Kategoriarkiv: resor

Världens bästa och sämsta flygbolag – hela listan

Ett företag som hjälper resenärer att kräva ersättning vid förseningar har rankat 72 av världens viktigaste flygbolag efter tre kriterier: bekvämligheter, punktlighet och hur snabbt de handlägger ersättningsärenden.

De tre bästa flygbolagen 2018 enligt företaget Airhelp var Qatar Airways, Lufthansa och Etihad Airways.

Här är hela deras lista:

1. Qatar Airways

2. Lufthansa

3. Etihad Airways

4. Singapore Airlines

5. South African Airlines

6. Austrian Airlines AG dba

7. Aegeian Airlines

8. Quantas

9. Air Malta

10. Virgin Atlantic

11. KLM

12. Norwegian

13. Wizz Air

14. Fly be

15. Turkish Airlines

16. Emirates

17. El Al Israel Airlines

18. Air Lingus

19. Air Dolomiti

20. Transavia.com

21. Brittish Airways

22. Ethiopian Airlines

23. American Airlines

24. Kenya Airways

25. Luxair

26. Aeromexico

27. City Jet

28. Latam Airlines

29. LOT Polish Airlines

30. Air Europa

31. Eurowings

32. Croatia Airlines

33. Swiss

34. Air France

35. China Southern Airlines

36. SAS

37. United Airlines

38. Oman Air

39. Ukraine International Airlines

40. Air Canada

41. West Jet

42. Air Baltic cooperation

43. Finnair

44. Air Transat A.C.Inc.

45. Icelandair

46. Garuda Indonesia

47. Delta Airlines

48. Brussels Airlines

49. Tarom

50. Saudi Arabian Airlines

51. Thomas Cook Airlines

52. Adria Airways

53. Avianca

54. Vueling Airlines

55. Aeroflot Russian Airlines

56. Czech Airlines

57. Kuwait Airlines

58. Air India

59. Asiata Airlines

60. Tap Portugal

61. Jet2.com

62. Thai Airways

63. Jet Airways

64. Aerolineas Argentina

65. Iberia

66. Korean Air

67. Ryanair

68. Air Mauritius

69. EasyJet

70. Pakistan international Airlines

71. Royal Jordanian Airlines

72. Wow Air

Bilden: Ett av världens sämsta flygbolag 2018 möter ett av världens bästa på flygplatsen i Madrid.

Angående flyg: Tänk på att flyg orsakar stora utsläpp av växthusgaser. Klimatkompensera gärna!

4 kommentarer

Under listor, resor

10 år efter jordenruntresan

Det är nu 10 år och några dagar sedan vi landade på Arlanda efter att ha rest jorden runt med två små barn, då tre och fem år gamla. Om själva resan har jag skrivit en hel del. Men hur har jag upplevt det i efterhand? Hur var det att komma hem till vardagen i mitten av januari efter 79 dagar i varmare länder? Och hur känner jag det nu, så här långt efteråt? Var det värt det?

Vi reste jorden runt på 79 dagar. Gav oss av i slutet av oktober 2008 och kom hem i mitten av januari 2009. Albin, som nu är 13 år, fyllde tre år på Fiji och Anton, som är 15 år nu, fyllde 5 år i Australien.

Drömresa
Jag hade länge drömt om att få göra en sådan resa. I säkert 20 år. Drev igenom det. Innan det blev slutgiltigt bestämt var min sambo tvekam: ”Man kommer ju ändå tillbaka.”

Och det gjorde vi ju. Först var det roligt att komma hem. Träffa alla. Sova i sin egen säng. Känna sig lite stolta över att ha genomfört äventyret. Barnen var otroligt uppspelta över att komma hem till sitt rum och sina leksaker.

Tomhet
Men frös gjorde vi. Och ganska snabbt infann sig en tomhet. Det var tungt att komma hem till den grå vardagen i mitten av januari.

Ganska snart efter resan samlade jag ihop foton och nedtecknade minnen i en fotobok om resan. Den tittade vi i många gånger. ”Jag längtar till Fiji”, sa Albin ofta. Länge, länge hade de egna minnen från resan. Vi kunde fråga om sådant som inte fanns dokumenterat och de kom ihåg. Men så småningom gick det trögare att minnas. Minstingens minnen bleknade först. Idag minns de bara sånt som finns med i boken och annat som vi pratat om regelbundet.

Bär med sig
Jag vill ändå tro att de bär med sig något från resan. Relationen till varandra om inte annat. De fick mycket tid att leka tillsammans och prata med varandra. Och en öppenhet för nya intryck. En nyfikenhet på världen. De har alltid tyckt om och varit väldigt med bekväma med att resa. Jordenruntresan bidrog nog särskilt mycket till det.

Och själv ångrar jag varken pengarna eller tiden vi la på jordenruntresan. Den kostade ungefär som en ny bil. Men jag är övertygad om att den finns kvar mycket längre tid än en bil. Inuti oss. Och tiden. 79 dagar är nästan ingenting jämfört med all vardag i livet. Men däremot hinner du med att göra en rejäl resa på den tiden. Så nej, jag ångrar det inte. Det enda jag möjligen ångrar är att vi inte gjort fler sådana resor…

Men vi har gjort många andra fantastiska resor. Korta men innehållsrika. Under de tio år som gått har vi varit tillbaka till Australien men inte till Thailand. Till USA men inte till Fiji eller Nya Zeeland. Och vi har besökt många andra länder och platser. Både Spanienresan på höstlovet och Kuba-resan vi var på nyss blev på sätt och vis jubileumsresor. Vi har alltså rest tre av de 11 veckorna den här vintern. Så jag ska verkligen inte klaga!

Det är bättre att ha en jordenruntresa framför sig än att ha den bakom sig. Men det bästa är att vara mitt uppe i den. Sämre än att ha den bakom sig vore att drömmen aldrig hade blivit av.

3 kommentarer

Under jorden runt, resa med barn, resor

Kubas historia – del 5 – i skuggan av USA

1900-talets första dryga hälft på Kuba handlar lika mycket om USA som om landet självt.

Under 1800-talet hade banden mellan USA och Kuba gradvis bundits allt tätare. Det mesta av sockerexporten gick nu till USA. Det hade till och med funnits en tid när kubanska plantageägare verkat för att Kuba skulle bli en delstat i USA. Men det intresset svalnade snabbt när USA förbjöd slaveriet.

Miljondansen
Under första världskriget steg priset på socker vilket var orsaken till den tid som kallas miljondansen på Kuba. Många småbönder blev snabbt rika. Men mycket vill ha mer. Och många tog lån för att köpa jordbruksmaskiner, mer mark och investera i sockerbruk. Mer och mer sockerrör odlades och mindre och mindre av andra grödor. Snart odlades nästan bara socker på hela ön.

När sockerpriserna sjönk efter första världskrigets slut skulle ändå lånen betalas. Många amerikanska storföretag, bland annat United Fruit, gick in och köpte både jord och sockerbruk billigt. USA:s intressen på Kuba hade nu blivit ännu större.

1919, något år innan miljondansen ebbade ut på Kuba, infördes ett spritförbud i USA. Det som brukar kallas förbudstiden var inledd och maffian växte sig stark tack vare spritsmuggling från inte minst Kuba.

Turister
Kuba blev mer och mer intressant för turister från USA. Här var det tillåtet både att dricka sprit och att spela om pengar.

När förbudstiden var över i USA var Kuba redan etablerat som en stor turistdestination. Spel om pengar, sol och bad var fortfarande starka dragplåster. Så småningom tog maffiabossarna från USA över mer eller mindre alla lokala kasinon och andra spelhus som användes för pengatvätt.

Politiken
Parallellt med allt detta la sig USA gång på gång i politiken och avsatte och tillsatte presidenter på Kuba. Även den amerikanska maffian stöttade och stöttades av diktatorerna på Kuba.

1934 iscensatte USA en militärkupp som genomfördes av en nybliven general vid namn Batista som i sin tur tillsatte först en och sedan ytterligare en marionettpresident.

1940 riggade Barista ett presidentval så att han själv blev vald. 1944 drog han sig tillbaka till Florida för att återvända till Kuba 1950 och genomföra en ny militärkupp 1952. Den här gången för att fullt ut bli en despotisk diktator.

Charter och sexturism
På 1950-talet kom också den riktigt stora turistboomen från USA. Militärflygplan som blivit över efter andra världskriget byggdes om till charterplan och Varadero blev den nya turistorten. Och Havanna fortsatte också att växa som destination. Hemingway. Ingrid Bergman och andra filmstjärnor. Mafiosi och affärsmän. Och vanliga turister.

Prostitutionen, som hela tiden hade funnits i Havanna, drog nu till sig en obehaglig kategori turister. Pedofiler lockades med unga pojkar och flickor som rövats bort från byar på landet.

USA-hatet växte sig allt starkare bland kubanerna.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läste inför och under vår resa till Kuba, Första klass reseguider: Cuba och Wikipedia.

Det här var femte delen i min serie om Kubas historia. De tidigare avsnitten hittar du här:

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kubas historia – del 2 – Havanna föds

Kubas historia – del 3 – socker blir till vitt guld

Kubas historia – del 4 – frihetskrigen

Bilder: En bild på en daiquiri, Hemingways favoritdrink på hans favoritbar Floridita och en bild på amerikanska bilar i Havanna får representera den här perioden i Kubas historia.

