Etikettarkiv: Sverige

Glöm inte bort Greta Thunberg och klimatkrisen när Mellon drar igång!

– Krönika –

Första gången jag hörde talas om växthuseffekten och klimatfrågan var 1988 på hösten, eller möjligen på vårterminen samma år. Jag läste till civilingenjör i Samhällsbyggnadsteknik i Luleå. Kursen hette ”ekologi och miljövård I”. Det är över 30 år sedan.

Frågan var alltså redan då avgjord rent vetenskapligt. Däremot var prognoserna lite fel. Enligt mina läroböcker skulle vi, om ingenting gjordes åt saken, vara ungefär där vi är idag om ytterligare 20 år. Alltså runt 2040. Jag skulle då vara runt 70 år gammal.

Jag såg det som att den tidsperiod mänskligheten hade på sig att proaktivt förebygga allvarliga klimatförändringar sammanföll med den där jag skulle tillbringa mitt yrkesliv. Detta ville jag jobba med!

Det blev inte riktigt så. Trots att jag jobbat med miljöfrågor hela mitt yrkesliv så här långt. Jag hade tänkt mig att jobba direkt i industrin, eller som konsult, för att hjälpa till med den nödvändiga omställningen. Samtidigt hoppades jag kunna hjälp till lite i andra miljöfrågor som ozonhålet, försurning, miljögifter och övergödning.

Det var en bra utbildning. Vi lärde oss om kretsloppsteknik och energifrågornas koppling till miljöfrågorna. Om entropi och exergi. Jag gjorde min praktik på LKAB:s malmhamn i Luleå men begrep ju att gruvindustrin inte kan ha en stor roll i ett cirkulärt samhälle.

Jag var färdig civilingenjör med inriktning mot teknisk miljövård 1992. Det var lågkonjunktur. Det var bara staten som anställde. Och knappt det. Det blev först länsstyrelsen i Gävle för min del. Och sedan Karlskrona. På den tiden fick man inte ta upp energi- och klimatfrågorna vid miljöprövning och tillsyn. Det ansågs vara ett för storskaligt problem för att lösas av enskilda företag i Sverige.

Jag skänkte 20 kr/månad till Greenpeace. De ringde upp och ville ha mer pengar. Jag påpekade att jag ville att de inte bara skulle köra runt i gummibåtar mot oljeindustrin utan jobba med systemnivån. Jobba för högre bensinpriser. Den person som pratade med mig hävdade att de haft frågan uppe men inte kunde ta tag i den eftersom det skulle bli impopulärt bland allmänheten och de då skulle förlora i stöd. De fick då inte heller mer pengar av mig.

Några år in på 1990-talet kom en period när media började skriva om växthuseffekten. Nu händer det! Tänkte jag. Men det gjorde det inte. ”Business as usual” fortsatte i stort. Biogasen kom dock och en del kommunal verksamhet började köras på den. Och fjärrvärmesystemen i några svenska städer gick över till förnybart. Annars inget. Jag började jobba som VA-chef.

Under en period i slutet på 00-talet blev det populärt med etanolbilar som en del-lösning på problemet. Vi köpte en privat som vi fortfarande kör med. Men sedan sablades den tekniken ner och ”alla” började köra på fossil diesel istället under etiketten ”miljöbil”. Så dumt! Sen hette det att elbilar är det nya gröna som kommer att komma stort. Men inte mycket hände i verkligheten.

Och där ungefär är vi nu. Jag har precis börjat jobba som utvecklingsstrateg på en teknisk förvaltning. Och så kommer då anti-flyg-rörelsen och nu också Greta Thunberg. Och det är i mångt och mycket så oerhört hoppingivande.

Samtidigt måste jag erkänna att jag är luttrad. Jag hoppas, hoppas verkligen att något ändras på riktigt den här gången! Och ändå flyger jag. Hur går det ihop?

