Kategoriarkiv: media

5 snabba resenyheter (första helgen i oktober)

”5 snabba” handlar denna veckan om att klimatångest gör att flygets tillväxt halveras, att röster nu höjs mot att flygbränsle alltid och överallt ska vara skattebefriat, om tusentals nya tågplatser mellan Malmö och Stockholm, om två snarlika svenska tågolyckor inom en vecka – där den ena ledde till att två personer dog och om italienska städer att besöka på hösten.

1. Klimatångest gör att flygets tillväxt halveras
Det är Veckans Affärer som berättar att kundernas oro för klimatpåverkan kan mer än halvera flygets väntade tillväxt.

Det är 6000 invånare i USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike har svarat på frågor om sina flygvanor.

Det visade sig att oron för klimatet spridit sig bland resenärerna. Av de tillfrågade uppgav 21 procent att de medvetet och av oro för klimatet minskat sitt flygande under det senaste året. Andelen som medvetet dragit ned på flygandet har stigit märkbart sedan den senaste studien, som gjordes i maj i år.

Antalet flygresor har brukat ökat med 4-5 procent per år, vilket är den tillväxt flygtillverkarna Boeing och Airbus använt i sina framtidskalkyler. Baserat på den nya trenden förutspås att flygresandet inom EU framöver istället kommer att växa med 1,5 procent, och i USA med 1,3 procent.

2. Röster höjs mot skattebefriat flygbränsle
Som en del av samma trend ifrågasätts nu allt mer det avtal som 1944 skrevs för det civila flyget, Chicagokonventionen, som ligger till grund för att flygbränsle än i dag inte beskattas på internationella linjer.

År 2019 med klimatdebatt och omfattande skatter på andra bränslen höjs nu röster mot det ålderdomliga avtalet. ”Om man rör sig på landbacken så kostar utsläppen en krona och 14 öre per kilo utsläppt koldioxid. Är man i luften så kostar det varken koldioxidskatt eller skatt på höghöjdseffekten”, säger Svante Axelsson, nationell samordnare för ett fossilfritt Sverige till DN.

3. Tusentals nya tågplatser mellan Malmö och Stockholm
Samtidigt som flygtrafikens tillväxt bromsar in ökar intresset för att åka tåg. SJ kommer 2020 att erbjuda 5000 fler platser mellan Stockholm och Malmö i veckan. X2000-tågen blir fler och InterCity-tågen kommer tillbaka.

”Vår långsiktiga plan är att utöka med 50 procent mer platser under de kommande fem åren”, tsäger Petter Essén, affärschef på SJ för linjen Stockholm-Malmö-Köpenhamn till Aftonbladet.

4. Två svenska tågolyckor – två döda
Men inte ens tåg är ett helt problemfritt trafikslag. I söndags inträffade en tragisk tågolycka norr om Boden. Något som bland annat Aftonbladet skrev om.

Ett SJ-tåg kolliderade med en personbil och båda personerna som befann sig i bilen omkom. Olyckan inträffade vid en obevakad järnvägsövergång. Efteråt blev det helt stopp i tågtrafiken.

Ingen ombord på tåget ska ha skadats. SJ:s rutin vid olyckor är att ta sin personal ur tjänst och ta hand om dem. De runt 40 passagerarna fick åka buss vidare mot Kiruna.

I onsdags inträffade en liknande olycka när ett tåg körde in i en personbil vid stationen Enebyberg i Danderyd i Stockholmsområdet. Också det något som Aftonbladet berättade om. Den gången klarade sig dock de som färdades i personbilen undan med blotta förskräckelsen. Även i det fallet fick passagerarna på tåget åka vidare med ersättningsbussar.

5. Italienska städer att besöka på hösten
En betydligt trevligare artikel att läsa, som också publicerades på Aftonbladet i söndags, handlade om tips på italienska städer att besöka på hösten.

Fördelar med den italienska hösten är mildare temperaturer än på sommaren, minst lika vacker natur och ett annat lugn.

Städerna Aftonbladet lyfter fram är Milano, Sicilien, Rom, Apulien samt Amalfi och Capri.

Av dessa har jag själv besökt Milano, Rom samt Amalfi-kusten på hösten (dock ej själva staden Amalfi) och kan bara hålla med om att det är närmast perfekt att besöka italien på hösten. Andra platser som jag själv lägger till listan av italienska städer att besöka på hösten är Venedig och byarna i Cinque Terre.

—–

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Vinjettbilden den här gången är ifrån Milanos äldsta stadspark – Indro Montanelli – i höstskrud vid månadsskiftet oktober – november 2017.

2 kommentarer

Under 5 snabba, flyg, hållbart resande, media, resor, tåg

5 snabba resenyheter (i mitten av september 2019)

”5 snabba” handlar denna veckan om att fler turistade i Sverige denna sommaren, att det inte kommer att vara gratis längre att åka på den kända zick-zack-gatan i San Fransisco, hur du kan få en kvarts miljon för att flytta till Italien, den tramsigaste och klickbetigaste rubriken om vanligaste skräpet på världens stränder samt 6 höstfestivaler ”du inte får missa” på Irland.

1. Fler turister besökte Sverige i sommar
Det var egentligen redan förra veckan som Aftonbladet rapporterade att jämfört med i fjol ökade antalet gästnätter i Sverige med sju procent under juni och juli.
Enligt branschorganisationen Visita beror ökningen på att fler semestrar på hemmaplan.

”Allt fler söker efter hållbara och genuina upplevelser och där är svensk besöksnäring långt fram”, säger Visitas vd Jonas Siljhammar i ett pressmeddelande.

Ännu ett bevis på att hållbarhetsfrågorna är på väg att inta resebranschen, alltså!

2. Inte gratis längre att åka på känd gata i San Fransisco

Bilister på besök i San Fransisco som vill köra på den berömda zick-zack-gatan Lombard Street kommer inom kort behöva betala för det nöjet. Myndigheterna i Kalifornien har nämligen den 5 september godkänt ett lagförslag som gör det möjligt för staden att ta betalt för detta.

Tanken är att det ska kosta motsvarande 50 kr på vardagar och 100 kr på helger att köra på gatan, berättar msn.

Som på många andra håll runt om i världen har boende vid denna gata protesterat mot att det är för många turister.

3. Få en kvarts miljon för att flytta till Italien
Ett hållbart alternativ till att flänga jorden runt för att upptäcka världen är att flytta utomlands och lära känna en annan värld mer på djupet. Och nu har en ny möjlighet öppnat sig.

Det är Expressen som berättar att den som är beredd att flytta till syditalienska regionen Molise, bosätta sig i en liten by och starta företag där, kan få ekonomiskt bidrag att förverkliga drömmen.

Regionen, som ligger sydöst om Rom, erbjuder alla nya invånare 700 euro (cirka 7 500 kronor) i månaden under tre år – totalt 270 000. Det finns bara två villkor: att du måste bosätta sig i en by med mindre än 2 000 invånare och att du lovar att starta någon typ av företag.

Visst låter det intressant?

4. Tramsigaste rubriken om vanligaste skräpet på världens stränder
På tal om Expressen. Det finns olika nivåer på det här med klickbeten. Och där har Expressens ”allt om resor” nu nått en helt ny nivå med rubriken ”vanligaste skräpet i havet – dödlig för människor”.