6 kommentarer

Under historia, resor

Reseguide till Cayo Levisa – ön med Kubas vackraste strand


Kanske har du läst några av mina tidigare inlägg om den lilla ön Cayo Levisa i Kuba? Kanske vill du själv ta dig dit? Det här är min guide till ön med stranden som blivit utsedd till Kubas vackraste.

En snabb överblick
Cayo Levisa ligger i provinsen Provincia de Villa Clara, i den nordvästra delen av landet, 20 mil öster om huvudstaden Havanna. Ön är ca 3 km lång i öst-västlig riktning och ett par tre hundra meter där den är som smalast vid hotellet på ön. Öns area är 0,58 kvadratkilometer. Det finns bara en anläggning på ön. Alla logi-möjligheter och restauranger tillhör samma statliga hotell, Hotel Cayo Levisa.

Att ta sig hit
Till Cayo Levisa tar du dig via båtbryggan i Palma Rubia. Platsen är inte mycket mer än lite mangrove, denna brygga, en bananodling. Och Cayo Levisas ”färjeterminal”, en vänthall och bardisk där du antingen köper biljett för dagsutflykt eller prickas av om du köpt övernattning på ön med båtturen inkluderad. Det är ungefär en och en halv timmes bilresa från Viñales eller två och en halv timmar från Havanna till Palma Rubia. Ungefär en halvtimmes ytterligare marginal behöver du ha. Båtresan tar sedan drygt en halvtimme.

En dagsutflykt kostar per person 35 konvertibla pesos (cuc) vilket är lika mycket som samma belopp i amerikanska dollar. Då ingår båtresan tur och retur och lunch på ön. Taxiresan till Palma Rubia tillkommer. Första båten avgår klockan 10:00 på förmiddagen. Återresa är antingen 13:30 eller mer troligt 17:00.

Du anländer till öns södra sida som består av mangrove och går sedan över en träbrygga genom mangrove-skogen till hotellets lobby och vidare ut på stranden.

Färjeterminalen i Palma Rubia.

Bryggan på Cayo Levisa.

Brygga genom mangrove-skog på Cayo Levisa.

Strand och bad
Väl ute på stranden kommer du antagligen dra efter andan när du ser vyerna. Men börja inte fotografera direkt om du vill ha en solstol. Det finns i och för sig ganska gott om dem och innan tiobåten anländer strax efter halv elva är det i stort sett bara att välja och vraka. Även om hotellets orangea badhandukar ligger på några stolar redan i den tidigaste morgontimmen.

Det är som överallt annars. Det finns alltid några morgontidiga som ska paxa ”sina” solstolar före alla andra. Men när du anländer med båten kan det hända att stolarna tar slut. Att använda solstol kostar inte extra utan ingår i priset du betalat för dagsutflykten eller för att bo på ön.

Om solstolarna tar slut så finns det gott om utrymme att lägga badhanduken direkt på den mjuka sanden, antingen i solen eller i skugga, vilket du föredrar.

På stranden finns så kallade ”Tiki huts”. Den här sortens strand-hyddor har jag bara sett på Samoa innan. Nu stötte vi på dem här, på Kuba. Jag la ut bilden nedan och ställde en fråga i gruppen ”vi som gillar att resa” på Facebook: ”Någon som vet om de är vanliga i Karibien? Vad de kallas där?” Jag fick då veta att det är en Tiki hut som är ganska vanliga i Florida. Jag googlade lite. ”Tiki” verkar vara ett amerikanskt ord för inlånad polynesisk estetik som började användas på västkusten i USA redan på 1930-talet. Om dessa tiki huts sedan var populära i Florida på 50-talet förklarar det ju att de blev populära även på Kuba som vid den tiden stod USA och särskilt Florida nära. Jag tyckte det var märkligt att få se något som jag uppfattar hör Söderhavet till på Kuba, men nu klarnade det!

Annars finns det på stranden här på Cayo Levisa också vanliga parasol av palmblad. Och kokospalmer. Rakt nedanför hotellet växer det sjögräs ett tiotal meter från strandlinjen vilket gör den turkosa remsan ganska smal här, men lite längre bort till höger på stranden är vattnet turkost nästan ända bort mot horisonten. Vid den delen av stranden växer det dock inga palmer. Men man kan inte få allting på en och samma gång. Avstånden är ju inte precis långa heller, mellan det ena och det andra.

Snäckor och delar av snäckor finns det en hel del på stranden och några på botten botten men annars är sanden len och skön att gå på. Att doppa sig så här i januari är svalkande men inte kallt. Behaglig badtemperatur.

När du sedan ligger på land för att torka kan det vara trevligt att ha med sig en bok att läsa i.

En ”Tiki hut”.

Stranden sedd från vattnet.

Badgäster, kokospalmer och turkost hav.

Hotellet
Hotel Cayo Levisa ägs av den kubanska staten och har officiellt två stjärnor. Det får 3,9 i betyg på Google och 3,5 på TripAdvisor. Jag misstänker att de låga betygen delvis beror på att ett antal personer gett lägsta betyg sedan de inte erbjudits att bo billigt mot en positiv recension. En recension på svenska av en person från Örebro som ger lägsta betyg börjar till exempel med vad personen ryktesvis hört om servicen på statliga hotell på Kuba generellt. Varför överhuvudtaget recensera ett hotell du inte bott på undrar jag. Ett betyg mellan 4 och 5 tycker jag vore mer rimligt. Framförallt för att stranden är så fin. Men det här är inget lyxhotell. Det är snarare lite av ett eko-hotell. Här finns ingen pool men ett helt hav att bada i.

Wi-fi finns i receptionen och kostar 10 kr per timme.

Vi betalade 2 084 kr per dubbelrum och natt. Det här var vid nyår. Andra tider på året kan samma rum kosta ner mot som lägst 1 300 kr per natt. Vanligt är 1 700 kr per natt. Våra rum var av den enklare typen som kallas ”tropical”. I priset ingår helpension, det vill säga frukost, lunch och middag. Dryck tillkommer och betalas antingen direkt kontant eller samlas ihop till en räkning per dag som kan betalas med kort i receptionen.

Vi fick båda rummen i samma parhus, vilket var en bra lösning för oss som familj. Familjerummen var fullbokade när jag bokade in oss. Eller så var de kanske inte möjliga att boka eftersom våra ungdomar är över 11 år.

Rummen har dusch, toalett, luftkonditionering, TV, telefon, kylskåp med mini-bar, säkerhetsbox och en liten balkong. Från våra hade vi endast begränsad havsutsikt så vi tillbringade inte mycket tid på balkongen.

Det rummen saknar är myggnät över sängarna, så tänk på att hålla dörrar stängda när det är mörkt ute och ta gärna med myggstift.

Ön förses med vatten som skeppas med båt till ön. En dag, när vi var här, blev vattenbåten flera timmar försenad eftersom motorn gått sönder och ön blev utan färskvatten. Vi spolade då toaletterna med havsvatten som vi hämtade med hinkarna i papperskorgarna.

Receptionen och en bar finns i detta hus.

Huset med våra båda rum.

Ett av rummen.

Besökarna
Av någon anledning är den här ön särskilt populär bland fransmän. Nästan alla barnfamiljer vi ser på ön är franska. Spanjorer och italienare är det också gott om, särskilt bland grupper som kommer på dagsutflykt. Vi hör också enstaka amerikaner bland gästerna. Och ser några kubaner. Men inga andra svenskar.

En dag när vi sitter i receptionen och surfar lite på våra telefoner kommer ändå en man fram och tilltalar oss på bruten svenska. Han undrar om vi är från södra Sverige. Han berättar att han är polack från Krakow och har läst svenska. Vi berättar att 15-åringen ska dit på klassresa till sommaren. Mannen berättar då att han brukar guida svenska skolklasser. Kanske kommer de att ses i Krakow?

En besökare på Cayo Levisa.

En del barnfamiljer besöker ön.

Populärast är nog ön ändå bland par.

Mat och dryck
För den som köpt en dagstur från Palma Rubia ingår lunch. För de som liksom vi köpt boende med helpension ingår däremot inte den första lunchen. Incheckning är först klockan 15. Lunchen kostar 8 konvertibla pesos per person (eller om det var Euro, det är ju ändå ungefär samma). Däremot ingår lunch efter utcheckningen klockan 12 på avresedagen.

Många som recenserat hotellet är så pass missnöjda med maten att vi faktiskt blir positivt överraskade. Så illa är det inte ändå!

Alla måltider som serveras i den stora matsalen är buffé. Frukost lunch och middag. Det finns ett antal rätter att välja på men det är inget överdåd. Ingen måltid är den andra exakt lik men många rätter återkommer flera gånger. Det finns inte några biffar av helt nötkött men några gånger serveras nötkött i form av gryta som liknar kallopps. Griskött finns nästan varje måltid. Ofta rökt kött. Ingen filé. Kyckling och fisk finns också oftast. Någon gång köttbullar och någon gång hamburgare som ser lite skumma ut. Och alltid frukt. Oftast flera sorters färsk frukt. Och några grönsaker.

