Category Archives: miljö

Om Vagabond och miljövänner som kräver att vi ska avstå flyg


Sommaren är här nu! Äntligen sol och värme. Sommar och sol här hemma gör det märkliga med mig att jag längtar ännu mer ut i världen än annars. Jag sitter på altanen och läser senaste numret av resemagasinet Vagabond. Och funderar på det här med flyg och miljö. Jag är ju utbildad miljöingenjör.

Det är ett bra nummer av tidningen. Det innehåller många mindre kända resmål. Sådana gillar jag att läsa om. Som Greklands ”okända öar”. De är enligt Vagabond: Samothrake, Kastellorizo, Ikaria, Symi, Tilos, Paxi, Gavdos, Ithaka, Chios och Alonissos. Jag har inte besökt någon av dem.Bara hört talas om några. Jag hade först tänkt mig till Grekland i sommar men det kommer inte att bli så. Sommaren är i stort sett färdigbokad och klar. Det fick bli andra resmål på grund av sent ute med bokningen. Nästa sommar kanske? Ett tag övervägde jag att ta en charterresa till Lesbos. Men det är ju dit båtflyktingarna från krigets Syrien kommer. Att välja att åka dit på semester kändes inte bra. Att välja bort det och blunda kändes inte heller bra, men nu blev det ändå så…

Det är samma sak med att flyga. Att välja att flyga känns inte bra. Att välja bort det känns inte heller bra.

Jag läser Per J Anderssons kolumn i slutet av tidningen. Han skriver att 1987 hade ingen berättat för oss att flyget var dåligt för miljön. För mig hade de. Jag kände till utsläppen av kväveoxider och påverkan på övergödning. Och om oljan som ändlig resurs. Hur oerhört mycket mer energi som går åt för att flyga jämfört med att åka tåg. Växthuseffekten fick jag lära mig om först i början av nästa år, 1988. Men ändå.

Att välja att flyga känns inte bra. Jag kan inte skylla på att jag inte visste. Jag har vetat sedan 80-talet. Då var jag precis som Per tågluffare och jag bestämde mig för att jag skulle fortsätta åka tåg till Europa på semestern. Men det blev inte så. Det var så mycket jag inte visste om hur allt skulle bli. Jag gjorde en till tågluff våren 1988, på egen hand. Och med den man som jag fortfarande lever tillsammans med och älskar tågluffare jag också 1990.

Inrikes brukar vi åka tåg eller miljöbil och häromåret gjorde vi en minitågluff i Europa med barnen. Och förra året åkte vi bil runt stora delar av vår världsdel. Men. Det blir mest flygresor när vi ska utomlands. Allt sedan 80-talet. Och för min del handlar det inte bara om priset. Det har blivit svårare och svårare att åka tåg i Europa. Tidtabellerna anpassas mer och mer för pendlarna och affärsresenärerna och mindre och mindre för semesterfirarna. Allt fler nattåg försvinner. Det nattåg som vi häromåret tog från Köpenhamn till Prag finns till exempel inte längre.

Jag instämmer med Per om att en flygskatt kan göra viss nytta i att styra över resor från flyg till tåg. Och att fler miljöåtgärder behövs.

Jag tänker på åtgärder som att järnvägarna behöver underhållas bättre och att tågbolagen borde tvingas samarbeta om tidtabeller, nattåg och en gemensam bokningssajt för tågtrafik i Europa. Jag tänker också på åtgärder som forskning för att ta fram alternativa, klimatsmarta, flygbränslen. Då kan flyget kanske bli klimatsmart på sikt.

Många miljövänner kräver av alla andra att vi ska avstå ifrån att flyga. Jag tror att många av dem som ”avstår” ifrån att flyga är personer som inte hade flugit även om flygresor vore ekologiskt hållbara. Kanske är de flygrädda, kanske ogillar de det främmande och trivs bäst hemma, kanske har de valt en livsstil som gör att de inte kan åka bort (en gård med djur till exempel), kanske har de bara inte råd. Eller så har de ett yrke och ett liv i övrigt som gör att de har tid och råd att genomföra tågresor till de resmål de vill se. Då är det lätt att kräva av andra…

Men för mig känns det inte bra att välja bort att flyga. Jag har ett liv och det pågår just nu. I denna tid. Och jag älskar att se och uppleva den här världen! Jag är dessutom övertygad om att naturturism bidrar till att bevara biologisk mångfald runt om i världen. Och. Ingen människa kan ensam ändra på förutsättningarna. Arbetsliv och transportsystem ser ut som de gör. Om jag valt bort att flyga helt och hållet från det att jag första gången fick lära mig om växthuseffekten 1988 är det mycket som jag inte skulle ha fått se och uppleva: Sydostasien, USA och Mexico, Söderhavet, Australien, Brasilien, Afrika och otaliga platser i Europa. Men inte hade det påverkat flyget det minsta att just jag avstått. Jag har valt att flyga och jag ångrar det inte.

Däremot önskar jag att det funnes något bra sätt för oss som reser mycket att sätta press på flygindustrin så att de på riktigt börjar jobba för en hållbar framtid. De också.

Flyget på bilden är ett fraktflyg på väg från Kina till Holland, siktat över Sternö i Karlshamn. 

2 kommentarer

Filed under miljö, resor, Samhälle och politik

Fågelliv i konstgjord våtmark i Vattenriket


Igår höll vi årsmöte med Helgeåkommittén i Kristianstads naturum. Jag satt ordförande. Efter årsmötesföhandlingar med information om miljötillståndet i Helge å, om Bonus MIRACLE, ett EU-projekt som syftar till kostnadseffektiva miljöåtgärder och där Helge å är ett av de avrinningsområden som studeras. Och om konstgjorda våtmarker i Kristianstads vattenrike.

Efteråt åkte vi ut och tittade på en av de anlagda våtmarkerna som är till dubbel nytta för miljön. Dels fungerar de som kväve- och fosforfällor och bidrar på så sätt till att minska övergödningen av havet. Dels bidrar de till naturvården genom att fungera som habitat för fåglar och andra djur. Vi såg bland annat gråhakedopping, rödbena, tofsvipor, gräsänder, svalor och ett par rovfåglar.




Lämna en kommentar

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb, natur, Skåne

Vad är en kris i VA-försörjningen? 

