Manarola är en by i Ligurien, Italien. Den är en av de fem byar som tillsammans kallas Cinque Terre. Här finns restaurangen Nessun Dorma som har 4,6 stjärnor på Google. Förmodligen delvis tack vare den fantastiska utsikten.
Trots att det var på höstlovet som vi var här så fick vi köa en stund för att få plats. Jag åt bruchetta. Det smakade bra. Och utsikten går ju inte av för hackor!
Under mat, resor, vackra platser
Nära det stora torget, Plaza Mayor, i centrala Madrid ligger den här härliga saluhallen med namnet mercado de San Miguel från 1916.
Vi smakade aldrig på läckerheterna här, men allt såg otroligt gott ut.
Vi befinner oss i Madrid. Det är eftermiddag och vi strosar omkring lite lagom planlöst när vi kommer in på Plaza Mayor. Vi sätter oss ner på ett café och tar en liten paus. Det här är klassisk spansk mark.
Ursprunget till torget går tillbaka till 1400-talet då man utanför den medeltida staden, i korsningen mellan vägarna Toledo och Atocha, höll en större marknad, känd som Plaza del Arrabal. Ett första magasin med arkader byggdes för att reglera handeln på platsen.
År 1580, efter att hovet hade flyttat till Madrid 1561, fick arkitekten Juan de Herrera i uppdrag av Filip II att bygga om platsen och arbetena påbörjades. År 1617 gav Filip III uppdraget att slutföra arbetena till Juan Gómez de Mora. Torget blev klart 1619.
Paus i solen
Nu är det höstlov 2018 och det är vår sista dag i Spanien för den här gången. Vi har ett knappt dygn kvar innan det är dags att åka hem. Vi slår oss ner vid ett bord i solen för en eftermiddagspaus innan solen försvinner ner bakom hustaken.
Vi tar var sin dricka, lite bröd och oliver. Solens sista strålar för idag belyser apelsinskivorna i Anders sangria.
På torget pågår handel med någon slags hårt rullat bröd. Kanske är det bakverk? Jag funderar på om de är typiska för årstiden, för Madrid eller för båda samtidigt?
Har du sett TV-komedin ”Andra åket” på TV i vinter? (Om inte: gör det!) Är du nyfiken på platsen där den spelades in? Jo, det stämmer. TV-seriens ”Björkfjället” är samma Björkliden som vi brukar åka på fjällsemester till fram på vårvintern. En underbar plats!
TV-seriens huvudperson är Madde som har bott i Stockholm men är född och uppvuxen i Björkfjället, en liten skidort allra längst upp i norr. När serien börjar tar hon tillsammans med sin man och tonårsdotter över Gammelgården, ett mindre hotell som hennes mamma förut drivit.
Verklighetens Gammelgården
Björkliden ligger i Lappland, ungefär tio mil nordost om Kiruna. Och ”Gammelgården” heter Gammelgården. Även i verkligheten. Det var här allt började en gång, med turismen i Björkliden, 1929. Kanske som ett alternativ till Abisko turiststation som ligger nästgårds och öppnat redan 1903 när Malmbanan var ny. Järnvägen som byggdes för att frakta malm från gruvan i Kiruna ner till den isfria hamnen i Narvik, på den norska sidan, och som alltså samtidigt möjliggjorde naturturism med utsikt mot Lapporten. Både i Abisko och i Björkliden. Vandringsresor på sommaren och skidåkning på vintern. Gammelgåden i Björkliden är sedan den först byggdes 1929 tillbyggd i flera etapper och varje etapp bär spår av sin tid. Numera är här vandrarhem (eller ”SKI LODGE” som de själva kallar det) och restaurang. Här kan du också äta pizza.
Du behöver inte bo här för att äta på restaurangen där det finns möjlighet att sitta i fyra olika rum, från olika tidsepoker. Längst in finns timmerstugan med den sprakande brasan. I den nyaste delen med vitmålade väggar är det ofta ganska tomt, utom när där är ett band som spelar. Gammelgården drivs i verkligheten av Laplands Resorts. Ett aktiebolag som ingår i en hel koncern som ägs genom ett par olika moderbolag av affärsmannen Olle Isberg. Alltså ganska långt ifrån det gulliga lilla familjeföretaget i TV-serien. Men gulligt är Gammelgården ändå.
I år är detta logi-alternativ bara öppet 13-22 april. Mycket tycks redan vara fullbokat, men du kan du kan fortfarande boka ett dubbelrum från den 14-17 april för 750 kr/natt.
Gammelgården skymtar bakom snödrivorna.
Elden brinner i timmerstugan.
Verklighetsens ”Högfjällshotellet”
I TV-serien drivs det större, fräsigare och modernare ”Högfjällshotellet” av en odräglig tidigare skolkamrat till Madde. I verkligheten drivs Hotell Fjället, som det egentligen heter, av samma Lapland Resorts som driver Gammelgården.