I ett hörn av matsalen står en kock som steker ägg och omelett till frukost, och kött och fisk på kvällen. Jag provar både kyckling och fisk flera gånger och omelett en morgon. Alltihop smakar bra. Fisken rekommenderar jag särskilt. Vill du ha hummer kostar det extra. 17,50 konvertibla pesos kostar en stor hummer som lätt kan delas av två personer – vi delar en hummer på fyra vid tre tillfällen. Mums! Nyårsbuffén är lite extra och där finns både helstekt gris och helstekt kalkon och en helstekt stor jättefisk utöver det vanliga.

Nästan varje morgon råder det brist på kaffemuggar i perioder och ibland saknas även skedar och djupa tallrikar en stund.

Helpension är inte samma sak som All Inclusive. Kostnad för drinkar, dryck till maten och eventuella mellanmål tillkommer.

Á la carte serveras i ett par mindre restauranger. Vi tar aldrig reda på om några rätter där ingår i helpensionen eller om det kostar extra.

I baren serveras drinkar som också kan fås i alkoholfria versioner för den som liksom jag föredrar det. Annars är det ju rom i de flesta drinkar på Kuba. Så också här. Mojiton, som ju kommer från Kuba, är en särskilt populär drink.

Frukt och grönsaker på lunchbuffén.

Pastagratäng med grönsaker, helstekt fisk och fläskkött.

Alkoholfri version av en drink från baren – rosa någonting.

Boka rum på nätet
Jag hittade hotellet på Booking och det gick att genomföra hela bokningsproceduren där – utom det allra sista steget när kontokortsuppgifter och allt är ifyllt. Då fick jag ett meddelande att det inte går att boka från mitt land. Sverige alltså.

Jag bokade istället via en sida som heter Cuba Travel. Jag ser nu att det är fullbokat en hel månad framåt så var ute i god tid! Var också noga med att skriva ut och ta med den voucher som du får på e-post. Den gäller som biljett för båtresan utöver att den bevisar att du verkligen bokat och betalat.

Djurlivet
En cayo är en liten, platt, sandig ö som bildats på ytan av ett korallrev. Det omgivande ekosystemet i revet runt omkring har det rikaste djurlivet men på ön ses i allafall några fåglar, ödlor och grodor. Mygg finns där tyvärr också.

Fåglar som vi ser är pelikaner och någon form av mindre strandpipare som rör sig i vattenbrynet. Och en svart fågel som heter mindre båtstjärt. Grodor ser vi två ovanför en dörr till ett av våra rum en kväll. Och några små ödlor här och där.

Någon form av strandpipare.

I en och annan snäcka bor en kräfta.

Snorkla och dyka
Så här i efterhand ångrar jag att jag inte någon förmiddag följde med dykbåten ut för att snorkla på revet utanför ön. Även om det kostade extra och även fast ingen annan i familjen ville. Att snorkla direkt från stranden gav nämligen inte så mycket. Jag såg i och för sig en rocka, ett par stora röda sjöstjärnor och ett par stim med fiskar. Men mest av allt såg jag sjögräs. Massor av sjögräs.

Följ hellre med dykbåten om du vill snorkla…

Från stranden ser du mest sjögräs.

Enstaka fiskar.

Övriga vattensporter
På ön finns en liten katamaran, någon vindsurfingbräda, några kanoter och några trampbåtar att hyra för den som så önskar. Men inga motorbåtar eller vattenskotrar eller något annat med motor på – tack och lov.

Liten katamaran.

Windsurfare.

Döda skogen
Om du promenerar österut längs stranden kommer du snart till ett parti med död skog. Mest troligt är det mangrove som har växt här och sedan dött. Kanske har grundvattennivån sjunkit? Det är lite halvt kuslig stämning. Stinkande dypölar och mssor av döda träd. Men på andra sidan den döda skogen finns den stora östra stranden.

Vandrar mot döda skogen.

Vandrar bland döda träd.

Någon står ute i vattnet och lyssnar i hörlurar.

Östra stranden
Längst ut till öster på ön finns nästan som ett hav av vit sand – ja, som en mindre öken. (Ja, ja en liten överdrift är det. Men också mycket sand.) Däremot är det inte mycket folk. Kanske får du vara helt ensam här. Här finns soltak som är under förfall och en pytteliten bar som märkligt nog kan vara både bemannad och öppen om du har tur.

Turkost vatten är det bara på norra sidan av ön, men på södra sidan – här längst ut i öster, där de förfallna soltaken är, har du utblickar mot bergen inne på den stora ön – Kuba.

På den norra sidan om udden i öster är havet turkost.

Bortom ett ”hav” av vit sand skymtar Kubas berg.

En liten bar som inte kan ha många kunder – blir den kvar?

Solnedgången
Solen fallet snabbt mot horisonten i tropikerna. Så se till att gå i tid om du inte ska missa skådespelet. För att se solnedgången behöver du nämligen promenera bort mot väster och passera den punkt där sandstranden på öns södra sida ”viker av” lite så att sikten blir fri mot solen.

Ha gärna myggmedel på dig. När du går tillbaka börjar nämligen mörkret sakta falla och myggen börjar titta fram. Samtidigt är det fortfarande väldigt vackert och du vill kanske stanna till ibland för att fotografera.

Fri sikt mot solen i väster.

Sitt en stund och se solen sjunka mot horisonten.

Solnedgång på Cayo Levisa.

Samlat omdöme
Cayo Levisa överträffade mina förväntningar. Kanske därför att förväntningarna på hotellet var för lågt ställda beroende sådant jag läst om statliga hotell på Kuba. Maten som av vissa utmålas som närmast oätbar är helt okej över lag. Hummern som du kan köpa till extra är fantastiskt god. Servicen är det inget fel på och standarden är riktigt bra för ett tvåstjärnigt hotell.

Priset för ett rum på tvåstjärnigt hotell hade däremot inte alls varit motiverat på vilken plats som helst, men den här ön är väldigt, väldigt vacker och ligger lite ensligt utan att för den skull vara allt för långt iväg för att kunna komma på fråga för ett besök.

Billigt är det inte. Men på en sådan plats får du vara beredd att betala lite extra även om boendet inte håller lyx-standard. Heron Island i Australien har till exempel en något högre prisbild för ungefär samma nivå på boendestandard. Så prissättningen beror inte enbart på att ön ägs av Kubanska staten. Det handlar också om tillgång och efterfrågan. Det är helt enkelt inte jättegott om sådana här ställen – ens i hela världen.

Som jag ser det finns det en viss risk att den här anläggningen i framtiden kan komma att uppgraderas till lyx och förses med massor av fler rum, pool, gym och grejor som egentligen inte behövs på en sådan här plats. Med en helt annan prisbild som följd. Så passa på att besöka Cayo Levisa medan lugnet finns kvar och priset, trots allt, är överkomligt!

Morgonstund på Cayo Levisa.

11 kommentarer

Under reseguide, resor

Kubas vackraste strand?


Eftersom jag hade hört en del negativt om både Varadero och stränderna precis öster om Havanna letade jag efter ett alternativt strandresmål när jag planerade vår resa till Kuba. Det ledde till att vi hamnade på Cayo Levisa. I efterhand har jag nu hittat en lista som utsett stranden på den lilla ön till att vara Kubas vackraste. Så det var inget dåligt val jag gjorde!

Jag hade ett antal kriterier när jag letade: Det skulle finnas någonstans att bo, ligga i anslutning till den i övrigt planerade rutten med stopp som Cienfuegos (eller Trinidad), Viñales och Havanna. Samt – inte minst – vara så där karibiskt vacker som man ibland ser på bilder från området.

Hittade hit
Jag googlade, kollade på kartor och Instagram och på bokningssajter. Och så fick det bli den lilla ön Cayo Levisa som ligger ungefär en och en halv timmes bilresa från Viñales eller två och en halv timmar från Havanna, plus en halvtimmes båtresa i båda fallen.

Jag har själv skrivit, redan när vi var på plats, att när jag gick längs stranden kändes det som att gå rakt in i en levande foto-tapet från 80-talet.

Och nu hittar jag alltså den här listan som utser Cayo Levisa till Kubas vackraste strand. Zizoo skriver (på engelska):

Motivering
”Fortfarande under radaren är Cayo Levisa vårt toppval för den vackraste stranden på Kuba.” Vidare menar de att Cayo Levisa har behållit mycket av sin naturliga charm och skönhet som en av de bäst bevarade hemligheterna på Kuba och är den perfekta platsen för din nästa semester på Kuba. Fin vit sand, kristallklart vatten, skuggande palmer – vad mer kan du önska?

Här är hela listan över deras favoritstränder:
#1: Cayo Levisa
#2: Cayo las Brujas
#3: Cayo Guillermo
#4: Cayo Coco
#5: Playa del Este
#6: Playa de Tortuga på Cayo Largo del Sur
#7: Maria la Gorda
#8: Punta Francés på Isla de la Juventud
#9: Playa Ancón vid Trinidad
#10: Varadero

Med anledning av detta håller jag nu sedan några dagar på och skriver på en längre guide till Cayo Levisa: Om hur du tar dig dit, sol och bad, hotellet, besökarna, maten, hur du bokar på nätet, djurlivet, att snorkla och dyka, andra vattensporter, döda skogen och solnedgångarna. Den kommer snart här på bloggen. Håll utkik!

Båda bilderna i inlägget är mina egna från Cayo Levisa.

4 kommentarer

Under resor, Stränder, vackra platser

Havanna – många vackra hus också


Många hus i Havanna är slitna. Men många hus är vackert restaurerade också. Havanna rymmer både och. I det här inlägget vill jag visa upp lite av det som är vackert i Havanna.

