Little India är namnet på ett distrikt men också på en tunnelbanestation i Singapore. Redan när vi kliver av tunnelbanevagnen får vi en känsla av varför området heter som det gör.
Det är nämligen alldeles uppenbart att den etniska sammansättningen är annorlunda mot resten av Singapore. Betydligt mer indisk och mindre kinesisk.
Läget
Little India är också känt under namnet Tekka i det indiska-singaporska folkgrupoen. Området ligger öster om Singapore-floden ungefär 20 minuter norrut med tunnelbana från Bayfront, där vårt hotell ligger.
Det är min bror och svägerska som har befället över ressällskapet den här kvällen. Det är de som har föreslagit att vi ska åka hit för att äta, det är också de som har koll och leder trupperna. Det är avkopplande att bara hänga på, iakkta och fotografera.
Indisk stämning
Direkt utanför tunnelbanestationer sitter flera grupper indiska kvinnor klädda i vackra saris på en gräsmatta. Varför de sitter där är för mig något oklart men de bidrar helt klart till den indiska stämningen.
Vi går över en gata med girlanger över och passerar sedan förbi ett antal affärer som säljer grönsaker respektive blomsterkransar. Varorna ligger uppstaplade på bord som går ut mot trottoaren utanför affärerna på ett sätt som gör att de liknar marknadsstånd. Atmosfären är lätt exotisk.
Little India är egentligen inte det ursprungliga området för indier i Singapore, från den tiden då staden var ras-segregerad enligt lag. Indierna kom med tiden att flytta sig längre norr ut när fastighetspriserna steg i deras ursprungliga område, och så hamnade stora delar av folkgruppen där den är idag. Men segregationen är inte på något sätt total numera. Också här bor en blandning av människor. Det är bara det att tyngdpunkten är en annan.
Husen i området
Längs med den breda gatan Serangoon Road ligger färgglada tvåvåningshus. Det är sådana hus som dominerar hela området, men här finns också några flervåningshus, några p-hus och några höghus. Och vi passerar också ett tempel som skymtas bakom ett högt plank. Sri Veeramakaliamman-templet, som det heter, är tillägnad den hinduiska gudinnan Kali. Men vi nöjer oss med att passera förbi i vår jakt efter någonstans att äta.
Restaurangen där vi äter
Vi kommer snart till en gata med flera restauranger. Vi väljer att gå in på en restaurang som har dörr. Det är också ett kriterium. Det visar sig vara en trevlig nepalesisk-indisk restaurang som heter Gurkha Palace. På väggarna hönger tavlor med vyer från Mount Everest.
Vi frågar om de har ett bord ledigt för åtta personer, trots att vi kan se att de egentligen inte har det. Men det går att lösa! Personalen börjar genast omorganisera och flytta runt övriga sällskap i den lilla lokalen tills det finns ett bord med åtta platser ledigt i mitten av rummet.
Vi äter först någon slags bröd med dipp. Jag tar sedan en nepalesisk kycklingrätt. Det smakar mycket gott, även om jag hade önskat en sås till som inte var alls så stark som den som serverades.
Medan vi äter öppnar sig himlen och ett tropiskt regn börjar falla över staden. En blixt slår ner alldeles nära. Åskknallen kommer i samma ögoblick som skenet från blixten.
Min mango-lassi (smothie med yoghurt som bas), som jag valt som dryck till maten, kommer lagom till att vi alla ätit upp. Men den smakar i alla fall väldigt gott och jag har tidigare lurat till mig lite vatten från en av mina söner att dricka till maten.
Har du vägarna förbi, kan jag rekommendera den här restaurangen.
Regnat står, som sagt, som spön. Vi försöker få tag på en taxi, men inga finns lediga just nu. Men vi har tur ändå. Lagom till det är dags för oss att lämna restaurangen har regnet nästan upphört och vi tar oss tillbaka till hotellet utan att bli allt för blöta.
Grönsaker till försäljning.
Människor passerar Serangoon Road på ett övergångsställe.
Vi passerar ett hus med en väggmålning.
Dekoration på en vägg utanför templet.
God kycklingrätt med nepalesiskt ursprung.
Trattkantarell heter Craterellus tubaeformis på latin. Visst är det lite kul? Ganska tubformad är den ju. 
Det är snart två år sedan vi var där, men jag har just upptäckt att jag aldrig skrev ett separat inlägg om maten på Zanzibar. Så det kommer här:
Visst är det möjligt att som privatperson kompensera sina flygresor genom vi-skogen. 