Igår var jag uppe i Stockholm och pratade på en rörnätskurs för arbetsledare i branschorganisationen Svenskt Vattens regi.  Mitt ämne var kriser och krishantering inom VA i Kristianstads kommun. I vår kommun definieras en kris som en extraordinär händelse som avviker från det normala och innebär en överhängande risk för allvarliga störningar i viktiga samhällsfunktioner. En sådan viktig samhällsfunktion är så klart VA-försörjningen. Krisen kan ge en direkt påverkan på liv, egendom eller miljö.

I vissa kommuner vill man inte använda ordet kris så länge krisledningsnämnden inte är inkallad. Det är en politisk nämnd som enligt lag ska finnas i alla kommuner. Så var det till exempel i Östersund 2010 när de drabbades av parasiter i dricksvattnet. De använde aldrig ordet kris. Eftersom de inte kallade in krisledningsnämnden. Det är väldigt ovanligt att dessa nämnder inkallas. Det ska mycket till. Typ den stora skogsbranden i Västmanland 2014.

Hos oss pratar vi inte bara om kris i sådana extrema lägen som nästan aldrig inträffar. Istället pratar vi om en skala från vardagskriser till krig. Där sannolikheten är hög i ena änden av skalan men konsekvenserna små. I andra änden av skalan är sannolikheten låg men konsekvenserna stora.


Bilden har jag lånat från Kristianstads kommuns krisledningsplan

Jag pratade också om Everödshändelsen sommaren 2015. I den händelsen kallades varken samordningsstab eller krisledningsnämnd in men vi jobbade inte heller helt och hållet enligt ordinarie organisation. Bland annat hade vi stöd av kommunikationschefen och andra kommunikatörer från hela den kommunala organisationen. Vi befann oss alltså någonstans mellan det första och det andra steget i diagrammet ovan. Ungefär mitt i det rosa strecket.

Det var en väldigt trevlig kurs som jag besökte i går. Trevliga och engagerade kursdeltagare och  kursledare. Det var kul att träffa dem och samtala om de här frågorna. 

2 kommentarer

Filed under mitt jobb, miljö, vatten, ledarskap

Kan vi prata om något annat nu? Kanske drömma oss bort istället? 

I går fylldes mina sociala media helt naturligt av händelserna i Washington DC. När jag såg rörliga bilder på Facebook där den nya presidenten svor eden fick jag gåshud av skräck. När jag imorse såg bilder på Instagram ifrån när den förra lämnade fick jag tårar i ögonen. Vi sitter alla i skiten nu. Även om vi inte vet i vilken utsträckning elände kommer att följa. Eller i vilken utsträckning det kommer att påverka just oss. Men trots att vi inte vet exakt vad som kommer att hända är det ändå så klart en frustrerande situation. Och den frustrationen fortsätter idag att speglas i mina flöden i olika sociala medier.

Men jag tänker på ordspråket som säger att det gäller att ha sinnesro att acceptera det du inte kan förändra, mod att förändra det du kan och förstånd att inse skillnaden.

USA har valt sin president. Detta är inget som någon av oss nu kan förändra. De omedelbara konsekvenserna av valet kan vi inte heller göra mycket åt. Vi kan bara titta på. Och det ska vi så klart göra. Det som i förlängningen kan påverka oss själva är viktigt att följa och förhålla sig till. Men låt oss ha sinnesro att acceptera just detta att vi ingenting kan göra åt det som just nu sker därborta. 

Däremot kan vi var och en förändra i det lilla där vi är. För att skapa en bättre värld. Vi kan vara snälla mot varandra och andra. Och snälla mot den här planeten. Och om vi är tillräckligt många som gör just så, runt om i hela världen, blir den här världen ändå en bättre plats till sist. Inte ens en amerikansk president kan måla hela himlen svart. I varje fall inte så länge vi inte tillåter honom att göra det.

Det finns en vacker värld där ute som är värd att bevara i sina bästa delar och förbättra i sina sämsta. Låt oss inte glömma bort det. Och om vi behöver kraft för att gå vidare just nu: Då är det inte fel om vi för en stund slutar prata om USA och istället drömmer oss bort till en tropisk strand någon annan stans i världen där sanden är vit, himlen är blå och havet är turkost där emellan.

Kanske att en stunds surfande på vågor av vackra bilder ger oss sinnesro att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden? 

Vill du virtuellt besöka stranden på bilden ovan ska du bildgoogla eller söka på Instagram på orten ”Kendwa”. Behöver du även fly bort rent fysiskt för att hitta kraften att åter tro på den här världen föreslår jag att du bokar en resa till Zanzibar där stranden finns. För även om där finns en ekonomisk fattigdom som behöver minskas, och som du som turist bidrar till att minska, så finns där en rikedom av bildskönhet som läker de djupaste sår av misströstan.

1 kommentar

Filed under instagram, miljö, resor, Samhälle och politik, sociala media, världen

När nya tider kommer faller gamla maktstrukturer sönder

Stenåldern tog inte slut därför att stenarna tog slut. Gamla makthavare har alltid fallit när ny teknik gjort entré. Och nu står vi inför ett nytt teknikskifte.

Stenåldern tog inte slut därför att stenarna tog slut. Stenåldern tog slut därför att brons fungerade så mycket bättre att göra svärd och yxor av. Några invandrare tog med sig tekniken. Andra invandrare utvecklade handeln. Under bronsåldern exporterades bland annat bärnsten för att finansiera importen av brons. De familjer som kontrollerade handeln blev samhällets nya elit och blev omåttligt rika. Klyftorna växte. Många förblev fattiga och några blev till och med slavar.

När väl hemligheten om hur järn tillverkas nådde Skandinavien behövde ingen längre vara beroende av de stormän på andra sidan havet som kontrollerade tenn- och koppartillgångarna i Europa. Järnmalmen fanns lokalt. Kolet togs från skogen. Gamla maktstrukturer föll åter sönder. Nya släkter blev rikare och mäktigare än andra. Förbättringar inom jordbruket som att ta tillvara djurens gödsel, bidrog till att befolkningen växte och husen blev större. Särskilt de rikastes hus växte.

Nya tider kom och gick.Släkten följde på släktens gång. Och oräkneliga är de gamla makthavare som föll när nya tog vid.

Vi står inför ett nytt teknikskifte nu. Hållbara energikällor måste ta över efter de fossila bränslena. Inte därför att de fossila bränslena håller på att ta slut. Det finns lika mycket fossilt kol i jordens inre som det finns syre i luften. Först när syret är slut är det fossila kolet slut. Det är en lång väg dit. En lång och oframkomlig väg. Långt innan syret tar slut har nämligen klimatet på den här planeten pajat fullständigt.

