historia · personligt · resor · släktforskning

Nej, MyHeritage – ert DNA-test gjorde mig inte mycket klokare på mitt ursprung


För någon vecka sedan fick jag svaret från ett DNA-test jag låtit skicka iväg för analys. Svaret gjorde mig kanske någon millimeter klokare vad gäller mitt ursprung, men mest av allt mer förvirrad. Mycket beror nog på hur firman jag anlitade gör sin indelning i ”etniciteter”.

Att jag är intresserad av geografi förvånar nog ingen som brukar läsa den här bloggen. Den som är riktigt flitig läsare vet också att jag är nyfiken på både historia och DNA-teknik. Jag har bland annat läst och skrivit blogginlägg om böckerna ”min europeiska familj de senaste 54 000 år sedan” och ”svenskarna och deras fäder – de senaste 11 000 åren” i olika blogginlägg, båda författadeav Karin Bojs.

Jag har också skrivit om min farbror som släktforskar och om några av mina förfäder på den sidan.

Ändå var det ganska mycket en impulshandling när jag på ”svarta fredagen” vid början av advent fick se ett bra erbjudande om att göra DNA-test hos MyHeritage. Jag har alltid undrat över var mina mörkt bruna ögon kommer ifrån och tänkte att nu kanske jag kan få svar. Sajten säljer in dessa tester med de här orden: ”Ditt DNA avslöjar ditt unika arv – de etniska grupperna och geografiska regionerna du härstammar från.”

Testet går till så att du får ett par ”tops” med posten. Du topsar på båda kindernas insida, och skickar tillbaka innehållet i väl förslutna behållare. Ett antal veckor senare får du svar.

Mitt svar blev att jag är 79% skandinaviska, 17% finländska och 4% irländska, skotska och/eller walesiska.

Eh? Ingen av dessa folkgrupper är precis kända för sin höga frekvens av bruna ögon. Finnarna är tvärt om världens, bokstavligt talat, mest blåögda folk.

Jag hade mer funderat på om jag kanske hade samiskt (mer sannolikt utifrån släktberättelserna på min mammas sida även om det finns motstridiga uppgifter) eller möjligen romskt påbrå. På min morfars sida finns nämligen också ”fader okänd” med i bilden. Men vid en första anblick ser det alltså ut som att det inte skulle kunna vara någon av dessa folkgrupper som finns med i mitt biologiska arv.

Då båda dessa grupper skiljer sig genetiskt från andra europeiska grupper borde det ha synts tydligt i ett sådant här DNA-test, tänkte jag, om jag hade förfäder från något av dessa båda folk.

Men det finns ett krux som gör att jag inte heller kan dra slutsatsen att mina bruna ögon inte kommer ifrån något av dessa folk. Inget av dem finns nämligen med bland de ”etniska grupper” som stöds av testet. Hur gener från dessa grupper istället klassas framgår inte heller. Så. Jag är inte ett smack klokare i den delen.

Mitt relativt stora finska påbrå då? Jag har inga uppgifter sedan tidigare om att jag skulle ha finskt påbrå. Men jag tänker att det bland annat skulle kunna härröra från de ”skogsfinnar” som kom till Sverige på 1500- och 1600-talen, bland annat till Tiveden i Närke. Men det är svårt att veta bestämt, så klart. Kanske finns det ett samiskt inslag i det också, som det här testet klassar som ”finskt”? Inte lätt att veta.

Mitt keltiska påbrå har jag ännu svårare att se var det skulle komma in i bilden. Men det är ju bara fyra procent, så det kan ligga relativt många generationer bort.

Rent allmänt kan man också ifrågasätta utgångspunkten för det här testet. Etnicitet handlar om kultur, som språk och sedvänjor, och inte om gener. Bara för att jag har vissa gener som är vanligast inom en viss kultur idag betyder det inte nödvändigtvis att mina förfäder levde i samma kultur. Kulturer ändras över tid. Både gener och kulturer förflyttar sig också geografiskt och mellan jordens olika folk. Men det är inte alltid som den resan följs åt. Ibland tar generna en väg och kulturen en annan. Och alltihop är en salig blandning och mix.

Allas vår gemensamma urmoder levde i Afrika för 200 000 år sedan. Precis alla nu levande människor härstammar alltså från samma kvinna. Även på fädernet härstammar vi från en man som levde i Afrika för ungefär 200 000 år sedan. Så till att börja med är vi alla släkt. Dessutom är vi alla väldigt uppblandade.

