Category Archives: barn

Roadtrip i Europa med barn – undvik dessa 5 misstag


Att göra en lång roadtrip i egen bil genom Europa kan låta som en fantastisk lockelse. Friheten. Alla ställen du kan nå med bil men som är svåra att nå med kollektiva färdmedel. Slippa strulet med att hyra bil. Och Europa som är så fullt av spännande och vackra platser! Men barnen? Barn gillar ju sällan att åka bil långt? Vilka misstag ska du undvika? Här är min lista med de fem viktigaste:

1. Undvik för långa etapper
Den 26 juni gav vi oss iväg på en roadtrip på 650 mil som varade i tre och en halv vecka. Det blev en fantastisk resa med massor av spännande stopp för både barnen och de vuxna. Men så här i efterhand borde vi antingen gjort resan kortare eller tagit mer tid på oss. Fyra till fem veckor hade nog varit mer lagom för den resan vi gjorde. Inte minst mot bakgrund av att vi hade barn med oss i baksätet.

Att reseplaneringen blev för ambitiös har flera orsaker. En är att jag som planerar har lätt för att bli för ambitiös. Men en annan är att Google Maps visade sig ge alldeles för optimistiska tidsberäkningar för varje deletapp längs hela resan. Jag hade ändå lagt på tid i mina beräkningar för att jag vet att det ofta är så med Google Maps, men jag hade behövt lägga på mer. Har du då deletapper på över 70 mil, som vi hade vid ett par tillfällen, och i princip hela dagen är beräknad för resan inklusive lunchstopp, gör det jättestor skillnad om etappen inleds med att du fastnar en timme i kö vid ett vägarbete. Något som hände oss på etappen från Gent i Belgien till Nantes i Frankrike. Ett råd är alltså att inte ta till för långa etapper. Sedan vet jag att många gör tvärtom. I princip kör i ett sträck, inklusive natten, på vägen ner och/eller på vägen upp och låter barnen och den vuxna som för tillfället inte kör sova i bilen. Personligen tycker jag att det låter ännu jobbigare för alla inblandade.

2. Undvik för många kördagar i rad
Det här är ett råd på samma tema som ovan. Om du trycker in väldigt många, för många, mil på få dagar, och dessutom följer rådet ovan blir det lätt så att varje dag blir en kördag. Det funkar inte. För oss fungerade det att ha flera kördagar i rad men inte hur länge som helst. På nerresan började vi med att köra Karlshamn – Stade – Gent – Nantes – La Rochelle. Det var tänkt att vi skulle stanna en natt på varje ställe och sedan ha tre nätter i Biarritz men vi valde i verkligheten att ta två nätter i La Rochelle och två i Biarritz. Det hade blivit för jobbigt med fem långa kördagar i rad. Fyra fungerade nätt och jämt.

3. Undvik att välja resmål och aktiviteter bara för de vuxna
Det här hade jag så klart tänkt på. Bland annat hade jag valt stoppet i Nantes just för att där finns ett museum med en mekanisk jätteelefant. Själva guidningen i muséet blev inte så jätteroligt för barnen som jag hoppats eftersom guidningen var på franska och ganska långrandig. Men att åka på elefanten tyckte de var häftigt. I Biarritz besökte vi bland annat ett akvarium. Och i Monaco ett zoo (som kanske inte kändes så jätteroligt ur djurens synvinkel men som våra barn uppskattade). Våra barn som då var 10 och 12 år gamla är intresserade av geografi, språk, historia och natur så mycket av det vi vuxna vill se intresserar även barnen. Dessutom tycker vi alla om att promenera och vandra. Även om barnen oftast pratar om digitala spel och filmer med varandra snarare än resmålet när vi går. Det är så klart okej att de gör så.


Vi hade också valt att lägga fem dagar i rad på ett resmål vid havet (Menton) eftersom barnen gillar att bada.

Det kan också vara en fördel om även barnen får vara med och önska resmål. 12-åringen hade varit med och önskat ”mycket Frankrike” eftersom han skulle börja läsa franska i skolan till hösten. Båda pojkarna ”samlar på länder” och var glada för att vi prickade in flera nya länder för dem på resan varav ett par lilleputtar.

4. Undvik att ha alla eller inga nätter inbokade i förväg
Som jag nämnde innan så ändrade vi lite i planeringen efterhand. Det är nästan nödvändigt att kunna göra det. Särskilt när du reser just med barn. Saker händer efterhand som påverkar hur hela familjen vill göra framåt.

Men att inte ha några nätter alls inbokade fungerar inte riktigt heller. Även om den som sitter bredvid i bilen kan leta och boka på nätet efterhand så är det inte alltid så lätt att hitta passande boenden efterhand. Vi såg till att hela tiden ha boende bokat innan vi gav oss iväg till nästa resmål men bokade oftast först kvällen innan. Det enda vi hade bokat när vi gav oss av hemifrån var fem nätter i Menton, på franska rivieran, och två nätter vid den italienska alpsjön Lago di Braies (översta bilden). I efterhand kan jag se att det hade varit skönt om vi haft fler nätter bokade i förväg. Ju längre in vi kom i juli, desto svårare blev det att hitta bra boenden. På ön Rügen i norra Tyskland slutade det med att vi hamnade på ett dyrt lyxhotell. I och för sig en förstklassig avslutning på resan som uppskattades mycket av just barnen. :)

