Kategoriarkiv: böcker

På spaning efter Balbec och den tid som flytt – i Cabourg

”På spaning efter den tid som flytt” är en romansvit i sju delar av den franske författaren Marcel Proust, som utgavs åren 1913–1927. Romansviten räknas till den litterära modernismens centrala verk.

Det avsnitt som är mest känt är när en bit av en madeleinekaka tillsammans med en klunk lindblomste får berättaren att i tankarna återvända till sin barndom.

Jag har inte läst en rad ur böckerna men ändå många gånger hört talas om meadeleinekakan och lindblomsteet.

Att romanserien utspelar sig till stora delar i badorten ”Balbec” vid Normandies kust visste jag däremot inte alls innan jag gjorde research inför vår resa till Normandie förra sommaren. Inte heller kunde jag då i förväg ha vetat att verklighetens Cabourg stod förebild till böckernas Balbec. Men det vet jag nu.

Den där upplysningen gjorde mig så klart nyfiken på badorten ifråga så det fick bli ett kortare stopp där på vår rundresa. Ett ganska kaotiskt stopp då det pågick VM-fotboll på många bildskärmar i staden och där fel lag ledde och vann enligt vår familjs yngste medlem, nämligen Frankrike. Och där han då var av uppfattningen att fransmännen blev för glada i samband med de franska målen.

Trots röran hann jag fotografera några bilder i Cabourg som är en kommun i departementet Calvado. Kommunen som har cirka 4 000 invånare ligger i kantonen Cabourg som ligger i arrondissementet Caen. Framför Le Grand Hôtel står Marcel Proust staty i en park. Den andra sidan av det stora hotellet vetter mot havet där tidvattnet rör sig ut och in.

I byn finns många festliga hus. Några av korsvirke.

Så Cabourg i Normandie, Frankrike är faktiskt en utmärkt plats för den som vill spana efter en tid som flytt.

3 kommentarer

Under böcker, resa med ungdomar, resor

Vem var Augustus?


De flesta känner till historien om den unge Octavius som blev ”Augustus” och Roms ”förste kejsare” efter att ha ”adopterats” av Julius Caesar. Men vem var han? Egentligen?

Något klokare på den saken har jag blivit av att läsa biografin om honom av Adrian Goldsworthy. En över 500 sidor tjock bok, inklusive alla referenser.

Bakgrund
Den 23 september år 63 f.Kr. föddes Gaius Octavius i den då överlägset största staden i världen. Befolkningen i Rom uppgick vid den tiden till minst 750 000 invånare och skulle under den nyfödda pojkens livstid bli världens första miljonstad.

Hans mamma Atia Balba Caesonia var systerdotter till Julius Caesar, vid den här tidpunkten en av många medlemmar av den romerska senaten. Senator var även Octavius pappa, som han fick sina namn efter, Gaius Octavius. Pappan, som dog tidigt, var inte patricier men härstammade från en framstående riddarsläkt. Mamma Atia gifte om sig och Octavius fick en styvfar som hette Lucius Marcius Philippus och som blev blev konsul år 56 f.Kr. Konsul var titeln på den romerska republikens två likställda högsta ämbetsmän. Tre år tidigare hade Julius Caesar varit konsul första gången.

Arvet
När Julius Caesar mördades år 44 f.Kr var han istället Roms diktator på livstid. Enligt den biografi som jag nu läst var Gaius Octavius, som då var 18 år, tvärt emot vad vi oftast får lära oss, inte adopterad av Julius Ceasar före dennes död. Istället var det en överaskning för alla när Julius Ceasars testamente öppnades och det visade sig att han testamenterat tre fjärdedelar av sin förmögenhet och sitt namn, Julius Caesar, till Gaius Octavius. I förmögenheten ingick även militär trupp.

Ocatvius befann sig i Macedonia, där han tränade inför ett planerat kommande krig vid Caesars sida, när han nåddes av nyheten att Caesar dödats. Han hade tagit sig till Brindisi när han fick veta om testamentet. Och bestämde sig då direkt för att ta sig namnet Julius Ceasar i enlighet med den tidigare Ceasars vilja, att hämnas dennes död och ge sig in i spelet om makten i Rom.

Maktövertagandet
Den 19 augusti (men månaden hette inte så ännu) år 43 f.Kr. valdes han till konsul i Rom. Han var inte 20 år fyllda och yngst genom tiderna på ämbetet. Strax efteråt röstade romarna för att erkänna den unge Caesar som adoptivson till den mördade Julius Caesar. Det är alltså först därefter som han betraktas som ”son till en gud” eftersom den äldre Caesar blivit förklarad som gudomlig.

Efter mycket krigande, sammansvärjningar och maktkamper blev han till sist ensam härskare i Rom. Det avgörande slaget var ett sjöslag år 31 f.Kr. vid Greklands västkust där han besegrade Marcus Antonius och Kleopatra och därefter lät döda den son som Kleopatra hade tillsammans med den tidigare Caesar; Caesarion.

Skoningslös
Överhuvutaget gjorde sig den nye Julius Caesar känd för mycket skoningslöshet och grymhet i början av sin karriär. De utrensningar han lät utföra i Rom var fullt värdiga en militärdiktatur, vilket den nya regimen i praktiken var. Även om Roms enväldige härskare inte ville låta sig utses till diktator mer formellt.

Han hade också rykte om sig som humoristisk och överhuvudtaget socialt skicklig och en kvinnokarl. Samtidigt var han sjuklig, flera gånger närmast döende, och lät därför oftast barndomsvännen Agrippa föra befäl i strid. Och det var också han, Agrippa alltså, som projektledde många av de byggen som Augustus senare berömde sig av när han långt senare sa att ”Jag övertog en stad i råtegel och överlämnade en stad av marmor.”

År 40 f.Kr. gifte han sig, inte minst av taktiska skäl, med den fem år äldre Scribonia. Genom henne säkrade han politisk lojalitet från en förmodad farlig fiende. Och med henne fick han sitt enda biologiska barn, Julia.

Men samma dag som dottern föddes valde den nye Caesar att skilja sig från barnets mamma för att gifta om sig med Livia, som han blivit blixtförälskad i, men som då också var gift med en annan och dessutom gravid med sitt andra barn med denne sin förste man.

Augustus
Det var i januari år 27 f.Kr som han av senaten fick namnet ”Augustus” som ett tillägg till sitt namn. Han kallades därefter Caesar Augustus. Vilket uttalades ”Kajsar Augustus” vid den här tiden. ”Kajsar” var alltså hans namn, inte en titel. Hans titel var istället ”imperator”, vilket ungefär betydde ”överbefälhavare”. Att han var ”Roms förste kejsare” är en efterhandskonstruktion. Det var väl snarare så att det var han, hans ”adoptivfar” och efterträdarna som gav ämbetet ”kejsare” dess namn. Ett ämbete som växte fram gradivis över tid.

Julia
Augustus gifte bort sin dotter med, i tur och ordning, tre olika män varav den andra var hans barndomskamrat och närmaste medarbetare Agrippa och sedan denne dött med Tiberius som var son till Livia.

Julia födde tre söner i äktenskapet med Agrippa som adopterades av Augustus som tilltänkta, möjliga efterträdare. Men två av dessa barnbarn dog relativt i ung vuxen ålder och den tredje försköt Augustus av skäl som inte bevarats till eftervärlden.

Månaden sextilis, som nu i den julianska kalendern är årets åttonde, döptes år 8 f.Kr. om efter Augustus till augusti.

År 2 f.Kr. arresterades Augustus dotter Julia, som hade levt tämligen utsvävande för en kvinna vid den här tiden, anklagad för äktenskapsbrott och förräderi och skickades till en obebodd ö utanför Italiens västkust.

