Category Archives: resor

Skyline med Empire State Building sedd från One World Observatory

Vi är nyligen hemkomna från USA och New York. På resans första dag var vi uppe i Empire State Building. Och på resans sista dag i One World Observatory. Men vilken är bäst? Vilken ska du välja om du bara har tid och råd med en? Här följer min jämförelse:

Köerna
Att köa bort delar av semestern är ju måttligt kul, minst sagt. Och båda sevärdheterna dras tyvärr med köer från tid till annan. Jag har inte hittat någon bra statistik över vilken som är värst men min egen erfarenhet säger mig att det är viktigare att välja rätt tidpunkt om du ska besöka Empire State Building än One World Observatory. En gång vid lunchtid i augusti 2001 vände vi när vi såg köerna och kom aldrig upp i byggnaden den gången.

Ett bra tips är att börja din New York-vistelse med någon av dessa sevärdheter. Dels ger det dig så klart en viss överblick över resmålet, men framförallt är det ett konstruktivt sätt att utnyttja den jetlag som gör dig extremt morgonpigg i början av vistelsen. Vi var på Empire klockan åtta på morgonen en söndag i slutet av juli och det var inga köer överhuvudtaget. Bara att promenera in, i och för sig via de låååånga kö-båsen. Men helt tomma just då.

One World Observatory besökte vi en fredag eftermiddag i början av augusti. Då var det mer kö. Vi fick först vänta kanske en kvart ute i solen och sedan var det en del köande inne i själva byggnaden också.

Båda byggnaderna har också säkerhetskontroller modell flygplats som ska passeras innan du kommer in. De erbjuder också båda möjlighet till förköp på internet. Tänk dock på att hela vitsen med ett besök försvinner om vädret sedan skulle visa sig vara sådant att dessa byggnaders toppar befinner sig uppe i molnen. Vilket de inte helt sällan gör. Då är en vit vägg av dimma allt du kommer att se. Att förhandsboka långt i förväg innebär därför ett risktagande.

Interiör och stämning
One World Observatory har en modern inredning. Ljust och fräscht som det heter. Trots bättre videoeffekter i hissarna. Och en extra videoshow i form av ”See Forever Theater” så förlorar ändå One World slaget om bästa interiör och stämning. Förutom att försäljaren som alla måste passera, som försöker sälja in någon slags läsplatta som bara fungerar i New York vad det låter som (som guidebok), drar ner betyget för One World Observatory så förlorar byggnaden inte striden om bästa stämning på att den är dålig, utan på att Empire State Building är så mycket bättre.

Redan entrén där är fantastisk. Även om du inte har tid eller råd att åka upp i byggnaden kan du gå in för att titta i lobbyn på Empire State Building, som inte bör missas. Stanna gärna upp för att ta in miljön. Lobbyn är en av få interiörer i New York som utsetts till ”historic landmark” av Landmarks Preservation Commission. Höjdpunkten är bilderna på väggar och tak i guld och aluminium, i art deco-stil. Ovanför den äldre receptionen finns en av de mest kända bilderna i New York, en skildring av byggnaden själv med strålar av ljus som utgår från masten, ovanpå en kartbild över delstaten New York; ”the Empire. State”.

Sedan är hela miljön, även trots att delar har moderniserats med videoskärmar och liknande, ja till och med personalens uniformer, som en fläkt från en svunnen tid. Som kontrasterar mot det nutida New York som utsikten bjuder på.

Ljust och fräscht på One World Observatorys observationsdäck

Modernt bildspel på See Forever Theatre i One World

Art Deco-stil i Empire State Building

Trevlig personal på översta däck i Empire State Building

Mycket att fotografera från översta däck

Ordinarie observationsdäck på Empire är placerat utomhus

Bästa vyerna
Empire State Building ligger i korsningen Fifth Avenue och 34th West Street på Manhattans Midtown, i Midtowns södra del. One World Observatory har adressen 285 Fulton Street och ligger på Södra Manhattan, men i den norra änden av skyskrapebebyggelsen där. Mellan de båda skyskrapeområdena ligger lägre bebyggelse med många berömda områden som Greenwich Village, Chinatown, Little Italy och Chelsea.

Utsikten från One World Observatory bjuder på fina, relativa närbilder på de båda broarna; Brooklyn respektive Manhattan Bridge. Empire State Building ligger nära Chrystler Building som är New Yorks snyggaste skyskrapa om du frågar mig. Dessutom ligger den nära Flatron Building, ”strykjärnet” som är format som en triangel där 5th Avenue möter den sneddande Broadway.