Jag berättade igår om att Kubas huvudstad visade sig vara mer sliten än jag föreställt mig. Och att mina föreställningar byggde på de bilder jag sett från Havanna. Bilder som de här. För det finns många vackra hus och vackra miljöer i Havanna också. Och det vill jag ju inte glömma att berätta om. Så klart.

Torget på övre bilden är Plaza Vieja. Det gamla torget. Lägg märke till fågeln.

Kubansk flagga på husfasad i Havanna.

Baksidan av Capitolio med stora teatern i bakgrunden.

Tjusig bil framför Parque Central.

Gatan Paseo de Marti med Teatern, Capitolio i bakgrunden, och Hotel Inglaterra .

1 kommentar

Under resor, vackra platser

Havanna – mer slitet än jag föreställt mig

Det ska sägas först som sist. Jag tyckte om mycket med Havanna: Jag gillade lägenheten vi bodde i. Utsikten mot Capitolio. Vårt stamställe där vi åt god mat. Jag gillade de gamla 50-talsbilarna och flera vackra gamla byggnader som var i gott skick. Men.

Det måste också säga:. Kubas huvudstad Havanna var en betydligt mer sliten stad än jag kunde tro.

Vad är det som gör att du har en viss förväntan på hur en stad ser ut? I vilket skick den är? I mitt fall – och kanske i de flestas – handlar det om de bilder som sprids från en viss plats. Om du bildgooglar ”Havanna” kommer du att mestadels se bilder på hus i gott skick. Samma sak om du kollar taggen #havanna på Instagram. Och de byggnaderna finns ju där så klart också i verkligheten.

Men de välskötta husen dominerar i verkligheten inte gatubilden mer än på några få platser.

Rivningskåkar finns i alla städer. Dåligt underhåll likaså. I vissa städer är det vanligare än i andra. Stonetown på Zanzibar, till exempel, har också många hårt slitna gamla hus. Men där hade jag utifrån bilder jag sett förväntat mig det. Staden var nog till och med i bättre skick än jag befarat.

Med Havannas skick var det tvärt om. Stan är mer sliten än jag hade föreställt mig.





11 kommentarer

Under platsvarumärken, resor

Jetlag – sov till klockan halv ett

Jaha ja. Det var ju det här som inte skulle hända…

Jag har ställt klockan på 9. Den ringer. Jag snoozar. Och snoozar igen.

När jag väl vaknar till ordentligt är min sambo också vaken. Han frågar vad klockan är. Om jag skulle ha tippat i det läget hade jag tippat på tio. Jag har ju snoozat några gånger. Men jag tittar på telefonen: ”12:29”, säger jag.

Då blev det så klart fart på oss att få upp ungdomarna direkt. Men det var ju så dags. Båda sov.

Så här länge har jag inte sovit sedan jag var i 20-årsåldern. Det finns bara en rimlig förklaring: Jetlag. Kroppens inte klocka har inte ställt om från Kuba-tid. Den har valt att vrida oss tillbaka dit. Så nu är det bara att börja om med att vrida tillbaka till svensk tid.

I morgon ringer telefonen 05:19 igen. Som ”varje vardag”. Suck.

På Kuba är det då fortfarande idag i drygt 40 minuter till.

7 kommentarer

Under livet, resor

Kubas historia – del 4 – frihetskrigen

Andra halvan av 1800-talet handlar om Kubas frigörelse från Spanien. Men nya underkastelse inför USA.

Den kubanska flaggan – minus stjärnan som tillkom senare – hissades första gången den 19 maj 1850 av en grupp patrioter som ville bli självständiga från Spanien.

Önskan om självständighet
USAs intressen i Kuba stärktes samtidigt som allt fler kubaner önskade självständighet från Spanien. Allt mer av Kubas sockerexport gick till USA. Och amerikanska företag hade börjat investera på Kuba. När USA:s inbördeskrig var över 1865 blev Kuba än mer intressant för investerare från sydstaterna som ville fortsätta driva plantagejordbruk med svarta slavar som arbetskraft.

1868 sjöngs Kubas nationalsång för första gången inför det som i efterhand kallas tioårskriget. Det startades av frihetskämpen Carlos Manuel de Céspedes. I staden Bayamo utropades så småningom den fria republiken ”Cuba Libre”, hissades den Kubanska flaggan och Carlos utsågs till president.

Men kriget var inte vunnet. Efter tio års krig hade 250 000 kubaner och 80 000 spanjorer dött i striderna. Men Kuba var fortfarande spanskt.

Andra frihetskriget
Därefter följde en kort konflikt ”guerra chica” som ledde till att slaveriet äntligen avskaffades även på Kuba 1886.

Det andra frihetskriget startades 1895 av poeten José Marti. Det är han som senare har fått ge namn åt Havannas internationella flygplats. Han dog i strid men kriget fortsatte utan honom. Med framgång, den här gången, för frihetskämparna.

USA hjälper till
När kubanerna i praktiken redan hade vunnit frihetskriget kom plötsligt USA till rebellernas stöd. Den 3 juli 1898 besegrade den amerikanska flottan den spanska och den 1 januari 1899 överlämnade spanjorerna Kuba till USA.

Och USA lät Kuba bli formellt självständigt 1902 som de lovat. Tomás Estrada Palma blev landets första president. Men Kuba blev i praktiken en lydstat till USA, som hade försäkrat sig om rätten att ingripa i kubanska angelägenheter och övervaka handeln mellan Kuba och andra länder.

Under förevändning att skydda invånare och investeringar skickade USA också militär till Kuba. Som nu ändå – i alla fall pappret – var en självständig stat.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läste inför och under vår resa till Kuba, Första klass reseguider: Cuba och Wikipedia.

Det här var fjärde delen i min serie om Kubas historia. De tidigare avsnitten hittar du här:

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kubas historia – del 2 – Havanna föds

Kubas historia – del 3 – socker blir till vitt guld

Och efterföljande avsnitt här:

Kubas historia – del 5 – i skuggan av USA

Bilden föreställer en byst av frihetshjälten José Marti som finns på torget i Viñales.

4 kommentarer

Under historia, resor

Cienfuegos – Kubas vackraste stad?

Cienfuegos är Kubas mest franska stad, den enda i landet som har en triumfbåge och den stad i hela Karibien som har flest nyklassicistiska byggnader. Det måste vara Kubas vackraste stad? En elegant skönhet som döljer ett mörkt förflutet bakom den vackra fasaden.

1819 gav den spanske guvernören, som själv hette Cienfuegos, tillåtelse till fransktalande invandrare på Kuba att grunda den stad som kom att få bära hans namn till följd av fransmännens tacksamhet.

Slavuppror på Haiti
Dessa hade till stor del flytt till Kuba från Haiti där ett slavuppror brutit ut 1791. När det hat som slavarna burit i tysthet släpptes loss ledde det till att sockerplantagen på Haiti brändes ner och att de vita som inte flydde dödades. Fransmän kom även till Cienfuegos från Bordeaux och Louisiana.

Läget, slit och slaveri
Staden Cienfuegos placerades på en halvö, inne i en vik vid Kubas södra kust, i den västra delen av centrala Kuba, ca 25 mil från Havanna.

Runt om staden anlades nya sockerplantager med franska ägare och nyimporterade afrikanska slavar som tvangs stå för arbetet. Pengarna till de vackra husen i staden kom från deras hårda slit och hopplösa tillvaro.

Billig hummer i Söderns pärla
Staden som idag är utsett till världsarv av UNESCO har 150 000 invånare är huvudstad i provinsen Cienfuegos. Den kallas ”La Perla del Sur” (Söderns pärla).

Gatorna är breda och ljusa som franska boulevarder. Huvudgatan Paseo el Prado som går från norr till söder kantas av kokospalmer och andra träd i allérader. Längs denna gata ligger de flesta av stadens restauranger. Vårt stamställe här blir restaurang El Lobo, som ligger på nummer 4226 på denna gata. Här äter vi de billigaste skaldjursrätterna under hela vår Kuba-vistelse. Menyn finns bara på spanska. Hummer (langosta) eller scampi-räkor (gambas) med eller utan vitlök (ajillo) med vitt eller svart ris, sötpotatis och ett par andra grönsaker till kostar 60 kr. Och smakar såå gott!

Många kupoler
Västerut från Paseo el Prado går den eleganta gågatan San Fernando med vackra stenplattor, bänkar och palmer i dungar, som leder fram till parken José Marti som omges av några av stadens allra vackraste byggnader; Katerdralen som ligger öster om torget/parken har två klocktorn med olika höjd. Regionens byggnad, Antiguo Ayuntamiento, som har en stor röd kupol och ligger i söder sägs ha Capitolio i Havanna som förebild (en byggnad som i sin tur för övrigt har Capitolium i Washington D.C. som sin förebild). Palacio Ferrer i väster byggdes i början av 1900-talet av en sockermagnat och har en blå kupol.

Utanför centrum-halvön är bebyggelsen lägre och enklare, men oftast vackert målad och i hyggligt skick (jämfört med i Havanna till exempel).

Badutflykt
Cirka 25 minuter i bil söder om Cienfuegos ligger den fina stranden Playa Rancho Luna. Stranden är fin och där finns små kiosker där du kan köpa öl och läsk. Ingen trängsel. Lite småsten på botten men mest sand. Ganska höga vågor. Turkost vatten.












