Normandies vita klippor – en utflykt med förvecklingar


Ser du de två röda prickarna på stranden? Det är människor! (Min sambo och vår yngsta son, 12-åringen.) Vi har besökt två platser vid Alabasterkusten. Även om det inte riktigt var meningen att besöka båda två så kan jag så här i efterhand konstatera att bägge platserna var både sevärda och vackra.

Som Dovers vita klippor
Inför dagens utflykt kollar jag i guideboken. Det är bok tjock som hela Frankrike. Om hela Frankrike. Den har sedan långt innan avresan fått några få invikta hörn. Det är jag som har vikt in dem när jag rekognoserade inför vår resa till Normandie, i norra Frankrike. En av de markerade sidorna är den där det står att läsa om motsvarigheten till Dovers vita klippor, men på denna sidan Engelska kanalen, Côte d’Albâtre. Eller Alabasterkusten som den heter på svenska. Det är en kust längs kalkstensplatån Pays de Caux, som ligger en bit bort, här i Normandie. Kusten sägs domineras av ljusa kalkstensklippor, som gett den dess namn. Klipporna är upp till 105 meter höga. Det är en 13 mil lång kuststräcka som ska vara belägen mellan utloppen för floderna Seine och Somme. Den största staden längs kusten är Dieppe. Klippornas kalksten avsattes på dinosauriernas tid, under Yngre krita.

Elefantklippan
I guideboken står det särskilt att läsa om Falaise d’Aval som liknas vid en elefant som sticker sin snabel i vattnet. Platsen är omnämnd både i löpande text och i en bildtext. Den vill jag se! Jag letar upp platsen i Google Maps och vi ger oss av på eftermiddagen efter att på förmiddagen ha badat i den ljumma utomhuspoolen på hotellet i Houlgate. Det tar drygt en och en halv timme att köra. När vi kommer fram passerar vi först genom en by som heter Saint-Valery-en-Caux, kör ner längs en kajkant mot havet, förbi en husbilscamping (eller möjligen bara ställplats) och därefter in på en parkering för personbilar. Vi ställer bilen där. Kusten är mäktig med havet, stranden och den branta bergväggen och liknar i stora drag den på bilden i guideboken. Utom det att någon elefantklippa kan jag inte se.

Bortom kröken?
Kusten kröker något en bit bort och jag tänker att elefantklippan kanske finns bortom den kröken. Jag börjar gå. De andra hänger inte på men jag tänker att de kommer väl. Jag går och går. Det är längre än jag trodde. Precis vid parkeringen var det fler turister på stenstranden. Någon simmade till och med i vattnet trots att det inte verkade vara en plats där det var helt lätt att ta sig i för att bada. Men ganska snart är jag ensam. Det börjar bli skräpigt på stranden. Plastskräp från havet. Bland runda fina kalkstenar. Och många mer oregelbundna stenar av flinta.

Avloppsvattenfall
Jag kommer fram till en rostig spont som är nedslagen mellan strandens stenar i en vinkelrät linje nästan ända från klippväggen och ut i vattnet. Precis in mot bergväggen kan jag ta mig förbi. På andra sidan ser jag en av de mer ”intressanta” avloppslösningar jag sett. En avloppstunnel mynnar en bit upp på bergväggen. Avloppsvattnet faller likt ett vattenfall ner på stranden och ”infiltrerar” bland de ganska stora stenarna på stranden. Knappast en lösning som överhuvudtaget renar spillvattnet innan det når havet. Men det kan ju vara renat nnan det släppts ut i tunneln, det vet jag ju inte. Men att det är avlopp känns på lukten.

En ny klippkrök
Jag har fortfarande inte rundat den där kröken så jag fortsätter. Om det här är rätt plats kan detta inte vara sättet att ta sig till den berömda klippformationen, tänker jag, när jag går där, och undrar om det istället finns en gångstig ovanför klippkanten. Väl framme där klippväggen kröker kan jag konstatera att det finns en ny krök längre bort. Men jag vågar inte vandra vidare. Har ingen koll på tidvattnet här. Vill inte gärna bli fast mellan branten och ett stigande tidvatten… Dessutom undrar jag om de andra kanske börjar bli irriterade på mig.

Så jag vänder tillbaka. Min sambo Anders och yngsta sonen har följt efter mig men de vänder vid sponten. (Lägg märke till att de syns i sista bildens högra hörn:)




Fem mil
Väl tillbaka kommer jag överens med de övriga att vi ska köra med bilen upp så att vi kommer upp på klippkanten för att se om vi kan promenera där mot elefantklippan. Vi kör uppåt genom byn och kör runt lite. Men vi hittar aldrig någon skyltning eller rimlig väg ut mot klippkusten. Så vi ger upp att hitta elefantklippan genom att köra på måfå. Jag googlar ”elephant cliff Normandie”. Det visar sig snabbt att platsen istället ska ligga vid Étretat. Dit är det fem mil och nästan en timme i bil.

Jag är glad att jag inte fortsatte gå längs stranden krök efter krök…

Nya hinder
Väl i Étretat är vägen ner mot stranden, som Google visar att vi ska köra, avstängd. Vi parkerar bilen på en p-plats i en backe en bit ovanför byn. Vi söker ut närmaste gångväg mot elefantklippan och följer den. Vi ser en klippa på håll som påminner något om den berömda. Men jag som sett bilder ser att det inte är den. Vi går vidare. Kommer till en vägbom. Skylten på platsen är på franska. Vi förstår att det är privat mark, en golfbana, men är inte helt säkra på om det bara är bilar som förbjudits att passera. Eller om det även gäller gående. Jag väljer att gå vidare. De övriga stannar. När jag gått igenom messar jag till de andra att det inte var någon fara att gå igenom men de väljer att gå runt.

Upplösningen
Jag hittar fortfarande inte rätt klippa. Får mess från resten av familjen att de ser den nerifrån byn. Den måste vara synlig här uppifrån också, tänker jag och följer stigen uppåt. Går ut på en klippa och ser raukar, stranden, byn, andra vackra klippformationer, en kyrka högt upp på klippkanten på andra sidan byn, det lätt turkosa havet… Men ingen elefantklippa. Jag ger upp och går ner till de andra. Det visar sig att elefantklippan var den jag stod på. Inte för att den ser ut som en elefant heller. Den ska väl likna en snabel tänker jag, klippan som skymtas på sista bilden, bakom båtarna i hamnen. Men inte ens det håller jag med om. Kanske ska den ses från andra hållet? Men nåja. En utflykt blev det. Till två vackra platser längs Alabasterkusten. Även om det var en del förvecklingar på vägen. Och även om jag fortfarande inte vet vilken av dem som heter Falaise d’Aval egentligen. Om det var guideboken eller Google som hade fel.




Lämna en kommentar

Filed under resor, vackra platser

Grattis Frankrike!

Grattis till VM-guld i fotboll för herrlandslag, Frankrike! Bilder från Cabourg under åttondelsfinalen och Paris efter kvarten. Tror att ni alla, på dessa bilder, är ännu gladare nu. Än en gång: Grattis!



Lämna en kommentar

Filed under resor

Staden Houlgate i Normandie och hotellet vi bodde på

Att vi hamnar just i Houlgate i departementet Calvados är mest en slump. När jag letar ett hotell att ha som bas tre nätter för utflykter i Normandie fastnar jag för Pierre & Vacances strax utanför Houlgate på en höjd med utsikt över turistorten och havet på håll.

Lägenhetshotellet
När vi kommer hit är receptionen stängd. Det här är turistindustri. Det märks att anläggningen, som är större än jag föreställt mig, ingår i en jättekedja. Det märks bland annat på sen incheckning och tidig utcheckning. Vi kommer hit runt klockan två, men receptionen öppnar först klockan 15 så det är lika bra att ta bilen in till stan för en lunch och för att bekanta oss lite med staden samt köpa frukostmat till de kommande dagarna. När klockan väl passerat tre är vi tillbaka och det är rejäl kö till incheckningen. Vi har tur som får vår lägenhet direkt. Somliga får vänta till klockan 17. Det rationella upplägget bidrar dock till att hålla priset nere på en hyggligt stor lägenhet i två plan med både kök och balkong. Och den uppvärmda utomhuspoolen med nästan ljummet vatten förlåter mycket. Dessutom vinner de extrapoäng på att utseendet på byggnaderna har anpassats till stadens karakteristiska och lekfull stil. Det här är ändå ett prisvärt boende som är värt sin fyra på en femgradig skala i betyg.

