Category Archives: miljö

Houston – vi har ett problem

Jag ser bilder från Houston, Texas, på nätet. På nyhetssajter och på Instagram. Det landets märkliga president har hävdat att inte ens experter sett något liknande förut. Ja, tänker kanske någon, det är nästan som om klimatet…

Som om. Klimatet. Håller på att förändras. Men säg det inte till den där presidenten. Han blir så sur då.

Läget
Just nu är läget där borta bättre, men det fortsätter att regna och prognoserna säger att det ska intensifieras igen. Men i vart fall mot mitten av veckan bör ovädret vara över för Houstons del. Hur lång tid det tar att reparera alla skador återstår att se.

Problemet
Nu är det inte väder och klimat enbart som försatt Houston i det här läget. Våtmarker och andra naturliga översvämningsytor har byggts bort när samhället har förtätats. Andelen hårdgjord yta har ökat. Det här är inte på något sätt unikt för just Houston. På de flesta håll runt om i världen sker samma utveckling som en del av urbaniseringen.

Lösningen
Men ska vi klara av att hantera klimatförändringarna behöver utvecklingen gå åt andra hållet. Fler översvämningsytor behöver tillskapas dit vattnet kan ta vägen när det regnar som aldrig förr. För det kommer det att göra. Och hårda ytor behöver bli mjukare, som till exempel gröna tak vars växter bromsar flödena. Just sayin. Och så behöver vi få stopp på det här galopperande klimatet också. Men som sagt. Säg inget om det till honom som blir så trumpen jämt. Han kommer ändå inte att lyssna…

5 kommentarer

Filed under miljö, vatten, världen

Kokningsrekommendation i Rickarum

I morse när jag satt på tåget på väg till jobbet ringde Jan som är samordnare på vattenverken i Kristianstads kommun. Vi hade fått preliminära provsvar som inte var bra. Informationen ledde fram till att vi som säkerhetsåtgärd gick ut med en kokningsrekommendation:

”Vid en rutinkontroll har bakterier upptäckts i dricksvattnet i Rickarum och därför har kokningsrekommendation utfärdats för dem som har kommunalt dricksvatten i Rickarum. Det innebär att allt vatten som används till matlagning och för att dricka, ska kokas innan det används. Det räcker med att vattnet kokar upp. Kommunen har inga indikationer på allvarligare bakterier i vattnet eller sjukdom i området.” 

I Rickarum är det ungefär 50 fastigheter som har kommunalt dricksvatten. Det finns nu en vattentank där de boende i byn kan hämta dricksvatten. För den som har frågor har vi hänvisat till kommunens medborgarcenter
Ytterligare vattenprover har tagits under dagen. Förutom de ytterligare vattenprover som skickats för analys har vi också beslutat att låta ”typa” de bakterier som labbet hittade i våra vattenprov från Rickarum. Det betyder att de mer exakt tar reda på vilken slags bakterier det rör sig om.

Alltid tråkigt när sådant här händer. 

Uppdatering: Efter en vecka kunde vi upphäva kokningsrekommendationen. Vi hade då lokaliserat föroreningen, som mest troligt kommer från jord, till en av två borrade brunnar som förser verket med vatten. Den brunnen är nu avstängd och renoveras.

2 kommentarer

Filed under miljö, mitt jobb, vatten

Visst kan papperskorgar vara snygga!



Där många människor semestrar i naturen behövs papperskorgar. Om det saknas är det så klart ingen ursäkt för att skräpa ner. Det går bra att ta med sig skräpet hem. Har du släpat dit sakerna kan du gott ta med dem därifrån också. Men ändå. Papperskorgar underlättar renhållningen. Tyvärr är de ofta fula saker som jag undviker att få med på bild. Men de här papperskorgarna på Hauklandstranden i Lofoten, Norge var så snygga och färgglada att de fick bli bildens huvudmotiv.

Här har de tänkt lite utanför boxen när de placerat skräpet inuti glada boxar av trä. Eller är alla papperskorgar på badplatser i Norge lika snygga? Nån som vet?

8 kommentarer

Filed under fotografi, miljö, resor, vackra platser

Ge tillbaka till världen!

Halloj!

Jag har just startat den här insamlingen för oss som gillar att resa och som vill ge tillbaka till jordklotet som tack för de frukter vi fått njuta och som kompensation för de miljöavtryck som vårt resande orsakar. Jag har själv just bidragit med 1200 kr för att ge tillbaka för det här årets resor med familjen. Alla gåvor är välkomna. Stora som små! Tänk på att många små gåvor kan ge mer än få stora. Ett träd kostar 20 kr.

Pengarna går till Vi-skogens trädplanteringar runt Victoriasjön i Afrika som syftar till att främja både social och ekologisk hållbarhet.

Den som har planterat ett träd har inte levt förgäves…

https://viskogen.se//stod-oss/egeninsamling/#/DNC-7740

Bilden ovan är min egen och ifrån en annan plats i Tanzania, där det också finns gott om plats för fler träd…

Lämna en kommentar

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Hur bota bokningströtthet?


Bloggen Johnnybajdzjan skriver om att halka efter i reseplanering och bokning. Det gör jag också! Förutom de skäl han nämner tror jag att jag har blivit lite ”bokningstrött” det senaste året. Det som förut varit en del av nöjet – att boka resorna – har börjat kännas ungefär lika roligt som att betala månadsräkningarna. Ganska pest-tråkigt med ansra ord. Och så drar jag mig för länge och så blir det ont om resor och hotell och så blir det ännu jobbigare…

Mallorca-charter
Nu i sommar slutade det med att jag bokade den första charterresan på flera år. Till Mallorca. Så kan det gå!

Lappland, Lofoten och Sardinien
Jag har lovat mig själv att försöka bättra mig! Så här långt går det halvbra. En sensommarresa till Lappland, Lofoten och Sardinien är bokad och klar. Så när som på transporterna på Sardinien. Där drar jag mig för att börja leta… Men det mesta var annars bokat och klart redan innan jag bokade Mallorca-resan.

