Kategoriarkiv: resor

Australien-granen och bränderna som härjar ”down under”


Det finns stort och det finns smått. Viktigt och oviktigt. Låt oss börja med det andra. Jag är egentligen ”team äkta gran”. Gärna kungsgran. Även om de vanliga svenska luktar godare. Men kungsgranarna är fylligare. Plastgran kunde jag länge överhuvudtaget inte tänka mig.

Men sedan 2012 har vi en liten bordsgran av plast med påklistrade guldfärgade juldekorationer. Den kommer ofta fram redan till advent. Vi kallar den ”Australien-granen”. Den är nämligen inköpt i Sydney.

För att få med den hem köpte vi en jättestor resväska billigt på en kinesisk marknad i den australiensiska storstaden. Väskan rymde även ett strandkricketspel som ett av barnen fått i julklapp.

Den väskan använde vi sedan i flera år på nästan alla resor innan den gick sönder förra året. Då köpte vi en ny av dyrare märke. Den höll inte ens ett år. Så nu har vi en ny storväska igen.

Men granen från Sydney har vi kvar. Även om den är lite tilltufsad tycker jag fortfarande om den. Ska vi inte resa utomlands över julen, som förra året när vi firade i Istanbul och på Kuba, köper vi en äkta gran också. Årets skymtar du i bakgrunden på bilden ovan.

Har du också en eller flera juldekorationer som du köpt på någon resa?

De här dagarna tänker jag annars mest på Sydney för bränderna som härjar där. I går brann en hel liten småstad ner till grunden, som ligger 10 mil sydväst om Sydney. Stadens 400 invånare hade evakuerats och klarade sig med livet i behåll, men hela den plats på jorden som var deras är nu borta. Tidningen Sydney Morning Herald har publicerat en artikel om hur några av invånarna har återvänt för att se ruinerna.

Gabriel, 16, tittade på vad som var kvar i hans sovrum och pekade på vad han tror var hans lampskärm och brända säng. ”Jag kan inte säga någonting,” sa han. ”Jag hade böcker – läroböcker, nallebjörnar som var 20 år gamla och troféer.”

Röken från elden är ett problem i Sydney och den befaras nu störa en planerad kricketmatch mellan Australien och Nya Zeeland till nyår. Stort och smått. Viktigt och oviktigt. Vilket som är vad sitter i betraktarens öga.

Hela Australien har dessutom noterat värmerekord de här senaste dagarna, trots att de bara är i början av sommaren än.

Men deras premiärminister for till Hawaii på semester när hans land brann. Han har nu kommit tillbaka men bara för att slå fast att han anser att Australien redan gjort tillräckliga åtgärder för klimatet. Och Trump har aldrig förstått vinden.

Nej Australien har inte gjort tillräckligt och det har inte USA eller du och jag heller. Vi har inte ens påbörjat arbetet än. Inte i någon omfattning att tala om.

Men låt oss pausa frustrationen nu, vi som till skillnad mot invånarna i den nedbrunnas staden Balmoral faktiskt har möjlighet att göra det. Låt oss fira jul och nyår i någon slags lugn och ro. Med eller utan Sydney-gran. Och låt oss sedan komma tillbaka och med nya krafter och försöka rädda världen i ett nytt decennium. Kanske till och med på riktigt den här gången. Vem vet?

Men först, trots allt:

God Jul och Gott Nytt År!

9 kommentarer

Under jul, klimat, miljö, resor

En blomma på stranden på ön Lankayan


Den här söta lilla blomman växte i sanden på stranden på ön Lankayan utanför Borneo.

Jag har både sökt på ”gul blomma i sanden” och bildsökt med min egen bild på Google. Som tycker att min bild påminner om bilder av små solroser. Och ja, det gör den ju. Men någon liten solros är det ju ändå inte. Någon som vet vad den här kan heta?

Det här är mitt bidrag för denna veckan till utmaningen och temat ”Flowers on fridays”.

7 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

Julskyltat och julshopping i Singapore


Det är nu över en månad sedan vi kom hem från Singapore. Ändå var det redan då julskyltat i stadsstaten vid ekvatorn.

Mycket shopping blev det inte för vår del. Dels är det inte riktigt vår gren det där med att shoppa (utom möjligen den äldsta sonens). Dels är allting väldigt dyrt i Singapore. Dyrare än hemma. Mat kan vara billigare. Men inte mycket annat.

Men vi köpte en kabinväska eftersom en av våra medhavda gick sönder när vi var där och så det var så klart kul att promenera runt lite, titta på julskyltningen, människorna och känna storstadspulsen.

Här är ett litet smakprov.

5 kommentarer

Under jul, resor

Fyller 16 år idag men får ingen kärleksförklaring ”till månen och tillbaka”


Min förstfödde fyller 16 år i dag. Jag vet att det är brukligt numera att föräldrar – mest mammor – skriver på sociala medier de dagar då deras barn fyller år att de älskar sina barn ”till månen och tillbaka”. Men jag har svårt att se framför mig att jag någonsin kommer att skriva exakt så – såvida det inte kommer ett uttryckligt önskemål från något av barnen att jag ska göra just det. I så fall faller jag så klar till föga.

Men månen ligger ju inte ens särskilt långt bort, om man tänker efter. Avståndet dit motsvarar ungefär tio varv runt jorden, tjugo om ni åker fram och tillbaka.

Jag älskar båda mina barn mer än oändligt mycket. Eller i alla fall så mycket som det är möjligt för mig att älska någon eller något. Och just idag tänker jag så klart lite extra på Anton och de 16 år som jag har fått förmånen att gå vid hans sida, visa honom världen och framförallt få glimtar av hur han ser på den.

Men jag har uppriktigt svårt att se exakt var en månfärd kommer in i den bilden.

Senaste gången någon landade på månen var för 47 år sedan. Ganska exakt 31 år och en vecka innan Anton föddes. Själv var jag 5 år, skulle snart fylla 6 år och var förmodligen ganska måttligt imponerad. Månfärder hade då funnits med i nyhetsrapporteringen då och då så länge jag kunde minnas. Resor till månen och tillbaka har alltså mycket lite med mig och min relation till Anton att göra.

Ni får gärna fortsätta att skriva att ni älskar era barn till månen och tillbaka. Jag tror att jag förstår ungefär vad ni menar. Att det känns som om era hjärtan håller på att spricka av kärlek och stolthet över era barn. Så känns det för mig också. Bara det att jag ger uttryck för den kärleken på lite andra sätt. Än att skriva just de där orden.

Jag kommer alltså inte ge Anton någon kärleksförklaring ”till månen och tillbaka” på Facebook eller Instagram idag. Min Anton är en snäll, omtänksam, smart och humoristisk kille. Han har därutöver, precis som alla människor, utvecklingsområden. Och jag vill gärna hjälpa honom att fortsätta utvecklas, i den utsträckning jag kan och han tillåter mig. Men det finns många skäl att älska honom precis som han är. Och det är just vad jag gör. Idag och alla andra dagar så länge jag lever.