Turistorten
Småstaden Houlgate är en turistort vid Engelska Kanalen med en strand och ett kasino. Fram till 1800-talet bodde bara ett par tre hundra personer i byn. Men vid mitten av 1800-talet började havsbad bli ett populärt nöje för turister och under La belle époque från 1870-talet till första värdskrigets utbrott hade turistorten sin storhetstid och många strandvillor och hotell byggdes för turisterna. Många ser ut som kråkslott och fasaderna har ofta detaljer i både korsvirke, puts och tegel. Befolkningen ökade samtidigt med tusen personer. Efter första och andra världskriget är storhetstiden över men turisterna fortsätter ändå att komma och orten att långsamt växa. Idag bor här knappt två tusen personer.

Det är gott om restauranger i stan och vid huvudgatan ligger också en godisaffär där en liten påse kolor kostar ett par hundra kronor. Men vi får med en liten souvenir-plåtburk på köpet. Stranden är lång och väääldigt bred vid lågvatten. Badbodarna längs strandpromenaden är målade randigt i orangegult och vitt. Snäckor finns det gott om på stranden. Jag kan inte motstå att plocka med mig några hem.








Lämna en kommentar

Filed under resor

En dag för D-day

Den 6 juni 1944 landsteg andra världskrigets allierade trupper på fem stränder i Normandie, Frankrike. Syftet var att befria Europa från Nazisternas skräckvälde. Vi ägnade en dag på vår tåg-, bil- och båtresa i Europa åt stränderna Utah och Omaha där de amerikanska trupperna gick i land.

Utah Beach
När vi lämnar lägenhetshotellet i utkanten av Houlgate visar hyrbilens display att temperaturen utanför är 28 grader. Och solen skiner. Vi har klätt oss i t-shirts och shorts och har med oss badkläder. Pojkarna har med sina hoodies men varken jag eller min sambo Anders har tagit med oss mer att ta på oss. Men ju närmre Utah Beach vi kommer desto kallare blir det. 17 grader när vi parkerar bilen vid museet på platsen. Och solen har försvunnit in i ett soldis. Det är bara en och en halv timmes bilresa så vi kunde inte ens föreställa oss att det just den här dagen skulle kunna vara så olika väder på platserna.

Vi skyndar oss in på museet som är helt och hållet tillägnat den delen av ”Operation Overlord” som utspelades på just den här stranden. Som hette något helt annat före dagen D. Men alla fem stränderna, förutom Utah och Omaha heter de Gold, Juno och Sword, har fått behålla sina kodnamn från andra världskriget.

Fel men rätt
Museet är intressant och i korthet kan man säga att det blev helt fel, trupperna landsteg på fel plats men tack vare bra improvisationsförmåga och färre tyskar jämfört med vid Omaha så blev förlusterna ändå betydligt mindre. ”Bara” 200 av de 32000 amerikanska soldater som landsteg här dog.

Theodore Roosevelt Jr, son till USA:s 26:e president Theodore Roosevelt, blev något av en hjälte under dagen som han också överlevde. Men han dog bara en dryg månad senare i en hjärtattack, 56 år gammal.

”We are going to start the war from right here.” (Theodore Roosevelt Jr, Utah Beach, Normandie, 6 juni 1944)

Berättelsen om de tyska fångar som hölls i läger från D-day till krigsslutet tyckte jag också var intressant.

Utomhus tittade vi lite snabbt på en staty föreställande tre landstigande soldater, själva stranden och en pansarvagn som stod utomhus innan vi skyndade in i värmen i bilen.


Omaha Beach
Här utsattes de amerikanska trupperna för landstigningens största prövningar. Hela 3000 amerikaner och 1200 tyskar dog i striderna här på D-day.

Här hoppar vi över museet på platsen och nöjer oss med att titta på statyerna och stranden. Och äta lunch. Vi sitter utomhus. Jag dricker en Coca Cola till min hamburgare. Nåt tack ska väl amerikanerna ha en sån här dag, tänker jag, för att de befriade Frankrike den där gången. Här är det inte alls lika kallt. Men badkläderna använder vi inte här heller.



Den amerikanska kyrkogården
Vi fortsätter till Cimetière américain de Normandie i Colleville-sur-Mer. Den amerikanska krigskyrkogården. När vi kommer till platsen spelas den amerikanska nationalsången med något slags klockspel och en kransnedläggning pågår. Vi tittar sedan på alla gravarna. Kors i mängder och en och annan davidsstjärna. Vi tar in vidden av dödandet. Och sedan åker vi tillbaka till Houlgate. Vad mer kan vi göra?




2 kommentarer

Filed under historia, resa med barn, resor

Beauvoir – by nära Mont Saint-Michel

Ungefär en halvmil från den vackra klosterön Mont Saint-Michel i Normandie ligger den lilla byn Beauvoir. Den har bara 410 invånare och är, trots närheten till en av Frankrikes mest berömda sevärdheter, en ganska sömnig liten bondby.

Den finns belagd från 1100-talet och namnet betyder ungefär ”vacker utsikt”. Och vacker utsikt är det ju onekligen här. Husen är byggda av grå sten och bland husen syns höns, får, kor och blommor. Och i utkanten av samhället anas Mont Saint-Michel på håll. Byns kyrka heter för övrigt också Saint-Michel.

Bo och äta
Inför vårt besök vid Mont Saint-Michel valde jag att inte boka in oss på något av hotellen på eller allra närmast den berömda ön. Istället bokade jag in oss på ett lägenhetshotell som har en liten pool och ligger just i den här närbelägna byn – Beauvoir. Trots att den utlovade gratis wi-fi:n inte fungerade i den lilla lägenheten, men bara utomhus, är Recidence Appart’hôtel FleurduMont ett prisvärt boendealternativ i området. Inte minst för barnfamiljer. Dock var madrasserna i sängarna i köket väl hårda.

Den första kvällen här valde vi att äta i byn, ute vid stora vägen som går mot klostret, på en restaurang som heter La Fermette, där min sambo, Anders, var mycket nöjd med ostronen till förrätt och jag åt en galette, bovetepannkaka, med chèvreost till huvudrätt. Mums!








4 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Saint-Malo – en pärla i Bretagne med Europas häftigaste tidvatten

Vi åker tåg norrut genom Europa. Vi är på väg hem från en tågsemester där vi haft staden Saint-Malo som bas. Ännu en fransk pärla, som till exempel La Rochelle och Menton, som är kända turistorter för fransmännen själva, men som är relativt okända i Sverige.

Något som inte stämmer
Vi anländer första gången till Saint-Malo med ett försenat tåg en sen kväll i slutet av juni. Det är en och en halv kilometer att gå från järnvägsstationen till gamla stan. Väl framme följer vi vattnet en bit innan vi går in genom en av portarna i ringmuren, som ger ett välbevarat intryck. Det är lugnt i stan. De höga grå stenhusen ger ett stramt intryck. Och det känns på en gång att det är något som inte stämmer. Husen ser nyare ut än vad byggnadsstilen antyder.

Bombades sönder
Jag googlar när vi kommit fram till lägenheten vi ska bo i och finner förklaringen: staden bombades svårt under andra världskriget. Hela 80 % av byggnaderna i gamla stan förstördes i september 1944. De allierade hade – som det skulle visa sig – felaktiga uppgifter om att nazisterna hade trupper gömda innanför ringmurarna. Amerikanerna använde här napalm för första gången. Staden återuppbyggdes mellan 1948 och 1960 i en stil som anknyter till hur staden såg ut före bombningarna utan att för den skull vara en identisk kopia. Ringmuren ska dock ha klarat sig bra.

Självständig republik
Staden som grundades av gallerna under det första århundradet efter vår tideräknings början fick sitt namn efter en munk från Wales och hade sin storhetstid under medeltiden. Från 1590 till 1594 var staden till och med en självständig republik med mottot: ”inte fransk, inte bretonsk – men malouinsk”.

Häftigaste tidvattnet
Saint-Malo ligger vid Engelska kanalen i Bretagne, nära gränsen till Normandie. Här finns Europas häftigaste tidvatten och skillnaden mellan hög- och lågvatten kan vara så stor som 13 meter. När vi är här når vattnet aldrig ens upp till ringmurens bas men populära tavlor till försäljning visar hur vågorna, när tidvattnet och vädret är som mest extremt, slår in över muren. Och tidvattnet rör sig snabbt ut och snabbt in. Det gäller att vara uppmärksam så att du inte blir fast på någon av de öar som du kan promenera till vid lågvatten.