Ja för det första är inte flyget den största boven när det gäller klimatfrågan – egentligen. Men bidrar så klart. Och jag bestämde mig därför att inte flyga inrikes redan på 80-talet. Och det löftet till mig själv har jag i stort sett kunnat hålla. Utom en period när barnen var riktigt små och jag såg det som värdefullt att kunna vara hemma och natta, har jag inte flugit inrikes. Oftast blir det tåg och övernattning istället i tjänsten. Och privat kör vi mycket med etanol-bilen när vi reser inrikes. Eller tar tåget. En gång per år brukar vi åka tåg från Blekinge till Lappland.

Utrikes blir det inte lika ofta tåg. Till Danmark, så klart. Och tre tågsemestrar bortom Norden det blivit sedan 80-talet. Annars har det tyvärr blivit mycket flyg. Det har att göra med hur transportsystemet förändrats. Pris. Bokningssystem. Tidtabeller. Att resa med tåg i Europa var enkelt på 80-talet. Det blev efterhand svårare och svårare. Och flyget billigare.

Ett par gånger genom alla år har jag erbjudits att klimatkompensera flygresan när jag bokat, och har då gjort det. Men de allra, allra flesta gånger har inte alternativet funnits. Från och med 2016 har jag tagit saken i egna händer och sett till att klimatkompensera alla våra flygresor på egen hand. Genom att låta plantera träd i VI-skogen.

Till den som undrar varför jag inte bara slutar flyga istället när jag vetat om det här sedan 80-talet? Just därför! Att resa har varit mitt största intresse i livet. Och mitt liv passerar medan transportsystemen ställs om (eller inte ställs om). Det kommer säkert ta 20 år eller mer innan tåget på riktigt är ett alternativ för det stora flertalet semesterresor inom Europa. Hittills har utvecklingen gått åt fel håll.

Och jag är inte en sådan person som lovar att sluta flyga i januari för att börja smygflyga igen i mars. Eller som postar en debattartikel från ett flygplan där jag ber statsministern höja priset på flygresor så att vanliga människor inte ska få råd att resa.

Självklart brottas mitt samvete med hur mycket jag ska tillåta mig att flyga. Trots att jag klimatkompenserar.

Men det som oroar mig allra mest just nu är att alla de här influerarna som nu slåss om att bli en ny ”Greta Senior” och dra trafik till sina plattformar, redan innan detta året är slut ska sucka, himla med ögonen, och säga: ”Klimatfrågan – är inte den sååå 2018?” 🙄

För den är inte det. Den är inte ”sååå 2018” eller ens ”sååå 2019”. Klimatfrågan är inte en fluga. Antingen löser vi den. Eller så går vi under.

Så sluta gärna flyga. Men se då till att du verkligen menar det. Och skulle du börja smygflyga igen – kanske redan i mars, se då i alla fall till att klimatkompensera. Och kräv gärna av våra politiker att de höjer skatten på flyget. Men var då beredd att ta konsekvenserna. Utgår du ifrån att det ändå inte blir av eller att det är någon annan som betalar dina fortsatta flygresor, som du inte heller tänker dra ner på, kan du faktiskt lika bra hålla tyst om att du anser att ”vanligt folk” inte borde få lov att resa.

Men framförallt. Tappa inte fokus. Fortsätt engagera dig i klimatfrågan. Fortsätt stötta Greta Thunberg och hennes likar – även när media skriver mindre om frågan och mer om Melodifestivalen. För vi har faktiskt inte råd med att denna ödesfråga för mänskligheten ännu en gång blir nästan helt bortglömd. Vi kunde ha löst frågan redan på 80-talet, men vi lät bli – för ingen ville betala oss ingenjörer som gärna hade velat jobba med frågan redan då. Nu är klockan fem i tolv. Som tur är finns det nya pigga människor med olika utbildningar som behövs för att lösa klimatfrågan. Någon måste anställa dem för att jobba med detta. För vi måste lösa frågan nu.

Och att lösa den kräver uthållighet. Och ständigt närvarande opinion. Så håll ut. Glöm inte inte bort Greta Thunberg och klimatkrisen så snart Mellon drar igång. Lova mig det!