Italien
En novemberresa är också bokad och klar sedan jag förra helgen äntligen blev färdig till att boka tågresorna i Italien.

Skidresa
Men någon skidresa har jag ännu inte bokad inför nästa år och jag drar mig för att sätta igång… Skidresorna som jag brukar ha bokade ett helt år i förväg! Ett problem är att barnen vill åka till Björkliden som vanligt medan jag vill åka till Alperna. Jag vill dessutom gärna åka tåg men det är så krångligt med alla olika tågbolag i Europa. Och dessutom har jag så dålig koll på orter och skidåkning.

Klimatkompensation
Jag har också lovat mig själv att, liksom förra året, klimatkompensera årets flygresor med familjen. Men inte heller där kommer jag till skott…

Botemedel?
Hur botar jag min bokningströtthet? Hur gör du för att komma loss och komma igång?

21 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Protesterna mot turismen på Mallorca och i Venedig


En väldigt intressant artikel i en av kvällstidningarna beskriver idag en framväxande proteströrelse mot turism på Mallorca. Intressant också att en person lyfter fram turister som köper egna hus eller hyr på mer ”äkta platser” som Palma och i byarna som största problemet och förespråkar Magaluf som ett bättre alternativ (inte för mig!) medan andra säger tvärt om…

I artikeln säger en av de intervjuade att marknaderna är så fulla av turister nu att vanliga människor inte kan handla där längre. Särskilt inte de äldre. De påstås inte ens komma in i marknaden på grund av alla turister. Palma, som många av oss svenskar uppfattar som en riktig stad som inte alls domineras av turismen påstås ha blivit en plats mest för turister. De intervjuade påstår att det inte finns plats för de boende längre, sedan huspriser och hyror i Palma trissats upp av svenskar, britter och tyskar.

I artikeln nämns också protester mot turism i ett fågelreservat. Jag undrar om det kanske gäller platsen på bilden ovan som jag skrivit om tidigare? Naturreservatet heter Parc Natural de Mondragó och jag kan mycket väl tänka mig att fåglarna där kan störas av de många turisterna.

Venedig
Även i Venedig har det varit protester mot turismen. Där har invånarantalet stadigt sjunkit sedan 1970-talet på grund av att lokalbefolkningen inte längre har råd att bo där. Vi noterade det när vi var i Venedig på höstlovet för fyra år sedan: på kvällarna lyste det i väldigt, väldigt få fönster. Jag tycker att just Venedig mer känns som ett stort och i och för sig väldigt häftigt, utomhusmuseum än som en levande stad. Är det ett pris som vi får vara beredda att betala för den ekonomi som turismen ger?

För jag tänker att många fler än de som jobbar direkt med turismen gynnas av de pengar den omsätter. Men baksidan av turismen behöver nog adresseras om inte slitningarna mellan lokalbefolkning och besökare ska bli för stora…

Mer läsning:
Bloggen resedrömmen skriver om hur lokalbor världen över tröttnar på turismen.

11 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Hållbart flyg är på gång!

Jag älskar att resa! Därför att jag älskar den här planeten. Men kärleken till planeten gör också att det skaver lite varje gång jag bokar en flygresa.

Jag hade hellre tagit tåget. Men oftast är det inte praktiskt möjligt med hänsyn tagen till antal semesterdagar, skollov samt tågdestinationer och tidtabeller. Och då blir det flyget. Och då skaver det lite när jag bokar. Även om jag numera försöker koldioxidkompensera genom att plantera träd i Afrika genom vi-skogen. (Årets resor har jag inte kompenserat än men det ska bli av. Innan resorna.)

Ändå. Kritiken mot oss som flyger finns där hela tiden från människor som inte själva lever koldioxidneutralt. Eftersom ingen kan göra det idag. Men de väljer att kritisera just oss som flyger med argument som: ”Jag kör min gamla bensinbil för att elbilar fortfarande är för dyra men billigare kommer snart. Och då. Men flyget kan aldrig bli koldioxidneutralt och därför är enda lösningen att vi slutar flyga.”

De kan släppa det argumentet nu.

Finska forskare har visat att råvara till dagens oljebaserade flygbränsle kan genereras från endast solkraft och luft. Alltså helt koldioxidneutralt och klimatsmart!

Så klart kostar det mer än fossil olja i det här läget men det är en öppning! Jag tror att hållbart flyg är på gång. Det kommer bara att ta lite längre tid än att få hållbara bilar att slå ut de ohållbara.

Under tiden vore det toppen om det blev lättare att åka tåg. Järnvägsnäten behöver underhållas bättre. Nattåget måste bevaras och utökas. Framförallt skulle det behövas att Tyskland återinför nattåg. De europeiska tidtabellerna behöver synkas och en gemensam sajt och app tillskapas för planering och bokning av tågresor. Tåg kommer dessutom alltid att vara energieffektivare och därmed klimatsmartare än flyg. Så färdsättet behöver öka på flygets bekostnad även sedan flyget blivit klimatsmart.  Se där en uppgift för EU! 

Dessutom är idén att införa en flygskatt bra. Bättre dock om den vore gemensam för hela Europa. Och om pengarna användes öronmärkt för forskning och utveckling av hållbart flyg, satsningar på järnväg samt till trädplantering som koldioxidkompensation.

Bilden ovan är ifrån flygplatsen på Zanzibar. Dit är det svårt att ta sig med tåg…

4 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Om Vagabond och miljövänner som kräver att vi ska avstå flyg


Sommaren är här nu! Äntligen sol och värme. Sommar och sol här hemma gör det märkliga med mig att jag längtar ännu mer ut i världen än annars. Jag sitter på altanen och läser senaste numret av resemagasinet Vagabond. Och funderar på det här med flyg och miljö. Jag är ju utbildad miljöingenjör.

