Minns du de där foto-tapeterna som var så populära mot slutet av 70-talet och början av 80-talet? Ett foto som täckte en hel vägg?
Några föreställde vackra bergslandskap, några en fin bokskog. Men jag ärövertygad om att de vanligaste motiven var några palmer på en tropisk strand med turkost vatten i bakgrunden.
Jag går längs stranden på ön Cayo Levisa i Kuba och tänker att det är som att gå rakt in i en sådan tapet. En levande fondtapet från 80-talet. Som att gå i den tropiska drömmen. Sanden är så ljus att den nästan är kritvit. Den är puderfin och len mot mina bara fötter där jag går längs vattnet på morgonen efter frukosten, för att fotografera stranden innan dagsturarna anländer med första båten som avgår klockan tio från Palma Rubia. Jag går precis i vattenbrynet. Det blöta sköljer över fötterna i mjuka vågor.
Bara vara
Maten här är helt okej, men kan knappast klassas som någon dröm och boendestandarden är också bra utan att vara något extra. Men ön som sådan är verkligen det. Något extra.
Det är skönt att bara ta det lugnt några dagar. Promenera lite, bada, snorkla – även om jag mest ser sjögräs, sola, läsa en bok om Kuba. Ta det lugnt. Ta en paus från världens brus och isället nöja sig med vågornas. Det är skönt att bara vara.
Vackert!
Verkligen! 😍
Där kan tankarna vandra fritt!
Precis!
Att bara vara vid vågornas brus skänker ro… men jag anar en liten liten rastlöshet?
Alltid rastlös. Men skönt att varva ner…
Det behövs.