2 kommentarer

Under hållbart resande, historia, influerare, krönikor, livet, media, miljö, mitt jobb, resor, samhälle och politik

Adventskalender 2018 – lucka 22

En rese-bild om dagen fram till jul.

Att resa ”hem” till jul. Mina pojkar med kusinerna och ”bonuskusinerna” i Tomtebo. Julen 2017.

1 kommentar

Under adventskalender, resor

Adventskalender 2018 – lucka 17

En rese-bild om dagen fram till jul.

”Julen varar än till påska.” Albin och Anton i Björkliden 2016.

2 kommentarer

Under adventskalender, resor, vackra platser, vinter

Adventskalender 2018 – lucka 8

En rese-bild om dagen fram till jul.

Landskap från tåget, Riksgränsen 2013.

8 kommentarer

Under adventskalender, natur, resor, tåg, vackra platser, vinter

Jag omfamnar hellre det guldrosa!


”Omfamna grågheten och mörktet” utropar Lisa på bloggen ”livet från den ljusa sidan”. Och hennes tips för att ta sig genom november med humöret i behåll är nog alla bra. Men jag måste erkänna att jag hellre omfamnar en guldrosa himmel över Vattenriket. ;)

7 kommentarer

Under blogg, Kristianstad, resor, Skåne

Morgondis i Tivoliparken





Visst är det vackert i Kristianstad på hösten?

9 kommentarer

Under Kristianstad, mitt jobb, resor, Skåne

Tre till från Stenshuvud

Höstfärger möter turkosblått hav.

Havet har ätit sig in under träden. Kanske för att det har varit högvatten?

Vackert är det ändå, som vanligt!

6 kommentarer

Under höst, natur, resor, Skåne, vackra platser

Tre till från Haväng

Stenåldersstenarna symboliserar allt det som gått förlorat. Och allt det som finns kvar.

Hav och äng blir Haväng.

Bakom höstlöven sover vandrarhet sin törnrosasömn i väntan på nästa års övernattande turister.

2 kommentarer

Under historia, natur, resor, Skåne, vackra platser

Österlen på hösten – 5 saker att inte missa

Österlen, på den skånska östkusten, kan vara minst lika vackert på hösten som på sommaren. Vi har varit där idag. Underbart brittsommarväder! Välj gärna att åka hit just en på en vacker höstdag i oktober. Men vad får man inte missa? Här är min lista:

1. Stenshuvud
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Och igen. Och igen. Sandstranden mellan Stenshuvud och Knäbäckshusen är Sveriges vackraste strand! Lika vacker på hösten som på sommaren. Jag såg till och med ett par små flickor bada i vattnet, men det var nog inte särskilt skönt. Bättre då att promenera längs vattnet.

Stenshuvud är nationalpark sedan 1986. Den är 390 hektar stor. Parkens kärna är det 97 meter höga berg som skjuter ut i havet. Till största del består parken av lövskog, i synnerhet avenbok och bok.



2. Kiviks musteri
Vid Kiviks musteri finns en butik, restaurang och besökscenter med odlingar och utställningar. Här planterade Henric Åkesson sina första äppelträd 1888 och verksamheten drivs än idag av samma familj. Flera generationer senare. Vi åt lunch där idag. Och gjorde ett mindre inköp för att fylla på med dryck från årets skörd. När du ändå är här i trakten tycker jag inte att du ska missa att göra ett stopp här.



3. Äppeltavlan och Kiviks hamn
En ny äppeltavla avtäcks årligen i samband med äppelmarknaden. I år hölls den den 29 september. Men tavlan får vara kvar i flera veckor, i år till och med den 21 oktober, så det finns flera chanser varje år att se tavlan på plats. Årets tavla föreställer Stenshuvud. Det var gott om folk, och inte helt lätt att hitta parkering, vid Kiviks hamn idag.



4. Haväng
Haväng får inte heller missas. Platsen, som är mycket vacker, ligger inom Verkaåns naturreservat vid havet och har ett närmast hedliknande landskap med ovanlig sandstäppsvegetation.