5. Undvik att barnen sitter sysslolösa i bilen
Olika mycket anlag för åksjuka gör att barn i olika grad klarar att spela spel, läsa och se på film i bil. Men om inte det funkar kanske de kan lyssna på sagor och andra berättelser? Och så får man inte glömma bort olika lekar som man kan leka tillsammans i bilen utan vare sig spelplan eller pjäser. Vi brukar tävla om vem som först ser ett djur (fåglar och människor räknas oftast inte – viktigt att reglerna klargörs i förväg). Vi har också en lek som heter ”jag tänker på ett ställe”. Det ska då vara en plats där alla fyra varit tillsammans och de som ska gissa får ställa frågor som har ”ja” eller ”nej” som svar och gissa tills någon gissat rätt. En tredje lek är att man turas om att säga en stad / stad eller land / geografiska namn inklusive floder, sjöar, hav och berg och där näst i tur måste säga att namn som börjar på den bokstav som det föregående namnet slutar med. Varje geografiskt namn får bara användas en gång under samma lekomgång. Att jag läste högt om resmålen vi var på väg till fungerade också ibland. Man får prova sig fram men sysslolösa barn är inga roliga medpassagerare. (”Är vi framme snart”, var femte minut kan göra vem som helst tokig – undviks endast genom just sysselsättning.)


Stade i tyskland valde vi för att den är vänort till Karlshamn, där vi bor.


En liten godismuta är aldrig fel. Här i Gent, Belgien.


Lilleputtländer är roliga! Här Andorra.


Och här San Marino.

2 kommentarer

Filed under barn, resa med barn, resor

När du reser bort fångar du tiden

Jag sitter på pågatåget på väg hem till Karlshamn. På tisdagarna åker jag hem tidigare för att ta minstingen till hans fotbollsträning. Det regnar utanför fönstren. Vattendroppar på rutorna. Var är vi? Redan i Mörrum? Det känns som om tiden rinner som sand mellan mina fingrar. Vardagens pendlingsresor förmår inte fånga tiden.  En avbrotten i vardagen däremot. När jag reser till nya platser. Då blir jag nyfiken. Då står tiden still. Då blir jag pigg och orkar lite till. Som det heter i sången.

Inget fungerar så bra som resor till platser du aldrig förut varit på om du verkligen vill känna att du tar till vara på tiden. Du känner att du lever. Att du är. Att du är där. Och då.

Och minnena. Minnena! Du minns mer från en enda dag i lagunen på Aitutaki i början av september 2001 än av en hel vardagsmånad här hemma. Du minns det turkosa vattnet och de vackra öarna med kokospalmer och vit sand. Du minns utflyktbåtens kapten som kallar sig Captain Cook men antagligen heter något helt annat. Du minns lunchstoppet och kaptenen med rastaflätorna på grannbåten som rengjorde ugnsplåtarna dykandes under vattnet. Du minns snorklingen med fiskar i glada färger och hur ni fotograferade varandra med den då nya undervattenskameran. Och ön som heter One Foot Island och som har en egen stämpel att sätta i passet för den som vill. Och du minns karavanen av medresenärer som vadar genom vattnet till nästa ö. Och…

Och du minns mer från ett par dagar i Sevilla sommaren 2015 än från två månader här hemma. Du minns poolen på hotellets tak och stadsmuren nedanför. Du minns palatset Alcazar och tjurfäktningsarenan. Du minns hur kuskarna vid katedralen hällde vatten på hästarna och varandra i hettan. Och restaurangerna som sprayade vattendimma över gästerna för svalka. Och du minns hur ni åkte häst och vagn genom staden när den blå timmen var slagen och hettan var mer uthärdlig för både människor och djur. Du minns en ros, kanske var den röd i månens sken?

Men jag tycker om tisdagskvällarna i vardagen också. Det är skönt att komma hem tidigt även om jag måste jobba ikapp andra kvällar i veckan. Och det är mysigt att gå med Albin till fotbollsträningen och prata om det ena och det andra. Jag frågar om han minns när vi åkte häst och vagn i Sevilla. Det gör han. Jag undrar om han minns något särskilt från åkturen. Ja, det gör han, det med. Han pratar om det vita tornet som vi åkte förbi. 

Sedan, på tal om djur och resor, pratar vi om dromedaren som vi red på i Egypten. Albin minns att dromedaren hette Doctor Alban. Den gången var Albin knappt fem år. Nu är han elva. Minnena från resorna stannar kvar. Länge.

Och visst minns väl du också dina resor bättre än alla vardagarna?

Ovan: Torre del Oro, på en något skakig bild fotograferad från hästdragen vagn i Sevilla.

6 kommentarer

Filed under barn, livet, resor

Om kräm på svarta oliver och annat smått och (o)gott

Idag på lunchen på jobbet kom vi att prata om skolmat. Ett samtal som så småningom fick mig att minnas en historia om kräm på svarta oliver som jag fått återberättad för mig.

Jag minns hur jag på lågstadiet gömde matresterna i engångsmuggen för att slippa äta upp. Jo, vi hade engångsmuggar! Och plasttallrikar och orangea plaststolar. Det var en ny och modern skola. Då. På 70-talet. Jag minns också hur jag på högstadiet inte längre hade engångsmuggar som utväg utan istället satt kvar tills lektionen började efter lunch. Då var de ju tvungna att släppa iväg mig även om jag inte ätit upp.

Vi kom på lunchen att prata om knäckebröd som alternativ i skolmatsalen. Jag berättade då om min elvaåring som häromveckan undrade över svälten i världen: ”Varför kan vi inte bara skicka mat till dem som inte har?” – tankepaus – ”Eller knäckebröd?”

