Kategoriarkiv: resor

20 mars, 2019 · 08:30

Från vår balkong i Havanna

I Havanna hade jag hyrt en hel lägenhet åt oss. Lägenheten ligger på översta våningen i ett hus vid Plaza del Cristo med El Capitolio i blickfånget.

Tyvärr är kupolen inlindad i byggnadsställningar just nu men det lär ju ändras med tiden. I lägenheten finns ett vardagsrum, ett kök med mini-bar, två sovrum med luftkonditionering och två toaletter varav den ena med dusch. Lägenheten är nyrenoverad och fin. Men huset i övrigt, som trapphallen är inte i samma fina skick. I lägenheten finns wi-fi som nås med tillgång till skrapkort från staten.

Lägenheten har också en balkong med utsikt mot torget och El Capitolio. Balkongen är mycket smal men här ryms ett par stolar och ett bord. Det är en utmärkt plats att obemärkt studera folklivet i det offentliga rummet nedanför. Det märks att torget är en hotspot för wi-fi. Alla dessa människor som sitter och tittar in i sina telefoner. Men det finns mycket annat att titta på också. Som skolungdomar som går hem från skolan i sina uniformer.

Jag har skrivit förut om både denna lägenheten och allmänt om att boka boende på Kuba.

Lämna en kommentar

Under internet, resor

Taggat som ,

19 mars, 2019 · 06:35

Till salu i Madrid


När jag var ung brukade jag shoppa både vykort och sovenirer på resa. Det gör jag inte längre. Någonstans, i någon låda, förmodligen i källaren, har jag till exempel en enfärgad röd solfjäder inköpt i Valencia någon gång på 80-talet. Och om jag fortsatt köpa souvenirer överallt skulle de där lådorna vid det här laget ha svämmat över mer än de redan gör. Så pass att källarförrådet vore fyllt exakt från golv till tak. Vilket det i och för sig ändå nästan är.

Och vykort. Jag brukade tycka om att sitta på något café i solen och skriva några rader om det vi upplevde på resan. Men numera fyller ju sociala medier och bloggen den funktionen. Men i alla fall. Det kan vara kul att titta. På vykort. Och på souvenirer. Som på den här utomhusmarknaden som vi råkade springa på när vi var i Madrid.

Lämna en kommentar

Under resor, sociala media

Taggat som ,

18 mars, 2019 · 08:15

Tre palmer och två kor i Viñales, Kuba


Viñales är en ort på Kuba som ligger i provinsen Pinar del Río, i den västra delen av landet, 150 km väster om huvudstaden Havanna. Viñales ligger 148 meter över havet och antalet invånare drygt 27 000.

Många som reser till Viñales gör det för att rida och/eller för att besöka tobaksodlingar. Jag hade inför vår resa tänkt att vi skulle vandra. Och det gjorde vi också. Bilden ovan är ifrån en av dessa vandringar.

Den är egentligen fotograferad i ett ögonblick av gråväder så jag har jobbat en del med färgerna för att få den mer levande. Använt både Instagram och Twitters fotoredigerare för ändamålet.

4 kommentarer

Under bildredigering, instagram, resor, twitter

Taggat som ,

17 mars, 2019 · 09:35

Ett mysigt hotell i French Quarter, New Orleans

Fem nätter fick det bli i de franska kvarteren i New Orleans. Vi bodde på hotell ”Le Richelieu in the French Quarter” som ligger ett par kvarter ifrån French Quarters sydöstra hörn där Esplanade Avenue möter Mississippi-floden och spårvagnshållplatsen ”French Market Station” ligger.

Vi checkar in på det här trestjärniga hotellet söndagen den 5 augusti 2018. Rummet har två dubbelsängar och kostar oss 6600 kr för hela perioden.

I de här delarna är de franska kvarteren mycket lugna. Vårt hotellrum för fyra ligger på andra våningen. Det är mycket häftigt luftkonditionerat. För den som istället vill ha värme finns det en veranda att sitta på utanför rummet. Den löper runt hela andra våningen på hotellet.

Frukosten ingår inte men är mycket god. Vi betalar lite olika på vad vi väljer olika morgnar.

Vi har haft en hektisk resesommar hittills; tågluff till Frankrike med båtutflykt till Jersey, en vecka i New York med utflykter till Washington D.C och Niagarafallen. I New Orleans gör vi bara nån enstaka utflykt för att se alligatorer. Annars tar vi det lugnt. Promenerar lite i staden, äter gott, och så hänger vi mycket vid hotellpoolen. Le Richelieu in the French Quarter visar sig vara ett utmärkt ställe för den aktiviteten. För även om poolen är ganska liten så är vi oftast ensamma eller nästan ensamma där. Det är lugnt och skönt. En bra plats för vila.

Trikoloren vajar över entrén.

Och stjärnbaneret.

I Lobbyn.

På hotellrummet.

På verandan.

Frukostmat.

Mer frukostmat.

Poolen.

Poolhäng.

Utsikt från verandan.

Mer utsikt från verandan.

11 kommentarer

Under resor

Taggat som ,

16 mars, 2019 · 05:13

5 snabba (mitten av mars 2019)

#1. Terrorattentatet i Christchurch
Det finns inte ord för den ilska och bottenlösa hopplöshet jag känner inför att ännu ett bestialiskt terrorattentat utförts på någon plats jag tidigare besökt.

Tidig eftermiddag, lokal tid, fredagen den 15 mars gick en beväpnad högerextrem terrorist, 28 år gammal och från Australien, in i Al Noor-moskén i centrala Christchurch och öppnade eld under fredagsbönen. En andra skottlossning ägde rum i Linwood-moskén strax därpå. 49 personer dödades i skjutningarna, och ungefär lika många skottskadades.

När, i helvetes jävlar, ska detta terror-elände få ett slut någon gång? Och att ge sig på Christchurch av alla ställen. En stad som redan prövats så hårt. (Av jordbävningar den gången.)

Terror-attentat är så mycket värre än naturkatastrofer och olyckor eftersom det är fråga om människor som medvetet dödar oskyldiga i syfte att skapa mer skräck och hat i världen. Fy fan!

#2. Efter flygolyckan i Afrika
Men icke desto mindre är även olyckor obehagliga. Inte minst flygolyckor. 157 personer, däribland fyra svenskar, dog när ett plan som skulle till Nairobi i Kenya kraschade direkt efter starten från Addis Abeba i Etiopien i söndags. Under tisdagen meddelade den europeiska luftfartsmyndigheten EASA att man stoppar alla flighter med modellen Boeing 737 Max 8. Och i onsdags meddelade Kanada och USA att de gör likadant.

Flygbolaget SAS har märkt en viss passageraranstormning och ökat intresse efter att i stort sett hela världen infört flygförbud för den olycksdrabbade flygplansmodellen. Värre är det för konkurrenten Norwegian som redan sedan tidigare har ekonomiska bekymmer och som fram tills flygstoppet hade 18 Boeing 737 Max-plan i trafik. De har i veckan tvingats ställa in många flygningar. Även charterbolaget TUI har drabbats. De har 15 av de berörda planen i sin flygplansflotta, varav två av dem tidigare trafikerade Norden. Men enligt TUI i Sverige kommer, till skillnad mot vad som gäller för Norwegians kunder, inga av TUI:s svenska resenärer drabbas av inställda flyg.

#3. SAS vd yrar om flygets klimatpåverkan
På tal om SAS så har flygbolagets vd, Rickard Gustafsson, intervjuats i veckan om flyget och klimatfrågan. Att samtidigt säga att ett minskat flygande inte är lösningen på klimatkrisen och att flygets klimatpåverkan kan lösas genom att vi passagerare ”måste göra vad vi kan för att bidra till ett mer hållbart resande.” Och att vi då ska fundera över hur mycket bagage vi tar med oss på resan och hur många kilo tax-free vi ska ta med ombord: Ja, det blir faktiskt bara helt snurrigt!