Det vanligaste skräpet visar sig vara – sedan du klickat in dig på artikeln – håll i dig – cigarettfimpar! För att motivera den tramsiga rubriken finns följande mening i artikeln: ”Att cigaretter är dödligt för människan är ingen nyhet, men låt oss slippa fimpar i haven.”

Men alltså! Tramsigaste rubriken någonsin?

Bortsett från detta snedtramp till rubrik är texten sorglig läsning om tiotusen ton cigarettfimpar, plastfolie, sugrör och plastpinnar, engångsgafflar, -knivar och -skedar, plastflaskor, plastkorkar, matkassar och andra typer av plastpåsar, plastlock, plastmuggar och tallrikar som plockats upp från världens stränder under en kampanj. Inte sorgligt att skräpet plockats upp, så klart. Men att det hamnat i havet från början.

5. Höstfestivaler på Irland
Vagabond har ett betydligt mer rimligt klickbete i och med följande rubrik ”6 höstfestivaler du inte får missa på Irland”.

Helt okej nivå, för att locka läsare, tycker jag.

Det handlar om mat, cider, konst och kultur fördelat på sex olika festivaler på olika platser på Irland, där den första börjar den 19 september och den sista slutar 2 december.

—–

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Vinjettbilden den här veckan är ifrån sjön Näknen i somras. Den får representera att Sverige-resandet har ökat.

7 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart sparande, höst, media, resor

5 snabba (första helgen i juni 2019)


#1. Kryssningsbåt körde på turistbåt i Venedig
Ett kryssningsfartyg rammade en turistbåt i Venedig på söndagsmorgonen varvid fyra personer skadades, rapporterar bland annat Aftonbladet.

Den här typen av händelser lär spä på irritationen mot kryssningsindustrin i den italienska kanalstaden. En irritation som annars mest handlar om att kryssningsturisterna bidrar till trängseln i staden medan de mest spenderar sina pengar på kryssningsbåtarna.

#2. Användarnamn på nätet krävs för USA-visum
Att nya regler för att få visum till USA börjar gälla nu i juni månad som innebär att personer som söker visum måste uppge sina användarnamn på sociala medier, skriver bland annat Sydsvenskan om.

En obehaglig utveckling att USA nu vill granska vad du skriver på nätet innan de släpper in dig, kan jag tycka, även om det inte framgår om det även gäller ESTA, det intesetillstånd som räcker för de flesta svenskar.

#3. Hur Boeing byggde in dödliga missar i 737 Max-planen
Bristerna med Boeings flygplansmodell 737 Max har New York Times nu spårat till stress sent i utvecklingsprocessen.

Testpiloter, ingenjörer och andra utvecklare lämnades ovetande om grundläggande funktioner i det automatiserade system som i slutändan skulle spela en roll i två flygplanskrascher. Allt i syfte att spara tid inför lanseringen.

Intressant långläsning idag om hur fel det kan gå när saker stressas på.

#4. Regeringens dubbla budskap om att minska och öka flygandet
Och på tal om flyg och fel: ”Vi måste flyga mindre än i dag, så är det”, säger infrastrukturminister Tomas Eneroth i en intervju med SVT. Där han ger exempel på vad regeringen vill se: Det handlar om att klimatmärka flygresor så folk ser vilka utsläpp en resa gör.

Regeringen vill ha kvar flygskatten, men göra den mer tydligt klimatstyrande och genomföra stora satsningar på tåg som skall göra det mer attraktivt att välja järnväg framför flyg.

Det låter ju bra men samtidigt som regeringen nu för första gången formulerat att svenskarna i framtiden behöver flyga mindre än idag, om vi ska klara klimatkrisen, så låter de statliga Swedavia satsa 15 miljarder för att bygga ut Arlanda flygplats för att klara ett ökat utrikesflygande.

Dubbla budskap avslöjade av SVT.

#5. Klädindustrin släpper ut mer växthusgaser än flyget
Det är också SVT som nu berättar att klädindustrin släpper ut mera växthusgaser än flyget och sjöfarten ihop, enligt FN:s handelsorgan Unctad. De berättar också att det inte hjälper klimatet att köpa ekologisk bomull om energin som går åt vid tillverkningen kommer från kolkraft. Det enda som hjälper är att handla färre kläder men mer second hand.

En glädjande nyhet för mig som är betydligt mer fötjust i att resa än i att handla kläder.

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Veckans rubrikbild föreställer Venedig och är ifrån 2013.

Lämna en kommentar

Under 5 snabba, hållbart resande, media, resor

5 snabba (i mitten av maj 2019)

#1. Kämpigt för charterjättarna
Det två resejättarna Tui respektive Thomas Cook, som bland annat äger Ving, har båda det riktigt tufft ekonomiskt just nu. I veckan rapporterade Tui en brakförlust och samtidigt faller Thomas Cooks aktie brant efter en rapport.

Tui har det senaste halvåret gjort en förlust på 301 miljoner euro, jämfört med 170 miljoner euro samma period förra året. Detta beror på att sommarbokningen stagnerat till följd av pundförsvagningen samt den flygstoppade Boeing-modellen 737 Max 8, som Tui haft flera exemplar av i drift.

Även Thomas Cook har noterat en svag bokningsvolym för sommaren.

Veckans Affärer citerar bolagets vd Peter Fankhauser: ”Den långa värmeböljan förra sommaren kombinerat med högre priser på Kanarieöarna minskade efterfrågan för vintersol, särskilt i den nordiska regionen, där det också nu blivit tydligt att många brittiska resenärer beslutat sig för att senarelägga sin semesterplanering inför sommaren”.

Om något av detta också beror på så kallad ”flygskam” framgår inte.

#2. Flygskammen drar vidare till USA
Få har väl missat att Greta Thunberg nu fått pryda framsidan på och intervjuats av amerikanska Time magazine under rubriken ”next generation leaders”?

Den som har läst artikeln, som bland annat skildrar en tågresa med Greta från London till Stockholm, har kanske också noterat att det svenska bergreppet ”flygskam” i och med en passage i texten också nått USA:

”Här finns en viss retroglamour som minner om den tid när tågresor sågs som en del av ett elegant överflöd, snarare än ett tidskrävande huvudbry, jämfört med att flyga. Men för Thunberg är kostnaden i bekvämlighet marginell jämfört med de större besparingarna i koldioxidutsläpp. Hon är inte ensam. I vad hennes far skämtsamt kallar ”Greta-effekten” har tyska och svenska järnvägsoperatörer rapporterat en ökning av passagerarantalen. Samtidigt har svenska flygplatser noterat färre resenärer sedan september, något som delvis hör ihop med ett fenomen svenskar kallar flygskam eller ‘flying shame‘.

Det är omöjligt att veta om resenärer som har tider och platser att passa verkligen följer en 16-årig ledare, men Thunberg är allmänt erkänd för att sätta ett exempel.”

Och i en debattartikel på CNN hävdas det att även om du inte räddar världen genom att sluta flyga så är det en bra början.

#3. Biobränslen tappar på vägarna
Ibland undrar jag ändå om inte tidsandans ensidiga fokus på flyget kan vara kontraproduktiv.