One World Observatory ligger på våningarna 100, 101 och 102 i One Word Center vilket gör att du kommer upp på ungefär samma höjd som Empire State Building översta däck som där kostar extra och ligger på våning 102 på 381 meter.

Det ordinarie observationsdäcket på Empire State Building ligger en bit längre ner, på 86:e våningen och 320 meters höjd. Men här kommer du å andra sidan ut utomhus och kan se vyerna utan reflekterande glas emellan, något som det är både på övre däck här och på One World. Dock finns här ett stormaskigt nätstaket som ska förhindra fall och hopp härifrån. Inte minst för den som liksom jag gillar att fotografera är det ett stort plus att komma ut utomhus.

Från Empire State Building ser du One World Trade Center i södra Manhattans skyline och från One World Observatory ser du Empire State Building i Midtowns skyline. Vilken skyline som är att föredra, och vilken utsikt i övrigt, är så klart en smaksak, men personligen föredrar jag den från Empire State Building.

Båda broarna sedda från One World

Frihetsgudinnan sedd från One World

Även från Empire skymtas frihetsgudinnan men på längre håll

Flatron Building sedd från Empire State Building

Chrystler Building syns bland husen i Midtown

Priset
Båda sevärdheterna är svindyra. One World Observatory kostade 1484 kr för oss fyra, två vuxna, en fjortonåring och en tolvåring. Empire State Building Observatory kostade ännu mer; 2160 kr, men då valde vi att köpa inträde till båda våningsplanen. Hade vi nöjt oss med den lägre utsiktsplatsen, hade priset blivit ungefär i samma storleksordning som för One World Observatory.

Historisk betydelse
Empire State Building var länge världens högsta byggnad. One World Trade Center har sin historiska betydelse som ersättare för de tvillingtorn som förstördes i terrorattentatet den 11 september 2001. Båda har alltså stor historisk betydelse. Det är inte lätt att utse en vinnare på området.

Empire State Building började uppföras 1929 och invigdes 1 maj 1931. Byggnaden har 102 våningar och är 449 meter inklusive tornspira och radiomast (381 meter utan) och var med det högst i världen i 39 år, tills gamla World Trade Centers norra torn nådde sin maxhöjd utan antennen 1970. Det var 417 meter högt upp till taket och med masten som monterades upp 1978 var den ytterligare cirka 109 meter.

Sin position som världens högsta byggnad fick det norra tornet bara behålla under en kort tid. Redan innan tornen var färdigbyggda hade arbetet påbörjats med att bygga Sears Tower i Chicago som skulle bli högre.

Den 11 september 2001, då World Trade Center förstördes, blev Empire State Building igen New Yorks högsta byggnad. Den 30 april 2012 nådde One World Trade Center samma höjd, blev sedan högre och invigdes den 3 november 2014. Höjden 1 776 fot (541 m) till toppen av spiran på nya One World Trade Center representerar årtalet 1776, då USA:s självständighetsförklaring undertecknades. Byggnaden är med den höjden hela Amerikas högsta skyskrapa. Den har dock sitt främsta historiska värde som symbol för New York; för en ny start, styrka och frihet. Byggnaden kallades Freedom Tower till att börja med men bytte senare namn.

Empire State Building är också känt för hur den byggdes – enligt en slags löpandebandprincip på höjden – i högre tempo än både tidigare och dagens skyskrapebyggen – och många fantastiska foton från bygget. Den har därtill varit med i massor av filmer. Mest känd är kanske King Kong från 1933 där en gigantisk apa klättrar på skyskrapan.

Sammanvägd bedömning
Förutsatt att köerna är rimliga, som en tidig morgon klockan åtta, så skulle jag rekommendera Empire State Building före One World Observatory. På grund av finare interiör och vyer. Men även One World Observatory är en häftig upplevelse.

Har du också besökt båda? Vilken tyckte du i så fall var bäst?

Vy från gatunivån med One World Trade Center i blickfånget

Vy från takbaren 230 Fifth med Empire State Building i blickfånget

Skyline med One World Trade Center sedd från Empire State Building

Det är en lördagsförmiddag i början av augusti. Det regnar. Och när det regnar i New York på sommaren regnar det ofta rejält. Så också den här gången.

