Kategoriarkiv: resor

Den där jättesvamp-parken i Singapore


Du har säkert sett dem på bild förut. Ställningar för klängväxter, i en park i Singapore, som ser ut som jättestora svampar. På kvällarna upplysta med ljus. Egentligen ska de inte föreställa svampar utan träd. Men uppriktigt sagt. Visst ser de mer ut som svampar?!

Gardens by the Bay är hur som helst en stadspark som sträcker sig över 101 hektar utfylld mark som ”stulits” från havet. Parken ligger längst i söder i Singapore, intill Marina Reservoir och precis i anslutning till city.

Vi promenerar hit på förmiddagen samma dag som vi ska lämna Singapore för Borneo. Vi bor ju på hotellet Marina Bay Sands som ligger i samma område, så vi tar en hiss på utsidan av hotellet och vandrar sedan på en gångbro som går genom hotellet och vidare mot svamp-parken. Min bror visar vägen.

Vädret är mestadels mulet den här dagen så vyerna blir nog inte riktigt så vackra som de kunnat bli med blå himmel i bakgrunden, men visst är det läckert ordnat med gångbroar uppe bland svamparna. Att gå där uppe kostar entré men det är inte därför vi hoppar över det, vi vill hinna äta lite också och se ett av växthusen, Cloud Forest, innan vi lämnar Singapore för den här gången.

Supertrees kallas de svampliknande strukturer som dominerar trädgårdslandskapet och som alltså egentligen ska se ut som superträd. De är mellan 25 meter och 50 meter höga och ger ett lätt futuristiskt intryck. Svampträden fungerar som vertikala trädgårdar och är tänkta att ha en mängd funktioner, bland annat ge skugga och syre, fånga upp vatten, fungera som projektionsdukar för ljusshower (med start varje kväll 19:45 och 20:45) och sammantaget fungera som en slags miljömotorer för trädgårdarna. Bland växterna som klänger på svamparna märks bland annat ormbunkar och orkidéer.

Som en av de populära turistattraktionerna i Singapore fick parken 6,4 miljoner besökare 2014, medan den redan i november 2015 passerade 20 miljoner besökare och förra året, 2018, nådde över 50 miljoner besökare. Parken är alltså en stor och växande succé (i dubbel bemärkelse).

En orkidé stjäl uppmärksamheten framför en vy över jättesvamparna.

Egentligen är det meningen artade ska likna träd.

Min Anders poserar som en ängel framför en av svamparna.

Många vackra orkidéer finns både uppe i ”träden” och nere på marken.

En söt liten ödla vid kanten av en rabatt.

En lejonhund också kallad shishi (石獅, stenlejon), vaktar en av entréerna till parken.

Små duvor, gissningsvis av arten zebraduva.

En munk som är ute på fotorunda.

Många fotograferar porträtt eller självporträtt i parken.

6 kommentarer

Under park, resor

De doftar så gott

Frangipanisläktet som också kallas Plumeria är ett släkte träd i familjen oleanderväxter med sju kända arter. Växten kallas ofta också för Tempelblomma.

Blommorna som är mycket väldoftande växer på träd som är cirka 1,5–8 meter höga. Trädens naturliga utbredningsområden är i tropiska Amerika. Men de här blommorna är mycket vanliga i hela Sydostasien och även i Söderhavet. Där används de ofta i blomsterkransar eller sticks in bakom ett öra.

När blommorna fallit till marken tas de ofta tillvara och läggs i skålar med vatten där de håller sig fräscha ännu en tid.

Just den här klasen blommor hittade jag på ett träd i trädgården utanför Raffles Hotel i Singapore för snart tre veckor sedan.

Det här är mitt bidrag för denna veckan till utmaningen och temat ”Flowers on fridays”.

18 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

Kvällspromenad och äta middag i Little India, Singapore

Little India är namnet på ett distrikt men också på en tunnelbanestation i Singapore. Redan när vi kliver av tunnelbanevagnen får vi en känsla av varför området heter som det gör.

Det är nämligen alldeles uppenbart att den etniska sammansättningen är annorlunda mot resten av Singapore. Betydligt mer indisk och mindre kinesisk.

Läget
Little India är också känt under namnet Tekka i det indiska-singaporska folkgrupoen. Området ligger öster om Singapore-floden ungefär 20 minuter norrut med tunnelbana från Bayfront, där vårt hotell ligger.

Det är min bror och svägerska som har befället över ressällskapet den här kvällen. Det är de som har föreslagit att vi ska åka hit för att äta, det är också de som har koll och leder trupperna. Det är avkopplande att bara hänga på, iakkta och fotografera.

Indisk stämning
Direkt utanför tunnelbanestationer sitter flera grupper indiska kvinnor klädda i vackra saris på en gräsmatta. Varför de sitter där är för mig något oklart men de bidrar helt klart till den indiska stämningen.

Vi går över en gata med girlanger över och passerar sedan förbi ett antal affärer som säljer grönsaker respektive blomsterkransar. Varorna ligger uppstaplade på bord som går ut mot trottoaren utanför affärerna på ett sätt som gör att de liknar marknadsstånd. Atmosfären är lätt exotisk.

Little India är egentligen inte det ursprungliga området för indier i Singapore, från den tiden då staden var ras-segregerad enligt lag. Indierna kom med tiden att flytta sig längre norr ut när fastighetspriserna steg i deras ursprungliga område, och så hamnade stora delar av folkgruppen där den är idag. Men segregationen är inte på något sätt total numera. Också här bor en blandning av människor. Det är bara det att tyngdpunkten är en annan.

Husen i området
Längs med den breda gatan Serangoon Road ligger färgglada tvåvåningshus. Det är sådana hus som dominerar hela området, men här finns också några flervåningshus, några p-hus och några höghus. Och vi passerar också ett tempel som skymtas bakom ett högt plank. Sri Veeramakaliamman-templet, som det heter, är tillägnad den hinduiska gudinnan Kali. Men vi nöjer oss med att passera förbi i vår jakt efter någonstans att äta.

Restaurangen där vi äter
Vi kommer snart till en gata med flera restauranger. Vi väljer att gå in på en restaurang som har dörr. Det är också ett kriterium. Det visar sig vara en trevlig nepalesisk-indisk restaurang som heter Gurkha Palace. På väggarna hönger tavlor med vyer från Mount Everest.

Vi frågar om de har ett bord ledigt för åtta personer, trots att vi kan se att de egentligen inte har det. Men det går att lösa! Personalen börjar genast omorganisera och flytta runt övriga sällskap i den lilla lokalen tills det finns ett bord med åtta platser ledigt i mitten av rummet.

Vi äter först någon slags bröd med dipp. Jag tar sedan en nepalesisk kycklingrätt. Det smakar mycket gott, även om jag hade önskat en sås till som inte var alls så stark som den som serverades.

Medan vi äter öppnar sig himlen och ett tropiskt regn börjar falla över staden. En blixt slår ner alldeles nära. Åskknallen kommer i samma ögoblick som skenet från blixten.