I verkligheten är Hotell Fjället inte heller särskilt nytt. På en av väggarna i lobbyn hänger ett foto från 1949 och redan då fanns hotellet på plats.
Men det är ändå något piffigare än Gammelgården. Här finns receptionen för hela fjällbyn, en liten affär som kallas ”lanthandel”, lobbybar, baren Rallaren i källaren med After ski och restaurang Lapporten med utsikt mot just den. Lapporten, alltså.
Hotell Fjället har enkel-, dubbel- och familjerum. Här kostar det någon tusenlapp mer per natt för ett dubbelrum jämfört med prisläget på Gammelgården.
Varm choklad utanför Hotell Fjället
Planka med delikatesser i lobbybaren.
Elden brinner i lobbyn.
Kalixlöjrom i restaurang Lapporten.
Skidbackarna
I ”Andra åket” ägs liftsystemet av kommunen, men i verkligheten så. Ja, just det; Lapland Resorts igen.
Grejen med skidåkningen här är dels att det finns allt från barnbacken till svarta pister, men också att naturupplevelsen är så fantastiskt storslagen med utsikt mot Torne träsk och i vissa vinklar även Lapporten.
Här finns fem liftar varav den längsta är Kåppasliften, 1675 km lång och med en fallhöjd på drygt 400 meter. Åker du först ner en bit kan du sedan fortsätta ännu högre upp med Kittedalsliften och få ännu mer fallhöjd ner; 540 meter. Den tredje högsta i Sverige efter Åre/Duved och Hemavan. Totalt kan du i Björkliden välja mellan 23 pister eller hitta din egen väg i ett ospecificerat antal off-pist-stråk.
Liftkort för en dag kostar 315 kr, för tre dagar 815 kr och för fem dagar 1235 kr. Det finns dock fler varianter för den som så önskar. Liftkortet gäller även i Riksgränsen, som har tuffare skidåkning, och det finns en transferbuss som avgår vid kvart över åtta på morgonen och är framme vid Riksgränsen klockan nio. Tillbakaresan avgår kvart över tre.
På väg uppåt i Kittedalsliften.
Nu sätter vi fart!
Alpin skidåkning i riktigt fjäll-landskap.
Fler logimöjligheter
Laplandsresorts erbjuder även boende i stugor, där några har utsikt mot Lapporten, och en campingplats. Uppe på fjället, i väglöst land ligger även Låkratjåkko fjällstation med vissa övernattningsmöjligheter.
Därutöver finns ett fristående vandrarhem som heter Davvi Dállu.
Säsonger
Skidsäsongen varar i år från den 8 februari till den 12 maj. Sommaren börjar runt midsommartid. Då är det vandring som gäller. Och golf. Och paddling. Och cykling. Och att besöka det vackra Silverfallet. Platsen där Rakkasjokk rinner ut i Torne träsk är mycket vacker. Den ser mer ut som om den vore placerad i ett tropiskt land än i Lappland. Men det är här i norr som det klaraste vatten faller ner som ett vitt skum mellan klippkanterna ner i en turkos lagun där det möter sjön vid en klapperstensstrand.
Hösten kommer tidigt med vackra färger. Runt jul och nyår är det populärt med hundspann och norrskens-spaning. Däremot är inte skidbackarna öppna än på grund av mörkret och kylan.
Silverfallet i början av augusti.
Byn Björkliden
20 permanent boende invånare har byn. Antagligen något fler säsongsboende. Och så alla turister då. De flesta turisterna bor dock på andra sidan järnvägen. På hotellet, i stugbyn eller på husvagnscampingen. På den sidan ligger också lanthandeln i järnvägsstationen. Men i själva byn finns i alla fall Gammelgårdens vandrarhem.
Ta sig hit
Att åka bil från södra Sverige är en väldigt lång resa. Redan från Stockholm är det 16 timmar effektiv körtid. Och med den restiden lär du behöva stanna flera gånger med ytterligare tidpåslag som följd. Om du väljer att flyga är det Kiruna flygplats som gäller och då är det ändå tio mil kvar i tranferbuss (kolla upp tidtabellen) eller taxi. Därtill kommer dina eventuella funderingar kring klimatpåverkan från flyget.
Det jag rekommenderar är att ta tåget. Från Stockholms central avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Björkliden klockan 11:24. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 16:08.
Hemresor finns det också två avgångar per dag att välja på. Men vill åka hem härifrån? ;)
Underbara vyer!
Under hållbart resande, mat, media, resor, tåg
New Orleans i Louisiana, USA är känt för sin cajun-kryddade mat i allmänhet och för sina skaldjur i synnerhet. Här tipsar jag lite allmänt om maten i stadens gamla kärna, French Quarter och särskilt då tre restauranger som vi gillar. Men berättar först också om en som vi tycker är lite överskattad.