Döden
Så den 19 augusti år 14 e.Kr dog Augustus 76 år gammal i sviterna efter en magsjuka. Han befann sig på resa i södra Italien vid tillfället och låg sjuk ett antal dagar. Hans hustru Livia och hennes son och Augustus efterträdare Tiberius hann därför sluta upp och fanns vid hans sida när han dog. Hans berömda sista ord var: ”Har jag spelat min roll väl i livets komedi?”

Augustus är begravd i ett eget mausoleum i Rom som länge har fått stå och förfalla men som nu planeras öppnas som museum för allmänheten inom ett par år.

Hur såg han ut?
Bilden ovan är en lite slarvigt gjord manipulation. Jag har fotograferat av den staty av Augustus som pryder biografins framsida. Sedan har jag manipulerat färgerna något och klippt in passande ögon som jag hittat på internet. Enligt samtida noteringar var Augustus ”ljus” men författaren till boken jag just läst tror inte att det betydde ljus som i skandinaviskt blond, utan mer ljus med latinska mått mätt. Jag har därför valt ut ljusbruna ögon till min bild av Augustus som för övrigt lät avbilda sig som ungdomlig under hela sin livstid.

4 kommentarer

Under böcker, bildredigering, historia, resor

5 snabba (påsken 2019)

#1. Terrorattentatet på Sri Lanka
Jag blir bara så arg, ledsen och förtvivlad: På påskdagens morgon skedde explosioner vid åtta olika kyrkor och exklusiva hotell i Sri Lanka, rapporterar bland annat Aftonbladet. Minst 207 personer har dött. Kristinformation uppmanar svenska medborgare i Sri Lanka att iaktta försiktighet, följa nyheter och meddelanden från myndigheterna samt kontakta anhöriga. Och UD avråder från icke nödvändiga resor till landet.

#2. Sameblod
Någon direkt nyhet är den kanske inte. Men ändå. Jag såg nyss, på tåget mellan Björkliden i Lappland och Gällivare ungefär, filmen som just nu visas på SVT Play. Den gör dig också arg, ledsen och förtvivlad, men se den ändå. Den utspelas både på 1930-talet och i nutid och handlar om två samiska systrar, och särskilt den äldre av dem, i rasbiologins och förföljelsens Sverige. Handlingen kretsar kring en äldre samisk kvinna som motvilligt återvänder till sin hemtrakt för att delta i sin mammas begravning. Och hur hon minns tillbaka.

#3. Tatueraren i Auschwitz – och hans hemliga kärlek
Inte heller någon direkt nyhet är historien om Lale Sokolov som levde med sin hemlighet i 50 år. Att han var tatueraren som ristade in nummer på nyanlända fångars armar i Auschwitz och Birkenau. Men som själv var fånge. Och som hittade sitt livs kärlek i koncentrationslägret. De möttes första gången när han fick i uppdrag att bättra på hennes tatuering. Lale och Gita Sokolov var båda slovakiska judar. Lale berättade deras historia första gången för en utomstående 2003. Jag har de senaste dagarna läst boken som blev resultatet av det mötet. Det är också en historia som gör dig arg, ledsen och förtvivlad. Men kanske också hoppfull? Vill du veta mera kan du läsa vad Expressen skrev om dem i oktober.

#4. Naturskyddsföreningen välkomnar att flygbolag klimatkompenserar
Även denna vecka har det skrivits om flygbolagen som klimatkompenserar. Den här gången är det Ny Teknik som skriver om vilka åtgärder som BRA, SAS och TUI vidtar för att kompensera för passagerarnas flygskam. Naturskyddsföreningens klimatchef David Kihlberg välkomnar i artikeln att flygbolagen erkänner sin klimatpåverkan och vill ta ett klimatansvar. Samtidigt ser han en risk att fokus riktas bort från grundproblemet vilket, enligt honom, är att vi flyger för mycket.

Själv anser jag att grundproblemet är de totala utsläppen av växthusgaser och jag ser en risk att ett allt för ensidigt fokus på minskat flygande riktar bort fokus från det egentliga grundproblemet. Men det är jag det.

#5. Istanbuls nya flygplats blir större än Manhattan
En nyhet som indikerar att inte alla tror och hoppas på ett minskande flygande är den om att Istanbuls nya flygplats planeras bli större än hela Manhattan och kunna hantera 200 miljoner passagerare per år.

En liten del av en nog så skrämmande framtidsvision för den som, liksom jag, hoppas och tror på en långsiktigt hållbar värld.

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Veckans rubrikbild är från Björkliden, Lappland.

7 kommentarer

Under 5 snabba, böcker, hållbart resande, media, resor

Tio knep som hjälper dig förstå världen – med inspiration från Roslings Factfulness

Jag har för en tid sedan läst boken ”Factfulness” av Hans Rosling med Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling. Underrubriken lyder: ”Tio knep som hjälper dig att förstå världen”.

Men egentligen radar boken snarare upp tio instinkter som lätt får dig att missförstå världen. Att känna till dessa instinkter underlättar i och för sig om du istället vill förstå den.

Orättvis kritik
Roslings bok har på senare tid fått utstå en hel del kritik för att den är för optimistisk, stirrar sig blind på medelvärden och inte tillräckligt pekar på psykisk ohälsa, den ekologiska utarmningen och orättvisorna i världen, särskilt inom USA.

Jag tycker att kritiken till stor del är orättvis. Rosling pekar tvärtom på att medelvärden inte säger allt, att de fattigaste i världen behöver få det bättre och att vi andra har ett ansvar för att hjälpa dem. Han påpekar också att trots att USA är det land som lägger mest pengar på sjukvård i världen per capita så presterar den inte alls i nivå med kostnaderna vad gäller medellivslängd och barnöverlevnad. Han hävdar dessutom att han alls inte är optimist – även om jag skulle säga att han är det. Han kallar sig possibilist eftersom han tror på att det är möjligt att skapa en bättre värld.

Och han har med både extrem fattigdom och klimathotet bland de fem stora hot han ser mot denna möjlighet att nå målet.

Att han sedan inte hade full kunskap om alla miljöfrågor är lätt att förstå utifrån att han var läkare – inte miljövetare.

Att han inte lägger någon tonvikt på psykisk ohälsa i sin bok får nog också ses utifrån att inte heller det var hans spetskompetens.

Instinkter och knep
Men tillbaka till hans tio ”instinkter” som vi bör undvika. Jag har här valt att omformulera så att rubrikerna istället blir till tio knep för att förstå världen. Samma budskap som jag har uppfattat Rosling, men uttryckt på mitt sätt:

1.Undvik att tro på klyftor
Vi människor har ofta en oemotståndlig lust att dela in allt möjligt i två motstridiga grupper med en stor klyfta – ett gap – mellan sig. Vi och de. Fattiga och rika. Nord och syd. I-länder och u-lännder. Rosling kallar denna oemotståeliga lust ”gapinstinstinkten”.

Men verkligheten är oftast inte alls polariserad. Fråga dig var majoriteten är. Ofta finns den just i mitten där gapet antas vara.

I boken visas ett diagram från 1965 där världens länder plottats ut beroende på antal barn per kvinna och andel barn som överlever till fem års ålder. Det fanns då en stor grupp länder, 125 stycken, där bara mellan 55-95 % av barnen överlevde och där kvinnorna i snitt födde fler än fem barn. Så fanns det en mindre grupp länder, 44 stycken, där över 90 % av barnen överlevde och kvinnorna födde färre än 3,5 barn i snitt. I mellanrummet – gapet – fanns endast ett mindre antal länder. Sedan visas samma diagram, men nu med 2017 års siffror. Länderna har flyttat sig mot färre antal barn per kvinna och fler som överlever till sin femårsdag. Något gap finns inte alls längre. 85% av mänskligheten befinner sig i det hörn där endast i-länderna befann sig 1965. Resten av länderna ligger på en prydlig linje på väg mot samma hörn. Endast 13 länder, med 6% av världens befolkning är kvar i den gamla u-landsrutan.

