Etikettarkiv: Madrid

Till salu i Madrid


När jag var ung brukade jag shoppa både vykort och sovenirer på resa. Det gör jag inte längre. Någonstans, i någon låda, förmodligen i källaren, har jag till exempel en enfärgad röd solfjäder inköpt i Valencia någon gång på 80-talet. Och om jag fortsatt köpa souvenirer överallt skulle de där lådorna vid det här laget ha svämmat över mer än de redan gör. Så pass att källarförrådet vore fyllt exakt från golv till tak. Vilket det i och för sig ändå nästan är.

Och vykort. Jag brukade tycka om att sitta på något café i solen och skriva några rader om det vi upplevde på resan. Men numera fyller ju sociala medier och bloggen den funktionen. Men i alla fall. Det kan vara kul att titta. På vykort. Och på souvenirer. Som på den här utomhusmarknaden som vi råkade springa på när vi var i Madrid.

Lämna en kommentar

Under resor, sociala media

Telefónica-byggnaden i Madrid


Jag har skrivit förut att den spanska huvudstaden har något newyorkskt över sig. Där finns i alla fall några sådana inslag. Och en av de byggnader som bidrar till det intrycket är den skyskrapa som byggdes för det spanska telefoni-bolaget Telefónica på 1920-talet.

Den här kontorsbyggnaden ligger på adressen Gran Via 28. När den stod färdig i mars 1929 var den den högsta europeiska skyskrapan med sina 89 meter i höjd. Den fortsatte att vara Europas högsta hus fram till 1940 när Terrazza Martini-tornet öppnade i Genua.

Arkitekten
Telefónica-byggnaden designades av den spanska arkitekten Ignacio de Cárdenas pastor, som var son till en adlig självlärd journalist som emigrerat ”hem” till Spanien från Kuba. En av Ignacios bröder blev ännu mer känd som arkitekt och en annan var jurist, fotbollsspelare och sedemera president för fotbollsklubben Atletico Madrid.

Ignacio tog sin examen som arkitekt i Madrid 1924. Så snart han avslutat sina studier anställdes han av det nyskapade nationella telefonbolaget i Spanien som chef för byggnadsavdelningen. År 1925 reste han till New York, där han började arbeta med planerna på Gran Vía-huvudkontoret, tillsammans med ITT:s chefsarkitekt, Louis S. Weeks. ITT hade nämligen ett stort aktieinnehav i Telefónica vid den här tiden.

Arkitekturen
Trots att byggnaden är tydligt inspirerad av det amerikanska kan Cárdenas egen spanska touch ses i de churrigueresqa detaljerna, som ska ses som en blinkning till Madrids barockarkitektur. Churrigueresque är alltså en spansk gren av barocken, som var stor på 1600- och 1700-talen. Byggnaden, som i övrigt ger ett avskalat intryck, innehåller 14 våningsplan samt en källare, en semikällare och ett centralt torn.

Bygget
Själva bygget av Telefónica-byggnaden startade 1926 och byggnaden slutfördes fullständigt i mars 1929, men den öppnade sina dörrar officiellt först den 1 januari 1930.

Arbetskraften bestod av mer än 1000 arbetare och den slutliga kostnaden stannade på 32 miljoner pesetas. Den blev en av de första skyskraporna i Europa och tog också över Madrids eget höjdsrekord genom att överträffa Palacio de la Prensa. Ett höjdrekord som skyskrapan behöll tills det togs över 1953 av Edificio España.

Hemingway och kriget
Under det spanska inbördeskriget, som pågick 1936–1939, användes Telefónica-byggnaden av de republikanska styrkorna, som observatorium för att se var Francos trupper befann sig. Detta var anledningen, tillsammans med det faktum att byggnaden också var utrikespressens kontor, till att den blev till ett mål för bombningar under kriget. Ernest Hemingway var en av de journalister som skickade hem sina rapporter från insidan av denna byggnad.

Arkitektens vidare öde
Ignacio de Cárdenas pastor ansågs ideologiskt stå på den förlorande sidan i det spanska inbördeskriget. Han fortsatte verka som arkitekt men det var inte aktuellt, i diktatorn Francos Spanien, att han skulle få några nya prestige-uppdrag av samma dignitet som bygget av Telefónicas skyskrapa. Han flyttade på grund av sina republikanska sympatier också till Frankrike, men återvände såsmåningom till Spanien. Han dog 1979.

Byggnaden idag
Telefónica-byggnaden kröns idag, lämpligt nog, av antenner för mobiltelefoni. Den kan ses från många ställen i Madrid centrum.