För första gången sedan vi började använda biodrivmedel på 1990-talet minskade nämligen leveranserna av biodrivmedel i Sverige 2018. Andelen biodrivmedel av drivmedel för vägtransport räknat på energiinnehåll minskade från 20,8 procent 2017 till 19,1 procent 2018. Störst var minskningen för biodieseln HVO.

Men detta hörs det inte ett knäpp om i media vad jag kan se?

#4. BRA testar biobränslegränserna
Det som ändå är bra med det ensidiga fokuset på flyget i klimatfrågan är att flygbolagen nu har satt en väldig fart i sitt utvecklingsarbete.

Det svenska inrikesflygbolaget BRA skriver till exempel flyghistoria genom att ha genomfört världens hittills mest klimateffektiva flygning.

Det var på en flygning mellan Halmstad och Stockholm som de med hjälp av 50 procent biobränsle, minskade nettoutsläppen av CO2 med 46 procent jämfört med samma flygresa med fossilt flygbränsle.

Spännande!

#5. Snabbtågen rycker framåt
Tågtrafiken rycker framåt. Samtidigt som snabbtågen konkurrerar ut flyg i Frankrike och tvingar Air France att dra ner på sin inrikeskapacitet med 15 procent så testkörs världens snabbaste tåg på räls i Japan.

Alfa-X heter tåget som har en topphastighet på 400 kilometer i timmen, ungefär hälften av ett passagerarflygplans. Det är tänkt att trafikera sträckan Tokyo–Sapporo som en central del av en satsning på snabbare transporter till Japans nordliga ö Hokkaido. Marschhastigheten på den drygt 100 mil långa sträckan blir 360 kilometer i timmen. Resan mellan den japanska huvudstaden och Sapporo tar i dag 7,5 timmar. Med det nya tåget kan den tiden i det närmaste halveras. Det dröjer dock ända till år 2030 innan tåget sätts i reguljär trafik.

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Veckans rubrikbild föreställer Öresundsbron fotograferad av min äldsta son Anton 2017, från ett Thomas Cook-plan. Han befinner sig för övrigt just nu på en buss på väg till Polen på skolresa. Första utlandsresan utan oss andra i familjen!

1 kommentar

Under 5 snabba, hållbart resande, media, resor

5 snabba (första helgen i maj 2019)


#1. Svenska begreppet ”flygskam” går på export
Forbes är en amerikansk affärstidning. De skriver nu om det svenska begrepp som fått luft under vingarna på senare tid: ”It’s easy to understand why the term “flygskam” was coined in the land of ABBA and Ikea.” Detta i en krönika där författaren, som är från Nederländerna, undrar om det svenska ordet kommer att bli ett buzzword inför årets sommarsemestrar.

Texten inleds med påståendet att flygresor, som nyss sågs som coolt, snabbt förlorar sin charm allt eftersom begreppet ”flygskam” lyfter runt om i Europa. Och avslutas med påståendet att ”flygskam” och även ”tågskryt” nu kan läggas till raden av skandinaviska ord, som ”lagom” och ”hygge” som numera används internationellt.

#2. Britter beredda att sluta flyga
Också i Storbritannien har flygandet börjat ifrågasättas. Även om rubriken på en artikel på Sky News säger motsatsen så måste rimligen slutsatsen av den undersökning som artikeln refererar till bli att det nu är många som är beredda att ändra sin livsstil för klimatets skull. 28 % anger att de är beredda att sluta med eller kraftigt reducera sitt flygande (19% flyger inte redan som det är) och lika många (28 %) är beredda att dra ner på sitt bilåkande medan 40 % är beredda att dra ner på sin köttkonsumtion. En knapp majoritet är dock fortfarande inte beredda att överhuvudtaget ändra sin livsstil för klimatets skull, vilket artikeln fokuserar på. För min del bedömer jag dock att det endast är en fråga om tid innan siffrorna är de omvända.

#3. Så bra var SAS-strejken för klimatet
På tal om att sluta flyga så har SAS tvärt om börjat flyga igen. I torsdags kom parterna överens och SAS flygningar har nu rullat igång som vanligt igen. Enligt en artikel i Expressen har flygbolaget förlorat minst en halv miljard kronor i reda pengar på strejken och dessutom en hel del av sitt förtroendekapital.

Redan tidigare i veckan har samma tidning berättat att en enda strejkdag motsvarade en minskning av utsläpp lika med 2 600 bilar som (inte) kör varsitt varv runt jorden. Och att två strejkdagar har 100 gånger större effekt för klimatet än SAS biobränslesatsning. Expressen citerar i sin tur tidningen UNT som har räknat på SAS-strejkens positiva effekter på klimatet. Totalt ska det röra sig om minskade utsläpp på omkring 12800 ton koldioxid per dag som strejken pågick.

Baserat på de siffrorna bör strejken totalt ha sparat ca 90 000 ton utsläpp, vilket då ungefär motsvarar knappt en femtedel av de årliga utsläppen från Värtaverket i Stockholm.

#4. Transportstyrelsen spår att flyget minskar 5% i år
TravelNews rapporterar att Transportstyrelsen nu progostiserar en nedgång i flygtrafiken för första gången på tio år. Transportstyrelsen vill dock inte förklara nedgången med förändrat beteende hos resenärerna beroende på klimatdebatten, utan hävdar att det beror på ett tillfälligt ändrat konjunkturläge och att flygandet kommer att öka igen nästa år. Med tanke på att flygandet sjönk med 6 % redan under årets första tre månader (statistiken för april har inte kommit än) så ser det ut att vara en väldigt försiktig prognos när Transportstyrelsen spår en nedgång på bara 5 % för helåret.

#5. Försäljningen av tågluffarkort ökar med 90%
Flera medier har i veckan rapporterat om att tågluffandet fortsätter att öka. Under förra året ökade försäljningen av tågluffarkort med 60 procent totalt i Sverige. Och under 2019 års fyra första månader ökade försäljningen med ytterligare 90 procent jämfört med 2018. Om detta skriver bland annat SVT.

Det finns en oro att kapaciteten i tågsystemet, särskilt genom Danmark, inte kommer att orka med den ökande efterfrågan och att folk kommer att tröttna. Vi får hoppas att det inte blir så utan att efterfrågan och kapacitet kan fortsätta att öka i någorlunda takt med vart annat.

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Veckans rubrikbild föreställer en ek fotograferad från tåget här hemma i Blekinge i veckan.

2 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, media, resor

5 snabba (påsken 2019)

#1. Terrorattentatet på Sri Lanka
Jag blir bara så arg, ledsen och förtvivlad: På påskdagens morgon skedde explosioner vid åtta olika kyrkor och exklusiva hotell i Sri Lanka, rapporterar bland annat Aftonbladet. Minst 207 personer har dött. Kristinformation uppmanar svenska medborgare i Sri Lanka att iaktta försiktighet, följa nyheter och meddelanden från myndigheterna samt kontakta anhöriga. Och UD avråder från icke nödvändiga resor till landet.

#2. Sameblod
Någon direkt nyhet är den kanske inte. Men ändå. Jag såg nyss, på tåget mellan Björkliden i Lappland och Gällivare ungefär, filmen som just nu visas på SVT Play. Den gör dig också arg, ledsen och förtvivlad, men se den ändå. Den utspelas både på 1930-talet och i nutid och handlar om två samiska systrar, och särskilt den äldre av dem, i rasbiologins och förföljelsens Sverige. Handlingen kretsar kring en äldre samisk kvinna som motvilligt återvänder till sin hemtrakt för att delta i sin mammas begravning. Och hur hon minns tillbaka.