Fattiga u-länder existerar inte längre som en stor och välavgränsad grupp. Idag lever 75% av världens befolkning i medelinkomstländer. De är varken fattiga eller rika utan någonstans mitt emellan.

Världens befolkning delas lämpligen in i fyra inkomstnivåer. En miljard människor tjänar mindre än två dollar per dag. Tre miljarder människor tjänar mellan två och åtta dollar. Två miljarder tjänar mellan åtta och 32 dollar och en miljard tjänar mer än 32 dollar om dagen. De flesta finns i mitten. Och det finns inget gap emellan.

Att det inte finns en klyfta mellan de rikaste i världen och de fattigaste innebär dock inte att de skillnader som finns inte är orättvisa. Det innebär bara att skillnaderna finns på en glidande skala.

2. Notera inte bara dåliga nyheter
Rosling kallar det ”försämringsinstinkten” – vår benägenhet att mer lägga märke till det som är dåligt än det som är bra. Det som blir sämre än det som blir bättre. Och han kallar det en megamissuppfattning att ”världen blir sämre”.

Han visar upp ett antal diagram där han bland annat pekar på att andelen människor som lever i extrem fattigdom har sjunkit från 85 % av världens befolkning år 1800 till 9 % år 2017. Under samma period har medellivslängden i världen ökat från 31 år till 72 år. Han räknar upp 16 dåliga saker på nedgång och 16 bra saker på uppgång.

Han uppmanar oss att känna igen när vi serveras negativa nyheter och vara medvetna om att sådana har en större chans att nå oss. Goda nyheter är nämligen sällan nyheter eftersom långsamma förbättringar är det normala, det förväntade. För att hitta de goda nyheterna behöver du bara leta lite mera. Då finns de också där!

3. Räkna med oräta linjer
Rosling varnar för ”linjärinstinkten” och menar att prognoser ofta baseras på en rät linje som dras genom historiska data och vidare mot framtiden.

Han skriver att när man ser ett linjediagram är det nästan omöjligt att inte tänka sig en rät linje som sträcker sig från slutet av kurvan och in i framtiden. Han skriver om befolkningskurvans form. Att världens folkmängd idag är 7,6 miljarder och att FN:s experter tror att befolkningskurvan kommer att plana ut någonstans mellan 10 och 12 miljarder människor mot detta århundradets slut.

Det bästa sättet att kontrollera vår instinkt att se räta linjer överallt, menar Rosling, är att komma ihåg att kurvor har många olika former. Det finns S-formade kurvor, kurvor som ser ut som en rutschkana och kurvor som ser ut som en puckel. Dessa kurvor är alla vanligare i verkligheten än den räta linjen.

4. Var inte rädd i onödan
”Rädsoinstinkten” kallar Rosling den instinkt vi har att låta det som är skrämmande fånga vår uppmärksamhet.

Världen verkar vara farligare än den är därför att både media och ditt eget uppmärksamhetsfilter hjälps åt att välja ut de mest skrämmande nyheterna åt dig att fokusera på.

Du ska inte bedöma en risk utifrån hur skämmande något känns, utan utifrån hur farligt det är och hur exponerad du är.

När du är rädd ser du världen på ett annat, mindre nyanserat sätt. Undvik därför att fatta beslut så länge du är rädd. Och var inte rädd i onödan.

5. Ta inte fel på proportioner
Det är lätt att jaga upp sig för små problem bara därför att de är just problem. Och då har vi kommit halvvägs i boken, till ”storleksinstinkten”. Rosling vill att du lär dig att jobba med nyckeltal, att leta efter jämförelser. Att dividera och jämföra kvoterna. Han tipsar särskilt om kvoter per capita när länder eller regioner jämförs.

Han tipsar också om något han kallar 80/20-principen och som går ut på att om du har en lång lista med till exempel kostnadsposter framför dig ska du koncentrera dig i första hand på att granska de relativt få poster (oftast) som är störst och tillsammans utgör 80% av totalen. Vips så är det mycket lättare att få en överblick. Jobba med det stora. Det viktiga. Ta inte fel på proportioner.

6. Undvik felaktiga generaliseringar
Vi kan inte sluta generalisera, och bör inte ens försöka sluta. Men. Vi måste i möjligaste mån fötsöka undvika felaktiga generaliseringar. Glöm inte att det finns likheter mellan grupper och skillnader inom grupper. Leta efter dessa likheter och skillnader också. Inte bara likheter inom grupper och skillnader mellan dem.

Tänk på att ”majoriteten” kan vara allt mellan 51 och nästan 100 procent. Det kan finnas stora och betydelsefulla minoriteter som inte ska negligeras.

Utgå ifrån att om andra människor gör något som verkar idiotiskt så kan det vara en smart sak att göra utifrån deras perspektiv. De kanske ser något du inte ser. Vet något du inte vet. Utgå inte ifrån att de är idioter bara därför att de inte gör precis som du. Undvik generaliseringsinstinkten.

7. Tänk på att även långsamma förändringar blir stora förändringar med tiden
Ödesinstinkten kallar Rosling föreställningen att medfödda egenskaper bestämmer ödet för människor, länder, religioner och kulturer. Tron på att så här har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Men saker förändras över tid. Oftast långsamt. Håll koll på gradvisa förändringar. Uppdatera dina kunskaper. De fakta du lärde dig i skolan – hur gamla är de egentligen? Kanske är det dags att googla lite istället för att gå på gamla kunskaper.

Prata med dina äldre släktingar och jämför deras värderingar med dina som ett kvitto på att saker förändras över tid. Samla exempel på kulturella förändringar som ett sätt att lära dig att även kulturer förändras över tid.

8. Låt inte ett perspektiv kväva din fantasi
Ensidighetsinstinkten. Det är i detta kapitel som Rosling nämner att befolkningen i USA är de sjukaste bland de rika. Och att Kuba är de fattigaste bland de friska. Rosling kritiserar både Kubas ensidiga fixering vid jämlikhet och USA:s ensidiga fixering vid den fria marknaden. Han vill i stället för att klamra sig fast vid idéer mäta resultat och utgå ifrån det som fungerar.

Kom ihåg att det är bättre att betrakta ett problem ur många synvinklar för att få en bättre förståelse och finna praktiska lösningar.

Låt inte ett enda perspektiv kväva din fantasi. Gör inte anspråk på sakkunskap utanför ditt sakområde. Var öppen för idéer från kollegor med andra kunskaper än de du har. Var ödmjuk utan att för den skull alltid lita på experter.

Siffror är bra, men inte ens de säger allt om världen. Det finns en verklighet bortom diagrammen.

Se upp med enkla lösningar. Världen är komplex. Välkomna det och var medveten om att historien är full av visionärer med enkla okomplicerade visioner som fått rättfärdiga fruktansvärda handlingar.

9. Undvik att utse syndabockar
Vår vilja att utse syndabockar kallar Rosling ”klanderinstinkten”. Han vill att vi kommer ihåg att skuldbeläggning av en enskild person ofta avleder uppmärksamheten från de verkliga förklaringarna till det som gått snett och blockerar vår förmåga att förhindra att liknande problem uppstår i framtiden. Det här är en av mina egna käpphästar.

Leta efter orsaker, skriver Rosling – inte skurkar. Leta efter system – inte hjältar.

10. Fatta inte beslut som om det vore akut när det inte är det
Så är vi då framme vid det tionde och sista knepet för att lättare förstå världen, enligt Rosling. Försäljare och aktivister använder ofta en teknik som går ut på att vi måste ”handla nu eller gå miste om tillfället”. Den typen av erbjudanden aktiverar vår akutinstinkt som vi istället bör passa oss för. Får vi panik tänker vi inte klart.