Det är ett bra nummer av tidningen. Det innehåller många mindre kända resmål. Sådana gillar jag att läsa om. Som Greklands ”okända öar”. De är enligt Vagabond: Samothrake, Kastellorizo, Ikaria, Symi, Tilos, Paxi, Gavdos, Ithaka, Chios och Alonissos. Jag har inte besökt någon av dem.Bara hört talas om några. Jag hade först tänkt mig till Grekland i sommar men det kommer inte att bli så. Sommaren är i stort sett färdigbokad och klar. Det fick bli andra resmål på grund av sent ute med bokningen. Nästa sommar kanske? Ett tag övervägde jag att ta en charterresa till Lesbos. Men det är ju dit båtflyktingarna från krigets Syrien kommer. Att välja att åka dit på semester kändes inte bra. Att välja bort det och blunda kändes inte heller bra, men nu blev det ändå så…

Det är samma sak med att flyga. Att välja att flyga känns inte bra. Att välja bort det känns inte heller bra.

Jag läser Per J Anderssons kolumn i slutet av tidningen. Han skriver att 1987 hade ingen berättat för oss att flyget var dåligt för miljön. För mig hade de. Jag kände till utsläppen av kväveoxider och påverkan på övergödning. Och om oljan som ändlig resurs. Hur oerhört mycket mer energi som går åt för att flyga jämfört med att åka tåg. Växthuseffekten fick jag lära mig om först i början av nästa år, 1988. Men ändå.

Att välja att flyga känns inte bra. Jag kan inte skylla på att jag inte visste. Jag har vetat sedan 80-talet. Då var jag precis som Per tågluffare och jag bestämde mig för att jag skulle fortsätta åka tåg till Europa på semestern. Men det blev inte så. Det var så mycket jag inte visste om hur allt skulle bli. Jag gjorde en till tågluff våren 1988, på egen hand. Och med den man som jag fortfarande lever tillsammans med och älskar tågluffare jag också 1990.

Inrikes brukar vi åka tåg eller miljöbil och häromåret gjorde vi en minitågluff i Europa med barnen. Och förra året åkte vi bil runt stora delar av vår världsdel. Men. Det blir mest flygresor när vi ska utomlands. Allt sedan 80-talet. Och för min del handlar det inte bara om priset. Det har blivit svårare och svårare att åka tåg i Europa. Tidtabellerna anpassas mer och mer för pendlarna och affärsresenärerna och mindre och mindre för semesterfirarna. Allt fler nattåg försvinner. Det nattåg som vi häromåret tog från Köpenhamn till Prag finns till exempel inte längre.

Jag instämmer med Per om att en flygskatt kan göra viss nytta i att styra över resor från flyg till tåg. Och att fler miljöåtgärder behövs.

Jag tänker på åtgärder som att järnvägarna behöver underhållas bättre och att tågbolagen borde tvingas samarbeta om tidtabeller, nattåg och en gemensam bokningssajt för tågtrafik i Europa. Jag tänker också på åtgärder som forskning för att ta fram alternativa, klimatsmarta, flygbränslen. Då kan flyget kanske bli klimatsmart på sikt.

Många miljövänner kräver av alla andra att vi ska avstå ifrån att flyga. Jag tror att många av dem som ”avstår” ifrån att flyga är personer som inte hade flugit även om flygresor vore ekologiskt hållbara. Kanske är de flygrädda, kanske ogillar de det främmande och trivs bäst hemma, kanske har de valt en livsstil som gör att de inte kan åka bort (en gård med djur till exempel), kanske har de bara inte råd. Eller så har de ett yrke och ett liv i övrigt som gör att de har tid och råd att genomföra tågresor till de resmål de vill se. Då är det lätt att kräva av andra…

Men för mig känns det inte bra att välja bort att flyga. Jag har ett liv och det pågår just nu. I denna tid. Och jag älskar att se och uppleva den här världen! Jag är dessutom övertygad om att naturturism bidrar till att bevara biologisk mångfald runt om i världen. Och. Ingen människa kan ensam ändra på förutsättningarna. Arbetsliv och transportsystem ser ut som de gör. Om jag valt bort att flyga helt och hållet från det att jag första gången fick lära mig om växthuseffekten 1988 är det mycket som jag inte skulle ha fått se och uppleva: Sydostasien, USA och Mexico, Söderhavet, Australien, Brasilien, Afrika och otaliga platser i Europa. Men inte hade det påverkat flyget det minsta att just jag avstått. Jag har valt att flyga och jag ångrar det inte.

Däremot önskar jag att det funnes något bra sätt för oss som reser mycket att sätta press på flygindustrin så att de på riktigt börjar jobba för en hållbar framtid. De också.

Flyget på bilden är ett fraktflyg på väg från Kina till Holland, siktat över Sternö i Karlshamn. 

11 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor, Samhälle och politik

Fågelliv i konstgjord våtmark i Vattenriket


Igår höll vi årsmöte med Helgeåkommittén i Kristianstads naturum. Jag satt ordförande. Efter årsmötesföhandlingar med information om miljötillståndet i Helge å, om Bonus MIRACLE, ett EU-projekt som syftar till kostnadseffektiva miljöåtgärder och där Helge å är ett av de avrinningsområden som studeras. Och om konstgjorda våtmarker i Kristianstads vattenrike.

Efteråt åkte vi ut och tittade på en av de anlagda våtmarkerna som är till dubbel nytta för miljön. Dels fungerar de som kväve- och fosforfällor och bidrar på så sätt till att minska övergödningen av havet. Dels bidrar de till naturvården genom att fungera som habitat för fåglar och andra djur. Vi såg bland annat gråhakedopping, rödbena, tofsvipor, gräsänder, svalor och ett par rovfåglar.




4 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb, natur, Skåne

Vad är en kris i VA-försörjningen? 