Min mango-lassi (smothie med yoghurt som bas), som jag valt som dryck till maten, kommer lagom till att vi alla ätit upp. Men den smakar i alla fall väldigt gott och jag har tidigare lurat till mig lite vatten från en av mina söner att dricka till maten.

Har du vägarna förbi, kan jag rekommendera den här restaurangen.

Regnat står, som sagt, som spön. Vi försöker få tag på en taxi, men inga finns lediga just nu. Men vi har tur ändå. Lagom till det är dags för oss att lämna restaurangen har regnet nästan upphört och vi tar oss tillbaka till hotellet utan att bli allt för blöta.

Grönsaker till försäljning.

Människor passerar Serangoon Road på ett övergångsställe.

Vi passerar ett hus med en väggmålning.

Dekoration på en vägg utanför templet.

God kycklingrätt med nepalesiskt ursprung.

12 kommentarer

Under mat, resor

En kort stadspromenad i Singapore

Det är resans andra dag och den första hela dagen i Singapore som är Asiens näst minsta land och är en stadsstat med världens näst högsta befolkningstäthet. Landet ligger bara 14 mil norr om ekvatorn och befolkningen består främst av kineser (77 %), malajer (14 %) och indier (8 %). Vi är på väg till Borneo tillsammans med min bror och hans familj. Men först har vi alltså ett stopp i Singapore där vi bor på berömda Marina Bay Sands.

På förmiddagen delar vi på oss familjevis och min familj går en kortare sväng in mot stan. Direkt utanför vårt hotell finns ett vitt museum som har formen av vad som ska föreställa en lotusblomma. Det är ett museum tillägnat gränslandet mellan konst och vetenskap, media och teknologi samt design och arkitektur. Det heter ArtScience Museum. Det låter ju spännande men det är inget som vi känner att vi har tid för under vårt korta stopp här. Framför museet finns dammar med riktiga loutsblommor i mängder, som jag så klart inte kan låta bli att fotografera.

Helix-bron
Istället för att gå på museum promenerar vi över en gångbro och vidare längs en kaj där vi ser vårt hotell dominera vyn på andra sidan vattnet. Gångbron som heter Helix Bridge är precis som allt annat här både snyggt designad och väl genomtänkt. Det spiralformade nät av stål och glasfiber som omger bron är både tänkt att ge skugga i den tropiska hettan och samtidigt föra tankarna till spiralformade DNA-molekyler. Längs gångbron finns flera plattformar, sannolikt redan från skiss-stadiet tänkta för att möjliggöra selfie-fotografering med Marina Bay Sands i bakrunden.

Hotellet ser ut som tre skyskrapor som är sammanbyggda med en gemensam jätte-surfingbräda över taken. Direkt där gångbron möter land finns en flytande forbollsplan med en jätteläktare en bit ifrån. Vi har svårt att förstår varför en så liten fotbollsplan ska ha en så stor läktare. Men det får sin förklaring när vi senare förstår att läktaren nog är till för det formel-1-lopp som årligen hålls i staden.

Gympa i undergång
Vi ser sedan barn och vuxna som gymnastiserar och andra som har picknick i undergångarna under de breda gatorna. I undergångarna är det nämligen lite svalare. Hettan är annars tryckande.

Sköt en tiger
Vi vandrar bland annat förbi en obelisk till minne av andra världskrigets offer och kommer sedan förbi det berömda Raffles Hotel. Det är ett lyxhotell i kolonial stil som är mest känt för att drinken Singapore Sling uppfanns här. Och för att det en gång, vid förra seklets början, sköts en tiger inne på hotellet. Historierna om hur det där gick till går isär. Allt ifrån att det var Singapores sista vilda tiger som sköts när den låg under ett biljardbord till att det var en förrymd tiger från en cirkus som sköts när den låg under golvet i biljardrummet. Oavsett vilket så är det en anmärkningsvärd historia.

Rummen här är ungefär dubbelt så dyra som de på Marina Bay Sands. Och då är redan de rummen dyrare än jag någonsin bott tidigare.

Ett kinesiskt tempel
Mitt i en till synes vanlig och modern kvartersbyggnad ser vi sedan ingången till ett kinesiskt tempel.

Vi smyger försiktigt in där för att titta och fotografera några bilder innan vi vänder tillbaka mot vårt hotell.

Efter en rundtur på Google kan jag i efterhand konstatera att templet vi var inne i heter Kheng Chiu Tin Hou Kong (琼州天后宫), och att det är dedikerat till den kinesiska sjöfartsgudinnan Mazu, och dessutom till Kheng Chiu Hwee Kuan (琼州会馆), den största hainanesiska klanen i Singapore.

Där ser man. Alltid lär man sig något nytt.

Det lotus-formade ArtScience Museum.

Anders, Anton och Albin på Helix-bron.

En amfibiebåt för turister på väg nedströms floden.

Gympa pågår i en gång under en av de större vägarna.

Obelisk till minne av den japanska ockupationen och krigets civila offer.

En liten orkidé som växer på ett träd i en park.

Berömda Raffles Hotel.

En gammal byggnad bland alla nya.

Ingången till ett kinesiskt tempel som heter Kheng Chiu Tin Hou Kong.

Inuti templet Kheng Chiu Tin Hou Kong.

Dags att gå tillbaka över Helix-bron.

5 kommentarer

Under resor

Lyx-sviten vi tilldelades på Marina Bay Sands i Singapore


Marina Bay Sands kom till 2010 och byggnaden fanns alltså inte, och var knappast ens påtänkt, när jag och min sambo senast besökte Singapore för 25 år sedan. Marina Bay Sands är ursprungligen byggt och marknadsfört som ett casino, av ett bolag från Las Vegas. Men hotellet har blivit betydligt mer känt dels för sitt karakteristiska bidrag till Singapores skyline, och dels för sin långa infinity-pool på taket, än för det där casinot.

Ärligt talat vet jag inte ens efter att ha varit här var i komplexet som casinot är beläget eller ens om det fortfarande finns kvar. Det var mer det där med poolen och utsikten som lockade mig. Det är kul också att hotellet ser ut som tre skyskrapor med en jättelik gemensam surfingbräda över taken,

Dyrt är det att bo här. Jag har faktiskt aldrig betalt så mycket per natt för ett hotellrum tidigare som vi gjorde här. Två nätter har jag bokat. Frågan var om det skulle vara värt det?

Surnar till
När jag blir tilldelad rum i incheckningen nämner mannen bakom disken att sängar till barnen ännu inte finns på rummet men strax ska levereras. Jag känner att jag blir irriterad och är på vippen att säga något syrligt. Med tanke på priset och att jag bokat ett familjerum. Jag är i efterhand glad att jag inte gjorde det.