Men allt är inte bara optimism i Factfulness.

Det är i detta sista kapitel som Rosling också tar upp de fem hot vi faktiskt borde oroa oss för. Förutom extrem fattigdom och klimathotet nämner han en global pandemi, en finanskollaps och ett tredje världskrig.

Summering
Den viktigaste aha-upplevelse boken gav mig var att om vi ska komma tillrätta med befolkningsökningen (som är det största hotet mot klimatet och miljön i övrigt) så måste de fattigaste få det bättre. Särskilt sjukvård och utbildning. Det är nämligen bland de fattigaste människorna som befolkningen ökar som mest. När dessa får det bättre avtar befolkningsökningen för att till sist upphöra.

Vi vet att 800 miljoner människor lever i extrem fattigdom och Rosling beskriver detta som ett orättvist lidande. Han skriver också att vi vet vilka lösningarna är: ”fred, skolor, allmän sjukvård, el, rent vatten, preventivmedel och mikrokrediter.” Och: ”att erbjuda den sista miljarden förutsättningarna för ett värdigt liv, snabbt, är en självklar faktabaserad prioritering.” Han förespråkar ”globalt samarbete och global resursfördelning”.

Rosling har så klart inte rätt i varje ord han skrivit eller sagt. Men vem har det? Inte heller tar hans bok upp alla problem i hela världen. Men vilken bok gör det?

Och kanske var Rosling onödigt optimistisk. Jag vet inte. Jag är själv optimist. Men det Rosling förespråkade var inte främst optimism. Det han förespråkade var fakta. Och hur du bör och inte bör tolka dem. Hela hans bok ”Factfulness” handlar om hur du kan få hjälp att se igenom allt för förenklade resonemang. Och det kan aldrig vara fel.

Dessutom är den full av roliga anekdoter. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste boken. Har du inte redan läst den kan jag verkligen rekommendera dig att göra det!

4 kommentarer

Under böcker, historia, ledarskap, media, miljö, samhälle och politik, världen

Adventskalender 2018 – lucka 13

En rese-bild om dagen fram till jul.

13 december 2015 – Lucia – läste jag Lottie Knutssons ”Nödrop – när krisen kommer”.

Är detta verkligen en rese-bild eller är det fusk? Jag tycker att det är en rese-bild om vi bara tänjer lite, lite på begreppen…

Den här boken handlar inte så mycket om tsunamin 2004 dock, som du kanske skulle kunna tro, utan tar ett mycket bredare grepp om begreppet ”kris”. Det handlar mycket om inre resor.

Boken har hjälpt mig mycket i relation till två arbetsrelaterade kriser. En intensiv som inträffade 2015, innan jag läste boken och en annan, mer utdragen och lågintensiv kris som har inträffat senare, framförallt i år. Boken innehåller många kloka tankar om både hög- och lågintensiva kriser.

Jag känner att jag borde skriva mer om det här med lågintensiva kriser – med utgångspunkt både i den här boken och det som hänt mig. Och kanske först också läsa om boken. Men det får bli en annan gång.

Jag har iallafall skrivit om att få blogg-beröm av Lottie Knutson tidigare.

2 kommentarer

Under adventskalender, böcker, personligt, resor, samhälle och politik

Äntligen är allt bokat på Kuba!


Så! Då har nära nog alla pusselbitarna fallit på plats inför vår kommande resa till Kuba. Så spännande det ska bli!

Jag har varit på tjänsteresa till Stockholm. Pratat om krishantering med kursdeltagande arbetsledare som till vardags jobbar med VA-ledningsnät runt om i landet. Kursarrangör var Svenskt Vatten.

Sista bokningen
Jag har åkt tåg upp, jag brukar göra det när jag reser i tjänsten, och för att hinna fick det bli en hotellövernattning i Alvik där kursen hölls.

De sista timmarna av kvällen ägnade jag åt att boka det sista boendet på Kuba inför familjens tvåveckorsresa i vinter. Skönt att allt äntligen är klart.

Boendet
Det blev tyvärr inte det B&B som min bror tipsat om. De hade bara möjlighet att ta emot oss tre nätter, men inte möjlighet att ta emot oss vår sista natt på Kuba.

Så det fick bli ett Casa Particular några kvarter ifrån Plaza Veija. Med utsikt mot El Capitolo, en berömd byggnad i Havanna.

Rundresa
Vår rutt på Kuba blir denna: Cienfuegos 3 nätter, Viñales 3 nätter, Cayo Levisa 4 nätter och Havanna 4 nätter. Nu återstår bara att boka en hotellnatt i Istanbul på utresan, men det borde vara en lätt match!

Visum
Igår postade jag också våra visum-ansökningar, eller egentligen ansökan om så kallat tourist card, till Kubanska konsulatet i Stocksund.

Bok om Kuba
Så har jag precis börjat läsa en bok om Kuba som jag fått låna av min pappa. Det är den som är på bild ovan. Om jag hinner tänkte jag återkomma med godbitar ur innehållet längre fram.

13 kommentarer

Under böcker, mitt jobb, resor

Röd, gul, grön eller blå personlighet? Därför bör du läsa ”idiot-boken”!

Är du en av de hundratusentals som du läst boken ”Omgiven av Idioter” av Thomas Eriksson så vet du direkt vad jag pratar om. Annars har du säkert en kollega, familjemedlem eller vän som plötsligt börjat prata om gemensamma bekanta som typiskt ”blå”, ”röd med inslag av gult” eller ”mest grön, fast lite blå och röd också”?

Här ska jag reda ut lite vad det handlar om, komma med några invändningar, men också peka på fördelar med att läsa just den här boken, som – Thomas som författare får ursäkta – jag valt att kalla ”idiot-boken”.

Vilken färg är du?
Thomas Eriksson delar in oss i fyra personlighetstyper som sägs kommunicera på olika sätt. Han utgår ifrån två dimensioner i varje personlighet. På den ena skalan är du antingen uppgifts- och sakorienterad eller relationsorienterad. På den andra skalan är du antingen en extrovert och aktiv genomförare eller introvert, passiv och avvaktande. Detta leder oss till de fyra färgerna. Röda personer är då utåtriktade, drivande och uppgiftsorienterade. Gula personer är också utåtriktade och drivande men relationsorienterade. Gröna personer är relationsorienterade och introvert, passivt avvaktande medan de blå också är introverta, passiva och avvaktande men mer inriktade på sak än på person.

Röda personer
Enligt Thomas kännetecknas röda personer av att de är oberoende, drivande, bestämda, ambitiösa, beslutsamma, tävlingsinriktade, självständiga, snabba, målmedvetna, tidsmedvetna, övertygande, viljestarka och resultatinriktade. Baksidan av myntet är att de kan upplevas som framfusiga, stränga, tuffa, dominerande och hårda.

Gula personer
Bokens gula personer är entusiastiska, utåtriktade, flexibla, spontana, charmiga, inspirerande, öppna, lättsamma, övertygande, optimistiska, kreativa och kommunikativa. Negativt är att de kan uppfattas som manipulerande, hetsiga, odisciplinerade, motverkande och egoistiska.

Gröna personer
I det gröna hörnet hittar vi personer som är vänliga, hänsynsfulla, förutsägbara, diskreta, lugna, behagliga, stabila, omtänksamma, pålitliga, tålmodiga, lagspelare och goda lyssnare. Kan också upplevas som envisa, osäkra, eftergivna, beroende och tafatta.

Blå personer
Sist har vi de blåa personligheterna. De som är anspråkslösa, korrekta, metodiska, ordentliga, detaljorienterade, kvalitetsinriktade, noggranna, reflekterande, försiktiga, logiska, omsorgsfulla och systematiska. Men de beskrivs också, mindre smickrande, som kritiska, obeslutsamma, inskränkta, kräsna och moraliserande.

