Halloj världen!

18 november, 2018 · 11:43

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kuba upptäcktes ungefär 6000 år innan Columbus berömda landstigning den 27 oktober 1492. Det var ett primitivt indianfolk som idag kallas guanahuatebeyer som blev landets första nybyggare. De kom från Yucatanhalvön i nuvarande Mexico och de tog sig till Kuba genom att paddla kanoter av urgröpta trädstammar.

Strax efteråt kom andra indianer från nuvarande Florida. De kallas siboneyer.

De vänliga indianerna
På 300-talet, kom ett mer avancerat indianfolk till Kuba från Venezuela och Guyana. De kallade sig själva för taínos vilket betydde ”de vänliga”. De odlade många av de växter som spanjorerna långt senare skulle ta med sig hem till Europa som majs, sötpotatis, tomater, kakao, vanilj och tobak.

Det finns idag på östra Kuba många invånare som har indianskt påbrå, men det finns inga indianfolk kvar på Kuba. De utrotades alla av spanjorerna. Så det mesta av taínoernas kultur är glömt idag. Det som lever kvar av deras kultur är ett antal ord i den kubanska spanskan som har indianskt ursprung: bahio betyder enklare trähus på landsbygden, hamaca betyder hängmatta, huracan betyder orkan, canoa betyder kanot, tabaca betyder tobak och guajiro som betyder bonde. Till och med namnet Kuba är endast en lättare förvanskning av taínoernas eget namn på landet: Colba.

Kannibalerna
Det pågick ett krig i Karibien när Columbus kom dit. Taínoerna var hårt trängda av ett inte alls lika vänligt folk. De som fått ge ordet kannibal sitt namn. Detta folk var nämligen just det – kannibaler – och kallades för det snarlika caribal. Men snart nog skulle det visa sig att spanjorerna och deras sjukdomar var en ännu mycket svårare fiende.

Slaveriet
När de Spanska trupperna slagit ner indianernas motstånd på östra Kuba använde de krigsfångar som slavar för att 1512 låta bygga spanjorernas första koloni på Kuba: Baracoa. Men det var bara början på slaveriet för Kubas ursprungsbefolkning. När spanjorerna började odla upp jorden gjorde de också det med hjälp av indianer som tagits som slavar.

Sjukdomarna
De indianer som hamnade i slaveri överlevde oftast bara något år på grund av hårt arbete, sjukdomar och svält, varför ständigt nya slavar infångades. Ofta hetsades indianbyar till krig för att spanjorerna skulle kunna hävda att slavarna var krigsfångar.

Allt fler indianer dog. De hade inget motstånd mot européernas sjukdomar som inte tidigare funnits i Amerika, som till exempel influensa, mässlingen, smittkoppor och tyfus.

Utdöendet
Vid mitten av 1500-talet fanns det bara något tusental indianer kvar på Kuba. De bodde längst ut i öster. Och bara några generationer senare hade de sista ouppblandade indianfolken dött ut helt. Men en hel del spanjorer, det var ju mest män som kom, hade tagit sig indiankvinnor att bilda familj med och deras ättlingar lever kvar än idag på Kuba. I andra länder i Karibien finns det befolkning som har en högre andel taíno i sitt ursprung. 2003 kunde det till exempel påvisas att över 60 % av Puerto Ricos befolkning på mödernet härstammar från taíno.

Bilderna föreställer två Taínoer under en karneval i Dominikanska republiken 2005 samt en rekonstruktion av en tainoby på Kuba och är båda lånade från Wikipedia.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läser inför vår resa till Kuba, och Wikipedia.

Lämna en kommentar

Under historia, resor

17 november, 2018 · 04:29

11 miljoner till Kristianstads kommun

Roligast på jobbet igår: Kristianstads kommun har beviljats 11 miljoner kronor i statsbidrag till läkemedelsrening i Degeberga avloppsreningsverk. Där släpps det renade avloppsvattnet till Segesholmsån där det finns sällsynta arter av nattsländor och fiskar. Ån rinner vidare ut i Hanöbukten i trakten av Österlen.

Läkemedelsrester hör inte hemma i sjöar och hav. De stör vattenlivet. De hamnar i avloppet dels efter att ha passerat kroppen. Fler och fler blir duktiga på att återlämna oanvänd medicin till Apoteket men alldeles för mycket fulspolas också ned direkt i avloppet. Det borde vara noll oanvänd medicin som hamnar där.

Jag är lite extra glad att vi lyckades få med ett uttalande av Naturvårdsverkets generaldirektör Björn Risinger i vårt pressmeddelande.

– Vi har beslutat om bidrag både för Kristianstads inledande förstudie, förprojektering och investering, säger han och fortsätter:

– Vi ser att åtgärden förväntas minska utsläppen så att det blir en mycket positiv påverkan på vattenmiljön.

Nu återstår att se om media nappar på att skriva om detta.

Den metod som vi ska användas i Degeberga är med aktivt kol. Det kan rena till exempel diclofenac, till mer än 90 procent. Projektet ska vara klart 2020. Kostnaden bedöms till cirka 12,3 miljoner kronor.

Sådan här reningsteknik blir viktig för framtiden, men minst lika viktigt är att vi som använder avloppet skärper till oss och slutar spola ned läkemedel överhuvudtaget och lämnar dem till apoteket istället! Och så klart inte använda medicin i onödan.

Det är jag som har skrivit vår ansökan om bidrag och som ska fungera som huvudprojektledare och hålla ihop projektet från början till slut och rapportera till Naturvårdsverket.

Bilderna här är mina egna från Åhuskusten, den del av Hanöbukten där avloppet från Degeberga hamnat.

7 kommentarer

Under miljö, mitt jobb, vatten

15 november, 2018 · 07:20

Jag omfamnar hellre det guldrosa!

”Omfamna grågheten och mörktet” utropar Lisa på bloggen ”livet från den ljusa sidan”. Och hennes tips för att ta sig genom november med humöret i behåll är nog alla bra. Men jag måste erkänna att jag hellre omfamnar en guldrosa himmel över Vattenriket. ;)

5 kommentarer

Under blogg, Kristianstad, resor, Skåne

14 november, 2018 · 09:51

Visste du att de vilda djuren håller på att ta slut?

– Krönika –

Tänk att någonting först är hundra procent. Helt. Tänk dig till exempel en hel tårta. Tänk dig sedan att du har 4 procent kvar, en knapp 20-del. Det är väl ungefär så mycket som blir kvar när ingen vill ta den sista biten, och det som är kvar därför redan har delats ett par gånger. En pytteliten bit. Skulle du anse att den tårtan höll på att ta slut? Det skulle jag.

För några veckor sedan kom WWF Living Planet Report 2018 som granskar tillståndet på planeten. Denna inventering visar att bestånden av fåglar, däggdjur, amfibier, reptiler och fiskar har minskat med 60 procent mellan 1970 – 2014.

Någon har alltså precis nyss tagit drygt hälften av den tårtbit som då fanns kvar. Denna någon som snart har ätit upp tårtan brukar kallas mänskligheten.

Jordens alla vilda däggdjur, allt ifrån elefanter, älgar och tigrar till ekorrar och möss står idag för bara fyra procent av alla däggdjurs samlade biomassa. Alltså om någon skulle väga alla däggdjur, precis alla, och lägga ihop vikten. Resterande 96 procent är människor (36 procent) och våra tamboskap (60 procent). Före människans intåg på planeten stod de vilda däggdjuren för nästan all biomassa.

Förlusterna av ryggradsdjur under de senaste årtiondena är tydligast i tropiskerna. Allra värst drabbat är Syd- och Mellanamerika där nedgången är 89 procent. Sötvattendjur (t ex groddjur) har minskat med hela 83 procent.

Detta är det största av alla miljöproblem som människan skapat. Större än övergödningen. Större än miljögifter.Större än klimathotet. Större än allt annat.