Själv åt jag mig ofta mätt på knäckebröd i skolan. Jo, jag var kräsen med mat som barn. Med den bakgrunden kan du förstå att jag aldrig gillat idén att vi räddar miljön genom att äta upp maten. Jag tänker istället att vi räddar miljön genom att inte handla hem mer mat än vi lätt kan äta upp. (Tyvärr har jag lätt för att äta gott men det är en annan historia.)

Vi pratade vidare om sånt barn gillar och inte gillar och kom in på ämnet oliver. Kommunens kommunikationschef berättade då om när hon som ung gäst på en fransk fest öste upp svarta oliver på tallriken i tron att det var vindruvor. Hon höll god min och åt upp och mot slutet av högen började hon till och med nästan att gilla dem. Innan hade hon bara ätit sådana där gröna oliver med rött i.

När hon berättat det kom jag att tänka på min morfar som inte lever längre. En gång hade en släkting handlat åt honom och fyllt på med lite av varje i kylskåpet. Om burken med oliver ska min morfar senare ha uttalat : ”De där svarta. Det var ena beska bär. Men jag kokte kräm på dem med mycket socker i och då gick de ner.” När han sedan fick veta att det var oliver han kokt kräm på ska han ha tyckt han att det var ganska pinsamt. Han visste ju mycket väl vad oliver var! men också han hade bara sett gröna oliver innan.

Sådär är det när vi ställs inför det okända. Det erbjuder nya möjligheter.

6 kommentarer

Filed under barn, Kristianstad, personligt, resor

En film från New York och dessutom födelsedag 

Alltså. Jag har ägnat nästan hela helgen åt att klippa ihop en 12 minuter lång film från New York. Ändå blev det så här taffligt. Jag både filmar och klipper i mobilen.

Vid ett tillfälle imorse ändrade plötsligt iMovie om hela filmen. La in två sekunder svart ruta i slutet av alla klipp och såg till att alla ljudspåren hoppade runt. Jag ägnade flera timmar bara åt att ställa tillrätta efter det.

Annars har vi ägnat dagen åt att fira Albins 11-årsdag.

8 kommentarer

Filed under barn, film, livet, resor, YouTube

Är sömnlösheten min 50-årskris?

Plötsligt, som en blixt från en klar himmel, har jag de senaste dagarna fått sömnproblem på ett sätt som jag aldrig haft förut. Jag undrar om det här är min 50-årskris?

Nyss publicerade jag ett inlägg på mitt personliga konto på Facebook med en annan variant av bilden ovan, men med mer himmel ovanför solen. Jag skrev: ”Den här bilden hittade jag precis i min padda. Fotograferade den från morgontåget den 26 september. Vet inte varför jag inte publicerade den på Instagram den dagen. Kanske tyckte jag att där redan fanns för många liknande bilder på mitt konto där?

Vet inte heller varför jag idag, en lördagsmorgon, vaknar före klockan fem utan att kunna somna om. Natten till igår sov jag i alla fall mycket gott och hoppas att den här sömnoredan snart får ett slut.”

Skriver inte så jätteofta egna inlägg på Facebook annnars men i förrgår gjorde jag det också: ”Nu har väckarklockan ringt utan att jag kunnat sova en blund på hela natten. Har aldrig hänt förut.

Nån gång ska vara den första.”

Vad beror denna sömnlöshet på? Jag vet vilka tankar det är som far runt i huvudet när jag inte sover, men förstår inte varför dessa tankar håller mig vaken i så hög utsträckning. Förstår inte alls vad som händer. Förändringar planeras på jobbet. Mina pojkar växer upp och ställs inför nya utmaningar på livets resa. Allting flyter inte alltid på friltionsfritt. Men det där är inget nytt. Jag har i och för sig haft ett ovanligt lätt liv, tror jag, med ovanligt få motgångar och är kanske just därför inte världsmästare på att hantera dem när de ändå någon gång inträffar. Men ändå. Det som nu händer borde inte göra mig sömnlös, tycker jag.

Normalt somnar jag kanske inom en halvtimme. Jag har svårt att somna ibland men det brukar handla om en eller ett par timmar innan jag somnar. Har aldrig varit en hel natt förut. Jag är normalt morgontrött så därför tycker jag nästan att det är ännu märkligare att jag vaknar före klockan fem på morgonen en lördag utan att kunna somna om. Konsekvenserna av några missade timmars sömn en lördagsmorgon lär dock inte vara alls i nivå med en hel sömnlös natt. Nåväl.

I början av nästa år fyller jag 50 år. Min förstfödde blir innan dess tonåring. På jobbet har jag nu varit i fem år. Jag har redan från början lovat mig själv att inte bli kvar där mer än högst sju år. På förra jobbet som också innebar att vara VA-chef, men i en annan kommun blev jag kvar i hela 14 år. Det var varken bra för mig eller för verksamheten, tror jag. Människor är olika. Jag är nog en sådan person som borde ha samma jobb i ungefär fem till sju år. Alltså börjar jag närma mig den där punkten där ålderdomen börjar samtidigt som jag funderar på vad jag ska bli när jag blir stor. Ett till uppdrag som VA-chef i en tredje kommun känns inte lockande. En högre chefsbefattning strävar jag inte efter. Miljöingenjör, som jag är utbildad till, har jag aldrig jobbat som i praktiken. Innan jag blev chef var jag miljöbyråkrat på länsstyrelsen några år. 