Inte vetenskap
En sak bör du vara medveten om när du läser boken: den vilar inte på modern vetenskap. Det betyder att du har lov att ta boken med en stor nypa salt och/eller plocka godbitarna ur budskapet. För egen del reagerar jag dels på att personer som är introverta inte alla behöver sakna driv och inte heller att de som är utåtriktade med nödvändighet är aktiva i övrigt. Och dels reagerar jag på att personer som är mer introverta och hellre ser till sak än till person med automatik skulle vara pessimister och att de som är tvärt om, utåtvända och relationsinriktade med automatik skulle vara optimister. Det stämmer inte alls med min erfarenhet. Jag skulle vilja påstå att du mycket väl kan vara extrovert men sakna driv. Och att optimism/pessimism är ytterligare en helt annan dimension. Driv och optimism skulle alltså för den som så vill kunna läggas till som en tredje och fjärde axel i diagrammet.

Lite egna teorier
Istället för fyra cirklar i olika färger får vi i så fall sexton rumsklot i rumstiden som alla har olika färger. Men då blir så klart bilden genast mer komplex. Eller så skulle vi kunna utgår ifrån bokens fyra färger och bestämma oss för att det är extroversion som vi har på x-axeln och låta driv vara en egen dimension så att de med mycket driv blir ”framtida” och de mer passiva ”dåtida”. Vi skulle sedan kunna lägga till dimensionen optimism/pessimism som två olika djur. Låt oss säga fjäril och bi. Då kan vi också kombinera ihop 16 olika personligheter: Röda, framtida fjärilar kan möta gröna dåtida bin men också gröna dåtida fjärilar och gula framtida bin och så vidare. Mer komplicerat men mer komplett.

Men det värsta är att i verkligheten är det här med personlighet ännu mer komplicerat. Men låt oss stanna där.

Gamla greker
Varför Thomas så gärna velat lägga till optimism och pessimism till sina gula och blå personers egenskaper förstår jag när jag läser kapitel 18 i idiot-boken. Det beror på att han så väldigt gärna vill knyta sina teorier till ”redan de gamla grekerna” och andra äldre teorier och därmed locka in auktoritetstroende personer att mer tro på budskapet. Men därmed rör han istället till det för mig och säkert även för många andra.

MBTI
Ett annat system för att dela in människor i personlighetstyper är Myers-Briggs Type Indicator (MBTI). Jag nämner det bara därför att det är det test som vanligen används på ledarskapskurser inom företag och myndigheter i Sverige. Det testet, som inte heller bygger på vetenskap, är uppbyggt kring fyra skalor (dimensioner), var och en med två motsatta svarsalternativ vilka betecknas som preferenser. Testet tar fram de fyra preferenserna som bokstäver vilket tillsammans bildar så kallade personlighetstyper, t.ex. ”ENTP” (Extraversion, Intuition, Tanke och Perception) eller ”ISFJ” (Introversion, Sinnesförnimmelse, Känsla och Bedömning). Det blir då 16 olika kombinationer och därmed personlighetstyper i det systemet. Det finns beröringspunkter mellan MBTI och idiot-färgerna, men systemen är inte fullt ut kompatibla, vilket de borde ha varit om båda byggde på vetenskap.

Garuda-test
Det finns ännu ett annat verktyg för att analysera personligheter som också ofta används i yrkeslivet. Inte sällan i samband med rekryteringar. Garuda använder en Huvud-Hjärta-Ben-modell där huvudets egenskaper är förmågan att analysera, få idéer, strukturera och organisera. Hjärtats egenskaper är förmågan att samarbeta, skapa enighet och etablera förtroendefulla relationer. Och benens egenskaper är förmågan att ta självständigt resultatansvar och genomföra lösningar.

Det jag gillar med Garuda är att kompetensprofilens tre delar i sin tur delas in i flera under-egenskaper som alla mäts och redovisas i var sin stapel. Det ger en mer mångfasetterad bild av en människas personlighet än både Thomas bok om de fyrfärgade idioterna och ledarskapskursernas MBTI.

Femfaktorsmodellen
Det finns faktiskt ett personlighetstest som verkligen bygger på vetenskap och det är Femfaktorteorin, eller Big-Five-metoden. Femfaktorteorin är tyvärr den av teorierna som jag vet minst om, men den särskiljer i alla fall fem faktorer som styr personlighetsdragen: öppenhet för nya intryck, samvetsgrannhet, extraversion, vänlighet och neuroticism. Är det någon av teorierna jag skulle vilja lära mer om så är det just denna.

Men läs boken – ändå
Men nu har jag alltså istället läst den mindre vetenskapliga idiot-boken. Ändå vill jag absolut inte avråda någon annan ifrån att läsa den. Tvärt om, faktiskt. Eftersom Thomas modell är så extremt förenklad att hela mänskligheten kan delas in i fyra olika typer, blir den också enkel och lättillgänglig. (Den hade i och för sig blivit ännu enklare och mer lättillgänglig om Thomas hållit sig till sina två dimensioner i personligheten och inte blandat ihop korten – men då hade boken kanske blivit allt för tunn?)

Att boken är humoristiskt skriven, bidrar utöver modellens enkelhet, ytterligare till att göra den lättläst.

Därför att
Har du inte alls funderat tidigare på det här med att vi människor har olika personligheter, preferenser och kommunicerar olika beroende på personlig läggning, så är det här en bra introduktion. Mycket språkförbistring och negativ energi kan undvikas om vi alla får verktyg och anstränger oss lite grann för att förstå varandra. Börja här, men gå sedan gärna vidare med andra – kompletterande modeller.

En ytterligare anledning – förutom att den här modellen är så enkel – att börja med just den här boken – är att den har lästs av så många och är så i ropet just nu. Vill du hänga med i ledarskapssnacket i både yrkes- och privatlivet just nu så är det här helt enkelt måste-läsning. Så om inte annat så bara därför.

Vilken slags idiot är du?
Om du händelsevis undrar vad det är för färg på den idioten som skriver den här bloggen så kan jag berätta att jag listat ut att jag är mest röd men med tydliga inslag av både blått och gult i ungefär lika proportioner. Kanske en aning mer blått, då, om vi ska vara petnoga. Den som någon gång har målat i olja eller akvarell vet att vi då om vi blandar låt oss säga 50% rött, 30% blått och 20% gult får en färg som i målarlådorna heter ”engelskt rött” och ungefär där har du mig. Det är väl därför jag dricker te med mjölk, kan jag tänka. För det engelska i det röda. ;)

Skämt åsido: Har du också läst boken? Vad tyckte du? Och vilka färger känner du mest igen dig i?

.

4 kommentarer

Under böcker, ledarskap, personligt

Att verkligen leva

Jag kom att tänka på Harry Martinsson i kväll: Nässlorna blomma, vägen ut och Aniara. Särskilt vägen ut. Vägen ut. Vägen ut.

Jag hittade en dikt på nätet av nämnda författare. ”Att verkligen leva.” Den börjar:

”Att verkligen leva är att våga välja sina vyer
mera än att låta sig tvingas att välja sin verklighet.”

Det ligger verkligen mycket i det.

Tidigare i kväll valde jag vyerna vid Sternö Sandvik. Vägen ut. I det lilla.

Lämna en kommentar

Under böcker, Blekinge, Karlshamn, natur, resor

Sapiens och resorna (jag säger emot)

Jag har i helgen läst ut boken ”Sapiens – en historik över mänskligheten” av författaren Yuval Noah Harari. Det är en intressant bok som jag gärna rekommenderar. Varför inte som reselitteratur till exempel? Men jag håller inte med om allt han skriver. Inte det om just resor till exempel.

