Paus


Just nu pausar jag den här bloggen. Troligen rör det sig bara om någon vecka eller så. Kanske kortare. Det är bara lite mycket på jobbet just nu. Men jag hoppas att jag snart har tid och ork igen att hålla på med ord och bild här på bloggen.

6 kommentarer

Filed under blogg, resor, mitt jobb

Tankar om en kokningsrekommendation i Maglehem

Det är söndag kväll och jag är hemma i köket. Jag ska just börja rensa dagens svampskörd från skogen, det är gula kantareller, svart trumpetsvamp och trattkantareller, när jag ser att jag fått ett SMS. Ett SMS-svar, ett telefonsamtal och en koll via nätet på preliminära analyssvar och en koll på hälsoläget senare inser jag att vi behöver gå ut med en kokningsrekommendation till de som har kommunalt dricksvatten i Maglehem. Hälsoläget ser i och för sig bra ut, ingen förhöjning av telefonsamtal till 1177, men analyssvaren på vattenproverna är inte lika bra. Inte alls.

Jag ringer C4 Tekniks informatör som kör in till jobbet. Han och kommunens kommunikationschef ser till att informationen går ut: Alla i Maglehem som har kommunalt vatten uppmanas att koka vatten som ska användas till mat och dryck. Själv sitter jag kvar i köket. Jag ringer flera ytterligare samtal, bland annat för att få ut nödvatten till den drabbade byn, innan jag kan ta itu med svamprensningen och kvällens matlagning.

Provsvar från tidigare i veckan hade visat bakterier hos en av våra kunder, en förskola. Sådana enstaka provresultat med bakterier brukar alltid bero på att antingen är det en felanalys (jo, sånt händer, tyvärr) eller så har smuts tagit sig in i vattnet när provet tagits vid kranen eller har föroreningen på något sätt tagit sig in i rören inne i fastigheten, t.ex via en trasig varmvattenberedare. Våra normala rutiner i sådana lägen är att vi inte drar slutsatsen att det är något fel på det kommunala vattnet. Det vore en för långtgående slutsats av ett enstaka prov. Men vi tar fler prov för att utesluta att så är fallet.

Kokningsrekommendationen gick alltså ut direkt på söndag kväll, när vi hade fått preliminära provsvar på fredagens utvidgade provtagning som visade på att bakterier också fanns i andra delar av vattenledningsnätet än bara på dagiset.

De slutsatser vi hittills kunnat dra utifrån de preliminära analyssvar som vi fått in är att vi inte har några bakterier i det vatten som lämnar vattenverket. Däremot har vi hittat bakterier hos en kund, alltså dagiset, och i samhällets högreservoar.

Under måndagen har vi påbörjat en teknisk utredning och tagit fler vattenprov. Vi har också fått kännedom om åtta personer som är sjuka i Maglehem, en by som har runt 150 invånare. Att de blivit sjuka kan så klart bero på annat men det går i det här läget inte att helt utesluta dricksvattnet som orsak.

Idag, tisdag, fortsätter vi att jobba på att lösa problemen. 

(Det här är den andra vattenincidenten inom bara några veckor. De har inget inbördes samband men så klart känns det jobbigt med två sådana här händelser så tätt på varandra.)

Maglehem är för övrigt en vacker plats på jorden. Bilden är ifrån februari 2016.

6 kommentarer

Filed under mitt jobb, Kristianstad, vatten, vackra platser

Besök inte Eiffeltornet!

När vi äntligen kommit upp med hissen i Eiffeltornet känner jag: ”Äntligen!” och förväntar mig att kön ut ur hissen ska lösas upp så att vi kan gå runt och titta på utsikten. Jag har varit uppe i Eiffeltornet förut. Under en av ungdomens tågluffar på 80-talet. Så jag vet vad jag har att förvänta mig. Inbillar jag mig.

Parisertornet
Året är 2011 och månaden är juli. Vi är på familjesemester i Frankrike. Minstingen är fem år gammal och har länge drömt om att se ”parisertornet”, som han kallar stadens mest kända sevärdhet. Han är i en period när han är mycket fascinerad av världens högsta byggnader genom tiderna. Med på resan är också resten av familjen, min sambo Anders och minstingens storebror som är två år äldre. När vi nu äntligen kommit upp i Eiffeltornet är det på tredje försöket. Två gånger tidigare under dagen har vi ställt oss i kön men gett upp därför att den varit för lång och rört sig för långsamt. Nu är det skymningstid och kön var något kortare. Ändå var det drygt innan vi fick köpt biljetter och kom in i hissen. Småpojkarna busade lite vid sidan om kön. Under tiden vi köade mörknade det så pass att den glittriga belysningen hann tändas på tornet. Det kändes ganska festligt och mysigt när den drog igång, trots trängseln, och snart ska vi ju få röra oss fritt.

Sirapstempo
Problemet är att det aldrig händer! Vi kan aldrig röra oss riktigt fritt. Vi lämnar hissen utan att kön löses upp. Vi rör oss i sirapstempo på utsiktsplattformen hela vägen till nästa hiss. Inte heller på den översta plattformen lättar det. Hela vägen till hissen ner är det kö. Kö, kö, kö.

Fotografera från tornet
Jag har en gång hört ett gammalt citat som löd i stil med ”det enda som är bra med Eiffeltornet är utsikten – eftersom det är den enda platsen i Paris där du slipper se det fula tornet”. För mig är det lite tvärt om. För även om jag tycker vyerna från Eiffeltornet är fina så känns de liksom aldrig riktigt som Paris. Eftersom du självklart inte kan se det torn du står uppe i, i någon riktning. Att se Eiffeltornet hör nämligen vyer över Paris till. Sen är det ju inte heller så roligt att dels behöva slå sig fram, för att kunna fotografera och dels stoppa upp kön när du gör det. Så det blir inte så jättemånga bilder. Och bilderna som blir, blir inte särskilt bra.


Anledningar till besök
Jag har förståelse för att de flesta som kommer till Paris vill besöka Eiffeltornet. Sedan det invigdes den 31 mars 1889 till världsutställningen har det varit den främsta symbolen för den franska huvudstaden. Det var världens högsta byggnadsverk fram till 1930. 300 meter högt. Plus masten. Och världens förmodligen vackraste fackverkskonstruktion är det också. I vart fall den mest kända. Det finns alltså all anledning att vilja besöka och uppleva den här sevärdheten.

Aldrig mer!
Men problemet är ju just att så många vill göra det och också gör det. Besöker tornet, alltså. Vi var alltså där för sex år sedan. Jag kan inte drömma om att det blivit bättre sedan dess. Snarare gissar jag på värre. Betydligt värre. Igår läste jag att priset ska höjas till 240 kronor för en vuxen ifrån dagens 162 kronor i syfte att minska trängseln. Det lär inte göra någon större skillnad på köerna tyvärr. Jag är glad att ha fått chansen att besöka Eiffeltornet på 80-talet medan köerna var rimliga och det gick att strosa omkring på plattformarna uppe i tornet. Jag är inte lika nöjd med upplevelsen 2011 även om minstingen var väldigt glad över att ha fått besöka ”parisertornet”. I sommar funderar jag på att besöka Frankrike igen med familjen. Minstingens storebror har då hunnit fylla fjorton år och kan ha nytta av att öva på sin franska mellan åttan och nian. Helst vill jag resa med tåg. Säkert kommer vi i så fall till Paris igen. Men Eiffeltornet kommer jag inte åka upp i igen. Inte då och aldrig mer! Och jag skulle råda även den som aldrig förut varit i Paris att göra samma sak: strunta i att åka upp i Eiffeltornet. Du kan ändå åka dit och titta på hur stort tornet är. Men ägna din dyrbara tid i Paris till något vettigare än att köa bort flera timmar.