Det hade varit betydligt smartare att bara prata om de andra åtgärder som han tar upp i intervjun, som flygbolaget själva kan vidta. Och därtill hade han gärna kunnat nämna något om hur SAS jobbar med klimatkompensation.

Det här yrandet blev istället tyvärr bara pinsamt. Ändå är det någonstans glädjande att frågorna om flygets klimatpåverkan nu nått vd-nivån. Även om vd:n behöver läsa på.

#4. Hackaton för hållbart resande i Oslo
Att hållbarhet är den stora grejen inom reseindustrin just nu märks på fler sätt. Amadeus är ett företag som säljer bokningssystem för flygbiljetter. Den 5-6 april anordnar de tillsammans med Norges ledande resebyrå Berg-Hansen ett hackaton. Under 24 timmar kommer 100 deltagare samlas i Oslo för att tillsammans utforska nya lösningar på resebranschens utmaningar kring hållbarhet.

Att vara med och sponsra hackaton på resebranschens olika områden är en del av Amadeus satsningar på innovation. Genom att sammanföra innovatörer och entreprenörer med branschexperter och finansiärer hoppas de på att nya lösningar för såväl resenärer, miljön och resebranschen ska slå rot.

”Innovation är inte en enmansshow”, säger Torild Schøien, projektledare och ansvarig för hackatonet från Amadeus sida, i ett pressmeddelande. Och vidare: ”Nya idéer och lösningar uppkommer när människor med olika bakgrund och kompetenser möts i en kreativ och stimulerande miljö. Resebranschens framtid kommer att handla om digitalisering, innovation och hållbarhet, vilket gör detta initiativ extra relevant.”

#5. Ta tåget till våren i Europa
Ett sätt att redan nu resa mer miljövänligt är att ta tåget. Aftonbladet har i veckan skrivit om hur du kan ta tåget för att möta våren i Rom, Wien, Berlin, Amsterdam eller Paris. Det är tyvärr inga weekendresor vi pratar om. Aftonbladets exempel utgår ifrån Stockholm och då tar tågresorna, enkel väg, från 16 timmar till Amsterdam, 20 timmar till Berlin, mellan 20 och 36 timmar till Paris, mellan 24 och 28 timmar till Wien samt mellan 30 och 36 timmar till Rom. Men ändå! För den som har tiden är det fullt möjligt att ta tåget till våren i Europa.

Det här fick bli ett inlägg som i fem steg gick från yttersta mörker mot en ljusare framtid. Det är bara att hoppas att verkligheten följer samma väg.

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

4 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, media, resor

15 mars, 2019 · 08:10

Minns du resekatalogerna?


För första gången på tio år bokade jag en privat resa på en resebyrå i juni i år. Det var vår Kuba-resa som jag bokade. Anledningen var att jag hittat en intressant kombination på nätet med en stop-over på ett dygn i Istanbul på utresan. Billigt var det också. Men den kombinationen gick inte att boka direkt hos Turkish Airways på nätet. Så då gick jag in på en resebyrå istället. Där gick den att boka, men var inte alls lika billig längre.

Efter några timmars betänketid gick jag tillbaka och bokade resan där ändå. Jag hade liksom ställt in mig på att det kunde vara lite kul att kombinera Istanbul och Kuba. Och det blev trots allt inte dyrare än andra alternativ.

För en tid sedan, det var senhöst men rosorna blommade fortfarande, gick jag förbi den här resebyrån igen och fick syn på deras hylla med resekataloger. På ren impuls gick jag in och plockade åt mig några.

De har legat här nu i flera månader. Knappt bläddrade i.

Jag minns den tiden när resekataloger och böcker var allt som fanns att tillgå när en resa skulle planeras. Före internet. Minns du?

5 kommentarer

Under historia, internet, resor

14 mars, 2019 · 08:10

Cinque Terre – mina 7 bästa tips


Cinque Terre i Ligurien har på senare år seglat upp på allt fler listor över Italiens och till och med hela världens vackraste platser. Här är mina bästa tips inför din resa hit:

1. Undvik värsta högsäsong
Att Cinque Terre blivit allt mer känt gör att många söker sig hit och att det blir trängsel. I någon mån varar högsäsongen ända från påsk till slutet av oktober. Värst ska det vara på veckosluten och vid italienska helger och lov. Tänk till exempel på att de flesta italienare har semester i augusti. Den stora peeken är i mitten av månaden. Antagligen är det klokt att undvika området helt under augusti.

Vi var här på höstlovet (vecka 44). En bra tid på året för den som vill undvika de värsta horderna och ändå ha fint vandringsväder. Dock att risken för regn har ökat vid den här tiden. För den som vill ha nära garanterat bra väder, kunna bada och vandra och ändå undvika den allra, allra värsta trängseln kan september vara den perfekta månaden även om vi också vågade oss på ett och annat dopp.

Andra halvan av november är vädret riktigt instabilt och i januari och februari är det direkt kallt. Den enda anledningen att besöka området i december är för att se den berömda julbelysningen i Manarola.

I mars och april är det läge för den som vill möta våren i området. Lokalbefolkningen kommer vara glada att se dig efter ett vinteruppehåll nästan helt utan turister. Om du älskar att vandra, är det här säsongen för dig! Typiskt är vädret trevligt (inte för varmt) och perfekt för vandring. Ju tidigare på våren du besöker området, desto mindre trångt kommer det att vara (minus påskhelgen då det alltid är trångt). Nackdelar: De som vill snorkla / dyka / kajaka har vanligtvis inte möjlighet till detta denna tid på året eftersom hyreställena inte kommer att vara öppna ännu. Du kommer sannolikt inte heller vilja doppa dig i det kalla vattnet.

Maj och juni är de av sommarmånaderna då trängseln ändå är mindre än i juli och augusti.

Vernazza på kvällen, i slutet av oktober.

2. Bo i någon av byarna
Många som besöker Cinque Terre bor i någon av de närliggande städerna, till exempel La Spezia, och gör dagsutflykter till området med tåg. Det fungerar säkert alldeles utmärkt. Jag skulle ändå rekomendera att bo i någon av byarna. På kvälllarna, efter solnedgången, försvinner dagturisterna. Då sänker sig ett annat lugn över byarna som jag inte skulle vilja ha varit utan. Dessa båda ställen bodde vi på när vi var här. Min betygsättning ska inte ses som någon bedömning av hur boendena skulle ha varit klassificerade enligt någon formell standard. Det handlar om min subjektiva bedömning där jag även tar hänsyn till prisvärdhet och läge.

La Polena – Affittacamere
Adress: Via M. Carattino 20, Vernazza, Italien
Incheckning: 2017-10-29. 1 rum. Antal nätter: 2. Antal gäster vuxna: 2, barn: 2.
Totalt pris: 350 €. Bokat genom: Booking
Mitt betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️

Det här rummet beskrivs på bokningssidan som en ”svit med havsutsikt”. Det är en betydligt överdriven beskrivning. För det första är det inte direkt en svit utan mera ett rum med udda planlösning. Pojkarnas våningssäng i ena änden och dubbelsängen i den andra och ingång mot badrummet däremellan. Havsutsikt är det. Och havet är dessutom riktigt nära. Och vyn vacker. Särskilt när vi anländer första kvällen när både himmel och hav är starkt färgade i lila.

Ändå. Det är ett väldigt litet fönster att titta ut på havsutsikten genom. Nästan löjligt litet. Med detta sagt är det ändå ett väldigt trevligt rum, i ett väldigt bra läge i Cinque Terres kanske allra vackraste by. En bra utgångspunkt för utflykter i området. Frukosten som ingår äts på två olika restauranger i byn som stället har avtal med (olika veckodagar). Det fungerar alldeles utmärkt och det är bara trevligt att komma ut en runda i byn på morgonen. Betalningen för boendet sker i byns fiskebutik. En burk sardeller ingår i köpet.

