Etikettarkiv: Karibien

Boka boende på Kuba på nätet i förväg – med tips på ställen att bo på


Jag har flera gånger hört sägas att det inte går att boka boende på Kuba på nätet inför en resa dit. Men jag hade också hört att det skulle gå att boka vissa boenden via Airbnb. Så vad var sant och vad var inte sant? Inför vår resa till Kuba bestämde jag mig för att prova mig fram.

Normalt sett så bokar jag de flesta gånger boende på resa via hotels. Det beror på att de har en bra app och ett system med bonusnätter (för oss som är med i deras reward-program). Denna gången hittade jag dock inga bra alternativ för oss på hotels. Det kan ha bott på att vi reste över jul och nyår.

Statliga hotell
Generellt gäller att ”riktiga” hotell på Kuba är statligt ägda. Då jag både hört och läst att dessa ofta håller höga priser i förhållande till standard kände jag också viss tvekan att boka in mig på sådana hotell.

När jag väl hittat Cayo Levisa, fanns dock bara det alternativet. Ett statligt hotell, alltså. Hotellet fanns inte på hotels men väl på Booking så jag provade att boka där. Bokningen gick dock inte igenom. När jag gått igenom alla steg, angett uppgifterna från betalkortet och allt, fick jag ett felmeddelande att hotellet inte kan bokas från mitt land. Och då var det så dags!

Huruvida det generellt är problem att boka boende via Booking och/eller hotels vet jag inte. Jag orkade helt enkelt inte göra fler försök.

Hotellet på Cayo Levisa bokade jag istället på Cuba Travel. Det fungerade utmärkt och vi uppskattade ön och hotellet mycket!


Casa Particular
Cayo Levisa kan jag alltså varmt rekommendera. Dock var det ganska dyrt, trots att det var ett tvåstjärnigt hotell, så våra övriga tre boenden bokade jag via Airbnb. (Använd denna länken så får du rabatt om du inte använt Airbnb förut.)

Sedan 1990-talet har det varit tillåtet för kubaner att tjäna pengar på att ta emot turister i sitt hem. Casa Particular heter fenomenet och det betyder ”privat hus”. Det handlar om allt ifrån ett rum i någons hem till små ”mini-hotell” ungerfär som Bed & Breakfast på andra håll. Men i regel ingår inte frukost i priset på ett Casa Particular. Inte sällan erbjuds det till ett pris av 5 konvertibla pesos (cuc) per person. 1 cuc är lika mycket som en amerikansk dollar.

Långt ifrån alla Casa Particular finns med på Airbnb. Men många finns där. Tänk dock på en sak. Airbnb uppger ofta, kanske genomgående, fel adresser till boendena på Kuba. Kontakta dina boenden redan hemifrån Sverige för att få ut den fullständiga – och rätta (!) adressen i förväg, så blir det så mycket lättare för taxi-chauffören att hitta rätt.

Ett annat alternativ till Airbnb för att hitta Casa Particular är att kolla runt på Google Maps, välja ut något med bra betyg och läge, och kolla om de har en egen bokningssida på nätet.

Våra erfarenheter
Det första stället vi bodde på hade jag bokat därför att de hade angett att det var ett eget hus, ”entire house”. Priset var riktigt bra för ett helt hus: 1 100 kr/natt. Nu visade det sig inte vara ett helt hus utan två rum med tillhörande toaletter och dusch, i ett fint litet hus en bit utanför centrum i den vackra staden Cienfuegos. När besvikelsen lagt sig var vi ändå nöjda med vår vistelse där. Värdarna var väldigt trevliga och ordnade fantastisk frukost och juldagsmiddag åt oss. De hjälpte även till med att boka taxi till bra pris. Jag ser att de redan har ändrat hur de presenterar sitt boende på Airbnb, så framöver ska ingen som bokar in sig behöva känna sig lurad. Wi-fi fanns det dock och den kostade 2 cuc per timme.

Jag vill absolut inte avråda någon från att bo här, även om jag nog själv skulle bokat något närmare centrum som samtidigt var ännu billigare, om jag vetat att detta faktiskt inte var ett eget hus. Cienfuegos som stad rekommenderar jag varmt. Leta till exempel efter boenden nära parken Parque José Marti, eller mellan samma park och gatan Paseo El PradoAirbnb.

Fler boenden jag rekommenderar
I Viñales hittade jag ett riktigt, riktigt prisvärt boende. Casa Leibys y Papito el Zapatero. Här bodde vi fyra personer i två dubbelrum i tre nätter för totalt 1052 kr. För en fantastisk frukost betalade vi därtill 5 cuc per person och dag. Då ingick kaffe eller te, färsk frukt, pannkaka, ägg, bröd samt någon form av skinka och ost.

Boendet kan ordna utfärder för den som så vill, men eftersom vi var här för att vandra avböjde vi. Däremot köpte vi taxiresan vidare mot Cayo Levisa av dem och fick vår kläder tvättade för nästan inga pengar alls. En svensk matkasse full med tvätt blev ren och fin för 5 cuc.

Rummen som vi fick ligger vägg i vägg. De är ganska små men funktionella. Ungdomarna fick ett något större rum med var sin säng. Båda rummen hade egen toalett med dusch. Luftkonditionering, minibar, myggnät och säkerhetsbox fanns också.

Frukosten serveras utomhus, under tak. Utomhus fanns också en uteplats anlagd ovanpå en gammal pool som tagits ur bruk. Från uteplatsen har du en vacker utsikt mot landskapet intill. När vi var här gick där ett par grisar och en oxe. Det är dock både ett staket och ett dike mellan boendet och det omgivande jordbrukslandskapet.

Wi-fi finns men bovärden måste slå på det och innan du kommer ut på nätet behöver du också köpa ett sådant där skräpkort för inloggning från det statliga bolaget ETECSA.







I Havanna hyrde jag en hel lägenhet åt oss. I detta fallet var det, på riktigt, en helt egen lägenhet. Också detta ett riktigt bra och prisvärt boende. Här betalade jag 5049 kr för fyra nätter. Lägenheten ligger på översta våningen i ett hus vid Plaza del Cristo med El Capitolio i bakgrunden. Tyvärr är kupolen inlindad i byggnadsställningar just nu men det lär ju ändras med tiden. I lägenheten finns ett vardagsrum, en balkong med utsikt mot torget och El Capitolio, ett kök med mini-bar, två sovrum med luftkonditionering och två toaletter varav den ena med dusch. Lägenheten är nyrenoverad och fin men huset i övrigt, som trapphallen är inte i samma fina skick. Även här fanns wi-fi som nås med tillgång till skrapkort från staten. Hyresvärden höll vi kontakt med via en mobiltelefon som hon lämnade i lägenheten.