Tillbaka
Tillbaka till den där kvällen i juli 2011: När vi kliver ut ur hissen nere på marknivån igen har det hunnit bli bäckmörkt. Jag tittar uppåt. Tornet är vackert. ”Äntligen”, tänker jag. ”Äntligen är det över!”





10 kommentarer

Filed under resa med barn, resor

Snabbrepris: sommaren 2017


Jag sitter på tåget. Regndroppar rinner på fönsterrutan. Snett nedåt i en diagonal mot tågets färdriktning slingrar de sig likt små ormar som tar sig fram med ryckiga och koordinerade rörelser. Utanför rutan faller mörkret. Det är onsdag kväll och idag kom något som liknar höst till Skåne och Blekinge. Regn och blåst. Till natten har de lovat storm. I morgon bitti ska tågen vara inställda. Sommaren brukar räcka till halva september här nere. Jag tror att sommaren 2017 tog slut den här onsdagen. Vilken dag kunde vara bättre att blicka tillbaka på sommaren som gått? Så här kommer snabbreprisen:

Halva maj
Sommaren börjar i min del av landet vid halva maj månad. Den 14 maj, dagen innan månadens mittpunkt, fotograferade jag den första skira grönskan i bokskogen på Stärnö. Där blommade samtidigt slån.



Kastellet blommade syrenerna. Båda dessa vackra platser finns hemma i Karlshamn.

Under andra halvan av maj bokade jag också en charterresa för familjen för första gången på tio år och skrev ett blogginlägg om bokningsupplevelsen med rubriken ”Skärpning Vingresor!” Det blev sommarens mest lästa inlägg här på bloggen med 1762 sidvisningar. Tyvärr var det inte lika många som läste om hur Ving sedan rättade till problemen.

Den mest uppskattade bilden av mina på Instagram denna sommaren var en solnedgångsbild med knoppande rönnbärsblommor från Stärnö Sandvik:

Juni
Den ljusaste av årets alla månader blev ändå inte ljusast för oss. Det blev augusti. Men mer om det sen, I juni firade vi min svägerskas 50-årsdag både i förskott på Villa Fridhem utanför Norrköping och på själva födelsedagen, i Port de Soller på Mallorca. Till Mallorca reste vi annars med Vingresor tack vare den där struliga bokningen ändå och bodde vid Playa de Muro som är en del av Mallorcas längsta sandstrand som börjar vid Alcudia och slutar en bra bit längre bort efter en lång sträcka fin naturstrand utan hotell. Turkost hav. Varma vindar. Besök i olika byar och badvikar. Och fågelskådning. Bland annat.

Samma månad hade vi tidigare firat midsommar. Så klart. Med samma goda vänner som vi alltid brukar fira tillsammans med. Vi hade också vandrat vi en mil Sternö och Boön runt. Och vi hade gått ett varv runt Lilla Kroksjön och tagit sommarens första dopp. Samt besökt Sveriges vackraste strand som går från Stenshuvud till Knäbäckshusen på Österlen i Skåne. Bland annat.

Juli
Den dagen som vi kom hem från vår vecka på Mallorca plockade jag av en skål med gula hallon från vår lilla hallonbuske här hemma. Det hade hunnit bli juli månad. En månad med mycket vardag det här året. Jag pendlade till jobbet och tillbaka. Någon gång fotograferade jag det där trädet som jag för några år sedan fotograferade nästan dagligen. Det blir inte bra bilder längre, med den mobilkamera jag har nu. Det går inte att helt undvika reflexer i tågfönstret. Trist. Men det är så livet är. Möjligheter kommer och möjligheter går. Att kunna fotografera fina morgonbilder från tåget är trots allt ingen stor sak i världen.

Att jobba på ett kommunkontor i juli månad är väldigt lugnt. Inga möten. Å andra sidan får alla som jobbar ta tag i det som händer även om det gäller sånt som du normalt inte har hand om. Omväxlande. I juli stängde Tivolibadet i Kristianstad så jag motionssimmade utomhus, på Väggabadet hemma i Karlshamn istället. Sedan blev det Östersjöfestival och en vecka senare var det äntligen semester lite mer på riktigt. Vi började den hemma hos mina släktingar i Östergötland.


Augusti
Vi drog vidare med tåg till de svenska lapplandsfällen. Till ljuset. Det var ljusare här uppe i augusti än hemma i Blekinge vid midsommartid. Vi vandrade i Abisko och åt gott. Kollade in alla sommarblommor i skidbackarna i Björkliden. Åt gott där också. Fortsatte med tåg till Narvik där vi brsökte krigsmuséet. Där trillade pengen ner. Plötsligt förstod jag varför Narvik är så fult, trots att det ligger så naturskönt. Det blev ju sönderbombat under kriget. På grund av den svenska järnmalmen. Sedan körde vi bil ut på Lofoten och bodde tre nätter i stuga där vid en mycket vacker strand. Vattnet var turkost men iskallt. Sedan åt vi lunch i Oslo innan vi flög vi till Sardinien. Där var vattnet också turkost. Men betydligt varmare. 




Halva september
Vi har hunnit med att besöka Tjärö. 13-åringen badade i havet där. Samma kväll åt vi kräftor. Vi har också plockat svamp. Och besöt släkten i Svedala. Och så har vardagen rullat igång igen med jobb, tågresor, träningar och läxor. Och trädet. Som jag allt mer sällan bryr mig om att försöka fotografera. Men någon bild har det blivit.


Och nu höst
Så blev det torsdag den 14 september. Det blev ingen storm. Vädret blev riktigt hyggligt. Men tågen ställdes in ändå. Ersättningsbuss kom först efter två timmars väntan vid ”hållplatsläge A”. Suck! Men fram kom jag till slut och nu har jag jobbat ännu en dag, även om den blev kort. Vädret växlade på eftermiddagen och kvällen. Solglimtar och regn. Och nu har mörkret fallit än en gång.

Kanske att det inte riktigt fullt ut är höst än. Men det är heller inte riktigt sommar. Limbo. 

En sommar går så fort! Men hösten är också en fin årstid. Med svampplockning och löven som skiftar färg till gult och rött. En varm och stilla höstdag kan vädret till och med vara så fint att vi kallar det för brittsommar. Sådana dagar vill jag ha många av den här hösten! 

Idén att göra en snabbrepris på sommaren i form av ett blogginlägg hittade jag här

2 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, Karlshamn, Kristianstad, livet, mitt jobb, natur, resa med barn, resor, Skåne, sommar, vackra platser, Vandra

Skandal Pågatågen, Öresundstågen och Blekingetrafiken! Och Trafikverket!