Cà de Lelioe
Adress: Via Di Mezzo 26, Manarola, Italien
Incheckning: 2017-10-31. 1 rum. Antal nätter: 2. Antal gäster vuxna: 2, barn: 2.
Totalt pris: 300 €. Bokat genom: Booking
Mitt betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️

Det här beskrivs som ett rum men är snarare två. Ett sovrum för pojkarna där också kylskåp och vattenkokare finns. Och ett sovrum för oss vuxna. Plus ett fint badrum. Rummen är inredda i romantisk 80-90-talsstil och ligger i vackra Manarola. Frukosten som ingår är däremot nästan lite skrattretande. Det är några kex, inplastade muffins med lång hållbarhet och lite marmelad samt mjölk mm i kylskåpet. Te och kaffepulver. Vi köper till färskt bröd på byn. Mysigt allt som allt och också detta är ett bra val för den som vill utforska Cinque Terre.

3. Besök alla fem byarna
Alla fem byarna i Cinque Terre är både snarlika och ändå olika. Och var och en sevärda. Så hoppa inte över någon av dem när du ändå är här! Räknat från nordväst till sydost är det fem små fiskebyar som radar upp sig: Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore.

Monterosso al Mare ligger vid en liten bukt som skyddas av ett litet konstgjort rev. Det är den enda av byarna som har en sandstrand. Ja, byn har till och med två.

Byarna i Cinque Terre är alla vackra och det är inte helt enkelt att ranka dem inbördes. Många skulle nog sätta Manarola först men min favorit får ändå bli nummer två från norr, Vernazza, som visade sig som allra vackrast vid skymningen kvällen när vi anlände. Det är den enda naturliga hamnen i Cinque Terre och är en av de äldsta ”fiskebyarna” på den italienska Rivieran.

Den mittersta av de fem byarna heter Corniglia. Det är den som syns till vänster om apelsinträdet i översta bilden i inlägget. Byn har 150 invånare. I likhet med de andra byarna klättrar den på klipporna. Men till skillnad mot i de andra byarna börjar inte husen klättra upp mot bergen med början nere vid Medelhavet. Istället ligger hela byn placerad uppe på en bergkam ungefär hundra meter över vattnet. Det gör inget. Tvärt om. Vi tyckte till och med att det här var den mysigaste av de fem byarna att strosa omkring i.

Manarola består också den av hus målade i relativt klara pastellfärger på en klippa med utsikt mot havet. Det är mysigt att vandra i bland gränderna i byn. Här finns en liten hamn, med möjlighet till klippbad och en strandpromenad med utsikt över byn och solnedgångarna.

Husen på klipporna ovanför hamnen i Riomaggiore klamrar sig fast på ett alldeles orimligt sätt som trotsade de tyngdlagen fullständigt. Men vem bryr sig om Newtons lagar när en stor strålande apelsin sänker sig i Medelhavet och färgar himlen rosa? Byn är den sydligaste av byarna som räknas till Cinque Terre och även den är alldeles fantastiskt vacker. Inte minst i solnedgången:

4. Vandra
Att vandra är lite av grejen i Cinque Terre. Förutom att titta på och fotografera de gulliga byarna. Hela området är en nationalpark. Tänk på att det kostar att vandra och att du måste betala med kontanter! Området har ca 10 mil vandringsleder som löper mellan byarna och i det omgivande landskapet, men två av de mest berömda sträckorna är avstängda just nu. De två kuststräckor som är öppna för vandring är de två första från norr mot söder. Vi började med den allra nordligaste sträckan som vi vandrade från söder mot norr, vilket ska visade sig vara smart. Vi gick alltså kuststigen 3,5 km från Vernazza till Monterosso al Mare.

Av de två vandringar vi gjorde i nationalparken tyckte vi ändå att sträckan från Corniglia till Vernazza var allra finast. Den är fyra kilometer och därmed något längre men samtidigt något mindre kuperad jämfört med sträckan från Vernazza till Monterosso al Mare. Stigen var dessutom i regel lite bredare här. Detta är alltså den vandring jag främst rekommenderar om du bara ska göra en i området. Men båda är fina.

Nedan en vy över Monterosso al Mare från den första vandringen:

5. Fotografera mycket
Du kommer inte att besöka många platser som har så många vackra vyer som den här. Så se till att ha bra med minnesutrymme i kameran!

Men vilken vy är från vilken av de fem byarna? Och var finns de olika utsiktsplatserna? När på dygnet är ljuset bäst? Och hur hittar du dit? Mina svar på de frågorna och lite till hittar du i ett tidigare inlägg. Med kartor och mina egna foton från platserna.

Här nedan solnedgången i Vernazza vår första kväll i Cinque Terre:

6. Ät gott
Tyvärr är det dyrt att äta på restaurang i Cinque Terre. Det har så klart med de många turisterna att göra. Den som vill spara pengar kan köpa mat i någon affär, i någon food truck eller på något snabbmatställe, och sedan ha pick nick. Men här följer några tips på restauranger med god mat.

Till kvällsmat den första kvällen åt vi spaghetti vongole på en restaurang vid det lilla torget nere vid havet i Vernazza. Taverna del Capitano som fått 3,6 stjärnor på Google. Vi åt faktiskt exakt samma nästa kväll, så god var pastan med hjärtmusslor. Med smak av vitlök, olivolja och persilja. Efteråt tog vi varsin glass på gelaterian som ligger vid huvudgatan genom byn. Jag valde hallonsmak.

En dag åt vi lunch i Vernazza. Då var det till skillnad mot på kvällarna väldigt fullsatt på de flesta restaurangerna men vi hittade ett bord ute vid piren vid porto di Vernazza, där vi åt pizza och pasta. Jag tog en pizza med kronärtskocka och inget mer utöver tomatsås och mozzarella. Det smakade ännu godare sedan jag bett om och fått extra ”sal”, salt på Italienska.

I Manarola åt vi lunch på Nessun Dorma som har 4,6 stjärnor på Google. Förmodligen delvis tack vare den fantastiska utsikten. Trots att det var på höstkanten så fick vi köa en stund för att få plats. Jag åt bruchetta. Det smakade bra!

Middag åt vi en kväll i samma by på Ristorante Marina Piccola som har 3,7 stjärnor på Google. Jag valde hummer. Inte billigt. Men gott!

Spaghetti vongole.

7. Ta dig hit
Det bästa sättet att ta sig hit är med tåg. Om du är riktigt miljövänlig åker du tåg hela vägen från Sverige. Annars kan du flyga till Pisa som ligger två timmar bort med tåget. Allra billigast blir sannolikt att göra som vi gjorde: Flyga till och kombinera med Milano. Att åka tåg från Milano till Cinque Terre tar drygt tre timmar. Tillkommer gör så klart tiden det tar att ta sig från respektive flygplats till Centralstationen. Om du flyger kan du välja att klimatkompensera, som vi gjorde.

När vi besökte Cinque Terre och Milano på höstlovet 2017 kom vi väldigt billigt undan. Totalt: 14 600 kr för två vuxna och två barn, 13 och 11 år gamla. Det vill säga 3 650 kr per person. Jag har tidigare skrivit mer utförligt om de olika delposterna i den kalkylen. Utöver det lämnade jag ett bidrag till VI-skogen på 500 kr vilket kompenserar för utsläppen från en flygresa till Medelhavsområdet för fyra personer.

Tåget är också det bästa sättet att ta sig mellan byarna, när du inte vandrar. Biljetter kan du antingen köpa på stationerna eller på det italienska tågbolaget Trenitalias hemsida.

På järnvägsstationen i Manarola.

Manarola i kvällsljuset.