Havängsdösen är inte minst mäktig. Det är en megalitgrav av typen dös från yngre stenåldern, c:a 5 500 år gammal.



5. Brösarps backar
Det här är ett backlandskap som omger orten Brösarp. Backarna är avlagringar från senaste istiden. De är kalkhaltiga och består främst av mo och sand. Området är känt för att vara naturskönt och för sin flora, och hålls öppet genom betning. Brösarps backar är också, precis som Haväng, en del av Verkeåns naturreservat.

Här gjorde vi vårt sista stopp för dagen.



9 kommentarer

Under årstider, höst, natur, resor, Skåne, vackra platser

Karlshamn en lördag i oktober









17 kommentarer

Under årstider, Blekinge, höst, Karlshamn, resor, vackra platser

Hösten drömmer om älvor på fälten

Hösten drömmer drömmar om älvor som dansar över fälten i Blekinge. När jag åker till jobbet. Och när jag åker hem. Bilder fotograferade med iPad genom ett tågfönster har sina begränsningar. Men säger ändå något om stämningen.


11 kommentarer

Under årstider, Blekinge, fotografi, höst, iPad, natur, resor, tåg, vackra platser

Ett knappt dygn i Göteborg


Jag sitter på tåget på väg hem från Göteborg. Jag har varit där på tjänsteresa. Det blev ett knappt dygn i rikets andra stad i storlek. Jag hann med både ett teaterbesök, hotellövernattning och det där mötet i tjänsten.

Forskningsprogram
Jag deltog i en kick-off med ett nytt forskningsprogram finansierat av stiftelsen för strategisk miljöforkning. Mistra InfraMaint heter det nystartade foskningsprogramnet som har smart underhåll av väg-infrastruktur och VA-ledningar i fokus.

Men först hann jag med att missa ett tåg i Lund och ett spontant teaterbesök i Göteborg. Efter mötet blev det en kort promenad innan jag sprang på en bekant från ungdomsåren och sociala medier på stationen.

Tågmiss
Om vi börjar med det missade tåget så är det obegripligt. Jag satt vid rätt perrong och läste. Tåget blev tio minuter försenat. Jag läste vidare. Och plötsligt hade tåget stannat och gått igen utan att jag märkt det.

Alltså. Jag vet att jag kan vara oerhört hårt fokuserad när jag läser. Men detta tar priset!

Det blev till att ta nästa tåg. Tur att man kan köpa biljetter direkt i Skånetrafikens app.

Teater
På väg mot Göteborg funderade jag på om det fanns något kul att hitta på där på kvällen. Jag googlade och det slutade med en fars på Göteborgs stadsteater. ”Till varje pris.” Underhållande och trevligt även om skrattet fastnade i halsen emellanåt. Det är minsann inte ofta som jag är på teater.

Gammaldags hotell
Hotellet jag var inbokad på visade sig vara väldigt gammaldags och riktigt mysigt. Eggers. Mitt emot centralstationen.

Återseende
Kompisen från ungdomsåren i Norrköping, som jag sprang på sedan jag köpt en chai latte på stationen, var ingen mindre än arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg. Ett kul återseende efter så många år!

Och tja, det är väl ungefär vad du hinner med på 22 timmar i Göteborg.











6 kommentarer

Under resor

Solsemester och blodmåne i Östergötland


Vi väntade länge på blodmånen igår kväll. Antagligen var det till att börja med för ljust för att vi skulle se den. Annars har vi haft en fin vecka hemma hos pappa i Östergötland. Sol och bad. Har nog aldrig varit så varmt, så länge, i sjön Näknen. Badtemperaturer som i Thailand.

Dessutom har vi hunnit fira min mamma som fyllde 75 år igår. Bland annat med en konsert på Husby Säteri. (Första bilden nedan är därifrån.) Grattis igen!

Nu fortsätter vi på nya äventyr. Men först lite bilder från en solsemester i Östergötland där samtliga, utom den första nedan, är hemifrån pappa och Anitas trädgård vid sjön Näknen.