Inga förmögenheter kan byggas på lång sikt om planeten slutar fungera. Allt fler kommer till insikt om detta. Och ser också möjligheterna att bygga nya förmögenheter i en ny tid. Samtidigt hotar det här de gamla maktstrukturerna. De som är beroende av oljan och de fossila bränslena för sin maktbas. Fundera ett slag över vilka de är. Och varför de nu agerar som de gör i världspolitiken.

Bilden: Ett stearinljus som brinner. Äkta stearin är en förnybar energikälla.

2 kommentarer

Filed under historia, miljö, Samhälle och politik

Skyll inte växthuseffekten på svenskarnas Thailandsresor!


I veckan läste jag en debattartikel där en svensk eko-bonde kände att hennes kor var orättvist anklagade för växthuseffekten. Istället skyllde hon på svenskarnas många Thailandsresor. Suck. Hur mycket, ungefär, av utsläpp av växthusgaser orsakade av svenskars konsumtion tror du att att Thailandsresorna står för? Ganska exakt en procent skulle jag tro. De andra 99 procenten kan ju också tänkas ha betydelse. När ska vi sluta skylla på varandra och istället försöka hjälpas åt att göra något åt problemet?

Växthuseffekten är på riktigt och den är skrämmande. Hittills tycks det dessutom som om klimatet förändras snabbare än forskarna förutspått. Oväder, torka och stigande havsnivåer kommer mycket snart orsaka stora problem för oss alla. Även om det till del förklaras med tillfälliga vädervariationer är det starkt oroande att det sammanlagda istäcket i Arktis och Antarktis aldrig varit mindre än nu och dessutom minskat extra häftigt sista tiden. Något måste göras och det måste göras nu. Helst igår.

Det är också riktigt att inte bara titta på utsläpp från produktion i olika länder. Den som tittar på Sveriges utsläpp av växthusgaser på det sättet kommer att upptäcka att de minskat kraftigt. Men den som vänder på steken och tittar på konsumtionen istället upptäcker att svenskarnas utsläpp då är ganska oförändrade. Vi har flyttat mycket produktion utomlands och utsläppen sker därför i större utsträckning utanför landets gränser. Det löser ju inte problemen.

2010 nådde svenskarnas Thailandsresande sin topp med 443 000 resor för att redan till 2012 dyka rejält och landa på 323 000 resor. 2016 är inte slut och jag har inte hittat några färska siffror men runt 300 000 resor gånger 2,5 ton per styck blir 1,1 % av 68 miljoner ton koldioxidekvivalenter som svenskarnas konsumtion orsakade 2013 enligt Naturvårdsverket.

Utsläppen från livsmedel däremot tycks fortsätta att öka. 2013 stod konsumtion av mat för 33 procent av hushållens utsläpp. Ökningen av utsläppen från hushållens konsumtion av livsmedel förklaras helt av ökade utsläpp från importerad mat. Närproducerad mat är alltså bättre. Särskilt om vi väljer rätt livsmedel. Rotfrukter är till exempel ett bra val. (Dessutom är det gott!)

Forskare har visat att IT-sektorn står för 1,2 % av svenskarnas klimatpåverkan. Det är alltså något mer än Thailandsresorna. Vem propagerar för att vi ska surfa mindre på nätet för att rädda klimatet?

På nätet (!) hittade jag också en forskarapport från Nya Zeeland om hur mycket växthusgaser som orsakas av hund- och kattfoder.

Så där kan vi ju hålla på och skylla på varandra: Det är inte mjölkens fel. Det är Thailandsresorna! Spanienresorna är värre! Nej det är matimporten! Mobilsurfandet är värre. Nej det är hundarna! Åja, katterna, då? Ja, men bilen då? Och alla som bor onödigt stort? Kaffe latte? Innehåller ju både mjölk och importerat livsmedel. Dessutom i engångsmugg! 

Så kan alla kan skylla på någon annan. 

Vad som behövs är istället att vi hjälps åt. Styrmedel behövs. Som till exempel skatter som styr rätt. Som konsumenter kan vi ställa krav. En tydlig klimatmärkning skulle kanske behövas? Framförallt behövs teknikutveckling. Vi behöver hitta klimatsmartare sätt att göra saker. Som att resa. Som att äta. Som att bo.

Vad vi inte behöver är att skylla ifrån oss på nån annan.

Själv funderar jag en hel del över hur jag som reser mycket kan sätta press på flygindustrin att utveckla klimatneutrala motorer. Dessutom klimatkompenserar jag mina flygresor genom vi-skogen. 

Själv har jag ”bara” varit i Thailand två gånger. Andra gången var 2009 när vi åkte jorden runt och barnen var små. Bilden ovan är ifrån den resan och närmare bestämt från Ko Chang. 

2 kommentarer

Filed under miljö, resor

Hur det än är


Hur det än är. Det lät bli sommar igen. Sol som skiner igen. Blå himmel igen. Raps som blommar igen.

Får en ändå hoppas. Inte ens mörkermännen kan måla hela himlen svart. Tror jag. Även om det känns så ibland.

”Man måste ta folks oro på allvar”, heter det. Bra. Ta då gärna oss på allvar också. Vi som går med en stor ångestklump i magen över utvecklingen, men som ändå inte vill slå neråt. Inte uppåt heller. Eller åt sidan. Eller utåt. Eller inåt. Vi som inte vill slåss alls. Vi som bara vill leva och låta leva. Och tro på att vi kan få ordning på allt det här om vi hjälps åt. Och tro på att det blir en sommar igen.

Lämna en kommentar

Filed under årstider, miljö, Samhälle och politik, sommar, världen

Grundvattenresa till Köpenhamn

I morse gick jag direkt från Pågatåget till den buss som tar Kristianstadsslättens Grundvattenråd på studiebesök till Köpenhamn.

Bussen rullar genom ett höstfärgat och regnigt Skåne. Vattendroppar på fönsterrutorna. I höjd med Eslöv börjat det klarna upp lite och soluppgången ses som rosa strimmor vid horisonten. I Lund tar vi upp några personer som bor här. I höjd med Malmö lyser solen. Vid Hyllie stannar bussen och vi fikar. Vid Sveriges snyggaste vattentorn.

När vi passerar Kastrup lyssnar jag på R.E.M. och ”leaving New York” på min nygjorda lista med New York-låtar. Och jag tänker att snart är jag här igen. Och lika snart är jag tillbaka.