Kan inte hålla med om allt
Jag kan,som sagt, inte hålla med om allt i boken. Jag är till exempel inte så förtjust i blandningen av vetenskaplig text, komplett med källhänvisningar och allt, och den ofta rent anekdotiska bevisföringen. Ibland med rent påhittade anekdoter dessutom. I ett kapitel använder han vitsvansade rävar i Indusdalen som bevis för en av sina teorier. Men när jag googlar på fenomenet finns det inte omnämnt på hela internet mer än i just denna bok. Inget sägs dock om att detta och andra exempel är påhittade. Det får läsaren gissa sig till själv.

Att i en sådan här bok flera gånger hävda att undantag ”bekräftar regeln” känns ju inte heller så där värst vetenskapligt…

Med detta sagt är det ändå en både underhållande och intresseväckande bok som du absolut ska läsa om du är intresserad av en relativt snabb sammanfattning av mänsklighetens historia. Men ta den med en ganska stor nypa salt.

Om resor
I kapitlet ”att bygga pyramider” uttalar sig författaren om resor. Han verkar inte vara så imponerad. Han skriver att det inte finns något naturligt eller självklart med den utbredda önskan att semestra utomlands. ”En alfahanne bland schimpanserna skulle aldrig komma på tanken att använda sin makt till att semestra på en angränsande schimpansgrupps territorium.” Och ”Turistindustrin säljer inte flygbiljetter och hotellrum; den säljer upplevelser.” … ”När det uppstår en fnurra mellan en miljonär och hans fru tar han med henne på lyxsemester till Paris. Resan avspeglar inte en självständig önskan, utan snarare en enveten tro på den romantiska konsumismens myter. En förmögen man i det gamla Egypten hade aldrig drömt om att lösa en relationskris genom att ta med sin hustru på semester till Babylon. I stället hade han uppfört den överdådiga grav hon alltid önskat sig.”

Säga eller inte säga emot
Jag ska inte säga emot dessa två exempel. Men det skulle i och för sig förvåna mig om inte överklassen i det gamla Egypten någon gång ibland gav sig ut på rena nöjesresor längs Nilen. Utflykter med båt från övre till nedre Egypten till exempel. Kanske rent av för att titta på de redan då gamla pyramiderna. Motbevisa mig den som kan!

Drivkraften
Jag tror nämligen att drivkraften att ge oss av och se oss om, för att lära oss mer och upptäcka nya möjligheter, är något som vi bär med oss i våra gener åtminstonne allt sedan vi var jägare och samlare under den allra tidigaste stenåldern. Vissa av oss har bara mer av de där drivkrafterna än andra.

Vare sig vi söker efter de vackraste vyerna, den perfekta vågen eller den bästa shoppingen så påminner det inte så lite om känslan när vi är på jakt efter kantareller i skogen om hösten. Jägaren och samlaren i dig som kommer fram.

I efterordet
Yuval Noah Harari skriver själv i efterordet till sin bok: ”Vi har gått från kanoter till galärer till ångfartyg till rymdskepp – men ingen vet vart vi är på väg.”

Nej, just det! För det ligger nämligen i människans natur att resa och upptäcka – även om vi inte riktigt vet vad vi vill uppnå med det så vet vi att det kan finnas något nytt och användbart och alldeles alldeles fantastiskt underbart någonstans långt där borta. Och därför vill vi resa. Med kanoter. Med rymdskepp. Och med alla färdmedel där emellan.

Bilden: En kista ur en Egyptisk grav som idag finns att se på Vatikanmuseet i Rom.

1 kommentar

Under böcker, historia, resor

En bok om kosten att skriva krönikor


När jag först börjar närma mig den här boken börjar jag med att läsa efterordet.

Tre förord
Eller. Ja. Det är kanske inte helt sant. Jag har redan läst de tre förorden på Smakprov. Utom sista sidan i tredje förordet. Där sidan kraschat gång på gång. Så jag gett upp och beställt boken. Och när jag nu fått hem boken med posten har jag då i själva verket börjat med att läsa klart det tredje förordet. Men det var bara några få rader kvar.

Fem delar
Och sedan har jag bläddrat igenom bokens fem delar för att få grepp om upplägget. Men sen läser jag efterordet först av allt.

Läsa facit först
Så skulle jag aldrig närma mig en skönlitterär bok. Där får du inte fuska och läsa facit först. Men det här är inte fiktion. Det är en bok om att skriva. Det här är ”Facit”. Men det är inget facit. Facit hade för övrigt inte heller facit. Det där är ut ett av förorden. Det andra.

Efterordet
Men nu var det inte det jag skulle berätta om. Jag skulle berätta om hur jag börjar med att läsa efterordet och direkt får gåshud. Jag gissar – för ännu har jag ju inte ens börjat läsa den här boken av Aftonbladets krönikör Patrik Lundberg – att efterordet är byggt just så som boken senare ska lära mig att en krönika bör skrivas.

Fantastisk liten text
Men orden som slår emot mig och träffar mitt i magen suger mig rakt in i berättelsen. I händelsen. Terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm. Från första ordet till sista är det en fantastisk liten text. Om att skriva. Om att vara människa. För bra för att låta sig analyseras. I vart fall i det här skedet. Så jag vill genast läsa resten av boken.

Dags att läsa
Och den här gången ska jag börja med del 1. Den om teori. Den som handlar om retorik, dramaturgi, stil och källkritik. Bland annat. Sedan ska jag ta mig an kapitlen om gestaltning, stalltips från andra krönikörer samt de avslutande två som heter ”ebb” och ”flod” och som innehåller exempel på krönikörens egna mindre och mer lyckade texter med förklaringar om vad som gick fel respektive rätt. Tanken är att ta kapitlen i tur och ordning.

Nu ska jag läsa!

Tack till bloggen ”Resedrömmen” som recenserade boken. Och till författaren själv inte bara skrivit boken. Han har tipsat om den på Twitter också. :)

6 kommentarer

Under böcker

Guideböckernas och bloggarnas Mallorca


Vi sitter hemma på altanen och äter jordgubbar och glass. Svenska jordgubbar och vaniljglass. Det är mindre än en vecka till midsommar. Jag läser på om Mallorca. Vi gick ett varv på stan idag. Här hemma i Karlshamn. Jag köpte lite underkläder och så tog vi en fika på Esters café i gallerian. Delade på en stor toast och en bit kladdkaka. Vi satt ute på terassen. Se där ett tips för den som söker en plats i solen i vår lilla stad när det är fullt utomhus på andra ställen (läs konditori Christin). Och så var vi inne i bokaffären köpte jag en guidebok till Mallorca.

Märkligt nog hade vi ingen sedan tidigare trots att vi varit på Mallorca två gånger förut. En gång på 90-talet när vi var en förlängd weekend i Palma och åkte runt med moppe, vandrade, hittade fina havsvikar söder om Palma som Cala Pi och åkte norr ut och besökte Valldemossa. Den gången hade jag lånat en guidebok på biblioteket i Gävle med inriktning mot vandring, minns jag.

För fyra år sedan när vi var medbjudna på en generationsresa till Cala Bona måste vi ha klarat oss utan guidebok. Eller så har vi förlagt den. 

Idag köpte jag i alla fall en första klass pocketguide: ”Topp 10 Mallorca”. Och på biblioteket, som just nu också finns i gallerian, lånade jag ”Vandra på Mallorca” av Anita och Birger Løvland.

Och nu sitter jag hemma på terassen och bläddrar och läser i böckerna. Tidigare i veckan har jag läst bloggar och samlat på mig tips inför resan.

Byarna i Tratamuntana
Sanna Rosell har i sin blogg skrivit en resguide till ”ett annat Mallorca”. Hon skriver att åren av turism i massformat har satt sina spår. Men att bortom charterturismens parasollträngsel och Bamseklubbar finns det ett annat Mallorca. Hon tipsar om bergen Tratamuntana där du kan vandra och/eller besöka byarna Deià, Sóller, Valldemossa, och Fornalutx.