Det blev ingen storm. Men tågen ställdes in ändå. Jag har nu väntat på stationen i Karlshamn i över en och en halv timme på en ersättningsbuss som inte kommer. Bussar mot Karlskrona kommer med jämna mellanrum. Men inga bussar mot Kristianstad.

Fint väder
Tur ändå att det är fint väder. Synd att varken Arriva som kör Pågatågen, Transdev som kör Öresundstågen, Blekingetrafiken eller Skånetrafiken har noterat det. I högtalarna ropas det ut att tågen är inställda och ersättningsbussar ska komma. ”Vid hållplatsläge A”. Det är där jag tillbringar min morgon. Ingen information får vi om varför bussarna inte dyker upp. Trafikverket infoskyltar på stationen fungerar inte. ”Tillfälligt avbrott”, står det på dem. Blekingetrafiken hemsida ligger nere. Inte svarar de i telefon heller. De kunde ställa in dagens morgontågtrafik redan vid lunch i går men manna upp växeln klarade de inte av.

Ordnar själva
Här står många pendlare hela morgonen. Efterhand droppar de av. Ordnar transport själva. De flesta tar väl bilen gissar jag. Min familj har bara en bil och den är med min sambo på hans jobb i Ronneby.

Missar flyget?
Nya resenärer kommer till efterhand som andra droppar av. Det står en grupp resenärer med resväskor som gissningsvis ska med flyg från Kastrup. En i sällskapet med de stora väskorna pratar i telefon. En bil dyker upp. Det verkar som att de fått tag på skjuts. Jag hoppas att de hinner med sitt flyg.

Skandal
Det har nästan gått nära två timmar timme när det äntligen dyker upp en buss mot Kristianstad. Då har minst fem, kanske sex bussar stannat till på väg mot Karlskrona. En mindre skandal, är det faktiskt, att det är så här med tågtrafiken i Blekinge efter varje vädervarning.

Gräv!
Någon journalist borde gräva i vem på Blekingetrafiken som gått med på att vädervarning ska räknas som force majeure. Dåligt väder är så klart orsak att ställa in trafiken. Men en väderprognos som inte slår in kan knappat vara det! Och samma journalist borde gräva i vem som tjänar pengar på att inte skicka tillräckligt med bussar istället för att köra med tågen som vanligt.

Hur många timmars försening blir det?
Återstår nu att se hur lång tid det tar att komma till Kristianstad. Jag var på stationen klockan sju i morse. Det är tveksamt om jag hinner till det möte som börjar klockan 10. Frågan är väl närmast hur mycket efter mötets start som jag kommer. Normalt är jag på jobbet klockan åtta. Suck.

Uppdatering: Det har nu visat sig att det som händer är Trafikverkets fel. Jag tycker ändå att detta med ersättningsbussar kunde fungera betydligt bättre. Och inte minst informationen. Om nu trafikverket ställer till med detta tycker jag att de borde lägga in ersättningsbussarna i sitt informationssystem, så att resenärerna får veta, säg plus minus tio minuter, när de kommer. Att stå och vänta två timmar utan att få någon mer info än ”ersättningsbuss” är väldigt drygt.

6 kommentarer

Filed under Blekinge, Karlshamn, resor

Lyxmat i svenska Arktis

Smaken av varma hjortron som möter kall men smältande vaniljglass är den närmast perfekta avslutningen på en dag i Abisko nationalpark. Och också avslut på en fantastisk middag med utsikt över Torne träsk. Vi har tidigare på dagen vandrat en och en halv mil och jag tycker att jag därmed förtjänat detta.

STF:s fjällstation
Vi befinner oss på restaurang Kungsleden i STF:s fjällstation i Abisko. Träbord, blåa pinnstolar och tavlor med fjällmotiv. Men den vackraste tavlan är ändå fönstren med vyn över den plats där Abiskojokk rinner ut i den blåa sjö som är fjällvärldens största och Sveriges sjunde i storlek och andra i djup. Torne träsk. När måltiden är över börjar solnedgången skymta bakom fjället Slåttatjåkka och det är också en minst sagt vacker syn.

Boka i förväg
Det är ingen stor matsal och det är många vandrare och andra naturälskare på besök här, så du gör klokt i att boka bord i förväg. Fixa det gärna redan vid frukost eller när du just anlänt med tåget vid lunchtid.

Långt borta
Det är en nordkalottenljus augustikväll 2017 och jag har ätit kalixlöjrom till förrätt och fjällröding till varmrätt. Relativt lokala råvaror och restaurangen använder sig och serverar dessutom mycket KRAV-märkt. Fantastiska smaker. Det är riktig gourmetmat som serveras här, nästan så långt bort från världen som du kan komma i vårt land. På ett vandrarhem! Ända uppe i Arktis. Här är du nämligen norr om Polcirkeln med bred marginal.

Fler restauranger
Det här är ändå inte den enda gourmetrestaurangen i Kirunas fjällvärld. Tvärtom. Jag har själv besökt flera: Ishotellets restaurang, Björklidens restaurang Lapporten och Rikgsgränsens finrestaurang, som alla finns i samma kommun.

Dyrt
Smakar det så kostar det. För ja, det är dyrt. Vi äter alla fyra i familjen tre rätter var, varav ett av barnen har valt barnmeny med köttbullar och glass utöver löjrommen till förrätt. I övrigt har vi kombinerat ihop från den vanliga a la carte menyn. Och det kostar. Men det är det värt! Dock är det inte alls lika dyrt som på ishotellet, ändå. Här på turiststationen finns som alternativ en dagens trerättersmeny som du också har att välja på. Olika rätter olika kvällar. Jag provade dagens trerätters kvällen innan. Den kvällen bestod menyn av skaldjurssallad, renkött och glass med bär. Det smakade också mycket bra.

Extra lyxigt
Men både löjrom, röding och hjortron, som jag ätit den här kvällen: Det är verkligen något extra det. Något extra lyxigt som smakar Arktis!




3 kommentarer

Filed under mat, natur, resor

Finns det hopp för världen?


Houston, Indien, Nepal, Bangladesh, Burma, Nordkorea, Västindien och Irma samt jordbävning i Mexico. Det har inte varit någon bra vecka för världen.

Kan vi ens hoppas på en bättre framtid när det är så här? 

Vetenskap
Ja, menar jag. Det finns all anledning att hoppas. Med ett vetenskapligt förhållningssätt kan vi hitta fram till ett långsiktigt hållbart samhälle där vi kan lära oss hantera konflikter mellan människor och mellan länder. Där vi kan bromsa och kanske till och med stoppa klimatförändringarna. Och på lång sikt kan vi lära oss förutsäga jordbävningar och evakuera i tid.

Jag tycker att vi som förstår vad ett vetenskapligt förhållningssätt är har ett ansvar här. Att inte spela dumma och spela med i olika sammanhang för lajkningar och klick i sociala medier. Utan istället stå upp för sans och måtta. Och vetenskap! 

Ändå. En sådan här vecka går det inte att låta bli att känna oro för vart världen är på väg… 😢

11 kommentarer

Filed under Samhälle och politik, världen

Onödigt dyrt att resa med Ving?