5 kommentarer

Under lista, natur, resor, tåg, vackra platser, Vandra

Taggat som , , , , , , ,

13 mars, 2019 · 08:30

I Manarola finns en restaurang med utsikt

Manarola är en by i Ligurien, Italien. Den är en av de fem byar som tillsammans kallas Cinque Terre. Här finns restaurangen Nessun Dorma som har 4,6 stjärnor på Google. Förmodligen delvis tack vare den fantastiska utsikten.

Trots att det var på höstlovet som vi var här så fick vi köa en stund för att få plats. Jag åt bruchetta. Det smakade bra. Och utsikten går ju inte av för hackor!

9 kommentarer

Under mat, resor, vackra platser

Taggat som , ,

12 mars, 2019 · 08:29

+ 90 cm i Helge å


Vattennivån i Helge å varierar upp och ner inne i Kristianstad, beroende på flödet i ån och havets nivå.

Igår var vattennivån + 90 cm. Det räknas som högvatten. Men ingen dramatik i det. I nuläget.

Framförallt var ån väldigt vacker igår. Här vid Barbacka-området, nära Kanalhuset.

5 kommentarer

Under mitt jobb, resor, vackra platser, vatten

Taggat som , ,

11 mars, 2019 · 08:05

Telefónica-byggnaden i Madrid


Jag har skrivit förut att den spanska huvudstaden har något newyorkskt över sig. Där finns i alla fall några sådana inslag. Och en av de byggnader som bidrar till det intrycket är den skyskrapa som byggdes för det spanska telefoni-bolaget Telefónica på 1920-talet.

Den här kontorsbyggnaden ligger på adressen Gran Via 28. När den stod färdig i mars 1929 var den den högsta europeiska skyskrapan med sina 89 meter i höjd. Den fortsatte att vara Europas högsta hus fram till 1940 när Terrazza Martini-tornet öppnade i Genua.

Arkitekten
Telefónica-byggnaden designades av den spanska arkitekten Ignacio de Cárdenas pastor, som var son till en adlig självlärd journalist som emigrerat ”hem” till Spanien från Kuba. En av Ignacios bröder blev ännu mer känd som arkitekt och en annan var jurist, fotbollsspelare och sedemera president för fotbollsklubben Atletico Madrid.

Ignacio tog sin examen som arkitekt i Madrid 1924. Så snart han avslutat sina studier anställdes han av det nyskapade nationella telefonbolaget i Spanien som chef för byggnadsavdelningen. År 1925 reste han till New York, där han började arbeta med planerna på Gran Vía-huvudkontoret, tillsammans med ITT:s chefsarkitekt, Louis S. Weeks. ITT hade nämligen ett stort aktieinnehav i Telefónica vid den här tiden.

Arkitekturen
Trots att byggnaden är tydligt inspirerad av det amerikanska kan Cárdenas egen spanska touch ses i de churrigueresqa detaljerna, som ska ses som en blinkning till Madrids barockarkitektur. Churrigueresque är alltså en spansk gren av barocken, som var stor på 1600- och 1700-talen. Byggnaden, som i övrigt ger ett avskalat intryck, innehåller 14 våningsplan samt en källare, en semikällare och ett centralt torn.

Bygget
Själva bygget av Telefónica-byggnaden startade 1926 och byggnaden slutfördes fullständigt i mars 1929, men den öppnade sina dörrar officiellt först den 1 januari 1930.

Arbetskraften bestod av mer än 1000 arbetare och den slutliga kostnaden stannade på 32 miljoner pesetas. Den blev en av de första skyskraporna i Europa och tog också över Madrids eget höjdsrekord genom att överträffa Palacio de la Prensa. Ett höjdrekord som skyskrapan behöll tills det togs över 1953 av Edificio España.

Hemingway och kriget
Under det spanska inbördeskriget, som pågick 1936–1939, användes Telefónica-byggnaden av de republikanska styrkorna, som observatorium för att se var Francos trupper befann sig. Detta var anledningen, tillsammans med det faktum att byggnaden också var utrikespressens kontor, till att den blev till ett mål för bombningar under kriget. Ernest Hemingway var en av de journalister som skickade hem sina rapporter från insidan av denna byggnad.

Arkitektens vidare öde
Ignacio de Cárdenas pastor ansågs ideologiskt stå på den förlorande sidan i det spanska inbördeskriget. Han fortsatte verka som arkitekt men det var inte aktuellt, i diktatorn Francos Spanien, att han skulle få några nya prestige-uppdrag av samma dignitet som bygget av Telefónicas skyskrapa. Han flyttade på grund av sina republikanska sympatier också till Frankrike, men återvände såsmåningom till Spanien. Han dog 1979.

Byggnaden idag
Telefónica-byggnaden kröns idag, lämpligt nog, av antenner för mobiltelefoni. Den kan ses från många ställen i Madrid centrum.

Från 1967 till 2013 har en ursprungligen röd upplysta klocka blivit ett landmärke vid skymning och natt. Från och med den 1 juli 2013 är klockans färg blå för att bättre passa varumärket Telefónica. Bolaget är idag ett stort internationellt märke inom telecom som dominerar marknaden i Sydamerika. Telebolaget har idag sin flaggskeppsbutik i byggnaden som också innehåller ett telekommunikationsmuseum och ett auditorium.

2 kommentarer

Under arkitektur, historia, resor

Taggat som ,

10 mars, 2019 · 09:05

Tåg eller flyg till Spanien?


Jag gillar verkligen att åka tåg! Inför höstlovsresan senast till Spanien undersökte jag därför möjligheten att åka tåg hela vägen. Det visade sig inte vara så lätt dock.

För den som ska till Torrevieja, som vi skulle, är närmaste järnvägsstation i Alicante. Vid samma stad finns för övrigt också den närmaste flygplatsen. Från Alicante tar du dig lämpligast vidare med hyrbil. I Torrevieja är det nämligen nästan nödvändigt med tillgång till bil.

För många byten
Problemet med att ta tåg från Karlshamn till Alicante är egentligen inte främst att restiden är två dygn i vardera riktningen. Det stora problemet är det stora antalet byten på vägen. Beroende på val av avresetidpunkt och resväg slår det på något byte hit eller dit men ungefär tio tågbyten blir det fråga om på vägen ner mot Spanien. Med så många byten och olika tågoperatörer vågar du knappast boka platsbiljetter i förväg. Risken är att ett försenat tåg i början av kedjan gör alla de kommande biljetterna ogiltiga. Och att köpa tågluffarkort och resa på vinst och förlust utan bokade platsbiljetter känns kanske inte heller så bra? I alla fall tyckte jag att det verkade orimligt krångligt och riskfyllt för bara en veckas semester (plus en helg). Om resan tar tre dagar i vardera riktningen vilket kanske är mest realistiskt om du ska ha tillräckliga marginaler – så blir det sex dagars resa fram och tillbaka och tre dagar på plats i Spanien. Så jag gav upp tanken. I alla fall för den här gången.

När jag nu i efterhand tittar vilka tågförbindelser som skulle vara möjliga just nu så kommer följande alternativ upp:

Karlshamn 12:35 – Köpenhamn 15:08
Köpenhamn 15:35 – Hamburg 20:16
Hamburg 21:02 – Offenburg 05:49
Offenburg 07:05 – Strasbourg 07:35
Strasbourg 09:03 – Gare de Montpellier Saint-Roch 15:06
Gare de Montpellier Saint-Roch 16:52 – Port Bou 19:31
Port Bou 20:19 – Barcelona Sants 22:39
Barcelona Sants 10:00 – Alicante 14:55

Detta är ett något mer realistiskt alternativ än de jag fick upp i höstas. Ändå. Resan innehåller ett nattåg där du ska kliva av tåget 05:49. De kortaste marginalerna är någon halvtimme. Även om detta alternativ kommit upp i höstas tror jag inte att jag vågat mig på denna resa heller. Även sju byten är mycket.