Maten är generellt god och lite annorlunda. Cajunköket särpräglat. Typiska rätter är grytan gumbo och risrätten jambalaya. Och typiska ingredienser är kyckling, skaldjur och kryddstark korv.
Men det finns fällor att falla i. I alla fall om du frågar mig. Tricket är att undvika all mat som är ”fried” utom möjligtvis frukostägget. I alla andra sammanhang betyder det panerad mat här. Och panerade skaldjur smakar i stort sett bara just panering. Och tja. Det är ju lite att förstöra det goda. Tycker jag. Vill du ha mat som är stekt ska du istället leta efter rätter som heter ”blackened”. Med det i minnet är det bara att gå loss på menyerna och testa sig fram.
Överskattad
Vi börjar med den överskattade restaurangen först. Vårt hotell tipsar om Oceana Grill på andra sidan av French Quarter, som också får fina betyg på nätet. 4,4 på Google och 4,5 på TripAdvisor. Så vi går dit med höga förväntningar redan första kvällen. Men vänder när vi kommer fram och ser är det är lång kö för att få bord. Vi letar då reda på något annat.
Men vi återvänder för en sen lunch mot slutet av vårt besök i staden. Då är det inga köer. Vi provar att äta aligator till förrätt. Och det är inte så tokigt. Smakar som – håll i er – kyckling. På riktigt, faktiskt.
Men sedan gör jag missen att välja panerade skaldjur igen. Mycket mat. Men det är helt enkelt inte särskilt gott. Så Oceana Grill blir en besvikelse. Det är möjligt att vi bara hade otur i våra val, men det här är tyvärr ingen restaurang jag kan rekommendera utifrån våra erfarenheter.
Stekt alligator med sås.
Panerade skaldjur
Men det finns andra! Nu till de tre restauranger jag istället tycker är bättre. Jag har numrerat dem i den ordning som jag tycker att de kan rekommenderas. Med den bästa först:
1. Royal House
Här äter vi kvällsmat första kvällen i New Orleans. Restaurangen ligger på adressen 441 Royal Street. Det är i hörnet där Royal Street korsar St Louis Street. Restaurangen har betyg 4,2 på Google och 4,0 på TripAdvisor.
Jag beställer in ”Crawfish Etouffee”. Det är en cajun-kryddad gryta med vit ris. De kräftor som fiskas och äts här i Louisiana är röda sumpkräftor som också kallas louisianakräftor när de säljs i Sverige. Hemma kryddas de med dill. Det gör de inte här. Kräftstjärtarna är ”fried”, alltså panerade, men i det här sammanhanget gör det inget. Den bruna såsen ger smak åt anrättningen och paneringen gör skaldjursbitarna lite krispiga. Anders, min sambo, provar en avsmakningsmeny som bland annat innehåller en jambalaya med den kryddiga korven Andouille och kyckling.
Här äter vi också lunch sista dagen i Louisiana. Jag är inte så hungrig och väljer därför endast en förrätt: ”Crab Claws”. Krabbklorna har kokats i en sås baserad på citron, vitlök och smör och serveras med vitt bröd. Det är den maträtt som syns på bilden överst i inlägget. Det är det godaste jag ätit under vår knappa vecka i New Orleans.
2. Louisiana Pizza Kitchen
Den här pizzerian ligger vid French Market Place. Den har 4,4 i betyg på Google och 4,5 på TripAdvisor.
Här hamnar vi en kväll när vi tröttnat på all panerad mat. Det är lite rörigt eftersom både vår servitör och kökspersonalen är nya. De vet inte hur de tar sig in i det kylskåp där Coca Colan förvaras och vår yngste son får välja en annan dryck.
Men restaurangen är mysig och pizzorna är jättegoda.
3. Cafe Pontalba
Denna restaurang ligger centralt, precis vid Jackson Square och St Louis Cathedral, på adressen 546 St Peter. Det är i hörnet med Chartres Street. Den har 3,8 i betyg på Google och 3,5 på Tripadvisor.
Här äter vi ett par gånger. Bland annat provar jag en kryddig pasta med kräftstjärtar i början av vårt besök. Det smakar mycket bra. Miljön känns väldigt genuin.
En andra gång provar vi ”Po-boys”, mackor med panerade skaldjur (igen!) men de är inte så jättegoda. Så hoppa gärna över dem.
Det fick bli en runda till skogen idag. Till skogens skafferi. Svampskogen. Trattkantareller hittade vi. Och två gula kantareller. Det blev till en påse för frysen. Det passade ju bra eftersom jag plockade ut den sista till en svampsoppa i fredags. Så nu har vi en ny sista svamppåse i frysen. Det var nog sista rundan till svampskogen för i år. Som inte varit mycket till svampår.
På tal om Paris så är det alltid trevligt att ha vägarna förbi den franska huvudstaden. Och det där är en sak som är bra med att välja tåget för semestern. Att du får vägarna förbi olika städer på resan. Den här gången blev det alltså Paris som vi fick anledning att återuppleva för några timmar en sommarkväll i juli.