Vakt motar bort mig
Men det finns vakter som hjälper till. Jag promenerar ut en eftermiddag på en stenlagd gångväg på havsbotten när havet är på väg in. Vågorna är små men slår emot stenarna. Vattnet är turkost. Jag tar av mig skorna och går barfotad men när jag kommer över till ön möts jag av en vakt i gul väst som likt en fåraherde föser i land de sista turisterna över den stenlagda gångvägen. Så det är bara för mig att gå tillbaka igen. Bakom mig väller vattnet in över gångvägen. En annan dag kommer jag istället över till den första av öarna innan tidvattnet ens har hunnit ut helt, genom att vada över. Det känns lite speciellt att gå på en gångväg i havet.



Vädret
Temperaturen ligger normalt under sommarmånaderna runt 22 grader men vi har tur och har några grader högre temperaturer som högsta dagsnoteringar. Området är inte lika solsäkert som Medelhavet utan snarare något lite, lite mindre solsäkert än Sverige, så vi har tur med vädret som har nästan bara solsken när vi är här.

Stränder och öar
Stränderna är en blandning av fina sandstränder och karga klippor som ger ett vulkaniskt intryck. På några av klippöarna finns medeltida borgar. Vid en av sandstränderna finns en havspool som håller vattnet innestängt när stranden drar sig långt, långt ut. Vattnet är svalt ungefär som ett svenskt sommarhav och det går bra att doppa sig även om man kanske inte ligger i så länge.

Turism
Saint-Malo har cirka 50 000 invånare men sommartid kan det med sommargäster och turister bli så många som 200 000 personer som vistas här samtidigt. Väldigt många av besökarna är seniorer. Härifrån går färjor till både Storbritannien och Jersey så utöver franska besökare är här en hel del britter.

Att äta ute
På restaurangerna i Saint-Malo kan du äta av det vanliga turistortsutbudet som hamburgare och pizzor. Här finns också en speciell variant av crêpes som kallas galettes och görs på bovete. Men populärast är nog skaldjur som ostron, musslor och havskräftor. Mums!












4 kommentarer

Filed under historia, natur, resor, tåg, vackra platser

Första testen att bo via Airbnb – få rabatt du också

Trots att vi reser mycket har vi aldrig förut bokat via Airbnb som erbjuder uthyrning av rum, hela lägenheter eller hus som tillhör privatpersoner. Det här är alltså vår allra första test av appen och tjänsten.

När vi anländer till den franska staden Saint-Malo är det med ett försenat tåg. Att tåget skulle bli försenat har vi vetat länge. Jag fick ett mejl för flera veckor sedan att trafiken på banan mellan Paris och den här delen av Atlantkusten fördröjs i sommar på grund av banarbete.

Vår värdinna
Jag har också haft kontakt med Heidi, som vi hyrt en lägenhet av, att vi ska bli försenade och hon har i sin tur meddelat Janick som är hennes kontaktperson på platsen. När vi kommer ut ur stationsbyggnaden ringer jag Janick på numret jag fått av Heidi. När jag väl hittat numret vill säga. Det visar sig nämligen att jag endast har tillgång till det i Airbnb-appen som jag har på ipaden men inte telefonen. Så jag får plocka upp paddan, öppna konversationen med Heidi i appen och sedan knappa in numret på telefonen.

Janick ger ett blygt intryck och pratar lite knackig engelska och jag pratar knackig franska men jag får intrycket att vi förstår varandra. Vi har bestämt oss för att gå från stationen i Saint-Malo trots att den ligger en bra bit från den gamla stan, där lägenheten finns. Vi har ju suttit still mycket när vi åkt tåg i ett par dagar. Och så slipper vi leta reda på en taxi.

Rabatterad bokning
Det är första gången som jag bokat via Airbnb så det är lite spännande att se hur det kommer att bli. Jag har bokat via appen med en rabattlänk som jag hittade hos en av mina resebloggarkollegor. Jag hade hoppats hitta fler boenden på Airbnb till denna resan men i slutändan blev det endast detta. Hade jag uppmärksammat att lägenheten saknar wi-fi innan jag bokade så skulle inte heller denna bokningen blivit av. Det är nämligen ett starkt önskemål från barnen att det finns wi-fi. Men nu är de förvarnade och de har EU-surf på sina telefoner. Så det är ingen katastrof.

Annorlunda utbud
Men. Jag upptäckte att det generellt är svårare att hitta Airbnb-boenden med alla de önskemål jag har på hotell och lägenheter som jag annars brukar boka via hotels eller Booking. Viktigast är läget. Därefter gratis wi-fi. Finns det pool uppskattas det av barnen och är det ett hotell är det trevligt om frukost ingår. I varmare delar av världen, typ från Medelhavet och söderut, brukar jag också kolla efter luftkonditionering. Här ingår alltså inte wi-fi. Och inte pool, men det hittar jag inga lediga hotell heller som har i Saint-Malo, så det blir inget minus för det. Frukost ingår så klart inte och inte heller luftkonditionering, men läget är fantastiskt. Havsutsikt mot ringmuren och en av stadens stränder med turkost vatten, utanför den.

Kostnad
Lägenheten kostade oss 1669 kr för två nätter inklusive avgift för städning och med rabatten avdragen. Då tillkommer 10 Euro för lakan och handdukar som vi ska betala direkt till Janick vid avresan. Alltså cirka 1800 kr totalt vilket motsvarar 225 kr per person och natt. Utan rabatten hade det så klart blivit lite dyrare. 300 kr om jag minns rätt.

Incheckning
När vi har kommit ungefär halvvägs ringer Janick tillbaka. Hon undrar var vi är. När hon förstår att vi går från stationen blir hon lugnare. Väl framme vid gamla stan följer vi vattnet en bit söderut innan vi går in genom en av portarna i ringmuren och fortsätter följa den på insidan. Det är sen kväll och lugnt i stan. De höga grå stenhusen ger ett stramt intryck. Vi svänger höger in på näst sista gatan, Rue de Toulouse, och går också på den nästan ända tills den tar slut. Där i gathörnet väntar Janick som visar oss in i lägenheten. Vi tar först hissen upp till sjätte våningen och går därefter en trappa upp till vindsvåningen. Pojkarna tycker att doften i trapphallen påminner om den hemma hos morfar.

Lägenheten
När vi kommer in i lägenheten säger min sambo Anders ”Wow!” Och lägenheten är verkligen fin. En liten kökshörna i entrén som också är vardagsrum med TV. I kökshörnan ligger en lapp med info – tyvärr enbart på franska och där finns en flaska cider som ingår. Lägenheten har också tre sovrum och två toaletter. Barnens sovrum och toalett ligger en trappa upp. Janick visar oss runt innan hon lämnar över nyckel och lägenhet till oss.

Där finns också en tvättmaskin som jag använder nästa morgon för att komma tillbaka på noll med smutstvätten. Fönstren är små, men utsikten lika fin som på bild. Eftersom det är varmt behöver vi ha öppet en del för att vädra. Bädda sängarna får vi göra själva. När båda barnens sängar är bäddade i var sitt rum kommer de på att de tvunget vill sova i samma rum där uppe och jag får lov att bädda om. Pust!

Betyg
Det är svårt, ja, egentligen omöjligt, att värdera ett boende jämfört med andra när det är första gången vi använder en sådan här tjänst. Jag väljer ändå att ge detta boendet högsta betyg. Lägenheten är personligt inredd utan att den allt för mycket känns som någons privata semesterboende som den ändå är. De personliga tillhörigheterna har plockats undan. Enligt informationen ska de ligga i lådor under sängarna – som vi självklart inte rotar i.

Det känns ändå lite kluvet att vara i någons privata hem. Om en olycka skett – som i hotellrummet på Jersey (se tidigare bloggpost) – skulle det ha känts mycket jobbigare om det hände i någons privata bostad. Alldeles oavsett var ansvaret hade landat.

Samtidigt går det inte att förneka att du kommer staden närmare på det här sättet och att det är prisvärt jämfört med att bo på på traditionellt hotell eller lägenhetshotell.

Första testen gav alltså sammantaget mersmak. Jag är övertygad att jag kommer att använda appen många fler gånger i framtiden.

Få rabatt – du också
Vill du också prova Airbnb för första gången och få 360 kr i rabatt på första bokningen? Använd då den här länken.










2 kommentarer

Filed under resor

När Frankrike vinner

I Paris uppstår ren galenskap när Frankrike vinner sina matcher i VM-fotbollen och går vidare. Det är i alla fall mitt bestämda intryck. Oskyldiga bilar kapas av supportrar som hoppar upp på tak och flak. Galenskap var ordet.