I somras reste vi till Mallorca med Vingresor. Det var den första charterresa som jag bokade på många, många år. Tio år närmare bestämt. Min förutfattade mening är nämligen att charter blir dyrare och oftast dessutom sämre än att boka själv. Nyligen har frågan om Vings priser också varit föremål för samtal i en grupp på Facebook. Så hur är det? Är det onödigt dyrt att resa med Ving?

Valde charter
Det är tidig morgon på hotell Zafiro Bahia vid Playa de Muro på Mallorca. Poolen är ännu inte öppen för bad. Allt är lugnt och stillsamt. Jag är här med min familj, min sambo och våra två barn. Det är i början av sommaren. Att jag valt att boka charter berodde på att jag var bokningstrött och att det är enklare och går snabbare att boka så. Däremot hade jag ingen föreställning om att det skulle bli billigare. Tvärt om.

Rena rånet
Drygt två månader senare läser jag på Facebook ett inlägg i en grupp för oss som gillar att resa. Ett inlägg som fått många kommentarer. Det är Frank Stendahl som skriver: ”Förstår inte varför charterbolagen nästan rånar barnfamiljerna under höstlovet. Vingresor tillhör de värsta.” Han skriver vidare att de har en resa till Kanarieöarna under höstlovet till trestjärniga Marina Elite Hotell med All Inclusive för två vuxna och två barn (8 och 11 år) för 49 300 kr om du flyger från Köpenhamn, respektive 52 000 kr om du flyger från Arlanda. Han skriver att han kan boka samma hotell, också All Inclusive, samma vecka på andra sidor för 31 000 kr respektive 37 000 kr. Han avslutar ”Om alla gör som jag får snart charterbolagen slå igen.”

Samma på Zanzibar
Daniel Rydén kommenterar ”Det var lite så jag hamnade på Zanzibar. Såg paketresa hos Ving för ett pris men tänkte att det borde kunna gå att matcha. Och det gick ju så klart ganska bra.” Jag har för övrigt själv gjort en sådan prisjämförelse gällande just Zanzibar där jag kom fram till att det gick att boka till en kostnad av 19 200 kr där Ving skulle ha 30 000 kr.

Och Mexico
Frank Stendahl hävdar ”Kan man jämföra rakt av samma resa samma hotell, samma tidpunkt så blir det alltid billigare att boka resan själv.” Han har räknat på ytterligare ett exempel. En resa till Cancun, Mexico den 2-16 januari med två minderåriga barn och bo på fyrstjärnigt hotell Flamingo Cancun Resort med frukost. Vingresor vill enligt Frank ha 57 900 kr för den resan. Men bokar han hotell och flyg själv från Arlanda blir priset 38 600 kr. Nackdelen är att han i så fall får byta flyg två gånger istället för direktflyg som det är med Ving. Han tycker att det omaket kan vara värt att ta för att komma undan nära 20 000 kr billigare.

Men Zafrio Bahia?
Jag kollar nu in just en vecka på Zafiro Bahia, Mallorca för två vuxna och två barn i dagisåldern (vilket är rätt målgrupp för det här hotellet) med avresa  från Arlanda och med förtäring på flyget, transfer till och från hotellet samt frukost på hotellet (vilket jag tycker är rätt måltidsval här) så kostar det 26 200 kr (men utan eventuella avbeställningsskydd och försäkringar).

Samma hotell är fullbokat de datumen om du provar att boka den veckan via de vanligaste hotellbokningssajterna.

Dyrare reguljärt
Den 7-14 oktober finns det däremot rum. Det kostar 16 000 kr. Billigaste direktflyg kostar då 12 000 kr. Det blir 28 000 kr. Då ingår varken måltider på flyget, kostnad för incheckat bagage, transfer (som antagligen blir taxi) eller frukost på hotellet. Är du beredd att ta omaket med mellanlandningar kan du komma billigare undan, 6 500 kr för flyget innan alla avgifter för bagage med mera. Taxi tur och retur till flygplatsen kostar 1 500 kr. Frukost på hotellet kan antas kosta runt 2000 – 3000 kr och så får du betala extra om du vill checka in bagage. (Alltså ta med mer än vad som ryms i handbagaget.)

Avresa 3 oktober med Ving kostar för övrigt 23 500 kr inklusive frukost. För ytterligare 6 000 kr kan du få All Inclusive. Hur du än vänder och vrider på det tycks Ving i just det här fallet vara billigare för samma resa.

Boka själv oftast billigast
Ändå är jag fortfarande övertygad om att jag och Frank Stendahl ändå har rätt så till vida att det i de allra flesta fall blir billigare att boka flyg och hotell separat. Men vill du vara säker på att hitta billigaste alternativet bör du ändå kolla även vad charterbolagen har att erbjuda just det datum och till den ort som du vill resa. (Om de nu alls har med det i sitt program. Deras utbud är ju begränsat.) En grundregel är att charter ofta är onödigt dyrt på de kortare skolloven som jullovet och påsklovet. Extremt dyrt är det på höstlovet när alla skolbarn i hela landet är lediga samma vecka och bara en vecka. Jag har skrivit ett separat inlägg med tio tips just inför höstlovet. Å andra sidan kan charter vara väldigt billigt precis innan skolorna slutar inför jul- och sommarlov (första halvan av december och andra halvan av maj) eller när de precis har börjat igen i andra halvan av augusti.

Din grej?
Sen kan du ju också fråga dig om den här typen av stora All Inclusive-hotell överhuvudtaget är din grej och prisvärda på det sättet. Själv är jag tveksam. När hotellgästerna på morgonen börjat anlända ner till frukost och poolområde är lugnet nämligen borta och det är ganska stimmigt. Men vilken typ av hotell som är att föredra är ju en helt annan fråga. Och även Ving har andra typer av hotell i sitt utbud.

Hur är det? Brukar du resa med Ving? Tycker du att det är prisvärt?

7 kommentarer

Filed under resor

Hjortron

Doften av pors och skvattram i ett kolmårdskärr. Gummistövlar eller blöta gympadojjor på fötterna. En irriterande mygga surrar runt örat. Smaken av ett nyplockat och solvarmt hjortron i munnen medan jag plockar fler att lägga i hinken. Det är barndomsminnen för mig.

I Blekinge växer det, vad jag vet, inga hjortron. En gång hörde jag en av naturvårdarna på länsstyrelsen i Karlskrona säga att det finns enstaka kärr med hjortronplantor, men eftersom det inte någonstans finns både hon- och hanplantor på samma plats så bär de inte frukt.

Eller borde jag skriva bär de inte bär här?

Nåja. Att plocka hjortron är alltså något av det jag kan sakna från mina gamla hemtrakter när jag nu bor i Blekinge. Men när vi vandrade i Abisko kom vi på en fantastisk hjortronmyr. Tyvärr, eller kanske som tur var, hade jag inte med mig några kärl att plocka i. Men eftersom bären fortfarande var mer röda än gula kunde jag nypa med mig fem bär i fickan och låta dem mogna över natten i rumsvärmen i stugan. Alltid något.

Väl hemma kom jag att läsa ett blogginlägg om hjortronörhängen från Jämtland som kunde beställas på nätet. De kunde jag inte motstå och har nu ett par egna.



2 kommentarer

Filed under natur, personligt, resor

Kombinera mera!