5 kommentarer

Under historia, resor, vackra platser

Årets mest lästa inlägg

När jag nu har landat i vardagen efter Kuba-resan börjar det bli hög tid att summera 2018. Antalet besökare på bloggen detta året blev 66 667. Lite synd är det att det inte går att utläsa vem den sista besökaren för året var. Den som rubbade symetrin bland siffrorna. Nåväl.

Besökarna var 14 290 fler än de var 2014, som var det år som hade den tidigare toppnoteringen. 2018 är alltså det år då trafiken varit som allra störst till Halloj världen!

Men vilka av årets inlägg är det då som har lockat flest läsare? Den listan kommer här:

1. Avicii är död – Hotellet där han bodde i Oman
Jag blev nyfiken på hotellet där den svenska musikstjärnan Avicii ska ha bott i samband med att han dog endast 28 år gammal; Muscat Hills Resort. Enligt flera artiklar de första dagarna efter den 20 april 2018 befann sig Avicii på Muscat Hills Resort i samband med sin död. Men det har senare framkommit…

2. Som på Mallorca. Men i Blekinge…
Ljus sand. Turkost hav. 30 grader i luften och behaglig temperatur i vattnet. Mallorca? Nej, det är i Sverige. I Blekinge närmare bestämt. Vilket väder vi hade i början av juni 2018! Sandviken på Listerlandet i Sölvesborgs kommun är många blekingars favoritstrand. Det märks en dag som denna. Det är trångt på både parkeringsplatser och på stranden. Men inte i vattnet…

3. Dyraste länderna att semestra i – Hela listan
Semesterindex. Nykomlingen Bermuda följt av Monaco och Maldiverna är världens just nu dyraste länder att semestra i. Det visar ett semesterindex som jämför genomsnittspriser på en rad produkter i 81 länder världen över och tas fram av FOREX Bank. Exempel på produkter som jämförs är…

4. Så bokar du dina egna tågbiljetter till Frankrike direkt på nätet
Phu! Det gick till slut att få igenom alla bokningar för familjens resa med tåg fram och tillbaka till Bretagne för vidare utflykter till Normandie (och en av kanalöarna) i sommar. Kanske funderar du också att åka med tåg till Frankrike? Jag har präntat ner några av mina viktigaste erfarenheter i en steg-för-steg-guide…

5. Prisjämförelse – billigast: tåg eller flyg till Paris?
Det hävdas ofta att det är dyrare att åka tåg än att flyga i Europa. Men är det sant? Vi ska åka tåg till Frankrike i sommar. Två vuxna och två ungdomar 12 och 14 år gamla. Jag vet ju därför redan vad det kostar för oss att ta oss tur och retur till Paris i sommar med tåg. Jag bestämde mig för att jämföra vad det skulle kosta…

6. Så gick det till när vi tog bort vår katt Drutten
Det gick inte längre. Idag blev vi tvungna att ta bort katten. Det var det bästa för alla inblandade och egentligen det enda möjliga. Vi fattar beslutet på måndagskvällen. Jag sitter med Drutten, som katten heter, i knät. Trots att han är lite fuktig på magen och luktar kiss. Katter är mycket renliga djur. De kissar inte ner sig. Det händer i princip inte. Men nu har det hänt. Jag tar ändå upp honom, klappar honom och låter honom vila i mitt knä en stund på kvällen, så som jag gjort allt oftare de senaste månaderna. Jeansen får åka ner i tvättkorgen sen. Just nu är det kärlek till katten som går före renlighet…

7. Billigaste länderna att semestra i – hela listan
Ett semesterindex visar att Nepal är världens just nu billigaste land att semestra i. Landets prisnivå är nästan 70 procent lägre än den i Sverige. Lande, följs av Vietnam, Makedonien och Bulgarien. Semesterindex jämför genomsnittspriser på en rad produkter i 81 länder världen över och tas fram av FOREX Bank…

8. Femton av Europas vackraste platser
Vart ska du resa i sommar? Kanske vill du besöka någon av Europas allra vackraste platser? Men vilka är de? Här är en lista över några av mina favoriter. Du som brukar läsa min blogg kommer kanske ihåg att jag förra året publicerade en lista med 7 av Europas allra vackraste platser. De är så klart med på den här listan också, som nu utökats med ytterligare 8 platser. Vi börjar bakifrån…

9. Sju vackra öar som förstörts av turism
Brittiska Telegraph en lista med sju vackra öar som de menar förstörts av turism. I artikeln påpekas att just öar är extra sårbara för turism eftersom de är naturligt begränsade till ytan. När turismen ökar till mer än vad en ö egentligen klarar av så finns det inte mer utrymme att ta till för att svälja horderna. Här är listan på sju öar som anses ha förstörts av turismen…

10. Ensam mamma med dotter lämnade vardagen, valde att resa som livsstil, misslyckades men försöker nu på nytt
Jag har länge följt dem på Instagram. Ensamma mamman Evie, 44 år med dottern Emmie, nu 8 år. De gav sig av för att resa i ett år, bestämde sig för att aldrig sluta resa men var tvungna att återvända hem efter 18 månader för att börja tjäna pengar. Nu är de redo att ge sig ut och långresa igen, med början i Sri Lanka…

2 kommentarer

Under blogg, resor

Att lämna 14 dagar på Kuba bakom sig

Jag sitter på flight TK 183. Det är förmiddag den 8 januari 2019. Det här med flyget skulle visa sig vara ett misstag. Jag trodde att det jag bokat var ett direktflyg mellan Havanna och Istanbul. Men flighten jag bokat går via Caracas i Venezuela. Hoppsan! Men det är bara att gilla läget. Nu får jag i alla fall gott om tid att sammanfatta våra 14 dagar på Kuba.

Vi sitter alltså på flyget men jag tänker på vad Fredrika Bremer skrev den 8 maj 1851 när hon just skulle lämna Kuba:

”Jag har druckit nytt liv på Kuba, men leva kunde jag inte där. Det kan jag blott där ett liv i frihet lever och växer.”

Själv känner jag lite likadant.

Kuba är inget helt fritt land. Har väl aldrig varit. Ja, kanske innan européerna anlände i så fall. Men friheten i de indiansamhällen som först fanns på Kuba vet vi inte så mycket om. När Fredrika Bremer var på Kuba reagerade hon mot slaveriet. Landet var också hårt tuktat som en spansk koloni. Sedan blev Kuba formellt fritt men i praktiken en lydstat till USA och dessutom diktatur. Kanske var Kuba som mest fritt precis efter revolutionen. Mer självständigt än någonsin är landet idag, men någon liv i riktig frihet finns inte heller för dagens kubaner.

Jag skulle nog bli tokig av att bo här. Men det har varit väldigt intressant att vara på besök. Avkopplande och trevligt. Det här är vad vi har upplevt dag för dag:

Dag 1
Vi anländer tidigt på juldagsmorgonen till flygplatsen José Marti i Havanna. En av våra väskor anländer inte. Vi har ändå tur. Vissa passagerare har blivit av med allt sitt incheckade bagage. Den av våra väskor som fattas innehåller våra necessärer och några påsar med tomteskum som vi tänkt ge som present till våra bo-värdar på Kuba. Som tur är har jag för första gången någonsin köpt sådana där återförslutbara enliterspåsar och har därför med tandkräm, tandborstar och deo i handbagaget. Solskydd och mitt schampo har av en slump hamnat i medicinväskan i en av de väskor vi får ut. Så vi klarar oss ganska bra utan väskan som saknas.

Väl framme i Cienfuegos går vi en runda in till stan och hämtar ut pengar ur en bankomat. Konvertibla pesos. Redan till klockan fem på eftermiddagen har jag sedan i förväg beställt julmiddag till oss i huset vi bor i. Vi får hummer med potatis och massor av grönsaker. Bland annat jättegod avocado. Och dessutom rostat fläskkött som vi knappt ens orkar smaka en bit av. Jättemycket mat. Och gott!

Dag 2
Vi gör en utflykt till staden Trinidad som är en mysig liten landsortsstad med kullerstensgator som en gång var centrum för den tidigaste sockerproduktionen på Kuba. Gatorna är för avrinningens skull formade med lågpunkten i mitten.

Det märks direkt att det här är ett populärt stopp i backpacker-svängen. Det syns på de resenärer vi möter men det är också på utbudet av barer och restauranger som är karakteristiskt. Jag dricker en kopp svart te med mjölk – något som inte är helt lätt att få tag på på Kuba och min sambo Anders tar en mojito på baren som har samma namn som drinken.

Äter gör vi på en restaurang som Anders sett ut. Jag tar två tapas-rätter: fisk och friterade majsbollar. Gott! De andra tar pasta och får vänta länge på maten.

På eftermiddagen upplever vi hur krångligt det kan vara att få tag i vardagliga varor som schampo och rakhyvlar på Kuba. De ska vara till Anders. Vi är tillbaka i Cienfuegos. Efter besök i många affärer slutar det med ett inköp av det sista paketet engångsrakhyvlar för damer i en affär. Och schampo i en annan.

Dag 3
Det blir en promenad in till Cienfuegos centrum innan vi åker ut till stranden Rancho Luna som jag skrivit om tidigare.