Tinar upp
Det visar sig nämligen att vi blivit tilldelade betydligt mer än jag betalt för. Det rum jag har bokat heter ”Family Studio”, men vi har fått en ”Marina Suite”. Och det är grejor det! Vi får själva peka ut var i vardagsrummet vi vill ha ungdomarnas sängar. Vi väljer att placera den ena mellan biljardrummet (!) och resten av vardagsrummet och den andra precis utanför det egentliga sovrummet, längs med en del av den ena balkongen. Sviten som är 139 kvadratmeter stor har nämligen därtill två balkonger med utsikt mot den kända parken Garden by the Bay. I vardagsrummet finns både en stor soffgrupp, matbord och ett par arbetsbord. Två toaletter finns varav den ena har både bubbelpool och separat dusch, två handfat och ett litet för-rum med sminkbord. Där finns också en walk-in closet (perfekt att slänga in resväskorna i).

Alltså! Vilken tur att bli uppgraderad till ett sådan här svit! Jag tinar snabbt upp. :)

Glada blev vi
Att bli uppgraderad utan att behöva betala extra händer bara någon gång då och då när du är ute och reser. Vad det beror på att just vi blev uppgraderade den här gången kan vi ju inte veta, men glada blev vi. Killarna blev särskilt glada för biljardbordet som de nyttjade flitigt under vår vistelse på hotellet.

Dyrt var det, som sagt att bo här, men mot bakgrund av den här lyckade uppgraderingen kan jag faktiskt omöjligt ångra att jag bokade in oss här!

Infinitypoolen som lockade ser extra inbjudande ut när poolen rengörs.

I foajén finns frukostmatsal men vi har inte betalt i förväg för frukost.

Del av sovrummet.

Entré mot walk-in closet och badrummet.

Konst på väggarna.

Den ena balkongen.

Och den andra.

Utsikt från balkongen.

En av killarna sover i sin säng.

Den andra när han spelar biljard.

Del av vardagsrummet.

Soffgruppen.

12 kommentarer

Under boende, resor

Två veckor på Borneo med stopp i Singapore

Vi är på väg tillbaka till staden Sandakan på norra Borneo, från den lilla ön Lankayan. Båtresan ska ta två timmar. Fartvinden gör att håret fladdrar. Solen skiner rakt på mitt ansikte. Jag oroar mig lite för att jag ska bränna mig i solen. Tur ändå att jag i alla fall smorde in näsan med solskydd. Och fartvinden svalkar ifrån den värsta hettan.

Vi har åkt ungefär en av dessa två timmar när sju små öar syns vid horisonten. En av dem är den sköldpaddsö som vi anlände till en vecka tidigare. Det börjar bli dags att sammanfatta vår resa.

En semester rinner iväg så fort. Vi har snart två veckor i Asien bakom oss. Lite i Singapore och mest på Borneo. Nu återstår bara en hemresa med ett par korta stopp på vägen. Så här kommer en dag-för-dag-sammanfattning:

Dag 0
Fredag kväll. Vi avreser med ett sent flyg från Kastrup, 22:35. Mycket mer finns inte att berätta om denna resdag. Den får därför räknas som dag noll.

Dag 1, mot Singapore
Vi mellanlandar, efter en knappt sex timmars flygning, i Doha för planbyte. Ett par timmar senare, ugefär halv åtta lokal tid, reser vi vidare mot Singapore. Den etappen ska ta knappt åtta timmar. Vi har då egentligen inte hunnit se något av den tjusiga flygplatsen, bara skyndat igenom.

Vi flyger över tidzoner, framåt i tiden, och därför har det hunnit bli kväll och mörkt ute när vi till slut landar i lilleputtlandet på Malackahalvöns sydspets, 20:20, lokal tid.

Det är 25 år sedan jag och min Anders var i den här staden senast. Den gången kom vi med tåg från Kuala Lumpur i Malaysia.

Jag står vid incheckningen på det kända hotellet Marina Bay Sands, som inte existerade den gången, när min bror med familj dyker upp. De har checkat in ett drygt dygn tidigare, och från och med nu ska vi i huvudsak resa tillsammans, alla åtta.

Vi hinner med ett dopp i hotellets berömda infinity-pool och äta lite nudlar med stekta räkor på ett snabbmatsställe innan dagen är slut.

Utsikten från hotellrummets balkong.

Dag 2, Singapore
På förmiddagen delar vi på oss familjevis och min familj går vi en kortare sväng in mot stan. Vi går förbi ett museum som har formen av vad som ska föreställa en lotusblomma, över en gångbro och vidare längs en kaj där vi ser vårt hotell dominera vyn på andra sidan vattnet. Det ser ut som tre skyskrapor som är sammanbyggda med en gemensam jätte-surfingbräda över taken. Vi ser sedan barn och vuxna som gymnastiserar eller har picknick i undergångarna under gatorna, där det är lite svalare. Hettan är annars tryckande. Vi vandrar bland annat förbi berömda Raffles Hotel och strosar in i ett kinesiskt tempel innan vi vänder tillbaka.

Lunch äter vi vid poolen på hotellets ”surfingbräda” och där tillbringar vi sedan några timmar på eftermiddagen. Pojkarna spelar lite biljard (!) på det fantastiska hotellrum som vi haft turen att bli uppgraderade till.

På kvällen åker vi alla åtta tunnelbana till stadsdelen Little India som verkligen känns mycket indisk. Där äter vi middag på en nepalesisk-indisk restaurang. Vi väljer nämligen att gå in på en restaurang som har dörr. Jag tar där en nepalesisk kycklingrätt. Det smakar gott, även om jag hade önskat en sås till som inte var alls så stark som den som serverades.

Medan vi äter öppnar sig himlen och ett tropiskt regn börjar falla över staden. En blixt slår ner alldeles nära. Åskknallen kommer i samma ögoblick som skenet från blixten. Min mango-lassi (smothie med yoghurt som bas), som jag valt som dryck till maten, kommer lagom till att vi alla ätit upp. Men den smakar mycket bra.

Vi passerade förbi ett tempel i Little India.

Dag 3, Singapore och Kota Kinabalu
Vi hänger vid och i poolen, på surfingbräde-taket på Marina Bay Sands innan det är dags att checka ut. Sedan går vi en sväng runt parkområdet Gardens by the Bay, som ligger precis intill hotellet. Det är här de där svampformade ”träden” med klängväxter finns, som har blivit något av en signatur för Singapore.

Vi tar en fika på ett café och hinner med ett av växthusen i parken innan det är dags att ge sig av till Kota Kinabalu på Borneo. Flygresan tar ungefär två och en halv timme.

När vi landar är det kväll och mörkt. Vi checkar in på det Airbnb som jag hyrt och åker sedan till nattmarknaden inne i centrala stan för att äta. Jag och min Anders delar på en hummer som är fantastiskt billig och smakar som hummer ska. Gott, med andra ord. Våra ungdomar väljer stekta räkor, men äter ingenting. Så vi sätter i oss gott och väl hälften av deras räkor utöver hummern. Miljöombytet – från lyxhotell i välordnade Singapore till kaotisk nattmarknad på Borneo, med enklaste möjliga matlagningsmöjligheter, transvestiter som serverar maten och fattiga småbarn som leker i mörkret bland marknadsstånden som saluför allt från färsk fisk, skaldjur och läbbiga jättesnäckor till rått kött, grönsaker och frukt i ett enda virrvarr – blir nog helt enkelt bara för mycket för våra pojkar.