Nya tåglinjer behövs
För att tåget ska bli ett realistiskt alternativ för en veckolång resa till Spanien så skulle det behövas att nya nattåg sattes in på till exempel sträckan Hamburg – Paris och att det sedan fanns snabbtåg som gick hela vägen från Paris – Barcelona. I ett sådant scenario skulle det räcka med fyra tågbyten på väg till Alicante. Fler internationella tåglinjer i Europa behövs, helt enkelt, om fler ska välja att ta tåget till Spanien.

Flyg och tåg
Nu visade det sig att flyg till Alicante blev väldigt dyrt. Det här gällde ju höstlovsveckan som alltid blir dyr med flyg. Men efter lite sökande på alternativ så hittade jag billigare flygbiljetter om vi flög in via Valencia och hem via Madrid. På så sätt fick vi till en liten rundresa i Spanien på höstlovet. Och fick ändå chansen att åka lite tåg. De spanska höghastighetstågen visade sig vara både punktliga och bekväma. Redan i höstas publicerade jag ett inlägg med landskapsfoton fotograferade från tågresan mellan Alicante och Madrid.

Renfe, heter det spanska tågbolaget, för den som själv vill boka tågbiljetter i Spanien.

Flygresorna klimatkompenserade jag genom att låta plantera träd för 500 kr i VI-skogen.

4 kommentarer

Under hållbart resande, miljö, resor, tåg

Taggat som ,

9 mars, 2019 · 06:05

Medan mörket faller i Madrid

Till dessa bilder överlåter jag åt din fantasi att skapa en egen historia medan mörkret faller i Madrid:

Två sådana här baskiska statyer kröner taket till en byggnad på Calle Alcala.

Skinka till salu.

Catedral de la Almudena.

Staty föreställande Filip IV av Spanien. Och en häst.

Kvällsliv och kortförsäljning i Madrid.

Staty och hus vid Puerta del Sol.

Hus vid Plaza de Canalejas.

2 kommentarer

Under resor

Taggat som ,

9 mars, 2019 · 02:41

Fem snabba (andra helgen i mars 2019)

#1. Flygandet minskar
Hittills har det varit mycket snack och lite verkstad vad gäller frågan om att dra ner på flygandet. Men nu händer det saker! Uppsala Nya Tidning berättar att resorna till och från Arlanda flygplats minskade med tre procent i februari jämfört med samma månad 2018. Under februari reste 1,36 miljoner personer utrikes till eller från Stockholm Arlanda Airport, en minskning med två procent jämfört med samma månad förra året. Antalet inrikesresenärer minskade med fyra procent till nära fyrahundra tusen resenärer. På Bromma flygplats minskade inrikesresandet med nio procent till drygt hundrafemtio tusen resenärer. Även på Landvetter flygplats i Göteborg minskade resorna medan resorna på Visbys och Luleås flygplatser ökade något. Nio procent är en stor förändring!

#2. Svenskt flygbolag först i världen med att klimatkompensera helt
Även om det inte sägs så är det minskande flygandet på Bromma med största sannolikhet orsaken till att flygbolaget BRA är det första och enda kommersiella flygbolaget i världen som klimatkompenserar alla flygresor:
”Vi ser detta som vårt nästa naturliga steg i arbetet att minska vår klimatpåverkan”, säger Anna Soltorp, hållbarhetschef för BRA i en artikel hos Aftonbladet.

#3. På dubbla flygstolar
Att flygbolagen också ska tvingas att minska koldioxidutsläppen genom att blanda in biobränsle i tanken, skrevs det om redan förra veckan. Enligt förslaget ska den så kallade reduktionsplikten begränsas till att enbart minska utsläppen med 1–5 procent fram till år 2025, eftersom det kommer råda brist på biodrivmedel till en början. Därefter ska utsläppen minskas med 25–30 procent fram till 2030, vilket beräknas höja biljettpriset på en långflygning med 250 kr. Riktigt mycket intresse väckte dock detta förslag först sedan det visat sig att regeringens särskilda utredare Maria Wetterstrand suttit på dubbla stolar i frågan i och med en styrelseplats och aktieinnehav i ett utvecklingsbolag med inriktning mot miljövänliga drivmedel.

Flera brottsanmälningar har kommit in mot Wetterstrand om otillåten insiderhandel, men åklagare på Ekobrottsmyndigheten har beslutat att inte inleda någon förundersökning mot henne, enligt en artikel i Ny Teknik.

Bra ändå med förslag och fokus på hur flyget kan göras miljövänligare, tycker jag.

#4. Tågbolag begärs i konkurs
Expressen skriver om Blå tåget som utmanat SJ på sträckan Göteborg till Stockholm. De skulle göra tågresan Stockholm–Göteborg till en upplevelse i gammal stil.
Men nu har bolaget som driver Blå Tåget begärts i konkurs.
Anledning: Obetalda skulder på 239 025 kronor.

Ändå märkligt, kan jag tycka, att detta sker just nu när så många säger sig vilja åka tåg!

#5. Vettigast på länge
I DN publicerades i veckan den vettigaste text jag läst på länge om hur klimatkrisen kan lösas. Det är Gunnar Wetterberg som föreslår en global koldioxidskatt. Han skriver: ”Koldioxidutsläppen måste bli den första stora uppgiften som världens nationer hanterar och löser tillsammans.” Han betonar vikten av politiska överenskommelser och åtgärder: ”Även om det är utmärkt att var och en uppmanas att göra mer för att bidra till klimatfrågans lösning, så är det alldeles avgörande att staterna drar marknaderna åt rätt håll.” Vidare skriver han: ”För att åstadkomma detta är Parisavtalet än så länge otillräckligt. Det grundläggande problemet är att klimathotet är internationellt, men Parisavtalets mekanismer är i allt väsentligt nationella.” Ett annat bra citat lyder: ”Om åtgärderna ska bli effektiva måste de också omfatta alla varor och tjänster i den internationella handeln. Om man ska komma åt exporten och andra konkurrensutsatta sektorer måste staterna komma överens om spelregler som gäller för alla. Därför borde koldioxidskatten bli klimatdiplomatins huvuduppgift under de kommande åren. Genom att beskatta alla utsläpp ökar pressen att minska dem. Koldioxidskatten kommer också att begränsa utsläppen från transporterna, vare sig det handlar om solsugna flygresenärer eller paket från Wish och Alibaba.”

Att jobba för att införa en global klimatskatt är så klart svårare än att dra ner på sitt eget flygande. Men ska vi komma någonstans måste fler jobba i den riktningen: sluta gärna flyga, om det är det du vill, men glöm inte bort det internationella perspektivet i klimatfrågan!

Det är mot den bakgrunden jag gillar att Greta Thunberg utsetts till årets svenska kvinna av båda de stora kvällstidningarna. Den rörelse hon leder är internationell.

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

4 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, media, resor

8 mars, 2019 · 05:30

Saluhall i Madrid – mercado de San Miguel


Nära det stora torget, Plaza Mayor, i centrala Madrid ligger den här härliga saluhallen med namnet mercado de San Miguel från 1916.

Vi smakade aldrig på läckerheterna här, men allt såg otroligt gott ut.

7 kommentarer

Under mat, resor

Taggat som ,

7 mars, 2019 · 08:05

Björnen och trädet


Madrids medelpunkt är torget Puerta del Sol. Där finns bland annat statyn av björnen och arbutusträdet, som ingår i Madrids stadsvapen.

Smultronträd (Arbutus unedo) är en art i familjen ljungväxter och förekommer naturligt i västra Europa, Medelhavsområdet och på Kanarieöarna. De orangea frukterna på träden, som kan bli upp till tio meter höga, används vid tillverkning av sylt och drycker som till exempel likör. Däremot äter du dem inte gärna råa.

Historien bakom björnen som äter frukter från smultronträdet är något oklar. Men känt är att det handlar om en björnhona som har samband med stjärnbilden ”lilla Björnen”.