Inne i Cienfuegos växlar vi pengar på banken. En intressant upplevelse. Banken är full av folk, som förr i tiden i Sverige. Alla måste sitta ner medan de väntar. De släpper inte in fler i lokalen än vad det finns sittplatser. Vi får någon slags snabbspår med vår kölapp och kommer fram direkt. Endast en person får stå framme vid luckan. Anders växlar euro till konvertibla pesos.

När vi är inne i stan passar vi på att äta och jag hinner också med en snabb fotorunda på torget. Frågan är om inte Cienfuegos är Kubas vackraste stad?

Dag 4
Dags att åka vidare. Det blir en lång dag i taxi. Först åker vi tillbaka till flygplatsen utanför Havanna för att hämta vår saknade väska.

Det är världens kaos vid avdelningen för förlorat bagage, som ligger i en separat byggnad intill ankomsthallen. Folk står och väntar lite huller om buller vid ett snöre. Jag frågar personalen och vi visas in i en annan byggnad. Där knappar en dam in uppgifterna från vår bagage-tagg i sin dator, rycker på axlarna och säger att väskan kanske finns i den andra byggnaden. Vi får se. Det är Anton och jag som ska hämta ut väskan eftersom den står i hans namn. Men det är bara mig de släpper in för att titta efter väskan. Den finns där och vi är glada att ha fått den tillbaka. Jag passar på att växla lite pengar också när vi ändå är på flygplatsen. Väl tillbaka vid bilen upptäcker vi att väskan gått sönder. Det är en stor spricka på ena sidan. Och den som var helt ny! Men vi orkar inte bråka om det. I alla fall inte här och nu.

Ytterligare några timmar senare är vi framme i Viñales. Det är inte heller den här gången helt lätt att hitta boendet, som inte heller den här gången ligger på någon av de två olika platser som vi fått via appen Airbnb. Men chauffören frågar sig fram. När vi är framme ska han åka hela vägen tillbaka till Cienfuegos medan vi kan njuta av utsikten från boendets veranda som är anlagd på en betongplatta, ovanpå en gammal pool som tagits ur drift. Och krypa in under myggnäten på våra rum.

Dag 5
Vi promenerar längs landsvägen mot en restaurang inne i nationalparken Viñales som jag sett ut på min offlinekarta som jag laddade ner redan hemma i Sverige.

Längs vägen möter vi män som rider eller kör med häst och vagn, gamla amerikanska bilar från 50-talet, nyare ryska och östtyska bilar samt ännu nyare franska och koreanska. Inte så många dock. Trafiken är ganska gles. De flesta bilar vi möter är taxibilar. Antingen statliga, gula, eller privata i olika färger. Vi möter en och annan lastbil också. Ibland med många passagerare på flaket. Motorcyklar, vanliga cyklar och cykeltaxi hör också till gatubilden.

Vi ser också många djur. Mest hästar. Några kor. Intill varje kreatur en vit häger. Höns och grisar. Det odlas mycket majs på åkrarna. Längs vägen står många vackra träd. Husen är enkla men ser mestadels välskötta ut och är målade i glada färger. Och bergslandskapet som vi vandrar mot är intagande i sin skönhet.

Väl framme upptäcker vi att vi måste gå igenom en grotta för att komma till restaurangen jag sett ut. Även om det kostar entré ser jag det som en bonus.

Jag skickar ett digitalt vykort från den här dagen via bloggen.

Dag 6
Vi vandrar först en bit på huvudgatan genom Viñales, förbi torget och kyrkan, innan vi svänger höger, norr ut för att vandra på grusvägar och stigar genom ett jordbrukslandskap i utkanten av nationalparken. Anton som är 15 år frågar om han får låna min systemkamera. Det får han, så klart. Han fotograferar mest blommor.

Jag kommer att tänka på när han var ett par år gammal och utbrast ”blommoá” lyckligt och pekade varje gång han såg en blomma. Jag tänker att jag borde lära honom mer om blommor som uppenbart är ett genuit och spontant intresse som han delar med mig, men som jag allt för sällan uppmuntrar.

Vi blir invinkade på en kombinerad restaurang och småskalig tobaksanläggning. Vi blir visade hur tobaken torkar och en man i cowboyhatt visar hur han rullar cigarrer som han limmar ihop med honung. Anders provröker några bloss. Albin som är 13 år och starkt emot rökning blir mycket upprörd.


Foto: Anton Hansson

Dag 7
Vi lämnar Viñales klockan åtta på morgonen i den skruttigaste taxi vi åker i på hela resan. Det är en liten vit bil av öststatstyp. Att den helt saknar säkerhetsbälten och halvt fjädring är bara början. Men att åka med sådana bilar är en del av charmen med Kuba!

Jag har drabbats av lite turistmage men resan går bra. Jag kan vänta med nästa toabesök tills vi är framme vid den den lilla hamnen, som mest bara är en liten brygga.

Båten till ön Cayo-Levisa avgår klockan 10:00 från Palma Rubia, som platsen heter. Vi är där en halvtimme innan avgång. Blir avprickade på en lista på resortens lilla färjeterminal.

Båten lägger till vid öns brygga som finns på öns södra sida som är kantad av mangrove-skog. Vi går på en brygga tvärs över ön som är precis så vacker som jag föreställt mig. Dagen ägnar vi åt att checka in, bada och sola, läsa lite och varva ner.

Jag skickar en nyårshälsning via bloggen.

Kvällen ägnar vi åt att fira in det nya året med stor nyårsbuffé i hotellets restaurang. Sand på tårna i nyårssandalerna. Stjärnklart på stranden. Vi ser Orion och Vintergatan bland himlens alla stjärnor.

När vi sätter oss till bords är där en liten, liten ödla på bordet. Den är blick stilla och jag hinner undra om den är av plast innan den kvickt kilar iväg. All personal deltar i underhållningen som består av sång, musik, dans och maskeraddräkter. Till och med kockarna dansar.


Dag 8
Vi fortsätter att ta det lugnt och koppla av på förmiddagen. På eftermiddagen går vi en promenad till öns östra delar. Jag vandrar barfota. Det är lite känslan av ett förlorat paradis. Som efter den stora katastrofen. Döda träd i den vita sanden. Massor av döda träd. Som om vi vore bland de sista människorna på jorden följer vi spår i sanden efter andra människor. Flera har gått barfota. Vi passerar ett par stinkande dypölar. Doften går inte att ta miste på. Det är svavelväte. Det luktar förruttnelse i frånvaro av syre. Det är nyårsdag och festen är över.

Ett tecken på liv: Pelikaner dyker efter fisk i vattnet. Plötsligt står där också en man i våtdräkt och lyssnar på musik ur stora hörlurar – och magin är bruten.

Strax därefter ser vi också ett par människor stå långt ute i det turkosa vattnet. De kramas och pussar varandra. Jordens undergång är nog inte här ännu – trots allt.

Längst ut till öster finns ett hav av vit sand – som en mindre öken. Här finns soltak som är under förfall och en pytteliten bar som märkligt nog är både bemannad och öppen.

Dag 9
Sol och bad på förmiddagen. Jag läser en bok av Thomas Gustafsson om Kuba. Albin som är 13 år är mer för att bada än storebror som är två år äldre som helst ligger på solstolen och vilar. Det är därför mest Anders som kastar boll med Albin i vattnet idag.

För andra eftermiddagen i rad ser jag ett streck med pelikaner som rör sig i en böljande rörelse över det turkosa vattnet, från öster mot väster. Det är mycket vackert. Som poesi för ögonen. Jag svär en ramsa över att jag inte har någon kamera med mig.

På kvällen vandrar vi alla fyra bort till öns västra spets där vi förutom solnedgången tittar på någon form av strandpipare som far runt i en väldig fart i vattenbrynet.

Vi är inte helt ensamma här borta, men det är ingen större trängsel. Nästan exakt klockan sex på kvällen passerar solen horisontlinjen just där det ligger en annan liten ö.

Dag 10
Vår minisemester i semestern, långt borta från världen, börjar gå mot sitt slut.

Det här är den sista hela dagen på Cayo Levisa, som är som en levande foto-tapet från 80-talet. Vi följer i stort sett samma ritual som de senaste dagarna: Efter frukosten går vi tillbaka till vårt lilla hus, borstar tänderna och byter om till badkläder. Anders och pojkarna går före för att paxa samma fyra solstolar innan dagsturarna kommer med förmiddagsbåten.

Ett avsteg från ritualen: Den här dagen testar jag att fotografera med min nyinköpta Gopro-kamera under vattnet. Jag letar efter en sådan där stor röd sjöstjärna som jag sett här ett par gånger men hittar ingen. Mest är det sjögräs som jag fotograferar. Jag är inte jätteimponerad av kameran så här långt, men den är i alla fall behändig att ha med sig. Och lätt att manövrera under vatten. Dock saknar den någon form av ögla att fästa ett snöre i för densom vill försäkra sig om att inte tappa kameran i vattnet.

Några timmar på stranden och sen är det dags för lunch. Efterhand som dagarna gått efter nyåret blir det mindre och mindre att välja på på buffén. Frukten till exempel. Första dagarna fanns det färsk ananas, papaya och vattenmelon. Först tog ananasen slut. Sedan papayan. Nu kommer burkfrukten fram. Kokta päron. Det funkar ju det också. Men är inte lika exotiskt.