Ett morgondopp i poolen på Marina Bay Sands innan avresan till Borneo.

Dag 4, Snorklingsutflykt utanför Kota Kinabalu
Precis utanför Kota Kinabalu ligger Tanuku Abdul Rahmans nationalpark som består av fem öar och korallreven runt dem. Vi har bestämt oss för att komma iväg hyggligt tidigt på förmiddagen, men innan vi ordnat med frukost, taxi, köpt båtbiljetter och hämtat ut kontanter hinner klockan ändå bli 11 innan vi till slut kommer iväg med båten.

Vi har valt att åka till två öar, Pulau Manukan och Pulau Sapi, med chatrad båt. Det betyder att vi bestämmer en tid när vi ska bli skjutsade från Manukan till Sapi och en tid när vi ska åka tillbaka.

På den första ön snorklar vi lite innan vi äter lunch. Snorklingen är verkligen inget extra. På gränsen till dålig, faktiskt. Och det är ganska skräpigt med ilandfluten plast på stranden, en bit bortanför den plats vi valt. Men vi ser en varan på väg till restaurangen på ön. Och vid nästa ö är snorklingen betydligt bättre. Vi ser bland annat anemoner med ”Nemo-fiskar”.

Här är stranden också vackrare och vi ser några apor. Och även här en varan. Funderar du på att resa hit kan jag verkligen rekommendera ön Sapi.

Stranden vid Pulau Sapi.

Dag 5, Mount Kinabalu
Mount Kinabalu, eller som det egentligen heter Gunung Kinabalu, är både Borneos och Malaysias högsta berg med en höjd på drygt fyra tusen meter över havet. Berget ligger i Kinabalus nationalpark som är med på Unescos lista över världsarv. Hit gör vi en heldagsutflykt. Att bestiga toppen är det inte tal om, vi håller oss till bergets sluttningar.

Vi blir upphämtade vid respektive boende och åker minibuss genom regnskog i ett vackert bergslandskap där vi då och då ser bergets topp skymta i bakgrunden.

Vi stannar till vid en utsiktsplats innan vi åker vidare mot nationalparken för en kort promenad i regnskogen. Guiden berättar om olika växter och hur de används i traditionell medicin. Han visar oss också ett exemplar av världens näst minsta orkidé och en blodigel. Senare har vi turen att även få se världens största blomma innan vi går en promenad på smala hängbroar uppe bland träden i regnskogen.

Kvällsmålet intar vi på en restaurang i stan därefter större sällskap firar en födelsedag, glatt själva häller upp från flaskorna och sjunger ”Happy birthday to you”, bara den strofen, till varje skål. Stämningen är tämligen munter. Striktast klädsel har en man i sällskapet som till shortsen bär en kortärmad skjorta i ett tyg med mönster med både breda svarta ränder och rosa rosor ovanpå det.

Regnskogspromenad.

Dag 6, Sandakan
Efter två dagar i och runt Kota Kinabalu är det dags att åka vidare mot nordligaste Borneo.

Sandakan, heter staden som turismen utgår ifrån i det här området. Även om stan i sig inte har särskilt mycket att visa upp. Den har ungefär 100 000 invånare. Här bor vi en natt på Four Points by Sheraton. Vi tar ett eftermiddagsdopp i poolen, äter på ett enkel ställe på stan, intill kajkanten, där råttor springer mellan borden och en pust av avloppsdoft drar förbi då och då. Men kvällen är ljum och maten är god.

Vi strosar också genom en galleria där vi fyller på med en laddarsladd med två usb-utgångar till våra Apple-prylar. Och det är ungefär det. Mest av allt en res-dag.

Moské i Sandakan.

Dag 7, Sköldpaddsön
Turtle Island kallas en ö som ligger ungefär en timmes båtresa utanför Sandakan. Egentligen heter ön Selingan och här påbörjades redan på 1920-talet ett naturvårdsarbete för att hjälpa ett par arter stora havssköldpaddor att överleva. Den gången avbröts arbetet av andra världskriget, men det är sedan slutet av 1960-talet igång igen.

Vi kommer hit med en motorbåt som bevakas av ett par medföljande poliser, för vår säkerhets skull. För några år sedan förekom det nämligen att turister kidnappades av separatister från Filippinerna och togs som gisslan. Numera har svenska UD släppt sin avrådan från att besöka området (i ett annat, närliggande område ligger dock avrådan kvar) men den Malaysiska staten fortsätter vidta extra säkerhetsåtgärder för turismens skull.

Mot slutet blir båtresan mycket blöt, särskilt för 13-åringen som sitter längst bak i båten och som mest skrattar åt det hela. Vad gör man, liksom? Men när det senare visar sig att det nästan nya mobilen han hade i bakfickan är död är det verkligen inte roligt längre.

Vi får på kvällen se en jättesköldpadda lägga ägg och se hur äggen omhändertas och grävs ner i sanden i särskilda skydd som både ska skydda mot rovdjur och hindra de små sköldpaddorna att ta sig ut på egen hand. Med den här åtgärden ungefär fördubblas antalet sköldpaddsungar som når havet, jämfört med om naturen får ha sin gång. Vi får också se ett tjugotal sköldpaddsungar släppas ut och ta sig ner till havet. En fantastisk upplevelse!

Sköldpaddan mäts efter äggläggningen, skalet är 90 cm långt.

Dag 8, Gomatong-grottan och regnskogen
Vi lämnar sköldpaddsön tidigt på morgonen. Från Sandakan går färden vidare två timmar i minibuss genom ett landskap som helt domineras av palmoljeplantager. Vi ska se en del av en kalkstensgrotta som är delstaten Sabahs största grott-system. Här finns både fladdermöss och svalbon som skördas för att bli kinesisk soppa.

Den är intressant. Men det mest spännande är att vi skymtar en vild orangutang som klättrar i ett träd i regnskogen ovanför grottan!

Sedan fortsätter vi ungefär en halvtimme till Bilit Rainforest Lodge där vi ska bo i två nätter. Endast de sista fem minuterna av resan dit sker med båt på floden Kinabatangan. Vi checkar in, äter lunch och får lite tid för vila.

Jag byter objektiv på kameran och när jag går ut för att testa ut lämpliga inställningar på kameran så dyker det upp en hel flock apor, långsvansade makaker, inne bland stugorna. Det blir ett bra tillfälle att öva på djurfotografering.

Vid fyratiden bär det sedan av i båt uppströms längs floden för en två timmar lång safari. Vi ser bland annat näsapor, makaker, någon slags asiatiska babianer och en apa med ordet ”silver” i det engelska namnet. Vi ser även fåglar; massor av vita hägrar, svalor, en uggla och två arter kungsfiskare. En fantastisk första tur på floden!

Efter middagen får vi också en kortare nattur på floden i mörker där guiden lyser med ficklampa på olika djur. Bland annat ser vi flygande hundar, en slags stora fladdermöss. Den här gången åker jag på safari i klänning, klackskor (om än inte högklackade) och utan kamera. Det fungerar också bra. Jag tänker att det ändå är svårt att få till bra bilder i mörkret och utan kamera är det lättare att fokusera på andra sinnesintryck utöver synen som ljud och dofter. Det finns blommande träd i djungeln som doftar mycket gott.

