Etikettarkiv: Sverige

En restaurang och ett hotell vid Världens Ände

Trodde du att Världens ände ligger i Trosa? Fel! Kolla Google Maps så får du se! Det är i Arkösund som världens alla platser tar slut. Och här ligger lämpligt nog ett hotell. Vi har ätit här en gång förut. Vad jag missade den gången är att Arkösunds hotell ligger just vid Världens Ände. Närmare bestämt är adressen Världens Ände 3.

Att platsen heter just så upptäcker jag när jag en lördag i mitten av juni från baksätet av bilen följer Google Maps vägbeskrivning på väg till en fest för min bror som fyllt 50 år för en och en halv månad sedan. Om 49 km ska vi svänga höger mot Världens Ände!

Yttersta spetsen
Spännande! Jag googlar. Namnet syftar på att vägen ligger vid Vikbolandets yttersta spets. När stadsingenjörskontoret ville ge vägen ett annat officiellt namn protesterade samfällighetsföreningarna eftersom vägen sedan lång tid kallades Världensändevägen. Och så fick namnet på vägen bli kort och gott Världens Ände.

Öppet hav och skärgård
Arkösunds Hotell ligger alltså längst ut på fastlandet innan östgötaskärgården, med Arkö som närmaste granne, tar vid. På andra sidan den smala ön är det öppet hav med Baltikum som första stopp drygt 20 mil österut. Medan havet söderut är fullt av skärgårdsöar.

Järnvägen skapade platsen
Hotellet öppnade, enligt deras egen hemsida, år 1895. Samma år som järnvägen drogs ut till Arkösund. Vid den tiden tillkom också Arkösund som samhälle. Innan järnvägen kom ut hit var orten en stillsam och otillgänglig plats. Här bodde fiskare som lotsade de större fartygen in till Norrköpings hamn, som ligger djupt inne i Bråviken, från denna utpost i skärgården. Med järnvägens ankomst blomstrade en helt ny semesterort upp i Arkösund.

Tre timmar tog tågresan från Norrköpings Östra Station. Idag tar det en knapp timme att köra. De som lät bygga sommarhus åt sig i Arkösund var mestadels handelsmän från Norrköping. Och husen går än idag under namnet ”grosshandlarvillor”. Arkitekt till många av husen var Werner Northun.

Badgäster från Norrköping
Sommargästerna vid 1900-talets början och framåt var oftast personer med anknytnig till Norrköping stad. Vid denna tid var staden en förorenad plats. Detta gjorde att fint folk sökte sig ut på landsbygden för att förbättra sin hälsa och njuta av lugnet. Att bada var det främsta nöjet i Arkösund. Och än idag kallas sommargäster i Arkösund för ”badgäster”, som alltså är ett muntligt arv från sekelskiftet.

Restaurangen
Från att från början enbart ha erbjudit boende har Arkösunds hotell utvecklats till ett modernt skärgårdshotell som även har en fin restaurang. De serverar gästerna mat både inomhus och på en stor altan med utsikten över sundet mellan fastlandet och Arkö. Mestadels har de fantastiskt nöjda gäster enligt betygssättningen på Google. Det är lätt att förstå varför.

Vi blir alltså bjudna på lunch här och får först, som en aptitretare, flatbread med goda pålägg i två varianter. En med rökt lax och en annan med lufttorkad skinka och marinerade kronärtskockor.

Därefter bjuds vi på en tomatsallad med mozzarella och en mycket god olja smaksatt med basilika. Till huvudrätt får vi gös med räkor, potatis, rotfrukter och en fantastiskt god vitvinssås. Ja, allt sammans är underbart gott!

Ett stort tack till min bror med familj för en fantastisk måltid!




15 kommentarer

Under mat, resor

Brändaholm – Röda stugor, blått hav och svenska flaggor på nationaldagen


Det fick bli en utflykt till Karlskrona på förmiddagen idag med tåg. Och sedan en promenad på Trossö, Ekholmen och Saltö med utblickar mot Brändaholm. Sveriges i särklass gulligaste kolonistugeområde.

Brändaholm ligger på Dragsö, där det också finns en campingplats. Området består av 45 söta stugor som nästan ser ut att stå på varandra.

Svårt skaffa stuga
Så här på en flaggdag – nationaldagen till och med – vajar de svenska flaggorna i vinden. Båtar glider över fjärden. Sommarens blommor blommar. Sverige blir inte mycket vackrare än så här.

Tyvärr för den som blir sugen: De här stugorna är nästan aldrig till salu. De går i arv från generation till generation. Du måste dessutom vara skriven i Karlskrona för att få äga en stuga här. Men titta på dem får alla som besöker Karlskrona göra.

Tågresan
Från Stockholm tar det ungefär 5 timmar med tåg med byte i Alvesta och Emmaboda. Då köper du biljetten hos SJ. Från Malmö tar det 2 timmar och 45 minuter utan byten. Då köper du enklast biljetten i Skånetrafikens app. Vi bor i Karlshamn och för oss tar resan en knapp timme. Biljetten köpte vi i Blekingetrafikens app.

