Kategoriarkiv: miljö

Tåg eller flyg till Spanien?


Jag gillar verkligen att åka tåg! Inför höstlovsresan senast till Spanien undersökte jag därför möjligheten att åka tåg hela vägen. Det visade sig inte vara så lätt dock.

För den som ska till Torrevieja, som vi skulle, är närmaste järnvägsstation i Alicante. Vid samma stad finns för övrigt också den närmaste flygplatsen. Från Alicante tar du dig lämpligast vidare med hyrbil. I Torrevieja är det nämligen nästan nödvändigt med tillgång till bil.

För många byten
Problemet med att ta tåg från Karlshamn till Alicante är egentligen inte främst att restiden är två dygn i vardera riktningen. Det stora problemet är det stora antalet byten på vägen. Beroende på val av avresetidpunkt och resväg slår det på något byte hit eller dit men ungefär tio tågbyten blir det fråga om på vägen ner mot Spanien. Med så många byten och olika tågoperatörer vågar du knappast boka platsbiljetter i förväg. Risken är att ett försenat tåg i början av kedjan gör alla de kommande biljetterna ogiltiga. Och att köpa tågluffarkort och resa på vinst och förlust utan bokade platsbiljetter känns kanske inte heller så bra? I alla fall tyckte jag att det verkade orimligt krångligt och riskfyllt för bara en veckas semester (plus en helg). Om resan tar tre dagar i vardera riktningen vilket kanske är mest realistiskt om du ska ha tillräckliga marginaler – så blir det sex dagars resa fram och tillbaka och tre dagar på plats i Spanien. Så jag gav upp tanken. I alla fall för den här gången.

När jag nu i efterhand tittar vilka tågförbindelser som skulle vara möjliga just nu så kommer följande alternativ upp:

Karlshamn 12:35 – Köpenhamn 15:08
Köpenhamn 15:35 – Hamburg 20:16
Hamburg 21:02 – Offenburg 05:49
Offenburg 07:05 – Strasbourg 07:35
Strasbourg 09:03 – Gare de Montpellier Saint-Roch 15:06
Gare de Montpellier Saint-Roch 16:52 – Port Bou 19:31
Port Bou 20:19 – Barcelona Sants 22:39
Barcelona Sants 10:00 – Alicante 14:55

Detta är ett något mer realistiskt alternativ än de jag fick upp i höstas. Ändå. Resan innehåller ett nattåg där du ska kliva av tåget 05:49. De kortaste marginalerna är någon halvtimme. Även om detta alternativ kommit upp i höstas tror jag inte att jag vågat mig på denna resa heller. Även sju byten är mycket.

Nya tåglinjer behövs
För att tåget ska bli ett realistiskt alternativ för en veckolång resa till Spanien så skulle det behövas att nya nattåg sattes in på till exempel sträckan Hamburg – Paris och att det sedan fanns snabbtåg som gick hela vägen från Paris – Barcelona. I ett sådant scenario skulle det räcka med fyra tågbyten på väg till Alicante. Fler internationella tåglinjer i Europa behövs, helt enkelt, om fler ska välja att ta tåget till Spanien.

Flyg och tåg
Nu visade det sig att flyg till Alicante blev väldigt dyrt. Det här gällde ju höstlovsveckan som alltid blir dyr med flyg. Men efter lite sökande på alternativ så hittade jag billigare flygbiljetter om vi flög in via Valencia och hem via Madrid. På så sätt fick vi till en liten rundresa i Spanien på höstlovet. Och fick ändå chansen att åka lite tåg. De spanska höghastighetstågen visade sig vara både punktliga och bekväma. Redan i höstas publicerade jag ett inlägg med landskapsfoton fotograferade från tågresan mellan Alicante och Madrid.

Renfe, heter det spanska tågbolaget, för den som själv vill boka tågbiljetter i Spanien.

Flygresorna klimatkompenserade jag genom att låta plantera träd för 500 kr i VI-skogen.

4 kommentarer

Under hållbart resande, miljö, resor, tåg

Aningslösa mobbare?

– Krönika –

”Aningslösa influencers” heter ett konto på Instagram som på kort tid fått 54 000 följare. Kontot arbetar med opinionsbildning kring flygets bidrag till klimatkrisen. Så långt är allt gott och väl. Men frågan är om de anonyma personer som driver kontot längs resan gjort sig själva till aningslösa mobbare lika mycket som opinionsbildare?

Kontot arbetar genom att, på Instagram, via kommentarer hos andra och på sina egna ”stories” uppmärksamma influensers om den klimatpåverkan som just deras flygresor orsakar.

Förutom att de lämnar kommentarer under olika influncers instagraminlägg återpublicerar de också rese-foton som influerarna själva lagt ut på Instagram, och klipper in text med bland annat uppgifter om hur mycket koldioxid som de beräknat att resan/resorna orsakat. De länkar också till influensern ifråga. Och uppmanar ibland även sina följare att gå in och kommentera vad de tycker om flygandet.

Så här långt har de nått stor framgång i att skapa uppmärksamhet för frågan om flygets miljöpåverkan.

Bland annat har kontot resulterat i flera artiklar i de stora tidningarna om entreprenören Isabella Löwengrips flygande. Och flera stora krönikörer har reflekterat över sitt eget och andras flygande.

Men helgar ändamålet verkligen medlen här?

Jag såg ett inlägg på Twitter i helgen av Sarah L Bernhardt, expert på sociala medier, som fick mig att tänka till. Hon skrev: ”Hoppas verkligen att Aningslösa influensers är nöjda med vad de åstadkommit. Så jävla många hatiska kommentarer som nu sker under de influensers de hängt ut. Snyggt jobbat. Bra bidraget till internetklimatet. Verkligen.”

Det går att ha synpunkter på den ironiska tonen och ordvalen i Sahras tweet. Är det till exempel verkligen en fråga om att ”hänga ut” i det här fallet?

Det är självklart också så att klimatet på jordklotet är viktigare än klimatet på nätet.

Men. Det går inte att bortse ifrån att Sarah också har en poäng. En viktig poäng.

På vilka sätt är det okej att jobba med opinionsbildning på nätet? Oavsett hur viktig en fråga är?

Är det okej att högljutt granska personer som är öppna med sin identitet, men själv välja att vara anonym?

”Den som är utan skuld kastar första stenen.” Så lyder gammalt uttryck. Men hur kan vi granska om dessa stenkastare verkligen själva är utan skuld?

Eller sitter de kanske i glashus själva vad gäller växthuseffekten?

Och är det okej att uppmana sina följare att gå in och kritisera andra? Vilket ansvar har du i så fall om dessa kommentarer tenderar att bli hatiska? Om de rent av urartar till mobbing?

Och hur kan det ansvaret i så fall utkrävas om du är anonym?

Det ska sägas att jag själv inte sett särskilt många hatiska kommentarer mot influerare, men å andra sidan har jag inte heller varit inne och letat i någon större utsträckning. Dessutom är Sarah inte den enda jag sett vittna om hatet mot influerarna de senaste dagarna.

Klimatkrisen är ett problem som mänskligheten äger tillsammans. Ska vi lösa problemet så krävs det att vi hjälps åt. Att i flock hacka på enskilda individer för deras livsval är inte precis att hjälpas åt. Inte i min värld.

Den långsiktiga ekologiska hållbarheten är nödvändig för mänsklighetens överlevnad. Men det finns också något som heter social hållbarhet.

Att allmänt uppmärksamma frågan om flyg och miljö är självklart helt okej, ja till och med mycket bra. Att som enskild aktör ställa frågor till influerare hur de ser på sin egen roll som förebilder i relation till den livsstil de visar upp och dess klimatpåverkan är också helt okej. Dessa frågor kan för övrigt gälla mer än bara flygande, tänker jag. Men att samordna attacker med frågor mot enskilda individer är betydligt mer tveksamt. Och om dessa frågor tenderar att bli hatiska är det direkt olämpligt. Då är det fråga om mobbing. Och ett hållbart samhälle kan omöjligt byggas med mobbing som metod.

Den som har 54 000 följare på Instagram är själv influencer. Och då får man faktiskt inte vara så aningslös att man inte ser när ens eget beteende leder till hat och mobbing. Är det där vi har hamnat? I så fall måste jag be personerna bakom ”Aningslösa Influecers” att först öppna ögonen och sedan tagga ner en smula. Ändra sina metoder. Och dessutom: sluta vara anonyma!

12 kommentarer

Under hållbart resande, instagram, krönikor, miljö, resor, sociala media

Mitt tvåfrontskrig om flyget och klimatet på sociala medier

– Krönika –

Jag har egentligen en grundregel på sociala medier: att inte säga emot folk som har fel. Att föra resonemang utifrån olika utgångspunkter och därmed olika synvinklar är en sak. Det fungerar oftast bra. Tillför något till både mig och den jag diskuterar med. Men att tala om för någon att de faktiskt har helt fel. Not so much. Effektivast är därför att bara bläddra förbi alla felaktiga påståenden.

I den senaste tidens debatt om klimatförändringarna och flyget har jag dock inte lyckats så bra med att låta bli att säga emot, måste jag erkänna. Och det värsta är att jag tycker att ungefär alla har fel. Ett bra utgångsläge för att göra sig impopulär. Jag krigar på två fronter samtidigt och kan omöjligt vinna kriget.

Den ena fronten är mot dem som försvarar sitt eget flygande med tusen argument som inte håller. Allt ifrån rena klimatförnekare som påstår att det inte finns några bevis för att en klimatkris överhuvudtaget existerar till dem som menar att det ändå är kört, via de många som slungar procentsatser hit och dit för att bevisa sin egen betydelselöshet.

Den andra fronten är emot dem som menar att klimatkompensation bara är till för att ”döva samvetet” och ”köpa sig fri” och därför gör mer skada än nytta.

Den dummaste teori jag vet är att hela forskarvärlden skulle vara en sammansvärjning som hittat på klimathotet för att få pengar till sin egen forskning. För det första: det är rimligen här och nu mycket mer pengar i dagens oljeindustri än i framtida generationers överlevnadsmöjligheter. Försök själv att få ut ett rejält forskningsanslag från ofödda generationer så ska du få se hur lätt det är. För det andra: forskares vanligaste drivkraft är att lära sig mer om världen för att ställa denna kunskap till mänsklighetens förfogande. För det tredje: det råder ingen brist på forskningsfält där mer kunskap behövs, så varför hitta på ett?

Men att på nätet tugga emot mot klimatförnekare är lönlöst. Tro mig, jag har försökt.

Vad gäller procentsatser hit och dit så är det lätt att inför alla problem i världen hävda att ”jag är bara en droppe i havet”, men då har du kanske glömt bort att det är alla droppar som tillsammans utgör havet? Varför röstar du ens i allmänna val? Din röst gör ju ingen skillnad? Jo därför att det är ju allas röster tillsammans som… Ja, just det.

Vad gäller att det redan är kört för mänskligheten så vägrar jag tro det. Och om det nu ändå skulle vara så, så är det väl bättre om undergången ligger så långt in i framtiden som möjligt?

Och till dem på den andra fronten. Jag har skrivit förut och förklarat varför klimatkompensation faktiskt fungerar under den tid det tar att ställa om samhället. Jag har länkat till det inlägget många gånger de senaste månaderna. Men tror ni att någon håller med? Nej, i det läger där både klimatkrisen och där det egna ansvaret är accepterade faktum är det inget annat än att helt avstå ifrån att flyga iväg på semester som räknas.

Att tala om för någon att de har fel på sociala medier leder bara till gräl. Eller i bästa fall att de ignorerar dig. Aldrig att du lyckas omvända någon.

Jag ska därför verkligen försöka hålla tyst i de här frågorna när någon hävdar en bestämd uppfattning. Däremot när någon öppnat en dörr för att se frågan ur olika synvinklar; då diskuterar jag gärna vidare om hur vi får fler att kompensera för de flygresor som de ändå inte tänker avstå ifrån att göra. Och hur vi ställer om samhället även bortom flygets påverkan. Och hur vi får med oss klimatförnekarna på den resan.

Och jag är ganska övertygad om att hela den här intensiva debatten som pågår om flyget och klimatet just nu kommer att leda fram till just det: att fler klimatkompenserar, ja kanske till och med till en obligatorisk klimatkompensation för alla flygresor.

Och att om vi kommer dithän har redan en hel del förändrats.

Lämna en kommentar

Under krönikor, miljö, resor, samhälle och politik, sociala media

Glöm inte bort Greta Thunberg och klimatkrisen när Mellon drar igång!