Själva problemet med miljöproblemen är ju just att djur och övrig natur är hotad. Ändå är detta nästan ett helt okänt problem: Att de vilda djuren håller på att ta slut! En ny Sifo-undersökning gjord på uppdrag av WWF visar just det. Att 7 av 10 svenskar underskattar förlusten av biologisk mångfald. Endast 4 procent anger ”rätt svar”- alltså att de vilda djuren har minskat med 60 procent. De allra flesta tror att betydligt färre djur har försvunnit.

Klimatförändringarna oroar de intervjuade mest (52%), följt av politisk extremism (35%), terrorism (34%) och miljöförstöring (33%). Förlusten av biologisk mångfald (11%) kommer långt ner på listan och är inte känd. De som intervjuats oroar sig därför inte för den.

Vad gör vi då åt detta? Ekoturism är en del av svaret. Så att djuren får ett högre ekonomiskt värde levande än döda. Det är en bra början. Men det får inte stanna där. Vi behöver mer skyddad natur. Nationalparker och naturskyddsområden. Och biosfärsområden där människan lever i bättre samklang med naturen. Som Kristianstad Vattenrike och Blekinge Arkipelag.

Den biologiska mångfalden påverkas annars i första hand av det vi människor konsumerar. Och inte minst då av vad vi äter. Palmolja, till exempel, som ingår i många populära godsaker som Nutella och Orios tränger undan orangutangerna på Borneo. Kött från Amazonas i Brasilien tränger undan både de träd som tar upp koldioxid och djuren och människorna som lever i skogen.

Det måste till stora ansträngningar om vi ska kunna vända på det här. Vi behöver alla sätta tryck på företag och andra beslutsfattare.

Till skillnad från en tårta kan den biologiska mångfalden ändå reparera sig själv i viss mån så länge inte hela djurarter utrotas. Men då måste vi ge de vilda djuren en chans. Men för att kunna göra det måste vi till att börja med veta om problemet: De håller på att ta slut.

Visste du det? Nu gör du. Men vet dina vänner och bekanta? Berätta för dem!

Bilderna föreställer ekoturister och en elefant i Ngorongoro i Tanzania samt en ekorre i USA.

7 kommentarer

Under hållbart resande, krönikor, miljö, natur, resor, Samhälle och politik, världen

13 november, 2018 · 10:55

Ny film: Venedig i februari

Hur ska jag någonsin bli en YouTube-stjärna om jag aldrig lägger ut någon film?

Skämt åsido. Insåg att jag inte lagt ut något på nio månader. Så nu var det väl ändå dags att klippa ihop något, tänkte jag. Och så gjorde jag det.

Mindre trängsel, samma sevärdheter. Romantik, stillhet och båtar. Och blåa skor?

Tänk dock på att under karnevalen, som också är i februari, är det en helt annan trängsel.

Jag har tidigare skrivit om när man ska åka till Venedig – åsikter månad för månad.

6 kommentarer

Under film, resor, YouTube

13 november, 2018 · 08:54

Spanska landskap sedda från tåget

Vi åker tåg från Alicante till Madrid. Spanska landskap passerar förbi utanför fönstret.

Varje träd, varje hus, varje väg har en historia att berätta.

Jag försöker fånga vyerna med min kamera. Det är inte lätt. Tågets rörelser. Ständigt nya vinklar. Reflexer och fläckar på fönstret. Jag fotograferar och raderar. Fotograferar och raderar igen.

Några bilder får ändå vara kvar. De kommer här:

3 kommentarer

Under resor

10 november, 2018 · 03:59

Till Washington D.C. över dagen med tåg från New York

Den amerikanska huvudstaden är ju numera mer ständigt aktuell än någonsin. En notorisk lögnare till president. Mellanårsval till representanthuset och senaten. Presskonferenser och avstängda journalister. You name it. Men att åka till Washington D.C. över dagen med tåg från New York för att se monumenten som är så kända från TV med egna ögon. Funkar det? Jodå, det fungerade finfint för oss.

Jag har skrivit förut om hur jag bokade tågbiljetterna mellan New York och Washington tur och retur för 17 personer.

Jag hade gjort ett detaljerat dagsprogram i förväg som byggde på promenadtider enligt Google Maps. Men programmet höll inte riktigt och vi fick skippa ett tänkt museibesök mot slutet av dagen. Det gjorde nu inget. Det blev ett späckat program ändå.

Så här blev vårt dagsprogram i verkligheten:

06:15 Vi går från vårt hotell Staybridge Suites Times Square mot Pennsylvania Station. Det är en vacker, klar men lätt disig sommarmorgon i New York.

06:35 Vi är framme på stationen och köper med oss frukostmat från ett par olika inköpsställen.

06:55 En kvinna från Amtrak, USA:s statliga järnvägsbolag, identifierar vår grupp där vi står och väntar på att information om vilket spår tåget ska avgå ifrån, ska komma upp på informationstavlan. De har alltså i förväg noterat att vi är en stor grupp som ska med tåget och troligtvis vill sitta tillsammans! Hon slussar oss före kön och nerför rulltrappan så att vi själva kan välja platser intill varandra på tåget. I USA har de nämligen inte numrerade platser på tågen.

07:05 Tåget avgår. Vi har råkat hamna i en tyst vagn. Det gör nu inget eftersom det ändå är tidig morgon och det kan vara skönt att åka under tystnad. Vi passerar ett mestadels flackt landskap med typiskt amerikanska hus och vattentorn. Någon flod, någon våtmark. En del skog. Det finns både restaurangvagn och toaletter på tåget.

10:42 Vi kliver av tåget som precis anlänt till Union Station och rör oss sedan igenom den pampiga stationsbyggnaden.

10:50 börjar vi gå söderut mot Kapitolium.

10:56 ser vi dagens första ekorre och därmed blir det vid denna tidpunkt som vi gör dagens första ekorr-paus. De är söta de små rackarna. Måste pratas med. Måste fotograferas.

11:07 Vi ser Kapitolium från utsidan. Fotograferar gruppbilder på framsidan. Går runt och ser byggnaden från baksidan. Kapitolium som på engelska också heter Capitolium är USA:s parlamentsbyggnad och ligger på Capitol Hill i östra änden av The National Mall. Det är säte för USA:s kongress. Senatskammaren finns i byggnadens norra flygel och Representanthusets plenisal ligger i den södra. Byggnaden som är i nyklassicistisk stil påbörjades 1773 och är framför allt känd för sin stora vita dom.

11:35 Vi promenerar vidare och påbörjar nu vandringen genom National Mall. Men först stannar vi till för att fotografera några gräsänder i en stor fyrkantig fontän. The National Mall är ett stort grönområde i centrala Washington där förutom Kapitolium även Vita huset och de flesta av stadens många monument är utplacerade.

11:57 Det är juli månads sista dag och även om vädret är mulet börjar det nu bli rejält hett. Och fuktigt. Vi stannar därför till och läskar oss med glass och dryck.

12:17 Med mer energi i kroppen är det läge att passa på att fotografera ungdomarna i gänget på glada hoppbilder med Washingtonmonumentet i bakgrunden. Monumentet är en cirka 170 meter hög obelisk, byggd i två perioder mellan åren 1848-1884 och invigd 21 februari 1885. Det är världens högsta murade torn. Den som tittar noga ser att stenarna från de två byggperioderna har olika färg.

13:25 Vi köper pizza från en Food Truck utanför National Museum of African American History and Culture. Vi äter maten under muséets utskjutande tak medan vi skyler för regnet.

13:35 tittar vi närmare på Washingtonmonumentet. Det är inhägnat och runt om står flaggstänger med flaggan på halv stång. Varför de flaggar så den här dagen vet jag inte.

13:50 Fotografering utanför Vita huset. Flera staket mellan oss och presidenten. Krypskyttar på taket. Vi håller oss i skinnet. Vita huset byggdes efter att District of Columbia inrättats efter ett kongressbeslut i december 1790. Dåvarande presidenten George Washington hjälpte till att utse en plats för byggnaden tillsammans med stadsplaneraren Pierre L’Enfant.

14:01 World War II Memorial blev klart i april 2004. Det uppfördes för att hedra de 16 miljoner som tjänstgjorde i den amerikanska krigsmakten under kriget, de över 400 000 amerikaner som dog och alla som stöttade trupperna på hemmaplan.

