga rösterna lyfts fram istället.” Det slutade med att kommentarsfälten istället stängdes och de anonyma trollen flyttade över till sociala medier som Facebook och Twitter. Nästa steg i normaliseringen var att de slutade gömma sig bakom anonyma konton och istället började skriva i eget namn. Ytterligare ett steg när etablerade personer i samhället började fiska i de här grumliga vattnen. För att gradvis bli mer och mer öppet rasistiska i sina texter och klipp. Och med de smarta telefonerna kommer allt fler ut på internet allt oftare. Vilket också bidrar.

Utbildning nyckeln
Jag tror inte på att backa bandet. Det är inte möjligt. Vi kan inte gå tillbaka till en värld utan internet. Och det vore inte heller önskvärt. Så som vi har skapat samhället klarar vi oss inte utan nätet idag. Inte heller tror jag på censur som metod. Så hur ska vi då göra?

Jag tror att utbildning är en nyckel. Både av vuxna och barn. Stora aktörer på och utanför nätet, som Facebook och skolan, måste hjälpas åt i att utbilda världens invånare i grundläggande principer som källkritik och att respektera andras integritet. I de mänskliga rättigheterna. Och i att motverka mobbing mot såväl individer som grupper. Hur vi uttrycker oss mot varandra på nätet.

Varför rasism är fel
Men viktigast av allt: Vi har alla fått lära oss att rasism är fel, men inte varför den är fel. Det är därför alla rasister inleder med att säga att de inte är rasister. För att i nästa andetag ändå häva ur sig just rasistisk smörja. Vi måste få lära oss mer om varför rasism är fel. Om hur frustration ofta ger upphov till aggression, och hur, när den verkliga orsaken till frustrationen är oåtkomlig eller rent av okänd, vi blir sårbara för att, via manipulation, våra känslor istället kan riktas mot oskyldiga individer eller grupper. Om hur hat föder hat och hur rasism smeker medhårs hela vägen mot det stora mörka svarta hålet. Hur de flesta av oss, om vi inte är vaksamma, tycker om att få höra att vi tillhör en grupp som är bättre än andra. Och hur demokratiseringen av det fria ordet på internet lett till att de som vill skaffa sig makt just genom att kanalisera människors frustration mot olika etniska grupper fått ett spelrum som de inte haft sedan 1930-talet. Vi måste få lära oss att stå emot så att en växande rasism inte leder oss rakt in i ett tredje världskrig. Det fungerar nämligen så att den dagen vi börjar ge oss på varandra med våld därför att vi anser oss tillhöra olika grupper som vi fått för oss inte kan lita på, och leva med, varandra, då är vi igång i med en våldsspiral som inte går att stoppa.

Dags att byta väg
Att övertyga dem som redan har sin förklaringsmodell klar är knappast möjligt. Särskilt inte om vi väljer vägen att håna och förlöjliga (vilket ÄR lockande – jag vet.) Istället handlar det om att utbilda så att inte fler väljer fel väg mot framtiden. Att stå armkrok mellan den lilla gruppen av högljudda nazister och andra rasister och den stora massan av vettiga människor. 

Exakt hur vi ska göra detta vet jag inte. Men en bra början är att inse att vi nu är inne på en mycket farlig väg som måste brytas innan det är för sent. Så att vi alla tillsammans hamnar på rätt väg igen. En väg där vi alla försöker motverka diskriminering av andra människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person. Det kan inte vara så svårt? Låt Sverige fortsätta vara ett av föregångsländerna i de här frågorna, så kanske vi kan få ordning på den här världen till slut.

Bilden är från krigsmuseet i Narvik, en stad som mer än de flesta i Skandinavien fick smaka på krigets fasor. Ett av alla de krig som i grunden orsakats av just rasism.

2 kommentarer

Filed under resor