Egentligen skulle jag nog vilja jobba med reseindustrin eller destinationsutveckling. Gärna i kombination med hållbarhetsfrågor. Hur kan vi fortsätta att resa som vi gör, eller helst ännu mer, och ändå klara att tillräckligt bromsa växthuseffekten? Men sådana jobb växer inte precis på träd. Och särskilt då inte i Blekinge. Och dessutom är det nog på gränsen att jag vore kvalificerad om de fanns. Och på toppen av det börjar jag alltså bli gammal, med allt vad det innebär med svårigheter att kunna få nya jobb den dagen jag väl börjar söka några. Om jag nu ens hittar några som känns lockande att söka. Är det kanske dags att ta med sig familjen och flytta någon annanstans? Orkar vi det? Vill vi?

Och så ålderdomen i sig som är på väg, med allt vad den innebär av förlorad spänst i både kropp och intellekt.

Jag har haft ett riktigt, riktigt bra liv så här långt, med bara några få svackor. Och jag har alltid varit optimist förut. Men nu börjar jag bli rädd för vad som ska hända. Med mig. Och med världen. 

23 kommentarer

Filed under barn, instagram, livet, mitt jobb, personligt

Forsakar – länsstyrelsen avråder från detta! 

Att vandra längs den nedre stigen vid Forsakar är fortfarande möjligt även om länsstyrelsen avråder ifrån det. Att klättra i själva vattenfallen är knappast heller att rekommendera…

Forsakar räknas som Skånes två högsta vattenfall. Naturreservatet ligger vid Degeberga i södra delen av Kristianstads kommun.

Lämna en kommentar

Filed under barn, natur, resa med barn, resor, Skåne, YouTube

Tillbaka till Tjärö


Igår var vi tillbaka till Tjärö igen för första gången sedan turistön i den blekingska skärgården varit stängd hela förra året. Inför den här säsongen har turistanläggningen fått nya ägare och öppnat igen. Vi var där med kompisar och upptäckte många nyheter och somligt nygammalt. Och det är fler förändringar på gång. Jag tror att det här kan bli jättebra!

Som vanligt är det smidigaste sättet att ta sig till Tjärö att ta båten från Järnavik i Ronneby kommun. Detta trots att själva Tjärö ligger i Karlshamns kommun. Båtresan över har blivit snabbare än sist eftersom båten numera lägger till i gästhamnen som fått en längre brygga. I gästhamnen finns också några nya hus. Ett är inte helt färdigbyggt men det ser ut som att det ska bli restaurang. Jag gissar att den nuvarande kommer att flyttas ner från den gamla huvudbyggnaden längre upp på ön när nybygget i gästhamnen är helt klart. Redan nu är kiosken och caféet flyttade hit och det verkar fungera bra. Vi fikade här i väntan på att ta båten tillbaka. Det var också här (i kiosken) vi betalade båtbiljetterna efter att vi anlänt till ön.

Tjärö är en ö med en lång tradition av turism. Länge ägdes ön av svenska turistföreningen (STF) som den enda egna turiststationen utanför fjällvärlden. Här strövade höns och får fritt bland besökarna och anläggningen var mycket populär och ofta fullbokad. Inte minst till midsommar då många blekingar också kommit hit i egna båtar genom åren. Anläggningen fick flera gånger gratis reklam i reseprogram på TV. Ändå fick STF inte ekonomin att gå ihop. 2008 såldes ön till en privat investerare som inte heller fick ekonomin att gå ihop trots helt makalös reklam i och med att SSWC, ett årligt läger med många av Sveriges främsta inom sociala medier, hölls här 2009 – 2013.

När de privata ägarna tog över rationaliserades de frigående hönsen bort. Istället satsade de på lyxprofil och höjda priser på maten. När inte det fungerade sänkte de kvaliteten men behöll de höga priserna och försämrade öppettiderna. Föga förvånande fungerade inte det heller. Förra året var anläggningen helt stängd.

I år har nya ägare tagit över, de heter Örjan Johansson och Kjell Grubin, och nya höns går omkring på anläggningen. De nya ägarna har sagt i lokaltidningarna att de vill ha tillbaka den mer folkliga prägeln. Jag hoppas att det kommer att fungera för Tjärö är en alldeles speciell ö som jag vill kunna besöka många gånger i framtiden. En enkel sak som jag tror skulle kunna lyfta stället ytterligare är en badstege någonstans på ön. Varför inte vid den höga klippa där somliga modiga kastar sig ner i havet?

Vi promenerade runt ön, åt lunch och tre av barnen i sällskapet tog ett dopp men det hördes på skriken att det var kallt i vattnet. Vår förstfödde däremot stannade på land efter att ha blivit stungen av en jordgeting på väg till det ställe där de andra barnen badade. Och vilken extrem otur! När han då tog en fika och åt en medhavd bulle så blev han stucken av en annan geting. Två getingstick oberoende av varandra inom loppet av en halvtimme!

Annars hade vi en fin dag på Tjärö. 

Uppdatering: Jag har fått påpekat att hönsen inte var borta från Tjärö under den förra ägaren heller. Jag måste bara ha missat dem när jag varit där.







4 kommentarer

Filed under barn, Blekinge, Karlshamn, resa med barn, resor

En vardagskväll vid Lilla Kroksjön



Vi går en runda runt Lilla Kroksjön, mina pojkar och jag. Sjön ligger spegelblank i kvällljuset. Den ligger i ett Natura 2000-område. Det är min man, Anders, som dragit med oss den här tisdagskvällen direkt när vi kommit hem från våra jobb. Ja, pojkarna har förstås inte jobbat. De har ännu sommarlov. För mig var det andra arbetsdagen efter fem veckors semester. Anders är inne på sin andra vecka. Han joggar en annan runda medan jag och barnen går den tillgänglighetsanpassade slingan på 2,2 km.