Väl på plats hos DMI, en bit utanför Köpenhamn får vi lära oss om hur de jobbar med grundvattenfrågor i Danmark. Mycket är annorlunda. I Sverige ägs grundvattnet av markägaren. I Danmark ägs det av det allmänna. Den som i grannlandet tar ut grundvatten från sin egen tomt måste betala till kommunen. I Sverige är det gratis och här beslutar Mark- och Miljödomstolen hur mycket vatten som får tas ut. I Danmark har kommunerna den rollen. Båda länderna jobbar numera med tidsbegränsade tillstånd. I Danmark har de ett öppet webbaserat system där var och en kan se hur olika grundvattenuttag påverkar omgivningen. I Sverige jobbar vi med datormodeller som ett fåtal personer har tillgång till och kompetens för att använda. I Danmark handlar grundvattenfrågorna inte bara om grundvattenytans läge och grundvattnets kvalitet utan minst lika mycket om vatten till vattendragen och möjlig överlevnad för laxfiskar.

En spännande dag!




2 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb, resor, vatten

2017 blir klimatförnekarnas (sista?) år

Under 2016 har varje månad hittills varit varit varmare en någon annan samma månad tidigare år. Alltså: Januari var varmare än någon tidigare januari. Och så vidare. Detta gäller för den globala medeltemperaturen. Lokalt har vädret självklart varit varmare på vissa håll och kallare på andra. Det är illa men inte riktigt så illa som det kan låta. Mycket talar nämligen för att nästa år blir kallare än det här. Då får klimatförnekarna vatten på sin kvarn. Men kom då ihåg att du läst att det redan i förväg varit vätat. Det finns nämligen en förklaring:

Den extrema temperaturökningen under 2016 är en kombination av växthuseffekten och väderfenomenet El Niño som nu dock snabbt avtar och fenomenets lillasyster La Niña kommer nu istället. Därför blir sannolikt 2017 kallare än 2016. Dock är det i så fall en tillfällig nedgång i temperaturen. Men var beredd på att klimatförnekarna nästa år i och med något lägre temperaturer än i år kommer framföra ”bevis” på att växthuseffekten avstannat. Det har den alltså inte. Snart nog kommer nya obehagliga värmerekord. Skulle 2017 trots läget i Niño-cykeln ändå bli varmare än 2016 vore det riktigt alarmerande. Som utvecklingen ser ut nu är det risk att vi ändå hamnar i ett läge längre fram där varje år blir ett nytt rekordår och där ständiga värmerekord blir det nya normala. Det får vi verkligen inte hoppas på! Men går utvecklingen dithän lär även klimatförnekarna tystna till sist.

I vilket fall är det hög tid för världen att agera redan nu!

Lämna en kommentar

Filed under miljö

Nu startar vi ett traineeprogram inom VA


På jobbet har jag anställt två stycken trainees. De började igår. Det känns jättebra!

Hanna och Elin är nyutexaminerade civilingenjörer från Lunds tekniska högskola och är nu anställda hos oss på mitt jobb på ett treårigt traineeprogram.

Slumpen gjorde att de bästa kandidaterna i det här fallet visade sig ha gått samma civilingenjörsutbildning: ekosystemteknik. De har dessutom valt samma avslutning med inriktning mot vatten och i de delarna läst i mycket samma som motsvarande Väg- och vattenbyggare.

Trainee innebär hos oss att de först är provanställda i sex månader och sedan tillsvidareanställd i tre år. Hanna och Elin kommer att prova på olika arbeten på den avdelning som jag leder, VA-avdelningen på Kristianstads kommun, och samtidigt driva projekt.

Upplägget är tänkt att fungera som en generationsväxling på VA-avdelningen, eftersom många av våra anställda går i pension inom de närmaste åren. Samtidigt som vi bättre kan ta oss an den arbetsanhopning som vi står inför de närmaste åren.

Jag är också full av förväntan inför vad två unga, ambitiösa personer som kommer in med en bra kunskapsbas och samtidigt ser vår verksamhet med nya ögon kan tillföra oss. Det här kommer att bli bra!

Lämna en kommentar

Filed under miljö, mitt jobb, vatten

Grälar med Supermiljöbloggen om att flyga


Igår publicerade Supermiljöbloggen ett blogginlägg med rubriken ”Tyvärr, det är fortfarande ohållbart att flyga.” Därefter har jag och de haft ett meningsutbyte på Twitter. Kanske är det att ta i att säga att vi grälar. Överens är vi i alla fall inte på alla punkter:

Deras förslag på lösning på det mycket riktigt problematiska i att flygindustrin idag och i en nära framtid inte kommer att vara hållbar är att jag och andra som är miljömedvetna flyger mindre eller helst inte alls. Att klimatkompensera räcker inte, menar de, eftersom det inte kommer vara möjligt som lösning i all oändlighet.

Jag gick igång på deras attityd och svarade först med att länka till tre av mina blogginlägg. Sedan fortsatte jag med att i något mer komprimerat twitterformat framföra följande:

Flygets klimatpåverkan behöver minskas. Liksom matens, bilarnas och boendets. Att äta, bo och resa mindre är nog bra. Det gör i alla fall ingen skada och känns det bra för dig så är det bra för dig. Men framförallt behövs teknikutveckling mot mer hållbarhet.

Att avstå flyg är mycket just en symbolfråga. Jag väljer hellre andra symboler. Symboler är viktiga för att väcka medvetande men löser inte mycket i sig själva. (Jämför med Earth Hour)

IT, telefoni och media står för samma storleksordning av växthuseffekten som flyget. Och de ökar också. I alla fall IT. Vem skulle få för sig att föreslå att vi avstår från den konsumtionen istället för att föreslå att vi avstår ifrån att flyga?

Jag tror att minskad konsumtion är en del av lösningen på klimatkrisen men varför peka ut exakt vilken konsumtion andra bör avstå? (Nämligen långväga resor.)

Här svarade @Supermiljoblogg: ”hänger inte med, varför ställa saker mot varandra och säga att man INTE ska göra något åt det? Vi behöver all action vi kan och varför just flyget är ett problem motiveras i artikeln.”

Jag svarade ”Att det står för 5 % och ökar? De andra 95 procenten då? Varav flera också ökar? Jag har heller aldrig förordat att inget ska göras.

Tvärt om förespråkar jag tåg före flyg när alternativet funkar. Därutöver förespråkar jag teknikutveckling för flyget. Och klimatkompensation till dess flyget är klimatneutralt.