En näsapa sitter uppe i ett träd.

Dag 9, på floden Kinabatangan
Vi börar dagen mycket tidigt med en tidig morgontur på floden redan innan frukost. Vi bjuds på te och kaffe innan turen och sedan bär det iväg genom morgondimman.

Den här gången går färden nedströms. Till att börja med ser vi inte så många djur på grund av dimman, men efterhand som den lättar ser vi fler och fler. Apor och näshornsfåglar, bland annat. Till slut har vi också turen att få se ännu en vild orangutang i ett träd. Den här ser vi bättre än den första, vid grottan. Den håller på att bygga ett bo högt upp i trädet där den ska sova i natt. Orangutanger lever ensamma, får vi veta, utom honorna när de har en unge, och de bygger ständigt nya bon på olika platser i regnskogen.

Vi besöker som avslutning en sjö som invaderats av blå blommor från Sydamerika, som inte hör hemma här, men som myndigheterna nu gett upp hoppet om att en dag lyckas utrota från dessa trakter. De togs en gång hit som föda till grisar och nu är de överallt. Men vackra är de trots att de inte borde vara här.

Efter frukosten besöker vi byn Bilit som bara består av några få hus.

Eftermiddagsturen avgår även den här dagen vid fyra-tiden och nu är vi på jakt efter att få se elefanter! Hur det gick? Det lovar jag att återkomma till i ett särskilt blogginlägg.

på kvällen anländer en stor grupp på kanske 20-30 svenskar till lodgen där vår grupp på åtta personer nästan varit de enda gästerna (högst ungefär lika många personer ytterligare). Det visar sig att de reser med ”rosa bussarna” och de ska ut på floden nästa morgon.

Häger i morgondimman på floden.

Dag 10, Rehabiliteringscenter för orangutanger
Direkt efter frukost är det dags för oss att lämna lodgen vi bott på i två nätter och ge oss av tillbaka mot Sandakan. Ett par mil öster om staden stannar vi vid Sepiloks rehabiliteringscenter för orangutanger. Vi är här i god tid innan klockan tio när orangutangerna ska matas. Centret tar hand om orangutanger som svälter efter att den skog där de bott kalhuggits och sådana som tagits tillfånga och hållits i bur som husdjur, av okunniga människor.

Syftet är att träna och återanpassa orangutangerna till ett liv i frihet i regnskogen.

Först får vi se en träningsanläggning där djuren hålls den första tiden i centret innan de släpps ut i det naturreservat som finns på platsen och där djuren lever i relativ frihet, om än lite väl tätt på varandra. Sedan får vi chansen att se några av de människolika aporna som kommit ut i den delen av parken som inte är inhägnad komma förbi en utfodringsplats för att äta.

Efter orangutangerna ser vi ett liknande center för björnar. De björnar som finns på Borneo är storleksmässigt världens minsta.

Efter lunch återvänder vi till vårt hotell i Sandakan där vi hämtar upp ett par väskor som vi låtit lagra där och tvätt som vi låtit tvätta upp medan vi varit iväg. Eftermiddagen tillbringar vi med att besöka en marknad, inhandla födelsedagspresenter och hänga vid poolen.

En ung orangutang som äter.

Dag 11, Lankayan
Pulau Lankayan är en ö som ligger två timmars båtresa norr om Sandakan. Den här gången garanteras vår säkerhet av två militärer som följer med i båten. Vi anländer strax innan lunch och hinner med att doppa oss och snorkla lite innan det är dags att äta. Efter lunch blir det mer snorkling.

Vi bor i stugor på stranden på den lilla ön som det bara tar ungefär en kvart att gå runt.

Det här är först och främst en dyk-resort och för de som dyker ingår all dykning i priset, men vi har rest hit som icke-dykare och har därför betalat ett något lägre pris.

Vi ser ett myller av fiskar, sjöstjärnor, snäckor och koraller när vi snorklar. Vi ser dessutom revhajar och skölpaddor röra sig mellan bryggorna på ön. Det är nämligen också en sköldpaddsö, dit havssköldpaddor kommer för att lägga ägg, som samlas in för att grävas ner i sanden på samma sätt som på sköldpaddsön Selingan, bara i något mindre skala.

Mot kvällen slår ett rejält åskregn till och det bara vräker ner en stund.

Kusinerna blir fotograferade vid ankomsten till Lankayan.

Dag 12, Lankayan
Idag är det Albins födelsedag. Han fyller 14 år. Det firas så klart med både sång och presenter på morgonen. Han får bland annat en ny mobiltelefon som ersättning för den som gått sönder.

Han är inte med i det gäng som anmält sig till en prova-på-kurs i dykning. Det är däremot min 15-åring och hans två kusiner som är 13 och 11 år gamla. Både jag och min bror har dykarcertifikat sedan tidigare, men dels har ingen av oss dykt på senare år och dels vill vi gärna vara med när våra barn provar på att dyka med tuber. Vi har därför också anmält oss.

Vi får hjälp att välja utrustning och en genomgång om hur den fungerar. Sedan får vi prova att andas i regulatorn och en genomgång om hur den och masken töms på vatten, vid behov. Vi övar också att tömma masken på torra land. Vi får också en genomgång om hur man tryckutjämar öronen under vatten och så får vi lära oss några dyk-tecken att teckna med händerna under vattnet; ”okej”, ”vi går ner”, ”vi går upp”, ”jag har problem”, ”med örat”, ”haj” och ”sköldpadda”.

Sedan är vi redo att gå ner i vattnet och stående på knä visa att vi klarar att tömma både masken och regulatorn på vatten, samt simma en kort runda. Efter en kortare paus är det dags att ge sig ut med båt och dyka en halvtimme på sex-sju meters djup. Tiden springer iväg fort och snart är vi tillbaka på land igen.

Den här dagen är det mulet väder. Efter lunch vilar jag och 15-åringen lite medan övriga i sällskapet paddlar kayak en timme. Så blir det lite snorkling igen innan det är dags för middag som avslutas med födelsedagstårta.

Födelsedagstårtan.

Dag 13, Lakayan
Nu är vädret bättre igen. sol och växlande molnighet. Vi snorklar på både för- och eftermiddagen. Bäst är det när det är högvatten. Vid lågvatten är det egentligen lite för grunt för att det ska kännas bekvämt.

På eftermiddagen bränner sig dessutom både Albin och min Anders på en brännmanet. De får hjälp att slå ättika på huden, vilket ska lindra skadan.

På kvällen får vi alla vara med om något betydligt trevligare innan middagen, nämligen hur småsköldpaddor kläcks och sedan släpps ut i havet. Ungefär 150 stycken. De är helt omåttligt söta!

En liten sköldpadda på väg mot stora havet.

Dag 14, tillbaka till Singapore
Vi lämnar Lankayan halv åtta på morgonen. Det ögonblick som inledde det här dag-för-dag reportaget infinner sig och försvinner igen.