Vi hade lämnat det billiga och prisvärda Hôtel de la Cité Rougemont som jag valt för närheten till järnvägsstationen Paris Nord, varifrån vi skulle åka vidare mot Bryssel nästa dag, för att ge oss ut för att hitta något att äta.
Efter att ha stannat en stund för att studerna de galna scenerna på Paris gator efter den franska segern i kvartsfinalen i fotbolls-VM för herrar hamnade vi på Café le Brebant på adressen 32 Boulevard Poissonnière.
Jag valde att äta sniglar för första gången på många år. Kanske sedan 80-talet? Eller i vart fall sedan 90-talet. De smakade ungefär som jag mindes, men kunde gott ha kryddats med mer vitlök. Sedan slog jag till på hummer till huvudrätt. Billigt var det inte. Men gott.
En restaurang bland många i Paris. Trottoarservering. God mat utan att vara alldeles fantastiskt extraordinär. Trevlig miljö. Trevligt sällskap.
Kvällsmat i Paris.
Under mat, resa med ungdomar, resor, tåg, ungdomar
Det är snart två år sedan vi var där, men jag har just upptäckt att jag aldrig skrev ett separat inlägg om maten på Zanzibar. Så det kommer här:
Maten på Zanzibar är överlag god utan att vara något alldeles, alldeles extra. Kryddig men ofta lätt kryddad. Lite osalt. Be att få in salt om det inte redan finns på bordet. Vad gäller maten skiljer det sig mer mellan de olika restaurangerna och hotellen än mellan orterna. Ofta är maten internationell med rätter som pizza, pasta och hamburgare. Bland de inhemska rätterna finns lokala grytor och eller grillat med nån lokal sås.
Prova ”slippery lobster”!
Annars rekommenderas att prova skaldjursrätter och fisk. Gott och prisvärt är det skaldjur som säljs under namnet ”slippery lobster” eller ”rock lobster” (bilden ovan). Det senare namnet är nog egentligen fel eftersom det nog snarare är de kräftdjur som på Zanzibar säljs som ”lobster” (bilden nedan) som i resten av världen kallas ”rock lobster”. Dessa ser ut som hummer men har en slags spröt istället för klor. ”Slippery lobster” har ett helt annat utseende, är lite mindre men minst lika goda och betydligt billigare. Grillade skaldjur rekommenderas varmt!
Att vänta på maten
Var medveten om att många restauranger tillämpar principen att laga maten från grunden och att påbörja matlagningen först efter beställningen. Tänk därför på att du ofta kan behöva beställa maten en timme eller så i förväg. Det första hotellet vi bodde på tillämpade den principen. Sea View Lodge Boutique Hotel i Jambiani. Vi valde då ofta att beställa när vi. gick förbi restaurangen på väg från stranden på väg mot rummet.
Maten var då klar ungefär när vi själva var klara att äta. Första kvällen hade jag beställt grillad barracuda med kokosnötsås och när den väl kom in smakade den ljuvligt.
Vad kostar det att äta?
De flesta luncher och kvällsmål vi åt kostade runt 125 kr per person. Några gånger lyxade vi till med dyrare rätter som hummer, efterrätt eller så och då blev det så klart lite dyrare. Mellan målen tillkommer dryck och eventuella mellanmål efter smak och behov.
På den berömda restaurangen The Rock, som ligger på en liten, liten ö på ostkusten är det lite dyrare att äta men den rekommenderar jag ändå. På denna restaurang, som ligger på en liten, liten ö på ostkusten kan du beställa pasta med vaniljsås! Och det var faktiskt riktigt gott och inte alls efterrättigt, som man skulle kunna tro. Jag valde dock att fotografera en av de andra pastarätterna:
Färsk frukt
Detta är något du inte får missa! Alla goda färska frukter. Till frukost, som efterrätt eller som mellanmål. Själv är jag mycket förtjust i mango, de små bananerna (fick någon med kärnor i – har jag annars bara varit med om på Bali) och passionsfrukt.
När jag nu så här i efterhand går igenom mina matbilder från Zanzibar upptäcker jag att det är frukträtter som jag fotograferat mest av allt. Helst frukostar.
Gammaldags rustik inredning. Schnitzel med grön- och rosépepparsås (kanske innehöll den även vit- och svartpeppar). Till det stekt potatis. Genuint tyskt och mycket gott. Restaurang Töddenhoek i Münster.
Bil i Europa eller kryssning i Amerika?
Igår såg jag en fråga på Facebook i en grupp för personer som gillar att resa: ”Vad skulle ni välja? Att åka till LA eller Miami tre dagar och kryssning fyra till fem? Eller att bila i Europa tre veckor?”