Vi är ett gäng på åtta personer i olika åldrar som trotsar vädrets makter och promenerar i området runt Grand Central Station och Rockefeller Center. Det är ett varmt, men stundvis mycket intensivt regn. Vi avslutar med en inte så där särskilt prisvärd men helt okej brunch, och ändå med en av New Yorks finaste utsikter. På 230 Fifth Rooftop bar.

Gatabild från Södra Manhattan. Från korsningen John Street / William Street. Byggnaden som syns i bakgrunden är One World Trade Center. Människorna som skymtas längst ner till vänster vet jag inte vilka de är, däremot.

Vi har fem kvällar, fem nätter och fyra dagar i New Orleans. Vi lämnar nämligen staden med ett mycket tidigt morgonflyg på fredag. Det har varit en intensiv sommar. Vi är här för att ta det lugnt, se stadens franska kvarter och göra en naturutflykt till de berömda träskmarkerna.

New Orleans, är den största staden i delstaten Louisiana i USA. Den ligger vid Mississippi, tio mil uppströms flodens mynning i Mexikanska golfen vid Lake Pontchartrain. Mest känd är staden kanske för sin jazz och för stadsdelen ”French Quarter”. Så särskilt franska är nu inte dessa kvarter, egentligen. Husen är till största delen byggda under den tidsepok från 1762 – 1803 när New Orleans var huvudstad i den spanska provinsen Luisiana.

Bra läge
New Orleans anlades däremot av fransmännen redan 1718. Läget var perfekt för att skapa en handelsstad. Staden anlades på ett av de få ställen med hög mark, då översvämningar är vanliga i området. Detta är orsaken till att de ”franska” kvarteren klarade sig relativt bra under översvämningen till följd av orkande Katarina 2005. Staden fick när den anlades namnet La Nouvelle Orléans (Nya Orléans) för att hedra hertig Filip av Orléans som var regent åt den då omyndige Ludvig XV av Frankrike.

Rutmönster
1722 blev Nouvelle Orléans huvudstad i franska Louisiana. I september samma år drabbades staden av sin första allvarliga orkan, vilken förstörde större delen av stadens byggnader. När staden återuppbyggdes användes det rutmönster som fortfarande finns kvar i French Quarter.

Plågor
1763, efter sjuårskriget kom Louisiana inklusive New Orleans under spansk kontroll. Detta retade upp invånarna, och franska och tyska Louisianabor gjorde uppror 1768, men detta slogs ner och fem av upprorsledarna avrättades. Orsaken till att de flesta av byggnaderna i de ”franska” kvarteren byggdes under den spanska perioden är att de ursprungliga, enklare byggnaderna till största delen förstördes vid stora eldsvådor 1788 och 1794. Totalt brann drygt 1 000 hus ner. Förutom eldsvådorna plågades New Orleans invånare även av sjukdomarna gula febern, malaria och smittkoppor. Det sista större utbrottet av gula febern var 1905.

Lugnt och livligt
Vi bor på hotell Le Richelieu som ligger ett par kvarter ifrån French Quarters sydöstra hörn där Esplanade Avenue möter Mississippi-floden och spårvagnshållplatsen ”French Market Station” ligger. I de här delarna är de franska kvarteren mycket lugna. Bourbon Street däremot är betydligt livligare. Eller vad man ska kalla trängseln, fyllan och galenskapen. ”Som bargatan på en brittisk charterort på Mallorca”, som min sambo Anders säger. Inte för att det är något fel på brittiska turister, och de turister som är här kommer ändå inte ifrån Storbritannien, de är mest amerikaner. Men du fattar bilden. Fast Bourbon Street har fler strippklubbar än någon charterort i Europa. Sedan vi sett den gatan undviker vi den.

Trevligare gator
Royal Street är betydligt trevligare. Och alla andra gator också. Vi strosar omkring mycket under våra fyra dagar i staden. När vi inte slappar vid hotellpoolen. Här är ett litet smakprov på det vi sett längs gatorna.

Jag sitter insvept i badhandduken vi köpte på Rockaway Beach, New York. Just nu sitter jag på verandan utanför hotellrummet. Verandan löper runt hela andra våningen på hotellet. Ljudet från ett byggarbete i närheten. Annars är det lugnt i den här delen av de franska kvarteren. En och annan bil kör förbi. Då och då ljudet av hovar som kloppittikloppar mot den slitna asfalten. Snart tjuter kanske en tågvissla.