Väl i Sandakan tillbringar vi ett par timmar på Sepilok Nature Resort där vi fikar i en vacker miljö innan vi skjutsas vidare till flygplatsen.

Resan tillbaka till Singapore går sedan via Malaysias huvudstad Kuala Lumpur där vi tillbringar tre timmar på flygplatsen.

När vi checkat in på hotellet där vi ska bo en natt och sedan ska ta hissen upp till rummen möts vi i hissdörren av en pigg liten robot. Den heter Jeno och står för rumsservicen på Hotel Jen Orchardgateway by Shangri-La. Jag gissar att den är kompis med R2-D2.

Vi hinner med ett snabbt dopp i takpoolen innan den stänger klockan elva på kvällen.

Fina blommor på Sepilok Nature Lodge.

Dag 15, Singapore
Anders kabinväska har gått sönder under resan till Singapore. Dragkedjan har fastnat och sedan gått sönder. Vi behöver köpa en ny väska. Vi snurrar runt ett bra tag i kvarteren runt vårt hotell i Singapore innan vi hittar en affär som både är öppen och säljer kabinväskor. Senare på dagen ska vi se flera sådana affärer. Typiskt.

Vi går alltså en sväng på stan även efter att vi checkat ut men hittar inget prisvärt att handla. Allt verkar vara dyrt i Singapore numera.

På hotellet får vi lov att använda poolen efter att vi har checkat ut, så det får bli ett sista poolhäng, där vi pratar länge med två kvinnor från Australien och sedan säger hejdå till min bror med familj som ska resa hem tre timmar efter oss, och tackar för trevligt ressällskap innan vi lämnar centrala Singapore i en taxi i solnedgången.

Takpoolen på Hotel Jen Orchardgateway

Sist en avslutande vinjettbild från Borneo. En orangutang som äter:

14 kommentarer

Under natur, resor

Hibiskus på Kuba


Hibiskus, som sagt, finns på de flesta solresmål.

Just den här busken växte i vad som måste vara Kubas vackraste stad, nämligen Cienfuegos.

Visst har de en härlig färg?

Det här är mitt bidrag för denna veckan till utmaningen och temat ”Flowers on fridays”.

4 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

Födelsedag på Lankayan, Borneo


Idag firar vi att världens finaste Albin fyller 14 år här på Lankayan utanför Borneo.

Han har haft en bra dag även om han inte ville följa med och dyka när hans storebror och kusiner provade på att dyka tillsammans med min bror och mig samt två dykinstruktörer.

Men han har istället paddlat kajak med sin pappa.

I födelsedagspresent har han fått tröjan han har på sig på bilden, en ny mobiltelefon sedan den gamla gått sönder på resan, utan att han hade någon skuld i det. (Han blev dyngsur under en båtresa.) Och så lite godis på det.

Ikväll väntar en överaskningstårta efter middagen.

Allt gott här, i övrigt, även om vädret varit lite mulet idag.

Fotograf: Anders Nilsson

3 kommentarer

Under personligt, resa med ungdomar, resor

Rädda klimatet – flyg till Borneo som turist

– Krönika –

Vi åker minibuss från Bilit Rainforest Lodge i delstaten Sabah i Malaysia. Vi åker mil efter mil genom landskap av palmoljeplantager. Palm efter palm efter palm i långa rader. På några platser har 25 år gamla palmer huggits ner för att ge plats åt nyplanterade träd.

Vi är på väg till ett orangutangcenter strax utanför Sandakan, som i sin tur ligger nära Borneos norra spets. Orangutangen är människans närmaste släkting efter två arter chimpanser och gorillorna. Genetiskt överensstämmer de med oss till 97%.

Det rehabiliteringscenter vi ska till är ingen djurpark – även om de också tar emot oss turister i kommersiell skala på ett sätt som påminner om en sådan. Centret behövs för att ta hand om orangutanger som far illa och inte klarar sig när regnskogen trängs undan. Syftet är att aporna ska återföras till den krympande regnskogen när rehabiliteringen är avslutad.

Palmolja till kakor och godis över hela världen tränger undan en av våra närmaste släktingar. Det är inte lätt att välja bort palmolja men hemma undviker vi att köpa till exempel Nutella till förmån för annan nötkräm som inte bidrar till att utrota orangutangerna.

Men när jag sitter här i minibussen och ser palmer i raka led, så långt ögat kan nå, slår det mig. Om inte markägarna här får avsättning för palmolja innebär det ändå ingen säker räddning för den återstående regnskogen.

Världsmarknaden vill också ha kaffe, te och kakao. Bland annat. Det finns många godsaker som en allt mer välmående mänsklighet vill konsumera. Det finns alltså alternativa grödor för den markägare som vill ta ner regnskogen, även om efterfrågan på palmolja skulle minska.

Regnskogen på Borneo behöver bevaras av flera skäl. Till att börja med: inte vill vi väl utrota våra ”kusiner” orangutangerna? Men det är just vad vi är i färd med att göra.

Orangutangen räknas idag som en utrotningshotad art. Det fanns en gång miljoner orangutanger på Borneo och Sumatra, men idag återstår bara runt 50 000 vilda orangutanger. Jämför med hur många människor det finns på jorden. Och det är just vi människor som är det främsta hotet mot denna människoapa. Som är så lik oss till utseendet att den fått namnet ”orang utan” som betyder ”skogsmänniska”. Genom att vi skövlar regnskogen som orangutangerna bor i försvinner deras hem och möjlighet att hitta föda.

Det är det första skälet att bevara regnskogen på Borneo. Det andra är den biologiska mångfalden i övrigt.

Borneo, världens tredje största ö, utgör 1% av världens landareal men innehar ändå hela 6% av den globala biologiska mångfalden i sina fantastiska tropiska regnskogar. Här finns bland annat världens minsta elefanter, borneoelefanten och världens största blommor, rafflesian. Men denna mångfald är hotad. Borneo har redan blivit av med över hälften av sina skogar, och en tredjedel av dessa har försvunnit under de senaste tre decennierna. Mångfalden har ett värde i sig och är dessutom en unik resurs för mänskligheten.

Det tredje skälet att bevara regnskogarna är att det behövs om vi ska kunna rädda klimatet. Avverkningen av världens skogar står för cirka 17 procent av utsläppen av växthusgaser. Att bevara de tropiska regnskogarna är ett av de mest kostnadseffektiva sätten att minska utsläppen.

Men utvecklingen går alltså åt fel håll. Så vad kan vi göra?

Ett självklart val är att stötta organisationer som jobbar med att bevara regnskogen. Världsnaturfonden, WWF, är i det sammanhanget ett bra val. Men som det ser ut just nu räcker inte deras arbete till.

Här kan turismen också vara en positiv kraft. Om många fler kommer till Borneo för att se och uppleva regnskogarnas myllrande liv finns det en möjlighet att skogen blir mer värdefull bevarad än nedhuggen och omvandlad till plantager. Även för markägarna.

Så faktum är att du snarare bidrar till att rädda klimatet än till att förstöra det, om du flyger till Borneo för att besöka regnskogen och se djuren på plats. Ser du till att klimatkompensera flygresan är det ännu bättre!