Ett kanske ännu bättre alternativ i Havanna är detta där min bror bodde med sin familj för två år sedan. Tyvärr hade de fullbokat en av fyra nätter när vi skulle dit.

Det fungerar alltså alldeles utmärkt att boka boende på Kuba via internet och i förväg hemifrån Sverige. Det är bara de vanliga apparna som inte alltid fungerar. Enligt uppgift ska det också vara ganska enkelt att hitta boende när du väl är på plats också – men det är en annan historia.

5 kommentarer

Under boende, internet, resor

Kubas historia – del 5 – i skuggan av USA

1900-talets första dryga hälft på Kuba handlar lika mycket om USA som om landet självt.

Under 1800-talet hade banden mellan USA och Kuba gradvis bundits allt tätare. Det mesta av sockerexporten gick nu till USA. Det hade till och med funnits en tid när kubanska plantageägare verkat för att Kuba skulle bli en delstat i USA. Men det intresset svalnade snabbt när USA förbjöd slaveriet.

Miljondansen
Under första världskriget steg priset på socker vilket var orsaken till den tid som kallas miljondansen på Kuba. Många småbönder blev snabbt rika. Men mycket vill ha mer. Och många tog lån för att köpa jordbruksmaskiner, mer mark och investera i sockerbruk. Mer och mer sockerrör odlades och mindre och mindre av andra grödor. Snart odlades nästan bara socker på hela ön.

När sockerpriserna sjönk efter första världskrigets slut skulle ändå lånen betalas. Många amerikanska storföretag, bland annat United Fruit, gick in och köpte både jord och sockerbruk billigt. USA:s intressen på Kuba hade nu blivit ännu större.

1919, något år innan miljondansen ebbade ut på Kuba, infördes ett spritförbud i USA. Det som brukar kallas förbudstiden var inledd och maffian växte sig stark tack vare spritsmuggling från inte minst Kuba.

Turister
Kuba blev mer och mer intressant för turister från USA. Här var det tillåtet både att dricka sprit och att spela om pengar.

När förbudstiden var över i USA var Kuba redan etablerat som en stor turistdestination. Spel om pengar, sol och bad var fortfarande starka dragplåster. Så småningom tog maffiabossarna från USA över mer eller mindre alla lokala kasinon och andra spelhus som användes för pengatvätt.

Politiken
Parallellt med allt detta la sig USA gång på gång i politiken och avsatte och tillsatte presidenter på Kuba. Även den amerikanska maffian stöttade och stöttades av diktatorerna på Kuba.

1934 iscensatte USA en militärkupp som genomfördes av en nybliven general vid namn Batista som i sin tur tillsatte först en och sedan ytterligare en marionettpresident.

1940 riggade Barista ett presidentval så att han själv blev vald. 1944 drog han sig tillbaka till Florida för att återvända till Kuba 1950 och genomföra en ny militärkupp 1952. Den här gången för att fullt ut bli en despotisk diktator.

Charter och sexturism
På 1950-talet kom också den riktigt stora turistboomen från USA. Militärflygplan som blivit över efter andra världskriget byggdes om till charterplan och Varadero blev den nya turistorten. Och Havanna fortsatte också att växa som destination. Hemingway. Ingrid Bergman och andra filmstjärnor. Mafiosi och affärsmän. Och vanliga turister.

Prostitutionen, som hela tiden hade funnits i Havanna, drog nu till sig en obehaglig kategori turister. Pedofiler lockades med unga pojkar och flickor som rövats bort från byar på landet.

USA-hatet växte sig allt starkare bland kubanerna.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läste inför och under vår resa till Kuba, Första klass reseguider: Cuba och Wikipedia.

Det här var femte delen i min serie om Kubas historia. De tidigare avsnitten hittar du här:

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kubas historia – del 2 – Havanna föds

Kubas historia – del 3 – socker blir till vitt guld

Kubas historia – del 4 – frihetskrigen

Och den sjätte och sista delen hittar du här:

Kubas historia – del 6 – epoken Castro

Bilder: En bild på en daiquiri, Hemingways favoritdrink på hans favoritbar Floridita och en bild på amerikanska bilar i Havanna får representera den här perioden i Kubas historia.

7 kommentarer

Under historia, resor

Havanna – mer slitet än jag föreställt mig

Det ska sägas först som sist. Jag tyckte om mycket med Havanna: Jag gillade lägenheten vi bodde i. Utsikten mot Capitolio. Vårt stamställe där vi åt god mat. Jag gillade de gamla 50-talsbilarna och flera vackra gamla byggnader som var i gott skick. Men.

Det måste också säga:. Kubas huvudstad Havanna var en betydligt mer sliten stad än jag kunde tro.

Vad är det som gör att du har en viss förväntan på hur en stad ser ut? I vilket skick den är? I mitt fall – och kanske i de flestas – handlar det om de bilder som sprids från en viss plats. Om du bildgooglar ”Havanna” kommer du att mestadels se bilder på hus i gott skick. Samma sak om du kollar taggen #havanna på Instagram. Och de byggnaderna finns ju där så klart också i verkligheten.

Men de välskötta husen dominerar i verkligheten inte gatubilden mer än på några få platser.

Rivningskåkar finns i alla städer. Dåligt underhåll likaså. I vissa städer är det vanligare än i andra. Stonetown på Zanzibar, till exempel, har också många hårt slitna gamla hus. Men där hade jag utifrån bilder jag sett förväntat mig det. Staden var nog till och med i bättre skick än jag befarat.

Med Havannas skick var det tvärt om. Stan är mer sliten än jag hade föreställt mig.





11 kommentarer

Under platsvarumärken, resor

Kubas historia – del 4 – frihetskrigen

Andra halvan av 1800-talet handlar om Kubas frigörelse från Spanien. Men nya underkastelse inför USA.

Den kubanska flaggan – minus stjärnan som tillkom senare – hissades första gången den 19 maj 1850 av en grupp patrioter som ville bli självständiga från Spanien.

