Är du en av de hundratusentals som du läst boken ”Omgiven av Idioter” av Thomas Eriksson så vet du direkt vad jag pratar om. Annars har du säkert en kollega, familjemedlem eller vän som plötsligt börjat prata om gemensamma bekanta som typiskt ”blå”, ”röd med inslag av gult” eller ”mest grön, fast lite blå och röd också”?
Här ska jag reda ut lite vad det handlar om, komma med några invändningar, men också peka på fördelar med att läsa just den här boken, som – Thomas som författare får ursäkta – jag valt att kalla ”idiot-boken”.
Vilken färg är du?
Thomas Eriksson delar in oss i fyra personlighetstyper som sägs kommunicera på olika sätt. Han utgår ifrån två dimensioner i varje personlighet. På den ena skalan är du antingen uppgifts- och sakorienterad eller relationsorienterad. På den andra skalan är du antingen en extrovert och aktiv genomförare eller introvert, passiv och avvaktande. Detta leder oss till de fyra färgerna. Röda personer är då utåtriktade, drivande och uppgiftsorienterade. Gula personer är också utåtriktade och drivande men relationsorienterade. Gröna personer är relationsorienterade och introvert, passivt avvaktande medan de blå också är introverta, passiva och avvaktande men mer inriktade på sak än på person.
Röda personer
Enligt Thomas kännetecknas röda personer av att de är oberoende, drivande, bestämda, ambitiösa, beslutsamma, tävlingsinriktade, självständiga, snabba, målmedvetna, tidsmedvetna, övertygande, viljestarka och resultatinriktade. Baksidan av myntet är att de kan upplevas som framfusiga, stränga, tuffa, dominerande och hårda.
Gula personer
Bokens gula personer är entusiastiska, utåtriktade, flexibla, spontana, charmiga, inspirerande, öppna, lättsamma, övertygande, optimistiska, kreativa och kommunikativa. Negativt är att de kan uppfattas som manipulerande, hetsiga, odisciplinerade, motverkande och egoistiska.
Gröna personer
I det gröna hörnet hittar vi personer som är vänliga, hänsynsfulla, förutsägbara, diskreta, lugna, behagliga, stabila, omtänksamma, pålitliga, tålmodiga, lagspelare och goda lyssnare. Kan också upplevas som envisa, osäkra, eftergivna, beroende och tafatta.
Blå personer
Sist har vi de blåa personligheterna. De som är anspråkslösa, korrekta, metodiska, ordentliga, detaljorienterade, kvalitetsinriktade, noggranna, reflekterande, försiktiga, logiska, omsorgsfulla och systematiska. Men de beskrivs också, mindre smickrande, som kritiska, obeslutsamma, inskränkta, kräsna och moraliserande.
Inte vetenskap
En sak bör du vara medveten om när du läser boken: den vilar inte på modern vetenskap. Det betyder att du har lov att ta boken med en stor nypa salt och/eller plocka godbitarna ur budskapet. För egen del reagerar jag dels på att personer som är introverta inte alla behöver sakna driv och inte heller att de som är utåtriktade med nödvändighet är aktiva i övrigt. Och dels reagerar jag på att personer som är mer introverta och hellre ser till sak än till person med automatik skulle vara pessimister och att de som är tvärt om, utåtvända och relationsinriktade med automatik skulle vara optimister. Det stämmer inte alls med min erfarenhet. Jag skulle vilja påstå att du mycket väl kan vara extrovert men sakna driv. Och att optimism/pessimism är ytterligare en helt annan dimension. Driv och optimism skulle alltså för den som så vill kunna läggas till som en tredje och fjärde axel i diagrammet.
Lite egna teorier
Istället för fyra cirklar i olika färger får vi i så fall sexton rumsklot i rumstiden som alla har olika färger. Men då blir så klart bilden genast mer komplex. Eller så skulle vi kunna utgår ifrån bokens fyra färger och bestämma oss för att det är extroversion som vi har på x-axeln och låta driv vara en egen dimension så att de med mycket driv blir ”framtida” och de mer passiva ”dåtida”. Vi skulle sedan kunna lägga till dimensionen optimism/pessimism som två olika djur. Låt oss säga fjäril och bi. Då kan vi också kombinera ihop 16 olika personligheter: Röda, framtida fjärilar kan möta gröna dåtida bin men också gröna dåtida fjärilar och gula framtida bin och så vidare. Mer komplicerat men mer komplett.
Men det värsta är att i verkligheten är det här med personlighet ännu mer komplicerat. Men låt oss stanna där.
Gamla greker
Varför Thomas så gärna velat lägga till optimism och pessimism till sina gula och blå personers egenskaper förstår jag när jag läser kapitel 18 i idiot-boken. Det beror på att han så väldigt gärna vill knyta sina teorier till ”redan de gamla grekerna” och andra äldre teorier och därmed locka in auktoritetstroende personer att mer tro på budskapet. Men därmed rör han istället till det för mig och säkert även för många andra.