– Krönika –

Första gången jag hörde talas om växthuseffekten och klimatfrågan var 1988 på hösten, eller möjligen på vårterminen samma år. Jag läste till civilingenjör i Samhällsbyggnadsteknik i Luleå. Kursen hette ”ekologi och miljövård I”. Det är över 30 år sedan.

Frågan var alltså redan då avgjord rent vetenskapligt. Däremot var prognoserna lite fel. Enligt mina läroböcker skulle vi, om ingenting gjordes åt saken, vara ungefär där vi är idag om ytterligare 20 år. Alltså runt 2040. Jag skulle då vara runt 70 år gammal.

Jag såg det som att den tidsperiod mänskligheten hade på sig att proaktivt förebygga allvarliga klimatförändringar sammanföll med den där jag skulle tillbringa mitt yrkesliv. Detta ville jag jobba med!

Det blev inte riktigt så. Trots att jag jobbat med miljöfrågor hela mitt yrkesliv så här långt. Jag hade tänkt mig att jobba direkt i industrin, eller som konsult, för att hjälpa till med den nödvändiga omställningen. Samtidigt hoppades jag kunna hjälp till lite i andra miljöfrågor som ozonhålet, försurning, miljögifter och övergödning.

Det var en bra utbildning. Vi lärde oss om kretsloppsteknik och energifrågornas koppling till miljöfrågorna. Om entropi och exergi. Jag gjorde min praktik på LKAB:s malmhamn i Luleå men begrep ju att gruvindustrin inte kan ha en stor roll i ett cirkulärt samhälle.

Jag var färdig civilingenjör med inriktning mot teknisk miljövård 1992. Det var lågkonjunktur. Det var bara staten som anställde. Och knappt det. Det blev först länsstyrelsen i Gävle för min del. Och sedan Karlskrona. På den tiden fick man inte ta upp energi- och klimatfrågorna vid miljöprövning och tillsyn. Det ansågs vara ett för storskaligt problem för att lösas av enskilda företag i Sverige.

Jag skänkte 20 kr/månad till Greenpeace. De ringde upp och ville ha mer pengar. Jag påpekade att jag ville att de inte bara skulle köra runt i gummibåtar mot oljeindustrin utan jobba med systemnivån. Jobba för högre bensinpriser. Den person som pratade med mig hävdade att de haft frågan uppe men inte kunde ta tag i den eftersom det skulle bli impopulärt bland allmänheten och de då skulle förlora i stöd. De fick då inte heller mer pengar av mig.

Några år in på 1990-talet kom en period när media började skriva om växthuseffekten. Nu händer det! Tänkte jag. Men det gjorde det inte. ”Business as usual” fortsatte i stort. Biogasen kom dock och en del kommunal verksamhet började köras på den. Och fjärrvärmesystemen i några svenska städer gick över till förnybart. Annars inget. Jag började jobba som VA-chef.

Under en period i slutet på 00-talet blev det populärt med etanolbilar som en del-lösning på problemet. Vi köpte en privat som vi fortfarande kör med. Men sedan sablades den tekniken ner och ”alla” började köra på fossil diesel istället under etiketten ”miljöbil”. Så dumt! Sen hette det att elbilar är det nya gröna som kommer att komma stort. Men inte mycket hände i verkligheten.

Och där ungefär är vi nu. Jag har precis börjat jobba som utvecklingsstrateg på en teknisk förvaltning. Och så kommer då anti-flyg-rörelsen och nu också Greta Thunberg. Och det är i mångt och mycket så oerhört hoppingivande.

Samtidigt måste jag erkänna att jag är luttrad. Jag hoppas, hoppas verkligen att något ändras på riktigt den här gången! Och ändå flyger jag. Hur går det ihop?

Ja för det första är inte flyget den största boven när det gäller klimatfrågan – egentligen. Men bidrar så klart. Och jag bestämde mig därför att inte flyga inrikes redan på 80-talet. Och det löftet till mig själv har jag i stort sett kunnat hålla. Utom en period när barnen var riktigt små och jag såg det som värdefullt att kunna vara hemma och natta, har jag inte flugit inrikes. Oftast blir det tåg och övernattning istället i tjänsten. Och privat kör vi mycket med etanol-bilen när vi reser inrikes. Eller tar tåget. En gång per år brukar vi åka tåg från Blekinge till Lappland.

Utrikes blir det inte lika ofta tåg. Till Danmark, så klart. Och tre tågsemestrar bortom Norden det blivit sedan 80-talet. Annars har det tyvärr blivit mycket flyg. Det har att göra med hur transportsystemet förändrats. Pris. Bokningssystem. Tidtabeller. Att resa med tåg i Europa var enkelt på 80-talet. Det blev efterhand svårare och svårare. Och flyget billigare.

Ett par gånger genom alla år har jag erbjudits att klimatkompensera flygresan när jag bokat, och har då gjort det. Men de allra, allra flesta gånger har inte alternativet funnits. Från och med 2016 har jag tagit saken i egna händer och sett till att klimatkompensera alla våra flygresor på egen hand. Genom att låta plantera träd i VI-skogen.

Till den som undrar varför jag inte bara slutar flyga istället när jag vetat om det här sedan 80-talet? Just därför! Att resa har varit mitt största intresse i livet. Och mitt liv passerar medan transportsystemen ställs om (eller inte ställs om). Det kommer säkert ta 20 år eller mer innan tåget på riktigt är ett alternativ för det stora flertalet semesterresor inom Europa. Hittills har utvecklingen gått åt fel håll.

Och jag är inte en sådan person som lovar att sluta flyga i januari för att börja smygflyga igen i mars. Eller som postar en debattartikel från ett flygplan där jag ber statsministern höja priset på flygresor så att vanliga människor inte ska få råd att resa.

Självklart brottas mitt samvete med hur mycket jag ska tillåta mig att flyga. Trots att jag klimatkompenserar.

Men det som oroar mig allra mest just nu är att alla de här influerarna som nu slåss om att bli en ny ”Greta Senior” och dra trafik till sina plattformar, redan innan detta året är slut ska sucka, himla med ögonen, och säga: ”Klimatfrågan – är inte den sååå 2018?” 🙄

För den är inte det. Den är inte ”sååå 2018” eller ens ”sååå 2019”. Klimatfrågan är inte en fluga. Antingen löser vi den. Eller så går vi under.

Så sluta gärna flyga. Men se då till att du verkligen menar det. Och skulle du börja smygflyga igen – kanske redan i mars, se då i alla fall till att klimatkompensera. Och kräv gärna av våra politiker att de höjer skatten på flyget. Men var då beredd att ta konsekvenserna. Utgår du ifrån att det ändå inte blir av eller att det är någon annan som betalar dina fortsatta flygresor, som du inte heller tänker dra ner på, kan du faktiskt lika bra hålla tyst om att du anser att ”vanligt folk” inte borde få lov att resa.

Men framförallt. Tappa inte fokus. Fortsätt engagera dig i klimatfrågan. Fortsätt stötta Greta Thunberg och hennes likar – även när media skriver mindre om frågan och mer om Melodifestivalen. För vi har faktiskt inte råd med att denna ödesfråga för mänskligheten ännu en gång blir nästan helt bortglömd. Vi kunde ha löst frågan redan på 80-talet, men vi lät bli – för ingen ville betala oss ingenjörer som gärna hade velat jobba med frågan redan då. Nu är klockan fem i tolv. Som tur är finns det nya pigga människor med olika utbildningar som behövs för att lösa klimatfrågan. Någon måste anställa dem för att jobba med detta. För vi måste lösa frågan nu.

Och att lösa den kräver uthållighet. Och ständigt närvarande opinion. Så håll ut. Glöm inte inte bort Greta Thunberg och klimatkrisen så snart Mellon drar igång. Lova mig det!

2 kommentarer

Under hållbart resande, historia, influerare, krönikor, livet, media, miljö, mitt jobb, resor, samhälle och politik

Tio knep som hjälper dig förstå världen – med inspiration från Roslings Factfulness

Jag har för en tid sedan läst boken ”Factfulness” av Hans Rosling med Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling. Underrubriken lyder: ”Tio knep som hjälper dig att förstå världen”.

Men egentligen radar boken snarare upp tio instinkter som lätt får dig att missförstå världen. Att känna till dessa instinkter underlättar i och för sig om du istället vill förstå den.

Orättvis kritik
Roslings bok har på senare tid fått utstå en hel del kritik för att den är för optimistisk, stirrar sig blind på medelvärden och inte tillräckligt pekar på psykisk ohälsa, den ekologiska utarmningen och orättvisorna i världen, särskilt inom USA.

Jag tycker att kritiken till stor del är orättvis. Rosling pekar tvärtom på att medelvärden inte säger allt, att de fattigaste i världen behöver få det bättre och att vi andra har ett ansvar för att hjälpa dem. Han påpekar också att trots att USA är det land som lägger mest pengar på sjukvård i världen per capita så presterar den inte alls i nivå med kostnaderna vad gäller medellivslängd och barnöverlevnad. Han hävdar dessutom att han alls inte är optimist – även om jag skulle säga att han är det. Han kallar sig possibilist eftersom han tror på att det är möjligt att skapa en bättre värld.

Och han har med både extrem fattigdom och klimathotet bland de fem stora hot han ser mot denna möjlighet att nå målet.

Att han sedan inte hade full kunskap om alla miljöfrågor är lätt att förstå utifrån att han var läkare – inte miljövetare.

Att han inte lägger någon tonvikt på psykisk ohälsa i sin bok får nog också ses utifrån att inte heller det var hans spetskompetens.

Instinkter och knep
Men tillbaka till hans tio ”instinkter” som vi bör undvika. Jag har här valt att omformulera så att rubrikerna istället blir till tio knep för att förstå världen. Samma budskap som jag har uppfattat Rosling, men uttryckt på mitt sätt:

1.Undvik att tro på klyftor
Vi människor har ofta en oemotståndlig lust att dela in allt möjligt i två motstridiga grupper med en stor klyfta – ett gap – mellan sig. Vi och de. Fattiga och rika. Nord och syd. I-länder och u-lännder. Rosling kallar denna oemotståeliga lust ”gapinstinstinkten”.

Men verkligheten är oftast inte alls polariserad. Fråga dig var majoriteten är. Ofta finns den just i mitten där gapet antas vara.

I boken visas ett diagram från 1965 där världens länder plottats ut beroende på antal barn per kvinna och andel barn som överlever till fem års ålder. Det fanns då en stor grupp länder, 125 stycken, där bara mellan 55-95 % av barnen överlevde och där kvinnorna i snitt födde fler än fem barn. Så fanns det en mindre grupp länder, 44 stycken, där över 90 % av barnen överlevde och kvinnorna födde färre än 3,5 barn i snitt. I mellanrummet – gapet – fanns endast ett mindre antal länder. Sedan visas samma diagram, men nu med 2017 års siffror. Länderna har flyttat sig mot färre antal barn per kvinna och fler som överlever till sin femårsdag. Något gap finns inte alls längre. 85% av mänskligheten befinner sig i det hörn där endast i-länderna befann sig 1965. Resten av länderna ligger på en prydlig linje på väg mot samma hörn. Endast 13 länder, med 6% av världens befolkning är kvar i den gamla u-landsrutan.

Fattiga u-länder existerar inte längre som en stor och välavgränsad grupp. Idag lever 75% av världens befolkning i medelinkomstländer. De är varken fattiga eller rika utan någonstans mitt emellan.

Världens befolkning delas lämpligen in i fyra inkomstnivåer. En miljard människor tjänar mindre än två dollar per dag. Tre miljarder människor tjänar mellan två och åtta dollar. Två miljarder tjänar mellan åtta och 32 dollar och en miljard tjänar mer än 32 dollar om dagen. De flesta finns i mitten. Och det finns inget gap emellan.

Att det inte finns en klyfta mellan de rikaste i världen och de fattigaste innebär dock inte att de skillnader som finns inte är orättvisa. Det innebär bara att skillnaderna finns på en glidande skala.

2. Notera inte bara dåliga nyheter
Rosling kallar det ”försämringsinstinkten” – vår benägenhet att mer lägga märke till det som är dåligt än det som är bra. Det som blir sämre än det som blir bättre. Och han kallar det en megamissuppfattning att ”världen blir sämre”.

