böcker · historia · megatrender · resor · språk

Hur uppkom alla världens språk?

Alla som rest en del i världen har förmodligen någon gång funderat över hur alla dessa mänskliga språk en gång har uppkommit. Och kanske också över varför och när. En som har skrivit en hel bok om sina tankar kring detta är en pensionerad professor i afrikanska språk. Han heter Tore Janson och boken heter ”Språken före historien”.

Boken utkom 2019 och jag köpte och läste den samma år. Läsningen var ganska svindlande och jag tyckte redan då att boken borde vara värd ett eget blogginlägg. Men så har det inte blivit av. Förrän nu.

Författarens mening med boken har inte varit att med vetenskapligt stöd förklara hur precis allting gick till, utan att berätta vad som faktiskt är känt av forskningen idag, men också att lägga fram en egen teori om hur språken, med inlärda ljud som bildar ord och meningar, kan ha utvecklats ur enkla medfödda ljudsignaler. Och det är en mycket spännande och läsvärd teori!

När började språken uppstå?

Ingen vet säkert när våra förfäder började utveckla sådana ljudsignaler för att överföra information mellan varandra som vi idag kallar språk.

Det vi vet är att även om de andra stora aporna; orangutanger, gorillor och våra närmaste släktingar schimpanser och bonoboer, alla kommunicerar med varandra med kroppsspråk och ljudsignaler – de kan till exempel skratta och använda varningsläten – så har de ingen förmåga att åstadkomma ljud som på något sätt liknar mänskligt tal. De är inte heller inriktade på att påverka andra med någon typ av motsvarigheter till påståenden eller frågor. Och även om det går att lära apor att till viss del förstå mänskligt språk så visar de ingen vilja att själva kommunicera på det sätt som människor kan och vill.

Människor, schimpanser och bonoboer har ett gemensamt ursprung i en gemensam förfäder, en primat som levde för ungefär 6 miljoner år sedan. Vi kan alltså på goda grunder anta att de mänskliga språken började utvecklas någon gång efter den tidpunkten.

Vi vet att den mänskliga hjärnan skiljer sig väsentligt från andra primaters när det gäller produktionen av ljud. Medfödda signaler som gråt och skratt styrs av mekanismer som även finns hos andra primater. Men människornas talprocess går till på ett annat sätt. Särskilt styrningen av struphuvudet, som är själva ljudkällan, skiljer sig helt från hur den fungerar hos schimpanser och andra apor.

De stora genetiska förändringarna av hjärnan måste ha tagit lång tid, men hur lång tid är oklart. Författaren menar att utvecklingen bör ha börjat för minst 1 miljon år sedan för att så stora förändringar ska ha kunnat ske. Men han menar också att det saknas kända fakta som hindrar att det kan ha skett för 2, 3, 4 eller 5 miljoner år sedan.

När blev språken färdiga?

De mänskliga språken utvecklas ständigt. Så på så sätt blir de aldrig färdigutvecklade, så länge som det finns människor som fortsätter att utvecklas och utveckla genom språken.

Men. Det finns ett antal grundläggande funktioner hos språken som finns i alla språk och som till sin funktion får anses vara färdigutvecklade sedan länge.

Det handlar om sådant som att alla språk består av olika ljud som sätts samman till ord och meningar. Alla språk har ljud som kan delas in i vokaler och konsonanter. I några språk finns också klickljud. De senare finns i ett antal afrikanska språk men också i vissa språkliknande ljud som används hos oss. Som det dentala klickljud som skrivs ”tsk-tsk” och som uttrycker misstrogenhet (du skakar förmodligen misstroget med huvudet samtidigt som du gör detta ljud med tungan mot tänderna) och det laterala klickljud som används för att mana på hästar.