Det är en vacker kväll. Jag stannar ofta och fotograferar och pojkarna kommer snart före mig. Just nu fotograferar jag med en iPad eftersom skyddsglaset framför kameran på min iPhone 6 har krossats för andra gången på ett halvår. Jag vet inte ens när det hände och har inte orkat lämna in den för lagning än.

Jag tänker att det är bra att vi kom ut. Det gäller att ta vara på sommaren. Och det är faktiskt riktigt vackert i Karlshamns kommun också. Inte bara i stora världen. På tal om stora världen så är jag nu igång och bokar inför nästa resa. Den går till Amalfikusten i september. Och på tal om stora världen har jag också flera blogginlägg kvar att skriva om Europaresan vi gjorde på semestern. Jag har ännu inte skrivit om
Nantes och Les Machines de I’lles, om Carcasonne, om Verona, om Garda, om St Anron, Neubrandenburg eller Sallin. Men jag tänker att jag ska göra det efterhand.

Då och då stannar jag för att plocka ett par björnbär eller hallon. Plötsligt kommer jag ikapp pojkarna. De har stannat för att titta på små grodor som är lustiga att se. Och sen passerar vi en stor mängd får. De är också gulliga. Rätt som det är bestämmer sig tolvåringen för att springa men det vill inte tioåringen göra. Han blir nämligen trött av att springa, säger han. Så han och jag promenerar vidare. Vi går tysta bredvid varandra en stund innan jag frågar om han vill prata. Det vill han inte. Han går hellre och fantiserar för sig själv. Jag undrar vad han fantiserar om men jag frågar inte. Vill han berätta så gör han det.

Strax innan vi gått hela varvet runt sjön stannar jag till vid en tillgänglighetsanpassad brygga och fotograferar igen. Så vacker det är!





4 kommentarer

Filed under barn, Karlshamn, livet, natur, resa med barn, resor

Vid slutet finns det en skatt


Det sägs att vid slutet av regnbågen finns det en skatt. Ikväll såg vi den kraftigaste regnbåge vi någonsin sett här i Karlshamn. Ett av tornen du ser på bilden tillhör kyrkan. Därinne har vi varit innan idag, jag och mina två pojkar, på skolavslutning. Prästen utklädd till Pippi Långstrump i år igen. Den här gången pratade hon i mobiltelefon med en fiktiv Annika. Det blir inte mycket mer typiskt Sverige än så. Skulle väl vara kebabpizza i så fall. Hashtag #skulleintehändainågotannatlandpåjorden. Jag tycker att det är härligt tokigt. Charmigt. 

Vid slutet finns det en skatt. 

Slut. Avslut. Min förstfödde slutade mellanstadiet idag. Till hösten blir det högstadiet och de kommer bara att vara tre från den gamla klassen i den nya. Att lämna. Det finns ett vemod i det även fast du går mot något nytt. Vi bor i en liten stad. Barnen kommer att stöta på varandra i olika sammanhang. Ändå. Slutet på något som har varit så länge. Som varit till precis alldeles nyss. Och så plötsligt är det inte längre. Vemodet som rullar in.

En kollega slutade idag. Vemod också i det även om jag inte var där. 

Vad är det för skatt som finns vid regnbågens slut?  Vid regnbågens avslut. Är det vemodet som är den skatten? För utan vemod ingen lycka? Varje känsla behöver sin motsats för att framträda klart. Lika klart som kvällens regnbåge mot den mörka himlen. 

Och regnet var välbehövligt.

5 kommentarer

Filed under barn, Karlshamn, livet

Vi fick se norrsken! 

Igår kväll när jag satt och skrev ett blogginlägg från Björkliden spanade jag samtidigt efter norrsken. Men när jag postade inlägget hade jag fortfarande inte fått syn på något. Men strax därefter visade det sig på himlen. 

Inte i norr som jag hade väntat mig. Utan i öster. Över Torneträsk. Det var ett riktigt fint skådespel över himlen och i det läget ångrade jag lite att jag inte tagit med systemkameran på resan. Jag gjorde flera försök att fotografera med mobilen men det var knappt att det fastnade på bild överhuvudtaget. Nåja. I verkligheten var det ju lika vackert ändå. Och med viss förstärkning av ljus och färger så går det i alla fall att något ana hur fint det var. 

Trots att det varit en bra vinter för norrsken i år med tillfällen då det synts ända ner till Skåne och Blekinge har jag själv och sambon inte sett detta himlafenomen  sedan vi bodde i Luleå och det är över 20 år sedan. Barnen har aldrig  förut sett norrsken så även de var mycket nöjda med att få uppleva detta. 

För att få se norrsken ska du ha lite tur och befinna dig på rätt plats vid rätt tillfälle. Ju längre norr ut (egentligen ju närmare den magnetiska nordpolen) och ju fler mörka timmar på dygnet (alltså mitt i vintern) desto större chans. Dessutom måste vädret vara klart. Hur många elektronskurar som kommer in i atmosfären från solstormar varierar också över tiden så det kan löna sig att läsa på om du vill förbättra dina chanser. Men i slutändan behövs antingen lång tid på en plats långt upp i norr eller rejält med tur. Sen finns det appar och hemsidor också som visar exakt vilka nätter chanserna är som störst. Jag använde en sådan den här gången och den var till hjälp. 

#34 i #blogg100

5 kommentarer

Filed under barn, fotografi, natur, resor

”Jag längtar till Fiji”

  
First Landing Resort på Fiji är ett av få hotell som vi har bott på mer än en gång. Det är lätt att längta tillbaka dit. Igår använde jag bilder därifrån för att utvärdera min nya dator. Med resultat att jag nu längtar tillbaka till Fiji.