Han visar upp ett antal diagram där han bland annat pekar på att andelen människor som lever i extrem fattigdom har sjunkit från 85 % av världens befolkning år 1800 till 9 % år 2017. Under samma period har medellivslängden i världen ökat från 31 år till 72 år. Han räknar upp 16 dåliga saker på nedgång och 16 bra saker på uppgång.

Han uppmanar oss att känna igen när vi serveras negativa nyheter och vara medvetna om att sådana har en större chans att nå oss. Goda nyheter är nämligen sällan nyheter eftersom långsamma förbättringar är det normala, det förväntade. För att hitta de goda nyheterna behöver du bara leta lite mera. Då finns de också där!

3. Räkna med oräta linjer
Rosling varnar för ”linjärinstinkten” och menar att prognoser ofta baseras på en rät linje som dras genom historiska data och vidare mot framtiden.

Han skriver att när man ser ett linjediagram är det nästan omöjligt att inte tänka sig en rät linje som sträcker sig från slutet av kurvan och in i framtiden. Han skriver om befolkningskurvans form. Att världens folkmängd idag är 7,6 miljarder och att FN:s experter tror att befolkningskurvan kommer att plana ut någonstans mellan 10 och 12 miljarder människor mot detta århundradets slut.

Det bästa sättet att kontrollera vår instinkt att se räta linjer överallt, menar Rosling, är att komma ihåg att kurvor har många olika former. Det finns S-formade kurvor, kurvor som ser ut som en rutschkana och kurvor som ser ut som en puckel. Dessa kurvor är alla vanligare i verkligheten än den räta linjen.

4. Var inte rädd i onödan
”Rädsoinstinkten” kallar Rosling den instinkt vi har att låta det som är skrämmande fånga vår uppmärksamhet.

Världen verkar vara farligare än den är därför att både media och ditt eget uppmärksamhetsfilter hjälps åt att välja ut de mest skrämmande nyheterna åt dig att fokusera på.

Du ska inte bedöma en risk utifrån hur skämmande något känns, utan utifrån hur farligt det är och hur exponerad du är.

När du är rädd ser du världen på ett annat, mindre nyanserat sätt. Undvik därför att fatta beslut så länge du är rädd. Och var inte rädd i onödan.

5. Ta inte fel på proportioner
Det är lätt att jaga upp sig för små problem bara därför att de är just problem. Och då har vi kommit halvvägs i boken, till ”storleksinstinkten”. Rosling vill att du lär dig att jobba med nyckeltal, att leta efter jämförelser. Att dividera och jämföra kvoterna. Han tipsar särskilt om kvoter per capita när länder eller regioner jämförs.

Han tipsar också om något han kallar 80/20-principen och som går ut på att om du har en lång lista med till exempel kostnadsposter framför dig ska du koncentrera dig i första hand på att granska de relativt få poster (oftast) som är störst och tillsammans utgör 80% av totalen. Vips så är det mycket lättare att få en överblick. Jobba med det stora. Det viktiga. Ta inte fel på proportioner.

6. Undvik felaktiga generaliseringar
Vi kan inte sluta generalisera, och bör inte ens försöka sluta. Men. Vi måste i möjligaste mån fötsöka undvika felaktiga generaliseringar. Glöm inte att det finns likheter mellan grupper och skillnader inom grupper. Leta efter dessa likheter och skillnader också. Inte bara likheter inom grupper och skillnader mellan dem.

Tänk på att ”majoriteten” kan vara allt mellan 51 och nästan 100 procent. Det kan finnas stora och betydelsefulla minoriteter som inte ska negligeras.

Utgå ifrån att om andra människor gör något som verkar idiotiskt så kan det vara en smart sak att göra utifrån deras perspektiv. De kanske ser något du inte ser. Vet något du inte vet. Utgå inte ifrån att de är idioter bara därför att de inte gör precis som du. Undvik generaliseringsinstinkten.

7. Tänk på att även långsamma förändringar blir stora förändringar med tiden
Ödesinstinkten kallar Rosling föreställningen att medfödda egenskaper bestämmer ödet för människor, länder, religioner och kulturer. Tron på att så här har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Men saker förändras över tid. Oftast långsamt. Håll koll på gradvisa förändringar. Uppdatera dina kunskaper. De fakta du lärde dig i skolan – hur gamla är de egentligen? Kanske är det dags att googla lite istället för att gå på gamla kunskaper.

Prata med dina äldre släktingar och jämför deras värderingar med dina som ett kvitto på att saker förändras över tid. Samla exempel på kulturella förändringar som ett sätt att lära dig att även kulturer förändras över tid.

8. Låt inte ett perspektiv kväva din fantasi
Ensidighetsinstinkten. Det är i detta kapitel som Rosling nämner att befolkningen i USA är de sjukaste bland de rika. Och att Kuba är de fattigaste bland de friska. Rosling kritiserar både Kubas ensidiga fixering vid jämlikhet och USA:s ensidiga fixering vid den fria marknaden. Han vill i stället för att klamra sig fast vid idéer mäta resultat och utgå ifrån det som fungerar.

Kom ihåg att det är bättre att betrakta ett problem ur många synvinklar för att få en bättre förståelse och finna praktiska lösningar.

Låt inte ett enda perspektiv kväva din fantasi. Gör inte anspråk på sakkunskap utanför ditt sakområde. Var öppen för idéer från kollegor med andra kunskaper än de du har. Var ödmjuk utan att för den skull alltid lita på experter.

Siffror är bra, men inte ens de säger allt om världen. Det finns en verklighet bortom diagrammen.

Se upp med enkla lösningar. Världen är komplex. Välkomna det och var medveten om att historien är full av visionärer med enkla okomplicerade visioner som fått rättfärdiga fruktansvärda handlingar.

9. Undvik att utse syndabockar
Vår vilja att utse syndabockar kallar Rosling ”klanderinstinkten”. Han vill att vi kommer ihåg att skuldbeläggning av en enskild person ofta avleder uppmärksamheten från de verkliga förklaringarna till det som gått snett och blockerar vår förmåga att förhindra att liknande problem uppstår i framtiden. Det här är en av mina egna käpphästar.

Leta efter orsaker, skriver Rosling – inte skurkar. Leta efter system – inte hjältar.

10. Fatta inte beslut som om det vore akut när det inte är det
Så är vi då framme vid det tionde och sista knepet för att lättare förstå världen, enligt Rosling. Försäljare och aktivister använder ofta en teknik som går ut på att vi måste ”handla nu eller gå miste om tillfället”. Den typen av erbjudanden aktiverar vår akutinstinkt som vi istället bör passa oss för. Får vi panik tänker vi inte klart.

Men allt är inte bara optimism i Factfulness.

Det är i detta sista kapitel som Rosling också tar upp de fem hot vi faktiskt borde oroa oss för. Förutom extrem fattigdom och klimathotet nämner han en global pandemi, en finanskollaps och ett tredje världskrig.

Summering
Den viktigaste aha-upplevelse boken gav mig var att om vi ska komma tillrätta med befolkningsökningen (som är det största hotet mot klimatet och miljön i övrigt) så måste de fattigaste få det bättre. Särskilt sjukvård och utbildning. Det är nämligen bland de fattigaste människorna som befolkningen ökar som mest. När dessa får det bättre avtar befolkningsökningen för att till sist upphöra.

Vi vet att 800 miljoner människor lever i extrem fattigdom och Rosling beskriver detta som ett orättvist lidande. Han skriver också att vi vet vilka lösningarna är: ”fred, skolor, allmän sjukvård, el, rent vatten, preventivmedel och mikrokrediter.” Och: ”att erbjuda den sista miljarden förutsättningarna för ett värdigt liv, snabbt, är en självklar faktabaserad prioritering.” Han förespråkar ”globalt samarbete och global resursfördelning”.

Rosling har så klart inte rätt i varje ord han skrivit eller sagt. Men vem har det? Inte heller tar hans bok upp alla problem i hela världen. Men vilken bok gör det?

Och kanske var Rosling onödigt optimistisk. Jag vet inte. Jag är själv optimist. Men det Rosling förespråkade var inte främst optimism. Det han förespråkade var fakta. Och hur du bör och inte bör tolka dem. Hela hans bok ”Factfulness” handlar om hur du kan få hjälp att se igenom allt för förenklade resonemang. Och det kan aldrig vara fel.

Dessutom är den full av roliga anekdoter. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste boken. Har du inte redan läst den kan jag verkligen rekommendera dig att göra det!

4 kommentarer

Under böcker, historia, ledarskap, media, miljö, samhälle och politik, världen

Europa – Miljö- och klimatpåverkan från flyget fortsätter öka

Förbättrad teknik, effektivare verksamheter, bättre flygplatser och marknadsbaserade åtgärder har inte varit tillräckliga för att mildra luftfartssektorens växande inverkan på miljö, klimat eller människors hälsa. Dessa är de viktigaste resultaten i en ny rapport, som offentliggjorts gemensamt idag av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA), Europeiska miljöbyrån (EEA) och EUROCONTROL.

Den europeiska luftfartsområdesrapporten 2019 , som offentliggjordes av EASA , EES och Eurocontrol idag, presenterar en uppdaterad utvärdering av luftfartssektorns miljöprestanda i Europa.

I rapporten framgår att luftfartens utveckling har skapat ekonomiska fördelar, stimulerat innovation och förbättrat transporterna inom Europa. Men även att sektorn har ökat sin negativa inverkan på klimatförändringarna. Även buller har ökat och flygets ökat sitt bidrag till dålig luftkvalitet.

Hans Bruyninckx, verkställande direktör för EES, sade att ”rapporten bekräftar att de nuvarande trenderna och utsikterna inom luftfarten inte är förenliga med att skydda miljön, klimatet och människors hälsa. Europa måste få till en mer hållbar luftfartssektor. Stark politik och robust genomförande kan mildra framtida effekter av en växande sektor samt främja innovation och den grundläggande förändring som krävs vad gäller konsumentbeteendet. ”

Viktiga resultat i rapporten:

1. Antalet flygningar (EU28 + EFTA) ökade med 8% mellan 2014 och 2017 och förväntas växa med 42% från 2017 till 2040 i den mest sannolika prognosen.

2. Tekniska förbättringar, förnyelse av flottan och ökad driftseffektivitet har delvis kunnat motverka effekterna av den senaste tillväxten, men ändå har både buller och utsläpp ökat.

3. År 2016 svarade inhemsk luftfart och internationell luftfart för 3,6% av de totala utsläppen av växthusgaser från EU28 och för 13,4% av utsläppen från transporter.

4. Luftfartens miljöeffektivitet fortsätter att förbättras och år 2040 väntas ytterligare förbättringar i genomsnittlig bränsleförbrukning per passagerarkilometer (-12%) och bullermängd per flygning (-24%).

5. År 2040 förväntas utsläppen av CO2 och NOX från luftfart ha ökat med minst 21% respektive 16%.

Bilden är min egen från Madrid i början av november 2018. Vår resa klimatkompenserade jag så klart – genom att låta plantera träd i VI-skogen.

Lämna en kommentar

Under miljö, resor

Adventskalender 2018 – lucka 9

En rese-bild om dagen fram till jul.

Albin och en utloppstub, Hervey Bay, Australien, 9 december 2008.

Lämna en kommentar

Under adventskalender, barn, jorden runt, miljö, resa med barn, resor, vatten

Flyga eller sluta flyga – men kan vi sluta kasta skit på varandra?

– Krönika –

Jag åker tåg men jag tänker på flygdebatten. Det är nu över en vecka sedan Aftonbladet publicerade en krönika av Johan Norberg med rubriken ”att sluta flyga räddar inte världen – bara våra samveten”. Men jag kan inte riktigt släppa den. Eller hela flygdebatten – för den delen.

Jag åker tåg till jobbet. Gryningen anas som en orange linje vid horisonten. Över den mörkgrå moln med lätt lila toner och strimmor av det orangea. Ljuset kan bara anas. Det kommer att bli en vacker soluppgång. Men jag tänker alltså mest av allt på flygdebatten.

Förlöjligar
Jag tycker att Norbergs inlägg är raljant och förlöjligar dem som valt att sluta flyga. Med mest rena trams-argument dessutom. Om dem som valt att helt sluta flyga skriver han bland annat: ”Problemet är bara att deras val inte kommer göra någon skillnad. Även om 100 000 svenskar aldrig mer skulle flyga ökade flygandet i Asien med tre gånger så många passagerare bara i går.”