Igår var jag uppe i Stockholm och pratade på en rörnätskurs för arbetsledare i branschorganisationen Svenskt Vattens regi.  Mitt ämne var kriser och krishantering inom VA i Kristianstads kommun. I vår kommun definieras en kris som en extraordinär händelse som avviker från det normala och innebär en överhängande risk för allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. En sådan viktig samhällsfunktion är så klart VA-försörjningen. Krisen kan ge en direkt påverkan på liv, egendom eller miljö.

I vissa kommuner vill man inte använda ordet kris så länge krisledningsnämnden inte är inkallad. Det är en politisk nämnd som enligt lag ska finnas i alla kommuner. Så var det till exempel i Östersund 2010 när de drabbades av parasiter i dricksvattnet. De använde aldrig ordet kris. Eftersom de inte kallade in krisledningsnämnden. Det är väldigt ovanligt att dessa nämnder inkallas. Det ska mycket till. Typ den stora skogsbranden i Västmanland 2014.

Hos oss pratar vi inte bara om kris i sådana extrema lägen som nästan aldrig inträffar. Istället pratar vi om en skala från vardagskriser till krig. Där sannolikheten är hög i ena änden av skalan men konsekvenserna små. I andra änden av skalan är sannolikheten låg men konsekvenserna stora.


Bilden har jag lånat från Kristianstads kommuns krisledningsplan

Jag pratade också om Everödshändelsen sommaren 2015. I den händelsen kallades varken samordningsstab eller krisledningsnämnd in men vi jobbade inte heller helt och hållet enligt ordinarie organisation. Bland annat hade vi stöd av kommunikationschefen och andra kommunikatörer från hela den kommunala organisationen. Vi befann oss alltså någonstans mellan det första och det andra steget i diagrammet ovan. Ungefär mitt i det rosa strecket.

Det var en väldigt trevlig kurs som jag besökte i går. Trevliga och engagerade kursdeltagare och  kursledare. Det var kul att träffa dem och samtala om de här frågorna. 

2 kommentarer

Filed under ledarskap, miljö, mitt jobb, vatten

Kan vi prata om något annat nu? Kanske drömma oss bort istället? 

I går fylldes mina sociala media helt naturligt av händelserna i Washington DC. När jag såg rörliga bilder på Facebook där den nya presidenten svor eden fick jag gåshud av skräck. När jag imorse såg bilder på Instagram ifrån när den förra lämnade fick jag tårar i ögonen. Vi sitter alla i skiten nu. Även om vi inte vet i vilken utsträckning elände kommer att följa. Eller i vilken utsträckning det kommer att påverka just oss. Men trots att vi inte vet exakt vad som kommer att hända är det ändå så klart en frustrerande situation. Och den frustrationen fortsätter idag att speglas i mina flöden i olika sociala medier.

Men jag tänker på ordspråket som säger att det gäller att ha sinnesro att acceptera det du inte kan förändra, mod att förändra det du kan och förstånd att inse skillnaden.

USA har valt sin president. Detta är inget som någon av oss nu kan förändra. De omedelbara konsekvenserna av valet kan vi inte heller göra mycket åt. Vi kan bara titta på. Och det ska vi så klart göra. Det som i förlängningen kan påverka oss själva är viktigt att följa och förhålla sig till. Men låt oss ha sinnesro att acceptera just detta att vi ingenting kan göra åt det som just nu sker därborta.

Däremot kan vi var och en förändra i det lilla där vi är. För att skapa en bättre värld. Vi kan vara snälla mot varandra och andra. Och snälla mot den här planeten. Och om vi är tillräckligt många som gör just så, runt om i hela världen, blir den här världen ändå en bättre plats till sist. Inte ens en amerikansk president kan måla hela himlen svart. I varje fall inte så länge vi inte tillåter honom att göra det.

Det finns en vacker värld där ute som är värd att bevara i sina bästa delar och förbättra i sina sämsta. Låt oss inte glömma bort det. Och om vi behöver kraft för att gå vidare just nu: Då är det inte fel om vi för en stund slutar prata om USA och istället drömmer oss bort till en tropisk strand någon annan stans i världen där sanden är vit, himlen är blå och havet är turkost där emellan.

Kanske att en stunds surfande på vågor av vackra bilder ger oss sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden?

Vill du virtuellt besöka stranden på bilden ovan ska du bildgoogla eller söka på Instagram på orten ”Kendwa”. Behöver du även fly bort rent fysiskt för att hitta kraften att åter tro på den här världen föreslår jag att du bokar en resa till Zanzibar där stranden finns. För även om där finns en ekonomisk fattigdom som behöver minskas, och som du som turist bidrar till att minska, så finns där en rikedom av bildskönhet som läker de djupaste sår av misströstan.

1 kommentar

Filed under instagram, miljö, resor, Samhälle och politik, sociala media, vackra platser, världen

När nya tider kommer faller gamla maktstrukturer sönder

Stenåldern tog inte slut därför att stenarna tog slut. Gamla makthavare har alltid fallit när ny teknik gjort entré. Och nu står vi inför ett nytt teknikskifte.

Stenåldern tog inte slut därför att stenarna tog slut. Stenåldern tog slut därför att brons fungerade så mycket bättre att göra svärd och yxor av. Några invandrare tog med sig tekniken. Andra invandrare utvecklade handeln. Under bronsåldern exporterades bland annat bärnsten för att finansiera importen av brons. De familjer som kontrollerade handeln blev samhällets nya elit och blev omåttligt rika. Klyftorna växte. Många förblev fattiga och några blev till och med slavar.

När väl hemligheten om hur järn tillverkas nådde Skandinavien behövde ingen längre vara beroende av de stormän på andra sidan havet som kontrollerade tenn- och koppartillgångarna i Europa. Järnmalmen fanns lokalt. Kolet togs från skogen. Gamla maktstrukturer föll åter sönder. Nya släkter blev rikare och mäktigare än andra. Förbättringar inom jordbruket som att ta tillvara djurens gödsel, bidrog till att befolkningen växte och husen blev större. Särskilt de rikastes hus växte.