Vart ska du resa? Storstad, sol och bad eller fjällvandring? Eller kanske resa och besöka familjen på annan ort i Sverige? Eller en roadtrip till ett grannland? Alternativen är många. Ofta är känslan att det jobbiga är inte att välja – det är att välja bort! Så vad göra? Ett av mina bästa restips är att kombinera mera. Några metoder är att kombinera färdmedel, stanna till några nätter när du ändå mellanlandar eller resa ut via en flygplats och hem via en annan.

Den här sommaren delade jag på min semester för att det skulle fungera på jobbet. Den sammanhängande ledigheten blev tre veckor i augusti. Vi reste större delen av den tiden. Gav oss av direkt på lördagen och kom hem på fredagen 20 dagar senare.

Fjällen, Lofoten och Sardinien
Då hade vi besökt mina släktingar i Norrköpingstrakten, sett Medeltidsmuseet i Stockholm, fjällvandrat i Abisko, sommarsemestrat i Björkliden, varit på Krigsmuseet i Narvik, roadtrippat till Lofoten, andats storstadsluft i Oslo, gjort en badutflykt till Tavolara, en gång världens minsta konungarike och strosat i gränderna i det medeltida Alghero. Bland annat. Till Narvik åkte vi tåg i etapper med start hemma i Karlshamn. Från Narvik flög vi till Sardinien med mellanlandning i Oslo. Bil hyrde vi från centrala Narvik och lämnade på flygplatsen utanför samma stad. Hem flög vi till Köpenhamn och sista etappen blev med tåg hem till Karlshamn.
Det blev en väldigt innehållsrik resa. Och faktiskt också väldigt avkopplande. Trevlig på alla sätt och vis.

Boka i förväg
En förutsättning för att du ska få en sådan här resa att gå i lås är att det mesta är planerat och bokat i förväg. I vart fall alla avgörande resor med kollektiva färdmedel och alla eller nästan alla övernattningar. I vart fall om du reser under högsäsong.

Förra sommaren åkte vi i egen bil runt i Europa och då hade vi inte allt bokat i förväg. I juni gick det bra att boka hotell med någon dags framförhållning men på slutet av resan, när vi kommit in i juli, och jag skulle boka hotell på platser som Greifswald och Rügen i norra Tyskland var jag hänvisad till mindre bra alternativ (det ena hotellet låg i ett industriområde utanför stan, det andra blev väldigt dyrt.)

Den här gången hade jag lärt mig av läxan och alla tåg- och flygresor plus alla övernattningar var bokade i förväg. Även hyrbilen var bokad. Det enda som jag inte bokat i förväg var transporterna på Sardinien som mycket riktigt därför blev dyra (det fick bli taxi). Och så tågresan hem från Kastrup då, som enkelt bokas via Skånetrafikens app eller biljettautomaterna på plats.

Ett tips till
Alla förbokade transporter och hotellbokningar hade jag utskrivna i en tjock bunt papper som jag hade liggande i handväskan. Det är ytterligare ett resetips: skriv ut alla bokningar på papper. Nästan alltid hittas din bokning i datorerna men inte alla transportföretag har fungerande system för e-biljetter och har du otur fungerar inte telefonen/datorn när du ska visa upp en digital bokning. På just den här resan kändes det extra bra på hotellet i Narvik att ha bokningen på papper eftersom de inte kunde hitta oss i sin dator. Tågresorna hade nog inte heller fungerat lika smidigt om jag inte haft biljetterna utskrivna på papper.

Fler kombinationer
Det här är nog den mest halsbrytande kombinationsresa vi någonsin gjort men jag har ofta satt ihop mer eller mindre udda kombinationer tidigare också. En gång kombinerade jag besök i Norrköping med Algarvekusten i Portugal som vi tog oss till med flyg från Skavsta, sen åkte vi vidare med tåg till Lissabon och avslutade i Stockholm efter flyg till Arlanda. En annan gång kombinerade jag Paris med den gulliga staden La Rochelle vid atlantkusten via höghastighetståget TGV. På väg hem från Australien stannade vi till några nätter i Dubai. Ett höstlov kombinerade vi Cypern med Aten. Före barnen reste vi en gång till Söderhavet med stopp i både New York och Los Angeles. Jordenruntresan var ju också en slags kombinationsresa, liksom ungdomens tågluffar i Europa och flyg- och bussluffar i Sydostasien. Och ja, jag har fler exempel men tror jag stannar där. Du fattar ändå. Det är fullt möjligt att välja mer på en resa än du kanske först tänkt. Att välja till isället för att välja bort.




Bilderna är alla från vår resa i augusti i år. Överst tre damer i folkdräkt som fotograferades på Hauklandstranden i Lofoten, Norge. Sedan en bild från Tomtebo, Östergötland där min pappa bor. En fjällvy från Abisko i Lappland. En spårvagn i Oslo. Och en solnedgång i Alghero, Italien

2 kommentarer

Filed under resor

Svart trumpetsvamp 


En liten bild från skogens skafferi. En svart trumpetsvamp. Kanske godast av dem alla?

2 kommentarer

Filed under natur

Tjärö borde kanske heta Kärö?

I lördags var vi på Tjärö med goda vänner. Ett kärt återseende. Både av vännerna och av ön. Tjärö är en kär ö. De nya ägarna har satsat. Ny brygga med ny restaurang och reception. Det är jättefint. Ändå känner jag ett visst vemod. Jag som brukar gilla att saker förändras. Förbättras. Här ute på Tjärö kan jag ändå inte låta bli att sakna det som en gång var.

Tjäröbåten från Järnavik
Vi tar båten från Järnavik. Tydligen är det någon ny regel som säger att de inte får ta fler än 30 passagerare åt gången om det är en besättningsman. Vilket det är idag. Så vi får vänta en halvtimme. Du betalar båteresan tur och retur först när du är över på ön. 80 kronor för vuxna och 20 kronor för barn. Överfarten går numera snabbare än tidigare eftersom båten lägger till i småbåtshamnen istället för vid den gamla bryggan.

Restaurangen
När vi har betalat för överfarten i receptionen börjar vi med att äta lunch i den nya restaurangen på den lika nya bryggan. För den som känner sitt land påminner de nya byggnaderna kanske mer om västkusten än om Blekinge men passar ändå in i skärgårdsidyllen här. Det är två rätter att välja från lunchbuffén och jag väljer spätta med räkor. Det smakar mycket bra. Det är soldis. Vi sitter på trädäcket. Barnen för sig vid bordets ena ände. De börjar bli stora. Snart är de vuxna. Under dagen planerar de en resa de vill göra tillsammans till Kalifornien. Vår förstfödde börjar fundera på hur han skaffar pengar till resor. Anders svarar: ”Du får skaffa ett jobb”. För oss vuxna känns det fortfarande avlägset att de skulle resa ensamna men åren går fort.


Gamla huvudbyggnaden
Tekniskt sett har vi fortfarande inte gått i land på Tjärö eftersom vi fortfarande befinner oss på bryggan. Men efter maten går vi upp på ön. Vandrar mellan ekar och röda hus med vita knutar. På ett av husens fönsterkarm ser jag en fjäril som jag inte vet vad den heter. Hela ön är naturreservat så kanske att det är en raritet?