Alla mänskliga språk bygger på yttranden. Dessa skiljer sig från alla andra arters ljud på följande sätt: Ett yttrande består av inlärda beståndsdelar. Vi måste lära oss mänskligt språk. Hur vi lär in språk är medfött. Men inte språket i sig. Yttranden har sedan alltid två typer av funktioner; sociala och påverkande. Fyra sätt att påverka andra människor finns i alla språk; att uppmana, att fråga, att påstå och att tilltala. Genom att sammanfoga ett språks ljudbilder går det vidare att åstadkomma obegränsat många olika yttranden i alla språk. Och. Yttranden fyller sin påverkande funktion genom att de ljudbilder som förmedlas aktiverar motsvarande innebörd hos lyssnaren. Vi förstår det som sägs. Innebörden i yttrandet beror både på vilka ljudbilder som finns med och hur de är ordnade i förhållande till varandra.

Allt detta stämmer alltså in på alla språk som finns idag. Men när blev då hela det här systemet färdigt?

Här kommer vi tillbaka till de där afrikanska språken med klickljud. Sentida forskning, bland annat fyndet (och DNA-analyser) av en pojke som dog för 2 000 år sedan i södra Afrika, visar att den befolkning han tillhörde och deras språk, som innehöll klickljud, hade varit åtskilda från alla övriga folk och språk (som endast består av vokaler och konsonanter) i ungefär 300 000 år. Men i övrigt har språken med klickljud, som för övrigt sins emellan är väldigt olika, alla de egenskaper som förenar mänskligt språk.

Detta betyder att de mänskliga språken började utvecklas vid en tidpunkt som innföll någon gång för mellan för 6 miljoner år sedan och 1 miljon år sedan. Och att de grundläggande dragen i språksystemet var klara för 300 000 år sedan.

(Vilket i sin tur betyder att andra nu utdöda människoarter, som till exempel Neandertalmänniskan, mest sannolikt också kunde prata.)

Hur och varför uppstod språken?

Varför språken uppstod och hur det gick till vet vi mindre om. Men grunden lär ha varit – som i all evolution – att utvecklingen medförde fördelar och större chanser för individen att föra sin arvsmassa vidare till nya generationer.

Tore Janson menar att det allra första inlärda språket bör ha bestått av några få signaler. Högst några tiotal. Och han skissar vidare på hur det kan ha gått till. Små barn fick under utvecklingens gång anledning att förhålla sig till fler vårdare än bara mamman. Detta kan ha varit kopplat till att vi förlorade vår päls och att barnet då fick svårare att hålla sig kvar på mamman, och att fler då behöde hjälpas åt att hålla reda på barnet för att det skulle överleva. Det kan ha varit äldre syskon, pappan och/eller andra släktingar i gruppen de tillhörde. I och med detta behövde barnen oftare konkurrera med andra barn om omvårdnad och mat. De barn som använde ljud oftare och högre för att göra de vuxna uppmärksamma på sina behov hade större chans att överleva. Människors små barn är också mycket riktigt mer högljudda än andra primaters små ungar. Men spädbarnets skrik är ju medfött och inte inlärt. Och liknande ljud finns också hos aporna.

Något mer måste alltså ha hänt. Här skissar författaren vidare på att barn som hade förmågan att använda ett ljud för att kalla på mamman och ett annat för att kalla på någon annan också kan ha haft fördelar. Till exempel om barnet kallade på mamman när det ville ha modersmjölk och på ett syskon när det ville leka. Om de olika vårdarna då märkte detta och svarade på signalerna ökade barnets chanser till överlevnad och utveckling.

Nästa steg kan ha varit att vårdarna började använda olika signaler för att kalla på olika barn.

Så kan alltså riktade tilltal ha varit språkutvecklingens början. Dessa enkla signalljud bestod antagligen av ljud som liknade det vi idag kallar vokaler.

Och hur utvecklades de vidare?

Nästa steg, från enstaka inlärda ljud var uppkomsten av ord. Varför hade våra förfäder plötsligt nytta av att kunna använda ord? Författaren menar att det sannolikt hade att göra med att samarbete mellan individer och i grupp blev viktigare.