3 kommentarer

Under resor

Tjärö

Vi var ute på Tjärö med kompisar igår. Det spöregnade när vi åkte till Järnavik för att ta båten. Och även om regnet verkligen behövdes: Hade vi inte planerat i förväg skulle vi aldrig valt att åka just igår. Men det klarnade upp och blev en fin dag.

Tjärö en unik svensk turistö. En blekingsk skärgårdsidyll som påminner mer om Bullerbyn än Saltkråkan. De flesta husen är ditflyttade eller byggda för turisterna. Där finns ingen bofast befolkning. Det var länge STF (Svenska Turistföreningen) som ägde och drev hela ön. Så är det inte längre. Men den speciella atmosfären finns kvar.

Jag tänker ofta att jag skulle vilja stanna längre där ute. Bo över en helg eller en vecka. Men det blir liksom aldrig av. Det är väl för nära.




2 kommentarer

Under Blekinge, resor

Nära havet vill jag bo

Det händer ganska ofta att jag längtar bort från Karlshamn. Att jag vill lämna för kortare eller längre resor.

Men det händer också att jag längtar efter att flytta härifrån för gott. Det finns så många andra platser att se. Så många andra platser att bo på.

Ibland längtar jag ifrån Karlshamn. Andra gånger, som en stilla vacker sommarkväll, fattar jag inte varför jag skulle vilja lämna den här platsen överhuvudtaget.

Och hur det än blir med resor och bostadsort i framtiden. En sak vet jag: Nära havet vill jag bo…

7 kommentarer

Under Blekinge, Karlshamn, resor, sommar, vackra platser, vatten

Underbara Stenshuvud nationalpark!


Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Sandstranden mellan Stenshuvud och Knäbäckshusen är Sveriges vackraste!

Idag blev det en utflykt till Österlen på Skånes östkust. Vi stannade först till vid Kiviks musteri för lite inköp i butiken och sedan lättlunch på Stinas café.

Sedan vidare till Stenshuvud. Mest för den vackra stranden och ett dopp i havet. Men också för den vackra naturen. Som den fantastiska orkidéängen. Underbar!

Lite fakta
Stenshuvud är nationalpark sedan 1986. Den är 390 hektar stor. Parkens kärna är det 97 meter höga berg som skjuter ut i havet. Till största del består parken av lövskog, i synnerhet avenbok och bok. Från mitten av maj fram till midsommar kvittrar fåglarna och orkidéerna färgar fuktängen nedanför naturum lila. Blommar gör också kaprifol, nyponrosor och backtimjan. Bland annat.

Och ovanpå detta: Sveriges vackraste strand. Inte ens jättekallt i vattnet var det idag.

Bad och barfotavandring
Enligt legenden fick berget sitt namn efter jätten Sten (förr kallad Stenhogubben) som bodde i Stenhogubbens grotta på bergets branta nordsida.

Nu gick inte vi för att hälsa på jätten utan valde istället att möta havet. Barfotavandrade kanske fem hundra meter söderut tills vi hittade en plats för oss själva. Sedan vi doppat oss och solat lite barfotavandrade jag och Anders, min sambo, hela vägen till trappan vid Knäbäckshusen och tillbaka, kanske en och en halv kilometer till i vardera riktningen, medan pojkarna vaktade våra grejer. Så totalt fyra kilometer barfotavandring blev det nog. Härligt!

Bildfrossa
Massor av bilder kommer här. Alla fotograferade och redigerade med iPhone.











Sist en liten film först publicerad på Instagram:

View this post on Instagram

Underbara #Stenshuvud! (Lyssna på ljudet också.)

A post shared by Inger Hansson (@halloj_inger) on

8 kommentarer

Under fotografi, instagram, iPhone, natur, resor, Skåne, sommar, vackra platser, Vandra

Som på Mallorca. Men i Blekinge…


Ljus sand. Turkost hav. 30 grader i luften och behaglig temperatur i vattnet. Mallorca? Nej, det är i Sverige. I Blekinge närmare bestämt. Vilket väder vi har nu i början av juni 2018!

Sandviken på Listerlandet i Sölvesborgs kommun är många blekingars favoritstrand.