14:49 Nu är vi framme vid Vietnammonumentet. Det invigdes 1982 och ska hedra de stupade och saknade amerikanska soldaterna i Vietnamkriget. Det är en mur i svart granit som har över 58 000 namn, varav åtta kvinnor, inristade.

15:05 Jag kliver in i Lincolnmonumentet. Det uppfördes 1915–1922 och är ett doriskt marmortempel med en jättestaty till minne av den amerikanska presidenten Abraham Lincoln. Den första amerikanska president som sköts ihjäl.

Men var är de andra? Kommer de aldrig? Min sambo Anders ringer. Det visar sig att de stannat för en fika. Jag går ner till caféet och får en fika jag också.

15:40 Lincolnmonumentet tillsammans med de övriga i sällskapet. Det här monumentet var platsen för Martin Luther Kings berömda tal i samband med en marsch till Washington för arbete och frihet 1963. På 100-årsdagen för slaveriets avskaffande yttrade han bland annat de berömda orden, ”I have a dream…”.

15:55 Vi promenerar över Arlington Memorial Bridge som byggdes på 1930-talet. Jag ser en häger stå vid Potomacfloden.

16:16 Vi köper vatten på flaska av en försäljare på gatan.

16:19 Nu är vi framme vid Arlingtonkyrkogården. Här ser vi bland annat John F Kennedys grav. Det är här jag fotograferar den blåskrika på en gravsten som jag redan visat upp här på bloggen.

16:55 Vi har gått hela dagen, men nu har vi bestämt oss för att åka tunnelbana tillbaka. Vi köper biljetter i vad som måste vara världens utan konkurrens krångligaste biljettautomat. Som tur är får vi hjälp av en mycket vänlig spärrvakt. Tyvärr tror jag att vi glömmer att ge henne dricks. Det är så lätt att glömma bort det där som svensk.

17:28 Tillbaka på järnvägsstationen äter vi pizza igen. På väggen finns en väggmålning som ganska väl sammanfattar den stad vi just sett.

17:55 Tåg tillbaka mot NY. Den här gången sitter vi i en vagn utan restriktioner och ungdomarna tjattrar ganska friskt.

21:30 Tillbaka på Pennsylvania Station, New York.

Det blev en ganska lång dag och då hann vi ändå inte se nästan någonting av själva staden Washington eller några av alla museer som finns i staden. Men vi hann med det allra mesta av det monumentala Washington och det är ju ändå det som man allra mest vill se av denna stad. Så visst blev det en lyckad dag i trevligt sällskap!

Tidig morgon vid Pennsylvania Station i New York.

På morgontåget mot Washington: Anita och min pappa

17 resenärer utanför Union Station i Washington.

Ekorr-paus.

Promenerar genom Washington.

Fotograferar änder.

Gräsänder.

Vänder ryggen mot Trump.

Ännu en ekorre.

Minnesmonument över andra världskriget. Detalj. D-day.

Detalj från granitmuren med namn på stupade amerikaner i Vietnam. Spegling.

Min dröm är att dessa kidsen får växa upp i en vettig värld.

För mig okänd kvinna fotograferar Lincoln.

Skylt som visar vägen mot Kennedys grav.

På Arlingtonkyrkogården.

Åker tunnelbana tillbaka till stationen.

Väggmålningen som sammanfattade dagen.

Avslutande vinjett-bild: Världens mest kända parlamentsbyggnad?

6 kommentarer

Under historia, resor, tåg

8 november, 2018 · 06:33

Äntligen är allt bokat på Kuba!

Så! Då har nära nog alla pusselbitarna fallit på plats inför vår kommande resa till Kuba. Så spännande det ska bli!

Jag har varit på tjänsteresa till Stockholm. Pratat om krishantering med kursdeltagande arbetsledare som till vardags jobbar med VA-ledningsnät runt om i landet. Kursarrangör var Svenskt Vatten.

Sista bokningen
Jag har åkt tåg upp, jag brukar göra det när jag reser i tjänsten, och för att hinna fick det bli en hotellövernattning i Alvik där kursen hölls.

De sista timmarna av kvällen ägnade jag åt att boka det sista boendet på Kuba inför familjens tvåveckorsresa i vinter. Skönt att allt äntligen är klart.

Boendet
Det blev tyvärr inte det B&B som min bror tipsat om. De hade bara möjlighet att ta emot oss tre nätter, men inte möjlighet att ta emot oss vår sista natt på Kuba.

Så det fick bli ett Casa Particular några kvarter ifrån Plaza Veija. Med utsikt mot El Capitolo, en berömd byggnad i Havanna.

Rundresa
Vår rutt på Kuba blir denna: Cienfuegos 3 nätter, Viñales 3 nätter, Cayo Levisa 4 nätter och Havanna 4 nätter. Nu återstår bara att boka en hotellnatt i Istanbul på utresan, men det borde vara en lätt match!

Visum
Igår postade jag också våra visum-ansökningar, eller egentligen ansökan om så kallat tourist card, till Kubanska konsulatet i Stocksund.

Bok om Kuba
Så har jag precis börjat läsa en bok om Kuba som jag fått låna av min pappa. Det är den som är på bild ovan. Om jag hinner tänkte jag återkomma med godbitar ur innehållet längre fram.

13 kommentarer

Under böcker, mitt jobb, resor

7 november, 2018 · 07:37

Playa Punta Prima vid Torrevieja – på höstlovet

– Halloj världen! testar stranden –

Det är onsdag förmiddag på höstlovet 2018 och vi är i den södra utkanten av Torrevieja. Det ser ut att bli veckans finaste dag vädermässigt så vi bestämmer oss för att ta en dag på stranden.

Men vilken strand ska vi välja? Våra kompisar är på annat håll så vi får tänka ut något själva.

Välja strand
Vi vet sedan ett besök här sommaren 2015 att det finns en fin naturstrand som heter Guardamar del Segura norr om Torrevieja som bäst nås med bil. Och vi vet att det finns stränder inne i stan och en pytteliten badvik som heter Cala Ferris strax söder om bostadsområdet där vi är. Men jag vill prova något nytt och tittar på kartan ut en strand ytterligare en bit söderut som ändå är på promenadavstånd. Vi bestämmer oss för att testa Playa Punta Prima.

Redan när vi rundat själva udden Punta Prima och närmar oss stranden förstår jag att det här var ett bra val. Vatten i turkosa toner. Precis vad jag gillar!

Restaurang och toaletter
Väl framme var vi sugna på något att dricka. Så bra då att det visade sig finnas en bar på stranden och att den var öppen även så här på höstlovet! Vi slog oss ner vid ett bord i solen!

Toaletter visade de sig också ha, vilket alltid är en fördel! Rena och fräscha var de också. Lite köbildning var det dock och då får vi tänka på att det här är lågsäsong för sol och bad vid Medelhavet.

Senare på dagen köper vi hämtpizza i kartong från restaurangen som vi äter nere på stranden. Det fungerar alldeles utmärkt och smakar bra.

Solstolar
Att hyra solstolar kostade 7,5 Euro per styck. De hade bara några få par uppställda men de räckte till gott och väl. Jag kan tänka mig att det är mer trängsel i högsäsong.

Stranden och vattnet
Sanden är brunbeige och det är kanske inte den vackraste nyansen, men de turkosa tonerna i vattnet och palmerna, som finns både uppe vid strandpromenaden och nere på själva stranden, är en fin inramning. Stranden är varken särskilt lång eller särskilt bred men när våra kompisar anlänt lite senare än oss visar det sig att så här års finns det i alla fall plats för lite strandtennis för ungdomarna. Jag föreställer mig att bilden är en helt annan en het dag i augusti.

Vattnet är inte varmt men inte heller direkt kallt så här års. Jag skulle beskriva det mer som svalt.

Det ligger en del tång både på stranden och i vattnet men det finns också gott om passager ut där det inte ligger någon tång.