Även andra djur använder sig av ljud som kan liknas vid uppmaningar. Dessa hade vi alltså med oss i någon form från början. Om vi utgår ifrån att de första mänskliga språkljuden användes för tilltal, måste nästa steg rimligen ha varit att fömedla information via påståenden.

Ett ord har till uppgift att få lyssnaren att tänka på detsamma som talaren. Ord behödes då för det som det var viktigt att få någon annan att tänka på. Att kunna tala om någon individ i gruppen med någon annan kan ha varit mycket viktigt för människan som flockdjur. Namn kan därför ha varit de första ord vi använde. Kanske var det de tidigare nämnda riktade tilltalen till individer som utvecklades till egennamn som då även gjorde det möjligt för två individer att prata om en tredje.

Ord för mat var sannolikt också tidiga. En tanke som författaren framför är att de ljud som uppstod när människorna åt en viss föda användes som ord för just den födan.

Apor som tränas att förstå mänskligt språk kan fås att på olika sätt svara på frågor (dock inte med mänskliga språkljud). Men de har aldrig observerats med att ha försökt ställa frågor. Människan är den enda art som frågar. Och små barn lär sig tidigt att använda stigande frågeintonation. Redan från ungefär ett års ålder. Och därefter slutar de aldrig med att ställa frågor.

Frågeintonation utvecklades sannolikt först efter det att det fanns påståenden att svara med. Men när frågan väl var uppfunnen har frågor och påståenden utvecklats parallellt.

Olika ord för olika växter och djur och platser, som olika vattenhål, som människorna kunde ha nytta av att kunna använda, blev snabbt så många, sannolikt hundratals, att det inte längre gick att använda ett enstaka ljud för varje betydelse. Men om ljuden kunde kombineras ihop i olika kombinationer av vokaler och konsonanter (och klickljud) kunde hur många ord som helst skapas. Men för att kunna åstadkomma detta behövde både människornas hjärnor och struphuvuden förändras genom evolution.

Det finns alltså skäl att anta att det tog mycket lång tid innan människorna kunde artikulera så många ord som de faktiskt kunde ha nytta av att använda i sin kommunikation med varandra.

Nästa steg var meningar

Om nästa steg i utvecklingen, hur vi gick vidare från enstaka ord till hela meningar använder författaren ett exempel där någon i gruppen undrar var Emil är. ”Emil?” Någon annan i gruppen vet att Emil dricker vatten vid källan. Om han bara kan svara svara med ett ord blir det kanske ”dricka”. Och möjligen kunde det svaret då förstås. Men om den som svarar istället hade kunnat säga ”Emil dricka källan” så hade chansen varit större att hela informationen kunde överföras från den som svarade till den som ställde frågan.

Att gå ifrån enstaka ord till hela meningar är dock inte så enkelt som det kanske låter, vilket också märks när små barn lär sig prata.

När ordförråden sedan byggdes upp och grammatiken utvecklades ökade de kommunikativa möjligheterna inom gruppen, men skillnaderna blev också större mellan olika grupper. Särskilt när människorna, och därmed grupperna, blev allt fler. Det bidrog till bättre förståelse och sammanhållning inom grupperna men också till minskad förståelse av andra gruppers kulturer och ökade svårigheter att kommunicera med medlemmar ur andra grupper.

Och där står vi alltså i princip kvar idag, även om grupperna som pratar samma språk har blivit betydligt större än vad de en gång var.

Läs mer: Hur allting i hela världshistorien och framtiden hänger ihop – 14 megatrender

2 kommentarer på “Hur uppkom alla världens språk?

  1. Så intressant!
    Älskar språk och visst har jag många gånger funderat över hur de uppstod.
    Ska låta texten smälta och sedan läsa den igen för att ta in det totalt.
    Stort tack för att du delar med dig av detta.
    Ha det bra!

    1. Tack själv! Ja, det blev kanske en lite snårig text. Inte helt lätt att försöka sammanfatta en hel bok. Men gillade verkligen denna. Så. Ville göra ett försök. :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s