#3. Tatueraren i Auschwitz – och hans hemliga kärlek
Inte heller någon direkt nyhet är historien om Lale Sokolov som levde med sin hemlighet i 50 år. Att han var tatueraren som ristade in nummer på nyanlända fångars armar i Auschwitz och Birkenau. Men som själv var fånge. Och som hittade sitt livs kärlek i koncentrationslägret. De möttes första gången när han fick i uppdrag att bättra på hennes tatuering. Lale och Gita Sokolov var båda slovakiska judar. Lale berättade deras historia första gången för en utomstående 2003. Jag har de senaste dagarna läst boken som blev resultatet av det mötet. Det är också en historia som gör dig arg, ledsen och förtvivlad. Men kanske också hoppfull? Vill du veta mera kan du läsa vad Expressen skrev om dem i oktober.

#4. Naturskyddsföreningen välkomnar att flygbolag klimatkompenserar
Även denna vecka har det skrivits om flygbolagen som klimatkompenserar. Den här gången är det Ny Teknik som skriver om vilka åtgärder som BRA, SAS och TUI vidtar för att kompensera för passagerarnas flygskam. Naturskyddsföreningens klimatchef David Kihlberg välkomnar i artikeln att flygbolagen erkänner sin klimatpåverkan och vill ta ett klimatansvar. Samtidigt ser han en risk att fokus riktas bort från grundproblemet vilket, enligt honom, är att vi flyger för mycket.

Själv anser jag att grundproblemet är de totala utsläppen av växthusgaser och jag ser en risk att ett allt för ensidigt fokus på minskat flygande riktar bort fokus från det egentliga grundproblemet. Men det är jag det.

#5. Istanbuls nya flygplats blir större än Manhattan
En nyhet som indikerar att inte alla tror och hoppas på ett minskande flygande är den om att Istanbuls nya flygplats planeras bli större än hela Manhattan och kunna hantera 200 miljoner passagerare per år.

En liten del av en nog så skrämmande framtidsvision för den som, liksom jag, hoppas och tror på en långsiktigt hållbar värld.

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Veckans rubrikbild är från Björkliden, Lappland.

7 kommentarer

Under 5 snabba, böcker, hållbart resande, media, resor

5 snabba (sista helgen i mars 2019)

#1. Passagerarplanet som flög till fel stad
Den mest anmärkningsvärda resenyheten den här veckan måste vara att en flygning med British Airways till Düsseldorf i Tyskland av misstag hamnade i Edinburgh, efter att några formulär fyllts i felaktigt. Passagerarna insåg felet först sedan planet landat och meddelandet ”Welcome to Edinburgh” ropats ut i högtalarna. Men först trodde alla att det var ett skämt och skrattade. Det finns också ett klipp där en steward just insett problemet och utbrister “Holy schmoly! No-one to Edinburgh? No-one to Edinburgh?” Varpå passagerarna igen skrattar. Men skrattet fastnade i halsen senare, när toaletterna stängdes av på grund av att de blev överfulla och allt snacks tog slut.

Flygplanet, som hade lyft från Londons City Airport, omdirigerades nämligen och landade senare i Düsseldorf. Rejält försenade, får man förmoda. Det var flygbolaget WDL Aviation som genomförde flygningen på leasing. Helt orolig historia, egentligen!

#2. Flygbolaget som har ställt in alla flighter
Ännu värre är det för de flygresenärer som bokat resor med Wow Air. Det sedan tidigare konkurshotade isländska lågprisflygbolag har nämligen i veckan ställt in all verksamhet och alla flyg, skriver Expressen.

Bolaget meddelade via sin hemsida att all verksamhet och alla flyg är inställda. ”Information till Wow Air-passagerare. Wow Air har upphört med all verksamhet. Alla Wow Air-resor är inställda”. De uppmanar resenärerna att kolla tillgängliga flyg med andra bolag.

Tråkigt för alla drabbade!

#3 ”Aningslösa influencers” som intervjuats
På tal om flyg så har jag tidigare berättat om instagram-kontot ”Aningslösa influencers” som anonymt hetsar mot så kallade influencers som flyger. De har i veckan intervjuats av krisdrabbade metro: ”Vi vill ändra synen på flygresor”, säger de två anonyma kontoinnehavarna. De menar att målet med kontot är att få influencers att se över hur deras flygresor påverkar klimatet. ”Samt att de reflekterar över om content från flygresmål gör deras följare mer eller mindre benägna att flyga. I övrigt vill vi folkbilda om flygets klimatpåverkan samt ändra bilden av flygande från hög status till låg social och moralisk status.”

Återstår att se om de lyckas i detta sitt uppsåt. Delar av opinionen har de onekligen redan bidragit till att driva åt det hållet.

#4. Gigantiskt pariserhjul som byggs vid Pompeji
En annan fråga om resor och hållbarhet är på vilket sätt resmål ska tillåtas utvecklas och förändras.

Italiens kulturminister har nu lovat att stoppa ”Wheel of Pompeii”, ett jättelikt pariserhjul som skulle torna över en av Italiens mest betydelsefulla arkeologiska sevärdheter.

Men arbetet har redan börjats på plats, enligt det tyska företag som är igång och installerar åkattraktionen vid en lokal stormarknad, några hundra meter från ruinerna av Pompejis antika teatrar. Pariserjulet som planeras ha en diameter på 60 meter är tänkt att göra det möjligt för besökare att ”beundra hela panoramat av den antika staden Pompeji, Vesuvius och hela Neapelbukten”, som marknadsförarna säger.

Hjulet har planerats att öppnas för allmänheten den 8 maj. Men i veckan lovade alltså Italiens kulturminister att stoppa det hela. ”Ett pariserhjul framför Pompeji? Vi diskuterar inte ens det. Vi har inte fått något sådant förslag, men om vi får det skickar vi tillbaka det direkt”, skrev Alberto Bonisoli på Twitter i torsdags.

Vi får väl se hur det blir. Men för egen del kan jag tycka att det är lika bra om det inte blir av.

#5. Dolda kameror som filmar hotellgäster på rummet
En betydligt obehagligare nyhet är att två personer har gripits i Sydkorea efter att ha placerat hemliga kameror på motellrum. Mer än 1 600 ovetande gäster har drabbats, men problemet är mer utbrett än så, påstår Expressen. Enligt artikeln har i det koreanska fallet mer än 800 intima filmer sänts live via en webbsida med runt 4000 betalande medlemmar.

Det har, enligt samma artikel, rapporterats om resenärer som upptäckt dolda kameror även på andra semesterboenden runt om i världen. Förra året upptäcktes en dold kamera i väckarklockan på ett Airbnb boende i Toronto och en annan dold kamera i en brandvarnare på ett Airbnb i Florida. Ett tips för att upptäcka dolda kameror är att leta i bokhyllor och ovanför gardinstänger.

Obehagligt, var ordet.

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Veckans rubrikbild är från Pompeji.