Att något ökar på ett oroande sätt har väl aldrig varit ett bärande argument för att inte göra något åt det? Prova istället med till exempel: ”Övervikt blir allt vanligare i Asien – därför behöver vi inte göra något åt problemet i Sverige.” Eller prova med snatteri. Eller något ännu värre brott. Det fungerar ju inte som argument. Eller hur?

Klimatkompensera
Det är dock bra att han lyfter möjligheten att klimatkompensera flygresor. Det är faktiskt den bästa kompromiss jag har kunnat hitta mellan att flyga på som om ingenting hänt och att stanna på marken.

Gör skillnad
Men. Självklart är det en bra sak att allt fler väljer att sluta flyga. Självklart gör deras val en skillnad. De sätter press på flygbolag och politiker och utgör ett bra underlag för fler nattåg till kontinenten och för bättre bokningssystem för internationella tågresor. De sätter också fokus på klimatfrågan i stort. Och det behövs. FN:s världsmeteorologiska organisation, WMO har precis meddelat att det är troligare att jordens årsmedeltemperatur har stigit med 3-5 grader vid årshundradets slut än att något av 1,5- eller 2-gradersmålen klaras. Ett mycket oroande besked.

De som avstår ifrån att flyga gör alltså en insats för klimatet som är värd ett erkännande, även från oss som inte gör samma val.

Men. Igen. Detta ger inte dem som gjort detta val moralisk rätt att vara elaka och anklagande mot oss som inte har gjort samma val.

Upphakning
Det finns sedan flera år i svensk debatt en väldig upphakning på flygandet när det gäller klimatfrågan. Många miljöengagerade har landat (!) i att flyget är det lättaste i deras egen livsstil att avstå ifrån. De talar ofta om semesterflygandet som en ”onödig lyx”.

Men bara för att det är lättast för just dem, så behöver inte det vara det lättaste för dig och mig att avstå ifrån. Jag avstår ifrån annat, som att bo stort, köpa mycket kläder och att ha en fossil-bil. Inget av det är en stor uppoffring för mig.

Uppoffring
Att avstå ifrån att kunna komma ut och se världen vore en mycket, mycket större uppoffring. För just mig. Så istället för att helt avstå flyg så har jag valt att åka tåg så mycket jag kan hellre än att flyga. Och att klimatkompensera när jag väl flyger.

Jag tycker att det är jättebra att det blivit ett stort fokus på resor och hållbarhet. Det är ett ämne som jag brinner för. Så det är suveränt bra att det skrivs. Men.

Kasta skit
Det är nu snart fyra år sedan jag skrev inlägget ”sluta kasta skit på oss som reser”. Inte mycket har blivit bättre. Det enda som har hänt är att skitkastandet blivit ännu vanligare. Från båda sidor.

När jag kommit så här långt i texten sitter jag igen på tåget. Har varit och jobbat och simmat mellan skrivandet. Jag åker tåg och buss genom mörkret.

Börja lyssna
Om det ska kunna bli en ny gryning för den här planetens, och mer specifikt mänsklighetens, överlevnad på lite längre sikt, så tror jag att vi måste hitta ett nytt sätt att kommunicera med varandra kring klimatfrågan. Vi behöver sluta kasta skit på varandra helt enkelt. Fortsätta prata om frågan. Men precis lika mycket börja lyssna på varandra också. Jag tror att det vore en bra början. Om vi nu alls vill komma framåt. Med eller utan flyg.

Hur tänker du?
Därför är min fråga till dig: varför väljer du att flyga eller att inte flyga? Vilka är dina motiv? Och hur tänker du kring klimatfrågan?

12 kommentarer

Under hållbart resande, krönikor, miljö, resor

11 miljoner till Kristianstads kommun

Roligast på jobbet igår: Kristianstads kommun har beviljats 11 miljoner kronor i statsbidrag till läkemedelsrening i Degeberga avloppsreningsverk. Där släpps det renade avloppsvattnet till Segesholmsån där det finns sällsynta arter av nattsländor och fiskar. Ån rinner vidare ut i Hanöbukten i trakten av Österlen.

Läkemedelsrester hör inte hemma i sjöar och hav. De stör vattenlivet. De hamnar i avloppet dels efter att ha passerat kroppen. Fler och fler blir duktiga på att återlämna oanvänd medicin till Apoteket men alldeles för mycket fulspolas också ned direkt i avloppet. Det borde vara noll oanvänd medicin som hamnar där.

Jag är lite extra glad att vi lyckades få med ett uttalande av Naturvårdsverkets generaldirektör Björn Risinger i vårt pressmeddelande.

– Vi har beslutat om bidrag både för Kristianstads inledande förstudie, förprojektering och investering, säger han och fortsätter:

– Vi ser att åtgärden förväntas minska utsläppen så att det blir en mycket positiv påverkan på vattenmiljön.

Nu återstår att se om media nappar på att skriva om detta.

Den metod som vi ska användas i Degeberga är med aktivt kol. Det kan rena till exempel diclofenac, till mer än 90 procent. Projektet ska vara klart 2020. Kostnaden bedöms till cirka 12,3 miljoner kronor.

Sådan här reningsteknik blir viktig för framtiden, men minst lika viktigt är att vi som använder avloppet skärper till oss och slutar spola ned läkemedel överhuvudtaget och lämnar dem till apoteket istället! Och så klart inte använda medicin i onödan.

Det är jag som har skrivit vår ansökan om bidrag och som ska fungera som huvudprojektledare och hålla ihop projektet från början till slut och rapportera till Naturvårdsverket.

Bilderna här är mina egna från Åhuskusten, den del av Hanöbukten där avloppet från Degeberga hamnat.

14 kommentarer

Under miljö, mitt jobb, vatten

Visste du att de vilda djuren håller på att ta slut?

– Krönika –

Tänk att någonting först är hundra procent. Helt. Tänk dig till exempel en hel tårta. Tänk dig sedan att du har 4 procent kvar, en knapp 20-del. Det är väl ungefär så mycket som blir kvar när ingen vill ta den sista biten, och det som är kvar därför redan har delats ett par gånger. En pytteliten bit. Skulle du anse att den tårtan höll på att ta slut? Det skulle jag.

För några veckor sedan kom WWF Living Planet Report 2018 som granskar tillståndet på planeten. Denna inventering visar att bestånden av fåglar, däggdjur, amfibier, reptiler och fiskar har minskat med 60 procent mellan 1970 – 2014.

Någon har alltså precis nyss tagit drygt hälften av den tårtbit som då fanns kvar. Denna någon som snart har ätit upp tårtan brukar kallas mänskligheten.

Jordens alla vilda däggdjur, allt ifrån elefanter, älgar och tigrar till ekorrar och möss står idag för bara fyra procent av alla däggdjurs samlade biomassa. Alltså om någon skulle väga alla däggdjur, precis alla, och lägga ihop vikten. Resterande 96 procent är människor (36 procent) och våra tamboskap (60 procent). Före människans intåg på planeten stod de vilda däggdjuren för nästan all biomassa.

Förlusterna av ryggradsdjur under de senaste årtiondena är tydligast i tropiskerna. Allra värst drabbat är Syd- och Mellanamerika där nedgången är 89 procent. Sötvattendjur (t ex groddjur) har minskat med hela 83 procent.

Detta är det största av alla miljöproblem som människan skapat. Större än övergödningen. Större än miljögifter.Större än klimathotet. Större än allt annat.

Själva problemet med miljöproblemen är ju just att djur och övrig natur är hotad. Ändå är detta nästan ett helt okänt problem: Att de vilda djuren håller på att ta slut! En ny Sifo-undersökning gjord på uppdrag av WWF visar just det. Att 7 av 10 svenskar underskattar förlusten av biologisk mångfald. Endast 4 procent anger ”rätt svar”- alltså att de vilda djuren har minskat med 60 procent. De allra flesta tror att betydligt färre djur har försvunnit.

Klimatförändringarna oroar de intervjuade mest (52%), följt av politisk extremism (35%), terrorism (34%) och miljöförstöring (33%). Förlusten av biologisk mångfald (11%) kommer långt ner på listan och är inte känd. De som intervjuats oroar sig därför inte för den.

Vad gör vi då åt detta? Ekoturism är en del av svaret. Så att djuren får ett högre ekonomiskt värde levande än döda. Det är en bra början. Men det får inte stanna där. Vi behöver mer skyddad natur. Nationalparker och naturskyddsområden. Och biosfärsområden där människan lever i bättre samklang med naturen. Som Kristianstad Vattenrike och Blekinge Arkipelag.

Den biologiska mångfalden påverkas annars i första hand av det vi människor konsumerar. Och inte minst då av vad vi äter. Palmolja, till exempel, som ingår i många populära godsaker som Nutella och Orios tränger undan orangutangerna på Borneo. Kött från Amazonas i Brasilien tränger undan både de träd som tar upp koldioxid och djuren och människorna som lever i skogen.

Det måste till stora ansträngningar om vi ska kunna vända på det här. Vi behöver alla sätta tryck på företag och andra beslutsfattare.

Till skillnad från en tårta kan den biologiska mångfalden ändå reparera sig själv i viss mån så länge inte hela djurarter utrotas. Men då måste vi ge de vilda djuren en chans. Men för att kunna göra det måste vi till att börja med veta om problemet: De håller på att ta slut.

Visste du det? Nu gör du. Men vet dina vänner och bekanta? Berätta för dem!

Bilderna föreställer ekoturister och en elefant i Ngorongoro i Tanzania samt en ekorre i USA.

7 kommentarer

Under hållbart resande, krönikor, miljö, natur, resor, samhälle och politik, världen

7 strategier att undvika klimatångest för flyget

I veckan har frågan om flyget och klimatångesten varit på tapeten. Mer och mindre begåvade förslag på hur individer kan och bör hantera frågan har framställts. Jag har här sammanstäält en lista på sju olika strategier som du kan använda om du vill undvika klimatångest för flyget.

1. Sluta flyga helt och hållet
De är faktiskt fler än du tror. Personerna som anslutit sig till #jagstannarpåmarken och slutat flyga helt och hållet.

Och det går inte att komma ifrån. Det bästa sättet att undvika klimatångest för eget flygande är att avstå ifrån att flyga. Det är dock inte helt omöjligt att din klimatångest för andras flygande kan komma att öka med den här metoden.

2. Undvik att flyga när det är möjligt
Vill eller kan du av olika skäl inte avstå helt ifrån att flyga så kan du i alla fall minimera ditt flygande. Avstå ifrån vissa resor. Men inte minst: välj andra färdmedel när det är möjligt. Tåg är bekvämt och bra. Särskilt inrikes är tåget dessutom helt överlägset flyget vad gäller klimatpåverkan. Nästan inga utsläpp alls!

Inom Europa är det tyvärr ofta lika bra, eller nästan lika bra att köra fossildriven bil, förutsatt att ni är minst fyra i bilen. Det beror på att många länder i Europa kör tågen på diesel eller el som producerats delvis med fossila bränslen. Buss är också ett relativt klimatsmart alternativ för resor inom Europa.

Det som ger mig ganska mest klimatångest för egen del är att jag väljer att resa så pass mycket som jag gör. Och det värsta är att jag gärna skulle vilja resa ännu mer…

3. Välj närmare resmål
Väljer du mellan Norge och Nya Zeeland och har ännu inte besökt något av länderna? Eller har du redan besökt båda och funderar på ett andra besök i något av länderna? Välj Norge! En resa dit orsakar, oavsett färdsätt, naturligtvis betydligt mindre utsläpp än en resa till Nya Zeeland.

Har du varit på Phuket i Thailand ett antal gånger och funderar på att resa dit igen? Fråga dig om det verkligen inte finns något närmare resmål för sol och bad den här gången.

En flygresa till Medelhavet orsakar ungefär en tredjedel så mycket klimatpåverkan som en Thailandsresa.

När du ändå väljer att flyga långt bort, fundera på om du har möjlighet att vara borta länge och ”se klart” landet eller värdsdelen ifråga.

4. Klimatkompensera
Det här är tillsammans med punkterna 2 och 3 ovan, mitt sätt! Jag klimatkompenserar våra resor genom att skänka en gåva till VI-skogen. Jag räknar ut för varje resa hur mycket jag behöver skänka för att något överkompensera för just den flygresan.

Det finns andra sätt. Du kan själv plantera träd på egen mark, skänka pengar till, eller investera i förnybar energi, till exempel.