Då svarar @Supermiljoblogg: ”Vi skriver om de andra sakerna också. För en enskild konsument kan flyget vara en stor del av ens koldioxidavtryck, så att flyga mindre gör stor skillnad!”

Själv tror jag att miljörörelsen mest har att förlora på att jobba på att ge människor dåligt samvete. Att jobba på att få människor att välja bättre alternativ som ger samma upplevelse: Jättebra!

Men jag är övertygad om att även om jag avstått från varenda flygresa jag gjort hade det inte blivit en enda flygning mindre i världen. Däremot skulle jag under hela min livstid inte fått möjlighet att se världen nästan alls.

Vill miljörörelsen påverka flygindustrin på riktigt: Gå samman internationellt. Lansera en flygfri dag! Men håll inte på och jobba för att ge enskilda dåligt samvete. Det gynnar bara klimatförnekarna. Tror jag. Varför inte göra Earth Hour till en hel dag? Earth Day där alla också avstår fossila resor? (Med både flyg och fossil-bil, inklusive lastbilstransporter?)

8 kommentarer

Filed under miljö, resor

Så klimatkompenserar jag flygresorna genom vi-skogen

Är det möjligt att som privatperson kompensera sina flygresor genom vi-skogen? De erbjuder inte den tjänsten men jag menar att det ändå är möjligt. Läs om hur jag gjorde! 

Jag älskar träd och jag älskar att resa. Överhuvudtaget är jag mycket förtjust naturen och hela den här planeten. Om du ska ha ett jobb (där du kanske liksom jag kan göra en viss nytta för miljön) och dessutom kanske ha dina barn (också som jag) i den svenska skolan är det i princip omöjligt att komma ut och se betydande delar av världen utan att flyga. Tid att åka runt i världen med enbart tåg och båt finns inte.  Och även om flyget bara står för 3,5 % av mänsklighetens klimatpåverkan så går det inte att bortse ifrån att det måste handla om en betydligt större andel av just min personliga påverkan. Därför har jag i flera år funderat på att klimatkompensera för mina och min familjs flygresor. Men förutom en inrikesresa i Australien där Virgin Australia erbjöd möjligheten direkt vid bokning på deras hemsida har det inte blivit av att klimatkompensera för flygresorna.
Orsaken är att det är svårt att veta hur seriöst olika aktörer på området jobbar. Vem kan jag tro på, liksom? Och det handlar inte bara om att det är lätt att påstå att de binder si eller så mycket koldioxid per hundralapp och att verkligheten kanske är en annan. Det handlar också om att om vi i den rika delen av världen ska klampa in med åtgärder för att döva våra samveten och samtidigt något rädda planeten från en alltför häftig klimatpåverkan så får det rimligen inte ske på bekostnad av fattiga människors livssituation. Så vem kan jag lita på i allt detta?

Häromdagen kom jag att tänka på vi-skogen. Den började som ett reportage i tidningen vi på 80-talet om skogsskövling och jorderosion runt Victoriasjön i Afrika. Och ledde till ett upprop att istället för att bara lägga pengar på blommor som snart vissnar också lägga pengar på att plantera träd i Afrika när någon dött. Och många hängde på. Vi-skogen växte och fyllde häromåret 30 år. Och vi-skogen handlar om träd som planteras på ett socialt hållbart sätt. Ofta i jordbrukslandskap där de bidrar till att binda jord, näringsämnen och fukt. Och skuggar.

Min tanke som dök upp i veckan var om ifall vi-skogen numera erbjuder möjligheten att klimatkompensera flygresor genom dem. Svaret visade sig vara både ja och nej. Och ja igen. Företag som vill klimatkompensera kan höra av sig per mejl för att få hjälp med ett upplägg. Samma möjlighet finns inte för privatpersoner. Däremot kan du skänka pengar även som privatperson men får då själv räkna ut hur många träd som behövs för att kompensera för dina flygresor. Någon hjälp med hur du ska räkna erbjuds inte heller så du får googla och gissa. Och det är just vad jag har gjort.

Den ledning du ändå får är att ett träd kostar 20 kr. Men antal träd får du räkna ut själv. Så här gjorde jag: Jag hittade uppgifter på att ett träd tar upp ca 500 kg koldioxid netto under sina 40 första år. Det är så klart olika från träslag till träslag och olika växtplatser. Men jag tror att det kan vara en siffra så god som någon att utgå ifrån. Sen tog jag hänsyn till att några träd gallras och andra huggs ner av andra skäl i förtid. Jag drog då ner till hälften. Sen tog jag också hänsyn till att flyget bidrar till växthuseffekten också genom kväveoxider och kondensstrimmor. Även om den påverkan inte är riktigt lika stor som den från koldioxiden så drog jag ner med hälften igen. Siffran blev då 125 kg koldioxid per träd.
För att få fram en siffra på hur mycket koldioxid våra inbokade flygresor kommer att generera använde jag flygresor.se. (Den fjärde fliken. Du kan få bläddra en hel del för att hitta just din flygresa men med lite tålamod går det.) Då vi har en resa till Medelhavet, en till Afrika och en till Amerika inbokade blev det ganska många kilo. 21 880 kg koldioxid närmare bestämt för alla fyra. Det motsvarar då, enligt mina beräkningar, 175 träd och därmed 3 500 kr. Den summan har jag nu köpt träd i Afrika för. Hos vi-skogen. Och på så sätt lyckades jag klimatkompensera genom dem trots att de inte uttryckligen erbjuder den tjänsten. Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något. Jag gjorde så här.

Träden på bilden däremot växer som vanligt på Vesan här i Blekinge.

3 kommentarer

Filed under miljö, natur, resor

Minisemester med vandring från Haväng till Kivik

Redan trött på ekorrhjulet? Den skånska och blekingska sommaren är inte slut än. Varför inte göra som vi gjorde i helgen? Unna dig en minisemester på Österlen och vandra längs havet. Vi gick från Haväng till Kivik och tillbaka och bodde sedan en natt på STF-vandrarhemmet där vi passade på att uppleva Havängsdösen vid både solnedgång och soluppgång.

Tioåringen och jag vandrar barfota sida vid sida i vattenbrynet tillbaka mot vandrarhemmet vid Haväng där vi ska sova natten mellan lördag och söndag. Jag håller mina nya vandrarskor i ena handen och mobilfotograferar med den andra. Inte på grund av skoskav eller nåt sånt utan för att det är mysigt. Solen värmer men står ganska lågt på himlen nu och havet guppar stilla. Bafotavandring på Österlen. Det är fortfarande så pass mycket sommar att det är mer uppfriskande än kallt att gå med fötterna i vattnet.