Önskan om självständighet
USAs intressen i Kuba stärktes samtidigt som allt fler kubaner önskade självständighet från Spanien. Allt mer av Kubas sockerexport gick till USA. Och amerikanska företag hade börjat investera på Kuba. När USA:s inbördeskrig var över 1865 blev Kuba än mer intressant för investerare från sydstaterna som ville fortsätta driva plantagejordbruk med svarta slavar som arbetskraft.

1868 sjöngs Kubas nationalsång för första gången inför det som i efterhand kallas tioårskriget. Det startades av frihetskämpen Carlos Manuel de Céspedes. I staden Bayamo utropades så småningom den fria republiken ”Cuba Libre”, hissades den Kubanska flaggan och Carlos utsågs till president.

Men kriget var inte vunnet. Efter tio års krig hade 250 000 kubaner och 80 000 spanjorer dött i striderna. Men Kuba var fortfarande spanskt.

Andra frihetskriget
Därefter följde en kort konflikt ”guerra chica” som ledde till att slaveriet äntligen avskaffades även på Kuba 1886.

Det andra frihetskriget startades 1895 av poeten José Marti. Det är han som senare har fått ge namn åt Havannas internationella flygplats. Han dog i strid men kriget fortsatte utan honom. Med framgång, den här gången, för frihetskämparna.

USA hjälper till
När kubanerna i praktiken redan hade vunnit frihetskriget kom plötsligt USA till rebellernas stöd. Den 3 juli 1898 besegrade den amerikanska flottan den spanska och den 1 januari 1899 överlämnade spanjorerna Kuba till USA.

Och USA lät Kuba bli formellt självständigt 1902 som de lovat. Tomás Estrada Palma blev landets första president. Men Kuba blev i praktiken en lydstat till USA, som hade försäkrat sig om rätten att ingripa i kubanska angelägenheter och övervaka handeln mellan Kuba och andra länder.

Under förevändning att skydda invånare och investeringar skickade USA också militär till Kuba. Som nu ändå – i alla fall pappret – var en självständig stat.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läste inför och under vår resa till Kuba, Första klass reseguider: Cuba och Wikipedia.

Det här var fjärde delen i min serie om Kubas historia. De tidigare avsnitten hittar du här:

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kubas historia – del 2 – Havanna föds

Kubas historia – del 3 – socker blir till vitt guld

Och efterföljande avsnitt här:

Kubas historia – del 5 – i skuggan av USA

Kubas historia – del 6 – epoken Castro

Bilden föreställer en byst av frihetshjälten José Marti som finns på torget i Viñales.

5 kommentarer

Under historia, resor

Cienfuegos – Kubas vackraste stad?

Cienfuegos är Kubas mest franska stad, den enda i landet som har en triumfbåge och den stad i hela Karibien som har flest nyklassicistiska byggnader. Det måste vara Kubas vackraste stad? En elegant skönhet som döljer ett mörkt förflutet bakom den vackra fasaden.

1819 gav den spanske guvernören, som själv hette Cienfuegos, tillåtelse till fransktalande invandrare på Kuba att grunda den stad som kom att få bära hans namn till följd av fransmännens tacksamhet.

Slavuppror på Haiti
Dessa hade till stor del flytt till Kuba från Haiti där ett slavuppror brutit ut 1791. När det hat som slavarna burit i tysthet släpptes loss ledde det till att sockerplantagen på Haiti brändes ner och att de vita som inte flydde dödades. Fransmän kom även till Cienfuegos från Bordeaux och Louisiana.

Läget, slit och slaveri
Staden Cienfuegos placerades på en halvö, inne i en vik vid Kubas södra kust, i den västra delen av centrala Kuba, ca 25 mil från Havanna.

Runt om staden anlades nya sockerplantager med franska ägare och nyimporterade afrikanska slavar som tvangs stå för arbetet. Pengarna till de vackra husen i staden kom från deras hårda slit och hopplösa tillvaro.

Billig hummer i Söderns pärla
Staden som idag är utsett till världsarv av UNESCO har 150 000 invånare är huvudstad i provinsen Cienfuegos. Den kallas ”La Perla del Sur” (Söderns pärla).

Gatorna är breda och ljusa som franska boulevarder. Huvudgatan Paseo el Prado som går från norr till söder kantas av kokospalmer och andra träd i allérader. Längs denna gata ligger de flesta av stadens restauranger. Vårt stamställe här blir restaurang El Lobo, som ligger på nummer 4226 på denna gata. Här äter vi de billigaste skaldjursrätterna under hela vår Kuba-vistelse. Menyn finns bara på spanska. Hummer (langosta) eller scampi-räkor (gambas) med eller utan vitlök (ajillo) med vitt eller svart ris, sötpotatis och ett par andra grönsaker till kostar 60 kr. Och smakar såå gott!

Många kupoler
Västerut från Paseo el Prado går den eleganta gågatan San Fernando med vackra stenplattor, bänkar och palmer i dungar, som leder fram till parken José Marti som omges av några av stadens allra vackraste byggnader; Katerdralen som ligger öster om torget/parken har två klocktorn med olika höjd. Regionens byggnad, Antiguo Ayuntamiento, som har en stor röd kupol och ligger i söder sägs ha Capitolio i Havanna som förebild (en byggnad som i sin tur för övrigt har Capitolium i Washington D.C. som sin förebild). Palacio Ferrer i väster byggdes i början av 1900-talet av en sockermagnat och har en blå kupol.

Utanför centrum-halvön är bebyggelsen lägre och enklare, men oftast vackert målad och i hyggligt skick (jämfört med i Havanna till exempel).

Badutflykt
Cirka 25 minuter i bil söder om Cienfuegos ligger den fina stranden Playa Rancho Luna. Stranden är fin och där finns små kiosker där du kan köpa öl och läsk. Ingen trängsel. Lite småsten på botten men mest sand. Ganska höga vågor. Turkost vatten.












6 kommentarer

Under historia, resor, vackra platser

Att lämna 14 dagar på Kuba bakom sig

Jag sitter på flight TK 183. Det är förmiddag den 8 januari 2019. Det här med flyget skulle visa sig vara ett misstag. Jag trodde att det jag bokat var ett direktflyg mellan Havanna och Istanbul. Men flighten jag bokat går via Caracas i Venezuela. Hoppsan! Men det är bara att gilla läget. Nu får jag i alla fall gott om tid att sammanfatta våra 14 dagar på Kuba.