Också på bloggen desires kan du läsa om byarna Deià, Sóller, Valldemossa. Om den sistnämnda som är berömd för att författarinnan George Sand tillbringade en vinter här tillsammans med kompositören Chopin, kan du läsa:

”Att vistas i denna romantiska by kändes som att befinna sig i en sagovärld.”


Valldemossa. Foto:desires

Om en annan by, Puerto Sant Elm, skriver bloggaren att det är en fin liten badort som ”som har en jättefin långgrund sandstrand med underbart turkosfärgat härligt vatten!” Hon skriver också om vägen till Sa Calobra, om romarstaden Pollenca, om Puerto Pollenca och andra badorter.

Om att segla runt Mallorca kan du läsa i bloggen ”S/Y Lady Anillas resor och äventyr på de sju haven”. Där kan du också läsa om äventyr på land och den berömda järnvägsrelaterade mellan Puerto Sóller och Sóller.

Jag har själv nämnt den tågresan, men jag kallade den spårvagn, i ett inlägg om reseminnen från generationsresan till Mallorca.

Liniz Travel har bland annat skrivit om bästa glassbaren i Puerto Sóller och favorithotellet på samma ort.


Glassbar i  Puerto Soller. Foto: Liniz Travel

Behövs ens guideboken?
Guideböckerna och bloggarna skiljer sig inte mycket åt i urval av sevärdheter, stränder och andra platser. Så behöver du då en guidebok överhuvudtaget? Tja, behöver och behöver. Men jag tycker att en guidebok ger en något bättre överblick. Dessutom fungerar den utan batteri och tillgång till internet och är också lättare att läsa i solen. Både guideböckerna och bloggarna har annars just en tyngdpunkt på de byar och andra sevärdheter i den bergiga delen av ön, längs den nordvästra kusten, som omnämns ovan men där finns andra tips också.

Bortom Tratamuntana
Bloggen ”min kreativitet” tipsar om nationalparken S. Albufera, som ligger vid stranden Playa de Muro, precis där vi ska bo vid Alcudiabukten: ”Vi såg Cettisångare, Sammetshätta, Sydnektergal, Trastsångare, Rörsångare, Styltlöpare, Svartbent strandpipare, Mindre strandpipare, Elinorafalk, Rörhöna, Kamsothöna, Kohäger, Silkeshäger, Ägretthäger, Natthäger, Härfågel, Gravand, Rödhuvad dykand, Skedand, Gräsand, Snatterand, Fisktärna, Bronsibis, Gulärla, Ringduva och Talgoxe. Vi hörde Tjockfot men såg den aldrig. Fina blommor och fjärilar såg vi också.” Detta var dock i början av maj. Hur mycket fågel där är mitt i sommaren återstår att se.

Sanna Rosell skriver i blogginlägget ovan också om savannliknande stäpper och paradisiska stränder i sydost och nämner då särskilt stranden Es trenc.

Palma
Bloggen desires har ett särskilt inlägg om Palma där du bland annat kan se bilder på hus som ritats av den kända spanska arkitekten Gaudí.


Hus i Palma. Foto:desires

Fantasiresor tipsar om 7 restauranger i Palma.  Bloggen We ser Nodes skriver på engelska om sex platser runt Palma som du inte bör missa. Av dessa tycker jag att Playa Illetas ser ut att vara det bästa tipset.  Turisterna – Familjen Magnusson – tipsar om ett centralt och lyxigt hotell i Palma. De har också skrivit ett blogginlägg som även innehåller ett mycket proffsigt klipp om hur de gjorde Mallorca med bil på tre dagar.

Kändisar, vanliga familjer, resefotografer och bröllop mm
Det finns säkert flera men en bloggande kändis som bor på Mallorca är Malin Berghagen. En annan blogg om att som svensk familj bo och leva på Mallorca finns på livingmallorca. Resefotografen Pär Olsson bor och skriver också om livet på den spanska ön i bloggen Mallorca Moodboard.

På ut- och springbloggen kan du läsa om att gifta sig på Mallorca. Och på bloggen readyfortakeoff finns flera inlägg om Mallorca.

7 kommentarer

Under böcker, blogg, Karlshamn, resor

För den som reser ÄR världen vacker

På resan till, under vistelsen i och på resan ifrån Tanzania läste jag boken ”för den som reser är världen vacker” av Per J Andersson, redaktör på resemagasinet Vagabond. Det är en bok med många citat ur andra böcker, från intervjuer och ur forskningsrapporter. Författaren försöker reda ut varför vissa av oss älskar att resa. Och resandets historia.

Ur boken: ”För sex miljoner år sedan klättrade våra förfäder ner från träden. Sedan dess har mänskligheten under större delen av sin historia befunnit sig i rörelse, flyttat omkring, jagat och samlat, levt som nomader.”

Per beskriver sedan scener från en egen resa med nomader i Indien. Jag tänker att Per har en väldigt romantisk syn på den boskapshållande och nomadiserande livsstil som några av världens folkgrupper lever än idag. Bland dem masajerna i Tanzania. Jag tänker att allt kanske inte är guld och gröna skogar när det jag kan se med egna ögon är att marken i masajernas land är så hårt betad att snart sagt inget längre växer där. (Det är i och för sig ett torrår just i år.) Och nu skriver ju inte Per om just masajerna, i och för sig, utan mer om nomadiserande folk i Asien. Men jag tänker att konflikten mellan bönder och nomader kanske handlar om mer än det stillasittande kontra det rörliga. Att det också handlar om olika syn på hur jorden bäst ger avkastning, genom odling av grödor eller genom betande djur.

Men alldeles oavsett det så finns det faktiskt ändå en viktig poäng i den romantiska bilden av det nomandiserande jägar- och samlarliv som hela mänskligheten levt större delen av sin vår tid här på jorden. Att längtan att se vad som finns bortom nästa udde, eller nästa vägkrök, sannolikt finns i våra gener. Vi har inte hunnit ändras särskilt mycket genetiskt sedan jägarstenåldern. Och i boken kan jag också läsa om den gen som vissa av oss har, som är mer äventyrliga än andra.

För den som är mindre äventyrligt lagd och därför tar del av världen endast via massmedia framstår det mesta utanför landets gränser som farligt och obehagligt. Det beror på att nyhetsvärdet är större för negativa nyheter än för positiva. Vilket i sin tur gör att de nyheter vi matas med ger en alldeles för dyster bild av omvärlden. För att upptäcka hur vacker världen faktiskt är måste du helt enkelt ge dig ut och se den med egna ögon.

Per delar i boken med sig av sina personliga favoritresmål, platser som han återvänt till om och om igen. En sådan plats är PlakaNaxos. Så jag kollar in platsen på Instagram och konstaterar att där onekligen är vackert. Stranden ligger inte långt från Agia Anna på samma ö, som jag har besökt för ganska exakt 20 år sedan. Kanske är det dags även för mig att återvända till Naxos snart?

En annan sådan plats som Per nämner i boken att han gärna återvänder till är Coconut Lagoon i Kerala, Indien. Även denna plats har jag nu besökt virtuellt via Instagram och det ser också ut att vara vackert. Indien är däremot ett land som jag ännu inte besökt i den verkliga verkligheten. Nån gång ska det bli av. 

En tredje plats som omnämns i det här sammanhanget är Lackadiverna, Indiens okända korallöar som påminner om Maldiverna. Säkerligen också det en mycket vacker plats.

I boken undersöker Per vidare sina personliga motiv till sitt egna frekventa resande. Han frågar sig om det var barndomens alla flyttar som skapade det starka resebehovet. Kanske är det så, tänker jag, som också flyttade några gånger under barndomen, att sådana flyttar kan bidra till att göra oss till sådana som vill resa mycket.