2 kommentarer

Filed under resor

Tre snabba från Saint-Malo – igen

Tillbaka i Bretagne igen. Vid kanten av den blåa, och för all del även turkosa Atlanten. :)

(Återkommer med mer info vid senare tillfälle. Tror jag nog.)


Lämna en kommentar

Filed under resor, vackra platser

Stranden heter Plemont och finns på Jersey

Vi var här idag. Tog buss nr 8 från Saint Helier från busstationen som heter Liberation Station. Det är ungefär 11 km och tar ungefär 40 minuter att ta sig hit med buss.

När vi kommer hit är det högvatten och viken är full av vatten. Jag tar på mig baddräkten och sätter mig i en trappa i vattenbrynet och låter vågorna skölja över mina ben och upp mot magen.

När vi åker härifrån finns det en lång sandstrand på platsen.

Vackert kustlandskap
Badtemperatur som i Sverige i havet på sommaren. Lite svalt men helt okej. Längst inne i klyftan finns ett litet vattenfall och i övrigt är det ett vackert klipp- och grottlandskap med turkost vatten. Det är mysigt att strosa omkring med pojkarna och bada bland klipporna innan tidvattnet drar sig längre ut. Tyvärr är det en del molskyar när vi är här, men vi får ändå glimtar av solen.

Stranden heter Plemont Beach eller Plemont Bay. Ett kafé finns på platsen. De har jättegoda mackor. Godast är de med bacon, brie och tranbär. Näst godast de med alldeles färsk krabba.

Badvakter finns det också. De ser ut precis som i Australien. Med surfbräda och allt.

Inte Storbritannien
Och den här badplatsen finns alltså på Jersey som teknisk sett inte tillhör Storbritannien utan tillhör det brittiska kungahuset direkt. Jersey är en av Kanalöarna och är belägen utanför Normandies kust. Men vi tog färjan från Saint-Malo i Bretagne, som är den smidigaste vägen hit. Ön är ett självstyrande område (Bailiwick / Balliage) som lyder direkt under den brittiska kronan som kronbesittning (Crown Dependency), och ingår inte i Europeiska unionen och alltså inte heller Förenade kungariket Storbritannien med Nordirland. Förutom huvudön Jersey ingår även de små ögrupperna Minquiers och Écréhous som endast tidvis är bebodda. Huvudstad är Saint Helier (ofta stavat som St. Helier).

Varningar
Jag gillade den här platsen jättemycket. Men tänk på att tidvattnet kan vara strömt och att man inte får beträda grottorna eller klättra på klipporna. Eller som det stod på en informationsskylt på svenska (!): ”Risk för fallande stenar. Klättra inte på klippväggen. Sätt dig inte på cliff. Gå inte nära stup. Gå inte eller ange grottor.”






2 kommentarer

Filed under resor, vackra platser

Inte bra i Saint Helier, Jersey


En dag i Saint Helier, Jersey. Match klockan tre lokal tid. Vad gör man till dess?

Promenerar runt en stund. Och tar sedan random buss härifrån. Det blev buss nr. 1. Återkommer till resmålet i kommande inlägg.

Vi hann precis tillbaka till matchen. Sak som inte var bra, däremot: TV:n lossnade från väggen när vi skulle ställa in den. Den satt väldigt löst. Frågan är hur löst vi sitter nu? Om hotellet vill lägga oss till last den kassa väggen?

Och nu är vi utelåsta från rummet. Inget av korten till dörren fungerar längre. Från början fungerade i alla fall det ena…

Återkommer i den frågan också. Men först några bilder från denna kanalöns huvudstad. Sista bilden föreställer hotellet där vi bor. (Jerseys svar på Fawlty Towers.):



Uppdatering 2018-07-04:
Korten till hotellrummet hade blivit avmagnetiserade på grund av förvarades tillsammans med mobil. Vi fick nya som fungerade.

TV:n beklagade de att den lossnat från väggen. ”Anything can happen”, sa ”Manuel”, så det blir nog inget krav på oss för det. :)

Totalt sett blev både Saint Helier och hotellet, trestjärniga The Norfolk Lodge Hotel, en mestadels positiv upplevelse, trots allt.

12 kommentarer

Filed under resor

Mont-Saint-Michel – så undviker du besvikelse


Är Mont-Saint-Michel i Frankrike en dröm eller en turistfälla? Hur gör du för att uppleva tidvattnet? Hur undviker du att bli besviken? Här är några tips och trix från mig som precis varit där med min familj.

Vi står uppe på berget på den berömda ön i Normandie och blickar först upp mot klostret och den den gyllene ärkeängeln Mikael högst uppe på tornets topp innan vi vänder blicken nedåt mot bron som leder tillbaka mot fastlandet.

Tidvattnet kommer
Det är då vi upptäcker hur tidvattnet fullkomligt väller in på öns västra sida och rinner baklänges upp i floden Couesnon. Klockan är strax efter sex på kvällen och det är drygt två timmar till tidvattnet ska stå som högst just den här kvällen, klockan 20:23. När vi kom ut till ön strax innan var det helt och hållet torrt runt hela ön som det är den mesta delen av tiden. Men nu har alltså tidvattnet börjat stiga, även om sträckan in mot land fortfarande är helt torr. Vi står en bra stund och tittar och undrar när en vall av stenblock som byggts i en rät linje i riktning mot floden ska svämmas över. Vågorna slår emot. Måsar cirklar i skyn.

Två timmar senare har vi hunnit äta middag på en av restaurangerna precis innanför ringmuren. Vi står uppe på ett av tornen i muren och konstaterar att ön nu verkligen är en ö på riktigt. Omgiven av vatten. Som det heter. Oceaner av vatten. Eller nåja. När månen ska stiga upp senare ikväll kommer den att vara full. Men fullmåne är inte tiden för det högsta tidvattnet, det är istället vid tiden för nymåne som tidvattnet är som häftigast. Det allra högsta tidvattnet infaller mellan 36 till 48 timmar efter nymåne. Däremot i perioder mellan tiderna runt ny- och fullmåne är tidvattnet inte tillräckligt kraftfullt för att Mont-Saint-Michel ska bli en ö ens vid högvatten.

Undvik att bli besviken
Om du vill se ön omgiven av vatten och uppleva tidvattnets kraft gäller det alltså att vara påläst om både klockslag för högvattnet och hur kraftigt det är olika dagar. Som tur är finns det information om högvattnet på nätet. Där finns också ett schema för innevarande år med aktuella klockslag och vattennivåer. Nu är det inte bara frånvaro av havsvatten som jag tror kan orsaka besvikelse här. Men att ha koll på tidvattnet är en bra början för den som vill undvika besvikelse.






Några andra orsaker till besvikelse hos besökare som kommit hit för att uppleva en magisk plats är, tror jag, vädret, mängden andra besökare, den höga graden av turistindustri samt – för högt ställda förväntningar. Just det där med att förvänta sig att platsen ska kännas sagolik, drömsk eller magisk är nog inte en bra början. Mont-Saint-Michel är en mycket vacker plats. Inte minst sedd på avstånd från det omgivande landskapet. Men en känsla av magi kommer aldrig på beställning. Vädret är inte heller så mycket att göra något åt. Normandie är inte alls lika solsäkert som Medelhavet och har du otur är himlen fylld av mörka moln och kanske regnar det till och med. Det enda du kan göra för att undvika besvikelse i den delen är att kolla in väderprognoserna och förbereda dig på hur det kan vara. Och det vanliga: Kläder efter väder.

Mängden andra turister däremot kan du faktiskt delvis påverka. Undvik, om du kan, större delen av juli och hela augusti. Skolornas sommarlov i Frankrike är till exempel från den 8 juli till den 2 september i år. Och planera ditt besök till tidig morgon eller sen kväll så är det inte fullt lika många att trängas med. Vi valde att se ön under sen kväll två dagar i rad. Första kvällen vid solnedgången och enbart på visst avstånd. Andra kvällen tidigare på eftermiddagen. Det märktes då att många var på väg att lämna platsen när vi kom.