Vi sitter alltså på flyget men jag tänker på vad Fredrika Bremer skrev den 8 maj 1851 när hon just skulle lämna Kuba:

”Jag har druckit nytt liv på Kuba, men leva kunde jag inte där. Det kan jag blott där ett liv i frihet lever och växer.”

Själv känner jag lite likadant.

Kuba är inget helt fritt land. Har väl aldrig varit. Ja, kanske innan européerna anlände i så fall. Men friheten i de indiansamhällen som först fanns på Kuba vet vi inte så mycket om. När Fredrika Bremer var på Kuba reagerade hon mot slaveriet. Landet var också hårt tuktat som en spansk koloni. Sedan blev Kuba formellt fritt men i praktiken en lydstat till USA och dessutom diktatur. Kanske var Kuba som mest fritt precis efter revolutionen. Mer självständigt än någonsin är landet idag, men någon liv i riktig frihet finns inte heller för dagens kubaner.

Jag skulle nog bli tokig av att bo här. Men det har varit väldigt intressant att vara på besök. Avkopplande och trevligt. Det här är vad vi har upplevt dag för dag:

Dag 1
Vi anländer tidigt på juldagsmorgonen till flygplatsen José Marti i Havanna. En av våra väskor anländer inte. Vi har ändå tur. Vissa passagerare har blivit av med allt sitt incheckade bagage. Den av våra väskor som fattas innehåller våra necessärer och några påsar med tomteskum som vi tänkt ge som present till våra bo-värdar på Kuba. Som tur är har jag för första gången någonsin köpt sådana där återförslutbara enliterspåsar och har därför med tandkräm, tandborstar och deo i handbagaget. Solskydd och mitt schampo har av en slump hamnat i medicinväskan i en av de väskor vi får ut. Så vi klarar oss ganska bra utan väskan som saknas.

Väl framme i Cienfuegos går vi en runda in till stan och hämtar ut pengar ur en bankomat. Konvertibla pesos. Redan till klockan fem på eftermiddagen har jag sedan i förväg beställt julmiddag till oss i huset vi bor i. Vi får hummer med potatis och massor av grönsaker. Bland annat jättegod avocado. Och dessutom rostat fläskkött som vi knappt ens orkar smaka en bit av. Jättemycket mat. Och gott!

Dag 2
Vi gör en utflykt till staden Trinidad som är en mysig liten landsortsstad med kullerstensgator som en gång var centrum för den tidigaste sockerproduktionen på Kuba. Gatorna är för avrinningens skull formade med lågpunkten i mitten.

Det märks direkt att det här är ett populärt stopp i backpacker-svängen. Det syns på de resenärer vi möter men det är också på utbudet av barer och restauranger som är karakteristiskt. Jag dricker en kopp svart te med mjölk – något som inte är helt lätt att få tag på på Kuba och min sambo Anders tar en mojito på baren som har samma namn som drinken.

Äter gör vi på en restaurang som Anders sett ut. Jag tar två tapas-rätter: fisk och friterade majsbollar. Gott! De andra tar pasta och får vänta länge på maten.

På eftermiddagen upplever vi hur krångligt det kan vara att få tag i vardagliga varor som schampo och rakhyvlar på Kuba. De ska vara till Anders. Vi är tillbaka i Cienfuegos. Efter besök i många affärer slutar det med ett inköp av det sista paketet engångsrakhyvlar för damer i en affär. Och schampo i en annan.

Dag 3
Det blir en promenad in till Cienfuegos centrum innan vi åker ut till stranden Rancho Luna som jag skrivit om tidigare.

Inne i Cienfuegos växlar vi pengar på banken. En intressant upplevelse. Banken är full av folk, som förr i tiden i Sverige. Alla måste sitta ner medan de väntar. De släpper inte in fler i lokalen än vad det finns sittplatser. Vi får någon slags snabbspår med vår kölapp och kommer fram direkt. Endast en person får stå framme vid luckan. Anders växlar euro till konvertibla pesos.

När vi är inne i stan passar vi på att äta och jag hinner också med en snabb fotorunda på torget. Frågan är om inte Cienfuegos är Kubas vackraste stad?

Dag 4
Dags att åka vidare. Det blir en lång dag i taxi. Först åker vi tillbaka till flygplatsen utanför Havanna för att hämta vår saknade väska.

Det är världens kaos vid avdelningen för förlorat bagage, som ligger i en separat byggnad intill ankomsthallen. Folk står och väntar lite huller om buller vid ett snöre. Jag frågar personalen och vi visas in i en annan byggnad. Där knappar en dam in uppgifterna från vår bagage-tagg i sin dator, rycker på axlarna och säger att väskan kanske finns i den andra byggnaden. Vi får se. Det är Anton och jag som ska hämta ut väskan eftersom den står i hans namn. Men det är bara mig de släpper in för att titta efter väskan. Den finns där och vi är glada att ha fått den tillbaka. Jag passar på att växla lite pengar också när vi ändå är på flygplatsen. Väl tillbaka vid bilen upptäcker vi att väskan gått sönder. Det är en stor spricka på ena sidan. Och den som var helt ny! Men vi orkar inte bråka om det. I alla fall inte här och nu.

Ytterligare några timmar senare är vi framme i Viñales. Det är inte heller den här gången helt lätt att hitta boendet, som inte heller den här gången ligger på någon av de två olika platser som vi fått via appen Airbnb. Men chauffören frågar sig fram. När vi är framme ska han åka hela vägen tillbaka till Cienfuegos medan vi kan njuta av utsikten från boendets veranda som är anlagd på en betongplatta, ovanpå en gammal pool som tagits ur drift. Och krypa in under myggnäten på våra rum.

Dag 5
Vi promenerar längs landsvägen mot en restaurang inne i nationalparken Viñales som jag sett ut på min offlinekarta som jag laddade ner redan hemma i Sverige.

Längs vägen möter vi män som rider eller kör med häst och vagn, gamla amerikanska bilar från 50-talet, nyare ryska och östtyska bilar samt ännu nyare franska och koreanska. Inte så många dock. Trafiken är ganska gles. De flesta bilar vi möter är taxibilar. Antingen statliga, gula, eller privata i olika färger. Vi möter en och annan lastbil också. Ibland med många passagerare på flaket. Motorcyklar, vanliga cyklar och cykeltaxi hör också till gatubilden.

Vi ser också många djur. Mest hästar. Några kor. Intill varje kreatur en vit häger. Höns och grisar. Det odlas mycket majs på åkrarna. Längs vägen står många vackra träd. Husen är enkla men ser mestadels välskötta ut och är målade i glada färger. Och bergslandskapet som vi vandrar mot är intagande i sin skönhet.