(Till Andromedagalaxen och tillbaka. Minst. ;)

Bilderna i inlägget visar Anton på vår senaste resa. På Borneo och i Singapore.

8 kommentarer

Under barn, livet, resor, sociala media, ungdomar, världen

Vad kostar en resa till Borneo? Hur bokar du?


Sedan vi kom hem från Borneo har jag fått en del frågor om vad en sådan resa kan kosta. Tänkte att jag skulle försöka reda ut det här.

Vad kostar flyget till Singapore
Så klart beror det på när på året du vill resa, hur många och vilka mellanlandningar ni är beredda att stå ut med och hur långt i förväg ni bokar. Önskemål om restid, avresetidpunkt (veckodag och tid på dygnet) och flygbolag spelar också in.

Vi reste på höstlovet plus ytterligare en vecka, och det är en bra tid att besöka Borneo. Egentligen börjar regnperioden ungefär i den här vevan, men vädret är fortfarande växlande. Bäst är vädret på Borneo ungefär från april till och med september och mest mulet och regn får du räkna med från november till februari. Men vi valde ändå alltså att resa i slutet av oktober och början av november ,

Bokade flygresan till Singapore gjorde jag redan i juni. Vår flygresa dit för hela familjen, tur och retur, kostade då 24 220 kr direkt på flygbolagets hemsida efter att ha sökt efter billiga alternativ med Google Flights. Flygbolag den här gången blev Qatar med mellanlandning i Doha. Flygtiden till Singapore från Köpenhamn är ungefär sex timmar och nästa etapp är på ungefär åtta timmar. Vi är fyra personer i familjen som alla numera betalar fullpris. Priset per person blev alltså 6 055 kr.

För att se när på året, utanför regnperioden på Borneo, du kan hitta de lägsta priserna för flyg till Singapore använder jag tjänsten Avionero för flygsök där jag söker på två personer med avresa från Köpenhamn och reseperioden 1 mars 2019 – 31 oktober 2020. Resans längd väljer jag här till 14-15 dagar. Då hittar jag att billigaste resan med avresa den 17 april och hemresa den 2 maj. Den kostar 4 158 kr per person hos billigaste nätresebyrån. Den som vill boka direkt hos flygbolaget Air China betalar 5 000 kr per person. Resan sker med ett byte på nästan sex timmar i Peking på ditresan och tre timmar på hemresan. Landar i Singapore gör du den 18 april på eftermiddagen. Och hemma i Köpenhamn är du tidigt på morgonen den 3 maj.

Billigaste direktflyg tur och retur från Kastrup kostar 6 185 kr per person med billigaste resebyrån och avgår den 24 april vid lunchtid och du landar då drygt tolv timmar senare tidigt på morgonen den 25 april i Singapore. Hemresan sker vid midnatt den 9 maj och du landar tidig morgon den 10 maj. Bokar du direkt hos Singapore Airlines är priset 6 749 kr per person.

Från Stockholm hittar jag biljetter med en mellanlandning i Pekinge i vardera riktningen (stoppen är fem respektive åtta timmar långa) från 4 045 kr per person med avresa den 19 maj och hemresa den 3 juni. Direktflyg finns tur och retur från 9 877 kr per person med avresa den 19 mars och hemresa den 3 april.

Singapore är en bra utgångspunkt för den vidare resan mot Borneo eftersom AirAsia har billiga flygresor därifrån till Kota Kinabalu. Det är dessutom en välordnad och trevlig stad att skaka av sig jetlagen i.

Vad kostar flyget vidare till Borneo?
En resa tur och retur från Singapore till Kota Kinabalu på Borneo med AirAsia kostar på deras egen hemsida runt 300 kr/person om du bokar med avresedatum den 26 april och återresa den 8 maj och ni nöjer er med en incheckad väska per två personer.

På Borneo kan du ta dig runt på olika sätt. Vi valde att även flyga med AirAsia till Sandakan från Kota Kinabalu. Den kostar från under 600 kr per person tur och retur. T.ex med utresa 29 april och retur den 7 maj. Då ingår en incheckad väska per två personer. Men det är en kort flygresa så det kan helt klart vara ett alternativ att transportera sig på land mellan orterna beroende på hur din rutt ser ut.

Samtliga flygresor kan den som vill självklart klimatkompensera för. Jag gjorde det genom att skänka en gåva till VI-skogen på 3500 kr. Alltså 875 kr per person. (Då flög vi i och för sig tillbaka från Borneo till Singapore via Kuala Lumpur, vilket blev en liten omväg, men flygtiderna passade oss bättre.

Bo i Singapore
Vi valde att bo dyrare än vi någonsin gjort tidigare, två nätter på lyxiga Marina Bay Sands på utresan. På hemresan valde vi istället en natt Hotel Jen Orchardgateway Singapore by Shangri-La (ja, ett väääldigt långt namn) som var billigare men också i det i den övre prisklassen jämfört med hur vi brukar bo. Båda hotellen har fina infinitypooler på taket bland annat.

Om du vill bo en natt på det första hotellet den 18 april så kostar det 4 000 kr för två personer i ett dubbelrum. Det andra alternativet kostar samma natt knappt 2 000 kr. Båda prisuppgifterna enligt Google.

Men det finns hotell i många prisklasser i Singapore. Enligt hotels.com så kan ni till exempel bo två för runt 1 000 kr på Robertson Quay Hotel den natten.

Bo på Borneo
I Kota Kinabalu bodde vi på ett Airbnb som var okej för priset men inte alls den lyxläghenhet som annonsen påstod. Infinitypoolen på taket var i alla fall fin där också.

Hotellen på Borneo är i regel billigare än i Singapore. Inne i Kota Kinabalu kan ni till exempel botvå personer tre nätter i dubbelrum på Hotel Horizon 26-29 april för mellan 700 kr och 900 kr per natt, beroende på dina rabatter på Hotels, med frukost inkluderat.

I Sandakan rekommenderar jag Four Points by Sheraton där vi bodde, och där kan ni bo två personer en natt i dubbelrum för 500 kr den 29 april.

Naturupplevelser
Den som reser till Borneo bör absolut ta med några poster för naturupplevelser i budgeten.

Jag hittade och bokade en utflykt som utgick från staden Sandakan och som både innehöll ett besök, en dag och en natt, på en sköldpaddsö, som vi ville besöka och två nätter på en lodge i regnskogen, med tillhörande safariresor med båt på floden. Därtill ingick besök på ett rehabiliteringscenter för orangutanger och ett besök i en park med malajbjörnar. Samt ett besök i en grotta med svalor och fladdermöss. Hela paketet kostade ca 5 500 kr (2 370 MYR) per person i delat dubbelrum. Man ska då komma ihåg att det som erbjuds är naturupplevelser i världsklass. Något i den stilen bör du absolut göra om du åker till Borneo.