Promenaden
Kommer du som vi gjorde med tåget till Karlskrona så kliver du av på ändstationen, Karlskrona centralstation. Den ligger på Trossö. För att komma till Brändaholm rundar du spåren och går då åt höger, fortsätter rakt fram västerut, förbi Pottholmen, mot Borgmästarefjärden. Redan här ser du Brändaholm på håll tvärs över fjärden. Sedan kommer du att se stugorna från många olika vinklar på din promenad.

Nu följer du vattnet. Först söder ut. Sedan väster ut. Du kan göra som vi och promenera via Ekholmen. Eller så går du direkt till Saltö. När du kommit över endera av de två broarna till Saltö är det dags att gå mot norr. Snart är du framme vid den kanske finaste utblicken mot stugorna, där bilvägen runt Saltö gör en skarp vänstersväng.

Promenaden hit tar mellan en halv och en hel timme beroende på tempo. Vill du fortsätta hela vägen till Brändaholm och promenera runt bland stugorna kan du nog nästan dubbla tiden.

Visst är väl Blekinge, och inte minst Karlskrona, vackert ändå?







10 kommentarer

Under årstider, resor, sommar, tåg, vackra platser

Vi behöver lösa klimatkrisen bortom flyget

Jag är djupt engagerad i hållbart resande. Men vi behöver faktiskt lösa klimatkrisen bortom flyget. Också.

Mitt engagemang för hållbara resor beror på att ämnet finns i skärningspunkten mellan två av de ämnen som intresserar mig mest: mänsklighetens och naturens möjligheter till långsiktig överlevnad och mitt eget mer egoistiska behov av att komma ut och se världen.

Lycklig
Jag har därför varit glad – ja, närmst lycklig – över det senaste årets tilltagande intresse för hållbart resande. Idag vet nog till exempel nästan alla svenskar att en flygresa som inte är klimatkompenserad bidrar mer än de flesta enskilda aktiviteter en vanlig människa gör under ett år till den pågående klimatkrisen. Det är jättebra att vi har kommit dit!

Löjligt
Men nu börjar det nästan bli lite löjligt faktiskt. Medan nästan hela klimatdebatten i Sverige fokuserar på hur den svenska medelklassen ska ta sig till Medelhavet i sommar, utan att flyga, så bryr sig nästan ingen om hur deras pensionspengar investeras.

Och det är inte som att vi inte behöver bry oss.

Sämre investeringar
Världen rör sig nämligen i motsatt riktning jämfört med Parisavtalets mål, när investeringar i förnybar energi faller för andra året i rad 2018 och utgifterna för fossil bränsleutvinning stiger.

Utgifterna för förnybar energi som vind-, sol- och biomasseprojekt sänktes med 1 procent i reala termer till 304 miljarder dollar år 2018, den lägsta nivån sedan 2014, enligt en rapport från Internationella energibyrån som publicerades på tisdagen i förra veckan.

Investeringar i kolbrytning ökade med 2,6 procent jämfört med föregående år – den första uppgången sedan 2012 – till 80 miljarder dollar, medan investeringarna i olje- och gasutvinning ökade med 3,7 procent till 477 miljarder dollar.

Ökande utsläpp
Även i Sverige ökade utsläppen trots att flygtrafiken minskar.

Sveriges koldioxidutsläpp från industrier ökade förra året med 445 tusen ton. Det är lika mycket som 80 procent av inrikesflygets totala utsläpp. Men inrikesflyget har inte minskat med några åttio procent. Snare med åtta.

Orsakerna till de ökade utsläppen från industrin är ökad användning av fossila bränslen för el och värme och ökad produktion av diesel, cement och plast.

Och som jag skrev i förrgår så har användningen av biobränslen, särskilt HVO, minskat i den svenska vägtrafiken. 1,7 procents minskning motsvarar överslagsmässigt ungefär 260 tusen ton i ökade utsläpp koldioxid från vägtrafiken. Och det i sin tur motsvarar mer än dubbelt så mycket i ökning av koldioxidutsläppen som det minskande utrikes flygandet motsvarar i minskning av samma utsläpp.

Hur mycket minskning av utsläppen som den klimatkompensation som flera flygbolag lovat för hela eller delar av sina passagerare är svårare att räkna på, men kan vara väl så betydelsefullt som det minskande flygandet. Men ändå. Flyget är inte allt. Det handlar om kanske högst tio procent av svenskarnas utsläpp.

Sparandet
Och även om jag är glad för det nyvaknade intresset för hållbart resande: Om vi ska kunna klara klimatkrisen behöver vi snart sluta blunda för att vi måste åtgärda även de resterande 90 procenten.

Och då handlar det till stor del om konsumtion, eftersom konsumtion styr produktion och investeringar. Mindre bensin och diesel, mindre boytor, mindre kött och färre prylar.

Men glöm inte vårt sparande! Det styr vilka investeringar som ska göras mer direkt.

Förra året ställde jag frågor till min bank som är Sparbanken i Karlshamn och fick följande svar angående det jag har på sparkonton. Och jag fick svar:

”Hej Inger!

Dina pengar är inte öronmärkta. Banken finansierar utlåning med inlåning som i huvudsak går till bolån till privatkunder och företagskunder i Karlshamns och Olofströms Kommun.

Banken är miljöcertifierad och arbetar enligt de riktlinjer som detta innebär. Placering av bankens överskottslikviditet placeras i största mån i stats och kommunpapper, dvs inga fossila bränslen.