Det är torsdag kväll och vi har varit och simmat i simhallen här i Karlshamn. Väggabadet. Minstingen med simklubben i sin teknikgrupp. Och jag och mannen har motionssimmat i banorna intill under tiden. När vi är klara sätter vi oss en stund i den varmare bassängen för ”lugn och ro”. Bassängen kantas av plastpalmer. ”Jag längtar till Fiji”, säger minstingen när vi sätter oss. Så har han sagt nästan varje gång han satt sig här. Han är 10 år nu. Han fyllde tre år på Fiji i november 2008. Jag tror faktiskt inte att han kan minnas Fiji längre. Men han minns bilderna från Fiji. Videoklippen. Berättelserna. Och längtan tillbaka. Mest av allt minns han nog just sin längtan tillbaka. Och han känner den ännu ibland. Trots att det har gått mer än 7 år sedan vi var på Fiji.

Igår fortsatte jag att testa min nya dator och olika sätt att föra över bilder från datorn till paddan. Jag testade med bilderna från Fiji i november 2008. Jag provade att använda en äldre version av Photoshop som jag har haft i säkert 10 år och sällan använder numera. Jag provade också att installera och använda Gimp som jag oftare använt på senare år. Det är ett gratis alternativ till Photoshop som kan laddas ner direkt från nätet. Dock använder jag mest paddan för bildbehandling numera och då främst Instagram. Jag bildbehandlar ofta i Instagram utan att posta bilderna där. Så jag provade även att bläddra fram bilder och sedan överföra dem med mitt Gmail till paddan.

Det fungerade bra. Jag tycker fortfarande att datorn är långsam men när jag nu provade den ihop med en trådlös mus hade jag lättare att komma överens med den. Så jag tror faktiskt att jag behåller den även om jag inte riktigt har bestämt mig än. Det tydligaste resultatet av allt testande är väl att jag nu längtar tillbaka till Firt Landing.

På First Landing Resort på Fiji har vi bott två gånger. En gång före och en gång med barnen. Vi lämnade vårt rum i en bungalow här den 11 september 2001 för att resa till och landa på Samoa den 10 september. Datumlinjen, du vet. Andra gången var vi här på jordenruntresan. Och minstingen fyllde som sagt 3 år. ”Det är inte jag som fyller år”, sa han argt eftersom han blev blyg av uppmärksamheten när personalen sjöng för honom när han fick in en tårtbit efter maten på kvällen. Men det var ju han som fyllde år! Och han tyckte mycket om chokladtårtan.

First Landing har ingen riktigt bra strand för simning. Där är lite för grunt. Även om de andra gången hade anlagt en konstgjord ö, ganska ful i form av en fot, där båtar kan ta sig in och ut och där du även kan simma lite. När det är lågvatten försvinner vattnet bort och kvar blir den skrovliga botten av trasiga koraller som gör det svårt att ta sig ut och simma. Men det är egentligen det enda som är på minussidan. De har en pool som du kan bada i. Och det är ett mysigt ställe med bungalows under palmerna i en vacker trädgård. Maten är god och det är väldigt mysigt när de tänder facklorna på kvällen. 

Stället ligger vid Vuda Marina, inte så jättelångt från den internationella flygplatsen i Nadi och kan vara ett tips på den som söker ett boende hyggligt nära flygplatsen. Kanske på vägen till eller från ett annat boende lite längre bort? Min tanke var att vi skulle göra en sådan kombination på jordenruntresan, och hade bokat de fem första nätterna på First Landing. Men vi blev kvar alla 11 nätter och gjorde i stället någon dagsutflykt till någon av de mindre öarna och någon annan in till Nadi. När du reser med ganska små barn kan det vara skönt att hålla ett lite lägre tempo och inte byta boende för ofta.

Dessutom gillar vi First Landing! Och längtar ständigt tillbaka…

 

1 kommentar

Filed under barn, bilder, bildredigering, Karlshamn, resa med barn, resor

Äntligen kommer jag åt mina gamla bilder!  – Ändå är jag inte nöjd

  
För några veckor sedan köpte jag en extern hårddisk som rymmer 2 TB och som går att komma åt med wi-fi från paddan. Det låter som en dröm men är inte riktigt så bra i verkligheten som det låter. Kul ändå att komma åt de gamla bilderna igen. 

Den externa hårddisken som jag köpte heter WD My Passport Wireless 2TB. Sedan jag började fotografera digitalt, i december 2003 inför första sonens ankomst, har jag samlat på mig nästan en terabyte av foton och videoklipp. Mest är det fotografier. Jag ville ha en lösning som rymmer mer än det jag redan har och det dubbla kändes lagom. Att föra över bilderna från den gamla externa hårddisken till den nya tog en evig tid. Så jag köpte en ny bärbar dator. Som visade sig vara lika långsam som den gamla. Sannolikt beroende på att den nya har opertivsystemet Windows 10 installerat. (Rättelse: Det är nog inte Windows 10 som gör datorn slö ändå. Se kommentarerna.) Trött blir man.

Nu har jag alla de gamla bilderna på den nya datorn (en Acer Aspire ES1-520 15.6″) som alltså redan från start är slö och dessutom allmänt hopplös. Suck. Men de finns också på den nya externa hårddisken. Jag kopplar upp paddan på hårddiskens wi-fi och använder sedan en app som heter My Cloud. Det är lite bökigt att hela tiden växla nätverk mellan hårddiskens wi-fi och det nätverk där jag kommer ut på internet. Men det funkar. Det är också lite bökigt att jag inte kan spara ner bilder direkt från appen till paddan utan måste välja att öppna de bilder jag vill spara i någon annan app först. Men det funkar också. Och det är trist att jag inte kan se alla foton och videoklipp som miniatyrer när jag letar efter en viss bild. Appen orkar bara ladda hem ett fåtal bildminiatyrer. Men det får gå. Sammantaget är funktionaliteten så där. Så nog är jag lite besviken. 