13 kommentarer

Under djur, hållbart resande, krönikor, miljö, natur, resor

En hälsning direkt från regnskogen på Borneo

Vi befinner oss i regnskogen på Borneo. Bland makaker med lång och kort svans, näsapor, fler sorters apor som vi inte vet namnet på. Och orangutanger. Vi har sett två. Om än på visst avstånd.

Vi har också sett många sorters fåglar, krokodiler, och en del fladdermöss.

Jag har en hel del bilder att dela av mig av men här i djungeln är uppkopplingen inget vidare.

Har gjort flera försök att ladda upp vinjettbilden innan det lyckades.

Men var lugn, fler bilder lär komma!

9 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor

Och vad heter den här?


Det är höstlovstider.

Förra året vid den här tiden var vi på höstlov i Spanien. I Torrevieja närmare bestämt. Där hittade jag den här blomman. En sort som jag ofta sett vid Medelhavet. Och också, tror jag, i Kalifornien. Men vad heter den? Vet du?

Det här är mitt bidrag för denna veckan till utmaningen och temat ”Flowers on fridays”.

8 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

Ett vykort från Mount Kinabalu

Det går undan här. Vi har redan lämnat Kota Kinabalu men här kommer i alla fall ett snabbt vykort från gårdagens utflykt på sluttningarna av Mount Kinabalu.

Vi stannade vid en utsiktsplats och fotograferade toppen av det över fyra tusen meter höga berget. Vi gick en kort promenad i regnskogen. Stannade till och såg världens största blomma, rafflesia, blomma. Gick på smala gångbroar uppe bland trädkronorna, såg en varm källa och besökte en fjärilsträdgård.

8 kommentarer

Under natur, resor

Mer info kommer senare

Båtutflykt igår. Till ett par öar utanför Kota Kinabalu här på Borneo. Väldigt varierande kvalitet på snorklingen. Mer info kommer senare.

Lämna en kommentar

Under resor

Infinitypoolen som är selfiefotograferandets paradis på jorden

Vi har bott två nätter på Marina Bay Sands i Singapore. Hotellet med infinity-poolen som är selfiefotograferandets paradis på jorden.

Till och med jag gjorde några försök.

Jag konstaterar att det finns olika sätt att skildra en sådan här pool på bild. Här kommer några exempel.

17 kommentarer

Under boende, fotografi, resor

Klimatkompenserat resan till Borneo!

Vi sitter på tåget. Solen sänker sig bortom horisonten när vi åker genom ett höstvackert Skåne.

Men det går liksom inte att åka tåg hela vägen till Singapore och Borneo. Så det fick bli flyg. Och då väljer jag att kompensera klimatet genom att låta plantera träd i VI-skogen.

Mycket koldioxid
Vår resa kommer att orsaka klimatpåverkan – inklusive höghöjdseffekter och övriga utsläppta växthusgaser – som motsvarar 5,4 ton koldioxid per person. Det är mycket.

Enligt mina beräkningar går det åt 43,4 nya träd för att på 40 år suga upp så mycket koldioxid ur atmosfären. Multiplicerat med fyra personer och 20 kr/träd blir det 3500 kr som jag nu skänkt som en gåva till VI-skogen.

Värt det
Det är en slant. Men det får klimatet faktiskt vara värt. Har vi råd att flyga så långt får vi också ha råd att klimatkompensera.

Så tänker i allafall jag.

Det finns andra sätt att klimatkompensera via VI-skogen nu, som blir ännu dyrare än så. Jag har tänkt att återkomma till det.

Just nu väljer jag att fortsätta göra på samma sätt som jag gjort på senare år. Möjligen väljer jag det andra sättet en annan gång.

5 kommentarer

Under flyg, hållbart resande, klimat, resor, träd

Vad de heter vet jag inte


Det finns så många blommor som jag inte vet namnet på.

Som de här som växte vid en gård i Viñales på Kuba, när vi var där tidigare i år.

Vet du möjligen vad den heter?

Edit: Jag har nu fått veta, i en kommentar att den heter Eldkrona.

 

6 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

De där höstbilderna från Trädgårdsföreningen i Göteborg

Jag hade tänkt skriva några rader om hur fint det är så här års i Trädgårdsföreningen i Göteborg. Men tiden rusar och snart har väl alla löv fallit.

Men här är alla fall några av bilderna ifrån förra veckan.

Men först några ord om Trädgårdsföreningens park som började anläggas 1842 och därmed är en av landets allra tidigaste offentliga parker. Den har numera ett rosarium, växthus, palmhus samt butiker, caféer och en utomhusscen för olika uppträdande. I parken ligger också Restaurang Trädgårn.

Trädgårdsföreningen är klassad som en av Göteborgs största sevärdheter och är väl värd ett besök.

Men nu måste jag verkligen packa inför nästa resa! Och den här gången blir det en privat sådan och inte i tjänsten, som i förra veckan

7 kommentarer

Under höst, park, resor

Tiden rusar – löven faller


En ny resa närmar sig med stormsteg, vinden viner, löven faller.

All den tid som jag hade till att packa, men som gick åt till att i både lägenhet och källarförråd leta efter mask och snorkel som jag ändå inte hittade. Var finns den tiden nu? Och hur mår den av att ha lurat iväg mig till att använda den så fel? Skäms den inte lite?

Just nu sitter jag på tåget på väg till jobbet och kan ändå inte packa. Jag tänker på det där blogginlägget om de viktigaste 14 megatrenderna som förklarar hela världshistorien och som nu nästan är färdigskrivet, men som ändå inte riktigt vill bli klart. Och det där inlägget om höst i Trädgårdsföreningen i Göteborg, som jag gjort i ordning bilder till, men som snart är för gamla att publicera. Därför att. Tiden rusar. Löven faller.

Och jag tänker på att vi i alla fall nu är incheckade på flyget som går imorgon kväll. Och att alla resedokument, biljetter och övriga bokningar nu äntligen är i ordning. Det ska nog ordna sig ändå till sist. Med packningen och resan. Det blir till att packa ikväll. ”Sista minuten i panik” är världens bästa inspiration. Brukar det ju heta.

Men frågan är var jag köper mask och snorkel? För snorkla vill jag ju göra på resan! Ska jag ägna vår enda dag i Singapore till att rusa runt och leta efter dykaffärer? Eller ska jag ha is i magen och lita på att det finns att köpa (eller hyra) på Borneo?

Och så måste jag komma ihåg att klimatkompensera resan också, genom att låta plantera träd i VI-skogen. Det där är för övrigt ytterligare ett ämne jag vill skriva mer om på bloggen. Att det finns olika sätt att göra det där nu, men att jag håller mig till mitt gamla sätt tills vidare.

Men tiden faller och löven rinner iväg.

Bilden ovan är för övrigt ifrån Alvik utanför Stockholm i förra veckan.