Han funderar också kring hur stor skillnad det egentligen är på charterturisternas resande och de ryggsäcksresenärer som dras till platser där de i en skyddande bubbla mest umgås med varandra och äter banana pancake. Och han undersöker vad för slags resmål det finns idag för ungdomar som vill ge sig ut på mer utmanande reseäventyr än de välordnade men förutsägbara reseäventyr som kan konstrueras hemifrån soffan med några klick på internet.

Sammantaget är det en läsvärd bok som jag gärna rekommenderar för den som är intresserad av att resa. Och visst håller jag med om slutsatsen i boken. Visst ÄR världen vacker för den som reser! 

Bilden ovan föreställer samtalande människor på stranden Kendwa på Zanzibar, Tanzania.

https://instagram.com/p/BPSNG7Vh0b6/

1 kommentar

Under böcker, resor, vackra platser

Sedan jag gråtit färdigt ska jag bli bäst i världen

Jag läser i Bodil Malmstens samlade dikter. En bok jag fick i 50-årspresent av min sambo, Anders. Jag stjäl och gör Bodil Malmstens ord till mina egna. 

Jag plockar rader ur olika dikter och sätter ihop till egna. Petar in något enstaka ord. Plockar bort ett annat.

Får man göra så? Jag gör det i alla fall. Här är den första:

Sedan jag gråtit färdigt ska jag bli bäst i världen

Sedan jag gråtit färdigt
och hatat undan
sedan jag stängt in mej
och rivit mina staket
sedan jag förlåtit mina synder
och beslutat ta mig
som jag är
börjar jag från början

Reglerna är spelets regler
plikten är min plikt
spelets regler ändras
inte av sej själv
Spelet ska spelas till dess
det inte finns något spel

Jag börjar bli för gammal
Än sen
Havet har alltid funnits

Jag har börjat med ord
Erkänner äntligen
Jag ska bli bäst i världen

Hur?

Hur gör loppan
för att hoppa
högre
än sig själv?

Jag
är
hoppet
svarar loppan

Bilden: Havet har alltid funnits. Kendwa, Zanzibar.

4 kommentarer

Under böcker, dikter, personligt, resor

Idag kom boken som jag vann på Instagram 

jag har skrivit förut om hur jag vann en guidebok i en tävling på Instagram. Med en bild från Venedig. Det här är guideboken jag valde. London. Passar bra. Vi ska snart dit. Även om det bara blir ett dygn den här gången.  

 

3 kommentarer

Under böcker, instagram, resor

Med den här bilden vann jag en guidebok

20150323-071135.jpg

Jag brukar aldrig vinna nånting i några fototävlingar. Vilket gör att jag allt mer sällan deltar. Men den här gången hade jag tur.

Det var Svenska Resebloggar som utlyste en tävling på Instagram.

Så jag taggade några av mina mest gillade bilder enligt instruktionerna.

20150323-071611.jpg

Och faktiskt! Jag vann en av guideböckerna! Återkommer med vilken jag valde när den anlänt i brevlådan.

(Att jag vann kan ha något att göra med att vi var väldigt få som uppmärksammade den här tävlingen. Vi var typ fyra och vinsterna tre. Men det talar vi tyst om. Schhh…. ;)

12 kommentarer

Under böcker, instagram, resor

Läs den!

Jag vet inte hur man recenserar böcker. Var börjar man? Hur mycket ska man skriva? Om handlingen? Om språket? Måste man hitta och beskriva flera skikt i berättelsen? Måste man dra paralleller till någonting viktigt i samtiden?

Jag hittade den här boken i en bokaffär när jag passade på att julhandla lite i Stockholm under en tjänsteresa. Det blev en julklapp till mig själv.

Sedan jag började surfa på nätet via mobilen för fyra år sedan hade jag slutat läsa böcker. Inte som ett aktivt val. Det hade bara blivit så. Så när jag fick syn på boken som är skriven av en av resemagasinet Vagabonds redaktörer tyckte jag att det var dags.

Det gav mersmak och i Brasilien läste jag två till, helt andra böcker. En av Lisa Marklund och en av Klas Östergren.

Men det är boken ”New Delhi – Borås” av Per J. Andersson som jag en längre tid tänkt att jag skulle skriva en recension om. Men jag vet ju inte hur man gör. Så. Jag skriver bara det här: Boken bygger på den sanna historien om en kastlös pojke i Indien som mot alla odds når viss berömmelse som konstnär innan han cyklar till kärleken i Sverige. Och den är bra. Läs den!

20150207-152730.jpg

5 kommentarer

Under böcker, världen

Visste du detta om Barack Obama?

Barack Obamas besök i Sverige igår var av rapporteringen i svenska traditionella och sociala medier att döma en mycket stor händelse för världen.

Kollar man hur de människor som sköter Obamas konton på sociala medier bedömde nyhetsvärdet blir bilden en annan: Ingenting om Sverigebesöket på Twitter. Inget på Instagram. Och bara ett enda foto (från synagogan) på Facebook.

Hur som helst:

Obama är helt unik som amerikansk president. Och det mest unika är inte det som syns på utsidan.

Har du läst ”Min far hade en dröm”?

Jag läste den 2009 och sammanfattade då den så här: Det är en bok som Barack Obama skrev innan han blev politiker. Den handlar om hans barndom på Hawaii och på Java. Här ska man ha i bakhuvudet att Java är en del av Indonesien, som i sin tur är världens folkrikaste muslimska land. Som barn kallades han Barry. Han växte upp med sin mamma, en indonesisk styvfar, en halvsyster och sina morföräldrar men utan sin frånvarande pappa. Morföräldrarna var vit medelklass från Kansas. Pappan en utbytesstudent från Kenya. Barry hade några struliga ungdomsår med alkohol och illegala droger.

Sedan studier i Los Angeles och New York. Under tiden i New York ringer en faster från Kenya och berättar att fadern dött i en bilolycka. Sedan flyttar Barack till Chicago för att organisera svarta i Chicagos, betydligt värre, motsvarighet till våra miljonprogramsområden. Vid det laget hade han börjat kalla sig Barack, som var hans dopnamn, för att markera sina svarta rötter som då mest var genetiska. (Han träffade sin pappa en gång som tioåring.) Så småningom får han kontakt med en av sina kenyanska halvsystrar, Auma. Hon bor i Tyskland och kommer och hälsar på honom i Chicago. Så bestämmer sig Barack för att studera juridik och kommer in på Harvard.

Innan han börjar där gör han en första resa till Kenya och träffar sina syskon och andra släktingar. Där slutar sista kapitlet men i en epilog berättar han att han gick igenom juristutbildningen på Harvard och något om hur han träffar sin fru och gifter sig.

En liten speciell episod jag fastnade för i boken är när Barack pratar med sin syster Auma som är på det där besöket i Chicago då de träffas för första gången. Hon är lite frågande inför ”det här med organiserandet”.

” ‘Jag är inte så förtjust i politik’, sa hon.

‘Hur kommer det sig?’

‘Jag vet inte. Det slutar alltid med att folk blir besvikna’. ”

Vi får hoppas att hon inte blir alltför sannspådd. (Här kan jag tillägga i nuet 2013 att åtminstone jag är en smula besviken, trots allt. Bland annat har det inte hänt tillräckligt mycket i klimatfrågan och när det gäller USA:s roll i världspolitiken återstår det att se om han klarar att infoga deras agerande som en del av världssamfundet snarare än som självutnämnda världspoliser.)

Men bäst gillade jag de allra första kapitlen i boken. De om åren på Hawaii och Java. Kanske hade han helt enkelt mer distans till den tiden när han skrev boken?

Har du inte redan läst den kan jag varmt rekommendera den!

20130905-184303.jpg

2 kommentarer

Under böcker, instagram, ledarskap, sociala media, twitter, världen