Hoppas att du känner dig nöjd med svaret. ”

Förutom detta sparar jag i fonder varav de flesta är så kallat etiska som inte investerar i produktion av fossila bränslen.

På samma sätt har jag tänkt vad gäller premiepensionen och de valbara delarna i tjänstepensionen.

Etiskt är klokt
Förutom att ett etiskt sparande är bra för samvetet så är det även ekonomiskt klokt eftersom värdet på de bolag som ingår i fossilindustrin kommer att spricka som en gigantisk koldioxidbubbla den dagen som de fulla konsekvenserna av klimatkrisen står klar för flertalet investerare.

Men hur är det med dig? Har du koll på i vilken utsträckning dina pensionspengar och annat sparande investeras i sådan teknik som långsamt dödar planeten?

4 kommentarer

Under hållbart resande, hållbart sparande, miljö, resor

Backarna i Björkliden


Förutom igår har vi haft väldigt fint väder här uppe i Lapplandsfjällen i år.

Sol och nästan ingen vind alls. Vilket gjort att det har gått bra att åka i hela liftsystemet, ända upp på kalfjället och ner igen. Att fjället heter Gohpasčorru berättade jag redan igår.

Vi har åkt i blå, röda och svarta backar och till och med lite off pist på markerad led som kallas ”ängarna”.

Underlaget har varit bra utom idag då det har varit som att åka i sorbet. Riktigt tungt för benen. Men bra träning är det ju.

Vi har sett både fjällripor och renar i backarna.

Riktigt lyckad skidåkning, med andra ord. Nu är skidorna återlämnade och det som återstår är kvällens påskbuffé på Hotell Fjället och en natts sömn innan det är dags att ge sig av hemåt.












4 kommentarer

Under natur, resor, utförsåkning, vackra platser, vår, vinter

Utsikten från en balkong i Björkliden, Lappland


Vi bor i stugbyn Kåppas. En av liftarna här heter likadant; Kåppasliften. Jag blir inte helt klok på var namnet kommer ifrån. Men det fjäll här som vi och andra åker utför heter Gohpasčorru. Möjligen är Kåppas en försvenskning av detta namn?

Hur som helst har vi detta år tilldelats en av stugorna med utsikt över Torne träsk och Lapporten. Något som tyvärr inte samtliga stugor har. Vissa har bara utsikt mot andra stugor. Det är därför ett stort plus att hamna i en av dessa stugor med betydligt vackrare vyer.

Vädret har varit helt underbart. Ett par dagar har solstrålarna värmt så pass redan på morgonen att jag har kunnat äta frukost ute på balkongen. Underbart!

Men idag är ett undantag (får vi hoppas – det spås bättre väder imorgon igen). Snö, regn och dimma. Så vi har valt att ta en vilodag idag. Softa lite i stugan.

Nedan följer några bilder som jag har fotograferat från balkongen dessa dagar. Utsikten skiftar verkligen med väder och tid på dygnet.

Räven dök upp igår när jag satt på balkongen och åt frukost. Typiskt nog hade jag ingen kamera med mig ut. Men jag hann resa mig, gå in och hämta kameran, få med mig Anders ut och fånga räven på ett par bilder. Den första, något bättre bilden, la jag ut på Instagram redan igår.





5 kommentarer

Under boende, natur, resor, vackra platser

Helga Lekamens gränd i Gamla stan


Gamla stan kallades länge bara för ”staden” i motsats till den mera lantliga omgivningen, malmarna (Norrmalm, Södermalm). Eller benämndes den ”själva staden”. Från 1800-talets mitt förtydligas namnet till ”Staden mellan broarna” eller ”Staden inom broarna”.

Från 1980 heter stadsdelen även officiellt ”Gamla stan”. Numera kryllar det av turister i dessa vackra kvarter. I lördags var vi också här och ”kryllade”. Jag kunde så klart inte låta bli att fotografera några bilder. Som den här gränden.

Den var känd redan på 1300-talet och ska ha fått sitt namn efter ”Helga lekamens gille”. Detta gille var på medeltiden det mest kända i Stockholm och ägnade sig åt hjälpverksamhet. Under reformationen övertog Gustav Vasa dess egendom.

2 kommentarer

Under resor, vackra platser

Isbaren i Stockholm – lite av en turistfälla

I lördags eftermiddag besökte vi isbaren i Stockholm. Och blev lite besvikna faktiskt.

Vi befinner oss just nu i Björkliden, Lappland. Inte så jättelångt – med lappländska mått mätt – ifrån Jukkasjärvi där ishotellet med sin isbar ligger. Originalet. Vi gjorde ett besök där för några år sedan på vägen upp till Björkliden och gillade stället jättemycket. Även om prisläget är lite väl.

Den här gången gjorde vi ett stopp i Stockholm på vägen upp och det var med stor förväntan jag bokade in oss på ett besök i isbaren i huvudstaden, Icebar Stockholm.

I lördags var det också premiär för årets tema i isbaren, som är Amerika. Så det hade ju varit jätteroligt att få utropa att det här var alldeles fantastiskt. Men det var det inte.