MBTI
Ett annat system för att dela in människor i personlighetstyper är Myers-Briggs Type Indicator (MBTI). Jag nämner det bara därför att det är det test som vanligen används på ledarskapskurser inom företag och myndigheter i Sverige. Det testet, som inte heller bygger på vetenskap, är uppbyggt kring fyra skalor (dimensioner), var och en med två motsatta svarsalternativ vilka betecknas som preferenser. Testet tar fram de fyra preferenserna som bokstäver vilket tillsammans bildar så kallade personlighetstyper, t.ex. ”ENTP” (Extraversion, Intuition, Tanke och Perception) eller ”ISFJ” (Introversion, Sinnesförnimmelse, Känsla och Bedömning). Det blir då 16 olika kombinationer och därmed personlighetstyper i det systemet. Det finns beröringspunkter mellan MBTI och idiot-färgerna, men systemen är inte fullt ut kompatibla, vilket de borde ha varit om båda byggde på vetenskap.
Garuda-test
Det finns ännu ett annat verktyg för att analysera personligheter som också ofta används i yrkeslivet. Inte sällan i samband med rekryteringar. Garuda använder en Huvud-Hjärta-Ben-modell där huvudets egenskaper är förmågan att analysera, få idéer, strukturera och organisera. Hjärtats egenskaper är förmågan att samarbeta, skapa enighet och etablera förtroendefulla relationer. Och benens egenskaper är förmågan att ta självständigt resultatansvar och genomföra lösningar.
Det jag gillar med Garuda är att kompetensprofilens tre delar i sin tur delas in i flera under-egenskaper som alla mäts och redovisas i var sin stapel. Det ger en mer mångfasetterad bild av en människas personlighet än både Thomas bok om de fyrfärgade idioterna och ledarskapskursernas MBTI.
Femfaktorsmodellen
Det finns faktiskt ett personlighetstest som verkligen bygger på vetenskap och det är Femfaktorteorin, eller Big-Five-metoden. Femfaktorteorin är tyvärr den av teorierna som jag vet minst om, men den särskiljer i alla fall fem faktorer som styr personlighetsdragen: öppenhet för nya intryck, samvetsgrannhet, extraversion, vänlighet och neuroticism. Är det någon av teorierna jag skulle vilja lära mer om så är det just denna.
Men läs boken – ändå
Men nu har jag alltså istället läst den mindre vetenskapliga idiot-boken. Ändå vill jag absolut inte avråda någon annan ifrån att läsa den. Tvärt om, faktiskt. Eftersom Thomas modell är så extremt förenklad att hela mänskligheten kan delas in i fyra olika typer, blir den också enkel och lättillgänglig. (Den hade i och för sig blivit ännu enklare och mer lättillgänglig om Thomas hållit sig till sina två dimensioner i personligheten och inte blandat ihop korten – men då hade boken kanske blivit allt för tunn?)
Att boken är humoristiskt skriven, bidrar utöver modellens enkelhet, ytterligare till att göra den lättläst.
Därför att
Har du inte alls funderat tidigare på det här med att vi människor har olika personligheter, preferenser och kommunicerar olika beroende på personlig läggning, så är det här en bra introduktion. Mycket språkförbistring och negativ energi kan undvikas om vi alla får verktyg och anstränger oss lite grann för att förstå varandra. Börja här, men gå sedan gärna vidare med andra – kompletterande modeller.
En ytterligare anledning – förutom att den här modellen är så enkel – att börja med just den här boken – är att den har lästs av så många och är så i ropet just nu. Vill du hänga med i ledarskapssnacket i både yrkes- och privatlivet just nu så är det här helt enkelt måste-läsning. Så om inte annat så bara därför.
Vilken slags idiot är du?
Om du händelsevis undrar vad det är för färg på den idioten som skriver den här bloggen så kan jag berätta att jag listat ut att jag är mest röd men med tydliga inslag av både blått och gult i ungefär lika proportioner. Kanske en aning mer blått, då, om vi ska vara petnoga. Den som någon gång har målat i olja eller akvarell vet att vi då om vi blandar låt oss säga 50% rött, 30% blått och 20% gult får en färg som i målarlådorna heter ”engelskt rött” och ungefär där har du mig. Det är väl därför jag dricker te med mjölk, kan jag tänka. För det engelska i det röda. ;)
Skämt åsido: Har du också läst boken? Vad tyckte du? Och vilka färger känner du mest igen dig i?
.
Jag har skrivit förut om ”en resenörds uppväxt” – mina första resor när jag var 0 – 10 år. 1979 hade jag hunnit fylla 12 år. Den sommaren gjorde vi en mycket speciell resa som jag tror har präglat mig ganska mycket som resenär.
Jag älskar den långsamma resan! Den långa och långsamma. Den som tar mig till ständigt nya platser och som varar länge. Jag behöver inte leva lyxliv. Jag är hellre borta länge och ser och upplever mer än bor dyrt och vräkigt. Det har med klimatpåverkan att göra också. Att kunna resa och se mycket utan att behöva flyga mycket. 
Jag är en sådan människa som behöver ett visst mått av positiv stress för att må bra. Men. Det kan bli för mycket av det goda. Att jag tidigare i höstas pausade bloggen hade med stress att göra. Det var orsaken till pausen. Men verkan blev inte den avsedda vad gäller stressen. Men bloggens besöksstatistik påverkades dock negativt. Rejält negativt. Men med fördröjning.