En ”hemlig” strand
Söder om den egentliga stranden finns en mindre strand som endast kan nås genom att antingen klättra över stora klippblock eller genom att vada genom vattnet. Eller med båt, kanot eller liknande. På så sätt känns den lite ”hemlig” och i alla fall så här års är den helt folktom.

Betyg
En riktigt bra strand på det hela taget. Lite för smal, lite för kort, lite för mörk sand och lite för mycket tång för ett riktigt toppbetyg, men någonstans mellan 3 och 4 bör betyget hamna:

☀️☀️☀️➕

Avslutningsvis så var det riktigt, riktigt skönt att få en dag med fint badväder på höstlovet. Vi brukar ofta få det när vi reser till Medelhavet den här tiden på året. Men det finns verkligen inga garantier. Så ☀️☀️☀️☀️☀️ för vädret och dagen!

8 kommentarer

Under resor, Stränder, vackra platser

6 november, 2018 · 05:18

Födelsedag

Idag firar vi Albin som fyller 13 år! 💕

13 kommentarer

Under personligt

5 november, 2018 · 06:58

Katterna på Tabarca

På den spanska ön Tabarca utanför Alicante och Torrevieja, som jag skrev om igår, finns det gott om katter. Närmare bestämt ca 160 stycken. Riktigt så många såg inte vi när vi var på ön. Men många kattbilder blev det.

Numera genomförs kampanjer där katter fångas in och steriliseras av myndigheterna i Alicante. Katterna saknar i regel ägare men är omtyckta av både öbor och turister. Innan myndigheterna lät sterilisera katterna tillfrågades därför öborna som gillade idén. Efter en sådan kampanj hittades i januari 2017 tolv döda katter på ön. Men det är nog smällar du får ta om katterna inte ska bli orimligt många.

Hur som helst såg katterna ut att vara i gott skick när vi var på ön nu på höstlovet. Och lite fräcka är de nog allt också. En lurade till och med av vår femtonåring en räka genom att strategiskt placera klorna i hans ben just som han var i färd med att skala den. Att Anton då hoppade till och tappade räkan på marken är ju inte så konstigt. Och se där fick en kattmamma tag i en läckerbit att dela med sina kattungar!

Personligen så gillar jag katter och tycker inte att de är för många på ön, men jag har förståelse för att myndigheterna inte kan låta dem bli fler än de redan är.

11 kommentarer

Under resor

4 november, 2018 · 10:30

7 saker du behöver veta om ön Tabarca utanför Alicante och Torrevieja

Utanför den spanska semesterorten Alicante, och ungefär lika långt ifrån många svenskars andra hemort Torrevieja, finns en vacker liten ö med ett spännande förflutet. Ön kallas oftast bara ”Illa de Tabarca” men heter egentligen Nova Tabarca på valenciska, vilket förklaras av öns historia.

Här är 7 saker som du har glädje och nytta av att veta om du vill göra ett besök här:

1. Båtresan hit
Tabarca tillhör administrativt Alicante. Sommartid finns det båttrafik direkt ifrån denna turistort liksom från Torrevieja. Men närmast och med mest frekvent båttrafik till Tabarca finns den mindre orten Santa Pola.

Här finns flera båtbolag vars biljettbodar ligger på rad, intill varandra, i den lilla hamnen. Överfarten kostar cirka 10 Euro tur och retur per person. Priset är ungefär samma oavsett vilken båt du väljer så du gör klokast i att välja det bolag som har bäst avgångstider för just dig, för både resan ut till ön och resan tillbaka.

Båtarna finns i olika storlek och form. Vi åkte över med en mindre snabbgående blå båt med färgglada fiskar på och tillbaka med en något större blå och orange katamaran. Båda resorna tog ungefär en halvtimme. Med andra båtar kan det ta något längre tid. Kanske upp emot 45 minuter.

2. Var parkera i Santa Pola?
Du kommer alltså antagligen att välja att åka båt från Santa Pola, särskilt om du har tillgång till hyrbil. Men var parkera bilen? Marina Miramar heter en småbåtshamn som ligger mycket nära den hamn som båtarna avgår ifrån och här finns en relativt stor parkeringsplats. Vi parkerade här från 11 till 17 en helgdagsafton i oktober och det kostade oss 11 Euro.

3. Hur mycket tid behöver du?
Hur mycket tid du behöver beror så klart på vad du vill göra. Det finns ett par hotell på ön så det är fullt möjligt att tillbringa flera dagar här. Det kan nog vara lugnt och mysigt här när den sista båten lämnat för dagen. Under högsäsong och mitt på dagen kan du dock behöva räkna med trängsel och en del köande då så många som 3000 turister kan komma på besök varje dag.

Vi var här på höstlovet 2018 och hade fem timmar på ön. Även om det var soligt och fint väder så hade det behövt blåsa lite mindre eller vara ett par grader varmare i luften för att vi skulle ha blivit sugna på att bada. Men vi vandrade runt hela ön, strosade runt ganska länge i den lilla staden, fotograferade massor, åt lunch och satt länge och njöt i solen. Ändå hann vi med en extra foto- och pokemonpromenad och en fika utanför ringmuren innan det var dags att ta båten tillbaka igen. Fem timmar var väl tilltagen tid men om du vill bada, snorkla eller dyka, åka trampbåt (under högsäsong), shoppa eller besöka det lilla muséet på ön behöver du kanske lite mer tid. Och det är ju alltid skönt att inte behöva stressa.

4. Öns historia
Tabarca har som jag tidigare nämnde en spännande historia. Fram till 1700-talet var ön känd som ett piratnäste för så kallade ”berbiska pirater” som hade ön som bas när de gjorde räder mot det spanska fastlandet. Så särskilt berbiska var nog inte piraterna i verkligheten, men väl nordafrikanska, och illa beryktade.

Vid den här tiden hette ön Illa de Sant Pau efter aposteln Paulus som man trodde avreste härifrån. Den kallades också Illa Plana, ”den platta ön”, på grund av sitt utseende.

Namnet Nova Tabarca, eller på riks-spanska Nueva Tabarca, fick ön 1770 i och med att en italiensk befolkning kom dit som flyktingar. Men de kom inte direkt från Italien. Tvärt om. De kom från Tunisien. Utanför den tunisiska staden Tabarka finns en liten ö som också kallas Tabarka som från 1500-talet tillhört republiken Genua i nuvarande Italien. Men tunisierna hade återtagit ön 1741 och höll sedan dess dess genuanska invånare som slavar.

Carlos III lyckades 1768 förhandla loss Tabarquinerna och från den 14 oktober till den 8 december samma år flyttades några av dem först till Alicante för att senare flyttas vidare tillsammans med en nyinrättad spansk militärganison till ”nya Tabarca”. Syftet var förutom att rädda Tabarquinerna från slaveriet även att få en bofast befolkning på ön och på så sätt hålla piraterna borta för alltid.

Totalt flyttade 296 Tabarquiner till ön 1770, varav 31 var födda i Italien , 137 i Genoesiska Tabarka i Tunisien , 70 under fångenskapen i Tunisien och 58 under fångenskap i Alger. Staden på ön började byggas 1770 och redan 1779 stod kyrkan färdig.

På bara några få år lärde sig de tidigare italienarna att prata valenciska och det är det språk som fortfarande talas av öns numera knappa 70 invånare, tillsammans med riks-spanskan, katalanska. Men bybornas italienska ursprung avslöjas av att de än idag bär italienska efternamn. Byborna kom länge att fortsätta livnära sig på fiske, precis som de hade gjort på ”gamla” Tabarka. Men sedan 1960-talet är istället turismen den viktigaste inkomstkällan på ön.

5. Sevärdheter
Ön är 1750 meter från sydost till nordväst och som mest 300 meter tvärs över på andra hållet. Om du inte är här en allt för het sommardag fungerar det därför utmärkt att promenera runt ön som är ganska karg och saknar träd, utöver ett antal planterade palmer.

Den första byggnad du stöter på om du går mot sydost från hamnen är försvarsfästningen på ön. Den heter Torre San José. Det är möjligt att den framöver kommer att öppnas upp för besökare men än så länge kan den bara ses från utsidan.