Jag var förvånad över hur liten baren är och hur få isskulpturer som får plats där. I stort inte mer än de jag visar i inlägget här. Jag tog en alkoholfri drink baserad på lingondricka och lime, och den smakade i alla fall gott. Men tyvärr, lite av en turistfälla är det allt. Men inte så pass ändå, att jag ångrar besöket. Nu har vi sett stället. Men vi lär knappast återvända.







2 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor

Bara lite tågskryt

Åker tåg norr om Kiruna…

Lämna en kommentar

Under hållbart resande, resor, tåg

Vår vid Mörrumsån

I lördags fick det bli en kvällspromenad vid Mörrumsån. Den största av åarna som mynnar i Blekinge. Mer som en norrländsk älv än det vi annars kallar åar.

Laxfisket i Mörrum är mycket gammalt och tillhör sedan uråldrig tid Kronan, idag via Sveaskog där den som vill sportfiska kan köpa fiskekort. Här finns både lax och havsöring. Laxfisket beskrivs första gången redan år 1231 i Valdemar II:s jordebok.

Vårtecken
Men vi fiskar inte. Vi promenerade istället längs ån och noterade att där är mycket vatten som flödar just nu.

Vi noterade också vårtecken som en gulärla, vitsippor och videkissar.

Vid Laxens hus finns också ett par laxar snidade i trä, som jag passade på att fotografera.








6 kommentarer

Under natur, resor, vår

8 saker du kan göra i Björkliden på sommaren


Vi brukar annars besöka den här platsen i Lapplandsfjällen på vårvintern. Runt påsken. Då är det skidåkning som gäller. Men vad gör du här på sommaren?

Jag har en sårskorpa på knät. Den är sedan jag ramlade handlöst i backen på väg ner mot järnvägsstationen. Skorpan kliar och jag pillar lite på den. Trots att jag vet att jag inte ska.

Björkliden. Det har snart gått ett par år sedan vi var där och jag tänker tillbaka.

Skorpan pillade jag egentligen på på Lofoten några dagar senare. Att jag alls minns det nu beror på att jag antecknade det då. Jag tänkte nämligen skriva det här blogginlägget den gången, men hann aldrig.

Vi hade bara stannat i Björkliden ett par nätter efter att först ha vandrat ett par dagar i Abisko som ligger nästgårds. Det är bara 10 minuter mellan tågstationerna.

1. Vandra på fjället
Eftersom vi har vandrat en del i Abisko blev det inga längre vandringar i Björkliden, men det är nog annars den vanligaste aktiviteten här på sommaren. Att vandra på fjället.

Du kan till exempel gå till Låktatjokko fjällstation 9,5 km. Sveriges högst belägna fjällstuga som ligger 1228 meter över havet. Hotell Fjället ligger på 500 meters höjd. Så det lär bli lite uppförsbacke. Låktatjåkko Fjällstation är en unik anläggning med 18 sängplatser, restaurang, bar, bastu och dusch. Bokas genom Lapland Resorts.

Till Midnattssolsröset är det närmare, en och en halv kilometer. Eller så går du förbi Badsjön och vidare, totalt 7 km, till Kratersjön.

Vi nöjde oss med en kortare vandringen till Badsjön när vi var uppe och gick på kalfjället och den väg som först leder till golfbanan.

Ett ytterligare alternativ är att gå Rallarvägen 8 km till Rallarkyrkogården nere längs Torne träsk.

Markerad vandringsled vid Badsjön.

Gå ut och gå med hunden.

Uppslag i infofolder.

2. Titta på Lapporten
Sveriges förmodligen vackraste fjällandskap är den u-formade dal mellan fjälltopparna Nissuntjårro och Tjuonatjåkka, 1540 respektive 1721 meter över havet. Landskapet som en gång formades av inlandsisen syns på avstånd från Björkliden bortanför fjället Nuolja som är 1169 meter över havet.

Lapporten döljs inte sällan av dimskyar och moln men när dessa lättar ska du passa på att titta!

Lapporten inzoomad vid klart väder.

Inte alls lika klart väder men en fin regnbåge.

3. Äta gott (men dyrt)
På restaurang Lapporten kan du äta norrländsk gourmetmat med utsikt över Lapporten. Men smakar det så kostar det. Det är inte billigt att äta här. Något rimligare priser tillämpas i Lobbybaren som också den finns på Hotell Fjället.

Fjällröding om jag minns rätt om rätten.

Jordgubbar och glass i augusti.

4. Spela golf
Här uppe på fjället finns Sveriges nordligaste golfbana. Vi spelar inte golf men passerade förbi banan som har en fantastisk utsikt över Torne träsk.

Banan ägdes tidigare av en golfklubb med säte i Bromma men ägs numera av Lapland Resorts.

Björklidens golfbana öpnnar i år den 7 juli. Den har alltså långt ifrån Sveriges längsta öppettider sett till kalenderdagar. Men under högsäsong har den istället öppet dygnet runt. Detta tack vare midnattssolen. Banan har 18 hål.

Golfbana med utsikt över Torne träsk.

5. Gå i skidbackarna
För den, som liksom vi, brukar åka skidor här är det riktigt spännande att försöka ta sig fram i skidbackarna på sommaren. Rätt som det är upptäcker du att en ravin du brukar skida över är en strömmande bäck. Att backarna är fulla av blommor. Och att du plötsligt är blöt om fötterna.

