Det är lördag eftermiddag i mars månad. Äntligen lyser solen från en klarblå himmel. Vi följer en orange slinga (som jag tror) och vandrar genom bokskogen. Jag har läst i en folder från länsstyrelsen att det ska finnas blåsippor i naturreservatet på Ryssberget. Jag har i och för sig blåsippor i rabatten hemma men vill gärna se dem växa i skogen.
Det är därför som jag har googlat och hittat foldern som berättar om Blekinges natur. Och det är därför som jag tror att Ryssberget i Sölvesborg kan vara en lämplig plats att leta. Vi följer skyltningen mot naturreservatet när vi svängt av E22:an mot Sölvesborgs centrum och svänger höger och kör tillbaka mot och under E22 och upp mot Ryssberget. Naturreservatet finns inte med på Googles karta så det gäller att vara uppmärksam på skyltningen.
Marken i bokskogen är täckt med de rödbruna löven från i fjol. Det går att ana att nya löv snart är på gång. Solen lyser mellan träden. I början hör vi lite fågelkvitter och en hackspett hacka, men vi ser inga fåglar. Gångstigen är bitvis lerig, sönderkörd av terrängcyklar. Det enda gröna i skogen så här års är den mossa som växer på stenarna i skogen. Vi passerar också
en stenhög där någon byggt små torn av stenar. Jag tycker att det ser ut som en forntida strandlinje.
Efter en stund anar vi att stigen kanske inte är en runda. Kan det vara en vandringsled? Jag googlar och hittar en karta över naturreservatet. Och mycket riktigt. Så är det. Så när vi kommer fram till en skogsväg tar vi vänster istället för att fortsätta följa leden. Och i nästa trevägskors vänster igen. Sedan är vi tillbaka vid parkeringsplatsen. Hade vi fortsatt följa leden en bit till hade vi kommit till en utsiktspunkt, men det får bli en annan gång.
Några blåsippor ser vi aldrig. Inte några blåsippeblad heller. Förmodligen växer de på någon annan plats i reservatet. Jag får fortsätta att nöja mig med sipporna jag har här hemma.
I lördags fick det bli en kvällspromenad vid Mörrumsån. 