Anders och tolvåringen går lite snabbare framför oss. Det är Anton, tolvåringen, som har ryggsäcken med badgrejor och kvällsfika på ryggen. Han bär den nästan hela vägen från Kivik till Haväng. Han börjar bli stor! Men vi bytte aldrig om till badkläderna eftersom vi tyckte att vattnet ändå var ganska så kallt, trots att vi såg flera som badade. Men kvällsfikan som är inhandlad i Kivik skulle senare komma att komma väl till pass som picknick vid solnedgången i kanten av skjutfältet vid Haväng vid åttatiden på kvällen.

Men just nu vandrar vi alltså tillbaka mot Haväng efter att först ha gått längs med, men ovanför, strandlinjen ner mot Vitemölla där vi ätit sen lunch på strandhotellet. Det tog oss en timme och tio minuter att gå sakta från vandrarhemmet vid Haväng till Vitemölla strandhotell och vi anlände fem över halv tre, 25 minuter innan de skulle duka av lunchbuffén. Men vi hann äta och det smakade mycket gott. Dyrt var det, tusen kronor för oss fyra, men så är det ett fint hotell också. Men med en brokig historia. I den klassiska byggnaden från 1913 startade verksamheten först som svartklubben ”Röda lyktan” och senare har där varit bland annat hem för finska krigsbarn, flyktingförläggning för polska kvinnor på 40-talet samt hem för trötta husmödrar. Men numera är den alltså en finare restaurant och hotell. Tre porschar stod parkerade utanför byggnaden när vi var där. Kanske var bilägarna gäster vid den vigsel som förrättades nere vid stranden när vi lämnade hotellet för att fortsätta vår vandring.


Väl framme vid Kivik köpte jag var sin glass till pojkarna medan Anders handlade matsäck till kvällen. Och tillbaka går vi alltså precis i strandlinjen. Hela vandringen fram och tillbaka blev elva kilometer.

Nästa morgon har jag ställt in mobilens larm i tid för att vi ska hinna gå ner till havet och se soluppgången vid Havängsdösen. Det är en 5 500 år gammal grav som består av fyra stenblock. Tre till väggar och en till tak. Gravens öppning är ut mot havet i riktning mot solens uppgång vid höst- och vårdagjämning. Runt om graven står 16 andra stenar i en rektangel. Det har börjat mulna på, men vid horisonten är en strimma där vi ser solen gå upp och molnen på himlen över megalitgraven bildar vackra mönster. Tillbaka på vandrarhemmet sover vi en eller två timmar till, innan det är dags att gå upp och äta frukosten som dukats upp i frukostmatsalen klockan halv åtta. Då har det börjat åska och regna intensivt. Då är det mysigt att sitta inomhus och äta av en god frukost. Att bo på vandrarhemmet är lika dyrt som att bo på hotell på andra håll, men stället har onekligen ett unikt läge och Skepparpsgården som har varit vandrarhem sedan 1952 och invigdes av Dag Hammarskiöld, är onekligen en charmig skånsk korsvirkesgård. Och att köpa till fukost är väl värt sitt pris.














4 kommentarer

Filed under miljö, natur, resa med barn, resor, Skåne, vackra platser, Vandra

Syrien, Putin och Obama: Hur svårt kan det vara?

Jag brukar inte blogga om världspolitiken men nu kan jag inte låta bli längre. För det som händer nu är bara så dumt och har hållit på så olidligt länge att jag bara måste yttra mig. Även om jag är väl medveten om att vare sig Putin eller Obama läser min blogg.

Det handlar om det här kriget som pågår i Syrien. I förra veckan såg vi bilder på en chockskadad pojke täckt av damm från en bombning av huset där han bodde. Den här veckan nåddes vi av nyheten att hans bror dött i sviterna efter samma attack. Hundratusentals människor har dött. Miljoner är på flykt. En liten rännil når Europa och här ojjar vi oss över vilka konsekvenser flyktingkrisen får för just oss. Inför identitetskontroller och ägnar oss åt signalpolitik: ”Kom inte hit!”

Men kriget då? Vem gör något åt källan till flyktingkrisen? Vem gör något åt kriget?

Vet nån ens längre vad det handlar om? Det började med den arabiska våren. Det finns de som hävdar att klimatförändringarna bidrog. Att det var torka och missväxt. Människor gjorde uppror. Ville ha demokrati. Regimen slog tillbaka.

Men sen då? Varför fortsätter kriget utan slut?

Därför att Iran och Ryssland fortsätter att pumpa in vapen och pengar till regimen och Saudiarabien och USA till rebellerna.

Vad är det de vill vinna med kriget i Syrien?

Det verkar som om de ser det som någon slags brädspel om makt och inflytande i regionen. De leker med miljontals människor av kött och blod. Barn. Som om de vore schackpjäser på ett bräde. Men det är de inte, kan jag berätta. Det kunde lika gärna ha varit du och jag och våra barn.

Kriget har inga vinnare. Bara förlorare. Men det förstår inte de som spelar detta maktspel mellan shia och sunni. Detta spel som för Rysslands och USA:s del ytterst handlar om makten över Mellanösterns oljeresurser.

Lyft blicken! Istället för att satsa pengar på vapen, krig och död: Satsa pengarna på en omställning till en hållbar energiproduktion. Se till att göra er oberoende av Mellanösterns olja. Vinn mindre grogrund till framtida konflikter, på grund av klimatkrisen, på köpet.

Men först av allt: Sätt er ner vid förhandlingsbordet och se till att få ett slut på det här dumma kriget. Jobba tillsammans mot IS och för ett Syrien där både den nu regerande shia-minoriteten och sunni-majoriteten kan leva tillsammans.

Hur svårt kan det vara?

2 kommentarer

Filed under miljö, Samhälle och politik, världen

Lång väg till Gent och lunchpaus i Münster 

En tuff dagsresa och ett trevligt lunchstopp har vi hunnit med i dag. Och nu är det dags att göra Gent på ett par timmar.