Det jag tycker är bra med just VI-skogen är att det är en aktör som jag litar på. Eftersom huvudsyftet inte ens är klimatkompensation utan snarare social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet i stort, genom agroforestry, så kan jag lita på att mina pengar inte tränger undan lokalbefolkning i syfte att åstadkomma högsta möjliga koldioxidupptag för minsta möjliga peng. Mitt sätt blir kanske lite dyrare än andra sätt men jag känner mig trygg med att det gör verklig nytta. För en resa tur och retur till Medelhavsländerna brukar det handla om ungefär 125 kronor per person. Det är ändå ganska lite pengar för ett bättre klimatsamvete, kan jag tycka.

5. Betala för biobränsle
Vissa flygbolag erbjuder på vissa flygplatser möjligheten att tanka med biobränsle. Det är en bra idé, men erbjuds än så länge inte för så många resor. Men det här är en intressant utveckling!

6. Lev klimatsmart liv i övrigt
Flyg är en stor källa till utsläpp av växthusgaser, men problemet är tyvärr mycket större än så. Oavsett om du väljer att avstå ifrån att flyga eller inte så finns det all anledning att se över sitt liv i övrigt om du vill slippa klimatångest för din egen miljöpåverkan.

Ditt viktigaste livsstilsvalet vad gäller klimatpåverkan är hur många barn du har. Varje barn motsvarar ungefär 20 resor tur och retur till Thailand per år!

Att leva bilfritt motsvarar ungefär en Thailandsresa per år och att enbart äta vegetariskt motsvarar ungefär en flygresa tur och retur till Medelhavet.

Den genomsnittliga boytan i Sverige är 41 kvadratmeteter per person. Kan du bo på halva denna yta motsvarar det nära på en Medelhavsresa med flyg per år. Hur bostaden värms är dock helt avgörande. Siffrorna ovan bygger på ett genomsnitt. Oljepanna är så klart sämst. Fjärrvärme baserad på spillvärme eller biobränsle är bäst.

7. Blunda och håll för öronen
Jag skrev ju igår om SVT:s inslag i veckan som ungefär gick ut på att du kan lindra din klimatångest för flyget genom att sila mygg och svälja kameler. Bland det de föreslog fanns att packa lätt, köpa stora vattenflaskor och ta bussen från flygplatsen. Men inget av det där kan ju ens marginellt kompensera för själva flygresan.

Lika väl som att följa SVT:s råd kan du faktiskt blunda hårt, hålla för öronen och sjunga ”la,la,la,la…” så högt och länge du orkar. Gärna under själva flygresan. ;)

Bilden föreställer två flickor som badade vid Stenshuvud i Skåne tidigare i oktober i år.

14 kommentarer

Under lista, miljö, resor

Dummaste på länge SVT!

Jag har sett reaktionerna i mina flöden på sociala medier tidigare i veckan men ikväll fick jag chansen att själv titta på ett inslag om resor och klimatångest som fått mycket – och berättigad – kritik.

Det är ett oerhört märkligt inslag. Mest reagerar jag på att efter alla tvärsäkra och mycket detaljerade råd kring hur vi bör agera på resa – men som i verkligheten nära nog inte gör någon skillnad alls för klimatet jämfört med flygresan – så föreslår ändå en av de intervjuande journalisterna något som faktiskt kan göra skillnad för klimatet på riktigt. Nämligen att betala extra för att klimatkompensera. 🌳

Men se då kan den tvärsäkra resejournalisten som nyss berättat hur vi ska packa, duscha, resa från flygplatsen ✈️ och köpa vatten på flaska minsann inte ge några råd längre. För ett sådant råd skulle då komma ”uppifrån” och hur gör vi då?

Råden som resejournalisten Hélène Benno ger är i sig inte fel – om de bara hade tagit sikte på att spara pengar, vatten, besvär och att minska nedskräpningen.

Men när dessa råd påstås vara klimatsmarta, ja till och med så pass att den som följer dem inte ska behöva ha klimatångest för sitt flygande längre – ja då är SVT tyvärr helt och hållet ute och cyklar.

Extra märkligt blir det ju i och med att journalisten själv i inslaget medger att det hon föreslår inte gör stor skillnad jämfört med en flygresa till Thailand. (Knappt någon skillnad alls skulle jag säga.) Men ändå avslutningsvis vidhåller och sammanfattar sina råd på nytt.

Jag kan bara konstatera att det här var tyvärr helt fel person att intervjua i detta ämnet… 🙄

Pinsamt SVT. Bättre kan ni!

6 kommentarer

Under media, miljö, resor

Jag tänker inte be miljörörelsen om ursäkt för att jag nöjesflyger

– Krönika –

Vad jag vet har miljörörelsen inte någon officiell lista över budord som anger hur en sann miljövän bör leva. Men jag är ganska säker på att om någon en dag skulle försöka sig på att sätta ihop en sådan lista så skulle den toppas av budordet ”du skall icke flyga”. Men jag fortsätter att bryta mot det budet. Men jag fortsätter också att klimatkompensera genom att plantera träd.

Det sägs ibland att internet består av olika bubblor. Jag befinner mig i flera olika sådana bubblor. En är en bubbla där många av oss miljöengagerade människor håller till. En annan befolkas av människor som liksom jag älskar att resa. Synen på flygresor kunde inte vara mer olika än i dessa båda bubblor!

I den stora gruppen ”vi som gillar att resa” på Facebook ställs för all del enstaka frågor om till exempel bussresor i Europa och det delas bilder även från Sverige, Norge och Danmark som ju enklast nås med bil och/eller tåg. Men. Allra mest delas tips och råd om resor som förutsätter flygresor. Knappt någon problematiserar att utsläppen bidrar till växthuseffekten. Jag har själv några gånger försökt dela information i den gruppen om möjligheten att klimatkompensera flygresor genom att till exempel låta plantera träd i Afrika. Responsen har då varit noll. Inget intresse alls. Andra personer har vid några ytterligt få tillfällen i gruppen ifrågasatt flygandet helt och hållet. Inte heller de når fram. Överhuvudtaget.

På Twitter däremot följer jag många som liksom jag är engagerade i klimatfrågan. För inte så få av dessa är det istället djupt moraliskt fel att nöjesresa med flyg. Just ordet ”nöjesresa” används regelbundet som ett skällsord. Som om det vore mer fel att flyga för reakreation, välbefinnande eller för att lära sig mer om världen, än att slentrianflyga i tjänsten till möten som lika väl skulle ha kunnat hållas på Skype! Eller åtminstonne – som jag idag – ta tåget på dessa tjänsteresor.

Jag har till och med under årets sommar sett påståenden om att det skulle vara bättre att avstå ifrån att flyga än att släcka de bränder som pågick då. När jag påpekade att just då gjorde det betydligt mer nytta för miljön att släcka bränderna än att avstå en flygresa fick jag ett trött och ironiskt ”Öh. Ok. Noterat.” till svar. Så pass djupt sitter övertygelsen hos många att klimatkrisen bäst hanteras genom att privatpersoner slutar flyga.

I förra veckan såg jag ett videoklipp på Facebook från ett radioreportage om att ta tåg och båt till Mallorca. Jag lyssnade aldrig på själva radioprogrammet, men om jag förstod saken rätt så var slutsatsen av reportaget att vi i framtiden inte kommer att ”ha råd”, med hänsyn till växthuseffekten, att göra Europa-resor ens om vi avstår ifrån att flyga. I vart fall inte varje år.

Det är svårt att spå framtiden. Men ett är säkert. Om mänskligheten alls ska ha någon framtid behöver vi ställa om hela samhället. Och det snabbt. Miljön och klimatet är inget särintresse, det är en fråga om allas vår överlevnad. Det visar inte minst den rapport från FN:s klimatpanel som kom igår. Det kan inte uteslutas att det även innebär att vi måste sluta flyga på sikt. Exakt hur det går med den saken vet vi inte idag.

Men några nöjen måste vi få behålla. Jag tror att en av de saker som gör oss till människor, kanske den viktigaste saken, är att vi fortsätter leka hela livet. Att vi även som vuxna ägnar oss åt nöjen och inte bara nytta. Vad vore ens vitsen med mänsklighetens överlevnad om vi inte ska få ägna oss åt några nöjen? Alls?

Och jag hoppas verkligen att vi hittar vägar som möjliggör ett på riktigt långsiktigt hållbart resande i framtiden. Höghastighetståg, vanliga tåg som fungerar och håller tidtabeller, bilar som går på hållbar energi, fler resor till fots och på cykel. Och: detta kompletterat med ny teknik för flyget som – jag vet – inte finns framme än.

Och under tiden som vi väntar på att framtiden ska anlända, kan de av oss som inte förmår oss att sluta flyga genast, och som fortfarande hoppas att vi ska kunna resa och uppleva världen även i framtiden, förutom att vi alls ska ha någon framtid, i vart fall klimatkompensera våra flygresor. Jag kompenserar mina och min familjs flygresor genom att låta plantera träd i VI-skogen runt Victoriasjön i Afrika. Det finns andra sätt. Kanske till och med några som är bättre. Men redan i och med att jag gör det jag gör, gör jag mer än de flesta.

Miljörörelsen får ursäkta, men jag tänker inte be om ursäkt för att jag ”nöjesreser”. Inte när jag gör det med tåg, båt eller etanoldriven bil. Och inte heller när jag gör det med klimatkompenserat flyg. Så det så!

7 kommentarer

Under krönikor, miljö, resor

Alligatorer och tvättbjörnar i New Orleans träskmarker

Två saker ville jag uppleva i New Orleans. Dels stadens berömda ”French Quarter”. Och dels en så kallad ”Swamp Tour” i Louisianas träskmarker. I övrigt är vi här för att ta det lugnt och vila upp oss innan jobb och skola drar igång igen. Träskturen blev av i går.

Det var inte helt lätt att välja arrangör för turen. Det ligger en hel mängd foldrar i hotellets foajé från företag som erbjuder olika upplägg. Till slut föll vårt val på Pearl River Eco-Tours eftersom de erbjuder turer i hyggligt små båtar, hämtar direkt vid vårt hotell och har rykte om sig att vara den av arrangörerna som gör minst åverkan på miljön.

Bussen
Vi hämtas vid hotellet klockan 8:30. Bussfärden ut till bolagets anläggning vid Pearl River tar ungefär 40 minuter sedan även övriga deltagare hämtats på sina hotell. Väl på plats betalar vi återstående 114 dollar utöver de 77 som vårt hotell redan tagit betalt som deposition. Det är för tre ”vuxna” och ett barn på 12 år. Vid anläggningen finns toaletter som vi passar på att besöka innan turen.

Båten
Själva båtturen är på ungefär en timme. Direkt vid bolagets anläggning ser vi flera alligatorer. Dessa lockas att hoppa efter marshmallow på pinne. Alligatorerna äter inte detta godis för människor mer än av misstag, och de passerar då bara igenom kroppen. Att de alls lockas att hoppa efter dem beror på att de liknar ägg som de gärna äter.

Växterna
Pearl River utgör i de här delarna gränsflod mellan delstaterna Louisiana och Mississippi. En bit upp från havet är vattnet bräckt men vi fortsätter upp i det rena sötvattnet. Här heter träsket ”Honey Island Swamp”, efter de honungsbin som förr fanns här. Alla träd och växter som växer här är sådana som tål att översvämmas. I träden växer en ananasväxt som påminner om skägglav till växtsättet och kallas ”spanish moss”.

Djuren
Under turen ser vi utöver alligatorer flera fåglar, mest ett par sorters häger, någon sköldpadda och ett helt gäng tvättbjörnar. Även dessa matas med marshmallow på pinne. Vi ser även en Cajun-by. Cajunerna är så klart människor, en etnisk grupp som från början var fransktalande och bodde i Kanada, men som fördrevs därifrån av engelsmännen.

”The Honey Island Monster” som guiden berättar om tror jag dock inte ett smack på.

Dricksen
Efter båtturen får vår guide 20 dollar i dricks men tyvärr har vi bara fyra dollar kvar i kontanter att ge till busschauffören, som också hon guidade en del och bland annat berättade om orkanen Katarina 2005.

Betyget
Totalt sett är det här en väldigt lyckat utflykt som du absolut bör göra när du besöker New Orleans. Ofoget att mata djuren med godis tycks tillämpas av alla arrangörer här så det får man tyvärr leva med. Men annars är det ett fantastiskt och alldeles kagom äventyrligt äventyr som jag inte skulle ha velat vara utan. Fyra och en halv stjärna av fem möjliga.