4 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, media, resor

5 snabba (slutet av mars 2019)

#1. Flygvärdinnor drogades och våldtogs av piloter
New York Times skriver om tre flygvärdinnor på flygbolaget JetBlue som drogades av två piloter på samma bolag och utsattes för olika grader av sexuella övergrepp, enligt den stämningsansökan, som två av flygvärdinnorna lämnat in till domstol, mot piloterna och flygbolaget.

Om deras historia stämmer så har inte bara piloterna burit sig åt som kvalificerade praktarslen utan även flygbolaget som knappt verkar ha brytt sig om händelsen. Flygvärdinnorna, som mår mycket dåligt efter händelsen, hävdar att flygbolagets brist på agerande mot piloterna är en del av flygkulturen.

Skandal, säger jag.

#2. Klimatexperter om sitt egna flygande
På tal om flygkultur så har flyget blivit den tydligaste symbolfrågan i klimatdebatten på senare tid. I Aktuell Hållbarhet talar tre miljö- och klimatexperter ut om sitt eget flygande.

Ingen av dem hävdar att de helt slutat flyga.

Johan Rockström säger: ”Personliga ansträngningar att minska utsläppen av växthusgaser är viktiga, från att minska matavfall till mindre bilkörning och flyg”. Men samtidigt: ”Sättet att lyckas med en omvandling till en hållbar framtid är inte är att sluta med allt som vi associerar med en modern livsstil. Vi kommer inte att göra Sverige till ett koldioxidfritt samhälle genom att sluta flyga.”

#3. Högskolorna flyger mest
Sveriges radio intresserar sig också för flygets klimatpåverkan och har därför granskat statliga myndigheter och funnit att universitet och högskolor är de statliga myndigheter som står för störst utsläpp av koldioxid från flygresor.

Över hälften av de 100 000 ton koldioxid som myndigheterna släppte ut 2017 kom från myndigheter under utbildningsdepartementet – och allra mest från Karolinska institutet.

#4. Tätare turer med nattåg
Ett bra alternativ till flyg är nattåg. Sydsvenskan skriver om nattåget Malmö-Berlin som är en säsongsbaserad trafik som Snälltåget kör vid påsk, Kristi himmelfärdshelgen och under högsommaren från den 24 juni till den 18 augusti. Och de skriver vidare att sedan samtliga platser under våren sålts slut förstärks trafiken med tolv extra avgångar under vecka 28 och 29. Bokningsläget är 75 procent högre än i fjol och har fyrdubblats sedan 2017.

Snälltåget med fler aktörer satsar också på att underlätta bokningen genom att erbjuda fler destinationer i samarbete med tyska DB. Även SJ har lovat öppna sin bokning för fler utländska destinationer.

Och igår hörde jag gymnasieungdomar på Öresundståget prata om att tågluffa i sommar. Så nog är tåg trendigt igen!

#5. New Orleans börjar bli trendigt
Och på tal om trendigt. Idag publicerar Expressen en lång artikel om musikresor till New Orleans i Lousiana, USA. Där skriver de bland annat:”Ryktet om den speciella stämningen i New Orleans har spridit sig, och på senare år har staden blivit trendig att resa till. Det pågår samtidigt en uppgradering i stil på många håll här.”

Inte visste jag att vi var så trendiga när vi besökte the Big Easy förra sommaren! Passa på att både se och äta alligator när du ändå är här.

See you later!

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

5 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, media, resor, tåg

5 snabba (mitten av mars 2019)

#1. Terrorattentatet i Christchurch
Det finns inte ord för den ilska och bottenlösa hopplöshet jag känner inför att ännu ett bestialiskt terrorattentat utförts på någon plats jag tidigare besökt.

Tidig eftermiddag, lokal tid, fredagen den 15 mars gick en beväpnad högerextrem terrorist, 28 år gammal och från Australien, in i Al Noor-moskén i centrala Christchurch och öppnade eld under fredagsbönen. En andra skottlossning ägde rum i Linwood-moskén strax därpå. 49 personer dödades i skjutningarna, och ungefär lika många skottskadades.

När, i helvetes jävlar, ska detta terror-elände få ett slut någon gång? Och att ge sig på Christchurch av alla ställen. En stad som redan prövats så hårt. (Av jordbävningar den gången.)

Terror-attentat är så mycket värre än naturkatastrofer och olyckor eftersom det är fråga om människor som medvetet dödar oskyldiga i syfte att skapa mer skräck och hat i världen. Fy fan!

#2. Efter flygolyckan i Afrika
Men icke desto mindre är även olyckor obehagliga. Inte minst flygolyckor. 157 personer, däribland fyra svenskar, dog när ett plan som skulle till Nairobi i Kenya kraschade direkt efter starten från Addis Abeba i Etiopien i söndags. Under tisdagen meddelade den europeiska luftfartsmyndigheten EASA att man stoppar alla flighter med modellen Boeing 737 Max 8. Och i onsdags meddelade Kanada och USA att de gör likadant.

Flygbolaget SAS har märkt en viss passageraranstormning och ökat intresse efter att i stort sett hela världen infört flygförbud för den olycksdrabbade flygplansmodellen. Värre är det för konkurrenten Norwegian som redan sedan tidigare har ekonomiska bekymmer och som fram tills flygstoppet hade 18 Boeing 737 Max-plan i trafik. De har i veckan tvingats ställa in många flygningar. Även charterbolaget TUI har drabbats. De har 15 av de berörda planen i sin flygplansflotta, varav två av dem tidigare trafikerade Norden. Men enligt TUI i Sverige kommer, till skillnad mot vad som gäller för Norwegians kunder, inga av TUI:s svenska resenärer drabbas av inställda flyg.

#3. SAS vd yrar om flygets klimatpåverkan
På tal om SAS så har flygbolagets vd, Rickard Gustafsson, intervjuats i veckan om flyget och klimatfrågan. Att samtidigt säga att ett minskat flygande inte är lösningen på klimatkrisen och att flygets klimatpåverkan kan lösas genom att vi passagerare ”måste göra vad vi kan för att bidra till ett mer hållbart resande.” Och att vi då ska fundera över hur mycket bagage vi tar med oss på resan och hur många kilo tax-free vi ska ta med ombord: Ja, det blir faktiskt bara helt snurrigt!

Det hade varit betydligt smartare att bara prata om de andra åtgärder som han tar upp i intervjun, som flygbolaget själva kan vidta. Och därtill hade han gärna kunnat nämna något om hur SAS jobbar med klimatkompensation.

Det här yrandet blev istället tyvärr bara pinsamt. Ändå är det någonstans glädjande att frågorna om flygets klimatpåverkan nu nått vd-nivån. Även om vd:n behöver läsa på.

#4. Hackaton för hållbart resande i Oslo
Att hållbarhet är den stora grejen inom reseindustrin just nu märks på fler sätt. Amadeus är ett företag som säljer bokningssystem för flygbiljetter. Den 5-6 april anordnar de tillsammans med Norges ledande resebyrå Berg-Hansen ett hackaton. Under 24 timmar kommer 100 deltagare samlas i Oslo för att tillsammans utforska nya lösningar på resebranschens utmaningar kring hållbarhet.

Att vara med och sponsra hackaton på resebranschens olika områden är en del av Amadeus satsningar på innovation. Genom att sammanföra innovatörer och entreprenörer med branschexperter och finansiärer hoppas de på att nya lösningar för såväl resenärer, miljön och resebranschen ska slå rot.