Nästa byggnad om du fortsätter i samma riktning är fyren på ön. Den byggdes 1854. Fyren ersattes 1971 av en nyare men denna revs igen sedan den gamla restaurerats och åter togs i bruk 1998.

Ännu längre österut ligger öns kyrkogård, nästan så långt från staden som du kan komma.

När vi var här den 31 oktober var några kvinnor från byn på plats och pyntade alla gravarna, både gamla och nya, med blommor inför allahelgonnahelgen.

Den lilla staden på ön är annars den främsta sevärdheten här. De pittoreska husen som ligger längs gator i rutnätsmönster. Ofta med havet i fonden. Bougainvillea och palmer. Stadsportarna, torget och kyrkan. Alltihop är sevärt och mycket charmigt.

6. Att äta på ön
Det finns många restauranger på den lilla ön. Både utanför och innanför stadsmurarna. Vi valde att äta på torget inne i byn. Inte minst för att få lite mer lä.

Vi satt utomhus, innanför ett vindskydd på restaurant Ramos som finns i ett vitt hus med oreangea detaljer.

Vi åt paella. Ungdomarna tog en mixad variant medan vi vuxna valde en med enbart havets läckerheter. Den smakade mycket bra men hade gärna fått innehålla lite mer saffran. Gärna så pass mycket att det alls smakat att kryddan fanns med i blandningen. Nåja, gott var det ändå!

7. Bada
Om du är här en varm sommardag vill du säkert passa på att bada.

Du anländer till en pir och hamn på öns norra sida. Har du inget emot att bada bland båtarna så fins det en mindre strand här.

Den populäraste stranden lär annars vara den som ligger mitt över, på andra sidan av det lilla näs som avskiljer den befästa staden från resten av ön. Den större stranden ligger alltså på öns södra sida.

Vattnet runt ön är sedan 1986 ett marint naturreservat, för övrigt Spaniens första, så om du tycker om att snorkla och har egen utrustning bör du definitivt ta med den. Om vågorna går höga på den södra stranden kan det vara bättre att snorkla från den norra.

8. Många katter
Om du som jag uppskattar den grekiska övärlden bland annat för sina många katter kommer du att älska den här ön.

Om du däremot starkt ogillar katter så är kanske inte detta ett resmål just för dig.

På Tabarca vimlar det nämligen av katter i alla möjliga färger, former och mönster. Charmigt, om du frågar mig!

Avslutningsvis vill jag tacka våra vänner Stefan och Jeanette och deras söner Adrian och Leo för att de tog oss med till ön och guidade oss där!

13 kommentarer

Under historia, resor, vackra platser

2 november, 2018 · 12:14

En regnig dag i Torrevieja

Det är tisdag på höstlovet 2018. Vi är i Torrevieja, Spanien tillsammans med kompisar. Det regnar.

Det börjar lite stilla på förmiddagen men efterhand tilltar det.

Vi har promenerat in till stan, fikat, promenerat runt i stan och ätit tapas till lunch. Det regnar mer och mer. Vi bestämmer oss för att ta en taxi tillbaka till det ytterområde där vi bor.

På kvällen blir vi bjudna på kvällsmat hos våra kompisar. Buffé. Mums! Jag fixar efterrätten: vaniljglass, persimon, granatäpple och vit choklad. Och regnet öser ner.

Men när vi går hem har det klarnat upp och vi ser stjärnorna på himlen. Onsdagen ser ut att bli en fin dag.

Och även en regnig tisdag i oktober kan vara en fin dag. På sitt sätt.

4 kommentarer

Under resor

1 november, 2018 · 12:17

Ett par timmar i Alicante

Ett par tre timmar i Alicante. Vad hinner du med? Vi hann med detta:

När vårt tåg anländer till Alicante från Valencia har vi blivit fem tio minuter sena. Det gör nu inget. Våra kompisar som ska visa oss Alicante på ett par tre timmar har också blivit försenade från Torrevieja.

Trapporna upp mot borgen
Våra kompisar vill visa oss utsikten uppifrån borgen. Så vi går uppför. Mot Castillo de Santa Barbara som ligger ligger 167 meter över havet. Borgen byggdes av morerna på 800-talet men döptes efter helgonet Santa Barbara eftersom aragoneserna övertog borgen efter att ha besegrat araberna just på detta helgons festdag.

Trapporna upp mot borgen omges av pittoresk spansk bebyggelse. Ungefär halvvägs upp stannar vi till på en utsiktsplats, beundrar vyerna och konstaterar att om vi ska hinna hämta ut vår hyrbil så är det lika bra att vända ner mot stan igen. Men först fotograferar vi staden, stranden och det turkosa vattnet så här lite från ovan…

Gamla stan
När vi kommer ner från berget kommer vi rakt in i Alicantes gamla stadskärna. Alicante grundlades år 324 f.Kr. av grekerna som kallade staden för Akra Leuke. Såå gammal är nu inte det mesta av stadskärnan, men mysigt är det ändå. Vi passerade bland annat stadshuset innan vi gick ut genom en portgång ner mot havet…

Strandpromenaden
Vi hann också gå lite på strandpromenaden innan vi tog varsin pizzaslice på ”flugsvampgatan” och sedan gick tillbaka till stationen och hämtade hyrbilen.

En avslutande vinjettbild från utsiktsplatsen:

13 kommentarer

Under resor

28 oktober, 2018 · 08:36

En dag i Valencia

Göra Valencia på en dag? Går det? Vi har i alla fall försökt idag. Promenerat en och en halv mil. Sett gamla stan, bland annat från kyrktornet Torre del Miguelete, efter att ha gått de 207 trappstegen upp.

Vi har sett flickor och kvinnor i vackra folkdräkter, kyrkor och torg, en marknad, ett motionslopp, en av stationerna och stadens tjurfäktningsarena, den nya futuristiska ”vetenskapsstaden” och strandpromenaden nere vid havet. Och ätit paella. Bland annat.

Valencia är Spaniens tredje största stad och har cirka 800 000 invånare i kommunen samt cirka 1,6 miljoner invånare i storstadsområdet.

Hotellet vi bor på ligger mitt emot Palau dels Borja, där den socialistiska regeringen höll till en period under spanska inbördeskriget sedan den blivit borttvingad från Madrid. Senare användes palatset av Franco när han gjorde besök i staden.

Plaza de la Virgen heter ett torg som ligger i närheten. Där är en fontän i mitten och där ligger Valencias katedral med tornet Miguelete. Det var på det torget vi sprang på flickorna och kvinnorna i de vackra folkdräkterna.

Ciutat de les Arts i les Ciències (vetenskapsstaden) är ett stort komplex med flera futuristiska byggnader där de flesta är utformade av arkitekten Santiago Calatrava som kommer från staden. Bland byggnaderna i vetenskapsstaden finns operahuset, en biograf, vetenskapsmuseet Museu de les Ciències Príncep Felipe, kongresshallen Ágora och det oceanografiska museet l’Oceanogràfic.

Playa de la Malvarrosa heter stranden i Valencia, den ligger ca 5 km från centrum och kantas av både strandpromenad och restauranger. Det var här vi åt paella med hummer till lunch efter låååång väntan. Den som väntar på något gott väntar ofta för länge.

På vägen tillbaka mit hotellet promenerade vi bland annat genom den park som tillskapats på den plats där floden Turia förr flöt genom staden. Där blommade stora rosa blommor på vackra träd som jag aldrig sett förut och därför inte heller vet namnet på.

8 kommentarer

Under resor, vackra platser

27 oktober, 2018 · 05:07

7 strategier att undvika klimatångest för flyget

I veckan har frågan om flyget och klimatångesten varit på tapeten. Mer och mindre begåvade förslag på hur individer kan och bör hantera frågan har framställts. Jag har här sammanstäält en lista på sju olika strategier som du kan använda om du vill undvika klimatångest för flyget.

1. Sluta flyga helt och hållet
De är faktiskt fler än du tror. Personerna som anslutit sig till #jagstannarpåmarken och slutat flyga helt och hållet.