Men kul ändå att äntligen kunna komma åt bilderna direkt från paddan. Idag har jag tittat på bilder från november 2005 då minstingen föddes. Och november 2008 när vi började vår resa jorden runt i Newport Beach i Kalifornien.

 

10 kommentarer

Filed under appar, barn, bilder, iPad, personligt, resa med barn, resor

Fina Boön med ny iPhone



Det var vackert vinterväder på många håll i landet i dag. Så också i Karlshamn. Så det blev en söndagspromenad i naturen med familjen. Till fina Boön den här gången.

Även om barnen inte alltid precis gör vågen över att behöva följa med ut i naturen har de alltid kul när vi väl är där. De provar isen genom att kasta sten. Bryter loss isbitar. Och så pratar de med varandra. Massor. Mest om spel gissar jag. Men de är i alla fall ute. Och får rosor på kinderna.

Själv testade jag kameran i min nya iPhone 6s. Den verkar fungera bra så här långt även om jag inte riktigt begriper mig på det här med ”live”. Än.




6 kommentarer

Filed under barn, Blekinge, fotografi, iPhone, Karlshamn, natur, vinter

Dagens gulligaste djurbild

Well of course when you take a selfie with a kangaroo you need to check she is happy with it! Happy Monday everyone xo

A post shared by Family Travel 🌴 Evie & Emmie (@mumpacktravel) on

Hittade denna bild i morse bland dem jag följer på Instagram. Så gullig!

1 kommentar

Filed under barn, instagram, resa med barn, resor

11-åringen har visst varit i 23 länder!

I torsdags var Anton, min 11-åring, med i SR P4, Radio Blekinge igen. Den här gången var det semifinal för Blekingedelen av ”vi i femman”. Matchen blev oerhört jämn och båda lagen var jätteduktiga. Men tyvärr var inte Anton lika snabb att trycka på knappen som motståndarna på sista frågan. Trots att han också visste att Brandenburger Tor ligger i Berlin. Han har ju varit där!

Som inledning på programmet fick barnen berätta något om sig själva. Anton berättade att han varit i 23 länder på sina 11 år.

Väl hemma i Karlshamn ifrågasatte 11-åringens pappa om det verkligen kunde stämma med 23 länder. Vi räknade igenom och fick det bara till 21.

Precis innan jag skulle somna kom jag på vilka två länder vi glömt. Nästa morgon messade jag till Anton:

20150131-182808.jpg

Här är länderna han varit i.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA 2004 var han i Dublin på Irland.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA På Kreta i Grekland 2006 fick han verkligen smak för oliver.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA På väg till Sardinien sommaren 2007 besökte vi Tivoli i Köpenhamn, Danmark.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA Här badar Anton i Medelhavet. Alghero, Italien.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA Vi är generösa i vår familj och räknar även länder där barnen mellanlandat som länder de varit i. Här sitter Anton i planet på väg från London, England 2008.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA Här är han på stranden i Newport Beach utanför Los Angeles i USA 2008.

2008 Fiji På Fiji 2008. Den här dagen fyllde lillebror 3 år.

2008 Nya ZeelandKaikoura, Nya Zeeland i november 2008.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAI Australien har han varit två gånger, faktiskt. Det här var första gången. 2008, Stora Barriärrevet. Några dagar innan han fyllde 5 år.

2009 Thailand Ko Chang, Thailand 2009.

2010 SpanienBarcelona, Spanien 2010.

2010 EgyptenPyramiderna vid Giza, Egypten. 2010.

2011 FrankrikeI Paris, Frankrike 2011.

2012 Portugal2012 på en spårvagn Lissabon, Portugal.

2013 Förenade ArabemiratenPå väg hem från Australien 2013 stannade vi till i Dubai, Förenade Arabemiraten.

2013 Tjeckien2013 i Prag, Tjeckien.

2013 TysklandOch i Dresden, Tyskland.

2014 SverigeSverige räknas så klart! Här Björkliden 2014.

2014 KroatienHur kunde vi glömma Kroatien? Vid Plitvicesjöarna 2014.

2014 BosnienOch ett kort besök i Bosnien.

2014 VatikanenVatikanen på höstlovet 2014.

2015 BrasilienOch så: Rio, Brasilien nu i januari 2015.

På hemvägen mellanlandade vi i Amsterdam, Nederländerna. Men där blev det aldrig några foton.

Nog får man säga att han är ganska berest min 11-åring? Inte så underligt kanske att han helst ville ha frågor om geografi…

6 kommentarer

Filed under barn, resa med barn

Vidare till semifinal! :)

Min Anton och en klasskompis som heter Alice tävlade i kväll i ”vi i femman” för sin klass på Bodetorpsskolan i Radio Blekinge.

Och de vann! Så nu är klassen vidare till semifinal. Totalt är de tre klasser från Karlshamn i semifinal. Varav två från Bodetorpsskolan. Kul.

Vill du höra Anton och Alice tävla så går det bra att lyssna i efterhand.

20150122-203454.jpg

4 kommentarer

Filed under barn, personligt

Sådana länder som Holland och Indien…

Vid matbordet ikväll bad minstingen, 9 år, att jag skulle ställa frågor om huvudstäder.

Han och hans storebror tävlade om att först komma på namnet på huvudstaden i länder som Italien, Frankrike och Australien (där behövdes det mååånga ledande ledtrådar).