Hotellrum
De andra i sällskapet går ner för att testa hästskokastning och andra grenar längs en mångkampsbana. Men jag dröjer mig kvar och kollar in den gamla huvudbyggnaden där restaurang och reception förut låg. Det ser ut som att de nya ägarna håller på att ställa i ordning hotellrum här. Som komplement till det sedan länge existerande vandrarhemmet, tänker jag. Det är säkert klokt. Och jag skulle gärna prova att bo här ett par nätter. I den nya hotelldelen eller i någon av vandrarhemsdelarna.

Vemod
Det tänker jag varje gång vi är här. Att jag skulle vilja övernatta. Ändå blir det inte av. Bara en gång har vi övernattat. Det är många år sedan. Före barnen. Det var på den gamla STF-tiden. Det här var nämligen Svenska turistföreningens flaggskepp. Det var den enda turiststationen utanför fjällvärden. Men nu är STF-skyltarna nerplockade. Märkena där de suttit finns kvar. Där är det faluröda mindre solblekt. Och jag känner det där vemodet som jag inte vet riktigt varifrån det kommer. Det är bara en vag känsla av att någonting gått förlorat.


Grottor
Vi promenerar vidare på stigen vi gått så många gånger förut. Men vi känner inte riktigt igen oss. Har de tagit ner träd? Flyttat stenar? Ändrat stigens sträckning? Men så är vi tillbaka på känd mark igen. Vi sätter oss vid den där grillplatsen under den utskjutande klippa där det är lätt att fantisera att människor slagit läget allt sedan jägarstenåldern. Kanske för en nattlång rast. Men den här gången tänder vi inte elden. Vi fikar medhavd eftermiddagsfika. Några av barnen letar sig igenom det lilla grottsystemet.

”Badplats”
Vi går bara en liten sväng till. Jag plockar några björnbär och stoppar i munnen. Mörksvarta, mjuka och söta. Min förstfödde vill tvunget ta sig ett dopp. Platsen är markerad som badplats på kartor över ön men attraktiviteten för det ändamålet är väl sådär, om jag ska vara ärlig. Men 13-åringen kommer i. Doppar sig till och med två gånger.

Kärö
Det är dags att lämna ön för den här gången. Tjärö är en kär ö. Kanske borde den rent av heta Kärö?







3 kommentarer

Filed under barn, Blekinge, Karlshamn, natur, resa med barn, resor, vackra platser

Något av det bästa med att resa

Lappland och Blekinge ligger i samma land. Men är ändå skilda världar. Här nere brukar jag räkna att vi har sommar till halva september, alltså två veckor till. Väderprognoserna pekar också på temperaturer runt 18-19 grader under den perioden. Rent meteorologiskt brukar hösten inte ens komma förrän i början av oktober i det landskap där jag bor. Som höst räknas det när dygnsmedeltemperaturen varit under 10 grader fem dagar i följd. Det har det redan varit i Lappland och stora delar av övre Norrland. Där är det redan höst.

Septembers första dag
Men här. Det är fredag eftermiddag och septembers första dag. Jag sitter på stationen i Bromölla och väntar på tåget hem till Blekinge. Jag har varit på jobbmöte. Solen skiner och det är varmt. Arbetsveckan är slut. Jag tar av kavajen. Hösten känns långt bort. Men så är det inte längst i norr. Jag kollar på Björklidens webbkamera och på Instagram och ser att där är mestadels grönt ännu. Men det är betydligt kallare och snart kommer höstfärgerna där uppe. Här är det länge tills löven skiftar färg och faller. Här ska vi ut i skärgården i morgon och senare på kvällen har vi kräftskiva. Där uppe äter de nog surströmming.

Blommor i kubik
När vi var i Abisko och Björkliden för mindre än än månad sedan blommade rödklöver, midsommarblomster och prästkragar. Bland annat. Massor av olika blommor. En större blomsterprakt har jag nog aldrig sett. Som vid midsommartid här. Fast i kubik. Och nätterna var då ljusare där än vad de var här när det var som allra ljusast en och en halv månad tidigare. Men om tre veckor är det höstdagjämning och sedan har de mer av mörker än vad vi har. Det är stora kontraster mellan ljus och mörker. Mellan årstiderna. Och mellan landsändarna.

Snö
När vi var i Kirunafjällen, var vi i början av augusti, men ännu låg det fläckar av snö kvar sedan förra vintern. Och bara någon vecka efter att vi varit där föll den fösta nysnön. Här nere får vi vara glada om vi får en sammanhängande vecka med snö på en hel vinter. Kontrasterna.

Samma hotell som kungaparet
När vi var unga teknologer bodde vi i Luleå. Mot slutet av studietiden hade vi arbetsplatsförlagd praktik på sju månader. Jag gjorde min på LKAB:s malmhamn i just Luleå. En vecka av praktiken bodde jag på bolagshotellet i Kiruna och praktiserade på kontoret där. En dag tog vi vattenprov från isen på Luossajaure och jag fick prova att köra snöskoter. Personalen som handledde mig suckade över att vattnet i provtagarens slang frös till is: ”De som tillverkar sådana här har aldrig varit med om en riktig vinter”. Trots att de inte alltid hade så mycket till övers för sörlänningar var alla på bolagskontoret ändå väldigt trevliga och hjälpsamma mot mig. Om nån i Kiruna sa ”bolaget” menade de LKAB och inget annat. Bolagshotellet ägdes alltså av gruvbolaget. En av nätterna sov kungen och drottningen på samma hotell. Jag blev strängt tillsagd att inte besöka deras våning. Vilket jag inte heller gjorde. Samma hotell. Olika våningar. Olika världar.

Moppelänet
Under studietiden i Luleå besökte jag också, tillsammans med resten av min klass, miljövårdsenheten på länsstyrelsen i Luleå. Det var på den tiden när alla sådan presentationer skedde med hjälp av en overhead-apparat. Den som höll föredraget för oss la upp en kartbild över Kiruna kommun. På den kartbilden la han sedan en kartbild av Blekinge, som gått och väl rymdes inom Norrbottens läns största kommun. Blekinge kallade han ”moppelän” eftersom ”alla tjänsteresor skulle kunna göras med moped och ändå skulle det gå att hinna med dem på en dag.” Själva var de tvungna att ha övernattning om de skulle besöka vissa delar av sitt län. Skillnaden.

Olika världar över tid och rum och mellan olika grupper i samhället.

Något av det bästa
Och just det är något av det bästa med att resa, tycker jag, att få se och uppleva att det, på gott och ont, ryms så många skilda världar i samma värld. New York och Samoa. Vietnam och Brasilien. Lofoten och Sardinien. Lappland och Blekinge. För att bara ta några exempel.

2 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, personligt, resor

Som en scen ur Göta kanal


Det här är en liten berättelse om en storfräsarbåt som välte en liten kajak i havet runt Sardinien. Men det handlar också om Janne Loffe Carlsson och att det inte är något fel att vara folklig.

Kajak välter
Jag sitter på båten på väg mot ön Tavolara och fotograferar båtar. Plötsligt drar en stor mörk motorbåt förbi i hög fart. Stora svallvågor. En röd kajak välter. Paddlaren ligger i vattnet och försöker ta sig upp. Det är lite som en scen ur 80-tals filmen ”Göta kanal”. Fast i Italien. Kaptenen på vår båt drar ner på farten och frågar om han behöver hjälp, men han viftar avvärjande. Han vill fixa det här själv.