Första gången björnen figurerar är år 1212. Då går hon på alla fyra på det banér madridborna bar i den stora uppgörelsen mellan morer och kristna vid Navas de Tolosa. Innuti björnen hade stjärnbilden, som på svenska också kallas lilla Karlavagnen, avbildats.

I en marktvist år 1222 mellan kyrka och staden, fick kyrkan betesmarkerna och staden skogen och jakten. Kyrkan behöll då på sitt banér den på alla fyra gående björnhonan, medan stadens björn fick resa sig mot ett smultronträd och stjärnorna placerades runt om björnen och trädet. När Madrid 1561 blev Spaniens huvudstad tillkom kronan i stadsvapnet.

Runt statyn på torget Puerta del Sol är trängseln stor. Alla turister, utom vi, ska låta fotografera sig vid björnen. Men vi begriper oss inte på sånt. Så jag fotograferar snabbt en bild när två turister byter plats med varandra och björnen och trädet för ett ögonblick inte har en turist framför sig. Det räcker gott för mig.

4 kommentarer

Under historia, resor

Taggat som ,

6 mars, 2019 · 08:10

Metropolis i Madrid


En av Madrids mest karikateristiska byggnader är Metropolis-byggnaden. Kontorsbyggnaden som invigdes 1911 ligger där Calle de Alcalá möter Gran Vía. Den uppfördes på uppdrag av ett försäkringsbolag, La Unión y el Fénix.

Jules och Raymond Février vann en arkitekttävling 1905 och fick därmed designa byggnaden. Den arkitektoniska stil som de använde sig av är fransk och kallas Beaux-Arts.

1972 köptes byggnaden av Metrópolis Seguros som i omgångar fram till 1996 lät restaurera den då ganska slitna byggnaden. Originalstatyn på toppen av taket tog de ursprungliga ägarna med sig vid flytten. Den finns nu att skåda på annan plats i Madrid.

2 kommentarer

Under arkitektur, historia, resor

Taggat som ,

5 mars, 2019 · 06:35

Paus på Plaza Mayor i Madrid


Vi befinner oss i Madrid. Det är eftermiddag och vi strosar omkring lite lagom planlöst när vi kommer in på Plaza Mayor. Vi sätter oss ner på ett café och tar en liten paus. Det här är klassisk spansk mark.

Ursprunget till torget går tillbaka till 1400-talet då man utanför den medeltida staden, i korsningen mellan vägarna Toledo och Atocha, höll en större marknad, känd som Plaza del Arrabal. Ett första magasin med arkader byggdes för att reglera handeln på platsen.

År 1580, efter att hovet hade flyttat till Madrid 1561, fick arkitekten Juan de Herrera i uppdrag av Filip II att bygga om platsen och arbetena påbörjades. År 1617 gav Filip III uppdraget att slutföra arbetena till Juan Gómez de Mora. Torget blev klart 1619.

Paus i solen
Nu är det höstlov 2018 och det är vår sista dag i Spanien för den här gången. Vi har ett knappt dygn kvar innan det är dags att åka hem. Vi slår oss ner vid ett bord i solen för en eftermiddagspaus innan solen försvinner ner bakom hustaken.

Vi tar var sin dricka, lite bröd och oliver. Solens sista strålar för idag belyser apelsinskivorna i Anders sangria.

På torget pågår handel med någon slags hårt rullat bröd. Kanske är det bakverk? Jag funderar på om de är typiska för årstiden, för Madrid eller för båda samtidigt?

2 kommentarer

Under historia, mat, resor

Taggat som ,

4 mars, 2019 · 06:10

Madrid i repris

Det är sju år sedan vi var i den spanska huvudstaden förra gången. Den gången var första gången vi var här. Och det var även då på höstlovet. Pojkarna var bara sex och åtta år gamla, så de kommer inte ihåg just så mycket ifrån den gången.

På bilderna från torget Puerta del sol syns det att sju år gör stor skillnad. Våra små barn har förvandlats till tonåringar. Men Puerta del Sol är sig likt. Torgets namn betyder ”solporten” på spanska. Här fanns en gång stadsporten mot öster. Platsen är en av de mest kända och trafikerade i Madrid. Den utgör 0-kilometermärket för det spanska riksvägsnätet. Km Zero.

Från Torrevieja
Den här gången anländer vi till Madrid med tåg ifrån Alicante. Vi har tillbringat höstlovet med ett kort stopp i Valencia och därefter haft Torrevieja, där vi umgåtts med vänner till oss, som bas för utflykter i omgivningarna.

Nu är vi på väg hem och vi har knappt ett dygn på oss att se Madrid i repris. På väg från stationen passerar vi Congreso de los Diputados som är spaniens lagstiftande församling.

Samma hotell
Jag har valt att boka in oss på samma hotell där vi bodde förra gången. Det heter First Hotel Petit Palace Alcalá Torre. Vi kommer ifrån varandra på väg till hotellet. De andra tre yrar bort sig en stund. Det blir lätt så när man tror att man hittar. Längs Calle de Alcalá pågår ett vägarbete, stora delar av gatan är uppgrävd och avskärmad med korrugerad plåt.

Promenad
När vi väl installerat oss på hotellet går vi en eftermiddagspromenad i centrala stan. Det är nu som vi kommer förbi Puerta del sol. Sju år senare. Vi fortsätter längs gatan Calle Mayor och tar en eftermiddagspaus på det stora torget Plaza Mayor. Vi fortsätter sedan längs samma gata och passerar först genom en saluhall och sedan förbi Plaza de la Villa. Ett gulligt litet torg omgivet av hus i olika stilar, som lämpar sig väl att fotograferas. På torget finns också en staty av Álvaro de Bazánen, en militär som levde på 1500-talet och vars berömmelse grundas i att han, trots en lång karriär, aldrig blev besegrad.

Senare kommer vi förbi Catedral de la Almudena är en romersk-katolsk katedral som ligger mittemot det kungliga slottet; Palacio Real. Almudenakatedralen är säte för biskopen i Madrids stift. Och det kungliga slottet är officiellt residens för det spanska kungahuset även om kungafamiljen inte bor där.

Vi studerar inga lekplatser den här gången. Men annars: Madrid är sig likt.

Avslut
Vi strosar vidare i skymningen tillbaka mot hotellet. Senare på kvällen går vi ut och äter tapas på vårt stamställe från förra gången vi var här. Efter hotellfrukosten nästa dag går vi ännu en runda innan det är dags att ge sig av.


Pojkarna springer på Puerta del Sol i Madrid 2011.

Albin, Anders och Anton på Puerta del Sol 2018.

Här håller den lagstiftande kongressen till.

Vårt hotell är i den höga, ljusa och smala byggnaden i bakgrunden.

Potatis i aioli.

Madrids stadsvapen.

Gatumusikant på enhjuling.

Plaza de la Villa.

Översta bilden i inlägget föreställer det kungliga slottet i Madrid.

3 kommentarer

Under resor

Taggat som ,

2 mars, 2019 · 10:05

5 snabba (första helgen i mars 2019)

#1. Flerbarnsskam bättre än flygskam?
I en ledare i DN i veckan som gick skriver Hanne Kjöller om flygskam och flerbarnsskam. Hanne tycker i den inlåsta kolumnen, som jag, att det är utmärkt att vissa helt slutat flyga. Men hon påpekar också att sett till utsläppsmålen vore det mycket bättre om ”människor slutade med sitt ymniga barnalstrande.” Och berättar vidare att när Lunds universitet listade de livsstilsval som skadar klimatet mest kom barn på första plats. Det följdes av bilen, flyget och maten.

Genom att välja en växtbaserad kost kan en individ spara in 0,8 ton koldioxid­ekvivalenter per år. Den som avstår en årlig transatlantisk tur och returresa minskar sina utsläpp med 1,6 ton och den som låter bli att ha bil sparar 2,4 ton. Detta ska jämföras med att avstå från att skaffa ett (eller ett till) barn. Där sparar man hela 58,6 ton per år baserat på de framtida ­ättlingarnas utsläpp och dagens konsumtionsmönster.