”Innovation är inte en enmansshow”, säger Torild Schøien, projektledare och ansvarig för hackatonet från Amadeus sida, i ett pressmeddelande. Och vidare: ”Nya idéer och lösningar uppkommer när människor med olika bakgrund och kompetenser möts i en kreativ och stimulerande miljö. Resebranschens framtid kommer att handla om digitalisering, innovation och hållbarhet, vilket gör detta initiativ extra relevant.”

#5. Ta tåget till våren i Europa
Ett sätt att redan nu resa mer miljövänligt är att ta tåget. Aftonbladet har i veckan skrivit om hur du kan ta tåget för att möta våren i Rom, Wien, Berlin, Amsterdam eller Paris. Det är tyvärr inga weekendresor vi pratar om. Aftonbladets exempel utgår ifrån Stockholm och då tar tågresorna, enkel väg, från 16 timmar till Amsterdam, 20 timmar till Berlin, mellan 20 och 36 timmar till Paris, mellan 24 och 28 timmar till Wien samt mellan 30 och 36 timmar till Rom. Men ändå! För den som har tiden är det fullt möjligt att ta tåget till våren i Europa.

Det här fick bli ett inlägg som i fem steg gick från yttersta mörker mot en ljusare framtid. Det är bara att hoppas att verkligheten följer samma väg.

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

4 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, media, resor

Fem snabba (andra helgen i mars 2019)

#1. Flygandet minskar
Hittills har det varit mycket snack och lite verkstad vad gäller frågan om att dra ner på flygandet. Men nu händer det saker! Uppsala Nya Tidning berättar att resorna till och från Arlanda flygplats minskade med tre procent i februari jämfört med samma månad 2018. Under februari reste 1,36 miljoner personer utrikes till eller från Stockholm Arlanda Airport, en minskning med två procent jämfört med samma månad förra året. Antalet inrikesresenärer minskade med fyra procent till nära fyrahundra tusen resenärer. På Bromma flygplats minskade inrikesresandet med nio procent till drygt hundrafemtio tusen resenärer. Även på Landvetter flygplats i Göteborg minskade resorna medan resorna på Visbys och Luleås flygplatser ökade något. Nio procent är en stor förändring!

#2. Svenskt flygbolag först i världen med att klimatkompensera helt
Även om det inte sägs så är det minskande flygandet på Bromma med största sannolikhet orsaken till att flygbolaget BRA är det första och enda kommersiella flygbolaget i världen som klimatkompenserar alla flygresor:
”Vi ser detta som vårt nästa naturliga steg i arbetet att minska vår klimatpåverkan”, säger Anna Soltorp, hållbarhetschef för BRA i en artikel hos Aftonbladet.

#3. På dubbla flygstolar
Att flygbolagen också ska tvingas att minska koldioxidutsläppen genom att blanda in biobränsle i tanken, skrevs det om redan förra veckan. Enligt förslaget ska den så kallade reduktionsplikten begränsas till att enbart minska utsläppen med 1–5 procent fram till år 2025, eftersom det kommer råda brist på biodrivmedel till en början. Därefter ska utsläppen minskas med 25–30 procent fram till 2030, vilket beräknas höja biljettpriset på en långflygning med 250 kr. Riktigt mycket intresse väckte dock detta förslag först sedan det visat sig att regeringens särskilda utredare Maria Wetterstrand suttit på dubbla stolar i frågan i och med en styrelseplats och aktieinnehav i ett utvecklingsbolag med inriktning mot miljövänliga drivmedel.

Flera brottsanmälningar har kommit in mot Wetterstrand om otillåten insiderhandel, men åklagare på Ekobrottsmyndigheten har beslutat att inte inleda någon förundersökning mot henne, enligt en artikel i Ny Teknik.

Bra ändå med förslag och fokus på hur flyget kan göras miljövänligare, tycker jag.

#4. Tågbolag begärs i konkurs
Expressen skriver om Blå tåget som utmanat SJ på sträckan Göteborg till Stockholm. De skulle göra tågresan Stockholm–Göteborg till en upplevelse i gammal stil.
Men nu har bolaget som driver Blå Tåget begärts i konkurs.
Anledning: Obetalda skulder på 239 025 kronor.

Ändå märkligt, kan jag tycka, att detta sker just nu när så många säger sig vilja åka tåg!

#5. Vettigast på länge
I DN publicerades i veckan den vettigaste text jag läst på länge om hur klimatkrisen kan lösas. Det är Gunnar Wetterberg som föreslår en global koldioxidskatt. Han skriver: ”Koldioxidutsläppen måste bli den första stora uppgiften som världens nationer hanterar och löser tillsammans.” Han betonar vikten av politiska överenskommelser och åtgärder: ”Även om det är utmärkt att var och en uppmanas att göra mer för att bidra till klimatfrågans lösning, så är det alldeles avgörande att staterna drar marknaderna åt rätt håll.” Vidare skriver han: ”För att åstadkomma detta är Parisavtalet än så länge otillräckligt. Det grundläggande problemet är att klimathotet är internationellt, men Parisavtalets mekanismer är i allt väsentligt nationella.” Ett annat bra citat lyder: ”Om åtgärderna ska bli effektiva måste de också omfatta alla varor och tjänster i den internationella handeln. Om man ska komma åt exporten och andra konkurrensutsatta sektorer måste staterna komma överens om spelregler som gäller för alla. Därför borde koldioxidskatten bli klimatdiplomatins huvuduppgift under de kommande åren. Genom att beskatta alla utsläpp ökar pressen att minska dem. Koldioxidskatten kommer också att begränsa utsläppen från transporterna, vare sig det handlar om solsugna flygresenärer eller paket från Wish och Alibaba.”

Att jobba för att införa en global klimatskatt är så klart svårare än att dra ner på sitt eget flygande. Men ska vi komma någonstans måste fler jobba i den riktningen: sluta gärna flyga, om det är det du vill, men glöm inte bort det internationella perspektivet i klimatfrågan!

Det är mot den bakgrunden jag gillar att Greta Thunberg utsetts till årets svenska kvinna av båda de stora kvällstidningarna. Den rörelse hon leder är internationell.

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

4 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, media, resor

5 snabba (första helgen i mars 2019)

#1. Flerbarnsskam bättre än flygskam?
I en ledare i DN i veckan som gick skriver Hanne Kjöller om flygskam och flerbarnsskam. Hanne tycker i den inlåsta kolumnen, som jag, att det är utmärkt att vissa helt slutat flyga. Men hon påpekar också att sett till utsläppsmålen vore det mycket bättre om ”människor slutade med sitt ymniga barnalstrande.” Och berättar vidare att när Lunds universitet listade de livsstilsval som skadar klimatet mest kom barn på första plats. Det följdes av bilen, flyget och maten.

Genom att välja en växtbaserad kost kan en individ spara in 0,8 ton koldioxid­ekvivalenter per år. Den som avstår en årlig transatlantisk tur och returresa minskar sina utsläpp med 1,6 ton och den som låter bli att ha bil sparar 2,4 ton. Detta ska jämföras med att avstå från att skaffa ett (eller ett till) barn. Där sparar man hela 58,6 ton per år baserat på de framtida ­ättlingarnas utsläpp och dagens konsumtionsmönster.