Väl framme upptäcker vi att vi måste gå igenom en grotta för att komma till restaurangen jag sett ut. Även om det kostar entré ser jag det som en bonus.

Jag skickar ett digitalt vykort från den här dagen via bloggen.

Dag 6
Vi vandrar först en bit på huvudgatan genom Viñales, förbi torget och kyrkan, innan vi svänger höger, norr ut för att vandra på grusvägar och stigar genom ett jordbrukslandskap i utkanten av nationalparken. Anton som är 15 år frågar om han får låna min systemkamera. Det får han, så klart. Han fotograferar mest blommor.

Jag kommer att tänka på när han var ett par år gammal och utbrast ”blommoá” lyckligt och pekade varje gång han såg en blomma. Jag tänker att jag borde lära honom mer om blommor som uppenbart är ett genuit och spontant intresse som han delar med mig, men som jag allt för sällan uppmuntrar.

Vi blir invinkade på en kombinerad restaurang och småskalig tobaksanläggning. Vi blir visade hur tobaken torkar och en man i cowboyhatt visar hur han rullar cigarrer som han limmar ihop med honung. Anders provröker några bloss. Albin som är 13 år och starkt emot rökning blir mycket upprörd.


Foto: Anton Hansson

Dag 7
Vi lämnar Viñales klockan åtta på morgonen i den skruttigaste taxi vi åker i på hela resan. Det är en liten vit bil av öststatstyp. Att den helt saknar säkerhetsbälten och halvt fjädring är bara början. Men att åka med sådana bilar är en del av charmen med Kuba!

Jag har drabbats av lite turistmage men resan går bra. Jag kan vänta med nästa toabesök tills vi är framme vid den den lilla hamnen, som mest bara är en liten brygga.

Båten till ön Cayo-Levisa avgår klockan 10:00 från Palma Rubia, som platsen heter. Vi är där en halvtimme innan avgång. Blir avprickade på en lista på resortens lilla färjeterminal.

Båten lägger till vid öns brygga som finns på öns södra sida som är kantad av mangrove-skog. Vi går på en brygga tvärs över ön som är precis så vacker som jag föreställt mig. Dagen ägnar vi åt att checka in, bada och sola, läsa lite och varva ner.

Jag skickar en nyårshälsning via bloggen.

Kvällen ägnar vi åt att fira in det nya året med stor nyårsbuffé i hotellets restaurang. Sand på tårna i nyårssandalerna. Stjärnklart på stranden. Vi ser Orion och Vintergatan bland himlens alla stjärnor.

När vi sätter oss till bords är där en liten, liten ödla på bordet. Den är blick stilla och jag hinner undra om den är av plast innan den kvickt kilar iväg. All personal deltar i underhållningen som består av sång, musik, dans och maskeraddräkter. Till och med kockarna dansar.


Dag 8
Vi fortsätter att ta det lugnt och koppla av på förmiddagen. På eftermiddagen går vi en promenad till öns östra delar. Jag vandrar barfota. Det är lite känslan av ett förlorat paradis. Som efter den stora katastrofen. Döda träd i den vita sanden. Massor av döda träd. Som om vi vore bland de sista människorna på jorden följer vi spår i sanden efter andra människor. Flera har gått barfota. Vi passerar ett par stinkande dypölar. Doften går inte att ta miste på. Det är svavelväte. Det luktar förruttnelse i frånvaro av syre. Det är nyårsdag och festen är över.

Ett tecken på liv: Pelikaner dyker efter fisk i vattnet. Plötsligt står där också en man i våtdräkt och lyssnar på musik ur stora hörlurar – och magin är bruten.

Strax därefter ser vi också ett par människor stå långt ute i det turkosa vattnet. De kramas och pussar varandra. Jordens undergång är nog inte här ännu – trots allt.

Längst ut till öster finns ett hav av vit sand – som en mindre öken. Här finns soltak som är under förfall och en pytteliten bar som märkligt nog är både bemannad och öppen.

Dag 9
Sol och bad på förmiddagen. Jag läser en bok av Thomas Gustafsson om Kuba. Albin som är 13 år är mer för att bada än storebror som är två år äldre som helst ligger på solstolen och vilar. Det är därför mest Anders som kastar boll med Albin i vattnet idag.

För andra eftermiddagen i rad ser jag ett streck med pelikaner som rör sig i en böljande rörelse över det turkosa vattnet, från öster mot väster. Det är mycket vackert. Som poesi för ögonen. Jag svär en ramsa över att jag inte har någon kamera med mig.

På kvällen vandrar vi alla fyra bort till öns västra spets där vi förutom solnedgången tittar på någon form av strandpipare som far runt i en väldig fart i vattenbrynet.

Vi är inte helt ensamma här borta, men det är ingen större trängsel. Nästan exakt klockan sex på kvällen passerar solen horisontlinjen just där det ligger en annan liten ö.

Dag 10
Vår minisemester i semestern, långt borta från världen, börjar gå mot sitt slut.

Det här är den sista hela dagen på Cayo Levisa, som är som en levande foto-tapet från 80-talet. Vi följer i stort sett samma ritual som de senaste dagarna: Efter frukosten går vi tillbaka till vårt lilla hus, borstar tänderna och byter om till badkläder. Anders och pojkarna går före för att paxa samma fyra solstolar innan dagsturarna kommer med förmiddagsbåten.

Ett avsteg från ritualen: Den här dagen testar jag att fotografera med min nyinköpta Gopro-kamera under vattnet. Jag letar efter en sådan där stor röd sjöstjärna som jag sett här ett par gånger men hittar ingen. Mest är det sjögräs som jag fotograferar. Jag är inte jätteimponerad av kameran så här långt, men den är i alla fall behändig att ha med sig. Och lätt att manövrera under vatten. Dock saknar den någon form av ögla att fästa ett snöre i för densom vill försäkra sig om att inte tappa kameran i vattnet.

Några timmar på stranden och sen är det dags för lunch. Efterhand som dagarna gått efter nyåret blir det mindre och mindre att välja på på buffén. Frukten till exempel. Första dagarna fanns det färsk ananas, papaya och vattenmelon. Först tog ananasen slut. Sedan papayan. Nu kommer burkfrukten fram. Kokta päron. Det funkar ju det också. Men är inte lika exotiskt.