En heldagsutflykt på Mount Kinabalus sluttningar kostar ungefär 450 kr per person. En snorklingsutflykt till ett par av öarna utanför Kota Kinabalu bör inte kosta mer.

Ön Lankayan där du kan snorkla och/eller dyka är dyr men vacker.

Totalt för resa, boende och utflykter
Om ni är två personer som reser tilsammans kan ni alltså komma undan med drygt 15 000 kr per person och ändå bo bra och få med alla de utflykter vi gjorde utom Lankayan. Väljer ni till de dyrare hotell där vi bodde och/eller fler eller ännu dyrare hotell och utflykter kan det kosta upp emot det dubbla eller mer. För direktflyg tillkommer minst ett par tusenlappar.

Såklart kan du även boka hela paket med flyg, boende och rundresa med någon av de svenska arrangörerna. Hos Tema-resor kostar till exempel en 14 dagars resa till Malaysia med Borneo från ca 30 000 kr till ca 40 000 kr per person, beroende på datum.

Med reservation för att priser alltid kan förändras både upp och ner. Oftast upp, tyvärr.

Fotografierna i inlägget föreställer en strand på ön Manukan utanför Kota Kinabalu respektive en orangutang på Sepilok Orangutan Rehabilitation Center.

1 kommentar

Under boende, flyg, natur, resor

Lankayan – En fin dyk-ö utanför Borneo som funkar även för icke-dykare

Pulau Lankayan är en ö som ligger två timmars båtresa norr om Sandakan. Som i sin tur ligger på norra Borneo, i Malaysia. På den lilla, lilla ön finns både en dyk-resort och en äggkläckningsanläggning för havssköldpaddor. Här finns också vita stränder, turkost hav och fina koraller och fiskar. En utmärkt plats för den som vill dyka, snorkla eller bara vila upp sig några dagar. Men dyr.

Lankayan har ett spännande djur- och växtliv. Precis som på många håll på Borneo är detta därför främst ett resmål för den som är intresserad av djur och natur. Men det här är också en mycket vacker plats, där du kan ta det lugnt och koppla av, om du vill.

Det enda boendealternativet på ön, Lankayan Island Dive Resort, byggdes 1997. Dykare lockas av det rika djurlivet, koraller och sjunkna vrak. Lankayan är även känd för sina observationer av valhajar, även om vi inte ser någon när vi är här.

Men havssköldpaddor ser vi. Två arter stora havssköldpaddor lägger ägg på ön. Sköldpaddorna mäts av den lokala naturvårdspersonalen, äggen samlas in, räknas och grävs sedan ner i sanden igen,  inom ett inhägnat område. Efter att äggen kläckts registreras födelseantalet och sedan släpps de små sköldpaddorna och får springa ut i havet. Det  går i princip till på samma sätt som på sköldpaddsön Selingan, bara i något mindre skala.

Den 13 oktober 2003 förklarades Lankayan vara en del av Sugud Islands Marine Conservation Area (SIMCA). Som en del av SIMCA är all resursskörd (fiske etc.) förbjuden på Lankayan av statens regering i Sabah, Malaysia.

Priser
Vi besöker Lankayan i början av november 2019. Ett paket för fyra personer som inkluderar transport till och från ön från Sandakan, måltider och boende i tre dagar för fyra personer i familjebungalow på stranden, kostar då 26 600 kr. Alltså 2217 kr per person och dag. Då ingår ingen dykning. Boende i dubbelrum blir något dyrare per person. Vid utcheckning betalar vi ytterligare ett par tusen för dryck, glassar, tårta och hyra av kajak. Samt där till drygt ett par tusen för ett prova-på-dyk för två personer.

Dykpaket för fyra personer i familjerum hade för samma dagar kostat ca 33 000 kr, alltså något dyrare, men kanske mer prisvärt då 3 dyk från båt per dag och obegränsat med dyk från land ingår i det priset. Men tänk på att du aldrig får dyka inom 24 timmar innan du ska flyga. Och att det är oklart om hyra av någon dyk-utrustning ingår i priset – sannolikt inte – så hör efter i förväg vad det kommer att kosta. Prislistan är ändå uppenbart utformad för att i första hand attrahera dykare. Men vi reser alltså ändå hit som icke-dykare (även om tre av oss har dykarcertifikat sedan förr i tiden.)

Det finns bokningssajter som påstår att de har Lankayan på sitt program (Agoda och Booking till exempel), men som när du söker på datum säger de att det är fullbokat, även om det inte är det. Så enda sättet att boka är för närvarande att gå via någon resebyrå i Malaysia. Till exempel dive-Malaysia. Eller så gör du som min svägerska gjorde; mejlar direkt till bokningen på ön.

Bästa badstranden på ön.

Boendet
Vi har valt att bo i en familjestuga för fyra personer, som ligger direkt på stranden. Nedanför stugan finns ett par solstolar och därtill ett turkost hav. Men vattnet är väldigt grunt här så vi försöker aldrig bada på den här sidan av ön. Avstånden är ändå så korta.

Trots de höga priserna är detta mer av en eko-lodge än ett lyxboende, men stugan är inte på något sätt trång, här finns luftkonditionering, badrum med både badkar och dusch. Och en liten veranda. Pojkarnas sovrum är samma rum där vi kommer in från verandan och här finns två enkelsängar. Ett par trappsteg upp finns ytterligare ett sovrum med en dubbelsäng. Här finns också en levande krukväxt, vilket faktiskt lyfter boendekvaliteten mer än man kanske skulle tro.

På ön finns också stugor där du kan bo på pålar över vattnet. Tänk dock på att dessa stugor saknar badstegar ner till vattnet, och att de är dyrare att bo i. (Men de gör sig bra på bild.)

När vi är här är det få andra gäster på ön, ändå pågår flera byggnadsarbeten. Dels byggs ytterligare ett antal stugor nere vid vattnet och dels en större byggnad mitt på ön. Det känns lite märkligt att fler byggnader skulle behövas, men förmodligen är det lågsäsong när vi är här.

Förvänta dig inte någon lyx. Här finns till exempel ingen pool och inte heller något gym. (Inte för att jag frågar efter det.) Det du betalar för här är att vara på den här speciella platsen med sin naturskönhet och sitt rika djurliv.

Orkidéer blommar längs gångbroarna mellan husen.

Stugan vi bor i.

Dubbelsäng i ena sovrummet.

Solstolar utanför stugan.