Föreställningen att det finns ett relativt litet antal folk som är mer eller mindre sedan urminnes tider väl åtskillda och först nyligen har börjat blandas är helt enkelt ganska gammaldags, väldigt amerikansk och helt felaktig. Detta var jag medveten om när jag skickade efter mitt test-paket. Ändå. Jag trodde att testet skulle ge mer än det gjorde.

15 reaktioner till “Nej, MyHeritage – ert DNA-test gjorde mig inte mycket klokare på mitt ursprung

  1. Är det genom detta test man skulle kunna få veta om man har okända syskon?
    Trodde att detta test skulle vara mer precist..
    Funderat på att göra detta ..har ju släkt i Finland så jag vet redan att jag är halvfinne då pappa är svensk och mamma finska ..hon kom ju hit som krigsbarn då hon var 4 -5 år.
    Min släkt på finska sidan är från Karelen så vi har alltid sagt att vi har lite ryskt i oss oxå.
    Mycket möjligt eller inte alls.
    Min gamlemorfar var sjöfarare vet vi han skeppade varor till och från Ryssland till Finland på Saima Kanal. Troligtvis till Wiborg och Sankt Petersburg som då hette Leninggrad.
    Min morbror har hela den historien få han släktforskat. Dock ej översatt till Svenska ska nog be om den historien.

    Mina svenska förfäder var statare och således väldigt fattiga..men farmor och farfar arbetade sig uppåt och gjorde sin klassresa in till stan och levde ett ganska hyggligt liv ändå.

    Så när jag blir pensionär har jag tänkt börja släktforska för då har jag tiden.
    Har alltid varit stolt över mitt ursprung och gillat historien som jag hört om vår släkt.

    Jag gör nog inte något DNA test för man verkar inte bli mycket klokare på det testet.

  2. Det finns ett par olika företag som säljer de här testerna. Okända släktingar hittar du bara om de gjort samma test tidigare. För mig dök det upp mängder av personer, de som jag är närmast släkt med matchade dock med knappt 5% (två personer varav jag känner den ena). Sedan är det massor från 1,7 % och neråt. Bryllingar, sysslingar, pysslingar och liknande.

  3. DNA-företagen gör ju väldigt mycket reklam för att man får reda på sitt ursprung och sin etnicitet men man ska ta de uppgifterna med en stor nypa salt. Även om resultatet stämmer i stora drag, speciellt när det är över 25-30 % så beror resultatet helt på vilka referensgrupper som de olika företagen har och som ditt DNA jämförs med. Och företagen har olika referensgrupper så man kan ha olika procentsatser och ursprung hos olika testföretag. Procentsatserna och länderna/regionerna ändras också efterhand som referensgrupperna utökas/ändras. Jag har gjort mitt DNA-test hos Ancestry och var från början 100 % Skandinav, sen uppdaterades det till att jag även hade 25 % England, Wales och nordvästra Europa, sedan försvann det helt för att nu vara tillbaka på 3 % England, Wales och nordvästra Europa (och 88 % Sverige, 8 % Norge och 1 % Finland). På FamilyTreeDNA däremot är jag 66 % Skandinav, 22 % Brittiska öarna och 8 % Östeuropa med lite spår från Finland och södra Centralasien. Men att jag till exempel har 8 % Östeuropa betyder inte att jag har förfäder därifrån utan att mitt DNA är likt den Östeuropeiska referensgruppens DNA.
    Däremot är DNA-testet till mycket stor nytta när det gäller att hitta släktingar som man inte hittat på annat sätt och bekräfta osäkra släktskap. Jag har hittat många nya släktingar den vägen. Men det marknadsförs inte lika mycket eftersom man då främst når enbart de som redan släktforskar och inte den stora massan som mest är nyfiken på sitt ursprung.

    1. Ja, precis så! Jag har just suttit och tittat på den större kartbilden på MyHeritage och noterar att inte bara samer och romer saknas. Även ryssar saknas helt, till exempel. Jag tror att grupperna delvis är anpassade efter vilka svar kunder på den amerikanska marknaden vill ha. Lite sorgligt, kan jag tycka.

  4. Håller med dig jag blev inte heller mycket klokare, jag är 162 lång mörkt lockigt hår blå ögon och brun året om, jag har alltid trott att jag har sydländsk påbrå, min styvmor är spanjorska och hon fick alltid höra hur lik hennes äldsta dotter var henne 😊 det vill säga jag.. Hennes egna två döttrar mina halvsystrar såg helt svenska ut.. Så det var lite komiskt.. Min Skandinaviska sida ja den var ju väntad, att jag hade lite finsk påbrå var något nytt för mig, men totalt oväntat var den keltiska biten, så resultatet blev ju att jag blev ännu mer nyfiken.. Men som sagt kul att vi i princip har detsamma.. Ha en fin kväll..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s