Och det går inte att komma ifrån. Det bästa sättet att undvika klimatångest för eget flygande är att avstå ifrån att flyga. Det är dock inte helt omöjligt att din klimatångest för andras flygande kan komma att öka med den här metoden.

2. Undvik att flyga när det är möjligt
Vill eller kan du av olika skäl inte avstå helt ifrån att flyga så kan du i alla fall minimera ditt flygande. Avstå ifrån vissa resor. Men inte minst: välj andra färdmedel när det är möjligt. Tåg är bekvämt och bra. Särskilt inrikes är tåget dessutom helt överlägset flyget vad gäller klimatpåverkan. Nästan inga utsläpp alls!

Inom Europa är det tyvärr ofta lika bra, eller nästan lika bra att köra fossildriven bil, förutsatt att ni är minst fyra i bilen. Det beror på att många länder i Europa kör tågen på diesel eller el som producerats delvis med fossila bränslen. Buss är också ett relativt klimatsmart alternativ för resor inom Europa.

Det som ger mig ganska mest klimatångest för egen del är att jag väljer att resa så pass mycket som jag gör. Och det värsta är att jag gärna skulle vilja resa ännu mer…

3. Välj närmare resmål
Väljer du mellan Norge och Nya Zeeland och har ännu inte besökt något av länderna? Eller har du redan besökt båda och funderar på ett andra besök i något av länderna? Välj Norge! En resa dit orsakar, oavsett färdsätt, naturligtvis betydligt mindre utsläpp än en resa till Nya Zeeland.

Har du varit på Phuket i Thailand ett antal gånger och funderar på att resa dit igen? Fråga dig om det verkligen inte finns något närmare resmål för sol och bad den här gången.

En flygresa till Medelhavet orsakar ungefär en tredjedel så mycket klimatpåverkan som en Thailandsresa.

När du ändå väljer att flyga långt bort, fundera på om du har möjlighet att vara borta länge och ”se klart” landet eller värdsdelen ifråga.

4. Klimatkompensera
Det här är tillsammans med punkterna 2 och 3 ovan, mitt sätt! Jag klimatkompenserar våra resor genom att skänka en gåva till VI-skogen. Jag räknar ut för varje resa hur mycket jag behöver skänka för att något överkompensera för just den flygresan.

Det finns andra sätt. Du kan själv plantera träd på egen mark, skänka pengar till, eller investera i förnybar energi, till exempel.

Det jag tycker är bra med just VI-skogen är att det är en aktör som jag litar på. Eftersom huvudsyftet inte ens är klimatkompensation utan snarare social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet i stort, genom agroforestry, så kan jag lita på att mina pengar inte tränger undan lokalbefolkning i syfte att åstadkomma högsta möjliga koldioxidupptag för minsta möjliga peng. Mitt sätt blir kanske lite dyrare än andra sätt men jag känner mig trygg med att det gör verklig nytta. För en resa tur och retur till Medelhavsländerna brukar det handla om ungefär 125 kronor per person. Det är ändå ganska lite pengar för ett bättre klimatsamvete, kan jag tycka.

5. Betala för biobränsle
Vissa flygbolag erbjuder på vissa flygplatser möjligheten att tanka med biobränsle. Det är en bra idé, men erbjuds än så länge inte för så många resor. Men det här är en intressant utveckling!

6. Lev klimatsmart liv i övrigt
Flyg är en stor källa till utsläpp av växthusgaser, men problemet är tyvärr mycket större än så. Oavsett om du väljer att avstå ifrån att flyga eller inte så finns det all anledning att se över sitt liv i övrigt om du vill slippa klimatångest för din egen miljöpåverkan.

Ditt viktigaste livsstilsvalet vad gäller klimatpåverkan är hur många barn du har. Varje barn motsvarar ungefär 20 resor tur och retur till Thailand per år!

Att leva bilfritt motsvarar ungefär en Thailandsresa per år och att enbart äta vegetariskt motsvarar ungefär en flygresa tur och retur till Medelhavet.

Den genomsnittliga boytan i Sverige är 41 kvadratmeteter per person. Kan du bo på halva denna yta motsvarar det nära på en Medelhavsresa med flyg per år. Hur bostaden värms är dock helt avgörande. Siffrorna ovan bygger på ett genomsnitt. Oljepanna är så klart sämst. Fjärrvärme baserad på spillvärme eller biobränsle är bäst.

7. Blunda och håll för öronen
Jag skrev ju igår om SVT:s inslag i veckan som ungefär gick ut på att du kan lindra din klimatångest för flyget genom att sila mygg och svälja kameler. Bland det de föreslog fanns att packa lätt, köpa stora vattenflaskor och ta bussen från flygplatsen. Men inget av det där kan ju ens marginellt kompensera för själva flygresan.

Lika väl som att följa SVT:s råd kan du faktiskt blunda hårt, hålla för öronen och sjunga ”la,la,la,la…” så högt och länge du orkar. Gärna under själva flygresan. ;)

Bilden föreställer två flickor som badade vid Stenshuvud i Skåne tidigare i oktober i år.

14 kommentarer

Under miljö, resor

26 oktober, 2018 · 10:46

Dummaste på länge SVT!

Jag har sett reaktionerna i mina flöden på sociala medier tidigare i veckan men ikväll fick jag chansen att själv titta på ett inslag om resor och klimatångest som fått mycket – och berättigad – kritik.

Det är ett oerhört märkligt inslag. Mest reagerar jag på att efter alla tvärsäkra och mycket detaljerade råd kring hur vi bör agera på resa – men som i verkligheten nära nog inte gör någon skillnad alls för klimatet jämfört med flygresan – så föreslår ändå en av de intervjuande journalisterna något som faktiskt kan göra skillnad för klimatet på riktigt. Nämligen att betala extra för att klimatkompensera. 🌳

Men se då kan den tvärsäkra resejournalisten som nyss berättat hur vi ska packa, duscha, resa från flygplatsen ✈️ och köpa vatten på flaska minsann inte ge några råd längre. För ett sådant råd skulle då komma ”uppifrån” och hur gör vi då?

Råden som resejournalisten Hélène Benno ger är i sig inte fel – om de bara hade tagit sikte på att spara pengar, vatten, besvär och att minska nedskräpningen.

Men när dessa råd påstås vara klimatsmarta, ja till och med så pass att den som följer dem inte ska behöva ha klimatångest för sitt flygande längre – ja då är SVT tyvärr helt och hållet ute och cyklar.

Extra märkligt blir det ju i och med att journalisten själv i inslaget medger att det hon föreslår inte gör stor skillnad jämfört med en flygresa till Thailand. (Knappt någon skillnad alls skulle jag säga.) Men ändå avslutningsvis vidhåller och sammanfattar sina råd på nytt.

Jag kan bara konstatera att det här var tyvärr helt fel person att intervjua i detta ämnet… 🙄

Pinsamt SVT. Bättre kan ni!

6 kommentarer

Under media, miljö, resor

26 oktober, 2018 · 06:08

Se frihetsgudinnan gratis i New York – 10 saker du behöver veta om Staten Island Ferry

Frågar du mig så är det här det absolut bästa gratisnöjet i hela New York. Vilket? The Staten Island Ferry så klart. När vi var i New York nyligen både började vi och avslutade vi med en gratis resa med färja tur och retur till ön Staten Island i syfte att se frihetsgudinnan och vyerna över Manhattan.

Första gången vi reste, den här gången, var vi 17 personer och vi hade hunnit med Empire State Building på söndagsmorgonen innan vi tog oss hit. Andra gången reste vi fyra personer en fredagskväll tolv dagar senare. Som en avslutning på hela USA-resan. Men vad behöver du veta om detta gratisnöje? Här är mina punkter:

1. Ta dig dit
Om du bor på södra Manhattan, till exempel på ett av våra favorithotell, så är det promenadavstånd till färjeterminalen som ligger på Manhattans sydligaste punkt i hörnet av South Street och Whitehall Street.