”Så gärna klimatmål. Gärna en sträng klimatpolitik. Gärna en brutalt hög flygskatt. Men bevare mig för klimatdebattörer som pekar ett föraktfullt indignerat darrande finger mot flygresenärer samtidigt som de sätter ännu en unge till världen. Flygskam är bra. Flerbarnsskam är ännu bättre. Ur strikt klimatsynpunkt, alltså” avslutar Hanne sin ledare vars huvudsyfte är peka på målkonflikter och ifrågasätta om klimatmålet verkligen är överordnat precis allt annat.

#2. Eller byta flygskammen mot tågskryt?
För den som inte vill byta sin flygskam mot flerbarnsskam så erbjuder skribenten Emanuel Karlsten i en inlåst krönika i GP möjligheten att istället byta flygskammen mot tågskryt. I vart fall delar av krönikan har han också lagt ut på sin Facebook. Han har i sin vänskapskrets noterat allt fler som lägger ut bilder från och skryter om sina tågresor till kontinenten. Han passar också på att skryta lite själv om hur han tar tåget till Luleå. Bah! säger jag, bara till Luleå? Själva åker vi till Björkliden med tåg i april igen. Från Blekinge. Mycket längre tågresa går inte att göra i det här landet. Se där! Nu fick jag också med lite tågskryt här!

#3. Ving lanserar ny möjlighet till tågskryt
Och på tal om tågskryt så lanserar nu en av de riktigt stora bjässarna inom charterresor sin första tågcharterresa. Lite ironiskt kan det tyckas att ett bolag som heter Ving, och som alltså har flyget inbakat i sitt varumärke, blir först av de riktigt stora bjässarna med att haka på den senaste tidens boomande intresse för tågresor.

Den första resan är en en tåg- och vandringsresa till Davos i samarbete med Systrar i bergen och Tågbokningen.se som går av stapeln den 21-28 september 2019. Att åka med kostar 15 000 kr per person för ungdomar mellan 16 och 27 år. 1700 kr per person tillkommer för lite mer vuxna resenärer. Då ingår del i sexbäddskupé och plats i dubbelrum. Tillval kan göras för två- eller fyrbäddskupé och måltider.

#4. Upprustning av järnvägen behövs
Även Sofia Mirjamsdotter skriver idag om att det är nu det händer. Att klimatkrisen tvingar fram nya lösningar för tågresande ut i Europa. Men också att det finns en hake. Sofia bor i Sundsvall. Hon liksom många andra svenskar har en lång resa inom Sverige framför sig innan ett Europaäventyr i tåg ens kan börja. Och där har vi problemet: ”Sverige lider av underdimensionerad järnväg på många håll och bristande underhåll. Problemen med stopp och förseningar ökar i en tid när det borde satsas för snabb omställning till klimatvänligare resande.” Och vidare menar hon att många väljer flyget därför att de inte kan lita på tåget. ”De så kallade satsningar på underhåll och järnvägsutbyggnad som görs är alldeles för undermåliga och framförallt för långsamma för att kunna möta den ökade efterfrågan på tågresor. Det måste till en snabbare upprustning och utbyggnad av järnvägen, helst igår.” Så låter hennes förslag till lösning. Och jag kan bara instämma.

#5. Årets rubrik?
Allra sist över till ett helt annat ämne. Jag kan helt enkelt inte med att undanhålla det som måste vara årets rubrik: ”Åtta marsvin som vill ta plats på Systemet”. Vad tror du att artikeln handlar om? Läs rubriken igen. Och igen. :D

4 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart resande, media, resor

Besök verklighetens Björkfjället från TV-serien ”Andra åket”


Har du sett TV-komedin ”Andra åket” på TV i vinter? (Om inte: gör det!) Är du nyfiken på platsen där den spelades in? Jo, det stämmer. TV-seriens ”Björkfjället” är samma Björkliden som vi brukar åka på fjällsemester till fram på vårvintern. En underbar plats!

TV-seriens huvudperson är Madde som har bott i Stockholm men är född och uppvuxen i Björkfjället, en liten skidort allra längst upp i norr. När serien börjar tar hon tillsammans med sin man och tonårsdotter över Gammelgården, ett mindre hotell som hennes mamma förut drivit.

Verklighetens Gammelgården
Björkliden ligger i Lappland, ungefär tio mil nordost om Kiruna. Och ”Gammelgården” heter Gammelgården. Även i verkligheten. Det var här allt började en gång, med turismen i Björkliden, 1929. Kanske som ett alternativ till Abisko turiststation som ligger nästgårds och öppnat redan 1903 när Malmbanan var ny. Järnvägen som byggdes för att frakta malm från gruvan i Kiruna ner till den isfria hamnen i Narvik, på den norska sidan, och som alltså samtidigt möjliggjorde naturturism med utsikt mot Lapporten. Både i Abisko och i Björkliden. Vandringsresor på sommaren och skidåkning på vintern. Gammelgåden i Björkliden är sedan den först byggdes 1929 tillbyggd i flera etapper och varje etapp bär spår av sin tid. Numera är här vandrarhem (eller ”SKI LODGE” som de själva kallar det) och restaurang. Här kan du också äta pizza.

Du behöver inte bo här för att äta på restaurangen där det finns möjlighet att sitta i fyra olika rum, från olika tidsepoker. Längst in finns timmerstugan med den sprakande brasan. I den nyaste delen med vitmålade väggar är det ofta ganska tomt, utom när där är ett band som spelar. Gammelgården drivs i verkligheten av Laplands Resorts. Ett aktiebolag som ingår i en hel koncern som ägs genom ett par olika moderbolag av affärsmannen Olle Isberg. Alltså ganska långt ifrån det gulliga lilla familjeföretaget i TV-serien. Men gulligt är Gammelgården ändå.

I år är detta logi-alternativ bara öppet 13-22 april. Mycket tycks redan vara fullbokat, men du kan du kan fortfarande boka ett dubbelrum från den 14-17 april för 750 kr/natt.

Gammelgården skymtar bakom snödrivorna.

Elden brinner i timmerstugan.

Verklighetsens ”Högfjällshotellet”
I TV-serien drivs det större, fräsigare och modernare ”Högfjällshotellet” av en odräglig tidigare skolkamrat till Madde. I verkligheten drivs Hotell Fjället, som det egentligen heter, av samma Lapland Resorts som driver Gammelgården.

I verkligheten är Hotell Fjället inte heller särskilt nytt. På en av väggarna i lobbyn hänger ett foto från 1949 och redan då fanns hotellet på plats.

Men det är ändå något piffigare än Gammelgården. Här finns receptionen för hela fjällbyn, en liten affär som kallas ”lanthandel”, lobbybar, baren Rallaren i källaren med After ski och restaurang Lapporten med utsikt mot just den. Lapporten, alltså.

Hotell Fjället har enkel-, dubbel- och familjerum. Här kostar det någon tusenlapp mer per natt för ett dubbelrum jämfört med prisläget på Gammelgården.

Varm choklad utanför Hotell Fjället

Planka med delikatesser i lobbybaren.

Elden brinner i lobbyn.

Kalixlöjrom i restaurang Lapporten.

Skidbackarna
I ”Andra åket” ägs liftsystemet av kommunen, men i verkligheten så. Ja, just det; Lapland Resorts igen.