Maten
Maten är överlag god och ibland riktigt delikat, som den gången vi serveras räkor i ingefära. Den är asiatisk och oftast enkel, med få ingredienser i varje rätt, och inte alls kryddstark. Det som ingår är frukost, lunch, eftermiddagsfika och middag. Drycker som ingår är saft, vatten, kaffe, te och varm choklad.

I måltiderna ingår oftast en soppa till förrätt. Maten serveras normalt som kantinmat med tre rätter att blanda efter tycke. Men första dygnet vi är här är det så få gäster på hotellet att vi serveras maten på serveringsfat, direkt vid bordet.

Matsalen finns i ett stort servicehus som står på pålar en bit ut i vattnet. Det är vackert upplyst på kvällarna och här finns reception, trevlig lounge med knackig wi-fi (saknas på resten av ön) och ett litet bibliotek.

Frukost vid havet.

Soppa till förrätt.

Plockmat från buffén på Lankayan.

Våra dagar på Lankayan
Båtresan från Sandakan med upphämtning på hotellet (klockan 9:30) ingår alltså i paketet och vi anländer till ön strax innan lunch. Vår säkerhet garanteras av två militärer som följer med i båten och sedan också vaktar på ön. Säkerhetsläget på norra Borneo har jag annars tänkt återkomma till i ett separat inlägg senare.

Förutom vår familj på fyra personer är vi här tillsammans med min brors familj på ytterligare fyra personer. Annars är här inte många gäster. Vi bor i stugor på stranden på den lilla ön som det bara tar ungefär en kvart att gå runt.

Vi hinner med att doppa oss och snorkla lite den första förmiddagen innan det är dags att äta. Efter lunch blir det mer snorkling. Vi har med oss egen utrustning för snorklingen och behöver alltså inte hyra någon utrustning. När vi är här är det lågvatten på eftermiddagen. Det innebär att vattnet är mycket grunt över korallerna och vi behöver vara försiktiga när vi snorklar. Vi ser ett myller av fiskar, sjöstjärnor, snäckor och koraller.

Vi ser senare, när vi kommit upp ur vattnet, revhajar och skölpaddor röra sig mellan bryggorna på ön. Mot kvällen den första dagen på ön slår ett rejält åskregn till och det bara vräker ner en stund.

Nästa dag är det Albins födelsedag. Han fyller 14 år. Det firas så klart med både sång och presenter på morgonen. Han får bland annat en ny mobiltelefon som ersättning för den som gått sönder tidigare på resan.

Han är inte med i det gäng som anmält sig till en prova-på-kurs i dykning. Det är däremot min 15-åring och hans två kusiner som är 13 och 11 år gamla. Både jag och min bror har dykarcertifikat sedan tidigare, men dels har ingen av oss dykt på senare år och dels vill vi gärna vara med när våra barn provar på att dyka med tuber. Vi har därför också anmält oss.

Vi får hjälp att välja utrustning och en genomgång om hur den fungerar. Sedan får vi prova att andas i regulatorn och en genomgång om hur den och masken töms på vatten, vid behov. Vi övar också att tömma masken på torra land. Vi får en genomgång om hur man tryckutjämar öronen under vatten och så får vi lära oss några dyk-tecken att teckna med händerna under vattnet; ”okej”, ”vi går ner”, ”vi går upp”, ”jag har problem”, ”med örat”, ”haj” och ”sköldpadda”.

Sedan är vi redo att gå ner i vattnet och stående på knä visa att vi klarar att tömma både masken och regulatorn på vatten, samt simma en kort runda. Efter en kortare paus är det dags att ge sig ut med båt och dyka en halvtimme på sex-sju meters djup. Tiden springer iväg fort och snart är vi tillbaka på land igen.

Den här dagen är det mulet väder. Efter lunch vilar jag och 15-åringen lite i loungen medan övriga i sällskapet paddlar kajak en timme. Så blir det lite snorkling igen innan det är dags för middag som avslutas med födelsedagstårta.

Den tredje och sista dagen på Lankayan är vädret bättre igen. sol och växlande molnighet. Vi snorklar på både för- och eftermiddagen. Bäst är det när det är högvatten. Vid lågvatten är det egentligen lite för grunt för att det ska kännas bekvämt.

På eftermiddagen bränner sig tyvärr både Albin och min Anders på en brännmanet. De får hjälp att slå ättika på huden, vilket ska lindra skadan.

På kvällen får vi alla vara med om något betydligt trevligare innan middagen, nämligen hur småsköldpaddor kläcks och sedan släpps ut i havet. Ungefär 150 stycken. De är helt omåttligt söta!

Bästa badstranden på Lankayan.

Vi hittade Nemo när vi snorklade.

Vi hittade också många andra fina fiskar. Och koraller.

Vi provade också att dyka.

Solnedgång från gångbryggan ut mot huvudbyggnaden.

Huvudbyggnaden med restaurang, reception, lounge och wi-fi.

Vi firade Albin med födelsedagstårta.

Havssköldpadda som är uppe vid vattenytan och hämtar luft.

Nykläckta havssköldpaddor skyndar mot havet.

Turkost vatten runt Lankayan.

8 kommentarer

Under djur, natur, resa med ungdomar, resor, vackra platser

En orkidé som liknar en julängel


Titta på blomman längst ner. Visst liknar den väl lite grand en julängel? Denna orkidé fotograferade jag för en dryg månad sedan på ön Lankayan utanför norra Borneo.

Det här är mitt bidrag för denna veckan till utmaningen och temat ”Flowers on fridays”.

5 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, jul, resor

14 grader i sov-kupén


Jag var i Östersund i tjänsten för ett par veckor sedan. Dit åkte jag dagtåg för att övernatta på plats och hem åkte jag nattåg till Stockholm och sedan dagtåg på förmiddagen tillbaka till Kristianstad. På nattåget hade jag bokat en egen kupé i sovvagn. Trots att jag hamnade i en riktigt gammal vagn fungerade det bra. Utom på en liten punkt. Temperaturen i min kupé.

SJ:s nattåg kommer in till den snöklädda perrongen på Östersunds centralstation. Min vagn är den näst sista i tåget. Jag slänger in min kabinväska och min jobb-ryggsäck i kupén, stänger dörren och plockar ut låskortet. Det är en mycket gammaldags sovvagn som jag befinner mig i. Jag kan dra ner ett fönster, fotografera några bilder och filma ett par snuttar. Sedan går jag till restaurangen för att äta en sandwich och dricka en kopp rött te.

När jag kommer tillbaka till min kupé tycker jag att där är en smula kyligt, trots att jag har på mig en tjock tröja. Jag drar ner rullgardinen och drar för den vanliga gardinen och tänker att det ska isolera lite. Jag sätter mig ner för att lägga över några foton från kameran till paddan. När jag är klar märker jag att jag fryser. Jag funderar över hur jag ska kunna sova – jag har oerhört svårt att somna om jag fryser – och överväger en kort stund om jag ska krypa ner under täcket, i sängen som än så länge finns ovanför mitt huvud, med kläderna på. Då får jag syn på termometern. 14 grader. Jag känner på elementet. Helt kallt. Det här går inte.