Regnet slår emot rutan. Trefilig motorväg genom Tyskland. Rhurområdet. Fabriker och kolkraftverk. Precis intill kolkraftverket står två pliktskyldiga vindkraftverk på en höjd. De förslår nog inte mycket i jämförelse. Men annars är det faktiskt ganska gott om vindkraftverk i Tyskland. Det är en otrolig mängd lastbilar på vägen. Två med bred last som ockuperar två filer via en följebil. Sedan ett vägarbete och köbildning. Strax efteråt kommer vi förbi bilarna med den breda lasten. Så småningom passerar vi floden Rhen. Fabriker där också. Vägen övergår i tvåfilig men regnet fortsätter att strila ner. Är det verkligen så här du ska tillbringa en semester?

För några timmar sedan åt vi lunch på en restaurang Toddenhoek i Münster. Gammaldags rustik inredning. Schnitzel med grön- och rosépepparsås (kanske innehöll den även vit- och svartpeppar). Till det stekt potatis. Genuint tyskt och mycket gott. Om du nån gång ska ta dig från Stade i Tyskland till Gent i Belgien med bil och behöver ett trevligt lunchstopp på vägen så kan den restaurangen rekommenderas. Staden Münster är annars en stor universitetsstad. Tysklands andra efter Hamburg. Säkert är det en av orsakerna till att den även är känd som cykelstad. Och det är inget hittepå. Cyklar syns i mängder överallt. Staden är också känd för att freden efter det trettioåriga kriget slöts här. Och för sin medeltida historia.

Men nu sitter vi alltså i bilen som äter tyska mil till både frukost, lunch och mellanmål. När vi passerar gränsen till Nederländerna byter vägen nummer och beläggning. Annars märks ingen större skillnad. Plötsligt smäller det till av ett stenskott men ingen skada syns på rutan. Och det fortsätter att regna. När vi passerar Eindhoven har det övergått i duggregn. Kanske ljusnar det lite vid horisonten?

Och när vi så småningom passerar gränsen till Belgien har det mycket riktigt slutat regna, pojkarna i baksätet avbryter chipsmumsandet för ett ögonblick och ropar ”nytt land!” i munnen på varandra. Och vägbeläggningen ändras igen. Den här gången blir den ruffigare. Innan Antwerpen faller det ett annat regn. Lastbilar, lastbilar, lastbilar. Igen. Pojkarna sitter och spelar på sina minipaddor. Jag sitter med min. Skriver på ett blogginlägg. Det här. Strax innan Antwerpen fastnar vi i nya köer. Men regnet har i alla fall slutat och solen bryter igenom för första gången idag. Den här gången beror köerna på en bilolycka. Det säger både vägskyltar och mobiltelefonen. Ambulanserna som tutar tyder på samma sak. Vi passerar den markerade olycksplatsen utan att vi ser några spår av olyckan. Men köerna lättar en liten stund innan det än en gång korkar igen. Köerna runt Antwerpen är helt sjuka.

Ungefär fyra mil från Gent tjuter bränslevarningen. Normalt tankar vi etanol i vår bil men i Belgien finns inte det att tanka. Så vi får nöja oss med bensin. Just nu känns det som att det duger väldigt bra med det. Om det bara vill dyka upp en mack snart! Spänningen stiger. På ett ställe är det skyltat mot ett matställe, kniv och gaffel, men inget om nån mack. Så vi svänger inte av. Men när vi passerar: Var där inte ett tankställe ändå? Just nu spelar det ingen roll. Det är ändå passat. Möjligen ökar det risken något att det är långt till nästa ställe. Ska vi nu få bensinstopp också? Men två mil innan Gent dyker äntligen den efterlängtade macken upp och vi slipper det stoppet.

Väl framme checkar vi in på hotellet innan det är dags att ge sig ut på stan för en kortare tid än tänkt. Resan tog nämligen ett par timmar längre tid än planerat. Men innan vi ger oss ut gör jag något för mig så ovanligt som att publicera en selfie på Instagram. Det är bara för den maffiga spegelramens skull.

6 kommentarer

Filed under miljö, resor

Klimatkvarter och cykeltur i Köpenhamn

I Østerbro finns Köpenhamns första klimatanpassade stadsdel. Här arbetar Köpenhamns kommun  för att göra kvarteret till stadens grönaste och samtidigt se till att det framöver klarar de regnmängder som Köpenhamn fått uppleva de senaste åren. 
Kommunen gör detta arbete tillsammans med Köpenhamns VA-bolag (som ingår i ett kommunaltekniskt multi-utiliy-bolag), en miljöfond och de boende i området. I klimatkvarteret är tanken att utveckla metoder som ska användas när resten av Köpenhamn ska klimatsäkras.

Idag var vi några stycken från Kristianstads kommun som var på studiebesök där. Vi provade också att cykla på cykelslangen, eller Röde Orm som vi skulle kunna få för oss att kalla den på svenska. Den ligger inte långt från centralstationen,  Hovedbanegården.

#92 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under miljö, mitt jobb, resor, vatten

Tänk om alla hade en ocean!



Sitter i en buss som ska till Växjö. Den glider ut ur Ronneby där jag noterar de söta trähusen på andra sidan ån samtidigt som Beach Boys Surfin USA drar igång i hörlurarna. 

”If everybody had an ocean”, sjunger de. Ja, tänk om alla hade en ocean. Tänk om alla kunde surfa. Tänk om jag hade kunnat surfa. Har ju aldrig ens provat. Egentligen undrar jag om inte min själ är en surfarsjäl. Jag tycker mycket om att åka skidor utför utan att vara någon stjärna. Jag tror att jag hade tyckt om att surfa på samma sätt. Faktiskt bättre, när jag tänker efter. Det är sällan många minusgrader där folk surfar. Jag gillar estetiken i folkabussarnas design också, även om jag inser att de inte lever upp till dagens miljökrav. Tänk att luffa runt till världen alla surfställen i jakten på den perfekta vågen! I solblekta t-shirts och avklippta jeans. Kalifornien, Hawaii, Australien, Frankrikes och Spaniens Atlantkust… Som omväxling hade jag kunnat söka mig till lugnare vatten ibland. För att snorkla och dyka. Jag tror att det hade passat mig.

Men jag är alltså på väg till Växjö. För första gången ska jag delta som särskild ledamot med kompetens inom vatten och avlopp i mark- och miljödomstolen. Det ska bli intressant. Nu ljuder Zifas On the road again i lurarna. Afrikanska rytmer. En gång när barnen var små sökte jag jobb i Växjö. Jag kom på intervju men fick aldrig jobbet. Lika glad för det är jag idag. Hade nog inte trivts så långt ifrån havet. 