Som frågan är ställd väljer jag helt klart att bila i Europa tre veckor. Om inte annat för att det blir en längre resa i tid. För långa resor i avstånd vill jag ännu hellre ha tillgång till just tid, än för kortare. Vi bilade i Europa sommaren 2016 så jag började titta på bilder från den resan. Och kom på att jag aldrig riktigt skrev något sammanfattande inlägg om den. Det tänkte jag göra. Men sånt tar tid.
Restaurang Töddenhoek i Münster ⭐️⭐️⭐️⭐️
Jag kom också på att även om jag skrev några ord då om Restaurang Töddenhoek i Münster så visade jag aldrig några bilder. Så jag tänkte att det får bli nu istället. Och om du nån gång ska ta dig från Stade i Tyskland till Gent i Belgien med bil, eller annars har vägarna förbi, och behöver ett trevligt lunchstopp på vägen så kan den här restaurangen rekommenderas. På Google får restaurangen 4,2 i betyg och på TripAdvisor 3,7. På Facebook är betyget 4,9. De som inte gillar stället verkar oftast vara måttligt förtjusta i traditionell tysk mat, som stor schnitzel och stekt potatis. Och gillar du inte sånt ska du inte äta här. Det är helt klart. Någon var missnöjd med servicen men det var inget vi reagerade på. Tvärt om tyckte vi att det var ett mysigt ställe. Runt fyra stjärnor är ett helt rimligt betyg.
Andra universitetsstaden
Staden Münster är annars en stor universitetsstad. Tysklands andra efter Hamburg. Säkert är det en av orsakerna till att den även är känd som cykelstad. Och det är inget hittepå. Cyklar syns i mängder överallt. Staden är också känd för att freden efter det trettioåriga kriget slöts här. Och för sin medeltida historia.
Smaken av varma hjortron som möter kall men smältande vaniljglass är den närmast perfekta avslutningen på en dag i Abisko nationalpark. Och också avslut på en fantastisk middag med utsikt över Torne träsk. Vi har tidigare på dagen vandrat en och en halv mil och jag tycker att jag därmed förtjänat detta.
STF:s fjällstation
Vi befinner oss på restaurang Kungsleden i STF:s fjällstation i Abisko. Träbord, blåa pinnstolar och tavlor med fjällmotiv. Men den vackraste tavlan är ändå fönstren med vyn över den plats där Abiskojokk rinner ut i den blåa sjö som är fjällvärldens största och Sveriges sjunde i storlek och andra i djup. Torne träsk. När måltiden är över börjar solnedgången skymta bakom fjället Slåttatjåkka och det är också en minst sagt vacker syn.
Boka i förväg
Det är ingen stor matsal och det är många vandrare och andra naturälskare på besök här, så du gör klokt i att boka bord i förväg. Fixa det gärna redan vid frukost eller när du just anlänt med tåget vid lunchtid.
Långt borta
Det är en nordkalottenljus augustikväll 2017 och jag har ätit kalixlöjrom till förrätt och fjällröding till varmrätt. Relativt lokala råvaror och restaurangen använder sig och serverar dessutom mycket KRAV-märkt. Fantastiska smaker. Det är riktig gourmetmat som serveras här, nästan så långt bort från världen som du kan komma i vårt land. På ett vandrarhem! Ända uppe i Arktis. Här är du nämligen norr om Polcirkeln med bred marginal.
Fler restauranger
Det här är ändå inte den enda gourmetrestaurangen i Kirunas fjällvärld. Tvärtom. Jag har själv besökt flera: Ishotellets restaurang, Björklidens restaurang Lapporten och Rikgsgränsens finrestaurang, som alla finns i samma kommun.
Dyrt
Smakar det så kostar det. För ja, det är dyrt. Vi äter alla fyra i familjen tre rätter var, varav ett av barnen har valt barnmeny med köttbullar och glass utöver löjrommen till förrätt. I övrigt har vi kombinerat ihop från den vanliga a la carte menyn. Och det kostar. Men det är det värt! Dock är det inte alls lika dyrt som på ishotellet, ändå. Här på turiststationen finns som alternativ en dagens trerättersmeny som du också har att välja på. Olika rätter olika kvällar. Jag provade dagens trerätters kvällen innan. Den kvällen bestod menyn av skaldjurssallad, renkött och glass med bär. Det smakade också mycket bra.
Extra lyxigt
Men både löjrom, röding och hjortron, som jag ätit den här kvällen: Det är verkligen något extra det. Något extra lyxigt som smakar Arktis!
Idag har vi hittat årets första trattkantareller. Det måste nästan vara rekordtidigt?
Om du googlar på trattkantarell så kommer du att kunna läsa att den hittas från september till november. Men i min kalender står det fortfarande augusti. Ändå hittade vi en hel del teattisar idag när vi var på jakt efter nya svampmarker.