Nyss satt vi vid poolen. Vi chillar för andra dagen i rad. Här i Louisiana. Några snabba, slarviga, bilder, direkt från paddan:

Visste du att det finns badstränder i New York? Det visste jag. Men jag hade aldrig besökt någon av dem. ”Rock, rock, Rockaway Beach”, är en strof ur en sång. Jag ville åka dit en gång. Så då gjorde vi det. Vi provade berömda Rockaway Beach på resans andra dag.

Det är en måndag i slutet av juli månad. Termometrarna på Manhattan visar mest obegripliga Fahrenheit, men en och annan visar också 28 grader Celsius. Det är soldis. Vi har beslutat oss för att ta båten ut till Rockaway för att bada. Och tunnelbanan tillbaka till Manhattan.

Ta båten från Manhattan
Båten går från Pier 11, som ligger på södra Manhattans östra strand, ungefär mitt mellan halvöns södra spets och Brooklynbron. Jag köper fyra biljetter i en automat. 11 dollar kostar de tillsammans. Vi får inte sittplats uppe på däck men jag och min sambo Anders sätter oss tillsammans med ett par andra turister på en låda med flytvästar. Om det är tillåtet vet jag inte. Men det fungerar. Våra pojkar väljer sittplats inomhus, på nedre däck. Uppe hos oss är fartvinden ljum.

När båten har gått genom Buttermilk Chanel, förbi Govenors Island, ser vi frihetsgudinnan på håll. Innan det första stoppet, vid Brooklyn Army Terminal, passerar färjan en lång pir som fungerar som parkeringsplats för en stor mängd bilar. Så rundar vi udden och åker under den ljusblå Verrazano-Narrows Bridge, en hängbro som, utom färgen då, till utseendet påminner om den berömda Golden Gate i San Fransisco. Det går mellan Staten Island och Brooklyn. Från båten ser vi också Coney Island med sina karuseller innan vi fortsätter längs Rockaway-halvöns norra sida. På avstånd ser vi typiskt amerikanska strandvillor i en lång rad. Färjeterminalen Rockaway ligger ungefär två tredjedelar in på halvön.

Och sedan gratis buss
När vi går i land väntar två små röda bussar vid den ganska tungt trafikerade vägen. Jag frågar den ena busschauffören om bussen går till stranden. ”Ja, men till Jacob Riis Parc”, svarar han. Jag uppfattat det då som att det inte är den huvudsakliga stranden. Särskilt som inga personer går på den bussen. Däremot är det flera sällskap som kliver på den andra bussen. Så jag frågar den busschaffören om bussen går till stranden. ”Ja, det gör den.” Jag frågar om våra tunnelbanelinjer gäller på bussen. ”Nej”, svarar han. Jag vänder mig om för att gå av bussen när en annan passagerare berättar att bussen är gratis (!). Så då kliver vi alla på. Bebyggelsen på ön är typiska amerikanska trähus med trappor och verandor. Mellan husen löper, som brukligt i USA, obegripligt trassliga luftledningar.

Beach 97th Street
När bussen gör ett första stopp går de flesta av passagerarna av, så då gör vi det också. Vi promenerar söder ut mot stranden. Vi kommer fram till Beach 97th Street strax innan klockan 12. Stranden är stängd för badande fram till det klockslaget. Så då passar vi på att äta lunch. Det blir var sin Lobster Roll – hummer i korvbröd med en hel saltgurka till, för 19 dollar stycket. Jag passar också på att köpa ett badlakan att sitta på. 11 dollar kostar det. Handdukar att torka oss på har vi lånat med oss två stycken från hotellet, men det känns inte rätt att lägga hotellets handdukar i sanden.

Badremperatur
Soldiset är ganska tjockt och solljuset tränger bara knappt igenom. Men det är hygglig badtemperatur, varmare än i havet hemma och mer som en svensk insjö en normal sommar (just i år är det ju varmare i vattnet hemma). Vi doppar oss alla fyra och tillbringar en stund på stranden innan vi promenerar norr ut för att ta tunnelbanan från närmaste station, som heter ”Beach 98th Street – Playland”, tillbaka mot Manhattan. Vårt veckokort på tunnelbanan gäller. Den första sträckan går tåget ovan mark och vi ser bland annat flygplatsen John F Kennedy på håll. Ungefär en timme tar resan. Jag tror att båtresan tog ungefär lika lång tid.

Finns massor att berätta. Återkommer.

Fredagar efter klockan 16 är det fri entré till moderna museet i New York. MoMA. Det är inte exakt kaos. Det är ganska välordnat. Men trångt är det.