Skidbackarna är nämligen inte konstruerade för att vandra i, men kul är det ändå att se hur fullständigt förändrat det annars bekanta landskapet är så här på sommaren.

Lift- och pist-systemet vilar över sommaren.

Där du åker skidor på vårvintern forsar vatten på sommaren.

6. Beundra blomsterprakten
Vi var här i början av augusti. Blomsterprakten var helt otrolig. Rallarrosor, smörbollar, linneor, orkidéer och massor av blommor som jag inte ens vet namnet på. Underbart!

Linneor.

Smörboll.

7. Promenera till Silverfallet
Det här är en sevärdhet som inte får missas. I vart fall inte vid hyggligt väder. Platsen där Rakkasjokk rinner ut i Torne träsk är mycket vacker. Den ser mer ut som om den vore placerad i ett tropiskt land än i Lappland. Men det är här i norr som det klaraste vatten faller ner som ett vitt skum mellan klippkanterna ner i en turkos lagun där det möter sjön vid en klapperstensstrand.

Promenaden ner från Björkliden stugby och Hotell Fjället är ungefär 1,5 km. Det är skyltat ”Varning! Tillträde sker på egen risk! Området kring Silverfallet är mycket brant och saknar fallskydd vid klippkanten.”

Med tanke på att hela området runt Björkliden är fullt av jokkar, vattenfall och branter som saknar fallskydd vid klippkanterna så är det kanske lite överdrivet? Men visst. Ta det försiktigt.

Silverfallet.

8. Bo i stuga
Eftersom vi bodde bara två nätter och köpte till både lakan och handdukar och slutstädning så blev det kanske lite onödigt dyrt att bo i stuga. Men vi tyckte att det var mysigt att bo som vi brukar göra när vi är i Björkliden. Om det hade blivit billigare att bo på hotellet vet jag inte. Förmodligen inte. En bra sak med några av stugorna (tillval) är att de har en liten bastu. Mysigt!

En balkong med utsikt.

Ta dig hit
Bäst är att ta nattåget som går direkt från Stockholms central. Det avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Björkliden klockan 11:24. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Men då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 16:08.

Den som vill köra med bil ska veta att det tar fem och en halv timme bara från Luleå på väg E10. Från Kiruna flygplats är det en och en halv timme. Om du väljer att flyga kan du fundera på om du vill klimatkompensera din resa.

4 kommentarer

Under hållbart resande, lista, natur, resor, tåg, vackra platser

I tranornas tid


Det är den tiden på året nu när tranorna dansar. De kan just nu ses vid Hornborgarsjön i Västergötland eller vid Pulken i Skåne.

Jag vet ännu inte om det blir någon tranutflykt i år för vår del, men för två år sedan fotograferade jag det här dansparet bland många andra. Det här är en tidigare opublicerad bild ur samma bildserie som ni fick se ett urval ifrån den gången.

2 kommentarer

Under årstider, djur, natur, resor, vår

Ta tåget till Abisko


I början av augusti 2017 var vi i Abisko. Vi tog tåget dit. Det är en väldigt vacker plats. Vid den tiden på året har inte all snön smält undan än. Och snart kommer hösten. Svenska Arktis.

En dag tog vi liften upp till Nuolja Sky Station. Bilden är där uppifrån. Vi vandrade därifrån ca 7-8 km först söder ut och sedan åt sydväst längs en markerad led på kalfjället Slåttatjåkka.

Därefter gick vi lika lång väg tillbaka åt nordost genom fjällbjörkskogen tillbaka till Abisko turiststation. Totalt cirka 15 km.

Visste du att det går nattåg direkt till flera turistorter i Lappland? Från Stockholms central avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Abisko klockan 11:14. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 15:59.

8 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor, tåg, vackra platser, Vandra

+ 90 cm i Helge å


Vattennivån i Helge å varierar upp och ner inne i Kristianstad, beroende på flödet i ån och havets nivå.

Igår var vattennivån + 90 cm. Det räknas som högvatten. Men ingen dramatik i det. I nuläget.

Framförallt var ån väldigt vacker igår. Här vid Barbacka-området, nära Kanalhuset.

5 kommentarer

Under mitt jobb, resor, vackra platser, vatten

Besök verklighetens Björkfjället från TV-serien ”Andra åket”


Har du sett TV-komedin ”Andra åket” på TV i vinter? (Om inte: gör det!) Är du nyfiken på platsen där den spelades in? Jo, det stämmer. TV-seriens ”Björkfjället” är samma Björkliden som vi brukar åka på fjällsemester till fram på vårvintern. En underbar plats!

TV-seriens huvudperson är Madde som har bott i Stockholm men är född och uppvuxen i Björkfjället, en liten skidort allra längst upp i norr. När serien börjar tar hon tillsammans med sin man och tonårsdotter över Gammelgården, ett mindre hotell som hennes mamma förut drivit.