Den här eftermiddagen vill pojkarna vila på rummet och spela på sina iPads och telefoner, trots att de inte har någon wi-fi på rummet. Det får de. Anders följer med mig och snorklar en runda. Sedan softar vi på stranden. Jag läser. Den här gången har jag med mig kameran. Men inga pelikaner visar sig.

Dag 11
Både på väg till och från frukosten vandrar jag barfota längs vattnet och fotograferar palmer och hav med mobilen. Jag kan inte få nog av vyerna men vill spara på minnesutrymmet i storakameran till kommande dagar och Havanna.

Jag och Anders tar ett sista dopp i havet innan det är dags att packa. Men ungdomarna avstår från att bada. Det börjar bli länge sedan som det var de som tjatade om att få doppa sig och som vi närmast fick slita upp dem ur vattnet. Loja tonåringar har det blivit av dem.

Efter lunchen, klockan 13:30, avgår båten mot Palma Rubia och taxin som vi beställt. Det är en gul statlig taxi. Bekväm och med luftkonditionering.

Det är ren tur att jag i sista sekunden ute på ön, via Airbnb-appen fått tag på rätt adress till lägenheten vi ska bo i. Det var så pass i sista sekunden att det är först i Havanna som jag märker att meddelandet ligger i inkorgen. Och det är tur. För i Havanna har vi inte tillgång till något internet än och även denna gång har Airbnb själva angett två olika lägen för boendet – som båda är fel!

Från balkongen på vår lägenhet i Havanna ser vi solen gå ner bakom Capitolio innan vi äter kvällsmat på det som ska bli vår favoritkrog i Havanna: El Dandy som ska ha en svensk-kubansk ägare, bilder på Olof Palme och Stockholm på väggarna bland vackra och konstnärliga foton från Kubas sociala liv. Maten på menyn är spansk, italiensk och mexikansk. Jag tar fredags-tacos med kyckling, som är så långt ifrån den svenska varianten du kan komma, och nästan mer mexikanska än i Mexico. Med koriander, lime och allt. Jättegott!

Dag 12
Första förmiddagen i Havanna kommer vi runt de flesta sevärdheterna i gamla stan, Habana Veija. Bland annat ser vi den gamla fästningen, Castillo de Fuerza, där den spanske guvernören flyttade in 1577.


Havanna är mer slitet än jag föreställt mig. Mer slitet än de städer som vi tidigare besökt på Kuba. Här finns gott om vackra byggnader, men endast ett fåtal har rustats upp till sin forna glans. Den gamla parlamentsbyggnaden, som förhoppningsvis kan bli parlament igen en dag, med fler än ett parti, håller på att rustas upp just nu.

Det är lätt att förstå varför staden kallas ”Karibiens slitna pärla”.

Dag 13
Den här förmiddagen ägnar vi åt revolutionsmuseet. Det är inhyst i det gamla presidentpalatset där bland andra diktatorn Batista tidigare har bott. Det är naturligtvis ett symboliskt val av lokal. Att entrén kostar 8 lokala pesos för kubaner och 8 konvertibla pesos, som är värda 25 gånger mer, för oss utlänningar är så klart också symboliskt. Men också krass fördelningspolitik mellan oss utlänningar som har hårdvaluta och de kubaner som oftast inte har det.

I det vackra palatset berättas en ganska rak historia om hur revolutionen gick till och hur Kuba under årtionena efteråt omformades till ett kommunistiskt land. Historien berättas mestadels med text på papper (på spanska och engelska) och gamla svartvita fotografier. Några konstverk finns där också, ett par vaxdockor, en gigantisk kubansk flagga och därtill, utanför byggnaden, båten som revolutionärerna landsteg på Kuba med 1956 och ett antal militärfordon.

Det är lätt att sympatisera med revolutionens ideal, de första årens framgångar inom utbildning och sjukvård och den tuffa kampen mot USAs ständiga försök att diktera den framtida utvecklingen för landet. Däremot kan jag inte sympatisera med bristen på demokrati och fundera över varför ekonomins hjul snurrar så långsamt.

På eftermiddagen promenerar jag och Anders runt lite i Havanna, medan pojkarna som åkt på lite turistmage vilar sig i lägenheten. Vi besöker bland annat Hemingways gamla favoritbar i Havanna, Floridita. Det är en turistfälla så klart, med dubbla priser mot andra ställen, men lite kul. Och Hemingway står själv och hänger vid baren än idag, men nu i form av en bronsstaty.

Dag 14
På förmiddagen tar vi det lugnt. Både pojkarna och Anders har nu turistmage att kurera. Till lunch äter vi vitt bröd med vitlöks- och basilikaolja på vårt andra stamställe i Havanna: km Zero. I brist på te dricker jag två glas guava-juice.

Efter en kort promenad runt det tidigare parlamentet får jag en kopp te på terassen till hotel Inglaterra. En orkester spelar typisk Kubansk musik. Den äldre mannen som spelar bas har den vänd från publiken. En man spelar trummor, en annan olika rytm-instrument, en gitarr och en sjunger enbart.

De karibiska rytmerna är ständigt närvarande på den här ön. På alla restauranger och caféer, på gator och torg. Även på natten, när man helst vill ha lugn och ro och sova. Är det inte live så finns det musikspelare.

På kvällen äter vi tidig kvällsmat på El Dandy innan det är dags att packa och gå och lägga sig för att kliva upp klockan fem nästa morgon och, för första gången under vår Kuba-vistelse, åka amerikanare. Vi ska åka till flygplatsen under Karibiens stjärnor. För att sedan sätta oss på det här flyget som jag sitter på när jag skriver dessa ord och där vi nu serveras ”chicken or fish” någonstans mellan Caracas och Istanbul medan jag drömmer mig tillbaka till Kubas ljumma vindar, turkosa vatten, böljande rytmer och – faktiskt – mestadels goda mat. Mer om det i ett senare kapitel.

När det här inlägget postas har det hunnit bli den 9 januari och min födelsedag och vi väntar på flyget till Köpenhamn i Istanbul.


Flygresorna till och från Kuba har jag klimatkommpenserat genom att låta plantera träd för 750 kr per person i VI-skogen. Vad bilderna föreställer hoppas jag framgår av texten.

15 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, samhälle och politik, vackra platser, Vandra

Kubas historia – del 3 – socker blir till vitt guld

En viktig del av Kubas historia är historien om hur socker blev basen i den Kubanska ekonomin.