Att ta sig till ön
Vi valde att gå till Mont-Saint-Michel från Beauvoir, byn där vi bodde under vår vistelse i området. Till hotellet, Résidence Appart’hôtel FleurduMont, hade vi tagit hyrbil från Saint-Malo i Bretagne. Men de flesta kör hela vägen till den stora parkeringsplatsen som anlagts för alla bilar och turistbussar som kommer hit. Vettig kollektivtrafik saknas. Utom från själva parkeringsplatsen. Därifrån går gratis bussar ut till klosterön i skytteltrafik med ett par stopp på vägen. Själva parkeringen är dock inte gratis. Runt 12 Euro kostar det att parkera om du inte vet att du klarar av besöket på mindre än två timmar. Då räcker det med drygt 6 Euro. Efter klockan 19 är det dock gratis att parkera förutsatt att du lämnar parkeringen igen innan klockan två på natten. Vad vi upptäckte väl på plats är att många cyklar till ön. Exakt var de parkerar cyklarna när de väl är framme vid ön noterade jag aldrig, men längs floden Couesnon går en asfalterad gång- och cykelväg som är perfekt inte minst för cyklister, eftersom avstånden här är ganska stora.

Dröm eller turistfälla?
Enligt legenden började sagan om Mont-Saint-Michel just som, inte bara en, utan till och med tre drömmar, där ärkeängeln Mikael kom till kyrkoherden S:t Aubert i sömnen och berättade att han skulle bygga ett kloster på ön. Efter den tredje drömmen tog han budskapet på allvar och byggde ett första, mindre kapell på bergets topp år 708. Klostret byggdes sedan genom århundradena till i omgångar och hade sin storhetstid som religiöst centrum under medeltiden. Så sent som på 1800-talet byggdes den högsta spiran som inte minst bidrar till den vackra silhuetten. Och så har ön också dragit till sig först pilgrimsresande och senare turister allt sedan medeltiden.

Ord som drömmig, sagolik och ”som en hägring” används ofta i beskrivningar av Mont-Saint-Michel. Och ön är mycket riktigt fantastiskt vacker. Inte minst på håll där den sticker upp längst ute vid kustlinjen i det annars flacka jordbrukslandskapet. Men som besökare ska du vara medveten om att du inte kommer att vara ensam ute på ön. Tvärt om. Och att prisläget på souvenirer och mat både ute på själva ön och runt parkeringsplatsen inne på landbacken är justerade uppåt på grund av tillströmningen.

Både min sambo, Anders, och en person som kommenterade en bild som jag la ut på Facebook, använde ordet ”turistfälla”. Så långt skulle inte jag gå i min bedömning. Delar av kriterierna är uppfyllda: mycket folk och högt prisläge. Men för att riktigt kvala in under den rubriken ska nackdelarna med en plats överstiga fördelarna och för mig gjorde de inte det. Jag tycker till och med att jag fick ut mer av besöket än jag vågat hoppas på. Dels hade vi tur med vädret och dels var tidvattnet häftigt att se trots att vi inte valt att åka hit under månadens allra mest optimala datum för att beskåda fenomenet.

Att vandra i omgivningarna
Du behöver inte komma långt bort från ön om du vill slippa ifrån turisthorderna. Den här kvällen, vår andra, valde vi att gå den närmaste väg som Google Maps visade från vårt hotell i byn Beauvoir till klosterön. Vi gick längs en smal bilväg förbi sädesfält, potatis- och morortsodlingar och var alldeles ensamma i landskapet. Bara en bil mötte vi. Kvällen innan, däremot gick vi först in till en restaurang i byn som jag kan rekommendera, La Fermette (Anders åt bland annat fantastiskt goda ostron som även jag smakade – och gillade – som annar inte äter ostron), innan vi följde cykelvägen ner mot havet. Det var mycket vackert med juninattens alla blommor, fjärilar och fågelkvitter. Då gick vi senare på kvällen, i solnedgångstid, och även om vi inte var helt ensamma var det verkligen ingen trängsel. Om jag hade haft fler dagar till mitt förfogande skulle jag lagt till vandringar i våtmarkerna längs kusten, men de sträckor vi gick räkte bra och bilder på klostret har jag mer än nog, trots att jag raderat massor av bilder på grund av för många snarlika motiv.

Så pass mycket fotograferar jag att jag också får på mig klagomål från 12-åringen att jag stannar och fotograferar för mycket. Men när vi så småningom kommer tillbaka till ”vår” by efter att ha vandrat tillbaka den andra kvällen är det just Albin som föreslår att jag ska fotografera fler bilder på fåren vi passerar: men nu med solnedgången i bakgrunden. Så då gör jag det.











13 kommentarer

Filed under resor, vackra platser, Vandra

Tre snabba från Saint-Malo

Bara tre snabba bilder i flykten från Sanit-Malo i Bretagne, Frankrike.



2 kommentarer

Filed under resor

Köln är ett missförstånd

Efter att ha anlänt sent på kvällen och sovit en natt på hotell har vi en förmiddag i Köln. Jag tror att det räcker. Vi har sett både Kölnerdomen och Rhen och läst på om stadens historia. Stadens namn är till exempel ett missförstånd. Och stadens ”medeltida” kyrka är till stor del från 1800-talet.

Efter att ha ätit frukost på ett kafé vid stationen (Back Werk) går vi tvärs igenom stationsbyggnaden och kommer rakt på kyrkan som en gång var världens högsta byggnadsverk. 632 år tog det att bygga Kölnerdomen. Och bara fyra år från 1880 till 1884 fick de båda kyrktornen med sina 157 meter vara högst i världen. Tills Washingtonmonumentet tog över titeln.

Varför tog den sån tid att bygga?
Grundstenen för kyrkan lades den 15 augusti 1248 av ärkebiskop Konrad von Hochstaden. Köln hade under 1100-talet blivit den tredje viktigaste staden i den kristna världen, efter Jerusalem och Konstantinopel. Vad som sades vara kvarlevorna efter de tre vise männen hade förts hit från Milano. Och kyrkan hade även den världsliga makten i staden som var ett så kallat kurfurstendöme i det Tysk-Romerska riket.

Men under 1200-talet försvårades förhållandet mellan stadens borgerskap och Kölns härskande ärkebiskopar. Köln var en viktig vallfartsort men också ett lika viktigt handelscentrum och ingck i Hansans nätverk. Intressena stod mot varandra. Slaget vid Worringen 1288, då ärkebiskopens trupper förlorade mot stadens borgare, befriade Köln från kyrkans makt och ärkebiskopens residens förflyttades till Bonn.

Bygget avstannade
Kyrkobygget fortsatte ändå inledningsvis i hög takt men avtog efterhand. På 1500-talet avstannade byggandet helt och 1560 var långhuset endast halvfärdigt och försett med ett provisoriskt tak. Det var först i och med 1800-talets romantiska entusiasm för medeltiden, och tack vare målmedvetenheten hos det preussiska hovet, som arbetet återupptogs 1842. Katedralen färdigställdes till största delen efter de ursprungliga medeltida ritningarna.

Köln var alltså en medeltida stad. Ändå omges kyrkan nästan uteslutande av byggnader från 1900-talets andra hälft. Till exempel kontrasterar trappan som vi går i, upp från stationen, kraftigt mot kyrkans utseende.

Hur kan det komma sig?
Svaret är det samma som i flera andra tyska storstäder: andra världskrigets bombningar. I Köln dog dock färre människor än i många andra tyska städer eftersom bombningarna, till skillnad mot på andra håll, aldrig orsakade någon eldstorm här.

Men däremot förstördes 90% av byggnaderna i staden. Kölnerdomen var alltså en av mycket få byggnader som klarade sig. Tyvärr gör det också att staden är ganska ocharmig som turiststad. Även om staden och domen med sin historia är värd ett kortare stopp.

Missförståndet om namnet
Att staden heter Köln på tyska och Cologne på engelska och franska är i båda fallen ett missförstånd. Namnet kommer från det förled staden fick när det fick romerskt stadsprivilegium år 50 e.kr.
Colonia (latin för koloni) var det romerska namnet på en stad eller bosättning på erövrat område. Det namn som då gavs till staden som tidigare hetat Oppidum Ubiorum, som dess egentliga namn: Agrippina, fick aldrig fäste.

Colonia Agrippina döptes staden till eftersom den var kejsar Claudius sista gemåls, Agrippina den yngres födelseort.

Eau de Cologne betyder för övrigt ”vatten från Köln” på franska, men det visste du säkert redan?

Eau de Cologne är den mest utspädda varianten av parfym. Dess upphovsman var en italiensk parfymör, Giovanni Maria Farina, som på 1700-talet var bosatt i Köln.

Har du varit här?
En sak som är bra med tågresor är att du kommer till städer som du annars troligtvis inte skulle besöka. Ingen av oss fyra hade tidigare varit i Köln. Har du besökt staden?