För även om vi inte har några surfvågor i Blekinge så har vi havet. Land möter hav och hav möter land och de visar varandra sina vänligaste sidor. Och även om Östersjön inte är nån ocean så är det ett innanhav till Atlanten. En del av den stora oceanen. Vi är ju alla en del av den. Jag och du. För du är ingen droppe i havet. Du är havet i en droppe. Och därmed har du, jag och alla en ocean.

Tänk att alla har en ocean! 

Och tänk om alla kunde vara rädd om den! Så att vi alla kunde surfa, bada, segla, snorkla, vad vi vill, utan att behöva bekymra oss om miljögifter, övergödning eller korallblekning. Då kunde jag ha slutat rädda världen åt er, då kunde jag stämplat ut en gång för alla och bokat en surfkurs innan jag blivit rent för gammal.

Men nu sitter jag i en buss som rullar in i Växjö.

#88 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under Blekinge, livet, miljö, mitt jobb, personligt, resor, vatten

Det är inte flyget det är fel på – det är bränslet


Jag har sett undersökningar som visar att människor som reser och ser världen faktiskt på riktigt är mer angelägna än andra att bevara den. Och att rösta för minskade utsläpp. På så sätt borde det inte finnas ett motsatsförhållande mellan att resa och att bevara planeten. Men det gör det. Det största problemet är flygbränslet. Många miljövänner, både riktiga och förmenta, kastar därför gärna skit på oss som reser mycket.

Tåg är ett fantastiskt klimatsmart sätt att resa. Dels drar det väldigt lite energi tack vare den låga friktionen mellan rälsen och hjulen, dels kan tågen, även om de inte alltid gör det, drivas med klimatsmart el. Så då kan väl vi som vill resa välja att alltid ta tåget? Hur svårt kan det vara?

Tja. Har du försökt åka tåg till Australien eller Brasilien? Nej, just det. Det går ju inte. Och då finns det alltså de som menar att vi bör avstå ifrån att göra långresor. Jag tror på konsumentmakt, men jag tror inte på att rädda världen genom att avstå ifrån att leva.

Och flyget är en fantastisk uppfinning. Tänk att vi människor kan sväva där uppe ovan molnen! Och snabbt går det. Och smidigt är det. Även om tåg är bekvämare på kortare sträckor. Flyg slukar energi. Men det är egentligen inget problem om energikällan bara vore förnybar. Men det är den ju inte. Så här långt.

Jag önskar därför att något flygbolag ville gå före och testa oss konsumenter. Är vi beredda att betala för klimatsmarta flygresor? För självklart måste det vara möjligt att få fram koldioxidneutrala flygbränslen. Flygindustrin är en bransch som ökar. Men konkurrensen är tuff. Fler och fler konsumenter sätter värde på hållbarhet och är beredda att betala för det. Varför sitter då flyget så stenhårt kvar i fossilåldern?

#66 i #blogg100

2 kommentarer

Filed under miljö, resor

Långsiktig hållbarhet är det enda hållbara 


Hela mitt yrkesliv så här långt har jag jobbat med miljöfrågor på olika sätt. Jag har varit före min tid. Hållbarhet har framtiden för sig därför att utan hållbarhet blir det ingen framtid. Utan en levande planet blir det ingen ekonomisk tillväxt. Många har fortfarande inte insett det, men mänskligheten kommer att inse det förr eller senare. Måste inse det.

Det är en vacker morgon i maj, rapsfälten har precis börjat skifta i gult och bokskogarna har precis börjat slå ut. Under det utsprickande lövverket syns mattor av vitsippor. Och en och annan blyg viol sticker också upp bland fjolårslöven.  Jag har alltid älskat naturen och förstått dess värde. Det var därför inte så märkligt att jag kom att utbilda mig till miljöingenjör. För mig var det självklart att näringslivet skulle komma att behöva människor med miljökompetens. 

Men när jag väl hade min civilingenjörsexamen i handen visade det sig att det inte alls var så självklart. Det var tidigt 90-tal och plötsligt var det lågkonjuktur och det sista industrin tänkte på var att rädda miljön. De enda som överhuvudtaget anställde miljöfolk vid den tiden var de statliga myndigheterna. Och så kom det sig att jag började jobba som miljöbyråkrat snarare än miljöingenjör. Först på länsstyrelsen i Gävle. Sedan på motsvarande myndighet i Karlskrona. Där jobbade jag bland annat med de kommunala avloppsreningsverken och så småningom sökte jag mig över till de kommunala VA-verken. Kommunala vattentjänster, som det heter numera. 

Jag har kunnat hitta bra jobb, trots att jag valt att inte vilja bo i storstaden och trots att efterfrågan på miljöfolk varit lägre än utbudet. Ändå har det varit uppenbart att den typen av kunskap som jag fick med mig från högskolan inte är överdrivet efterfrågad. Många kurskamrater har, trots att de valde utbildningen för att kunna få jobba med miljöfrågor, hamnat i andra branscher. Där tjänar de nog i de flesta fall mer pengar än vad vi gör som kom att jobba med hållbarhetsfrågor av olika slag.

Fåglarna kvittrar i bokskogarna. Det är ingen tyst vår, tack och lov. Många av de värsta miljöproblemen som var aktuella när jag var ung är mindre av problem nu än då. Som utsläppen av klorerade organiska ämnen från massa- och pappersindustrin. Eller utsläppen av försurande svavel. Eller utsläpp av övergödande kväve från kommunala avloppsreningsverk och bilar. Samtidigt tillkommer ny kunskap och nya problem behöver lösas. Som läkemedelsrester och mikroplaster. 

Det största problemet av dem alla var dock känt redan då och dess effekter blir allt tydligare: utsläppen av växthusgaser och den därpå följande klimatkrisen.

Det vore fullt möjligt att jobba betydligt mer systematiskt och kraftfullt med miljöfrågorna och de andra hållbarhetsfrågorna. Mänskligheten kommer att inse att det behövs. Om inte annat så the hard way. Jag vet att jag bara har varit före min tid.

#64 i #blogg100

2 kommentarer

Filed under livet, miljö

Det är tanken som räknas


Vi åker bil genom Skåne. Månen och stjärnorna lyser upp himlen. Innan idag åkte vi åt andra hållet. Till Svedala. Solen lyste och vindsnurrorna snurrade. Nu är det Earth Hour. Men vi har billjusen på ändå. Annat vore orimligt. Men vi har etanol i tanken, och det är ju tanken som räknas.

#19 i #blogg100

Lämna en kommentar

Filed under livet, miljö