Förra veckan hittade vi en hel del gula kantareller på ett ställe vi kännt till i flera år. Idag återvände vi och hittade några till, som vuxit som svamoar ur jorden.
Sedan körde vi vidare i jakt på ny svampskog. Vi har nämligen just inga fler bra ställen längre.
Första skogsvägen vi tog in på resulterade i att vi hittade en fin, spegelblank insjö. Men ingen svamp. Vi hittade inte ens något bra ställe att parkera bilen.
Nästa skogsväg vi försökte med gav bättre utdelning. Till att börja med hittade vi en plats att ställa ifrån oss bilen.
Och jag blev riktigt förvånad när jag hittade de första trattisarna! Men vi hittade gula kantareller också. Rätt som det var började det pska och vi fick skynda oss hem. På väg tillbaka till bilen såg vi några små grodor. På vägen hem smattrade regnet mot framrutan så att det knappt gick att se vägen. Den medhavda matsäcken åt vi på altanen hemma.
Några timmar senare återvände vi och hittade mer svamp. Sammanlagt fick vi ihop till ungefär ett och ett halvt durkslag. Det räckte till både kvällsmackor och en liten påse till frysen.
Så om du bor i Blekinge är det inte för tidigt att ge dig ut i skogen på jakt efter trattkantareller!
Jag läste ett inlägg om Luke’s Lobster idag. Kom då att tänka på när vi förra höstlovet åt hummer i korvbröd under Brooklynbron. Var säker på att jag bloggat om det så jag googlade men hittade inget inlägg. Blandar väl ihop det med att jag pratade om stället i min film om New York på höstlovet? Nåväl, då skriver jag väl nu, tänker jag.
Vi hade promenerat från Manhattan till Brooklyn, över just Brooklynbron när vi slog oss ner vid ett bord på Luke’s Lobster under samma bro. Vi beställde var sin ”Lobster roll” som de kallar sin hummer i korvbröd.
Jag gillade den skarpt! Anton, som då snart skulle fylla 13 år gillade den också. Anders gillade den sådär och Albin som då skulle fylla 11 år bara några dagar senare gillade den inte alls. Men som sagt, jag tyckte att det smakade jättegott och tycker absolut att du ska prova att äta hummer i korvbröd på någon av snabbmatskedjan restauranger när du är i New York.
Av min bror och svägerska fick vi en hemlig överraskningsutflykt i födelsedagspresent. I förrgår var det dags att lösa in värdekupongen. Vill du gissa resmålet? Då sätter vi oss tillrätta i ett tåg som inte längre går på ett spår som inte längre är. Och reser mot okänt mål. Nu är det dags att ställa frågan: ”Vart är vi på väg?”
10 poängsnivån
Vi reser från nordlig handelsplats där föregångaren till tre kronors efterträdare brann innan stockholmsflytten. Vi reser till ett land varken norr eller söder om, där fyra dåliga, små öar är förbundna med spänger.
8 poängsnivån
Frisk och kry och välmående 100 kvadratmeter som står på rad på den östligaste udden i dessa trakter där fastighetsmagnaten har sommarnöje.
6 poängsnivån
Där vägen slutar och havet börjar ligger idyllen som länge varit sommarnöje för de välbeställda från den forna textilstad som fått smeknamn efter den kinesiska huvudstaden.
4 poängsnivån
Tänk på den båt som Noak byggde på en holme, i ett smalt vatten, som öppnar sig mot vidare vatten i båda ändar.
2 poängsnivån
Småbåtshamn och hotell finns på denna sunda ark-ö. Fast tvärt om.
Avslutningsvis vill jag tacka för denna fina utflykt med snittar, bubbel och middag i vacker skärgårdsmiljö!
Och jag gissar att du har gissat resmålet vid det här laget?
Under gissa, mat, natur, resor, vackra platser
Har du också sett läckra bilder från Zanzibar föreställande en liten, liten ö med ett litet, litet hus i det stora, stora och turkosa havet? Men visste du att det är en restaurang? Det visste inte jag, men jag fick tipset på Twitter av Ann-Louise Björnsson. Jag och min familj var där och åt idag. Ett häftigt ställe, men det är några saker du bör veta:
1. Tänk på tidvattnet
Antagligen vill du se ön när den är just en ö. I så fall bör du välja en tidpunkt när tidvattnet är högt. Men tänk då på att ha på dig ganska korta shorts eller kort klänning/kjol om du inte vill få blöta kläder.Tidpunkten för hög- och lågvatten varierar med månens faser men fråga inte mig hur du räknar ut det själv. Som tur är finns det info på nätet som du kan kolla. Se länken ovan. Eller googla på ”tides Zanzibar”.
Bilden ovan är fotograferad när vi kom vid lunch idag, en timme efter högsta högvattnet som då, klockan 11 varit 2,8 meter. Tre timmar efter högvattnet och två timmar efter att vi kom var vattnet borta.