”Så gärna klimatmål. Gärna en sträng klimatpolitik. Gärna en brutalt hög flygskatt. Men bevare mig för klimatdebattörer som pekar ett föraktfullt indignerat darrande finger mot flygresenärer samtidigt som de sätter ännu en unge till världen. Flygskam är bra. Flerbarnsskam är ännu bättre. Ur strikt klimatsynpunkt, alltså” avslutar Hanne sin ledare vars huvudsyfte är peka på målkonflikter och ifrågasätta om klimatmålet verkligen är överordnat precis allt annat.

#2. Eller byta flygskammen mot tågskryt?
För den som inte vill byta sin flygskam mot flerbarnsskam så erbjuder skribenten Emanuel Karlsten i en inlåst krönika i GP möjligheten att istället byta flygskammen mot tågskryt. I vart fall delar av krönikan har han också lagt ut på sin Facebook. Han har i sin vänskapskrets noterat allt fler som lägger ut bilder från och skryter om sina tågresor till kontinenten. Han passar också på att skryta lite själv om hur han tar tåget till Luleå. Bah! säger jag, bara till Luleå? Själva åker vi till Björkliden med tåg i april igen. Från Blekinge. Mycket längre tågresa går inte att göra i det här landet. Se där! Nu fick jag också med lite tågskryt här!

#3. Ving lanserar ny möjlighet till tågskryt
Och på tal om tågskryt så lanserar nu en av de riktigt stora bjässarna inom charterresor sin första tågcharterresa. Lite ironiskt kan det tyckas att ett bolag som heter Ving, och som alltså har flyget inbakat i sitt varumärke, blir först av de riktigt stora bjässarna med att haka på den senaste tidens boomande intresse för tågresor.

Den första resan är en en tåg- och vandringsresa till Davos i samarbete med Systrar i bergen och Tågbokningen.se som går av stapeln den 21-28 september 2019. Att åka med kostar 15 000 kr per person för ungdomar mellan 16 och 27 år. 1700 kr per person tillkommer för lite mer vuxna resenärer. Då ingår del i sexbäddskupé och plats i dubbelrum. Tillval kan göras för två- eller fyrbäddskupé och måltider.

#4. Upprustning av järnvägen behövs
Även Sofia Mirjamsdotter skriver idag om att det är nu det händer. Att klimatkrisen tvingar fram nya lösningar för tågresande ut i Europa. Men också att det finns en hake. Sofia bor i Sundsvall. Hon liksom många andra svenskar har en lång resa inom Sverige framför sig innan ett Europaäventyr i tåg ens kan börja. Och där har vi problemet: ”Sverige lider av underdimensionerad järnväg på många håll och bristande underhåll. Problemen med stopp och förseningar ökar i en tid när det borde satsas för snabb omställning till klimatvänligare resande.” Och vidare menar hon att många väljer flyget därför att de inte kan lita på tåget. ”De så kallade satsningar på underhåll och järnvägsutbyggnad som görs är alldeles för undermåliga och framförallt för långsamma för att kunna möta den ökade efterfrågan på tågresor. Det måste till en snabbare upprustning och utbyggnad av järnvägen, helst igår.” Så låter hennes förslag till lösning. Och jag kan bara instämma.

#5. Årets rubrik?
Allra sist över till ett helt annat ämne. Jag kan helt enkelt inte med att undanhålla det som måste vara årets rubrik: ”Åtta marsvin som vill ta plats på Systemet”. Vad tror du att artikeln handlar om? Läs rubriken igen. Och igen. :D

4 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, media, resor

2 mars, 2019 · 12:42

Kubas historia – del 6 – Epoken Castro

Nu är det väl revolution på gång, tänker kanske du? Och jodå, nu är det dags för den sista delen i min lilla serie om Kubas historia. Den handlar om tiden från revolutionen och fram till idag. Om epoken Castro.

Revolutionen inleddes i gryningen söndagen den 2 december 1956 med att Fidel Castro, hans bror Raúl Castro samt deras vänner argentinaren Che Guevara och Camilo Cienfuegos samt 78 ytterligare revolutionärer klev i land på sydöstra Kuba från en lustjakt som de köpt i Florida. Båten hatten Granma.

Tre dagar senare anfölls de av diktatorn Batistas styrkor. Av de ursprungliga 82 revolutionärerna överlevde bara 17. Batista var övertygad om att Fidel Castro var bland de döda och gick ut med den uppgiften i media.

Propagandaseger
Men Fidel, Raúl, Che, Camilio och de andra överlevande hade lyckats ta sig till ett bergsområde på södra Kuba, Sierra Maestra, där de arbetade på att bli fler.

Det gick dock ganska trögt i början så Fidel tog mycket medvetet media till hjälp.

Castro hade redan nått viss internationell ryktbarhet sedan han som advokat först försökt få bort Batista via en juridisk process och sedan deltagit i ett misslyckat försök att med våld angripa en militärkasern varefter han vistats i landsflykt i Mexico. Han hade ännu tidigare också varit påläggskalv i det ortodoxa partiet på Kuba men utmanövrerats av dem som tyckt att han var för radikal.

När han nu som dödförklarad av regimen på Kuba bjöd in en amerikanska journalist från The New York Times blev detta högintressant. Journalisten flög in som turist tillsammans med sin hustru. När han var på plats i bergen på södra Kuba och intervjuade Castro spelade de övriga – i verkligheten fåtaliga – rebellerna upp små scener i bakgrunden som skulle ge intryck av att de hade flera läger och behärskade ett stort område. Den 24 februari 1957 publicerades artikeln med huvudrubriken ”Cuban rebel is visited in hideout” och underrubriken ”Castro is still alive and still fighting in mountains”.

Diktatorn Batistas försvarsminister gick då ut och hävdade att nyheten var falsk. Bilden på Castro i tidningsreportaget var ifrån ett tidigare tillfälle, menade han. ”Om intervjun verkligen hade gjorts skulle det finnas en nytagen bild på den amerikanske reporten och Fidel Castro tillsammans”, fortsatte ministern.

Dagen efter publicerade tidningen en sådan bild. Detta blev en stor propagandaseger för rebellerna som nu fick betydligt lättare att rekrytera fler revolutionärer.

Maktövertagandet
Striderna mellan revolutionärerna och den kubanska militärmakten pågick sedan under åren 1957 och 58 och avslutades i samband med att rebellerna den 1 januari 1959 tog makten över landet.

Revolutionen var vid den här tiden inte uttalat kommunistiskt, även om flera av huvudpersonerna, som Che Guevara och Raúl Castro var övertygade marxister. Var Fidel stod i frågan var vid den här tiden ganska oklar utanför den innersta kretsen. När revolutionärerna tog över makten på Kuba hänvisade de officiellt till den kubanska frihetshjälten José Marti men inte till tysken Karl Marx. Utomstående bedömare, inklusive Sovjet, trodde inte att det rörde sig om en kommunistisk revolution. I februari blev Fidel Castro premiärminister. I oktober dog en av revolutionens huvudpersoner, Camilo Cienfuegos, i en flygolycka.

Castro kom tidigt på kant med USA sedan han låtit nationalisera egendomar ägda av amerikaner till ett värde av en miljard dollar.

1960 stoppade den amerikanska Eisenhoweradministrationen all sockerimport från Kuba, följt av en mer total ekonomisk blockad som svar på uteblivna ersättningar för exproprieringarna.

En sovjetdelegation anlände 1960 till Havanna och det sovjetiska inflytandet började märkas även i övrigt. Som politisk bas till regimen bildade Castro partiet ORI 1961, där hans ursprungliga parti ”Kubas folkparti” och det tidigare kommunistpartiet slogs ihop, och byggde upp en sovjetinspirerad och effektiv kontrollapparat med ”revolutionära försvarskommittéer” och sig själv som högsta ledare.