Jag hittar konduktören i andra änden av min vagn. Hon öppnar ett elskåp och konstaterar att värmen i min kupé har ”nollats”. Hon slår på elen igen och uppmanar mig att låta termostaten stå på full värme, men bara en liten stund och sedan dra ner till ungefär hälften, så ska det bli en lagom temperatur i vagnen. Jag gör så och så småningom blir det just precis lagom varmt.

Efter att i min kupé ha lyft på locket så att handfatet kommit fram, borstat tänderna i vatten från en av de små blå vattenpaketen i skåpet bakom spegeln och sedan gått på toaletten ute i korridoren är jag tillbaka i min kupé. Jag klättrar upp på stegen, vidare över i sängen och knäpper sedan fast trill-skyddet. Jag ställer larmet på mobiltelefonen, lägger undan den bland ett par extra kuddar som ligger på bagagehyllan och släcker lampan.

Det tar en stund att somna men sedan sover jag gott hela natten tills larmet ringer. Då befinner vi oss i Uppsala. Bara en liten stund senare ropar konduktören ut att vi har en halvtimme kvar till Stockholm. Det är dags att kliva upp. Och borsta tänderna igen. Tåget står inne på centralen till klockan sju och mitt nästa tåg går 20 över sju så jag behöver inte ha någon jättebrådska av tåget.

Tågresan gick alltså bra och jag slapp frysa på natten. Om jag valt att inte vara till besvär den här gången så hade det nog inte alls gått lika bra!

8 kommentarer

Under resor, tåg

Den centrala marknaden i Sandakan, Borneo


Förutom skylten på utsidan som på engelska (och dessutom på malajsiska och kinesiska) anger att detta är ”Sandakan Central Market” finns det inte mycket som avslöjar att det finns en marknad på insidan av detta hus som ligger vid gatan Jalan Market i staden Sandakan på nirra Borneo. Tvärtom liknar det gula betonghuset mer ett p-hus i flera våningsplan än en marknad.

Här inne säljs en del prylar men mest av allt mat. Frukt, grönsaker, kryddor, torkad och färsk fisk och skaldjur.

Det är en enkel lokal med blanka golv, högt i tak och lysrörslampor som bidrar med ljus. I långa rader står vad som mest liknar marknadsstånd.

En flicka med en kattunge poserar för ett fotografi. Jag vet inte om hon tänker sig att jag ska betala för bilden men hon kräver ingen betalning och jag vill inte bidra till att djur används fördylika syften. Jag hoppas på att hon bara råkar sitta där med en kattunge i famnen när jag kommer förbi med min kamera.

Den torkade fisken luktar ganska skarpt. Till försäljning finns färska rockor, hajar och andra fiskar och skaldjur som du aldrig ser i en fiskaffär där hemma. Flera av försäljarna sitter och röker. Det ser du inte heller där hemma numera.

På vägen ut köper jag en klase små bananer. Den kostar en 1 malaysisk rinngit. Alltså 2 svenska kronor och 30 öre.

Bananer till salu.

Flicka med kattunge.

Fler bananer till salu.

Salladslök säljs ocksåhär.

Färska rockor.

En annan sorts rocka?

3 kommentarer

Under mat, resor

Okänd blomma från Borneo


Nu var jag nära att glömma fredagsblomman! Men här är den. Den växte utanför björncentret i Sepilok. Men jag vet inte alls vad det är för sort.

Det här är mitt bidrag för denna veckan till utmaningen och temat ”Flowers on fridays”.

6 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

Djuren vi mötte på Bornean Sun Bear Conservation Centre

Jag skrev igår om det björncenter som ligger vid Sepilok på norra Borneo, som tar hand om och rehabiliterar unga malajbjörnar som hamnat i fångenskap. Såklart såg vi ett antal av dessa björnar på centret, men vi såg några andra djur också. Och dem tänkte jag berätta om nu.

Direkt när vi kommer in mot björncentret, före själva entrén, kommer vi på en orangutang som ligger på gångbron med ryggen mot oss. Ganska direkt vänder hon sig om men ligger sedan bara där, alldeles stilla och ser på oss med trött blick. Vår guide tror att orangutangen är sjuk och har sökt upp platsen för att få hjälp. Parkernas gemensamma veterinärmottagning ska ligga i närheten. Efter en stund kommer en parkvakt och visar orangutangen vägen, bort från oss turister. Långsamt, långsamt rör de sig framåt och lika långsamt följer vi efter på behörigt avstånd. Tills de svänger vänster och vi fortsätter mot entrébyggnaden där vi ser en film och äter var sin glass.

Vad som hände med orangutangen vet jag inte men jag hoppas att hon fick hjälp av veterinärerna.

Väl inne bland björnarna ser vi två ormar i ett träd. De är båda gröna och ganska små, men ser giftiga ut.

Sedan ser vi också en svinmakak som går omkring på räckena där inne. På magen hänger en unge.

En orangutang ligger plötsligt vägen.

Förmodligen är den både trött och sjuk.

Orangutangen lunkar iväg.

En annan grön orm.

Den första ormen i annan vinkel.

Svinmakak med unge.

10 kommentarer

Under djur, resor

Möt Borneos björnar – världens minsta

Precis intill rehabiliteringscentret för orangutanger i Sepilok på norra Borneo ligger Bornean Sun Bear Conservation Centre. Centret har ett liknande syfte som rehabiliteringscentret för orangutanger som det ligger granne med, men känns något lite mer som en djurpark.

När vi är här träffar vi på fler spännande djur än björnarna, vilda djur som rör sig fritt bland björnarna, något som jag tänkt återkomma till. Men först lite om solbjörnarna, eller som de oftare kallas på svenska malajbjörnarna. Dessa malaysiska solbjörnar är de minsta björnarna i världen och de finns bara i Sydostasien.

Hot
De hotas fortfarande av utrotning på grund av avskogning, olaglig jakt och fångst av ungar som säljs som husdjur. Resultaten av dessa hot är att många unga solbjörnar lever under onaturliga fångstförhållanden, inomhus, bland annat i provincen Sabah på Borneo.

Det finns för närvarande 43 räddade malajbjörnar som bor på BSBCC, som är det enda centrat i världen för att rädda malajbjörnar. Anläggningen består av stora skogsområden för att ge en naturlig miljö anpassad till björnarnas behov och för underlätta deras rehabilitering tillbaka till naturen.