5 kommentarer

Under miljö, natur, resa med barn, resor, vackra platser, vatten

Prisjämförelse – billigast: tåg eller flyg till Paris?

Det hävdas ofta att det är dyrare att åka tåg än att flyga i Europa. Men är det sant? Vi ska åka tåg till Frankrike i sommar. Två vuxna och två ungdomar 12 och 14 år gamla. Jag vet ju därför redan vad det kostar för oss att ta oss tur och retur till Paris i sommar med tåg. Jag bestämde mig för att jämföra vad det skulle kosta att flyga.

Tåg från Köpenhamn
För att göra prisjämförelsen har jag plockat bort den sista sträckan på vår resa så att den bara blir till och från Paris. En sådan resa skulle då se ut så här:

Karlshamn (t.ex) lördag 12:35 -> Köpenhamn 15:08 – övernattning i Köpenhamn – söndag Köpenhamn 11:35 -> Köln 21:56 (209 Euro) – övernattning i Köln – måndag Köln 12:42 -> Paris Nord 16:05 (240 Euro). Och hemresan: lördag (12 nätter senare) Paris Nord 10:25 -> Brüssel 11:47 (Thalys, 140 Euro) – Brüssel 14:19 -> Hamburg 21:19 (DB, 149 Euro) – övernattning i Hamburg – söndag Hamburg 11:28 -> Köpenhamn 16:26 (DB, 90 Euro) – första bästa tåg hem till Karlshamn. Alla priserna är för två vuxna och två barn 12 och 14 år gamla.

Totalpriset för en sådan resa blir 828 Euro. Alltså ca 8 500 kr.

Flyg från Köpenhamn
Så vad skulle det då kosta att flyga? Söker jag med samma avrese- och hemresedatum som tågresan blir priset för billigaste flygresa för fyra från Kastrup till Paris 8 930 kr. Till det kommer kostnaden för tåg tur och retur från flygplatsen Charles de Gaulle, ca 800 kr för fyra. Totalt blir det då ca 9 700 kr. 1 200 kr dyrare än tåget. Vi skulle i ett sådant fall få 15 nätter i Paris istället för 12 men å andra sidan inga i Köpenhamn, Köln eller Hamburg. Kastrup ligger på samma järnvägslinje som Köpenhamn H så priset tur och retur från Karlshamn blir ungefär det samma.

Om du som jag klimatkompenserar dina flygresor genom att låta plantera ett träd per 125 kg koldioxid i VI-skogen så blir det då 13 träd vilket kostar 260 kr som tillkommer för en flygresa tur och retur för fyra personer.

Flyg från Stockholm
Men, tänker kanske du, alla har inte Kastrup som sin närmaste internationella flygplats. Hur blir det om man bor i Stockholm? Aktuella datum skulle då billigaste flygresan tur och tur till Paris för fyra kosta 11 598 kr. Inklusive transport till och från flygplatsen i Paris och med flygbuss från Stockholm till Arlanda blir kostnaden ca 12 800 kr.

Tåg från Stockholm
Vad kostar det då med tåget? Aktuella datum och tider skulle tågbiljett för oss fyra tur och retur från Stockholm till Köpenhamn kosta 2 700 kr med SJ. Det blir 11 200 kr totalt med i övrigt samma tågresa som ovan. Tågresan blir då sammanlagt 1 600 kr billigare än flyget.

I just det här fallet råkade det alltså bli ännu större prisskillnad till tågets fördel från Stockholm än från södra Sverige.

Slutsats
Det behöver alltså inte bli dyrare att åka tåg till Paris än att flyga. Tvärtom kan det, beroende på tid på året, när du bokar, och åldern på de resande, bli billigare att åka tåg än att flyga.

För den som föredrar att resa på marken, kunna röra sig fritt och se landskapet skifta utanför fönstret samt göra ett par stopp på vägen, framför att behöva ta sig till flygplatsen, genomföra incheckning och säkerhetskontroller samt sitta fastspänd i en sardinburk, och som dessutom tycker att en tågresa i sig kan vara en del av upplevelsen och att den därför inte tar bort tid från semestern, så finns det egentligen all anledning att välja tåget framför flyget till Paris. Varför är det då så få som gör det?

Jag är övertygad att fler skulle välja tåg om det bara funnes en bokningsplattform där hela bokningen enkelt kunde genomföras på ett och samma ställe utan krångel och på svenska. Dessutom om det funnes fler nattåg som gick långa delar av sträckan skulle ännu fler vara intresserade. Hur svårt kan det vara?

Men för den som, trots visst krångel, vill göra som jag och själv boka sin resa med tåg till Frankrike har jag tidigare skrivit en steg-för-steg-guide.

Vid prisjämförelsen ovan har jag inte tagit med priset för övernattningar i resans pris. Jag har tänkt så här. Om du har 16 dagar till ditt förfogande och vill utnyttja alla dessa till din och familjens resa så blir det lika många övernattningar oavsett vilket alternativ du väljer. Men tar du tåget, enligt den rutt som jag tittat ut, så blir det en övernattning i Köpenhamn, en i Köln, 12 i Paris och en i Hamburg. Tar du flyget blir det 15 övernattningar i Paris.

Har du som resenär önskemål att vara hemifrån så kort tid som möjligt, blir så klart kalkylen en helt annan. Men vem fungerar så? ;)

Bilden: Staty av lejon på Ponte Alexandre III i Paris.

5 kommentarer

Under hållbart resande, miljö, resa med barn, resor, tåg

Ny rapport med förslag som minskar flygets klimatpåverkan


Svenskarnas klimatgasutsläpp från flygresor ökar enligt en ny rapport från Stockholm Environment Institute, genomförd på uppdrag av Världsnaturfonden WWF.

Förslagen
Rapporten föreslår följande åtgärder för att minska flygets klimatpåverkan: Utred möjligheten att införa moms för utrikesflyg, hitta sätt att minska flygandet i offentlig förvaltning, förbättra tågtrafiken i Sverige och investera i snabbtåg inom EU.

Viktigt med alternativ
”Vi behöver genomföra åtgärder som avsevärt minskar flygets klimatpåverkan, vilket bland annat innebär att vi måste flyga mindre. Då är det viktigt att det finns alternativ till flyget”, säger Ola Hansén, klimatexpert på WWF.

Tekniska åtgärder räcker inte
För att Sverige ska nå en långsiktigt hållbara konsumtion i linje med Parisavtalets ambitioner krävs kraftfulla åtgärder. Satsningar på mer energieffektiva flygplan kan på sikt minska en flygresas klimatpåverkan. Därutöver kan åtgärder för gröna flygningar med kortare, rakare flygleder vara viktiga.

Biodrivmedel är en begränsad resurs som inte heller produceras i tillräckligt stora kvantiteter för att täcka flygets behov. För att en utveckling mot mer biodrivmedel ska vara möjlig menar forskarna att det krävs kraftiga investeringar för att säkerställa storskalig biobränsleproduktion.

”WWFs bedömning är att det svenska inrikesflyget skulle kunna drivas på restprodukter från skogen. Men på global nivå räcker utbudet av biodrivmedel endast till en liten del av vad flyget skulle behöva”, säger Ola Hansén.

Höghöjdseffekterna kommer dessutom att kvarstå.

Minska antalet flygresor
Vi behöver därför vidta åtgärder för att minska antalet flygresor. Flygskatten kan dämpa den nuvarande ökningen av flygresorna, men sammantaget bedöms flygresorna ändå fortsätta öka. Därför rekommenderar forskarna fler insatser som kan bidra till att förändra svenskarnas beteenden.

Förutom mer snabbtåg inom EU så behöver tågtrafiken även optimeras för att kunna hantera en ökad mängd resenärer. Idag är tåget många gånger betydligt dyrare än flyget. Eftersom tåget i de flesta fall även tar betydligt längre tid än flyget behöver tåget till att börja med göras mer attraktivt ur ekonomisk synvinkel för att
på allvar kunna konkurrera med flyget, antingen genom att det senare blir betydligt dyrare eller att det förra subventioneras kraftigt. Insatser behöver också göras för att förbättra servicen ombord på tågen (till exempel internetuppkopplingen) så att de bättre kan fungera som arbetsplatser under den längre restiden i jämförelse med flyget. Detta kan bidra till att öka acceptansen för att vara borta en längre period från arbetet till följd av längre restider.

Vad rapporten glömde
Jag håller i stora drag med om analysen i den här rapporten. Vi behöver jobba på flera olika spår (!) för att få ner flygets klimatpåverkan till rimliga nivåer. Vi behöver inte sluta flyga helt, men väl betydligt mindre och smartare. Och då behövs både alternativ och ekonomiska styrmedel. En sak som rapporten inte tar upp är bokningssystem för tågresor till utlandet. Det måste bli lika enkelt att boka en tågresa till Paris som att boka motsvarande flygresa. Så är det långt ifrån idag.

En annan sak som saknas i. rapporten är möjligheten att klimatkompensera flygresor genom att plantera träd i avskogade områden på jorden.

(Och för övrigt anser jag att Kartago bör förstöras. ;)

Bilden är från flygplatsen Marco Polo i Italien i februari i år.

Lämna en kommentar

Under hållbart resande, miljö, resor, tåg

Nyheter om bioflygbränsle

Ny Teknik skriver om biobränsle för flyget. Det handlar om olika initiativ för att tillverka och använda flygbiobränsle

Användning redan nu
Till att börja med rapporterar de om att svenska flygbolag och andra aktörer försöker öka användningen av bioflygbränsle. Men det rör sig fortfarande om väldigt små mängder. Flygbolaget BRA, som flyger på Bromma, har lanserat biobränslebiljetter för flyg för kunder som vill minska sin klimatpåverkan. Genom att betala 300 kronor mer för biljetten, bidrar resenärer som så vill till att andelen biobränsle i flyget på sikt ökar. Priset bygger på verklig prisskillnad mellan biobränsle och fossilt bränsle.

”Många lyfter fram att det inte går att säga exakt vilken påverkan det här får, men vi tycker att det här är bättre än att göra ingenting alls”, säger Anna Soltorp, hållbarhetschef på BRA, i artikeln.

Den ekonomiska föreningen Fly Green Fund är resultatet av ett initiativ från Karlstads flygplats, som är till för att få i gång en marknad för bioflygbränsle i Norden. Bland annat Swedavia, SAS och KLM är med. 75 procent av de pengarna som kommer från föreningens kunder går till inköp av bioflygbränsle. Resten går till insatser för att stötta den svenska produktionen av biobränsle för flyget.

Swedavia som äger och driver många svenska flygplatser har satt som mål att företagets egen verksamhet inte ska ha något utsläpp längre av koldioxid från fossila bränslen 2020. Förra året var premiärår för Swedavia att köpa in biobränsle som motsvarade de tjänsteresor som deras medarbetare gjort året innan. Det blev 450 ton biobränsle, som kostade 7,5 miljoner kronor.

Skogen som råvara
Det finns nu också lovande tekniker för att framställa svenskt bioflygbränsle av skogsråvara. På Biorefinery Demo Plant i Örnsköldsvik finns råvara som i ett senare steg skulle kunna bli bioflygbränsle. Men de är fortfarande en bra bit ifrån en färdig lösning. Utan garantier vågar ingen satsa hela vägen.

Fler råvaror
Avslutningsvis berättar de om biomassa, sockerrör, frityrolja och alkohol som fem godkända metoder för att framställa flygbiobränsle.

Händer en hel del
Det händer alltså en hel del just nu när det gäller biobränsle för flyget. Det är bra. Men det är en lång väg kvar till en klimatneutral flygindustri. Bland annat hjälper inte biobränsle mot flygets hela klimatpåverkan på grund av att de så kallade höghöjdseffekterna, utsläpp av kväveoxider och kondensstrimmor på hög höjd som också, utöver koldioxiden, bidrar till växthuseffekten. Det lär alltså ta lång tid innan vi är i (flyg)hamn.

Under tiden är det bra att välja andra transportslag när det är möjligt och när du ändå flyger klimatkompensera. Till exempel genom att köpa träd i vi-skogen.

Lämna en kommentar

Under hållbart resande, miljö, resor

Koldioxidutsläppen ökade igen 2017

Internationella energimyndighetens senaste rapport – ”Global Energy and CO2 Status Report, 2017” – släpptes online igår. Den ger en aktuell bild av trenderna och utvecklingen inom energi och bränslen. Koldioxidutsläppen har börjat öka igen främst beroende på den starka ekonomiska utvecklingen i världen.