Verklighetens Gammelgården
Björkliden ligger i Lappland, ungefär tio mil nordost om Kiruna. Och ”Gammelgården” heter Gammelgården. Även i verkligheten. Det var här allt började en gång, med turismen i Björkliden, 1929. Kanske som ett alternativ till Abisko turiststation som ligger nästgårds och öppnat redan 1903 när Malmbanan var ny. Järnvägen som byggdes för att frakta malm från gruvan i Kiruna ner till den isfria hamnen i Narvik, på den norska sidan, och som alltså samtidigt möjliggjorde naturturism med utsikt mot Lapporten. Både i Abisko och i Björkliden. Vandringsresor på sommaren och skidåkning på vintern. Gammelgåden i Björkliden är sedan den först byggdes 1929 tillbyggd i flera etapper och varje etapp bär spår av sin tid. Numera är här vandrarhem (eller ”SKI LODGE” som de själva kallar det) och restaurang. Här kan du också äta pizza.

Du behöver inte bo här för att äta på restaurangen där det finns möjlighet att sitta i fyra olika rum, från olika tidsepoker. Längst in finns timmerstugan med den sprakande brasan. I den nyaste delen med vitmålade väggar är det ofta ganska tomt, utom när där är ett band som spelar. Gammelgården drivs i verkligheten av Laplands Resorts. Ett aktiebolag som ingår i en hel koncern som ägs genom ett par olika moderbolag av affärsmannen Olle Isberg. Alltså ganska långt ifrån det gulliga lilla familjeföretaget i TV-serien. Men gulligt är Gammelgården ändå.

I år är detta logi-alternativ bara öppet 13-22 april. Mycket tycks redan vara fullbokat, men du kan du kan fortfarande boka ett dubbelrum från den 14-17 april för 750 kr/natt.

Gammelgården skymtar bakom snödrivorna.

Elden brinner i timmerstugan.

Verklighetsens ”Högfjällshotellet”
I TV-serien drivs det större, fräsigare och modernare ”Högfjällshotellet” av en odräglig tidigare skolkamrat till Madde. I verkligheten drivs Hotell Fjället, som det egentligen heter, av samma Lapland Resorts som driver Gammelgården.

I verkligheten är Hotell Fjället inte heller särskilt nytt. På en av väggarna i lobbyn hänger ett foto från 1949 och redan då fanns hotellet på plats.

Men det är ändå något piffigare än Gammelgården. Här finns receptionen för hela fjällbyn, en liten affär som kallas ”lanthandel”, lobbybar, baren Rallaren i källaren med After ski och restaurang Lapporten med utsikt mot just den. Lapporten, alltså.

Hotell Fjället har enkel-, dubbel- och familjerum. Här kostar det någon tusenlapp mer per natt för ett dubbelrum jämfört med prisläget på Gammelgården.

Varm choklad utanför Hotell Fjället

Planka med delikatesser i lobbybaren.

Elden brinner i lobbyn.

Kalixlöjrom i restaurang Lapporten.

Skidbackarna
I ”Andra åket” ägs liftsystemet av kommunen, men i verkligheten så. Ja, just det; Lapland Resorts igen.

Grejen med skidåkningen här är dels att det finns allt från barnbacken till svarta pister, men också att naturupplevelsen är så fantastiskt storslagen med utsikt mot Torne träsk och i vissa vinklar även Lapporten.

Här finns fem liftar varav den längsta är Kåppasliften, 1675 km lång och med en fallhöjd på drygt 400 meter. Åker du först ner en bit kan du sedan fortsätta ännu högre upp med Kittedalsliften och få ännu mer fallhöjd ner; 540 meter. Den tredje högsta i Sverige efter Åre/Duved och Hemavan. Totalt kan du i Björkliden välja mellan 23 pister eller hitta din egen väg i ett ospecificerat antal off-pist-stråk.

Liftkort för en dag kostar 315 kr, för tre dagar 815 kr och för fem dagar 1235 kr. Det finns dock fler varianter för den som så önskar. Liftkortet gäller även i Riksgränsen, som har tuffare skidåkning, och det finns en transferbuss som avgår vid kvart över åtta på morgonen och är framme vid Riksgränsen klockan nio. Tillbakaresan avgår kvart över tre.

På väg uppåt i Kittedalsliften.

Nu sätter vi fart!

Alpin skidåkning i riktigt fjäll-landskap.

Fler logimöjligheter
Laplandsresorts erbjuder även boende i stugor, där några har utsikt mot Lapporten, och en campingplats. Uppe på fjället, i väglöst land ligger även Låkratjåkko fjällstation med vissa övernattningsmöjligheter.

Därutöver finns ett fristående vandrarhem som heter Davvi Dállu.

Säsonger
Skidsäsongen varar i år från den 8 februari till den 12 maj. Sommaren börjar runt midsommartid. Då är det vandring som gäller. Och golf. Och paddling. Och cykling. Och att besöka det vackra Silverfallet. Platsen där Rakkasjokk rinner ut i Torne träsk är mycket vacker. Den ser mer ut som om den vore placerad i ett tropiskt land än i Lappland. Men det är här i norr som det klaraste vatten faller ner som ett vitt skum mellan klippkanterna ner i en turkos lagun där det möter sjön vid en klapperstensstrand.

Hösten kommer tidigt med vackra färger. Runt jul och nyår är det populärt med hundspann och norrskens-spaning. Däremot är inte skidbackarna öppna än på grund av mörkret och kylan.

Silverfallet i början av augusti.