Nya tider kom och gick.Släkten följde på släktens gång. Och oräkneliga är de gamla makthavare som föll när nya tog vid.

Vi står inför ett nytt teknikskifte nu. Hållbara energikällor måste ta över efter de fossila bränslena. Inte därför att de fossila bränslena håller på att ta slut. Det finns lika mycket fossilt kol i jordens inre som det finns syre i luften. Först när syret är slut är det fossila kolet slut. Det är en lång väg dit. En lång och oframkomlig väg. Långt innan syret tar slut har nämligen klimatet på den här planeten pajat fullständigt.

Inga förmögenheter kan byggas på lång sikt om planeten slutar fungera. Allt fler kommer till insikt om detta. Och ser också möjligheterna att bygga nya förmögenheter i en ny tid. Samtidigt hotar det här de gamla maktstrukturerna. De som är beroende av oljan och de fossila bränslena för sin maktbas. Fundera ett slag över vilka de är. Och varför de nu agerar som de gör i världspolitiken.

Bilden: Ett stearinljus som brinner. Äkta stearin är en förnybar energikälla.

2 kommentarer

Filed under historia, miljö, Samhälle och politik

Skyll inte växthuseffekten på svenskarnas Thailandsresor!


I veckan läste jag en debattartikel där en svensk eko-bonde kände att hennes kor var orättvist anklagade för växthuseffekten. Istället skyllde hon på svenskarnas många Thailandsresor. Suck. Hur mycket, ungefär, av utsläpp av växthusgaser orsakade av svenskars konsumtion tror du att att Thailandsresorna står för? Ganska exakt en procent skulle jag tro. De andra 99 procenten kan ju också tänkas ha betydelse. När ska vi sluta skylla på varandra och istället försöka hjälpas åt att göra något åt problemet?

Växthuseffekten är på riktigt och den är skrämmande. Hittills tycks det dessutom som om klimatet förändras snabbare än forskarna förutspått. Oväder, torka och stigande havsnivåer kommer mycket snart orsaka stora problem för oss alla. Även om det till del förklaras med tillfälliga vädervariationer är det starkt oroande att det sammanlagda istäcket i Arktis och Antarktis aldrig varit mindre än nu och dessutom minskat extra häftigt sista tiden. Något måste göras och det måste göras nu. Helst igår.

Det är också riktigt att inte bara titta på utsläpp från produktion i olika länder. Den som tittar på Sveriges utsläpp av växthusgaser på det sättet kommer att upptäcka att de minskat kraftigt. Men den som vänder på steken och tittar på konsumtionen istället upptäcker att svenskarnas utsläpp då är ganska oförändrade. Vi har flyttat mycket produktion utomlands och utsläppen sker därför i större utsträckning utanför landets gränser. Det löser ju inte problemen.

2010 nådde svenskarnas Thailandsresande sin topp med 443 000 resor för att redan till 2012 dyka rejält och landa på 323 000 resor. 2016 är inte slut och jag har inte hittat några färska siffror men runt 300 000 resor gånger 2,5 ton per styck blir 1,1 % av 68 miljoner ton koldioxidekvivalenter som svenskarnas konsumtion orsakade 2013 enligt Naturvårdsverket.

Utsläppen från livsmedel däremot tycks fortsätta att öka. 2013 stod konsumtion av mat för 33 procent av hushållens utsläpp. Ökningen av utsläppen från hushållens konsumtion av livsmedel förklaras helt av ökade utsläpp från importerad mat. Närproducerad mat är alltså bättre. Särskilt om vi väljer rätt livsmedel. Rotfrukter är till exempel ett bra val. (Dessutom är det gott!)

Forskare har visat att IT-sektorn står för 1,2 % av svenskarnas klimatpåverkan. Det är alltså något mer än Thailandsresorna. Vem propagerar för att vi ska surfa mindre på nätet för att rädda klimatet?

På nätet (!) hittade jag också en forskarapport från Nya Zeeland om hur mycket växthusgaser som orsakas av hund- och kattfoder.

Så där kan vi ju hålla på och skylla på varandra: Det är inte mjölkens fel. Det är Thailandsresorna! Spanienresorna är värre! Nej det är matimporten! Mobilsurfandet är värre. Nej det är hundarna! Åja, katterna, då? Ja, men bilen då? Och alla som bor onödigt stort? Kaffe latte? Innehåller ju både mjölk och importerat livsmedel. Dessutom i engångsmugg! 

Så kan alla kan skylla på någon annan. 

Vad som behövs är istället att vi hjälps åt. Styrmedel behövs. Som till exempel skatter som styr rätt. Som konsumenter kan vi ställa krav. En tydlig klimatmärkning skulle kanske behövas? Framförallt behövs teknikutveckling. Vi behöver hitta klimatsmartare sätt att göra saker. Som att resa. Som att äta. Som att bo.

Vad vi inte behöver är att skylla ifrån oss på nån annan.

Själv funderar jag en hel del över hur jag som reser mycket kan sätta press på flygindustrin att utveckla klimatneutrala motorer. Dessutom klimatkompenserar jag mina flygresor genom vi-skogen. 

Själv har jag ”bara” varit i Thailand två gånger. Andra gången var 2009 när vi åkte jorden runt och barnen var små. Bilden ovan är ifrån den resan och närmare bestämt från Ko Chang. 

2 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Hur det än är


Hur det än är. Det lät bli sommar igen. Sol som skiner igen. Blå himmel igen. Raps som blommar igen.

Får en ändå hoppas. Inte ens mörkermännen kan måla hela himlen svart. Tror jag. Även om det känns så ibland.