Trångt
Det märks en dag som denna. Det är trångt på både parkeringsplatser och på stranden. Men inte i vattnet. Här finns nämligen gott om vatten. Det är väääldigt långgrunt.

Vackert
Det är inte märkligt att så många är just här just idag. Vackert som en strand på Mallorca. Men varmare. Och mer sol.

Som Mallis
Då blir det också lika trångt som på Mallorca. Hela intrycket påminner faktisk mycket om Mallis en dag som idag. Men utan solstolar till uthyrning. Och utan strandförsäljare. Men ett café finns det!




8 kommentarer

Under Blekinge, natur, resor, sommar, Stränder, vackra platser

Vackra Hällevik


På Listerlandet finns några av Blekinges vackraste stränder. Vi besökte en av dem idag.

Vi började med att äta lunch på Dagmars Hamnkrog. Rökt lax. Fisk och rökerier har varit ett med Hällevik i långa tider.

Speciell historia
Fiskeläget ligger längst i söder på Listerlandet, en del av Blekinge som är mycket speciell. Idag är det en halvö men förr var det en ö. På 600-talet tros det till och med ha varit ett eget vikingarike som hette Nihua och där en av kungarna/hövdingarna hette Hådulf. Senare blev det ett eget län i Danmark och var så ända in på 1570-talet.

Listerlandet har än idag en alldeles egen och för oss andra svårbegriplig dialekt.

Fyren och Hanöhus
Efter lunchen promenerade vi förbi fyren Helleviks Ledfyr , även kallad ”Dän wide gåbben”, som uppfördes 1892, och vidare förbi Hanöhus. Det senare byggdes vid mitten av 50-talet och byggdes om och ut i slutet av både 60- och 70-talet. Hanöhus har varit hotell, konferensanläggning och danshak. Sedan flyktingförläggning. Och nu är det precis på gång att åter öppna som restaurang och nattklubb.

Stranden och bryggan
Stranden är fin men var full av tång idag. Vi gick ut på bryggan och satte oss på en bänk. Trots att det då var mulet hoppade pojkarna i vattnet. Efterhand klarnade det upp och solen tittade fram. Vinden friskade i där ute på bryggan men det var lugnare inne vid land.

Jag provade att vada lite i vattnet med kläderna på. (Shorts.) Och det var faktiskt ändå inte så jättekallt där inne vid det allra grundaste.









6 kommentarer

Under Blekinge, historia, resor, vackra platser

Samtidigt på Porsön

På väg till jobbet lyssnar jag på Euskefeurat ”det är hit man kommer när man kommer hem”. Norrbotten. Jag googlar på ”webbkamera Luleå.”

Stadsparken fortfarande full av snö. Men asfalten syns på vägarna. Första vårtecknet där uppe. Det och ljuset. Dagarna är redan längre där. Tårana bränner i ögonvrån. Och det är inte bara för morgonsolen som skiner rakt in i ögonen. Vi bodde där uppe fem år. Mellan 20 och 25. Pluggade. Skulle kanske inte precis rädda världen. Men. Dra vårt strå till stacken. Vad gjorde jag av nitt enda liv? Kollar Instagram. Bilder geotaggade med ”Porsön”. Utanför tågfönstret börjar fälten bli gröna. Samtidigt i Norrbotten: vårvinter, planjaplåt och norrsken.

Inbäddade bilder frånInstagram (syns inte i alla läsare):

2 kommentarer

Under instagram, livet, resor

En resenörds uppväxt – mina första resor 0-10 år


”Jag tog mina minnen och gav mig av. Jag reste mot min längtan och jag reser än idag.” Det här inlägget handlar om mina första resor, de första tio åren.

Första flytten
Om du undrar hur det var när jag föddes så ska jag skratta och svara ”jag var så ung, så jag kommer faktiskt inte ihåg.” Men somligt har jag fått berättat för mig. Som den om den första flytten. Jag var bara några månader gammal på den här jorden när vi flyttade från Linköping till Norrköping. Det är därför jag svarar ”Linköping” om du frågar var jag är född, men ”Norrköping” om du undrar var jag kommer ifrån. Det är främst där jag har de få rottrådar jag har. Det är därifrån jag har mina första minnen. Jag ska ha åkt dit i liggvagnen i baksätet på en folkabubbla.