2. Välj en solig tidpunkt
Kolla väderprognosen och även tidpunkten för solens nedgång. Om du vill se ön i solljus.
3. Boka i förväg
Restaurangen The Rock har en sida på nätet där du kan boka i förväg. Sidan är lite förvirrande kring tider och lediga bord men det verkar som att de har fasta tider. När jag bokade i går kväll såg det ut som att de endast hade flera bord för två personer lediga vid 12-tiden så jag valde att klicka på det och angav sedan under övrig info att vi föredrog ett bord för fyra men annars kunde ta två bord för två. Vi fick ett bord för fyra.
Boka med lite marginal. Bokningen är inte klar innan du fått en bekräftelse per mejl.
4. Transporten dit
Med bekräftelsen fick vi ett erbjudande om att de kunde ordna tranfern dit. Då de skulle ha 30 dollar för resan tur och retur från Jambiani och vårt hotell tidigare angett priset 40 dollar nappade jag på restaurangens erbjudande.
Vi betalade kontant till chauffören när vi kom tillbaka till hotellet och gav honom då 5 extra dollar i dricks.
5. Det är lite dyrt
Det är lite dyrare att äta här än på de flesta andra matställen på Zanzibar, men så är det när ett ställe har lite ikonstatus.
Förrätterna kostar mellan 16 och 18 dollar. Pastarätterna varierar från 17 till 19 dollar. Huvudrätterna kostar mellan 18 och 55 dollar och efterrätter finns det fyra för åtta dollar styck.
Vi åt pasta. Anders provade gnocci med vanilj i såsen. Det smakade faktiskt gott! Sen blev det vanilj till eftertätt för oss andra. I form av glass, med eller utan frukt.
6. Kolla notan noga
När jag skulle betala summerade kyparen snabbt från de skrivna lappar som låg på vårt bord.
Efter det att jag betalat kom vi att prata om ifall taxin var betald på notan eller inte. Det hade varit något oklart vid bokningen hur taxin skulle betalas. Jag frågade nu, men kyparen förstod inte min fråga. Så jag bad om att få in den specifierade notan.
Det tog en väldig tid. Sedan kom kyparen tillbaka och redogjorde för att både två drinkar som vi varken beställt eller fått och en kopp te som jag i och för sig beställt men som aldrig serverats, av misstag hamnat på notan. Jag fick tillbaka 18 dollar och då stämde notan plötsligt betydligt bättre med det jag överslagsräknat fram.
Jag vet ju inte om detta var en engångsgrej men jag vill ändå tipsa om att du bör be om en specifierad nota och kolla den noga.
7. Betala med kreditkort
Det framgår inte vad jag kunnat hitta på deras hemsida men det går bra att betala med kort. De tar både VISA och Mastercard men lägger på 5% på priset när du betalar med kort.
Med dessa sju punkter i åtanke tycker jag absolut att du bör besöka The Rock. Det är verkligen en läcker plats!
Under mat, resor, vackra platser
Alltid lär du dig någoting nytt när du är på resa. Den här gången lärde jag mig bland annat vad kantareller heter på tyska.
Jag visste inte alls att kantareller är minst liks populära i Tyskland som här hemma. Men så verkar det vara.
Jag åt kantareller inte mindre än tre gånger på vår resa genom Europa. Första gången var på en vägkrog i Österrike. Där pekade jag på en slags potatisbakelser med kantarellsås, som var en av de rätter som fanns att välja på.
Andra gången var på en restaurang i Bad Sulza. Där hade de en insticksmeny med anledning av att det var säsong för pfifferlinge. Jag googlade ordet och fick fram bilder på just kantareller. Jag åt dem ihop med schnitzel den gången.
Även i Greifswald hade en restaurang en särskild insticksmeny för rätter med pfifferlinge. Där valde jag potatissoppa med kantareller på.
Kantareller – lika goda i Tyskland som i Sverige. Där ser man.
Sammanfatta månaden som gick här i bloggen? Funkar det? Kommer jag att komma ihåg och orka varje månad? Vem vet? Men nu gör jag ett försök! Och jag gör det i form av att plocka ut sju höjdpunkter. Till att börja med från april 2016.
1. Bästa resan
April månad inledde jag och min familj i Lapplandsfjällen. I Björkliden närmare bestämt. Det är en av Sveriges riktigt klassiska turistorter. En av de där som blev till därför att vackra scenerier fanns där järnvägen dragits fram. I det här fallet talar vi om Malmbanan som du säkert vet byggdes för malmtransporter från Kiruna till den isfria hamnen i Narvik, Norge. Från Björkliden har du utsikt mot Lapporten. Under resan passade jag också på att öva mig på att klippa film för Instagram.