”Man måste ta folks oro på allvar”, heter det. Bra. Ta då gärna oss på allvar också. Vi som går med en stor ångestklump i magen över utvecklingen, men som ändå inte vill slå neråt. Inte uppåt heller. Eller åt sidan. Eller utåt. Eller inåt. Vi som inte vill slåss alls. Vi som bara vill leva och låta leva. Och tro på att vi kan få ordning på allt det här om vi hjälps åt. Och tro på att det blir en sommar igen.

Lämna en kommentar

Filed under årstider, miljö, Samhälle och politik, sommar, världen

Grundvattenresa till Köpenhamn

I morse gick jag direkt från Pågatåget till den buss som tar Kristianstadsslättens Grundvattenråd på studiebesök till Köpenhamn.

Bussen rullar genom ett höstfärgat och regnigt Skåne. Vattendroppar på fönsterrutorna. I höjd med Eslöv börjat det klarna upp lite och soluppgången ses som rosa strimmor vid horisonten. I Lund tar vi upp några personer som bor här. I höjd med Malmö lyser solen. Vid Hyllie stannar bussen och vi fikar. Vid Sveriges snyggaste vattentorn.

När vi passerar Kastrup lyssnar jag på R.E.M. och ”leaving New York” på min nygjorda lista med New York-låtar. Och jag tänker att snart är jag här igen. Och lika snart är jag tillbaka.

Väl på plats hos DMI, en bit utanför Köpenhamn får vi lära oss om hur de jobbar med grundvattenfrågor i Danmark. Mycket är annorlunda. I Sverige ägs grundvattnet av markägaren. I Danmark ägs det av det allmänna. Den som i grannlandet tar ut grundvatten från sin egen tomt måste betala till kommunen. I Sverige är det gratis och här beslutar Mark- och Miljödomstolen hur mycket vatten som får tas ut. I Danmark har kommunerna den rollen. Båda länderna jobbar numera med tidsbegränsade tillstånd. I Danmark har de ett öppet webbaserat system där var och en kan se hur olika grundvattenuttag påverkar omgivningen. I Sverige jobbar vi med datormodeller som ett fåtal personer har tillgång till och kompetens för att använda. I Danmark handlar grundvattenfrågorna inte bara om grundvattenytans läge och grundvattnets kvalitet utan minst lika mycket om vatten till vattendragen och möjlig överlevnad för laxfiskar.

En spännande dag!




2 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb, resor, vatten

2017 blir klimatförnekarnas (sista?) år

Under 2016 har varje månad hittills varit varit varmare en någon annan samma månad tidigare år. Alltså: Januari var varmare än någon tidigare januari. Och så vidare. Detta gäller för den globala medeltemperaturen. Lokalt har vädret självklart varit varmare på vissa håll och kallare på andra. Det är illa men inte riktigt så illa som det kan låta. Mycket talar nämligen för att nästa år blir kallare än det här. Då får klimatförnekarna vatten på sin kvarn. Men kom då ihåg att du läst att det redan i förväg varit vätat. Det finns nämligen en förklaring:

Den extrema temperaturökningen under 2016 är en kombination av växthuseffekten och väderfenomenet El Niño som nu dock snabbt avtar och fenomenets lillasyster La Niña kommer nu istället. Därför blir sannolikt 2017 kallare än 2016. Dock är det i så fall en tillfällig nedgång i temperaturen. Men var beredd på att klimatförnekarna nästa år i och med något lägre temperaturer än i år kommer framföra ”bevis” på att växthuseffekten avstannat. Det har den alltså inte. Snart nog kommer nya obehagliga värmerekord. Skulle 2017 trots läget i Niño-cykeln ändå bli varmare än 2016 vore det riktigt alarmerande. Som utvecklingen ser ut nu är det risk att vi ändå hamnar i ett läge längre fram där varje år blir ett nytt rekordår och där ständiga värmerekord blir det nya normala. Det får vi verkligen inte hoppas på! Men går utvecklingen dithän lär även klimatförnekarna tystna till sist.

I vilket fall är det hög tid för världen att agera redan nu!

Lämna en kommentar

Filed under miljö

Nu startar vi ett traineeprogram inom VA


På jobbet har jag anställt två stycken trainees. De började igår. Det känns jättebra!

Hanna och Elin är nyutexaminerade civilingenjörer från Lunds tekniska högskola och är nu anställda hos oss på mitt jobb på ett treårigt traineeprogram.

Slumpen gjorde att de bästa kandidaterna i det här fallet visade sig ha gått samma civilingenjörsutbildning: ekosystemteknik. De har dessutom valt samma avslutning med inriktning mot vatten och i de delarna läst i mycket samma som motsvarande Väg- och vattenbyggare.

Trainee innebär hos oss att de först är provanställda i sex månader och sedan tillsvidareanställd i tre år. Hanna och Elin kommer att prova på olika arbeten på den avdelning som jag leder, VA-avdelningen på Kristianstads kommun, och samtidigt driva projekt.

Upplägget är tänkt att fungera som en generationsväxling på VA-avdelningen, eftersom många av våra anställda går i pension inom de närmaste åren. Samtidigt som vi bättre kan ta oss an den arbetsanhopning som vi står inför de närmaste åren.

Jag är också full av förväntan inför vad två unga, ambitiösa personer som kommer in med en bra kunskapsbas och samtidigt ser vår verksamhet med nya ögon kan tillföra oss. Det här kommer att bli bra!

Lämna en kommentar

Filed under miljö, mitt jobb, vatten

Grälar med Supermiljöbloggen om att flyga


Igår publicerade Supermiljöbloggen ett blogginlägg med rubriken ”Tyvärr, det är fortfarande ohållbart att flyga.” Därefter har jag och de haft ett meningsutbyte på Twitter. Kanske är det att ta i att säga att vi grälar. Överens är vi i alla fall inte på alla punkter:

Deras förslag på lösning på det mycket riktigt problematiska i att flygindustrin idag och i en nära framtid inte kommer att vara hållbar är att jag och andra som är miljömedvetna flyger mindre eller helst inte alls. Att klimatkompensera räcker inte, menar de, eftersom det inte kommer vara möjligt som lösning i all oändlighet.