Första utlandsresan
I fotoalbumet finns en bild på mig och mormor när vi besökte henne i Favrlund, utanför Ribe, Danmarks äldsta stad, som ligger på Jylland. Det måste ha varit min första utlandsresa. När jag växte upp hade jag ingen ytterligare kontakt med min mormor som jag kan minnas. Men jag återupptog kontakten med henne i vuxen ålder.

Första Norrlandsresan
På en annan bild i fotoalbumet ses jag spela kulspel. Det var min första resa till Norrbotten. Ett landskap som skulle komma att spela en stor roll i mitt liv litet längre fram längs resan. Men just där och då spelar jag ”åhej”, som jag kallade spelet eftersom de vuxna sa just ”ååå-hej” när jag sköt iväg kulan. Att jag inte är den som låter mig hindras av tillfälliga motgångar framgår tydligt av bilden. Om en ärm fastnar i en spik så är det bara att dra armen ur ärmen och fortsätta spela.*

*Gammalt djungelordspråk.

Västkustresorna
På en annan bild sitter jag tillsammans med min lillebror och mamma på en filt. På filten intill sitter vänner till familjen. Jag gissar att bilden är ifrån en av flera sommarresor till Kuggavik på Västkusten.

Första charterresan
Min sexårsdag firades på Playa del Inglés på Gran Canaria. Min allra första flygresa och tillika min första charterresa gick alltså till Kanarieöarna. Översta bilden i inlägget är från den resan. Jag minns att jag fick ett par rosa mjuka innetofflor med kaninöron i födelsedagspresent. Och en ukulele av ett (tror jag) äkta sköldpaddsskal. Knappast något som skulle få säljas idag. Men då blev jag glad.

Första fjällsemestern
Första skidresan gick till Storliens fjällhotell. Jag var nio år. Det var också första gången jag själv hade med mig en egen kamera och fotograferade egna bilder. Det var en enkel pocketkamera som gav mer eller mindre oskarpa bilder. En av dessa mina första egna resefoton föreställer min pappa, lillebror och mamma när vi går på tur på fjället. Den här resan hade jag vad som nog får betecknas som min första semesterflirt. Han hette Rickard, var jämngammal och jag var fnittrigt förtjust. Allt var så klart mycket oskyldigt. Som jag minns det höll vi varandra i hand och sprang runt i hotellkorridorerna efter skiddagarnas slut.

O-ringen
Vi var en orienterarfamilj och resorna runt om i landet till olika landsändar och O-ringens femdagars var ett obligatoriskt inslag i varje sommarsemester. Första gången jag själv var med och sprang var jag tio år och O-ringen arrangerades det året på Gotland. Klassen jag tvålade i hette D10. Damer upp till och med tio år gamla.

Flyttarna
Andra flytten i mitt liv var jag två år och vi flyttade från Generalsgatan i centrala Norrköping till Vilbergen, ett för tiden typiskt område med flerfamiljshus i utkanten av stan. När jag var nio flyttade vi till ett nästan ännu mer tidstypiskt villaområde ett par mil norr om Norrköping i Krokek, Kolmården. Jag tror att just den flytten på många sätt har bidragit till min rotlöshet.


Mormor och jag


Åhej!


På en filt i Kuggavik. Jag är längst till vänster på bilden.


Egen kamera: Pappa, lillebror och mamma på fjällsemester.


I Visby.

Utom fotot från egna kameran är det min pappa som fotograferat.

Andra resebloggare som bloggat om sin barndoms resor:
Sanna Rosell
Helena Bergström, del 1 och del 2
Lena Löfblad har skrivit här, här och här.
Sofia Zetterqvist har skrivit här och här.
Cathinka Inman om sin ungdoms Damaskus.

5 kommentarer

Under personligt, resor