Centret
2014 öppnade centrat för allmänheten. Besökarna som sedan dess ökat i antal, från 50 000 personer det första året till idag runt 80 000 per år, kan här lära sig mer om malajbjörnarna och observera dem i en livsmiljö som liknar deras naturliga. Centret grundades 2008, började byggas 2010 och hittills har 7 malajbjörnar återförts till vilt tillstånd tillbaka till den oinhägnade regnskogen.

Besökarna rör sig på spänger som byggts i regnskogen, men här finns också staket mellan besökarna och björnarna. Då björnarna kan klättra i träd vet jag inte hur ”absolut” inhägnade de är, men staketet bidrar onekligen till känslan av djurpark här. Inte för att jag är någon motståndare till djurparker där djuren har det bra. Men ändå.

Björnarna
Solbjörnarna blir mellan en meter och 1,40 meter långa och mankhöjden är 70 centimter. De är normalt nattaktiva och sover på dagen, uppe i träden. Däremot går de inte i ide, som andra björnar, eftersom de endast lever i tropikerna där det finns både värme och mat året runt. Malajbjörnarna är allätare men äter helst insekter och honung.

7 kommentarer

Under djur, natur, resor

Det finns pepparkakor som inte dödar orangutanger!


Kan man säga att de vanliga fabrikstillverkade pepparkakor som säljs i stora lass just nu dödar orangutanger? Jo, tyvärr kan man nog det.

Väldigt många fabrikstillverkade pepparkakor innehåller nämligen palmolja. Och palmoljan är just nu det största hotet mot denna människoapa som bara finns på öarna Borneo och Sumatra i Sydostasien.

Orangutangerna är människans fjärde närmaste släkting efter två arter schimpanser och gorillorna. Orangutangerna är dessutom utrotningshotade.

När regnskog huggs ner för att ge plats åt palmoljeplantager försvinner orangutangernas möjlighet att söka mat. Ibland tar de sig istället in på plantagerna för att äta palmoljeträdets frukter och dödas då av plantageägarna.

Vi har nyligen varit på Borneo och sett flera orangutanger. Mitt engagemang för dem har inte precis minskat av de mötena.

Jag har skrivit förut om hur det inte är säkert att regnskogen bevaras även om all palmolja skulle bojkottas, och att turismen kan bidra till att sätta ett värde på att bevara regnskogen, men det innebär ju i sig inget försvar för själva palmoljan. Faktiskt.

Palmolja dödar orangutanger. Så är det. Utom den ekologiska, KRAV-märkta palmoljan som är okej.

Och palmolja används i en stor mängd produkter som konsumeras runt om i världen. Däribland alltså i många svenska pepparkakor. Råd och Rön har listat vilka pepparkakor som innehåller palmolja som inte är KRAV-märkt. Och som alltså – om vi ska vara helt ärliga – just här och nu – bidrar till att utrota orangutangerna.

Däribland finns alla Annas pepparkakor, utom deras ekologiska, som finns i gröna, istället för röda burkar. Där finns också de flesta av Nyåkers pepparkakor, utom några ekologiska och en palmfri sort. Även Ica:s pepparkakor innehåller dålig palmolja.

Gille, Göteborgs Kex, Eldorado och Coop gör däremot sina pepparkakor med andra matfetter, som inte bidrar till avskogningen på Borneo.

Behöver jag säga att jag gärna ser att du köper någon av de sorter som inte dödar orangutanger? En sådan bra sort är de pepparkakor som finns i Annas gröna burkar.

16 kommentarer

Under djur, natur, resor

Se orangutang på Borneo – Sepilok rehabiliteringscenter

Under vår resa till Borneo hade vi turen att få se vilda orangutanger vid två olika tillfällen. Först såg vi en utanför grottan Gomantong och sedan såg vi en annan från båt vid Kinabatangan. Men störst chans att se orangutang har du om du besöker något av de rehabiliteringscenter som finns på ön.

Vi besöker det center som finns vid Sepilok utanför Sandakan på norra Borneo.

Centret tar hand om unga orangutangungar som blivit föräldralösa på grund av den pågående avskogningen av Borneo och de tar även hand om ungar som olagligt har fångats och hållits som husdjur. På Sepilok får de nyanlända en fullständig hälsokontroll innan den långa processen för att rehabilitera dem tillbaka till naturen börjar. Rehabiliteringen tar upp till sju år, vilket är lika lång tid som vilda orangutangungar normalt stannar hos sin mamma. Spädbarnsorangutanger vårdas dygnet runt, precis som ett mänskligt barn och när de blir äldre går de med sina kamrater i ”förskolan”. På natten hålls de inomhus, i burar, av sökerhetsskäl.

Vi går på breda spänger av trä genom regnskogen. Det här är ett naturreservat som heter Kabili Sepilok skogsreservat och är 43 kvadratkilometer stort. Plötsligt blir det tvärstopp. Massor av turister. Köbildning. Efter en stund förstår vi varför. Det sitter en orangutang i vägen. När den klättrar upp och befinner sig precis bredvid spången får vi lov att gå förbi. Personalen vill inte att vi stannar och fotograferar den men jag hinner fånga några bilder i flykten. Så här nära en (relativt) vild orangutang är det inte många besökare som får chansen att komma.

Träningsanläggningen
Vi hoppar över informationsfilmen eftersom vi sett en motsvarande film kvällen innan. Istället går vi raka vägen till den relativt nya del av träningsanläggningen som kan ses av besökare. Vi går in i en luftkonditionerad byggnad och ser aporna genom stora glasfönster.

Här vistas apor som har kommit en bit i sin rehabilitering. Här finns ställningar att klättra på och de matas också här. Äldre ungar tar hand om yngre som en slags ställföreträdande mammor.

Matningen av fria apor
När klockan närmar sig 10 är det dags att förflytta sig till den plats där aporna i det fria utfordras två gånger per dag. Det är dock bara ett fåtal orangutanger (och en svinmakak) som kommer hit för att äta idag. Och så är det oftast, berättar vår guide. De flesta orangutanger hittar tillräckligt med frukt i naturreservatet på egen hand. Efter som orangutanger och övriga apor i reservatet är fria att komma och gå som de vill kan du aldrig garanteras att se några apor vid utfodringen.

Särskilt om det regnar finns det en viss risk att samtliga håller sig undan. Men du har ändå väldigt goda chanser att få se orangutang om du besöker det här rehabiliteringscentret.

Här sitter du inomhus och tittar på orangutanger som tränar på att klättra och som äter.

Äldre apor tar hand om yngre.

Människor som tittar på apor. Alla är primater.

Till matningen i det fria kommer orangutangerna klättrandes på rep.

Även en svinmakak tar för sig av det som bjuds.

Ett par orangutanger samsas om maten.

Hyggligt lång arm.

Alla orangutangerna har ett individuellt utseende.

Den här kom vi riktigt nära vid början av vårt besök.