10 kommentarer

Under blogg, livet, resor

Turismen på Amorgos – karaktär och prisläge


Amorgos är, märkligt nog, mindre turistiskt än många andra grekiska öar. Det är för mig obegripligt att den här vackra ön fortfarande besöks av relativt få resenärer. Å andra sidan är detta faktum en fördel för dem av oss som faktiskt ändå hittar hit.

Förvänta dig en ö som är mer grekisk, men samtidigt då kanske mindre internationellt insmickrande instagram-chick, än många andra grekiska öar. Skönheten här ligger snarare i att det inte är särskilt tillrättalagt. Det här är Kykladerna på riktigt. Och de här öarna behövde egentligen aldrig förbättras.

Visst finns här enstaka souvenirbutiker och restauranger. Men.

Återfann mitt Grekland
Jag har i flera årtionden saknat ett Grekland där det finns i alla fall enstaka restauranger där du kan få titta på maten innan du beställer, olivolja på bordet på i stort sett alla restaurangerna, där prisläget är bra, där det råder lugn och ro och där vardagslivet dominerar över turismen. Inga inkastare och få bilar. Ett Grekland vars karaktär är så som jag minns den från en annan tid och en annan del av Grekland. Hur de joniska öarna Zakynthos och Lefkada var på 1980-talet.

Jag hittade allt detta i Katapola på Amorgos i sommar och är så nöjd!

Småskalig turism
Här finns internet och wi-fi och kontakt med omvärlden, menyer på engelska. Och turister, så klart. Men samtidigt är mycket oförändrat. Turismen är småskalig. Det betyder bland annat att det finns få taxibilar på ön och att du kanske inte får tag på en när du vill. Du bör även ha bokat ditt boende i förväg. Å andra sidan är det ingen trängsel i gränder eller på stränder och gott om lediga bord på restaurangerna. Där det nästan enbart serveras grekiska maträtter.

Många katter
Precis som på de flesta grekiska öar finns det många katter på Amorgos. Och här kommer en nackdel med att ön är mindre turistisk än många andra. Jag upplevde det som att många av katterna här var mindre välmående än på andra håll. Många har skador och saknar till exempel delar av ett öra efter slagsmål. Andra katter hade uppenbart ägare, var märkta med katthalsband och mådde bra. Så det är inte bara elände med katterna. Söta kattungar såg vi också.

Läs mer: 14 saker du behöver veta om Greklands vackraste ö – Amorgos

Det är gott om katter på Amorgos, och de flesta är välmående, trots allt.

Turister som promenerar i Chora på Amorgos.

.

7 kommentarer

Under resor

5 snabba resenyheter (i andra halvan av oktober 2019)

”Fem snabba” handlar denna veckan om vad som gäller för dem som bokat en resa till Turkiet, om charterbolaget som lanserar svemester, om att klimatkompensation ifrågasätts (men att träd fortfarande är det bästa vi har), att DN-tåget tuffar vidare under 2020 och en trendspaning om resor inför 2020 och ett nytt decenium.

1. Resa till turkiet – det gäller för din resa
Det är expressen som skriver om vad som gäller för resor till Turkiet som den senaste tiden gett sig in med militär i Syrien för att kriga mot kurderna.

Med anledning av läget känner nog många som bokat en resa till Turkiet en viss oro för sin egen säkerhet och många säkert också en olust inför att stötta ett land som beter sig så här. Charterbolaget TUI gömmer sig dock bakom att UD endast avråder från resor till ett antal områden, dels allra närmast den syriska gränsen och dels några andra områden och platser i Turkiet, men inte till de traditionella turistorterna i landet.

I nuläget verkar inte TUIgå med på att betala tillbaka några pengar för den som vill avboka sin resa. Trist, kan jag tycka. Även om det tråkiga i det naturligtvis inte kan jämföras med att vara direkt drabbad av kriget.

2. Charterbolaget lanserar Svemester
På tal om TUI. Aftonbladet berättar att charterbolaget nu lanserar ett nytt koncept; Staycation.

Hemester, Svemester eller staycation, att semestra på hemmaplan blir allt mer populärt och 2019 ökade turismen i Sverige med sju procent, mycket på grund av just hemestrande svenskar. Tuis satsning innebär att de nu hyr ut semesterbostäder i Sverige och övriga Norden. Människor kommer både kunna hyra och hyra ut sina boenden via Tui och i dag finns cirka 4 500 semesterboenden i landet hos resebolaget.

TUI säger att de inte gör detta för miljöns skull utan för att möta kundernas behov, men de tror ändå att kundernas ändrade behov delvis beror på just miljötänk.

3. Klimatkompensation ifrågasätts
DN skriver att träd är det mest effektiva sättet att suga koldioxid ur luften. Men DN skriver också om att problem har avslöjats med skogsprojekt som klimatkompensation: Skog som skulle bevaras har skövlats, lokalbefolkning har fördrivits.

Personligen tycker jag att det är jättebra att klimatkompensationen granskas. DN har tidigare även ifrågasatt SAS löften om klimatkompensation till exempel.
Det visar sig att de bara kompenserar för en fjärdedel av kundens klimatpåverkan.

De har också visat att det inte är möjligt att följa upp de flesta resebolags löften om att klimatkompensera.

Men jag känner samtidigt att jag också måste instämma i det en företrädare för hamburgerkedjan Max säger i artikeln: ”Det är lätt att ha olika invändningar men utan att öka mängden träd i världen ser det just nu inte ut att gå att klara 1,5-gradersmålet. Jag blir matt av alla försök att kritisera träden eftersom de just nu är det bästa vi har.”

4. DN-tåget tuffar vidare
Och på tal om DN så lanserar de nu nya tågresor inför 2020. Sportlovsresan till alperna är redan fullbokad och nu lanserar de en tågresa till karnevalen i Venedig i februari för 33 000 kr per person i delad liggvagnskupé. Men då ingår en resa med flera stopp och övernattningar på 5-stjärniga hotell både i Venedig och på spa i Österrike, med närhet till skidorter. Allt mellan den 21 februari och 1 mars.

Under 2020 planeras också ett påsktåg till alperna, en resa till midnattssolen och ett kulturtåg till Östeuropa.

5. Booking: så reser vi 2020
Det är Aftonbladet som som skriver om vilka trender hotellbokningssajten booking ser i resandet inför 2020-talet.

Trenderna de pekar ut är för det första ovanligare resmål som ett svar på överturismen, trängseln på många av de populäraste resmålen. För det andra; mer tillit till teknik. Nya appar förväntas använda AI (artificiell intelligens) för att föreslå nya resmål. För det tredje är trendet att vi reser långsammare för miljön. Mer tåg och mindre flyg. Många upplevelser under samma resa är den fjärde trenden. Många korta resor hit och dit ersätts med resor där vi är borta under längre tid och gör många olika saker. Resor med husdjur ser de också en ökande trend för liksom semester med barnbarnen. Mat kommer att komma mer i fokus och fler kommer att göra långresor efter pensionen.

Se där en lista som innehåller mycket av det jag också ser i kristallkulan.

—–

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Vinjettbilden den här gången är från Venedig i februari 2017.

1 kommentar

Under 5 snabba, hållbart resande, resor