Sockerrör växte inte naturligt i Amerika. Men på sin andra resa till Amerika tog Columbus med sig rötter av sockerrör från Kanarieöarna som planterades på Hispaniola, den del av ön som idag är Dominikanska republiken.

Först tobak
De första kolonisatörerna som bosatte sig på Kuba hade med sig sockerrörsplantor redan 1506, men det blev inte någon storskalig odling då. Spanien lät de olika kolonierna få olika ansvarsområden. Det var Hispaniola som fick bli sockerproducent. Fastlandet levererade guld, silver, kaffe och choklad. Kubas uppgift var i någon mån att leverera tobak, även om varan ännu inte vunnit någon bredare popularitet, men framförallt att odla livsmedel till fartygstrafiken.

Det spanska tronföljarkriget i början av 1700-talet ledde till att den spanska staten efter kriget behövde stärka sina finanser. Därför infördes ett statligt tobaksmonopol på Kuba 1717.

Detta var i samma veva som tobak blivit den nya innegrejen i Europa; societetsdamerna sniffade lukttobak, deras män rökte cigarrer och män i lägre samhällsklasser rökte pipa.

Såldes till underpris
Det hade alltså kunnat vara strålande affärer för Kubas bönder. Istället tvingades de sälja tobaken till kraftigt underpris till den spanska statens uppköpare. Och inte nog med det. 1740 fick det kungliga handelsbolaget monopol på all handel med Kuba.

Bönderna flydde
Vid mitten av 1700-talet fick många kubanska tobaksbönder nog, sålde sina täppor runt Havanna och flyttade längre västerut där de startade nya odlingar. Där var jorden bättre för just tobaksodling samtidigt som de var längre ifrån de statliga kontrollanterna. De kunde då sälja mer till smugglare och tjäna mer pengar. Så uppstod tobaksodlingarna i dalarna i det vackra bergslandskapen runt den lilla staden Viñales.

Kort brittiskt styre
När det europeiska sjuårskriget hade utvidgats till Karibien intogs Kuba och blev brittiskt under 11 månader. En kort tid som blev helt avgörande för Kubas utveckling. Britterna släppte handeln med socker och afrikanska slavar fri. Och plantageägarna tog för sig. När Kuba åter blev spanskt gick det inte att helt vrida klockan tillbaka. Nu hade socker odlat av svarta slavar blivit Kubas vita guld. Tusentals slavar piskades ihjäl under de år som Kubas skogar förvandlades till öppet landskap.

Staden Trinidad centrum
Den kubanska staden Trinidad, som idag är ett världsarv och mycket populär bland turister, vi har också besökt den, blev centrum för sockerproduktionen. Staden blomstrade och formades till en spansk drömstad i tropikerna med gator i rutnätsmönster. Gatstenen hämtades från Europa som barlast när de skepp som transporterat socker skulle tillbaka till Kuba.

Staden Matanzas, som ligger nära turistorten Varadero, hade varit centrum för köttproduktionen men slog nu också om till socker. Insaltat kött började importeras till Kuba mot slutet av 1700-talet. Den inhemska köttproduktionen hade trängts undan. För det fanns så oerhört mycket pengar att hämta när européerna bara inte kunde få nog av socker.

Beroendet
Och så hade Kuba blivit beroende av socker. Av de pengar som sockerexporten drog in. Den första stora sockerkraschen 1857, när råvarupriserna föll kraftigt, blev därför ett hårt slag mot Kubas ekonomi.

Men Kubas sockerproduktion fortsatte ändå. Och under första världskriget skulle så småningom stigande sockerpriser, på grund av att kriget hindrade Europas sockerbönder att odla, leda till den största sockerboomen någonsin på Kuba. Den kom att kallas ”miljondansen”. Priset på socker tiodubblades och Havanna förvandlades på bara några år till en världsmetropol.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läser inför vår resa till Kuba, Första klass reseguider: Cuba och Wikipedia.

Det här var tredje delen i min serie om Kubas historia. De tidigare avsnitten hittar du här:

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kubas historia – del 2 – Havanna föds

Och efterföljande avsnitt här:

Kubas historia – del 4 – frihetskrigen

Kubas historia – del 5 – i skuggan av USA

Kubas historia – del 6 – epoken Castro

Bilderna i detta inlägg är från staden Trinidad och vårt besök där. Och jodå, vi är kvar på Kuba. Just nu i vår lägenhet i Havanna där alla tre övriga i familjen kurerar lättare magsjuka.


9 kommentarer

Under historia, resor

En förmiddag i Havanna

Vår första hela dag i Havanna promenerar vi runt i gamla stan, Havanna Vieja. Vi kommer förbi de flesta kända sevärdheterna på en förmiddag.

Vi går från vårlägenhet till Plaza Vieja och Plaza de Armas. Det är här jag förstår att de där kvinnorna i färgglada långa klänningar med volanger och turban på huvudet som du ofta ser på bilder från Havanna inte är på riktigt. I alla fall inte numera. De tjänar en slant på att låta sig fotograferas av turister.

Vi går till och med in i borgen från 1500-talet och ser en utställning om spanjorernas första tid på Kuba. Vi går över Plaza de la Caterdral, men blir inte insläppta i katedralen eftersom vi har shorts på oss.

Vi tar något att dricka på Café Paris.

Promenerar förbi Hemingways stamställe Bar Floridita, över Parque Central och vidare längs Paseo del Prado som är Havannas svar på gågatan La Rambla i Barcelona. Går vidare en bit längs havet och upp ibland husen i staden igen. Kommer tillbaka till Hotel Inglaterra. Går in för att se om vi kan äta där men ser ingen meny och tycker att det ser dyrt ut.

Vi går vidare förbi teatern och El Capitolio, den gamla parlamentsbyggnaden och så är vi tillbaka i våra kvarter igen. Lunch blir det på km Zero som fått sitt namn efter Madrids centralpunkt, varifrån alla avstånd mäts i Spanien. Jag äter räkor i vitlökssmör eller kanske olja. Det smakar mycket gott!






1 kommentar

Under historia, resa med ungdomar, resor

Som i en levande foto-tapet från 80-talet


Minns du de där foto-tapeterna som var så populära mot slutet av 70-talet och början av 80-talet? Ett foto som täckte en hel vägg?