Så provade jag med Holland.

”Inte sådana länder, mamma”, protesterade minstingen.

Sedan försökte jag med Indien.

”Inte sådana länder, sa jag ju”, sa han, nu irriterat.

Sådana länder som Holland och Indien?

Minsta gemensamma nämnaren?

Han har inte varit där. :)

20141208-224341.jpg
Bild från Rom.

2 kommentarer

Filed under barn, resa med barn, resor

Dina barn (12-15 år) har Instagram. Vet du riskerna med appen?

Nästan alla barn (12-15 år) har Instagram.

Det tror jag i huvudsak är bra. Instagram är roligt och utvecklande på många sätt. Även för oss vuxna. Jag själv tycker att jag både har utvecklats som amatörfotograf, i bildbehandling och inte minst lärt mig mer om människor. Både sådana som jag känner sen tidigare men också genom att följa för mig okända människor från hela världen. Jag lär mig av deras erfarenheter och av att se på deras bilder och videoklipp. Samt läsa deras bildtexter. Och av den dialog som uppstår kring bilderna. Jag lär mig också mycket genom att notera hur folk agerar i olika avseenden. Allt det där är så klart även för barnen.

Men vilka är då riskerna?

Största risken tror jag är att föräldrarna inte är där. Eller att de är där men inte tar sig tid att sätta sig in i kulturen och förstå vad som händer.

Flickor i åldern 12-15 år är inte ”unga kvinnor”. Pojkar är inte ”unga män”. De är ungdomar. Men de är också barn. På väg att bli vuxna. Det finns skillnader. Men barnen tar lätt intryck av och hänger på den kultur som råder.

Det är populärt bland vissa yngre, framförallt kvinnor, att sprida allt mer sexiga bilder på sig själva. De får på så sätt många ”gilla” och kanske fler följare. Bekräftelse.

Vad för slags selfies vill du att ditt barn delar ut till omvärlden?

Visste du att även om du följer ditt barn och tittar på alla bilder de lagt ut så kan de skicka bilder direkt till bara vissa mottagare via appen och utelämna dig?

(Visste du förresten att det finns mängder av andra appar för detta. Snapchat är nog den största app som används mycket för att dela just sexiga bilder.)

Vilken slags selfies vill du att ditt barn tittar på? Visste du att låsta konton innebär ett problem här? Inte en trygghet för föräldern? När de flesta barn (och andra som barnen följer) har låsta konton kan du som föräldrar inte se vad för slags bilder barnet ser utan att kräva att få titta direkt via barnets telefon. Har du tänkt på det? Pratar ni om detta föräldrar emellan?

Har du tänkt på att Instagram kan användas för att frysa ut eller på andra sätt mobba?

Har du tänkt på hur appen kan bidra till ökad utseendefixering?

Vad för slutsats ska du som förälder dra av allt detta?

1. Undvik att förbjuda
2. Skaffa Instagram själv
3. Använd appen regelbundet. Följ många. Delta.
4. Prata med ditt barn. Uppmuntra utveckling du vill se. Berätta om risker du ser med olika beteenden.

20141112-171549.jpg

7 kommentarer

Filed under barn, instagram

Nästan alla barn (12-15 år) har Instagram

Idag har det kommit en ny rapport om svenskarna och internet.

Barn använder internet allt mer och allt längre ner i åldrarna. Surfplattor och smartphones bidrar till detta.

Instagram ser ut att vara på väg att gå om Facebook i popularitet bland barn i åldrarna 12-15 år. FB är fortfarande större men har backat sedan förra mätningen i åldersgruppen. Medan Instagram fortsätter att öka i samma grupp. En majoritet av ungdomarna har nu Instagram. 78 procent av flickorna 12–15 år är där någon gång och 62 procent av pojkarna. 62 procent av flickorna är där dagligen och nästan hälften (45%) flera gånger om dagen.

Gruppen som dagligen använder Instagram (55%) är nu större än gruppen som dagligen använder Facebook (52%).

Även de något äldre (16–25 år) använder dagligen Instagram. 60 procent av de unga kvinnorna och 30 procent av de unga männen.

20141111-191942.jpgInstagramanvändande i olika åldrar. Grön stapel är användning. Blå kurva är dagligen.

Här är en av mina senaste bilder på Instagram:

Höstljus över havet.

A post shared by Inger Hansson (@halloj_inger) on

3 kommentarer

Filed under barn, instagram

Min bild uttagen till Visit Karlskronas tävling – Årets sommarbild

När vi var i Karlskrona i juli postade jag tre bilder på Instagram som jag taggade #visitkarlskrona. En av de bilderna har nu blivit uttagen till tävlingen ”årets sommarbild” på Visit Karlskronas sida på Facebook. De tjugo finalisterna har de valt ut bland över 1000 bidrag så jag känner mig mycket stolt över att min bild är med!

IMG_4231

Möte med Nils Holgersson, ”Sprungen ur boken”. Jag hade läst om ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” av Selma Lagerlöf för Albin hela våren och han blev mycket förtjust i statyn av konstnären Ralf Borselius. Albin blev också mycket förtjust i bilden av honom och Nils Holgersson, som blivit något av en idol för honom. Därför är det extra roligt för mig att just den här bilden blev uttagen till tävlingen.

Vill du hjälpa mig och Albin till framgång i tävlingen? I så fall röstar du genom att gilla bilden i Visit Karlskronas album för tävlingen.

Om du gillar gör du mig jätteglad!

20 kommentarer

Filed under barn, Blekinge, instagram, resa med barn, resor, sociala media