2. Mitt bästa YouTube-klipp någonsin
På resan hem ifrån fjällen fortsatte jag öva mig på att filma och klippa. Det blev till mitt bästa YouTube-klipp någonsin. I tre veckor var det både mitt enda och mitt bästa klipp på YouTube. Men sedan ett par dagar är det bara det bästa. Jag är alltså nybörjare och detta klipp har bara fått 50 visningar. Intressant är att i stort sett samma klipp som jag publicerade på den här bloggens Facebook-sida fått över 700 visningar…
.
3. Bästa bilden på Instagram
April månads mest gillade av mina bilder på Instagram blev en tidig gryningsbild föreställande den där eken som står på en åker strax bortom Gammalstorp i Sölvesborgs kommun.
4. Bästa föreläsningen
Att föreläsa är inget jag är helt bekväm med. Men i april har jag ett par gånger pratat om en vattenkris som jag hade att hantera på jobbet i somras och dessutom pratat om några andra saker. Bästa föreläsningen var nog den jag höll i Stockholm, den som var den sista i ordningen om Everödshändelsen och när publiken var mindre till antalet. Det var den dagen jag också hann ett varv förbi körsbärsträden i Kungsträdgården.
5. Bästa trandansen
Vid Pulken i Kristianstad finns den bästa trandansen här omkring. Den kunde skådas, och kan skådas varje år vid månadsskiftet mars-april. Vi var där en bit in i april när den största flyttkarusellen var överstökad för i år. Jag provade att fotografera fåglarna med iPhone genom en kikare.
6. Bästa videkissarna
De fotograferade jag vid naturum i Kristianstad.
7. Bästa festen
Bästa festen i april var som varje år Valborg. Den här gången var det vår tur att vara värd. Efter elden blev det kladdkaka till dessert.
#65 i #blogg100
Under instagram, mat, personligt, resor, sociala media, twitter
Idag har jag bakat kladdkaka. Jag utgick från ett recept som jag hittade på nätet. I kväll är det Valborg och i år är det vår tur att stå för värdskapet. Kladdkakan ska serveras med både vispgrädde och vaniljglass som efterrätt efter middag, körsång, vårtal av Sven Melander och majbrasa här i Karlshamn.
Vi är tre familjer som turas om att vara värdfamilj för Valborg. Egentligen var det vår tur förra året men då smet vi iväg till England för en långweekend i London och Liverpool. Men i år blev det en vanlig korthelg istället för en lång. Och turen är vår. Nu när det är tur att det är vår. De andra kommer strax.
Stefan och Uffe har vi känt sedan 1988 då de flyttade till Luleå för att plugga samtidigt som min oäkta hälft som då ännu inte hunnit bli det. Jeanette och Camilla lärde vi känna ungefär tio år senare när vi flyttade till Karlshamn. Även om de andra två familjerna inte bor i Karlahamn så bor de i alla fall i närområdet. Deras respektive barn har vi känt sedan de föddes 2004. Två par tvillingar som kom samma sommar. Att vi turas om att ha Valborg är sedan gammalt. Jag vet inte om någon minns när det började?
Och idag har jag alltså gjort kladdkaka. Till det ursprungliga receptet la jag macadamianötter som jag la ovanpå kaksmeten innan kakan åkte in i ugnen. Sen tyckte jag att chokladkrämen blev för bitter. Kanske för att jag utgick från 70 procentig choklad (”pocenten, Helge!”) så jag drygade ut den med både smör och honung så att den blev lite lenare. Innan jag la på chokladkrämen delade jag kladdkakan i 12 delar för att ha detta gjort i förväg. Sist la jag på färska köpehallon med citronmeliss från våra egna rabatter här hemma. Nu är det bara att hoppas att kakan blev god. Resten av matlagningen återstår till största delen, men det blir nog bra det också, får vi hoppas.
Idag fyller också en mycket speciell person år. Du vet kanske vem det är? Just det! Min lillebror. Honom har jag grattat på Facebook och önskat honom en fin Valborg. Och detsamma önskar jag dig och alla andra!
Uppdatering 1 maj: Det hade varit smartare att dela i bitar direkt efter att chokladkrämen lagts på, dekorera bitarna direkt och kanske lossa lite på dem någon gång under tiden som chokladkrämen stelnade. Som det nu blev så blev tårtbitarna ganska kvaddade…
#61 i #blogg100
Under Karlshamn, livet, mat, personligt, resor
I veckan såg jag i mitt flöde av bilder på Instagram att man kan göra saft av syrener. Jag googlade och idag har jag själv testat. Nu ska saften stå i kylskåpet och dra i tre dagar så jag väntar fortfarande på slutresultatet.
Egentligen är temat på veckans fototriss ”ätbart” och inte ”drickbart” men jag tänker att det kan vara nära nog. :)
Fototriss finns nu för övrigt också på Instagram som @fototriss.
Salladsblad med mest ruccola, päron, västerbottenost, granatäpple och rostade hasselnötter. Mums!
Under mat
 |
| Gissa! |
Endast i Sverige? Kan du gissa maträtten?
Under mat