Annars är det smidigast att ta tunnelbanan. Det finns två stationer som ligger bara ett par minuters gångväg från färjeterminalen. Antingen så tar du linje 1 till South Ferry Station eller så tar du, som vi gjorde, någon av linjerna R eller W till stationen Whitehall St.

Den senare har för övrigt vacker keramikkonst på väggarna längs med rulltrappan som leder upp till utgången. Konsten kom på plats år 2000 och är gjord av konstnären Frank Giorgioni. En av bilderna föreställer gamla ångfartyg vars folkmyller på sätt och vis liknar dagens på färjorna till Staten Island.

2. Färjeterminalen
Whitehall Terminal heter båtstationen. Den öppnade ursprungligen 1903 som ett nytt transportcentrum för Staten Island Ferry, som då var på väg att köpas upp av staden. Det renoverades från 1953 till 1956 men förstördes i en brand 1991. Därefter tillkom det nybygge 2005, som du numera kliver in i när du ska ta gratisbåten till Staten Island.

Dörrarna som leder in till avgångshallen är tydligt utmärkt med stora bostäver som säger ”Staten Island Ferry”. Väl inne är det stort och rymligt och här finns flera alternativ för den som vill köpa något att äta och dricka innan avgång. Här finns också gott om sittplatser och bra toaletter. Stora skyltar kommunicerar avgångstider och annat.

Ursprungligen, innan terminalen byggdes första gången, tillhandahölls färjetjänsten så tidigt som 1700-talet av individer och senare också av privata företag med egna båtar. En stor färjeolycka den 14 juni 1901, när en färja sjönk och fyra passagerare dog, användes av staden som en motivering för att köpa upp Staten Island Ferry som numera drivs av New York City Department of Transportation, som stadens gatukontor heter.

3. Avgång
Båtarna går dynet runt. Som glesast flyter trafiken med en båt per halvtimme och i rusningstrafik är det en avgång i kvarten. Rusningstrafik från Manhattan är det på eftermiddagen och från Staten Island på morgonen. Tidtabeller finns förutom i avgångshallen även på nätet.

Båtarna är stora och tar många passagerare, men det är också många som ska gå ombord. Det här är en populär utflykt för turister men framförallt är det en pendlarväg för personer som bor på Staten Island men jobbar på Manhattan. Var beredd på både trängsel och tempo vid ombordstigning. Du behöver inte rusa och knuffas för att komma först ombord, men lite på tårna behöver du ändå vara för att komma åt någon av de bästa platserna…

4. Bästa platserna
Det finns gått om sittplatser både under tak och ute på däck men du kommer inte att vilja sitta.

Istället är det – åtminstone på utresan – på ståplats utomhus vid räcket på höger sida av båten (styrbord) som du vill vara. Det finns gott om platser men du kan, som sagt, behöva vara lite på hugget. Det är en lite speciell känsla när du står där vid relingen och höra speakerrösten ropa ut: ”Welcome aboard this Staten Island Ferry!” och fortsätta med säkerhetsinstruktionerna samtidigt som båten lägger ut. ”Äntligen på väg att få se frihetsgudinnan!”, tänker du kanske.

5. Vyerna över Manhattan
Båten börjar med att gå rakt söderut en liten bit innan den svänger av mot sydväst. Det är nu som du får syn på den lilla söta kyrkan som står framför tre skyskrapor steax bakom färjeterminalen. Det är en katolsk kyrka som innehåller kvarlevorna efter helgonförklarade Elizabeth Ann Bayley Seton, som grundade USA:s första katolska skola för flickor.

Näst i tur i blickfånget på marknivån är en beige trevångsbyggnad som tillhör kustbevakningen och därefter följer parken Battery Park.

Men det är mycket möjligt att du inte alls noterar något av detta för alla höga skyskrapor i bakgrunden. Högst av alla är One World Trade Center. Den ligger dock ca 1,5 km norr om Manhattans södra spets vilket gör att den inte ser fullt så hög ut som den är jämfört med de skyskrapor som står närmare vattnet. Men ju längre söder ut du kommer desto mer dominerar One World Manhattans skyline.

Ön Manhattan är ganska smal sedd så här söder ifrån vilket bidrar till de speciella vyerna. Du kommer att fotografera fler än en bild.

6. Utsikten mot Ellis Island och New Jersey
Nu börjar båten närma sig Liberty Island med Statue of Liberty, frihetsgudinnan. Men först passerar båten en annan ö med en röd/vit byggnad med fyra torn med koppartak och ett karakteristisk amerikanskt vattentorn bakom.

Det här är Ellis Island, ön där de flesta invandrare som kom till USA vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var tvungna att registrera sig. Har du släktingar som emigrerade till Amerika under den stora utvandringsvågen från Sverige är det mycket troligt att det var på denna ö som de för första gången satte fötterna på amerikansk mark efter båtfärden över Atlanten, och innan de fortsatte in mot New York.

Bakom Ellis Island syns New Jersey som är en annan delstat än New York och där du kanske landade när du flög hit. Om du flög till Newark, vill säga.

7. Frihetsgudinnan
Så passerar då båten frihetsgudinnan. Du kommer självklart inte lika nära statyn som de turbåtar som tar turister ut till Liberty Island men å andra sidan slipper du köerna och din båtresa är gratis. Lägg märke till den långa raden av köande turister på bilden nedan. För att få till sådana närbilder på statyn från Staten Island Ferry behöver du ha en kamera med lite zoom-funktion.

Men du ser statyn bra med blotta ögat och vyerna är intagande. Statyn är 46 meter och sockeln är 47 meter hög. Från marken till facklan blir den mer än 93 meter. Näsan ska vara nästan en och en halv meter lång. Ska du fotografera medresenärer med statyn i bakgrunden är ett tips att använda blixt för att de inte ska hamna i skugga mot den ljusa bakgrunden.

Frihetsgudinnan heter mer formellt Liberty Enlightening the World (Friheten upplyser världen) men kallas på engelska Statue of Liberty och den finns som sagt på Liberty Island. Ön är federalt ägd, drivs som en nationalpark och ingår samtidigt i staden New Yorks hamn, men omges på alla sidor av staden Jersey Citys hamnområde i delstaten New Jersey.

I juni 1885 anlände Frihetsgudinnan till New York i 350 delar, nerpackade i 214 lådor och det tog fyra månader att montera statyn. Den invigdes den 28 oktober 1886 och var en gåva till USA från, som det hette, ”det franska folket”, som en symbol för att fira hundraårsminnet av USA:s självständighet. Gåvan var till en början inte alls särskilt välkommen, och togs endast motvilligt emot efter franska påtryckningar. För att kunna färdigställa sockeln genomförde tidningen New York World en insamling bland privatpersoner.

Genom åren har statyn kommit att symbolisera frihet och demokrati och även blivit ett av New Yorks och USA:s mest berömda kännetecken. Den besöks årligen av miljontals turister.

Varför ordet ”statue” blev ”gudinna” på svenska är något oklart men det hänger förmodligen ihop med att statyn sägs föreställa gudinnan Libertas i romersk mytologi.

8. Vyerna närmare Staten Island
Det är bara att erkänna. När du har åkt någonstans mellan en tredjedel och halva resvägen är det mest spännande över. Men det hindrar inte att det kan vara rogivande att titta på båtliv, hamnkranar och ett par golfbanor i New Jersey, som båten passerar innan den lägger till vid St George färjeterminal på Staten Island.

En av golfbanorna, Bayonne Golf Club, är anlagd på en gammal soptipp och kröns av en fin fyr.

9. Du måste byta båt
Båtresan från Manhattan till Staten Island tar ungefär 25 minuter. De flesta turister väljer att vända tillbaka direkt, utan att se själva ön Staten Island. Och det går i regel bra. Men du kan inte åka tillbaka med samma båt som du kom med. ”All passagers must depart the ferry at this time” som speakerrösten säger.

I de perioder när det är halvtimmestrafik, vilket är det vanligaste, har du bara fem minuter på dig innan nästa färja går tillbaka. Så det gäller att skynda mot utgången innan du skyndar vidare mot ingången till nästa båt. Följ bara skyltningen och strömmen av turister så hittar du rätt.