Från 1967 till 2013 har en ursprungligen röd upplysta klocka blivit ett landmärke vid skymning och natt. Från och med den 1 juli 2013 är klockans färg blå för att bättre passa varumärket Telefónica. Bolaget är idag ett stort internationellt märke inom telecom som dominerar marknaden i Sydamerika. Telebolaget har idag sin flaggskeppsbutik i byggnaden som också innehåller ett telekommunikationsmuseum och ett auditorium.

2 kommentarer

Under arkitektur, historia, resor

Medan mörket faller i Madrid

Till dessa bilder överlåter jag åt din fantasi att skapa en egen historia medan mörkret faller i Madrid:

Två sådana här baskiska statyer kröner taket till en byggnad på Calle Alcala.

Skinka till salu.

Catedral de la Almudena.

Staty föreställande Filip IV av Spanien. Och en häst.

Kvällsliv och kortförsäljning i Madrid.

Staty och hus vid Puerta del Sol.

Hus vid Plaza de Canalejas.

2 kommentarer

Under resor

Saluhall i Madrid – mercado de San Miguel


Nära det stora torget, Plaza Mayor, i centrala Madrid ligger den här härliga saluhallen med namnet mercado de San Miguel från 1916.

Vi smakade aldrig på läckerheterna här, men allt såg otroligt gott ut.

7 kommentarer

Under mat, resor

Björnen och trädet


Madrids medelpunkt är torget Puerta del Sol. Där finns bland annat statyn av björnen och arbutusträdet, som ingår i Madrids stadsvapen.

Smultronträd (Arbutus unedo) är en art i familjen ljungväxter och förekommer naturligt i västra Europa, Medelhavsområdet och på Kanarieöarna. De orangea frukterna på träden, som kan bli upp till tio meter höga, används vid tillverkning av sylt och drycker som till exempel likör. Däremot äter du dem inte gärna råa.

Historien bakom björnen som äter frukter från smultronträdet är något oklar. Men känt är att det handlar om en björnhona som har samband med stjärnbilden ”lilla Björnen”.

Första gången björnen figurerar är år 1212. Då går hon på alla fyra på det banér madridborna bar i den stora uppgörelsen mellan morer och kristna vid Navas de Tolosa. Innuti björnen hade stjärnbilden, som på svenska också kallas lilla Karlavagnen, avbildats.

I en marktvist år 1222 mellan kyrka och staden, fick kyrkan betesmarkerna och staden skogen och jakten. Kyrkan behöll då på sitt banér den på alla fyra gående björnhonan, medan stadens björn fick resa sig mot ett smultronträd och stjärnorna placerades runt om björnen och trädet. När Madrid 1561 blev Spaniens huvudstad tillkom kronan i stadsvapnet.

Runt statyn på torget Puerta del Sol är trängseln stor. Alla turister, utom vi, ska låta fotografera sig vid björnen. Men vi begriper oss inte på sånt. Så jag fotograferar snabbt en bild när två turister byter plats med varandra och björnen och trädet för ett ögonblick inte har en turist framför sig. Det räcker gott för mig.

4 kommentarer

Under historia, resor

Metropolis i Madrid


En av Madrids mest karikateristiska byggnader är Metropolis-byggnaden. Kontorsbyggnaden som invigdes 1911 ligger där Calle de Alcalá möter Gran Vía. Den uppfördes på uppdrag av ett försäkringsbolag, La Unión y el Fénix.

Jules och Raymond Février vann en arkitekttävling 1905 och fick därmed designa byggnaden. Den arkitektoniska stil som de använde sig av är fransk och kallas Beaux-Arts.

1972 köptes byggnaden av Metrópolis Seguros som i omgångar fram till 1996 lät restaurera den då ganska slitna byggnaden. Originalstatyn på toppen av taket tog de ursprungliga ägarna med sig vid flytten. Den finns nu att skåda på annan plats i Madrid.

2 kommentarer

Under arkitektur, historia, resor

Paus på Plaza Mayor i Madrid


Vi befinner oss i Madrid. Det är eftermiddag och vi strosar omkring lite lagom planlöst när vi kommer in på Plaza Mayor. Vi sätter oss ner på ett café och tar en liten paus. Det här är klassisk spansk mark.

Ursprunget till torget går tillbaka till 1400-talet då man utanför den medeltida staden, i korsningen mellan vägarna Toledo och Atocha, höll en större marknad, känd som Plaza del Arrabal. Ett första magasin med arkader byggdes för att reglera handeln på platsen.