Jag gick igång på deras attityd och svarade först med att länka till tre av mina blogginlägg. Sedan fortsatte jag med att i något mer komprimerat twitterformat framföra följande:

Flygets klimatpåverkan behöver minskas. Liksom matens, bilarnas och boendets. Att äta, bo och resa mindre är nog bra. Det gör i alla fall ingen skada och känns det bra för dig så är det bra för dig. Men framförallt behövs teknikutveckling mot mer hållbarhet.

Att avstå flyg är mycket just en symbolfråga. Jag väljer hellre andra symboler. Symboler är viktiga för att väcka medvetande men löser inte mycket i sig själva. (Jämför med Earth Hour)

IT, telefoni och media står för samma storleksordning av växthuseffekten som flyget. Och de ökar också. I alla fall IT. Vem skulle få för sig att föreslå att vi avstår från den konsumtionen istället för att föreslå att vi avstår ifrån att flyga?

Jag tror att minskad konsumtion är en del av lösningen på klimatkrisen men varför peka ut exakt vilken konsumtion andra bör avstå? (Nämligen långväga resor.)

Här svarade @Supermiljoblogg: ”hänger inte med, varför ställa saker mot varandra och säga att man INTE ska göra något åt det? Vi behöver all action vi kan och varför just flyget är ett problem motiveras i artikeln.”

Jag svarade ”Att det står för 5 % och ökar? De andra 95 procenten då? Varav flera också ökar? Jag har heller aldrig förordat att inget ska göras.

Tvärt om förespråkar jag tåg före flyg när alternativet funkar. Därutöver förespråkar jag teknikutveckling för flyget. Och klimatkompensation till dess flyget är klimatneutralt.

Då svarar @Supermiljoblogg: ”Vi skriver om de andra sakerna också. För en enskild konsument kan flyget vara en stor del av ens koldioxidavtryck, så att flyga mindre gör stor skillnad!”

Själv tror jag att miljörörelsen mest har att förlora på att jobba på att ge människor dåligt samvete. Att jobba på att få människor att välja bättre alternativ som ger samma upplevelse: Jättebra!

Men jag är övertygad om att även om jag avstått från varenda flygresa jag gjort hade det inte blivit en enda flygning mindre i världen. Däremot skulle jag under hela min livstid inte fått möjlighet att se världen nästan alls.

Vill miljörörelsen påverka flygindustrin på riktigt: Gå samman internationellt. Lansera en flygfri dag! Men håll inte på och jobba för att ge enskilda dåligt samvete. Det gynnar bara klimatförnekarna. Tror jag. Varför inte göra Earth Hour till en hel dag? Earth Day där alla också avstår fossila resor? (Med både flyg och fossil-bil, inklusive lastbilstransporter?)

8 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Så klimatkompenserar jag flygresorna genom vi-skogen

Är det möjligt att som privatperson kompensera sina flygresor genom vi-skogen? De erbjuder inte den tjänsten men jag menar att det ändå är möjligt. Läs om hur jag gjorde! 

Jag älskar träd och jag älskar att resa. Överhuvudtaget är jag mycket förtjust naturen och hela den här planeten. Om du ska ha ett jobb (där du kanske liksom jag kan göra en viss nytta för miljön) och dessutom kanske ha dina barn (också som jag) i den svenska skolan är det i princip omöjligt att komma ut och se betydande delar av världen utan att flyga. Tid att åka runt i världen med enbart tåg och båt finns inte.  Och även om flyget bara står för 3,5 % av mänsklighetens klimatpåverkan så går det inte att bortse ifrån att det måste handla om en betydligt större andel av just min personliga påverkan. Därför har jag i flera år funderat på att klimatkompensera för mina och min familjs flygresor. Men förutom en inrikesresa i Australien där Virgin Australia erbjöd möjligheten direkt vid bokning på deras hemsida har det inte blivit av att klimatkompensera för flygresorna.
Orsaken är att det är svårt att veta hur seriöst olika aktörer på området jobbar. Vem kan jag tro på, liksom? Och det handlar inte bara om att det är lätt att påstå att de binder si eller så mycket koldioxid per hundralapp och att verkligheten kanske är en annan. Det handlar också om att om vi i den rika delen av världen ska klampa in med åtgärder för att döva våra samveten och samtidigt något rädda planeten från en alltför häftig klimatpåverkan så får det rimligen inte ske på bekostnad av fattiga människors livssituation. Så vem kan jag lita på i allt detta?

Häromdagen kom jag att tänka på vi-skogen. Den började som ett reportage i tidningen vi på 80-talet om skogsskövling och jorderosion runt Victoriasjön i Afrika. Och ledde till ett upprop att istället för att bara lägga pengar på blommor som snart vissnar också lägga pengar på att plantera träd i Afrika när någon dött. Och många hängde på. Vi-skogen växte och fyllde häromåret 30 år. Och vi-skogen handlar om träd som planteras på ett socialt hållbart sätt. Ofta i jordbrukslandskap där de bidrar till att binda jord, näringsämnen och fukt. Och skuggar.

Min tanke som dök upp i veckan var om ifall vi-skogen numera erbjuder möjligheten att klimatkompensera flygresor genom dem. Svaret visade sig vara både ja och nej. Och ja igen. Företag som vill klimatkompensera kan höra av sig per mejl för att få hjälp med ett upplägg. Samma möjlighet finns inte för privatpersoner. Däremot kan du skänka pengar även som privatperson men får då själv räkna ut hur många träd som behövs för att kompensera för dina flygresor. Någon hjälp med hur du ska räkna erbjuds inte heller så du får googla och gissa. Och det är just vad jag har gjort.