Skulle du välja att stanna en stund ska du veta att området närmast runt terminalen mestadels består av en busstation, p-platser och trafikkaruseller. Men senare i år (november 2018) öppnas faktiskt en shoppinggalleria på området precis vid terminalen – Empire Outlets. Annars är ön verkligen en kontrast mot resten av New York. Jag och min sambo, Anders, bodde på ett B&B på ön när vi var i New York för första gången i slutet av augusti 2001. Vi förvånades över den låga bebyggelsen och alla trasselsuddar av luftburna telefon- och elledningar.

10. Returresan
Mest sannolikt vill du även på återresan se samma vyer som på resan från Manhattan. Den här gången är det i så fall på vänster sida av båten (babord) som du vill stå.

Men om du behöver ladda mobilen vill du kanskse sitta nära något av eluttagen inne, under tak. Tänk dock på att du utöver laddarsladd även behöver ha med en reseadapter för eluttag. Båtarna har också wi-fi för den som behöver.

Väljer du att fortsätta resen på höger sida (styrbord) så kommer du se vyer av Brooklyn på håll och Gouvernor’s Island på lite närmare avstånd.

3 kommentarer

Under resor

21 oktober, 2018 · 07:59

Kvällsmat i Paris

På tal om Paris så är det alltid trevligt att ha vägarna förbi den franska huvudstaden. Och det där är en sak som är bra med att välja tåget för semestern. Att du får vägarna förbi olika städer på resan. Den här gången blev det alltså Paris som vi fick anledning att återuppleva för några timmar en sommarkväll i juli.

Vi hade lämnat det billiga och prisvärda Hôtel de la Cité Rougemont som jag valt för närheten till järnvägsstationen Paris Nord, varifrån vi skulle åka vidare mot Bryssel nästa dag, för att ge oss ut för att hitta något att äta.

Efter att ha stannat en stund för att studerna de galna scenerna på Paris gator efter den franska segern i kvartsfinalen i fotbolls-VM för herrar hamnade vi på Café le Brebant på adressen 32 Boulevard Poissonnière.

Jag valde att äta sniglar för första gången på många år. Kanske sedan 80-talet? Eller i vart fall sedan 90-talet. De smakade ungefär som jag mindes, men kunde gott ha kryddats med mer vitlök. Sedan slog jag till på hummer till huvudrätt. Billigt var det inte. Men gott.

En restaurang bland många i Paris. Trottoarservering. God mat utan att vara alldeles fantastiskt extraordinär. Trevlig miljö. Trevligt sällskap.

Kvällsmat i Paris.

4 kommentarer

Under mat, resor, tåg

20 oktober, 2018 · 06:10

Fejk och rullväskor i Paris

– Krönika –

Jag älskar att resa! Det är belönande på så många sätt att få se och uppleva världen med egna sinnen. Att få känna dofterna, smakerna, prata med människorna… Men att resa är ju inte bara underbart. Jag kom att tänka på en annorlunda vandring genom Paris som vi gjorde i somras när jag fick höra talas om en annan händelse med anknytning till den franska huvudstaden:

I veckan har en historia briserat i sociala medier om en svensk så kallad influencer som visar sig ha fejkat bilder i sitt flöde. Hon har gjortfotomontage där hon klippt in sig själv iförd sponsrade kläder i vackra vyer från Paris. Men där det är gjort så slarvigt att det blivit uppenbart för hennes följare att bilderna är photoshoppade. I det mest uppenbara fallet ser hon ut att sväva ovanför marken. Inga skuggor.

Jag gick in på hennes Insta. Hon förklarade sig under torsdagskvällen på Stories. Orkade inte lyssna på hela men det gick ut på att vädret inte var bra när hon var i Paris och hon behövde bra bilder till sina sponsorer.

Det här tar ju fejkade solskensliv på sociala medier till en helt ny nivå! Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Att klippa in sig själv i vackra miljöer istället för att bry sig om att besöka dem. I det här fallet påstår hon ju att hon ändå varit i Paris, men tricket hon använt öppnar ju upp för ett väldigt miljövänligt ”resande”. Vad personer gör för likes i sociala medier upphör nog aldrig att förvåna. Och hon lär dock bara bli ännu större i och med detta. Jag hade till exempel aldrig hört talas om henne innan, men det har jag ju nu…

Den här historien fick mig att tänka vidare på hur många – även jag själv – framställer det här med resor. Inte för att jag har klippt in mig själv i några vyer, för att till exempel framställa vädret som bättre än det var, men självklart har jag oftare postat bilder från soliga dagar än från regniga. Men att resa kan ju också vara så här:

Det är den 6 juli 2018 som vi anländer med TGV, ett franskt höghastighetståg som avgick en kvart före (!) den tidpunkt som stod som avgångstid på våra biljetter från Saint-Malo i Bretagne. Ren tur att vi hann med tåget! Men som nu anländer i tid, tio i tre denna fredagseftermiddag, till stationen Paris Montparnasse 1 et 2. Vi tar tunnelbanan mot vårt hotell för natten. Vid metrostationen ”Invalides” är det byte av tunnelbanelinje. Tåg efter tåg anländer. Det är bara ett problem. De är proppfulla. Fredag eftermiddag och Frankrike spelar strax kvartsfinal i fotbolls-VM för herrar. Alla vill så klart hem och se matchen.

Och vi har mycket packning med oss. Jag drar på en mindre rullväska, typ kabinväska. Anders, min sambo, har en betydligt större variant. Anton, vår förstfödde bär en stor ryggsäck och Albin en mindre. Inte en chans att både vi och väskorna får plats på något av tågen. Så vad gör vi? Vi bestämmer oss för att gå. Hur smart nu det beslutet var…

Den stora väskan är en Saxoline. Den har bara ett knappt år på nacken men har redan havererat. I Saint-Malo hände något som gör att ett av hjulen inte snurrar. Kanske kom en sten in? Anders svär redan innan vi är uppe ur tunnelbanan.

Väl uppe ser vi Invalid-domen på avstånd. Ett stort grönt fält i förgrunden. Det är en vacker vy. (Bilden ovan.) Vi går över bron Pont Alexandre III, längs med floden Seine och över Place de la Concorde. Här pågår förberedelser för något arrangemang. Platsen är delvis avstängd och stora läktare uppställda. Irritation uppstår varje gång som jag stannar för att fotografera med mobilen. Vi passerar flera av Paris mest kända och vackraste platser. Men det är mycket varmt. Och Anton bär en tung ryggsäck och Anders väska slutar inte trilskas. När vi passerar en kyrka som ser ut som ett grekiskt tempel avstår jag därför ifrån att stanna och fotografera, trots att den ser häftig ut.

Inte är vi glamoröst klädda heller. Vi bär jeansshorts, t-shirts och vandringsskor eller gympadojjor. Ingen perfekt make-up. Inga sponsrade dyra outfits. Men praktiska kläder att resa i. Vi är helt enkelt klädda ungefär som de flesta andra turister i Paris.

Vi stannar vid ett övergångsställe vid Operan och nu börjar vi äntligen närma oss hotellet. Så kommer vi förbi en sportbar. Frankrike har gjort mål. Givetvis håller Albin på Uruguay och blir sur på alla fransmän som han tycker jublar för mycket.

Men så plötsligt kommer vi förbi det hus där våra kompisar Palle och Anna bodde under sitt år i Paris 1999. Det får upp humöret på mig och Anders för en stund. När det en stund senare visar sig att jag har lett oss vilse åker mungiporna ner igen.

Så småningom hittar vi i alla fall fram till hotellet och vi får en fin kväll i Paris med ett visst mått av galenskap.

Summan av kardemumman är att det aldrig enbart är en dans på rosor att resa. Allt är inte glamour i någon enda människas liv. Det känns därför i min värld märkligt att det går att försörja sig på att ge en så förljugen bild av sitt liv att vissa känner dig tvungna att klippa ihop bilder därför att det råkar regna en gång när de är i Paris. Mycket märkligt. Och väldigt sorgligt.