Kön ringlar sig runt halva kvarteret. Men den rinner på snabbt. Precis innan dörren får vi var sin gratisbiljett. Väl inne är det mycket folk. Väldigt mycket. Vi möter upp med min bror och hans familj här. Min pappa med sambo är också med. Mest trängsel är det på våning fem av de tre våningar vi besöker: fem, fyra och tre.

Jag gillar Van Goghs stjärnhimmel och Monets näckrosor bäst. Det är jag inte precis ensam om att göra. Andy Warhol har målat en version av nattvarden som jag tycker är intressant och som jag tolkar som kritik mot kommersialismen. En biljettkur, en snöskyffel och en helikopter är tre av utställningsföremålen som man kan fundera över verkshöjden på. Var och en tycker vad den vill.

En tavla föreställer ett ansikte från en staty. Jag tycker mig känna igen ansiktet. Men vilken är statyn? Jag kan inte komma på det.

Det blev en fika också. De har mycket goda kakor.

Vi väntade länge på blodmånen igår kväll. Antagligen var det till att börja med för ljust för att vi skulle se den. Annars har vi haft en fin vecka hemma hos pappa i Östergötland. Sol och bad. Har nog aldrig varit så varmt, så länge, i sjön Näknen. Badtemperaturer som i Thailand.

Dessutom har vi hunnit fira min mamma som fyllde 75 år igår. Bland annat med en konsert på Husby Säteri. (Första bilden nedan är därifrån.) Grattis igen!

Nu fortsätter vi på nya äventyr. Men först lite bilder från en solsemester i Östergötland där samtliga, utom den första nedan, är hemifrån pappa och Anitas trädgård vid sjön Näknen.

Grattis till VM-guld i fotboll för herrlandslag, Frankrike! Bilder från Cabourg under åttondelsfinalen och Paris efter kvarten. Tror att ni alla, på dessa bilder, är ännu gladare nu. Än en gång: Grattis!

Att vi hamnar just i Houlgate i departementet Calvados är mest en slump. När jag letar ett hotell att ha som bas tre nätter för utflykter i Normandie fastnar jag för Pierre & Vacances strax utanför Houlgate på en höjd med utsikt över turistorten och havet på håll.

Lägenhetshotellet
När vi kommer hit är receptionen stängd. Det här är turistindustri. Det märks att anläggningen, som är större än jag föreställt mig, ingår i en jättekedja. Det märks bland annat på sen incheckning och tidig utcheckning. Vi kommer hit runt klockan två, men receptionen öppnar först klockan 15 så det är lika bra att ta bilen in till stan för en lunch och för att bekanta oss lite med staden samt köpa frukostmat till de kommande dagarna. När klockan väl passerat tre är vi tillbaka och det är rejäl kö till incheckningen. Vi har tur som får vår lägenhet direkt. Somliga får vänta till klockan 17. Det rationella upplägget bidrar dock till att hålla priset nere på en hyggligt stor lägenhet i två plan med både kök och balkong. Och den uppvärmda utomhuspoolen med nästan ljummet vatten förlåter mycket. Dessutom vinner de extrapoäng på att utseendet på byggnaderna har anpassats till stadens karakteristiska och lekfull stil. Det här är ändå ett prisvärt boende som är värt sin fyra på en femgradig skala i betyg.

Turistorten
Småstaden Houlgate är en turistort vid Engelska Kanalen med en strand och ett kasino. Fram till 1800-talet bodde bara ett par tre hundra personer i byn. Men vid mitten av 1800-talet började havsbad bli ett populärt nöje för turister och under La belle époque från 1870-talet till första värdskrigets utbrott hade turistorten sin storhetstid och många strandvillor och hotell byggdes för turisterna. Många ser ut som kråkslott och fasaderna har ofta detaljer i både korsvirke, puts och tegel. Befolkningen ökade samtidigt med tusen personer. Efter första och andra världskriget är storhetstiden över men turisterna fortsätter ändå att komma och orten att långsamt växa. Idag bor här knappt två tusen personer.

Det är gott om restauranger i stan och vid huvudgatan ligger också en godisaffär där en liten påse kolor kostar ett par hundra kronor. Men vi får med en liten souvenir-plåtburk på köpet. Stranden är lång och väääldigt bred vid lågvatten. Badbodarna längs strandpromenaden är målade randigt i orangegult och vitt. Snäckor finns det gott om på stranden. Jag kan inte motstå att plocka med mig några hem.