Janne Loffe Carlsson
Jag kom att tänka på den här händelsen när jag i morse läste att Janne Loffe Carlsson har dött. Han spelade ju en av huvudrollerna i filmen jag kom att tänka på, där i båten. Jag läser ett citat av Eva Röse: ”Jag har aldrig jobbat med någon som är så folklig. Han kunde komma in var som helst, knacka på dörren och be om att få ett glas vatten eller om att få låna toaletten. Alla upplevde att de kände honom.”

Att äta skit
Det finns de som lite överlägset tycker att folklighet är något fult. Du har kanske hört uttrycket ”en miljon flugor kan inte ha fel – ät skit”?

Filmsuccé
Filmen ”Göta kanal – eller vem drog ut proppen?” sågs av en och en halv miljon biobesökare när det begav sig. Många fler har sett filmen sedan dess. Många har älskat den. Jag minns att jag själv tyckte att den var jätterolig och älskade uttryck som ”skitit i det blå skåpet” och kanotisten som hela tiden välte när de stora båtarna drog fram. Även i slutscenen om jag minns rätt. Det är lätt att känna med den stackaren samtidigt som det ser roligt ut när han välter.

Håller idag?
Men filmen sågades av kritikerna. Den var inte fin nog. Det är mycket möjligt att jag inte skulle skratta lika mycket om jag såg filmen idag. Det är inte alltid som 80-talshumor har åldrats väl. Men jag vet inte. Jag har inte sett om filmen på många, många år.

Se ner på folklighet
I alla fall så tycker jag att de som ser ner på folklighet är lite som den där storfräsaren i sin fina båt på Sardinien som drar fram och skapar svallvågor som får kajaken att välta. Storfräsare bryr sig inte om ifall de sårar någon med sitt sätt. Bara det får dem själva att framstå som överlägsna. Och det är ju inte alls fint. Egentligen. Det går ju dessutom alldeles utmärkt att uppskatta finkultur utan att förakta det folkliga. Precis på samma sätt som det är möjligt att framföra en stor båt utan att välta kanotister.

Så jag tycker att folklighet – det är fint som fan. Men vad säger du?

Lämna en kommentar

Filed under humor, media, personligt, resor

En bok om kosten att skriva krönikor


När jag först börjar närma mig den här boken börjar jag med att läsa efterordet.

Tre förord
Eller. Ja. Det är kanske inte helt sant. Jag har redan läst de tre förorden på Smakprov. Utom sista sidan i tredje förordet. Där sidan kraschat gång på gång. Så jag gett upp och beställt boken. Och när jag nu fått hem boken med posten har jag då i själva verket börjat med att läsa klart det tredje förordet. Men det var bara några få rader kvar.

Fem delar
Och sedan har jag bläddrat igenom bokens fem delar för att få grepp om upplägget. Men sen läser jag efterordet först av allt.

Läsa facit först
Så skulle jag aldrig närma mig en skönlitterär bok. Där får du inte fuska och läsa facit först. Men det här är inte fiktion. Det är en bok om att skriva. Det här är ”Facit”. Men det är inget facit. Facit hade för övrigt inte heller facit. Det där är ut ett av förorden. Det andra.

Efterordet
Men nu var det inte det jag skulle berätta om. Jag skulle berätta om hur jag börjar med att läsa efterordet och direkt får gåshud. Jag gissar – för ännu har jag ju inte ens börjat läsa den här boken av Aftonbladets krönikör Patrik Lundberg – att efterordet är byggt just så som boken senare ska lära mig att en krönika bör skrivas.

Fantastisk liten text
Men orden som slår emot mig och träffar mitt i magen suger mig rakt in i berättelsen. I händelsen. Terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm. Från första ordet till sista är det en fantastisk liten text. Om att skriva. Om att vara människa. För bra för att låta sig analyseras. I vart fall i det här skedet. Så jag vill genast läsa resten av boken.

Dags att läsa
Och den här gången ska jag börja med del 1. Den om teori. Den som handlar om retorik, dramaturgi, stil och källkritik. Bland annat. Sedan ska jag ta mig an kapitlen om gestaltning, stalltips från andra krönikörer samt de avslutande två som heter ”ebb” och ”flod” och som innehåller exempel på krönikörens egna mindre och mer lyckade texter med förklaringar om vad som gick fel respektive rätt. Tanken är att ta kapitlen i tur och ordning.

Nu ska jag läsa!

Tack till bloggen ”Resedrömmen” som recenserade boken. Och till författaren själv inte bara skrivit boken. Han har tipsat om den på Twitter också. :)

6 kommentarer

Filed under böcker

Det går ett skepp över himlen…



Det går ett skepp över himlen. Det färrdas ovanför molnen. Det färdas på himlavalvets insida.

Eller. Ja. Vad är det du ser?

8 kommentarer

Filed under gissa, resor

Granne till Paradiset


Bøosen heter den här fjorden på Lofoten. Den ligger granne med ett fjäll som heter Paradiset. Det har jag läst mig till.

Hade jag vetat det när vi var där skulle jag så klart ha fotograferat Paradiset för att du skulle få se hur det ser ut. Men nu får du nöja dig med att se en plats som är granne till Paradiset. Kanske gott nog?

4 kommentarer

Filed under natur, resor, vackra platser

Houston – vi har ett problem

Jag ser bilder från Houston, Texas, på nätet. På nyhetssajter och på Instagram. Det landets märkliga president har hävdat att inte ens experter sett något liknande förut. Ja, tänker kanske någon, det är nästan som om klimatet…

Som om. Klimatet. Håller på att förändras. Men säg det inte till den där presidenten. Han blir så sur då.

Läget
Just nu är läget där borta bättre, men det fortsätter att regna och prognoserna säger att det ska intensifieras igen. Men i vart fall mot mitten av veckan bör ovädret vara över för Houstons del. Hur lång tid det tar att reparera alla skador återstår att se.

Problemet
Nu är det inte väder och klimat enbart som försatt Houston i det här läget. Våtmarker och andra naturliga översvämningsytor har byggts bort när samhället har förtätats. Andelen hårdgjord yta har ökat. Det här är inte på något sätt unikt för just Houston. På de flesta håll runt om i världen sker samma utveckling som en del av urbaniseringen.

Lösningen
Men ska vi klara av att hantera klimatförändringarna behöver utvecklingen gå åt andra hållet. Fler översvämningsytor behöver tillskapas dit vattnet kan ta vägen när det regnar som aldrig förr. För det kommer det att göra. Och hårda ytor behöver bli mjukare, som till exempel gröna tak vars växter bromsar flödena. Just sayin. Och så behöver vi få stopp på det här galopperande klimatet också. Men som sagt. Säg inget om det till honom som blir så trumpen jämt. Han kommer ändå inte att lyssna…

5 kommentarer

Filed under miljö, vatten, världen

Årets första trattkantareller 


Idag har vi hittat årets första trattkantareller. Det måste nästan vara rekordtidigt?

Om du googlar på trattkantarell så kommer du att kunna läsa att den hittas från september till november. Men i min kalender står det fortfarande augusti. Ändå hittade vi en hel del teattisar idag när vi var på jakt efter nya svampmarker.