Byn Björkliden
20 permanent boende invånare har byn. Antagligen något fler säsongsboende. Och så alla turister då. De flesta turisterna bor dock på andra sidan järnvägen. På hotellet, i stugbyn eller på husvagnscampingen. På den sidan ligger också lanthandeln i järnvägsstationen. Men i själva byn finns i alla fall Gammelgårdens vandrarhem.

Ta sig hit
Att åka bil från södra Sverige är en väldigt lång resa. Redan från Stockholm är det 16 timmar effektiv körtid. Och med den restiden lär du behöva stanna flera gånger med ytterligare tidpåslag som följd. Om du väljer att flyga är det Kiruna flygplats som gäller och då är det ändå tio mil kvar i tranferbuss (kolla upp tidtabellen) eller taxi. Därtill kommer dina eventuella funderingar kring klimatpåverkan från flyget.

Det jag rekommenderar är att ta tåget. Från Stockholms central avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Björkliden klockan 11:24. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 16:08.

Hemresor finns det också två avgångar per dag att välja på. Men vill åka hem härifrån? ;)

Underbara vyer!

Lämna en kommentar

Under hållbart resande, mat, media, resor, tåg

Glöm inte bort Greta Thunberg och klimatkrisen när Mellon drar igång!

– Krönika –

Första gången jag hörde talas om växthuseffekten och klimatfrågan var 1988 på hösten, eller möjligen på vårterminen samma år. Jag läste till civilingenjör i Samhällsbyggnadsteknik i Luleå. Kursen hette ”ekologi och miljövård I”. Det är över 30 år sedan.

Frågan var alltså redan då avgjord rent vetenskapligt. Däremot var prognoserna lite fel. Enligt mina läroböcker skulle vi, om ingenting gjordes åt saken, vara ungefär där vi är idag om ytterligare 20 år. Alltså runt 2040. Jag skulle då vara runt 70 år gammal.

Jag såg det som att den tidsperiod mänskligheten hade på sig att proaktivt förebygga allvarliga klimatförändringar sammanföll med den där jag skulle tillbringa mitt yrkesliv. Detta ville jag jobba med!

Det blev inte riktigt så. Trots att jag jobbat med miljöfrågor hela mitt yrkesliv så här långt. Jag hade tänkt mig att jobba direkt i industrin, eller som konsult, för att hjälpa till med den nödvändiga omställningen. Samtidigt hoppades jag kunna hjälp till lite i andra miljöfrågor som ozonhålet, försurning, miljögifter och övergödning.

Det var en bra utbildning. Vi lärde oss om kretsloppsteknik och energifrågornas koppling till miljöfrågorna. Om entropi och exergi. Jag gjorde min praktik på LKAB:s malmhamn i Luleå men begrep ju att gruvindustrin inte kan ha en stor roll i ett cirkulärt samhälle.

Jag var färdig civilingenjör med inriktning mot teknisk miljövård 1992. Det var lågkonjunktur. Det var bara staten som anställde. Och knappt det. Det blev först länsstyrelsen i Gävle för min del. Och sedan Karlskrona. På den tiden fick man inte ta upp energi- och klimatfrågorna vid miljöprövning och tillsyn. Det ansågs vara ett för storskaligt problem för att lösas av enskilda företag i Sverige.

Jag skänkte 20 kr/månad till Greenpeace. De ringde upp och ville ha mer pengar. Jag påpekade att jag ville att de inte bara skulle köra runt i gummibåtar mot oljeindustrin utan jobba med systemnivån. Jobba för högre bensinpriser. Den person som pratade med mig hävdade att de haft frågan uppe men inte kunde ta tag i den eftersom det skulle bli impopulärt bland allmänheten och de då skulle förlora i stöd. De fick då inte heller mer pengar av mig.

Några år in på 1990-talet kom en period när media började skriva om växthuseffekten. Nu händer det! Tänkte jag. Men det gjorde det inte. ”Business as usual” fortsatte i stort. Biogasen kom dock och en del kommunal verksamhet började köras på den. Och fjärrvärmesystemen i några svenska städer gick över till förnybart. Annars inget. Jag började jobba som VA-chef.

Under en period i slutet på 00-talet blev det populärt med etanolbilar som en del-lösning på problemet. Vi köpte en privat som vi fortfarande kör med. Men sedan sablades den tekniken ner och ”alla” började köra på fossil diesel istället under etiketten ”miljöbil”. Så dumt! Sen hette det att elbilar är det nya gröna som kommer att komma stort. Men inte mycket hände i verkligheten.

Och där ungefär är vi nu. Jag har precis börjat jobba som utvecklingsstrateg på en teknisk förvaltning. Och så kommer då anti-flyg-rörelsen och nu också Greta Thunberg. Och det är i mångt och mycket så oerhört hoppingivande.

Samtidigt måste jag erkänna att jag är luttrad. Jag hoppas, hoppas verkligen att något ändras på riktigt den här gången! Och ändå flyger jag. Hur går det ihop?

Ja för det första är inte flyget den största boven när det gäller klimatfrågan – egentligen. Men bidrar så klart. Och jag bestämde mig därför att inte flyga inrikes redan på 80-talet. Och det löftet till mig själv har jag i stort sett kunnat hålla. Utom en period när barnen var riktigt små och jag såg det som värdefullt att kunna vara hemma och natta, har jag inte flugit inrikes. Oftast blir det tåg och övernattning istället i tjänsten. Och privat kör vi mycket med etanol-bilen när vi reser inrikes. Eller tar tåget. En gång per år brukar vi åka tåg från Blekinge till Lappland.