• Energi: Den globala energibehovet ökade med 2,1% 2017, jämfört med 0,9% föregående år och 0,9% i genomsnitt under de fem senaste åren. Mer än 40% av tillväxten år 2017 drevs av Kina och Indien. 72% av ökningen skedde med fossila bränslen, en fjärdedel med förnybara energikällor och resten med kärnkraft.

• Koldioxid (CO2): Efter tre år utan ökande utsläpp så började utsläppen öka igen 2017. De globala energirelaterade koldioxidutsläppen ökade med 1,4% 2017, och uppnådde en historisk högstanivå på 32,5 gigatonn (Gt). Ökningen av koldioxidutsläpp skedde emellertid inte överallt. Medan de flesta större ekonomier såg en ökning upplevde vissa andra minskningar, bland annat USA, Storbritannien, Mexiko och Japan. Den största nedgången kom från USA, främst på grund av ökad användning av förnybara energikällor.

• Olja: Den globala efterfrågan på olja ökade med 1,6% (eller 1,5 miljoner fat per dag) år 2017, vilket var mer än dubbelt så mycket som det årliga genomsnittet under det senaste decenniet. En ökande andel av sportfordon och lätta lastbilar i de stora ekonomierna och efterfrågan från den petrokemiska sektorn stärkte denna tillväxt.

• Naturgas: Den globala efterfrågan på naturgas ökade med 3%, på grund av det låga prisläget. Kina svarade för nästan 30% av den globala ökningen. Under det senaste decenniet kom hälften av den globala efterfrågan på gas efterfrågan från kraftbranschen. Förra året kom dock över 80% av ökningen från industri och byggnader.

• Kol: Den globala efterfrågan på kol ökade med cirka 1% år 2017, vilket vändade den nedåtgående trenden under de senaste två åren. Tillväxten berodde främst på efterfrågan i Asien, som nästan helt drevs av en ökning av koleldad elproduktion.

• Förnybara energikällor: Förnybara energikällor stod för en fjärdedel av den globala energitillväxten förra året. Kina och USA ledde denna tillväxt, vilket bidrog med cirka 50% av ökningen av förnyelsebaserad elproduktion, följt av Europeiska unionen, Indien och Japan. Vindkraft svarade för 36% av tillväxten i förnybar energibaserad effekt.

• El: Världens efterfrågan på el ökade med 3,1%, betydligt högre än den totala ökningen av efterfrågan på energi. Tillsammans stod Kina och Indien för 70% av denna tillväxt. Produktionen från kärnkraftverk ökade med 26 terawatt timmar (TWh) år 2017.

• Energieffektivitet: Förbättringen av den globala energieffektiviteten minskade dramatiskt 2017, på grund av svagare förbättring av effektivitetspolitiken samt lägre energipriser. Den globala energiintensiteten förbättrades med endast 1,7% 2017, jämfört med i genomsnitt 2,3% de senaste tre åren.

Lämna en kommentar

Under miljö

Nej, du behöver inte avstå ifrån att flyga!


Så tar vi det här med flyget och miljön ett varv till. Ett klipp om klimatet och flyget från TV4 har de senaste dagarna fått stor spridning i sociala medier. ”Fakta: så mycket påverkar din resa verkligen klimatet.”

Klippet
Det de säger där är att flyget står för bara fem procent av världens totala klimatutsläpp. Men flygandet ökar. Och för många svenskar är flyget den största källan till utsläpp av växthusgaser. (Ett ganska luddigt påstående för övrigt. Hur många är ”många”?) Klippet fortsätter med att berätta att Naturvårdsverket bedömer att för att uppnå långsiktig hållbarhet måste utsläppen ner till mellan ett till två ton koldioxid per år och att det är lika mycket som du släpper ut ”om du kör bil”.

Men eftersom vi också äter, bor och lever i övrigt så blir det elva ton totalt. Av dessa utgör en resa till Thailand lika mycket som bilåkandet. Och det är bara i koldioxid. Tar du hänsyn till höghöjdseffekterna så blir det dubbelt så mycket. Och slutligen: den andelen, som alltså motsvarar hela det utsläpp vi kan unna oss, kan vi inte komma bort ifrån ens om vi ersätter dagens flygbränsle med biobränsle.

Slutsatsen som är fel
Så då är väl saken klar, tänker kanske du. Alla medvetna konsumenter måste från och med nu avstå ifrån att flyga. Men nej, säger jag. Att fokusera på att en liten klick medvetna konsumenter i Sverige ska avstå flyg tycker jag forfarande är fel fokus.

Slutsatsen som är rätt
Det är bra att dra ner på flygandet. Men. Det går också att klimatkompensera för flygresorna (gör det!). Och så har vi fortfarande de 95 resterande procenten som vi också behöver ta hand om. Dessutom. Varför inte ta det viktigaste först: Var vi placerar våra pensions- och andra sparpengar är det som har störst betydelse för klimatet. Därefter kommer hur många barn vi har. Sen kommer bilresorna. Först därefter kommer flyget.

Sparandet
Förutom våra egna årliga koldioxidutsläpp på nämnda elva ton från bilen, biffen, bostaden och övrig konsumtion bidrar vårt sparande med ytterligare cirka åtta ton per person och år. Alltså nästan lika mycket som all konsumtion tillsammans! Dessutom tillkommer att en stor del av svenskarnas sparkapital placerats  i fossila reserver som motsvarar omkring 753 ton i framtida utsläpp. Totalt blir det då något lite mer än hela konsumtionen som orsakas av sparandet. (Källa: WWF. )

Varför har ingen berättat?
Dessa siffror ligger utanför de traditionella redovisningarna av vår klimatpåverkan eftersom sparande inte betraktas som konsumtion. Men betydelse har det. Väääldigt stor betydelse.

Många resor till Thailand blir det
753 ton per person alltså. Det motsvarar då 500 Thailandsresor på en livstid. Betydligt fler än de flesta orkar med att göra. Därtill kommer då alltså ytterligare åtta ton per år vilket motsvarar fyra ytterligare Thailandsresor. Sammanlagt drygt tio Thailandsresor per år. Nu är ju sparandet väldigt ojämnt fördelat men genomsnittssiffror säger ändå någonting. Utifrån Världsnaturfondens siffror har jag beräknat att du behöver ha knappt 50 000 kr per person stående i klimatsmarta aktier eller fonder, istället för i random sparande, för att kompensera en Thailandsresa per år. (Varför vi överhuvudtaget hela tiden pratar just Thailandsresor när vi pratar klimat är en annan fråga. Själv föredrar jag att resa till andra länder.)

Mitt eget sparande
Jag har nyss kollat igenom mitt eget sparande och kan konstatera att en del av mitt sparande är placerat i klimatsmarta fonder, men en alldeles för liten andel.

En lite väl stor andel av mitt sparande har jag dessutom placerat på ett vanligt e-sparkonto, vilket kanske inte är det smartaste ur flera synpunkter. Oavsett det så är det mot bakgrund av ovanstående av betydelse för mig hur banken i sin tur investerar de pengarna som sitter på det kontot. Jag skickade därför igår en fråga till dem: ”Jag har en fråga om mina pengar på e-sparkontot. Hur är dessa placerade från er sida? I vilken utsträckning är de pengarna investerade i reserver för fossila bränslen? Gör ni någon klimatbedömning när ni investerar?” Hör gärna av dig till din bank, du också!

Flyget ändå en miljöbov
Trots det ovan sagda är flyget fortfarande en miljöbov. Det som TV 4 säger i sitt klipp är fortfarande sant. Om du inte klimatkompenserar dina flygresor så motsvarar en enda resa till Thailand vad du i framtiden överhuvudtaget kommer att kunna få lov att släppa ut om vi inte ska förstöra den här planeten. Den enda vi har. Det är dessutom en miljöbov som är alldeles för lågt beskattad. Svenska Dagbladet näringsliv publicerade  förra veckan siffror på vad det skulle kosta att flyga till Göteborg, London och Thailand från Stockholm om flyget beskattades på samma sätt som annan verksamhet. Det skulle bli i storleksordningen dubbelt så dyrt visade det sig. Att ställa om beskattningen på flyget är dock inte helt enkelt då det handlar om internationella överenskommelser. (Här i södra Sverige flyger vi ju i regel från Danmark till exempel och påverkas då av de danska skatterna – inte de svenska.)

Så hur ska du då göra om du vill resa och se världen och ändå bevara den för framtida generationer? Här är sammanfattningen:

1. Flytta ditt sparande till klimatsmarta fonder eller aktier. Eller varför inte skog? (Även om det tycks vara lite av en djungel att spara just i skog. ;)

2. Sätt inte fler än två barn till världen. (För att befolkningen ska kunna reproducera sig själv behöver varje kvinna föda i genom­snitt 2,1 barn under sitt liv. Har du fler än två bidrar du till befolkningsökningen.)

3. Undvik att bo så att du måste pendla med bil till jobbet. Bo helst så nära jobbet så att du kan cykla eller gå. I andra hand se till att du kan pendla med tåg eller buss som går på biobränsle.

4. Välj att resa på semester (och i tjänsten) med i första hand tåg, i andra hand buss och i tredje hand bil (om ni är flera i bilen). Flyg alltså enbart när inga andra vettiga alternativ finns.

5. När du ändå väljer att flyga – klimatkompensera

Sedan kan du göra ytterligare saker som att äta mindre kött, värma din bostad klimatsmart, köpa miljömärkt el och källsortera men de sakerna har i regel mindre betydelse än punkterna ovan.

Vi har alla ett ansvar för klimatet, men alla behöver inte ta sitt ansvar just genom att avstå ifrån att flyga. Det finns olika sätt. Och så klart: ju fler sätt desto bättre, men börja helst med det viktigaste först.

Bilden föreställer spetsen av en flygplansvinge tillhörande Lufthansa, ovanför Alperna.

Lämna en kommentar

Under hållbart resande, miljö, resor

Stora Europaresan med bil, 25 nätter – planeringen vs verkligheten


Anders fotograferar i Stade

Att bila i Europa är ett bra alternativ för den som vill undvika att flyga och stanna på marken. Är ni fyra i bilen kan det till och med vara mer klimatsmart att ta bilen ut i Europa än att ta tåget. Vi bilade i Europa sommaren 2016 och jag började titta på bilder från den resan i förra veckan. Jag hade sett en fråga på Facebook om att bila i Europa. Och kom då på att jag aldrig riktigt skrev något sammanfattande inlägg om den resa vi gjorde. Så då gör jag det nu.

Planeringen och hur det blev
Enklast är att utgå ifrån den planering som jag har sparad som en anteckning i mobilen och sedan berätta hur det blev. Sist kommer en summering med goda råd inför din rundresa med bil i Europa och lite om hur klimatsmart det egentligen är att ta bilen.

Innan vi gav oss av hemifrån hade vi den första natten i Stade bokad, en natt bokad i Gordes i Provence med efterföljande fem nätter i Menton på franska rivieran dag 9-15, två nätter vid Lago di Braies dag 17-19 samt färjan hem från Rügen i Tyskland dag 26. Övriga stopp och övernattningar var öppna för bokning efterhand, men jag hade ändå gjort en noggrann dagfördag-planering av hela resan med körtider hämtade från Google Maps.

Planeringen dag 1-5
Start dagen efter midsommardagen: Sön 2016-06-26 kl. 8:00 Karlshamn – Stade (7 tim ) + 2 stopp (2 tim) (t.ex. Lunch i Rödby, Restaurant Admiralen) framme 17:00,  kvällspromenad + middag och
1 natt i Stade
Mån 2016-06-27 kl. 10:00 Stade – Gent (6 tim 15 min),  Lunch restaurang Toddenhoek i Münster? Ca kl. 13:00, 14:00 – 17:15 -> Gent
1 natt Gent
Tis 2016-06-28 Gent – Nantes (6 tim 45 min), 8:30-12:00 ca tråkig motorvägslunch strax söder om Paris, 16:00-17:00 ca framme
1 natt Nantes
Ons 2016-06-29 Nantes – La Rochelle (1 tim 44 min)
1 natt La Rochelle
Tor 2016-06-30 La Rochelle – Biarritz, Frankrike (3 tim 40 min),
första av 3 nätter i Biarritz

Hur det blev dag 1-5
Resan till Stade tog någon timme längre tid i verkligheten jämfört med vad Google Maps angett. Restaurant Admiralen i Rödby, som hade fina betyg i TripAdvisor existerade inte längre på den angivna adressen. Lokalen stod tom. Vi fick med kort tid leta reda på ett annat ställe och äta snabbmat på en parkeringsplats. Men kvällspromenaden i Stade var fin.

vägen till Gent: Regnet slog emot rutan. Trefilig motorväg genom Tyskland. Rhurområdet. Fabriker och kolkraftverk. Precis intill kolkraftverket står två pliktskyldiga vindkraftverk på en höjd. Men det blev lunchpaus som planerat i Münster och då var det uppehåll i regnandet. Lunchen åt vi också mycket riktigt på restaurang Toddenhoek. Gent tyckte vi sedan mycket om och jag tyckte på något sätt att staden påminde om Prag.