Sista bilden är en tavla som finns i entén till Cologne Marriott Hotel.

4 kommentarer

Filed under historia, resor, tåg

Jo, Köpenhamn ÄR dyrt men…


Så. Då var vi iväg på vår tågresa mot Frankrike. Första stoppet på resan blev Köpenhamn. En stad som kommer högt upp på listor på världens dyraste semesterstäder. Och visst är det dyrt! Men att promenera är gratis och det finns mycket att titta på under en eftermiddag i den danska huvudstaden.

Jag publicerade nyligen en lista över världens dyraste och billigaste semesterstäder. Jag ifrågasatte då om inte Köpenhamn hamnat för långt ner på listan. Enligt Forex är prisläget bara 6% högre än i Stockholm. Efter detta besök i København kvarstår frågetecknet. Den danska huvudstaden borde kanske rent av ligga överst på listan över de dyraste städerna?

Richmond hotell
Köpenhamn är vår närmaste storstad. Jag brukar säga att vi är här för sällan. Öresundståget som avgick ungefär halv ett från Karlshamn i Blekinge är ovanligt fullbelagt, men kommer fram till Huvudbangården i tid, strax efter klockan tre. Biljetten, en duo/familj kostade oss 517 kronor enkel resa i Skånetrafikens gamla app.

Mitt emot järnvägsstationen ligger Tivoli. Jag hade från början tänkt att vi skulle tillbringa kvällen här, men då hade jag missat att Sverige skulle spela VM-match i fotboll den här kvällen. Så där sparade vi ganska många kronor.

Vi går istället åt vänster längs Bernstorffsgade för att komma till vårt hotell för kvällen. På vägen dit passerar vi baksidan av Palads, som är en stor-biograf och som är inrymd i vad som måste vara Köpenhamns färggladaste byggnad. Och då finns det ändå en hel del färgglada byggnader i den här stan.

Richmond hotell är trestjärnigt. Jag har betalat 3322 svenska kronor för ett familjerum för fyra. Jag har följt en rabattlänk och ska få tillbaka 332 kr efter vistelsen. Återstår att se om det fungerar. Det är ändå svindyrt jämfört med samtliga övriga bokningar på den här resan. Där finns två TV-apparater på rummet men ingen av dem fungerar. Det är möjligt att det är ett tillfälligt fel, men det hjälper ju inte oss. Matchen får vi titta i hotellfoajén istället. På kvällen ska det också visa sig att det pågår någon slags fest för vad som verkar vara ett slutet sällskap på bottenvåningen och att det därmed finns en anledning till att det ligger öronproppar vid sängarna. De hjälper nu inte helt mot dunkandet, kan jag berätta. Utsikten från rummet är inte heller något att hurra för. Hotellet håller ändå en fullt rimlig standard till sina tre stjärnor. Men inte till sitt pris.


Utsikten från hotellrummet.

Ørstedsparken
Vi bestämmer oss för att ta en eftermiddagspromenad och börjar i Ørstedsparken, en kommunal park som ingen av oss tidigare besökt. Parken öppnades för allmänheten 1879 och är byggd på den del av tidigare Köpenhamns vallar som gick mellan Ahlfeldts bastion och Helmers bastion. Här är stora gamla träd, blomsterplanteringar, dammar och massor av bronsstatyer, som överallt i Köpenhamn. Här ska bland annat finnas en staty av fysikern Ørsted som parken är döpt efter, men jag fastnar för en hög byst föreställande en kvinna som framför sig har en flicka och ytterligare en kvinna med en bok i handen. Statyn visar sig, efter lite googlande, föreställa Natalie Zahle, 1827-1913, som var en förkämpe för flickors och kvinnors rätt till utbildning och självständighet.

I en av dammarna simmar sothöns. Jag stannar till för att fotografera de söta ungarna med sina röda punkfrisyrer.

Äta
På Israels Plads passerar vi en loppmarknad innan vi fortsätter in i saluhallarna (Torvehallerne). Här har vi inte heller varit förut. Jag föreslår att vi ska äta här men tolvåringen gillar inte att här är mycket folk så vi fortsätter vidare. Ett gäng kvinnor skrålar till en gammal hit av Spice Girls när de passerar på en cykelbar.

Vi passerar Vor Frue Kirke, som är Köpenhams domkyrka sedan stiftet inrättades 1922, och kommer in på Nytorv. Vi korsar det berömda promenadstråket Strøget innan vi slår oss ner på en uteservering på torget. Jag tar två smørrebrød, en med avocado och en med räkor. Pojkarna äter hamburgare, barnportion och Anders tar en större variant. Med måltidsdrycker till kostar det oss runt tusen svenska kronor.

Makten och sagan
Efter maten fortsätter vi vår promenad. Vi kommer förbi Christianborgs slott där folketinget, danmarks riksdag, numera håller till. Även statsministern har sitt kansli här. Maktens boning.

Mitt emot ligger det sevärda Nationalmuseet som vi besökte häromåret. Jag fotograferar några vanliga hus. En enormt pampig entré där en trädgård skymtas som ser fantastisk ut, rosor som växer högt mot en fasad, öppna fönster i sommarvärmen. Vi kommer också förbi Glypoteket där vi tittade på konst i vintras. Pojkarna sätter sig en stund på en bänk för att spela Pokemon Go. Och så Rådhuspladsen där HC Andersen står staty vid ett av hörnen. Sagornas möstare. Den statyn fotograferade jag i vintras men nu stannar jag bara till för att iaktta de asiatiska turister som köar för att få bli fotograferade tillsammans med statyn. Själv fotograferar jag torget istället. Inte vet jag om det är vettigare.

Pojkarna sitter igen på en bänk och spelar på sina telefoner. Jag slår mig också ner. När vi reser oss pekar tolvåringen och säger ”Det där är ju HC Andersen!” Jag undrar hur han vet det och han berättar att de gjort ett grupparbete om honom i skolan och hade med en bild av honom. ”Av statyn?” frågar jag. ”Nej”, säger Albin, ”det foto som statyn är gjord efter”. Uppmärksamt, tycker jag.

Att bo och äta är alltså dyrt i Köpenhamn, men det kostar ingenting att promenera runt och titta på spännande konst och arkitektur och det finns verkligen mycket att se!

4 kommentarer

Filed under resor, tåg

Tågresa i Europa – planerat eller flexibelt resande?

– Krönika –

Vi är snart på väg ut i Europa med tåget. Det ska bli spännande. Men kanske inte fullt lika spännande som ungdomens tågluffar. Vi har nämligen allt bokat i förväg den här gången: tågresor med platsbiljetter, övernattningar, hyrbil och färja.

Jag skulle gärna resa mer som vi gjorde på 80-talet utan att ha så mycket förhandsbokat. Kanske resa dit där väderkartorna pekar på bäst väder de kommande dagarna. Eller bara följa inspirationen.

Flexibelt då
Då – på 80-talet och även tidigt 90-tal – möttes vi som tågluffare av hotellfömedlare och rumsuthyrare på järnvägsstationer och i Grekland också i hamnar. Det gick alltid att få tag på billiga rum. Det blev i och för sig inte alltid bra. En gång har jag delat säng med ca en miljon myror. Det var i Paris och inte helt bekvämt, om man säger så. Det blev inte mycket sömn den natten.

En annan gång följde vi med en rumsförmedlare i Prag ut till en närmast dystopisk förort långt utanför stan och blev lämnade i en lägenhet där vi skulle vänta in en hyresvärd som vi inte visste något om eller när han skulle dyka upp. Då smet vi från situationen och åkte tillbaka in till stan. Där besökte vi en turistbyrå som kunde förmedla rum. Men det var så fullt överallt att vi fick bo första natten inneboende i ett hem och andra natten i ett annat. Jag skulle kunna berätta mer om de boendena.

Det löste sig alltså inte alltid helt optimalt de där åren. Man sov inte alltid så bra. Ibland nästan inte alls. Men det löste sig på något sätt. Man fick sova ikapp. Och andra gånger hittade vi fantastiska boenden till lågt pris.

Planerat nu
Problemet idag är att i högsäsong kan det vara ännu svårare än då att hitta vettigt boende i Europa utan framförhållning. Ju fler som bokar långt i förväg desto längre i förväg måste du också boka. Apparna och den ökande turismen har förändrat kartan.