Förra veckan hittade vi en hel del gula kantareller på ett ställe vi kännt till i flera år. Idag återvände vi och hittade några till, som vuxit som svamoar ur jorden.

Sedan körde vi vidare i jakt på ny svampskog. Vi har nämligen just inga fler bra ställen längre.

Första skogsvägen vi tog in på resulterade i att vi hittade en fin, spegelblank insjö. Men ingen svamp. Vi hittade inte ens något bra ställe att parkera bilen.

Nästa skogsväg vi försökte med gav bättre utdelning. Till att börja med hittade vi en plats att ställa ifrån oss bilen.

Och jag blev riktigt förvånad när jag hittade de första trattisarna! Men vi hittade gula kantareller också. Rätt som det var började det pska och vi fick skynda oss hem. På väg tillbaka till bilen såg vi några små grodor. På vägen hem smattrade regnet mot framrutan så att det knappt gick att se vägen. Den medhavda matsäcken åt vi på altanen hemma.

Några timmar senare återvände vi och hittade mer svamp. Sammanlagt fick vi ihop till ungefär ett och ett halvt durkslag. Det räckte till både kvällsmackor och en liten påse till frysen.

Så om du bor i Blekinge är det inte för tidigt att ge dig ut i skogen på jakt efter trattkantareller!




5 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, mat, natur

Alghero, Sardinien – mer än bara besvikelse


Vi kom till Alghero den 15 augusti. Samma dag skrev jag ett blogginlägg om hur besviken jag var över trängseln på den annars fina pinjekantade stranden med de dubbla kvinnonamnen: Maria Pia. När jag postat inlägget var klockan fem på kvällen och vi gick ner till stranden igen i hopp om att hitta en plätt där vi kunde lägga ner våra nyinköpta badhandukar med sardinska motiv.

Kvällsljus
När vi kommer ner till stranden står kvällssolen lågt över vattnet och ljuset glittrar i vågorna men stranden är fortfarande full av folk. Ändå är det inte riktigt lika fullt som det varit vid lunchtiden. Vi får plats med våra badhandukar. Men 11-åringen, Albin, som bytt om till badbyxor i lägenheten vi hyr kommer på att han glömt ombyteskläderna där. Eftersom han brukar få skav om han går hem i blöta badbyxor tar Anders på sig att gå och hämta shortsen. När han är tillbaka ska 13-åringen, Anton, byta om till badbyxor. Då kommer han på att han glömt badbyxorna. Anders går en andra runda.

Solnedgång på stranden
Medan Anton vaktar grejorna på land går jag och Albin ut i det långgrunda vattnet och doppar oss. Vi tävlar om vem som kan gå snabbast med händerna på botten, liggandes på rygg i det grunda vattnet. Det är något oklart vem som vinner men Albin inför nya regler efter hand. Vi stannar länge på stranden den kvällen, ända tills solnedgången. Efterhand lämnar fler och fler stranden och mot slutet är det riktigt vackert ändå. På Lidostranden fotograferar jag några ungdomar som spelar volleyboll i solnedgången när vi går tillbaka mot lägenheten.


Häftigt fyrverkeri
Till kvällsmat äter vi kallskuret på balkongen innan vi går ut för att ta oss in till gamla stan i Alghero, titta på den och kanske äta en glass. När vi kommer ut är det om möjligt ännu mer trängsel än vad det varit på stränderna tidigare på dagen. Vi är närmast i chock men promenerar ändå in i mot stan sirapstakt genom folkmassan. När vi är nästan framme vid stadsmuren börjar ett gigantiskt fyrverkeri. Ett av de häftigaste vi någonsin sett. Det är då som Anton googlar och tar reda på att det är jungfru Marie himmelsfärdsdag och helgdag i Italien! Det förklarar ju en del av trängseln. Särskilt den på kvällen! Det blir aldrig någon glass den kvällen men vi är ett fyrverkeri och en lärdom rikare.


Favoritrestaurangen
Andra dagen ringer jag och bokar in oss på vår gamla favoritrestaurang på stranden Maria Pia, Ristorante La Conchiglia klockan 14:00. De klarar engelskan sådär så jag får ta en siffra i taget i klockslaget men det verkar ändå fungera för när vi kommer dit finns det ett bord till oss. Jag, Anders och Anton tar varsin Spaghetti La Concigliga, som man måste vara minst två som beställer. Den består av spagetti i tomatsås med blåmusslor, vongole-musslor och languster. Albin tar en spaghetti vongole. Det smakar mycket gott!


Mer om maten
Vongole-musslan heter Tapes Semidecussatus på latin men jag hittar inget svenskt namn på den. Den ingår i familjen venusmusslor. Languster (Palinurus) är ett släkte av storkräftor. Släktet är mycket gammalt, minst 110 miljoner år. Langustern påminner om hummern men har mycket långa yttre antenner och en kraftig, särskilt i främre delen taggig huvudsköld. De mycket långa gångbenen är inte försedda med vanliga klor utan avslutas med enkla klor. Langustern förekommer rikligt i Medelhavet.

Nästan helt ensam på stranden
Både den här dagen och nästa, som är vår sista hela dag på Sardinien, är det mycket folk på stranden. Om än inte riktigt fullt lika knökafullt som första dagen. På morgonen avresedagen går jag ensam ner till stranden för en morgonpromenad och då är där riktigt fint även om själva sandstranden ligger i skugga.


Solnedgångar och mysiga gränder
Staden då? Jo båda de kvällar som vi hade kvar efter jungfru Marie himmelsfärdsdagskvällen går vi in till gamla stan och äter på två olika restauranger där utan att ha bokat bord i förväg. Med lite tur hittar vi lediga bord. Sista kvällen kommer vi in till stan just när solen går ner. Alghero är en medeltida stad som på den tiden hade stor inflyttning väster ifrån, från Katalonien. Än idag talas en katalansk dialekt i staden och gatuskyltarna är tvåspråkiga med text både på italienska och katalanska. En stadsmur omger den gamla delen av stan som innehåller mängder av gränder, restauranger, caféer och souvenirbutiker. Det är väldigt mysigt att gå omkring där trots att det så klart är ganska turistiskt.


Avslutande rekommendationer
Sammanfattningsvis kan jag absolut rekommendera en resa till Alghero, men undvik augusti då italienarna själva har semester och här är överfullt med turister. Även om jag tycker att det är mysigt med inhemska turister som talar språket och efterfrågar den lokala matkulturen blir det helt enkelt för mycket folk. Missa inte gamla stan, eller stranden Maria Pia men var beredd på att fler än du hittat dit. Hyr gärna bil någon eller några dagar och besök stränder som Lazaretto och La Bombarde men undvik den berömda La Pelosa där det var för mycket folk även i slutet av september för tio år sedan. Orkar du köra två timmar en morgon till Porto San Paolo så rekommenderar jag ett besök på ”söderhavön” Tavolara som en gång var världens minsta kungarike men tänk på att sista båten dit ut går 13:30. Tillbaka går det båtar ända till 18:30 och då har du två timmar tillbaka till Alghero om du inte väljer att övernatta i Porto San Paolo.





2 kommentarer

Filed under resor