20 kommentarer

Under djur, natur, resor

Vintrig julstämning i Östersund


Här avbryter jag min berättelse om Borneo för ett kort inspel om Östersund. Jag var nämligen där i torsdags för att hålla i ett pass på branschorganisationen Svenskt Vattens kurs för arbetsledare inom rörnät. Jag hann med en liten fotorunda också.

Här är några av bilderna.

20 kommentarer

Under mitt jobb, resor

Är det ens en blomma?


Den här blomman växte vid entrén till Gomatong-grottan på norra Borneo. Eller är det en blomma? Det ser mer ut som frökapslar som öppnat sig. Men knopparna där bakom? Kanske är det de som är blommor?

Jag har försökt googla på vad det här kan vara för växt. Men har inte hittat något svar. Tycker att det finns vissa likheter med några växter i den stora banan-familjen. Vet du möjligen vad det är för växt?

Det här är mitt bidrag för denna veckan till utmaningen och temat ”Flowers on fridays”.

15 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, resor

Snygg upphämtning


Igår visade jag en bild på en apa som faller. Jag lovade att berätta hur det gick sedan.

Jo, det gick bra. Med bara en hand kvar ytterst på en tunn gren och mitt i en ofrivillig fallrörelse lyckas apan vända på händelseutvecklingen och svinga sig upp på grenen igen.

Efter den snygga upphämtningen sitter apan stilla en stund och funderar på vad som hände. Och visst ser det ut som att den suger på tummen för att lugna ner sig?

14 kommentarer

Under djur, natur, resor

Apan faller!


En apa klättrar längst ut på en gren på ett träd. Vi befinner oss på Bilit Rainforest Lodge på Borneo. Jag riktar kameran mot den långsvansade makaken. Just då tappar den greppet med ena handen och båda fötterna, och en fallrörelse inleds. Några löv virvlar i luften.

Vad ska nu hända? Det får du veta i morgon. Fortsättning följer…

16 kommentarer

Under djur, natur, resor

Sista chansen – skulle vi få se elefant vid Kinabatangan?

Det ska mycket till för att du ska se vilda elefanter på Borneo. De är inte så många och de är skygga. Men redan när vi kom till Bilit Rainforest Lodge vid Kinabatanganfloden fick vi höra att elefanter synts till i närheten för fyra dagar sedan. Så det fanns viss chans. Innan dess var det ett halvår sedan de siktats här senast. Men varken den första dagen eller på morgonturen den andra dagen hade vi sett några. Det var nu dags för vår sista safari-tur i båt på floden. Skulle vi få se någon elefant?

Kakorna till eftermiddagsfikat ser läckra ut men smakar inte alls lika bra som de vi fick igår. Det gör inget. Snart ska vi ut på floden för en sista safari. Vad ska vi få se den här gången?

Vårt sällskap på åtta personer är på den här turen utökat med det brittiska par på smekmånad som vi träffade redan på sköldpaddsön. De som så gärna vill se elefanter. Så vår guide lovar att göra ett ytterligare försök. Båtens förare sätter kurs mot vattnets flödesriktning.

Vi passerar nästan direkt en liten by med en moské med en gul lökkupol med en stjärna och en månskära på toppen. Vi vet sedan tidigare att denna lilla by, tillsammans med några hus intill vår lodge, är några av de få bostadshus som finns i området.

Sedan åker vi i ganska hög hastighet i tio minuter innan båtföraren saktar ner vid ett träd med näshornsfåglar.

Noshörningsnäshornsfågel
Guiden berättar att det här är Borneos mest kända fågel. Den som ofta får symbolisera fågellivet på ön. Han pekar och visar hur den pryder framsidan på en bok om fåglar på Borneo som han har med sig. Noshörningsnäshornsfågel. Bara namnet! Fågeln är stor, stjärten är svart- och vitrandig, näbben är vit och näshornet är rödgult och uppåtböjt. Fåglarna lyfter och guiden pekar och berättar. Först flyger hannen, sedan två ungar, en i taget och sist lättar honan.

Vi fortsätter i högt tempo och stannar bara till för att titta på en krokodil innan vår båtförare gör ett stopp vid en ensam man som fiskar i floden med något slags metspö. Både båtföraren och vår guide pratar en lång stund med mannen på malajiska. Guiden översätter något av det som sagts till engelska och berättar att fiskaren sett elefanterna här, på andra sidan floden sent föregående kväll. De fortsatte därefter uppströms.

En falsk elefant
Så då gör vi också det. Fortsätter uppströms. Jag fotograferar en gammal gren, eller trädstam, som är övervuxen av grönska och har två ”fötter” (grenar) på land och två i vattnet. I min fantasi liknar den en elefant. Ytterligare en gren är en bete och sammanflätade lianer av grönska är snabeln.

Ett till träd med näshornsfåglar. En annan sort. Vi pausar färden här ett kort ögonblick.

Lite senare svänger båten in på en smal bäck som rinner ut i floden. En bit in ser vi spåren. Här har elefanterna passerat. ”Förmodligen i morse”, svarar guiden på vår fråga om hur länge sedan det kan vara. Elefanterna har alltså fortsatt uppströms. Så då gör vi också det. Igen.

Och en äkta
Några minuter senare får båtföraren syn på en båt en bit fram som ligger still i vattnet. Ett par – tre turister står upp i båten och spanar in mot skogen. Vår båtförare ökar snabbt farten innan han slår av på den igen och stannar precis bakom den andra båten. Och där är något! En stor grå figur kan anas bakom grönskan. Och så ett lika grått öra som rör sig fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Åh! Det ÄR en elefant. I vad som tycks som en evighet men som av tidstämplarna på mina foton avslöjas som fem minuter står vi där och ser örat röra sig fram och tillbaka, fram och tillbaka. Utan att jag ens ser vad som är bak och vad som är fram på elefanten.

Borneoelefanten räknas som en egen underart till den asiatiska elefanten. Så sent som vid början av 2000-talet visade DNA-analyser att den här underarten har varit isolerad från övriga elefanter i tre hundratusen år. Tidigare trodde man att de härstammade från förvildade arbetselefanter som tagits till ön av människor. Men det var alltså helt fel! Tyvärr är dessa unika elefanter, som också kallas pygméelefanter trots att de kan bli 1,8 meter i mankhöjd, starkt hotade. Det finns bara runt 1500 individer kvar. Och av dessa ser vi alltså en. Eller snarare ett öra på en.

Så rör den sig. På ett ögonblick är elefanten helt osynlig. Jag hinner tänka att även om det var kul att få se en elefant så var det synd att vi inte fick se mer. Då tar hon några rejäla kliv och kommer ut ur grönskan. Men när hon får syn på oss, tror jag, kliver hon in i buskaget igen.