Grisbukten
Den 17 april 1961 försökte en styrka, bestående av 1 500 exilkubaner som var tränade av CIA, invadera Kuba för att störta Castroregimen. Dessa trupper landsattes i Grisbukten och stred under tre dagar tills de besegrades av Kubas armé och milistrupper. 100 exilkubaner hade dödats, och de resterande 1400 fängslades. Amerikanska staten nekade till en början till inblandning men köpte sedan ändå tillbaka exilkubanerna. De fick återvända till USA efter att USA skickat över bistånd till Kuba i form av barnmat och mediciner till ett värde av 53 miljoner dollar.

1961 införde Castros regim en socialistisk stat grundad på planekonomi, nationaliserade utbildning och sjukvård och införde ett kommunistiskt enpartivälde. Stora landegendomar togs över av staten samtidigt som småbrukare fick behålla sin mark och mindre marklotter också delades ut till lantarbetare. Storjordbruken drevs vidare i statlig regi.

1965 fick det enda tillåtna partiet formellt namnet Kubas kommunistiska parti (PCC). Tiotusentals politiska motståndare och bland annat homosexuella arresterades och förpassades till koncentrationsläger, och tusentals avrättades.

Satsningen på gratis utbildning och sjukvård blev snabbt till en stor framgång för regimen. Anafabitismen utrotades, barnadödligheten minskades kraftigt och medellivslängden ökade.

Kubakrisen
En 13 dagar lång konfrontation inträffade i oktober 1962 mellan USA och Sovjetunionen över sovjetiska kärnvapenrobotar utplacerade på Kuba. Krisen tv-sändes över hela världen och var det närmaste världen hittills har varit att hamna i ett fullskaligt kärnvapenkrig.

Efter spända förhandlingar nåddes en överenskommelse mellan den amerikanske presidenten Kennedy och Sovjets ledare Chrusjtjov. Sovjeterna skulle avveckla sina offensiva vapen på Kuba och återföra dem till Sovjetunionen, under FN-övervakning, i utbyte mot ett amerikanskt offentligt lovade att aldrig invadera Kuba utan direkt provokation. I hemlighet gick USA också med på att de skulle avveckla kärnvapenrobotar som utplacerats i Turkiet och Italien och var riktade mot Sovjetunionen.

1967 dog Che Guevara i Bolivia, dit han kommit ett par år tidigare för att försöka genomföra en revolution även där. I Kuba utlyste tre dagars sorg. Överallt på Kuba syns sedan dess bilder på Che Guevara.

De goda åren
Även om det fanns problem med brist på demokrati och yttrandefrihet och även vissa problem i ekonomin så var 1970- och 80-talen i huvudsak en bra tid för flertalet människor på Kuba. Handeln med Sovjet och övriga kommunistiska länder genererade ett visst överskott. Landet blev ytterligare mer jämlikt, hälsotalen förbättrades och flertalet människor trodde på och kände en stolthet inför revolutionen. Men efterhand som den fria kulturen ströps och allt fler utrensningar skedde började fler och fler tvivla.

Ekonomin började mot slutet av 80-talet, när kommunismen i Europa kommit i gungning, stagnera i landet, vilket Kuba och Sovjet skyllde på USAs blockad och USA skyllde på kommunismen.

1989 avslöjades också en stor härva med korruption och kubansk inblandning i narkotikasmuggling till USA. Fyra högt uppsatta kubanska ledare avrättades och många andra fängslades.

De svåra åren
Östblocket upphörde att existera åren kring 1990, i och med Michail Gorbatjovs tid vid makten och Sovjetunionens sönderfall. Eftersom Kubas ekonomi varit helt beroende av sockerexport till Sovjet till förmånliga priser prövades landets ekonomi mycket hårt när Kuba plötsligt hänvisades till att sälja sockret till världsmarknadspris. Det blev så illa att folket svalt.

I slutet av 1991 hade flera fattiga bönder i provinsen Pinar del Río blivit färgblinda och förlorat känseln i armar och ben. Den svenska läkaren Hans Rosling kom dit för att undersöka saken. Det var han som drog slutsatsen att bönderna svalt på grund av förändringarna i världshandeln sedan sovjetisk potatis inte längre kom till Kuba.

Situationen var ohållbar. Det krävdes förändringar och nya satsningar. Turismen blev en sådan satsning. Detta trots att Fidel Castro hade sagt vid maktövertagandet 1959 att turismen var en form av imperialism som bidrog till att bevara klassamhället. Även sexturismen återvände till Kuba. Inom turismen öppnades det också upp för mindre privata verksamheter som boendeformen Casa Particular och att driva barer och restauranger.

Och mycket riktigt uppstod också ett nytt klassamhälle där de som kan tjäna pengar på turismen hade och har det betydligt bättre än de som inte kan göra det. En servitör kan tjäna flera gånger mer på sin dricks än vad en läkare eller lärare får i lön.

Även samarbetet med Venezuela bidrog till att ta Kuba genom de allra tuffaste åren under 1990-talet.

När de svåraste åren var över förbjöds åter en del privat företagande som att ha restaurang, men möjligheten har senare kommit tillbaka igen.

Kuba under Raúl Castro
Den 31 juli 2006, strax före sin 80-årsdag lämnade Fidel Castro tillfälligt över ansvaret för landet till sin lillebror och landets vicepresidenten Raúl Castro på grund av sjukdom. Orsaken sades vara att Castro skulle genomgå en tarmoperation.

Den 19 februari 2008 meddelade Fidel Castro att han inte tänkte ställa upp som presidentkandidat. Vid utgången av hans sista mandatperiod valdes brodern Raúl till president och därmed stats- och regeringschef samt högste befälhavare. Fidel Castro efterträddes slutgiltigt som förstesekreterare i partiet vid kommunistpartiets partikongress i april 2011 av brodern, efter nära ett halvsekel på posten.

Fidel Castro dog den 25 november 2016 . Han begravdes sedan i Santiago de Cuba.

Raúls Castros tid som stats- och regeringschef varade till den 19 april 2018 då Miguel Mario Díaz-Canel Bermúdez blev president.

Raúls styre präglades av tydliga reformer, men utan att släppa kommunistpartiets maktmonopol. Bland de ekonomiska reformer som han genomdrev kan nämnas legalisering av tidigare olaglig privat företagsamhet i mindre skala, decentralisering av ekonomin samt högre löneklyftor. Trycket på oppositionella har även lättats något, och vissa tidigare förbjudna eller oåtkomliga handelsvaror, till exempel mikrovågsugnar, persondatorer och mobiltelefoner har också blivit lagliga att äga privat och mer åtkomliga på Kuba.

Framtiden
Det är oerhört svårt att sia om framtiden på Kuba. Bland annat lär utgången av de nuvarande oroligheterna i Venezuela ha stor betydelse även för Kuba.

Men ett är säkert, även om mycket har stått still på Kuba: Ingenting stannar. Ingenting förblir vad det var. För den som själv vill besöka och se Kuba, som det undantag i vår nutidshistoria som landet hittills varit, är det sannolikt hög tid att passa på.

Camilo Cienfuegos och Che Guevara som vaxdockor på Revolutionsmuséet i Havanna.

Konstverk föreställande Fiedel Castro.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läste inför och under vår resa till Kuba, Första klass reseguider: Cuba, Factfulness av Rosling och Wikipedia.

Bilderna har jag fotograferat på revolitionsmuséet i Havanna.

Det här var den sjätte och delen i min serie om Kubas historia. De tidigare avsnitten hittar du här:

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kubas historia – del 2 – Havanna föds

Kubas historia – del 3 – socker blir till vitt guld

Kubas historia – del 4 – frihetskrigen

Kubas historia – del 5 – i skuggan av USA

5 kommentarer

Under historia, resor

Taggat som