Vi bilade sommaren 2016 från midsommarhelgen och 26 dagar framåt. Och ju längre in i juli vi kom desto svårare var det att hitta boende. Vi hamnade en bit utanför Füssen till exempel (mysigt ändå i Oberkirch). Och på Rügen slutade det med två nätter på lyxhotell för 5 000 kr per natt för ett familjerum. Rummen i hotellapparna tar slut. Airbnb öppnar nya möjligheter men räcker inte heller alltid till överallt. Visst kan man prova att promenera runt med sin packning och fråga efter rum direkt på hotellen. Senast vi gjorde så var 2008 i Kaikoura, Nya Zeeland. Det löste sig den gången också. Men. När du reser med barn blir det där ett onödigt och jobbigt riskmoment. Du behöver alltså boka hotell eller annat boende i förväg.

Spännande på rätt sätt
Och ska du då ändå boka hotell i förväg så blir det en stressfaktor att inte veta att du kommer med tåget dit där du ska bo. Särskilt om du ska resa lite längre sträckor där förbindelserna inte är så många. Vi har därför allt bokat allt inför sommarens tågsemester: tågbiljetter, boenden, bil och färja. Jag köpte inte ens tågluffarkort. Bokade fullprisbiljetter hela vägen. Det blev billigare så. Tråkigt? Nej, jag tycker att det finns utrymme för att hitta på oplanerade äventyr under enskilda dagar, men i och för sig inte för flera dagar i följd. Men det ska ändå bli spännande på rätt sätt – en spänning som handlar om vad vi ska få se och uppleva, om vi kommer att ha tur med vädret om vi kommer att tycka om maten, platserna och människorna och om vi kommer att begripa något av franskan. Den sortens spänning som handlar om ifall vi kommer att få en plats på tåget och hitta någonstans att sova är en spänning som jag helst klarar mig utan.

Vad tänker du om att tågluffa under högsäsong i Europa? Skulle du våga ge dig av utan att ha bokat i förväg? Har du kanske rent av provat även på senare år?

—–

Bilden är ifrån järnvägsstationen i Riomaggiore, Italien. Där stod vi i höstas och väntade på tåg utan att ha bokat platsbiljett. Men då skulle vi å andra sidan bara en kortare sträcka med ett regionaltåg tillbaka till ett sedan länge ordnat boende för natten. Vi hade köpt ett kombinerat dragskott för vandring och tågresor i Cinque Terre.

6 kommentarer

Filed under krönikor, resor

15 av Europas vackraste platser

Funderar du på vart du ska resa i sommar? Kanske vill du besöka någon av Europas allra vackraste platser? Men vilka är de? Här är en lista över några av mina favoriter. Du som brukar läsa min blogg kommer kanske ihåg att jag förra året publicerade en lista med 7 av Europas allra vackraste platser. De är så klart med på den här listan också, som nu utökats med ytterligare 8 platser. Vi börjar bakifrån:

15. Reine, Lofoten, Norge
Längst ut på Lofoten, långt uppe i norr i Norge, väster om Narvik, längs vägen mot Å, passerar du de vackraste vyer som du ser längs väg E10 på Lofoten. Och det säger inte lite. Särskilt i Reine är det otroligt vackert. De små röda och gula fiskebodarna på pelare, som kallas rorbuer, speglar sig i vattnet. Allra sist passerar du Å, som är den sista byn längs vägen, innan alla vägar tar slut i en parkeringsplats vid världens ände. Å är också en fin by, men inte riktigt lika hänförande som Reine. Reinebrinken har blivit ”the place to be” på Lofoten tack vare bilder på sociala medier. Utsikten ska vara fantastisk. Men stigen upp har blivit så söndertrampad att det rent av blivit farligt att gå upp där.

14. Burano, Italien
Venedig är en väldigt vacker stad. Men jag tycker faktiskt att lillasyster Burano är snäppet vackrare med sina enklare men också fäggladare hus. Du tar vattenbuss Vaporetto nr 12 som går från Fondamente Nove inne i Venedig för att ta dig hit.

13. Tavolara, Sardinien
Vacker som en tavla är hon. Ön Tavolara. Turisterna börjar redan hitta hit men inte i så jättestor omfattning. Och än är det mest inhemska turister som kommer hit för att bada en dag och häpna över naturskönheten. Italienare. För Tavolara är en liten ö som ligger utanför den italienska ön Sardinien. På den nord-östra sidan. En gång i tiden var ön ett eget konungarike. ”Världens minsta” till och med.

12. Björkliden, Lappland
Ibland undrar jag om det kan finnas en finare plats att åka skidor utför än i Björkliden, Lappland. Vyerna mot Torne träsk och inte minst Lapporten. Sex år i rad åkte vi skidor här på vårvintern. Åkte nattåg fram och tillbaka från Blekinge. Mer än ett dygn i vardera riktningen. Men så blev det inte år. Men nästa år. Då hoppas jag att vi kan återvända igen.

Även på sommaren, och på hösten, antar jag, är de nämnda vyerna lika vackra. Då tillkommer också Silverfallet vid platsen där Rakkasjokk rinner ut i Torne träsk och som är mycket vackert. Det ser mer ut som om det vore placerat i ett tropiskt land än i Lappland. Men det är här i norr som det klaraste vatten faller ner som ett vitt skum mellan klippkanterna till en turkos lagun där det möter sjön vid en klapperstensstrand.

11. Knäbäckshusens strand i Skåne
Det måste vara Sveriges vackraste strand. Och en av Europas vackraste platser. I alla fall om du gillar åsynen av tropiska stränder. Sanden är fin och ljus. Lätt rosa i tonen. Lövträd växer tätt inpå och vattnet har inslag av turkost i färgskalan. I bakgrunden syns ett grönt berg på en udde ut mot havet. Det enda som saknas är värmen i vattnet. Annars hade det lätt kunnat tas för en fin naturstrand i Thailand eller Brasilien.

Men det är i Skåne. Stranden ligger på Österlen, i Simrishamns kommun, strax söder om nationalparken Stens Huvud vid Knäbäckshusen.

10. Santorini, Grekland
Det finns så många vackra öar i Grekland: Kreta, Rhodos, Zakynthos, Lefkas, Korfu, Naxos och Paros för att bara nämna några. Allra vackrast är nog ändå Santorini. Så är den också ett populärt stopp för både kryssningsfartyg och amerikanska turister. Ön som sprack vid ett vulkanutbrott som också orsakade den tsunami som har anklagats för den minoiska kulturen på Kretas undergång. Men vackert är det!

9. Riomaggiore, Italien
Husen på klipporna ovanför hamnen klamrar sig fast på ett alldeles orimligt sätt som trotsade de tyngdlagen fullständigt. Men vem bryr sig om Newtons lagar när en stor strålande apelsin sänker sig i Medelhavet och färgar himlen rosa? Riomaggiore är den sydligaste av byarna som räknas till Cinque Terre, i norra Italien och den är alldeles fantastiskt vacker. Inte minst i solnedgången.

8. Plitvicesjöarna i Kroatien
Du kan enkelt själv ta dig till denna en av Europas vackraste platser för att se vattenfallen och det turkosa vattnet med egna ögon. Plitvicesjöarna. Nationalpark sedan 1949. Världsarv (UNESCO) sedan 1979. Ofta med på listor över Kroatiens, Balkans, Europas eller hela världens vackraste platser.

7. Ronda i Andalucien
Ronda måste vara småstaden med Andalusiens och kanske hela Spaniens häftigaste läge. Staden delas av en 120 meter djup ravin av kanjon-typ. Platsen ligger 10 mil från Malaga. Husen klänger längst uppe på branterna och där bor 37 000 personer. Runt omkring är det däremot ett glesbefolkat och ganska kuperat landsbygdslandskap.

6. Lavendelfälten i Provance
Har du som jag sett bilder på böljande lavendelfält i Provence i Frankrike och fått föreställningen att det är väl bara att köra runt lite så hittar du massor av blommande lavendel? Men den föreställningen är tyvärr fel, kan jag berätta. Det krävs normalt ett visst förarbete för att hitta ett ”eget” lavendelfält i Provence att fotografera.

Lavendelfälten vid klostret Sénanque nära byn Gordes i Provence är fantastiskt vackra. Men räkna inte med att vara ensam här. Tvärt om. Och räkna inte heller med att kunna ströva fritt på alla fälten.

5. Manarola, Italien
Jag har fortfarande inte lyckats prestera ett riktigt blogginlägg om Manarola i Cinque Terre, Italien. Det vore väl på tiden snart, tänker jag. Men det är i vart fall en mycket vacker by som konkurrerar om att vara den vackraste i området. Byn består av hus målade i relativt klara pastellfärger på en klippa med utsikt mot havet. Det är mysigt att vandra i bland gränderna i byn. Här finns också en liten hamn, med möjlighet till klippbad och en strandpromenad med utsikt över byn och solnedgångarna.