Utrikes blir det inte lika ofta tåg. Till Danmark, så klart. Och tre tågsemestrar bortom Norden det blivit sedan 80-talet. Annars har det tyvärr blivit mycket flyg. Det har att göra med hur transportsystemet förändrats. Pris. Bokningssystem. Tidtabeller. Att resa med tåg i Europa var enkelt på 80-talet. Det blev efterhand svårare och svårare. Och flyget billigare.

Ett par gånger genom alla år har jag erbjudits att klimatkompensera flygresan när jag bokat, och har då gjort det. Men de allra, allra flesta gånger har inte alternativet funnits. Från och med 2016 har jag tagit saken i egna händer och sett till att klimatkompensera alla våra flygresor på egen hand. Genom att låta plantera träd i VI-skogen.

Till den som undrar varför jag inte bara slutar flyga istället när jag vetat om det här sedan 80-talet? Just därför! Att resa har varit mitt största intresse i livet. Och mitt liv passerar medan transportsystemen ställs om (eller inte ställs om). Det kommer säkert ta 20 år eller mer innan tåget på riktigt är ett alternativ för det stora flertalet semesterresor inom Europa. Hittills har utvecklingen gått åt fel håll.

Och jag är inte en sådan person som lovar att sluta flyga i januari för att börja smygflyga igen i mars. Eller som postar en debattartikel från ett flygplan där jag ber statsministern höja priset på flygresor så att vanliga människor inte ska få råd att resa.

Självklart brottas mitt samvete med hur mycket jag ska tillåta mig att flyga. Trots att jag klimatkompenserar.

Men det som oroar mig allra mest just nu är att alla de här influerarna som nu slåss om att bli en ny ”Greta Senior” och dra trafik till sina plattformar, redan innan detta året är slut ska sucka, himla med ögonen, och säga: ”Klimatfrågan – är inte den sååå 2018?” 🙄

För den är inte det. Den är inte ”sååå 2018” eller ens ”sååå 2019”. Klimatfrågan är inte en fluga. Antingen löser vi den. Eller så går vi under.

Så sluta gärna flyga. Men se då till att du verkligen menar det. Och skulle du börja smygflyga igen – kanske redan i mars, se då i alla fall till att klimatkompensera. Och kräv gärna av våra politiker att de höjer skatten på flyget. Men var då beredd att ta konsekvenserna. Utgår du ifrån att det ändå inte blir av eller att det är någon annan som betalar dina fortsatta flygresor, som du inte heller tänker dra ner på, kan du faktiskt lika bra hålla tyst om att du anser att ”vanligt folk” inte borde få lov att resa.

Men framförallt. Tappa inte fokus. Fortsätt engagera dig i klimatfrågan. Fortsätt stötta Greta Thunberg och hennes likar – även när media skriver mindre om frågan och mer om Melodifestivalen. För vi har faktiskt inte råd med att denna ödesfråga för mänskligheten ännu en gång blir nästan helt bortglömd. Vi kunde ha löst frågan redan på 80-talet, men vi lät bli – för ingen ville betala oss ingenjörer som gärna hade velat jobba med frågan redan då. Nu är klockan fem i tolv. Som tur är finns det nya pigga människor med olika utbildningar som behövs för att lösa klimatfrågan. Någon måste anställa dem för att jobba med detta. För vi måste lösa frågan nu.

Och att lösa den kräver uthållighet. Och ständigt närvarande opinion. Så håll ut. Glöm inte inte bort Greta Thunberg och klimatkrisen så snart Mellon drar igång. Lova mig det!

2 kommentarer

Under hållbart resande, historia, influerare, krönikor, livet, media, miljö, mitt jobb, resor, samhälle och politik

Adventskalender 2018 – lucka 22

En rese-bild om dagen fram till jul.

Att resa ”hem” till jul. Mina pojkar med kusinerna och ”bonuskusinerna” i Tomtebo. Julen 2017.

1 kommentar

Under adventskalender, resor

Adventskalender 2018 – lucka 17

En rese-bild om dagen fram till jul.

”Julen varar än till påska.” Albin och Anton i Björkliden 2016.

2 kommentarer

Under adventskalender, resor, vackra platser, vinter

Adventskalender 2018 – lucka 8

En rese-bild om dagen fram till jul.

Landskap från tåget, Riksgränsen 2013.

8 kommentarer

Under adventskalender, natur, resor, tåg, vackra platser, vinter

Jag omfamnar hellre det guldrosa!


”Omfamna grågheten och mörktet” utropar Lisa på bloggen ”livet från den ljusa sidan”. Och hennes tips för att ta sig genom november med humöret i behåll är nog alla bra. Men jag måste erkänna att jag hellre omfamnar en guldrosa himmel över Vattenriket. ;)

7 kommentarer

Under blogg, Kristianstad, resor, Skåne

Morgondis i Tivoliparken





Visst är det vackert i Kristianstad på hösten?

9 kommentarer

Under Kristianstad, mitt jobb, resor, Skåne