Några föreställde vackra bergslandskap, några en fin bokskog. Men jag ärövertygad om att de vanligaste motiven var några palmer på en tropisk strand med turkost vatten i bakgrunden.

Jag går längs stranden på ön Cayo Levisa i Kuba och tänker att det är som att gå rakt in i en sådan tapet. En levande fondtapet från 80-talet. Som att gå i den tropiska drömmen. Sanden är så ljus att den nästan är kritvit. Den är puderfin och len mot mina bara fötter där jag går längs vattnet på morgonen efter frukosten, för att fotografera stranden innan dagsturarna anländer med första båten som avgår klockan tio från Palma Rubia. Jag går precis i vattenbrynet. Det blöta sköljer över fötterna i mjuka vågor.

Bara vara
Maten här är helt okej, men kan knappast klassas som någon dröm och boendestandarden är också bra utan att vara något extra. Men ön som sådan är verkligen det. Något extra.

Det är skönt att bara ta det lugnt några dagar. Promenera lite, bada, snorkla – även om jag mest ser sjögräs, sola, läsa en bok om Kuba. Ta det lugnt. Ta en paus från världens brus och isället nöja sig med vågornas. Det är skönt att bara vara.

7 kommentarer

Under resor, vackra platser

Gott Nytt År från Cayo Levisa!

Tio timmar har vi kvar av 2018 här på Cayo Levisa, Kuba. Sedan har vi tre dagar till här innan vi åker vidare mot Havanna. Ska bli skönt att bara bada och slappa några dagar på den här lilla resort-ön.

Gott Nytt År alla!



12 kommentarer

Under resor, Stränder, vackra platser

Ett första dopp på Kuba – stranden Rancho Luna utanför Cienfuegos

Igår tog vi taxi, en röd gammal rysk Lada, till stranden en bit utanför Cienfuegos, där vi bor. Det var härligt att doppa sig, ligga i en stund, men också att sitta på stranden, lapa lite sol och läsa en bok om Kuba.

Stranden var fin och där fanns små kiosker där vi kunde köpa öl och läsk. Ingen trängsel. Lite småsten på botten men mest sand. Ganska höga vågor. Turkost vatten. 25 minuter tog det med taxi från Cienfuegos och det kostade 25 konvertibla pesos (cuc = samma belopp i US dollar) tur och retur. Bilen var en gammal rysk Lada som vi beställde genom vårt boende.




10 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, Stränder, vackra platser

Kubas historia – del 1 – indianerna dör ut

Kuba upptäcktes ungefär 6000 år innan Columbus berömda landstigning den 27 oktober 1492. Det var ett primitivt indianfolk som idag kallas guanahuatebeyer som blev landets första nybyggare. De kom från Yucatanhalvön i nuvarande Mexico och de tog sig till Kuba genom att paddla kanoter av urgröpta trädstammar.

Strax efteråt kom andra indianer från nuvarande Florida. De kallas siboneyer.

De vänliga indianerna
På 300-talet, kom ett mer avancerat indianfolk till Kuba från Venezuela och Guyana. De kallade sig själva för taínos vilket betydde ”de vänliga”. De odlade många av de växter som spanjorerna långt senare skulle ta med sig hem till Europa som majs, sötpotatis, tomater, kakao, vanilj och tobak.

Det finns idag på östra Kuba många invånare som har indianskt påbrå, men det finns inga indianfolk kvar på Kuba. De utrotades alla av spanjorerna. Så det mesta av taínoernas kultur är glömt idag. Det som lever kvar av deras kultur är ett antal ord i den kubanska spanskan som har indianskt ursprung: bahio betyder enklare trähus på landsbygden, hamaca betyder hängmatta, huracan betyder orkan, canoa betyder kanot, tabaca betyder tobak och guajiro som betyder bonde. Till och med namnet Kuba är endast en lättare förvanskning av taínoernas eget namn på landet: Colba. Det var också Kubas ursprungliga befolkning som lärde spanjorerna odla och röka tobak.

Kannibalerna
Det pågick ett krig i Karibien när Columbus kom dit. Taínoerna var hårt trängda av ett inte alls lika vänligt folk. De som fått ge ordet kannibal sitt namn. Detta folk var nämligen just det – kannibaler – och kallades för det snarlika caribal. Men snart nog skulle det visa sig att spanjorerna och deras sjukdomar var en ännu mycket svårare fiende.

Slaveriet
När de Spanska trupperna slagit ner indianernas motstånd på östra Kuba använde de krigsfångar som slavar för att 1512 låta bygga spanjorernas första koloni på Kuba: Baracoa. Men det var bara början på slaveriet för Kubas ursprungsbefolkning. När spanjorerna började odla upp jorden gjorde de också det med hjälp av indianer som tagits som slavar.

Sjukdomarna
De indianer som hamnade i slaveri överlevde oftast bara något år på grund av hårt arbete, sjukdomar och svält, varför ständigt nya slavar infångades. Ofta hetsades indianbyar till krig för att spanjorerna skulle kunna hävda att slavarna var krigsfångar.

Allt fler indianer dog. De hade inget motstånd mot européernas sjukdomar som inte tidigare funnits i Amerika, som till exempel influensa, mässlingen, smittkoppor och tyfus.

Utdöendet
Vid mitten av 1500-talet fanns det bara något tusental indianer kvar på Kuba. De bodde längst ut i öster. Och bara några generationer senare hade de sista ouppblandade indianfolken dött ut helt. Men en hel del spanjorer, det var ju mest män som kom, hade tagit sig indiankvinnor att bilda familj med och deras ättlingar lever kvar än idag på Kuba. I andra länder i Karibien finns det befolkning som har en högre andel taíno i sitt ursprung. 2003 kunde det till exempel påvisas att över 60 % av Puerto Ricos befolkning på mödernet härstammar från taíno.

Bilderna föreställer två Taínoer under en karneval i Dominikanska republiken 2005 samt en rekonstruktion av en tainoby på Kuba och är båda lånade från Wikipedia.

Källor till texten: boken ”Kuba” av Thomas Gustafsson, som jag läser inför vår resa till Kuba, och Wikipedia.

Det här var första delen i min serie om Kubas historia. Det följande avsnitten hittar du här:

Kubas historia – del 2 – Havanna föds

Kubas historia – del 3 – socker blir till vitt guld

Kubas historia – del 4 – frihetskrigen

Kubas historia – del 5 – i skuggan av USA

Kubas historia – del 6 – epoken Castro

5 kommentarer

Under historia, resor