År 1580, efter att hovet hade flyttat till Madrid 1561, fick arkitekten Juan de Herrera i uppdrag av Filip II att bygga om platsen och arbetena påbörjades. År 1617 gav Filip III uppdraget att slutföra arbetena till Juan Gómez de Mora. Torget blev klart 1619.

Paus i solen
Nu är det höstlov 2018 och det är vår sista dag i Spanien för den här gången. Vi har ett knappt dygn kvar innan det är dags att åka hem. Vi slår oss ner vid ett bord i solen för en eftermiddagspaus innan solen försvinner ner bakom hustaken.

Vi tar var sin dricka, lite bröd och oliver. Solens sista strålar för idag belyser apelsinskivorna i Anders sangria.

På torget pågår handel med någon slags hårt rullat bröd. Kanske är det bakverk? Jag funderar på om de är typiska för årstiden, för Madrid eller för båda samtidigt?

2 kommentarer

Under historia, mat, resor

Madrid i repris

Det är sju år sedan vi var i den spanska huvudstaden förra gången. Den gången var första gången vi var här. Och det var även då på höstlovet. Pojkarna var bara sex och åtta år gamla, så de kommer inte ihåg just så mycket ifrån den gången.

På bilderna från torget Puerta del sol syns det att sju år gör stor skillnad. Våra små barn har förvandlats till tonåringar. Men Puerta del Sol är sig likt. Torgets namn betyder ”solporten” på spanska. Här fanns en gång stadsporten mot öster. Platsen är en av de mest kända och trafikerade i Madrid. Den utgör 0-kilometermärket för det spanska riksvägsnätet. Km Zero.

Från Torrevieja
Den här gången anländer vi till Madrid med tåg ifrån Alicante. Vi har tillbringat höstlovet med ett kort stopp i Valencia och därefter haft Torrevieja, där vi umgåtts med vänner till oss, som bas för utflykter i omgivningarna.

Nu är vi på väg hem och vi har knappt ett dygn på oss att se Madrid i repris. På väg från stationen passerar vi Congreso de los Diputados som är spaniens lagstiftande församling.

Samma hotell
Jag har valt att boka in oss på samma hotell där vi bodde förra gången. Det heter First Hotel Petit Palace Alcalá Torre. Vi kommer ifrån varandra på väg till hotellet. De andra tre yrar bort sig en stund. Det blir lätt så när man tror att man hittar. Längs Calle de Alcalá pågår ett vägarbete, stora delar av gatan är uppgrävd och avskärmad med korrugerad plåt.

Promenad
När vi väl installerat oss på hotellet går vi en eftermiddagspromenad i centrala stan. Det är nu som vi kommer förbi Puerta del sol. Sju år senare. Vi fortsätter längs gatan Calle Mayor och tar en eftermiddagspaus på det stora torget Plaza Mayor. Vi fortsätter sedan längs samma gata och passerar först genom en saluhall och sedan förbi Plaza de la Villa. Ett gulligt litet torg omgivet av hus i olika stilar, som lämpar sig väl att fotograferas. På torget finns också en staty av Álvaro de Bazánen, en militär som levde på 1500-talet och vars berömmelse grundas i att han, trots en lång karriär, aldrig blev besegrad.

Senare kommer vi förbi Catedral de la Almudena är en romersk-katolsk katedral som ligger mittemot det kungliga slottet; Palacio Real. Almudenakatedralen är säte för biskopen i Madrids stift. Och det kungliga slottet är officiellt residens för det spanska kungahuset även om kungafamiljen inte bor där.

Vi studerar inga lekplatser den här gången. Men annars: Madrid är sig likt.

Avslut
Vi strosar vidare i skymningen tillbaka mot hotellet. Senare på kvällen går vi ut och äter tapas på vårt stamställe från förra gången vi var här. Efter hotellfrukosten nästa dag går vi ännu en runda innan det är dags att ge sig av.


Pojkarna springer på Puerta del Sol i Madrid 2011.

Albin, Anders och Anton på Puerta del Sol 2018.

Här håller den lagstiftande kongressen till.

Vårt hotell är i den höga, ljusa och smala byggnaden i bakgrunden.

Potatis i aioli.

Madrids stadsvapen.

Gatumusikant på enhjuling.

Plaza de la Villa.

Översta bilden i inlägget föreställer det kungliga slottet i Madrid.

3 kommentarer

Under resor