Men så ett ögonblick senare är hon tillbaka, bara några meter längre uppströms, en lite, lite längre bit från den närmaste båten än förra gången. Och nu går hon hela vägen ner till floden, doppar snabeln i vattnet och dricker. Hon står där i flera minuter, lyfter snabeln upp och ner, viftar med öronen och är bara så fantastiskt häftig att se.

Så. Lika plötsligt som hon kom, vänder hon sig om, tar några steg och slukas upp av regnskogen igen.

Skyndar tillbaka
Men vi stannar en bra stund. Lyssnar på grenar som knäcks och elefanter som trumpetar dovt. De är en hel flock. Men vi ser inga fler och nu måste vi ge oss. Vi är långt uppströms och snart kommer det att mörkna. Solnedgången målar redan himlen i vackra färger.

Stämningen i båten är uppsluppen. Inte bara det brittiska paret är mycket nöjda. Alla i båten är upprymda. Ett par av oss tecknar ”elefanterna är lustiga att se” till mötande båtar. ”I love your body language”, säger britten och skrattar.

Vi ser många apor i träden nu, men vi hinner inte stanna, bara sakta ner lite på ett par ställen. Det är egentligen inte lönt att fotografera men jag gör ett par tappra försök innan jag ger upp.

Nu fortsätter vi snabbare än någonsin tillbaka till vår lodge, medan solnedgången färgar himlen i allt mer intensiva färger.

Kakor till eftermiddagsfika.

En näshornsfågel gömmer sig bland grenarna.

En krokodil och vattenhyacinter.

En man som fiskar.

En gren som påminner om en elefant till formen.

En häger som lyfter.

Näshornsfåglar växer inte på träd?

13-åring spanar efter elefant.

Här har elefanterna korsat vattendraget.

Och kasat ner i leran.

Plötsligt kliver elefanten fram ur grönskan.

Hon dricker vatten ur floden.

Står där i flera minuter.

Solnedgång över Kinabatangan.

Hög stämning i båten.

En lätt suddig näsapa.

En regnbåge skymtas.

Vi skyndar hem innan det mörknar helt.

13 kommentarer

Under djur, natur, resa med ungdomar, resor

Morgonsafari på floden Kinabatangan

Det här är den andra delen av min berättelse om att åka på båt-safari på Kinabatangfloden i den malaysiska provinsen Sabah, på norra Borneo. Föregående kväll har vi redan sett en hel del djurliv längs med floden. Men vi är inte mätta på upplevelser.

Vi börjar dagen mycket tidig. Vi ska iväg på en tidig morgontur på floden redan innan frukost. Vi bjuds på te och kaffe på Bilit Rainforest Lodge innan båtturen som börjar klockan halv sju. Precis på utsatt klockslag sätter vi oss i båten och sedan bär det iväg genom morgondimman.

Nedströms
Den här gången går färden nedströms. Den här morgonens tur är tänkt att fokusera på fågellivet längs floden. Och så har vår guide fått med sig från oss att vi hoppas få se vild orangutang. Även om vi redan har sett en utanför en grotta, så vore det roligt att få se mer av dessa våra nära släktingar.

Till att börja med ser vi inte så många djur alls på grund av dimman, men efterhand som den lättar ser vi fler och fler. Apor och näshornsfåglar, bland annat. Till slut har vi också turen att få se ännu en vild orangutang i ett träd. Den här ser vi bättre än den första, vid grottan. Den håller på att bygga ett bo högt upp i trädet där den ska sova i natt. Orangutanger lever ensamma, får vi veta, utom honorna när de har en unge, och de bygger ständigt nya bon på olika platser i regnskogen. De har mycket långa armar och korta ben och är skickliga på att klättra i träd, där de lever hela sina liv.

Orangutanger kan bli 35-50 år gammla. Honorna får en unge åt gången vart 8:e år. Ungen stannar hos mamman till 6-7 års ålder. Honor blir sedan könsmogna från 9-12 års ålder och hannar från 9-15 år. Då får båda könen skägg och på hannarna växer också oftast kinderna ut med stora mörka svullnader som blir enorma. Hannarna kan bli 180 cm långa och väga upp till 100 kg. Honorna är mindre.

Det är fantastiskt att få se en orangutang högt däruppe bland trädtopparna i färd med att äta och bygga sig ett bo.

Korvsjö
Precis intill platsen där orangutangen rör sig bland trädtopparna rinner en tunnare flodarm ut i den bredare floden. Vi följer detta smalare vattendrag uppströms och jag frågar om en gul blomma vid vattenbrynet. Vår guide berättar att det är Bruneis nationalblomma. Brunei är det lilla konungarike på Borneo som ligger mellan de malaysiska provinserna Sabah och Sarawak, och som har måttligt bra rykte vad gäller mänskliga rättigheter.

När vi möter en proppfull båt skojar guiden och säger att det är en stor grupp homo sapiens sapiens som vi kan se där.

Vattendraget vidgas och vi befinner oss i en sjö. Det är en korvsjö som invaderats av blå blommor från Sydamerika, som inte hör hemma här, men som myndigheterna nu gett upp hoppet om att en dag lyckas utrota från dessa trakter. De togs en gång hit som föda till grisar och nu är de överallt. Men vackra är de trots att de betraktas som ogräs och inte borde vara här. Vattenhyacint kallas de på svenska och namnet är mycket träffande.

En korvsjö är en bågformad insjö som bildats av en meandrande, ringlande, flod som brutit igenom och valt en rakarare sträckning. Den tidigare meanderkröken blir kvar som en korvformad sjö. På engelska kallas det oxbowe lake.

Nu återstår bara återresan till lodgen. Vi åker i ganska hög hastighet tillbaka samma väg som vi kom. Håret fladdrar i vinden, solen lyser från en nästan helt klar himmel, växtligheten speglar sig i vattnet och jag känner att det har börjat kurra i magen. Två timmar har vi varit i väg. Nu ska det bli gott med en stadig frukost!

Morgonen börjar i dimma.

En häger står lugnt på en flytande tuva.

Efterhand lättar dimman.

En storknäbbskungsfiskare ger sig av.

En örn sitter högt uppe i ett träd.

Silver leaf monkey heter den på engelska, budeng på svenska.

En orientnäshornsfågel sitter på en gren.

Vi möter en båt på floden.

En orangutang äter och ordnar sig ett bo för dagen.

En häger står i vattenbrynet nedanför.

Vi åker in i en smalare flodarm.

Hägern flyttar sig gång på gång för att stå framför båten.

Bruneis nationalblomma. Simpor kallas den lokalt, Dillenia beccariana på latin.

Vattenhyacinten hör egentligen inte hemma här.

En ormhalsfågel spanar från sitt träd.

En lodge i regnskogen.

Vi är snart tillbaka på vår lodge.

14 kommentarer

Under båt, djur, natur, resor