Den här eftermiddagen vill pojkarna vila på rummet och spela på sina iPads och telefoner, trots att de inte har någon wi-fi på rummet. Det får de. Anders följer med mig och snorklar en runda. Sedan softar vi på stranden. Jag läser. Den här gången har jag med mig kameran. Men inga pelikaner visar sig.

Dag 11
Både på väg till och från frukosten vandrar jag barfota längs vattnet och fotograferar palmer och hav med mobilen. Jag kan inte få nog av vyerna men vill spara på minnesutrymmet i storakameran till kommande dagar och Havanna.

Jag och Anders tar ett sista dopp i havet innan det är dags att packa. Men ungdomarna avstår från att bada. Det börjar bli länge sedan som det var de som tjatade om att få doppa sig och som vi närmast fick slita upp dem ur vattnet. Loja tonåringar har det blivit av dem.

Efter lunchen, klockan 13:30, avgår båten mot Palma Rubia och taxin som vi beställt. Det är en gul statlig taxi. Bekväm och med luftkonditionering.

Det är ren tur att jag i sista sekunden ute på ön, via Airbnb-appen fått tag på rätt adress till lägenheten vi ska bo i. Det var så pass i sista sekunden att det är först i Havanna som jag märker att meddelandet ligger i inkorgen. Och det är tur. För i Havanna har vi inte tillgång till något internet än och även denna gång har Airbnb själva angett två olika lägen för boendet – som båda är fel!

Från balkongen på vår lägenhet i Havanna ser vi solen gå ner bakom Capitolio innan vi äter kvällsmat på det som ska bli vår favoritkrog i Havanna: El Dandy som ska ha en svensk-kubansk ägare, bilder på Olof Palme och Stockholm på väggarna bland vackra och konstnärliga foton från Kubas sociala liv. Maten på menyn är spansk, italiensk och mexikansk. Jag tar fredags-tacos med kyckling, som är så långt ifrån den svenska varianten du kan komma, och nästan mer mexikanska än i Mexico. Med koriander, lime och allt. Jättegott!

Dag 12
Första förmiddagen i Havanna kommer vi runt de flesta sevärdheterna i gamla stan, Habana Veija. Bland annat ser vi den gamla fästningen, Castillo de Fuerza, där den spanske guvernören flyttade in 1577.


Havanna är mer slitet än jag föreställt mig. Mer slitet än de städer som vi tidigare besökt på Kuba. Här finns gott om vackra byggnader, men endast ett fåtal har rustats upp till sin forna glans. Den gamla parlamentsbyggnaden, som förhoppningsvis kan bli parlament igen en dag, med fler än ett parti, håller på att rustas upp just nu.

Det är lätt att förstå varför staden kallas ”Karibiens slitna pärla”.

Dag 13
Den här förmiddagen ägnar vi åt revolutionsmuseet. Det är inhyst i det gamla presidentpalatset där bland andra diktatorn Batista tidigare har bott. Det är naturligtvis ett symboliskt val av lokal. Att entrén kostar 8 lokala pesos för kubaner och 8 konvertibla pesos, som är värda 25 gånger mer, för oss utlänningar är så klart också symboliskt. Men också krass fördelningspolitik mellan oss utlänningar som har hårdvaluta och de kubaner som oftast inte har det.

I det vackra palatset berättas en ganska rak historia om hur revolutionen gick till och hur Kuba under årtionena efteråt omformades till ett kommunistiskt land. Historien berättas mestadels med text på papper (på spanska och engelska) och gamla svartvita fotografier. Några konstverk finns där också, ett par vaxdockor, en gigantisk kubansk flagga och därtill, utanför byggnaden, båten som revolutionärerna landsteg på Kuba med 1956 och ett antal militärfordon.

Det är lätt att sympatisera med revolutionens ideal, de första årens framgångar inom utbildning och sjukvård och den tuffa kampen mot USAs ständiga försök att diktera den framtida utvecklingen för landet. Däremot kan jag inte sympatisera med bristen på demokrati och fundera över varför ekonomins hjul snurrar så långsamt.

På eftermiddagen promenerar jag och Anders runt lite i Havanna, medan pojkarna som åkt på lite turistmage vilar sig i lägenheten. Vi besöker bland annat Hemingways gamla favoritbar i Havanna, Floridita. Det är en turistfälla så klart, med dubbla priser mot andra ställen, men lite kul. Och Hemingway står själv och hänger vid baren än idag, men nu i form av en bronsstaty.

Dag 14
På förmiddagen tar vi det lugnt. Både pojkarna och Anders har nu turistmage att kurera. Till lunch äter vi vitt bröd med vitlöks- och basilikaolja på vårt andra stamställe i Havanna: km Zero. I brist på te dricker jag två glas guava-juice.

Efter en kort promenad runt det tidigare parlamentet får jag en kopp te på terassen till hotel Inglaterra. En orkester spelar typisk Kubansk musik. Den äldre mannen som spelar bas har den vänd från publiken. En man spelar trummor, en annan olika rytm-instrument, en gitarr och en sjunger enbart.

De karibiska rytmerna är ständigt närvarande på den här ön. På alla restauranger och caféer, på gator och torg. Även på natten, när man helst vill ha lugn och ro och sova. Är det inte live så finns det musikspelare.

På kvällen äter vi tidig kvällsmat på El Dandy innan det är dags att packa och gå och lägga sig för att kliva upp klockan fem nästa morgon och, för första gången under vår Kuba-vistelse, åka amerikanare. Vi ska åka till flygplatsen under Karibiens stjärnor. För att sedan sätta oss på det här flyget som jag sitter på när jag skriver dessa ord och där vi nu serveras ”chicken or fish” någonstans mellan Caracas och Istanbul medan jag drömmer mig tillbaka till Kubas ljumma vindar, turkosa vatten, böljande rytmer och – faktiskt – mestadels goda mat. Mer om det i ett senare kapitel.

När det här inlägget postas har det hunnit bli den 9 januari och min födelsedag och vi väntar på flyget till Köpenhamn i Istanbul.


Flygresorna till och från Kuba har jag klimatkommpenserat genom att låta plantera träd för 750 kr per person i VI-skogen. Vad bilderna föreställer hoppas jag framgår av texten.

15 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, samhälle och politik, vackra platser, Vandra

Kubas historia – del 3 – socker blir till vitt guld

En viktig del av Kubas historia är historien om hur socker blev basen i den Kubanska ekonomin.

Sockerrör växte inte naturligt i Amerika. Men på sin andra resa till Amerika tog Columbus med sig rötter av sockerrör från Kanarieöarna som planterades på Hispaniola, den del av ön som idag är Dominikanska republiken.

Först tobak
De första kolonisatörerna som bosatte sig på Kuba hade med sig sockerrörsplantor redan 1506, men det blev inte någon storskalig odling då. Spanien lät de olika kolonierna få olika ansvarsområden. Det var Hispaniola som fick bli sockerproducent. Fastlandet levererade guld, silver, kaffe och choklad. Kubas uppgift var i någon mån att leverera tobak, även om varan ännu inte vunnit någon bredare popularitet, men framförallt att odla livsmedel till fartygstrafiken.

Det spanska tronföljarkriget i början av 1700-talet ledde till att den spanska staten efter kriget behövde stärka sina finanser. Därför infördes ett statligt tobaksmonopol på Kuba 1717.

Detta var i samma veva som tobak blivit den nya innegrejen i Europa; societetsdamerna sniffade lukttobak, deras män rökte cigarrer och män i lägre samhällsklasser rökte pipa.

Såldes till underpris
Det hade alltså kunnat vara strålande affärer för Kubas bönder. Istället tvingades de sälja tobaken till kraftigt underpris till den spanska statens uppköpare. Och inte nog med det. 1740 fick det kungliga handelsbolaget monopol på all handel med Kuba.

Bönderna flydde
Vid mitten av 1700-talet fick många kubanska tobaksbönder nog, sålde sina täppor runt Havanna och flyttade längre västerut där de startade nya odlingar. Där var jorden bättre för just tobaksodling samtidigt som de var längre ifrån de statliga kontrollanterna. De kunde då sälja mer till smugglare och tjäna mer pengar. Så uppstod tobaksodlingarna i dalarna i det vackra bergslandskapen runt den lilla staden Viñales.

Kort brittiskt styre
När det europeiska sjuårskriget hade utvidgats till Karibien intogs Kuba och blev brittiskt under 11 månader. En kort tid som blev helt avgörande för Kubas utveckling. Britterna släppte handeln med socker och afrikanska slavar fri. Och plantageägarna tog för sig. När Kuba åter blev spanskt gick det inte att helt vrida klockan tillbaka. Nu hade socker odlat av svarta slavar blivit Kubas vita guld. Tusentals slavar piskades ihjäl under de år som Kubas skogar förvandlades till öppet landskap.

Staden Trinidad centrum
Den kubanska staden Trinidad, som idag är ett världsarv och mycket populär bland turister, vi har också besökt den, blev centrum för sockerproduktionen. Staden blomstrade och formades till en spansk drömstad i tropikerna med gator i rutnätsmönster. Gatstenen hämtades från Europa som barlast när de skepp som transporterat socker skulle tillbaka till Kuba.