4. Lago di Braies, Italien
Pragser Wildsee heter den bildsköna sjön på tyska. Lago di Braies på italienska. Den ligger i Sydtyrolen som ligger i den italienska delen av Alperna. Det största djupet är 36 meter, längden är 1,2 km och bredden 300-400 meter. Sjön ligger vid foten av en bergvägg som reser sig 2810 meter över havet och 1300 meter över sjöns yta. Platsen ligger i naturreservatet Fanes – Sennes och Braies. Hotellet här är som en fläkt från en svunnen tid. Det mesta andas 50-tal. Möbler, tavlor och upplägg. Halvpension med gemensam middagstid klockan sju på kvällen till exempel.

3. Positano, Italien
Kanske är detta inte bara Europas utan till och med hela världens vackraste stad? Positano på Amalfikusten syns på översta bilden i inlägget och blev världskänd redan 1953 genom en essä av författaren John Steinbeck. Han skrev bland annat: ”Positano bites deep. It is a dream place that isn’t quite real when you are there and becomes beckoningly real after you have gone.”

2. Haukland Beach, Lofoten, Norge
Hauklandstranda, som den heter på norska, ligger på Lofoten i Nordnorge och är delad i två. Längs den första delen står långliggande husvagnar uppställda på privata, inhägnade gräsplättar. Här finns utöver det inga bra parkeringsmöjligheter. Men kör vidare en kort bit på vägen som går mot Uttakleiv och precis innan tunneln kommer du till den lilla byn Haukland och den andra delen av stranden. Här är jättevackert! Vit sand, turkost vatten och höga berg. Lite kallt i vattnet bara…

1. Vernazza, Italien
Byarna i Cinque Terre i Ligurien, Italien är alla vackra och det är inte helt enkelt att ranka dem inbördes. Många skulle nog sätta Manarola först men min favorit får ändå bli Vernazza som visade sig som allra vackrast vid skymningen kvällen då vi anlände i höstas. Vernazza är den andra staden räknat norrifrån. Det är den enda naturliga hamnen i Cinque Terre och är en av de äldsta ”fiskebyarna” på den italienska Rivieran. Jag har skrivit om ett par dagar och nätter i Vernazza.

38150106696_fa4f9d9e4d_h

Det här var min lista över några av mina favoriter bland Europas vackraste platser. Men vilka är dina?

4 kommentarer

Filed under listor, resor, vackra platser

Tjärö

Vi var ute på Tjärö med kompisar igår. Det spöregnade när vi åkte till Järnavik för att ta båten. Och även om regnet verkligen behövdes: Hade vi inte planerat i förväg skulle vi aldrig valt att åka just igår. Men det klarnade upp och blev en fin dag.

Tjärö en unik svensk turistö. En blekingsk skärgårdsidyll som påminner mer om Bullerbyn än Saltkråkan. De flesta husen är ditflyttade eller byggda för turisterna. Där finns ingen bofast befolkning. Det var länge STF (Svenska Turistföreningen) som ägde och drev hela ön. Så är det inte längre. Men den speciella atmosfären finns kvar.

Jag tänker ofta att jag skulle vilja stanna längre där ute. Bo över en helg eller en vecka. Men det blir liksom aldrig av. Det är väl för nära.




2 kommentarer

Filed under Blekinge, resor

Australiens farligaste djur är inte det du tror


Australien är känt för sina giftiga djur som ormar och spindlar. Det finns också giftiga blötdjur som ”blue bottle” på bilden ovan. Men vilket djur orsakar människor flest dödsfall, tror du? Jag vågar nästan lova att om du inte redan hört svaret så gissar du fel. Det djur som orsakar flest dödsfall är nämligen – hästen.

Hästar har nämligen orsakat fler dödsfall under perioden 2000 – 2013 än alla giftiga djur sammantaget. Närmare bestämt 74 stycken. Näst farligast var bin, getingar och andra stickande insekter, vilka under samma period orsakade 27 dödsfall. Ormar kom upp på samma nivå och orsakade också 27 dödsfall. Fästingar och myror orsakade 5 dödsfall, kubmaneter orsakade tre dödsfall men spindlar och skorpinjoner orsakade noll (0) dödsfall. Liksom den typen av blötdjur som är på bilden ovan: noll dödsfall (men många brännskador).

Att avstå en resa till Australien på grund av alla giftiga djur känns mot den bakgrunden en smula överdrivet.

Bild på hästar lånad från Wikicommons.

Lämna en kommentar

Filed under listor, natur, resor

Att resa eller odla sin trädgård


Vi bor i lägenhet. Det är ett medvetet val. En av orsakerna är att vi vill kunna resa mycket. En hobby som går dåligt ihop med att underhålla ett hus och odla en trädgård. I alla fall om du har barn i skolåldern och därmed i mångt och mycket är hänvisad till att resa under sommarmånaderna.

Från början bodde vi en våning upp. Men sedan 13 år i en marklägenhet. Sedan dess har jag inte kunnat låta bli att ändå odla en liten trädgård runt vår uteplats.

Vårblommor
Redan när vi flyttade in här fanns här blå-, vit- och gulsippor samt krokus och violer om vårarna. Jag har kompletterat med gullvivor och påskliljor. Och flyttat runt sippor och krokusar.

Sommarbuskar
När vi flyttade in fanns här också rosenspirea, ölandstok, lavendel och kaprifol. Kaprifolen har jag flyttat på och i höstas skar jag ner den rejält sedan den tappat alla sina blad för tidigt på grund av nån svampinfektion. Och en av lavendelbuskarna har tyvärr dött.

Bär
Mellan rosenspireorna har jag planterat jordgubbar och på annan plats smultron och jag har experimenterat med åkerbär som inte ville ta sig.

Hallon har jag haft både röda och gula men ett år dog de och jag satte nya buskar. Nu har jag gula hallon. Och ihop med dem taggfria björnbär som blommar på försommaren med söta små rosa rosor.

Krukor
I balkonglådor har jag perenner som blommar på försommaren. I två blå krukor har jag kryddväxter: salvia, citrontimjan och gräslök. Runt lavendeln växer dessutom citronmellis och vid en av ölandstokarna oregano. I andra krukor har vi sommarblommor.

Fler blommor
Vid hallonbuskarna växer en slags blåklocka, som jag tror är hässleklocka och som har spridit sig vilt.

I höstas planterade jag alliumlökar som nu blommat på försommaren, där en av lavendelbuskarna tidigare stod.



Små plättar
För flera år sedan grävde jag ner en liten krukros med aprikosfärgade blommor som nu har blivit en jättebuske som behöver beskäras varje år men som blommar rikligt med stora vackra rosor.

Då och då rensar jag ogräs men jagar inte runt som nån galning efter varje liten maskros.

Det låter kanske som en stor tomt men i verkligheten är det bara små plättar.

Arbete och glädje
På andra håll på innergården har jag därför också grävt ner blommor, jordgubbar och till och med syrenbuskar från min mammas tidigare tomt.

Behövs det vattnar jag ur hink. Den här försommaren har det krävts många spannar.

Som du hör blir det en del arbete men också mycket glädje. Att odla en trädgård passar den som tycker om det vackra, har framtidstro och tålamod. Men passar dåligt ihop med att resa på sommaren. De här plättarna är därför ganska lagom för mig så som vi reser nu. Har vi tur så är de bär som inte mognat innan vi reser mogna och fina, när vi kommer hem.

Resa mer
Men ibland tänker jag att jag skulle vilja resa mer. Vara ledig hela sommaren och resa. Då funkar det ju inte alls att odla en trädgård på hemmaplan.

Eller tänk att vara borta flera år. Kanske resa runt. Eller bo någonstans i utlandet där jag kunde ha en trädgård som Bodil Malmsten en gång hade sin i Frankrike.

Men då skulle vi behöva säga upp lägenheten. Och jag gillar ju den här innergården med utsikt över tinnar och torn. Och en fin stenmur. Utöver trädgården.

img_2745
img_2059

Vad vill du?
Jag vet nog helt enkelt inte riktigt vad jag helst vill: resa mer eller odla min trädgård mer. Helst resa mer, kanske. Men vill ju se hur vår trädgård kan utvecklas också.

Vilket vill du helst? Resa eller odla din trädgård?

12 kommentarer

Filed under resor, trädgård