Men någon tråkig motorvägslunch söder om Paris blev det aldrig. Redan så här tidigt på resan hade vi lärt oss hur igenkorkad trafiken kan vara runt Europas storstäder. På väg ut från Gent blev vi stående en timme i en nästan stillastående kö. Så vi valde en alternativ väg mellan Gent och Nantes där vi slapp passera Paris. Bricklunch blev det ändå längs motorvägen, men det var en helt annan upplevelse än svenska vägkrogar.

I Nantes såg, och red vi på, den mekaniska jätteelefanten och tittade på de andra roliga maskinerna inspirerade av Jules Verne i museet Les machines de l’ile. Dock att rundturen inne i museet blev lite dryg i och med att den ordrika guidningen enbart var på franska.

Så långt komna i resan började vi inse att alla delsträckor skulle komma att ta längre tid än vad Google beräknat åt oss och vi behövde lite paus från bilen och de långa körsträckorna. Därför fick det bli två nätter i La Rochelle istället för en. Vilodagen var välbehövlig.


Vy från restaurangen där vi åt kvällsmat i Gent


En av maskinerna i Les machines de l’ile, Nantes


Stockrosor i La Rochelle

Planeringen dag 6-10
2 återstående nätter Biarritz
Sön 2016-07-03 Biarritz – Andorra la Vella (5 tim 10 min)
1 natt Andorra la Vella
Mån  2016-07-04 Andorra la Vella – Gordes (6 tim 15 min totalt), Eller: Andorra la Vella – Carcassonne, Frankrike (3 tim 5 min), Carcassone – Gordes, Frankrike (3 tim 10 min)
1 natt Gordes
2016-07-05 Gordes – Menton (3 tim 10 min)
Den första av 5 nätter Menton 

Hur det blev dag 6-10
Resan till Biarritz blev en dag försenad, sedan vi bestämt oss för två nätter i La Rochelle. För att hinna med resten av resan enligt planen fick det bli två nätter här istället för tre. Vi gillade stan mycket även om vädret inte helt var på vår sida så här långt på resan.

Resan till Andorras huvudstad gick genom ett mycket vackert landskap i både Frankrike och Andorra. Däremot var vi inte så jätteimponerade av själva huvudstaden som är ett shopping-mecka. Att shoppa är inte riktigt vår grej. Men en staty av en av Salvador Dalis flytande klockor gillade jag mycket.

Det blev mycket riktigt en lunchpaus i Carcasonne. Det var inte helt lätt att hitta någonstans att parkera bilen och stoppet i den medeltida staden tog lite längre tid än beräknat.

Gordes gillade vi mycket. Särskilt på kvällen när vi först tog ett dopp i poolen till cikadornas sång och där det sedan inte var så många andra turister i byn. På vägen till Menton hittade vi vilse sedan vi blivit tvungna att ändra färdväg efter att ha besökt det berömda klostret med lavendelfält i förgrunden strax utanför Gordes. Ett vägarbete gjorde att vi inte kunde köra samma väg som vi kommit och tack vara det hittade vi både ett ”eget” lavendelfält och till Roussillon, den ockra-färgade staden med sina fina canyon där vi åt en sen frukost eller tidig tidig lunch beroende på hur du väljer att se på det, innan vi äntligen kunde ge oss av mot Rivieran.


Stranden i Biarritz i blå timmen


Kyrka i Andorra la Vella


En av portarna i ringmuren i Carcasonne


Sénanqueklostret utanför Gordes

Planeringen dag 11-15
4 återstående nätter i Menton
2016-07-10 Menton-San Marino  (5 tim 30 min)
1 natt San Marino 

Hur det blev dag 11-15
Ska du göra en längre rundresa i Europa så se till att ha minst ett längre stopp på flera dagar inbokat i förväg. Jag hade valt ut Menton, en liten pärla på franska rivieran, där vi kunde bada, slappa och äta gott. Men lite dyrt var det att sitta vid Medelhavet och äta. Vi gjorde också en utflykt, med tåg, en dag till Monaco där vi bland annat tittade på ett vackert beläget, men sorgligt zoo, där djuren hade det alldeles för trångt. Annars tycker jag väl att det är de medeltida gränderna i Monaco Ville, som påminner en del om gamla stan i Stockholm, som är behållningen av det landet.

Att köra till San Marino tog också längre tid än vi trott. Först in och ut ur tunnlar längs den italienska rivieran och sedan över slätten. När vi väl kommit fram och checkat in på hotellet var det redan kväll. Men vi hann upp till borgen precis innan stängning trots att vi satte oss ner och tog varsin iste på vägen upp. Och vi fick se en fantastisk solnedgång bakom medeltida murar och dimhöljda berg från en stolt republik.


Menton på franska rivieran


Utsikt från zoo i Monaco

Planeringen dag 16-20
2016-07-11 San Marino – Verona (2 tim 55 min)
1 natt Verona
2016-07-12 Verona – Lago di Braies / Pragser Wildsee, Prags, Sydtyrolen, Italien (2 tim 55 min)
2 nätter Lago di Braies
2016-07-14 Lago di Braies – St Anton (2 tim 45 min),
1 natt St Anton
2016-07-15 St Anton – Neuschwanstein Castle, Schwangau, Tyskland (1 tim 40 min)
första natten av 2 nätter nära slottet

Hur det blev dag 16-20
I Verona hade jag lyckats boka in oss i en lägenhet som låg en bit ifrån hotellet som den hörde till, men där den inkluderade frukosten serverades på hotellet. Det var väl inte helt praktiskt men lägenheten var fin och frukosten god. Från Verona blev det aldrig något blogginlägg. Jag hann aldrig. Det borde nog göras ändå. Så här i efterhand. Verona är ändå Verona. Även om idén om en verklig balkong utsedd till en fiktiv, där den litterära gestalten Julia skulle kunna tänkas ha stått om hon funnits i verkligheten, känns aningen… Ska vi säga ”krystad”? (De fick väl helt enkelt klämma fram en balkong från 1500-talet när turister ständigt frågade efter den.) Hur som helst en fin stad, även om vi nog började bli lite mätta på fina städer vid det här laget.

Tanken var att åka raka vägen från Verona till Lago di Braies. Men när vi såg den dagens väderprognos för Dolomiterna bestämde vi oss för att stanna vid Gardasjön och bada en stund. Men väl uppe vid Lago di Braies hade vi redan åkt genom det värsta regnet, dimmorna lättade och sjön var precis så vacker som jag fantiserat om.

St Anton besökte vi för att byn är namne med vår förstfödde. Där snöade det på en alptopp vi besökte med linbana. Övernattningarna vid Neuschwanstein blev inte riktigt så nära slottet som jag tänkt, men det blev bra ändå. Vi hamnade i den lilla byn Oberkirch därför att allt inne i Füssen var fullbokat.


Solrosor på den italienska slätten


På promenad i Verona


Förmiddagsdopp i Gardasjön


Kvällsdis över Lago di Braies

Planeringen dag 21-25
En återstående dag och natt i Schwanstein-området.
2016-07-17 Neuschwanstein- Weimar (körtid 4 tim 30 min) (Eller Eisenach 4 t 41 m)
1 natt Weimar (Eller Eisenach?) 
2016-07-18 Weimar (eller Eisenach Neubrandenburg, Tyskland (körtid 4 tim) ( 4 t 42 min fr Eisenach)
1 natt Neubrandenburg
2016-07-19 Neubrandenburg – Greifswald, Tyskland  (körtid 50 min)  
1 natt Greifswald
2016-07-20 Greifswald – Göhren, Tyskland (körtid 1 tim 20 min)
1 natt Göhren (eller annan ort på Rügen)

Hur det blev dag 21-25
Dagen i Schwanstein-området: Vi körde in till Füssen och parkerade där. Det blev en mil och fyra kilometers vandring.

Två dagsetapper på knappt fem timmar vardera, enligt Google Maps, skulle ta oss från Bayern i södra Tyskland till det tidigare Pommern i norr. Vi började bli rejält trötta på att bila nu. Dag 22 skulle vi köra ungefär halvvägs. Jag hade istället för Weimar eller Eisenach sett ut ett hotell med rabatterat pris i den lilla byn i Auerstedt. Men Google Maps hade fel. Inklusive ett kort matstopp tog det sju timmar. När vi kom fram till hotellet satt det en lapp vid grinden där vi (endast på tyska) hälsades välkomna men meddelades att receptionen och restaurangen var stängd den kvällen och vi hänvisades till ett annat hotell i en annan by för att checka in. Suck.

Vi bestämde oss för att hoppa över övernattning i Neubrandenburg för att få två nätter i på Rügen istället och bara göra ett kortare stopp för promenad och fika i Neubrandenburg. I Greifswald hamnade vi sedan i ett företagsområde eftersom allt inne i stan var fullbokat enligt alla tillgängliga bokningssidor. Men det var ändå roligt att se städerna där några av mina förfäder varit borgmästare en gång i tiden. Vid det här laget hade vi också lärt oss vad kantareller heter på tyska.

Inte heller på Rügen var det lätt att hitta hotell. Vi hamnade till slut på ett onödigt dyrt lyxhotell som inte riktigt var värt sitt pris. Men vi hade det bra där, utom att wi-fi:n inte fungerade på rummet (men i hotellkorridoren). Och Sellin, som orten heter som vi till avslut hamnade i var riktigt fint och vädret bra. Så det blev flera dopp i Östersjön innan det var dags att ta färjan hem till Sverige igen.


Dag 26 tog vi färjan hem till Sverige igen. Den dagen räknar jag inte riktigt till själva resan.


Utsikt från vår hotellbalkong i St Anton


Vandring mellan Füssen och Schwansteinslotten


Ringmuren i Neubrandenburg


Torget i Greifswald


Bryggan i Sellin och himlen över Östersjön

Summering
Vi hade nog tryckt in lite för mycket resa på för kort tid egentligen. Vi fick å ena sidan se väldigt mycket. Å andra sidan blev det väldigt mycket tid i bil. En orsak var att Googles tidsangivelser genomgående var för låga. Gör du samma rutt som vi gjorde så lägg gärna till några dagar. Varför inte ta den på fyra veckor utvidgade med en extra helg? Då blir det 30 dagar att ta resan på och fyra extra övernattningar att lägga in på vägen. Har du bara 25 dagar så försök att korta rutten något.

En annan erfarenhet vi gjorde var att det kan vara väldigt praktiskt att boka hotell med bara någon dags framförhållning i hotels och Bookings appar. Då vet du att ni har någonstans att sova när ni kommer fram men behåller en viss flexibilitet i förhållande till resplanen. Men tänk på att den taktiken kan vara svår eller till och med hopplös att tillämpa i juli och augusti på populära destinationer i Europa. De flesta vettiga övernattningsalternativ är då fullbokade. Juni är ett bättre alternativ för den som vill resa med flexibel resplan.

Hur klimatsmart är bilen?
Att åka bil som går på bensin eller diesel borde egentligen inte alls vara särskilt klimatsmart. Vägtrafiken är en av de större källorna till växthusgaser både globalt, i Europa och i Sverige. Hur klimatsmart det är i slutändan beror dels på hur mycket fossilt bränsle just din bil förbrukar per mil och hur många ni är i bilen. Men är ni en hel familj, eller ett gäng kompisar, fyra eller fem personer, så är bilen i de flesta fall inte bara bättre än flyget, det är faktiskt också på många sträckor i Europa bättre än tåget, som till exempel i Tyskland ofta går på diesel och kolkraftsel. I Sverige är däremot alltid tåget det klimatsmartaste alternativet. Men för Europaresan behöver det alltså inte vara det. Allra klimatsmartast i Europa kan nog vara att följa med på en rundresa med buss. Men då ska du ju också helst uppskatta den typen av uppstyrda resor i grupp med främmande människor.

9 kommentarer

Under hållbart resande, miljö, resor