Staden Matanzas, som ligger nära turistorten Varadero, hade varit centrum för köttproduktionen men slog nu också om till socker. Insaltat kött började importeras till Kuba mot slutet av 1700-talet. Den inhemska köttproduktionen hade trängts undan. För det fanns så oerhört mycket pengar att hämta när européerna bara inte kunde få nog av socker.

Beroendet
Och så hade Kuba blivit beroende av socker. Av de pengar som sockerexporten drog in. Den första stora sockerkraschen 1857, när råvarupriserna föll kraftigt, blev därför ett hårt slag mot Kubas ekonomi.

Men Kubas sockerproduktion fortsatte ändå. Och under första världskriget skulle så småningom stigande sockerpriser, på grund av att kriget hindrade Europas sockerbönder att odla, leda till den största sockerboomen någonsin på Kuba. Den kom att kallas ”miljondansen”. Priset på socker tiodubblades och Havanna förvandlades på bara några år till en världsmetropol.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läser inför vår resa till Kuba, Första klass reseguider: Cuba och Wikipedia.

Det här var tredje delen i min serie om Kubas historia. De tidigare avsnitten hittar du här:

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kubas historia – del 2 – Havanna föds

Och efterföljande avsnitt här:

Kubas historia – del 4 – frihetskrigen

Kubas historia – del 5 – i skuggan av USA

Bilderna i detta inlägg är från staden Trinidad och vårt besök där. Och jodå, vi är kvar på Kuba. Just nu i vår lägenhet i Havanna där alla tre övriga i familjen kurerar lättare magsjuka.


8 kommentarer

Under historia, resor

En förmiddag i Havanna

Vår första hela dag i Havanna promenerar vi runt i gamla stan, Havanna Vieja. Vi kommer förbi de flesta kända sevärdheterna på en förmiddag.

Vi går från vårlägenhet till Plaza Vieja och Plaza de Armas. Det är här jag förstår att de där kvinnorna i färgglada långa klänningar med volanger och turban på huvudet som du ofta ser på bilder från Havanna inte är på riktigt. I alla fall inte numera. De tjänar en slant på att låta sig fotograferas av turister.

Vi går till och med in i borgen från 1500-talet och ser en utställning om spanjorernas första tid på Kuba. Vi går över Plaza de la Caterdral, men blir inte insläppta i katedralen eftersom vi har shorts på oss.

Vi tar något att dricka på Café Paris.

Promenerar förbi Hemingways stamställe Bar Floridita, över Parque Central och vidare längs Paseo del Prado som är Havannas svar på gågatan La Rambla i Barcelona. Går vidare en bit längs havet och upp ibland husen i staden igen. Kommer tillbaka till Hotel Inglaterra. Går in för att se om vi kan äta där men ser ingen meny och tycker att det ser dyrt ut.

Vi går vidare förbi teatern och El Capitolio, den gamla parlamentsbyggnaden och så är vi tillbaka i våra kvarter igen. Lunch blir det på km Zero som fått sitt namn efter Madrids centralpunkt, varifrån alla avstånd mäts i Spanien. Jag äter räkor i vitlökssmör eller kanske olja. Det smakar mycket gott!






1 kommentar

Under historia, resa med ungdomar, resor

Som i en levande foto-tapet från 80-talet


Minns du de där foto-tapeterna som var så populära mot slutet av 70-talet och början av 80-talet? Ett foto som täckte en hel vägg?

Några föreställde vackra bergslandskap, några en fin bokskog. Men jag ärövertygad om att de vanligaste motiven var några palmer på en tropisk strand med turkost vatten i bakgrunden.

Jag går längs stranden på ön Cayo Levisa i Kuba och tänker att det är som att gå rakt in i en sådan tapet. En levande fondtapet från 80-talet. Som att gå i den tropiska drömmen. Sanden är så ljus att den nästan är kritvit. Den är puderfin och len mot mina bara fötter där jag går längs vattnet på morgonen efter frukosten, för att fotografera stranden innan dagsturarna anländer med första båten som avgår klockan tio från Palma Rubia. Jag går precis i vattenbrynet. Det blöta sköljer över fötterna i mjuka vågor.

Bara vara
Maten här är helt okej, men kan knappast klassas som någon dröm och boendestandarden är också bra utan att vara något extra. Men ön som sådan är verkligen det. Något extra.

Det är skönt att bara ta det lugnt några dagar. Promenera lite, bada, snorkla – även om jag mest ser sjögräs, sola, läsa en bok om Kuba. Ta det lugnt. Ta en paus från världens brus och isället nöja sig med vågornas. Det är skönt att bara vara.

7 kommentarer

Under resor, vackra platser

Gott Nytt År från Cayo Levisa!

Tio timmar har vi kvar av 2018 här på Cayo Levisa, Kuba. Sedan har vi tre dagar till här innan vi åker vidare mot Havanna. Ska bli skönt att bara bada och slappa några dagar på den här lilla resort-ön.

Gott Nytt År alla!



12 kommentarer

Under resor, Stränder, vackra platser

Ett digitalt vykort från Viñales, Kuba


Klockan är halv åtta på morgonen den 30 december. Nu befinner vi oss på västra Kuba. I tobaksland. Men det är inte för tobaken och cigarrerna som jag har sett ut den här platsen. Inte heller för alla gamla bilar och hästar – de finns över hela Kuba. Vi ska vare sig åka amerikanare, rida eller åka häst och vagn. Vi är inte ens här för den gulliga lilla staden Viñales i typisk spansk kolonial stil. Även om vi så klart ser den nu när vi ändå är här.

Men. Vi är här för att jag har sett bilder på bergen här omkring. Vi är här därför att jag föll pladask när jag såg dem. Vi är här för att vandra i ett kubanskt jordbrukslandskap med vackra berg i bakgrunden. Och det är just det vi gör.

Lite turistmage har både jag och min sambo drabbats av men grabbarna har klarat sig och på det hela taget har vi det bra i den här lilla staden med de vackra omgivningarna.

Det var länge sedan jag skickade några fysiska vykort från en resa. Ni vet de där med ett eller flera foton på styvt papper med adressrader och plats för frimärken på baksidan. Jag brukade tycka om att sitta och skriva en stund om platsen vi var på. Men numera skickar jag digitala vykort istället. Här på bloggen. Men också på Instagram och ibland på Facebook. Här på Kuba är allt det där lite krångligare.

Just nu sitter jag och väntar på att wi-fi-nätverket ska komma igång på stället vi bor på. Vår värdinna slog på det för en kvart sedan. Det skulle ta tre minuter att starta upp. När det väl är uppe måste jag logga in med ett särskilt lösenord som jag har på ett litet kort från statliga ETECSA. Ett sådant kort räcker till en timmes internet-tid.

När du läser detta har jag äntligen kommit ut på nätet för en stund. Men det jobbar långsamt. Varje bild tar en stund att ladda upp.






8 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, vackra platser, Vandra

Ett första dopp på Kuba – stranden Rancho Luna utanför Cienfuegos

Igår tog vi taxi, en röd gammal rysk Lada, till stranden en bit utanför Cienfuegos, där vi bor. Det var härligt att doppa sig, ligga i en stund, men också att sitta på stranden, lapa lite sol och läsa en bok om Kuba.

Stranden var fin och där fanns små kiosker där vi kunde köpa öl och läsk. Ingen trängsel. Lite småsten på botten men mest sand. Ganska höga vågor. Turkost vatten. 25 minuter tog det med taxi från Cienfuegos och det kostade 25 konvertibla pesos (cuc = samma belopp i US dollar) tur och retur. Bilen var en gammal rysk Lada som vi beställde genom vårt boende.




9 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, Stränder, vackra platser

Några bilder från Trinidad, Kuba

Idag har vi gjort en utflykt till Trinidad här på Kuba.

Mer om den senare. Men redan nu några snabba bilder.

1 kommentar

Under resor

Framme i Cienfuegos på Kuba efter förvecklingar

Det blev en ankomst med förvecklingar. En av våra väskor fattades på transportbandet och den beställda transfern dök aldrig upp.

Vi landar på Kuba strax efter klockan åtta på juldagsmorgonen, lokal tid. Men en av våra incheckade väskor från Istanbul var inte med till Havanna. Vi är inte heller precis ensamma i kön för förlorat bagage. Om man säger så. Vi delar på oss så att jag och vår äldsta son, Anton, köar för att anmäla vår väska saknad medan Anders och vår yngsta son Albin går ut för att möta vår skjuts. Anton stannar med mig eftersom det är hans namn som står på bagage-taggen till den väska som saknas. Det visar sig vara rätt beslut eftersom damen i luckan för förlorat bagage vill se hans pass. Vi får veta att väskorna tidigast kan dyka upp den 27:e, när nästa plan från Istanbul anländer.

Ingen transport
När vi väl kommer ut till ankomsthallen har Anders och Anton inte hittat vår transport som skulle möta oss. Jag kopplar upp mig på 3G-nätet och får veta att det beror på att bilen som skulle hämta oss gått sönder. Vi får ta en gul taxi. Så resan kostar oss 170 cuc (samma belopp i amerikanska dollar) istället för som planerat 80.

Inte ett eget hus
Resan tar ca tre timmar. Adressen till vårt boende är inte lätt att hitta. Till slut kommer vi fram. Boendet som jag bokat som ett ”helt hus” visar sig vara att vi är inneboende i någons hem. Men ja, ja, vi är i alla fall framme i Cienfuegos på Kuba.

13 kommentarer

Under resor