Den ledning du ändå får är att ett träd kostar 20 kr. Men antal träd får du räkna ut själv. Så här gjorde jag: Jag hittade uppgifter på att ett träd tar upp ca 500 kg koldioxid netto under sina 40 första år. Det är så klart olika från träslag till träslag och olika växtplatser. Men jag tror att det kan vara en siffra så god som någon att utgå ifrån. Sen tog jag hänsyn till att några träd gallras och andra huggs ner av andra skäl i förtid. Jag drog då ner till hälften. Sen tog jag också hänsyn till att flyget bidrar till växthuseffekten också genom kväveoxider och kondensstrimmor. Även om den påverkan inte är riktigt lika stor som den från koldioxiden så drog jag ner med hälften igen. Siffran blev då 125 kg koldioxid per träd.
För att få fram en siffra på hur mycket koldioxid våra inbokade flygresor kommer att generera använde jag flygresor.se. (Den fjärde fliken. Du kan få bläddra en hel del för att hitta just din flygresa men med lite tålamod går det.) Då vi har en resa till Medelhavet, en till Afrika och en till Amerika inbokade blev det ganska många kilo. 21 880 kg koldioxid närmare bestämt för alla fyra. Det motsvarar då, enligt mina beräkningar, 175 träd och därmed 3 500 kr. Den summan har jag nu köpt träd i Afrika för. Hos vi-skogen. Och på så sätt lyckades jag klimatkompensera genom dem trots att de inte uttryckligen erbjuder den tjänsten. Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något. Jag gjorde så här.

Träden på bilden däremot växer som vanligt på Vesan här i Blekinge.

3 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, natur, resor

Minisemester med vandring från Haväng till Kivik

img_8858Redan trött på ekorrhjulet? Den skånska och blekingska sommaren är inte slut än. Varför inte göra som vi gjorde i helgen? Unna dig en minisemester på Österlen och vandra längs havet. Vi gick från Haväng till Kivik och tillbaka och bodde sedan en natt på STF-vandrarhemmet där vi passade på att uppleva Havängsdösen vid både solnedgång och soluppgång.

Tioåringen och jag vandrar barfota sida vid sida i vattenbrynet tillbaka mot vandrarhemmet vid Haväng där vi ska sova natten mellan lördag och söndag. Jag håller mina nya vandrarskor i ena handen och mobilfotograferar med den andra. Inte på grund av skoskav eller nåt sånt utan för att det är mysigt. Solen värmer men står ganska lågt på himlen nu och havet guppar stilla. Bafotavandring på Österlen. Det är fortfarande så pass mycket sommar att det är mer uppfriskande än kallt att gå med fötterna i vattnet.

Anders och tolvåringen går lite snabbare framför oss. Det är Anton, tolvåringen, som har ryggsäcken med badgrejor och kvällsfika på ryggen. Han bär den nästan hela vägen från Kivik till Haväng. Han börjar bli stor! Men vi bytte aldrig om till badkläderna eftersom vi tyckte att vattnet ändå var ganska så kallt, trots att vi såg flera som badade. Men kvällsfikan som är inhandlad i Kivik skulle senare komma att komma väl till pass som picknick vid solnedgången i kanten av skjutfältet vid Haväng vid åttatiden på kvällen.

Men just nu vandrar vi alltså tillbaka mot Haväng efter att först ha gått längs med, men ovanför, strandlinjen ner mot Vitemölla där vi ätit sen lunch på strandhotellet. Det tog oss en timme och tio minuter att gå sakta från vandrarhemmet vid Haväng till Vitemölla strandhotell och vi anlände fem över halv tre, 25 minuter innan de skulle duka av lunchbuffén. Men vi hann äta och det smakade mycket gott. Dyrt var det, tusen kronor för oss fyra, men så är det ett fint hotell också. Men med en brokig historia. I den klassiska byggnaden från 1913 startade verksamheten först som svartklubben ”Röda lyktan” och senare har där varit bland annat hem för finska krigsbarn, flyktingförläggning för polska kvinnor på 40-talet samt hem för trötta husmödrar. Men numera är den alltså en finare restaurant och hotell. Tre porschar stod parkerade utanför byggnaden när vi var där. Kanske var bilägarna gäster vid den vigsel som förrättades nere vid stranden när vi lämnade hotellet för att fortsätta vår vandring.


Väl framme vid Kivik köpte jag var sin glass till pojkarna medan Anders handlade matsäck till kvällen. Och tillbaka går vi alltså precis i strandlinjen. Hela vandringen fram och tillbaka blev elva kilometer.

Nästa morgon har jag ställt in mobilens larm i tid för att vi ska hinna gå ner till havet och se soluppgången vid Havängsdösen. Det är en 5 500 år gammal grav som består av fyra stenblock. Tre till väggar och en till tak. Gravens öppning är ut mot havet i riktning mot solens uppgång vid höst- och vårdagjämning. Runt om graven står 16 andra stenar i en rektangel. Det har börjat mulna på, men vid horisonten är en strimma där vi ser solen gå upp och molnen på himlen över megalitgraven bildar vackra mönster. Tillbaka på vandrarhemmet sover vi en eller två timmar till, innan det är dags att gå upp och äta frukosten som dukats upp i frukostmatsalen klockan halv åtta. Då har det börjat åska och regna intensivt. Då är det mysigt att sitta inomhus och äta av en god frukost. Att bo på vandrarhemmet är lika dyrt som att bo på hotell på andra håll, men stället har onekligen ett unikt läge och Skepparpsgården som har varit vandrarhem sedan 1952 och invigdes av Dag Hammarskiöld, är onekligen en charmig skånsk korsvirkesgård. Och att köpa till fukost är väl värt sitt pris.














4 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, natur, resa med barn, resor, Skåne, vackra platser, Vandra