Grejen med skidåkningen här är dels att det finns allt från barnbacken till svarta pister, men också att naturupplevelsen är så fantastiskt storslagen med utsikt mot Torne träsk och i vissa vinklar även Lapporten.

Här finns fem liftar varav den längsta är Kåppasliften, 1675 km lång och med en fallhöjd på drygt 400 meter. Åker du först ner en bit kan du sedan fortsätta ännu högre upp med Kittedalsliften och få ännu mer fallhöjd ner; 540 meter. Den tredje högsta i Sverige efter Åre/Duved och Hemavan. Totalt kan du i Björkliden välja mellan 23 pister eller hitta din egen väg i ett ospecificerat antal off-pist-stråk.

Liftkort för en dag kostar 315 kr, för tre dagar 815 kr och för fem dagar 1235 kr. Det finns dock fler varianter för den som så önskar. Liftkortet gäller även i Riksgränsen, som har tuffare skidåkning, och det finns en transferbuss som avgår vid kvart över åtta på morgonen och är framme vid Riksgränsen klockan nio. Tillbakaresan avgår kvart över tre.

På väg uppåt i Kittedalsliften.

Nu sätter vi fart!

Alpin skidåkning i riktigt fjäll-landskap.

Fler logimöjligheter
Laplandsresorts erbjuder även boende i stugor, där några har utsikt mot Lapporten, och en campingplats. Uppe på fjället, i väglöst land ligger även Låkratjåkko fjällstation med vissa övernattningsmöjligheter.

Därutöver finns ett fristående vandrarhem som heter Davvi Dállu.

Säsonger
Skidsäsongen varar i år från den 8 februari till den 12 maj. Sommaren börjar runt midsommartid. Då är det vandring som gäller. Och golf. Och paddling. Och cykling. Och att besöka det vackra Silverfallet. Platsen där Rakkasjokk rinner ut i Torne träsk är mycket vacker. Den ser mer ut som om den vore placerad i ett tropiskt land än i Lappland. Men det är här i norr som det klaraste vatten faller ner som ett vitt skum mellan klippkanterna ner i en turkos lagun där det möter sjön vid en klapperstensstrand.

Hösten kommer tidigt med vackra färger. Runt jul och nyår är det populärt med hundspann och norrskens-spaning. Däremot är inte skidbackarna öppna än på grund av mörkret och kylan.

Silverfallet i början av augusti.

Byn Björkliden
20 permanent boende invånare har byn. Antagligen något fler säsongsboende. Och så alla turister då. De flesta turisterna bor dock på andra sidan järnvägen. På hotellet, i stugbyn eller på husvagnscampingen. På den sidan ligger också lanthandeln i järnvägsstationen. Men i själva byn finns i alla fall Gammelgårdens vandrarhem.

Ta sig hit
Att åka bil från södra Sverige är en väldigt lång resa. Redan från Stockholm är det 16 timmar effektiv körtid. Och med den restiden lär du behöva stanna flera gånger med ytterligare tidpåslag som följd. Om du väljer att flyga är det Kiruna flygplats som gäller och då är det ändå tio mil kvar i tranferbuss (kolla upp tidtabellen) eller taxi. Därtill kommer dina eventuella funderingar kring klimatpåverkan från flyget.

Det jag rekommenderar är att ta tåget. Från Stockholms central avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Björkliden klockan 11:24. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 16:08.

Hemresor finns det också två avgångar per dag att välja på. Men vill åka hem härifrån? ;)

Underbara vyer!

Lämna en kommentar

Under hållbart resande, mat, media, resor, tåg

Glöm inte bort Greta Thunberg och klimatkrisen när Mellon drar igång!

– Krönika –

Första gången jag hörde talas om växthuseffekten och klimatfrågan var 1988 på hösten, eller möjligen på vårterminen samma år. Jag läste till civilingenjör i Samhällsbyggnadsteknik i Luleå. Kursen hette ”ekologi och miljövård I”. Det är över 30 år sedan.

Frågan var alltså redan då avgjord rent vetenskapligt. Däremot var prognoserna lite fel. Enligt mina läroböcker skulle vi, om ingenting gjordes åt saken, vara ungefär där vi är idag om ytterligare 20 år. Alltså runt 2040. Jag skulle då vara runt 70 år gammal.

Jag såg det som att den tidsperiod mänskligheten hade på sig att proaktivt förebygga allvarliga klimatförändringar sammanföll med den där jag skulle tillbringa mitt yrkesliv. Detta ville jag jobba med!

Det blev inte riktigt så. Trots att jag jobbat med miljöfrågor hela mitt yrkesliv så här långt. Jag hade tänkt mig att jobba direkt i industrin, eller som konsult, för att hjälpa till med den nödvändiga omställningen. Samtidigt hoppades jag kunna hjälp till lite i andra miljöfrågor som ozonhålet, försurning, miljögifter och övergödning.

Det var en bra utbildning. Vi lärde oss om kretsloppsteknik och energifrågornas koppling till miljöfrågorna. Om entropi och exergi. Jag gjorde min praktik på LKAB:s malmhamn i Luleå men begrep ju att gruvindustrin inte kan ha en stor roll i ett cirkulärt samhälle.

Jag var färdig civilingenjör med inriktning mot teknisk miljövård 1992. Det var lågkonjunktur. Det var bara staten som anställde. Och knappt det. Det blev först länsstyrelsen i Gävle för min del. Och sedan Karlskrona. På den tiden fick man inte ta upp energi- och klimatfrågorna vid miljöprövning och tillsyn. Det ansågs vara ett för storskaligt problem för att lösas av enskilda företag i Sverige.

Jag skänkte 20 kr/månad till Greenpeace. De ringde upp och ville ha mer pengar. Jag påpekade att jag ville att de inte bara skulle köra runt i gummibåtar mot oljeindustrin utan jobba med systemnivån. Jobba för högre bensinpriser. Den person som pratade med mig hävdade att de haft frågan uppe men inte kunde ta tag i den eftersom det skulle bli impopulärt bland allmänheten och de då skulle förlora i stöd. De fick då inte heller mer pengar av mig.

Några år in på 1990-talet kom en period när media började skriva om växthuseffekten. Nu händer det! Tänkte jag. Men det gjorde det inte. ”Business as usual” fortsatte i stort. Biogasen kom dock och en del kommunal verksamhet började köras på den. Och fjärrvärmesystemen i några svenska städer gick över till förnybart. Annars inget. Jag började jobba som VA-chef.

Under en period i slutet på 00-talet blev det populärt med etanolbilar som en del-lösning på problemet. Vi köpte en privat som vi fortfarande kör med. Men sedan sablades den tekniken ner och ”alla” började köra på fossil diesel istället under etiketten ”miljöbil”. Så dumt! Sen hette det att elbilar är det nya gröna som kommer att komma stort. Men inte mycket hände i verkligheten.

Och där ungefär är vi nu. Jag har precis börjat jobba som utvecklingsstrateg på en teknisk förvaltning. Och så kommer då anti-flyg-rörelsen och nu också Greta Thunberg. Och det är i mångt och mycket så oerhört hoppingivande.

Samtidigt måste jag erkänna att jag är luttrad. Jag hoppas, hoppas verkligen att något ändras på riktigt den här gången! Och ändå flyger jag. Hur går det ihop?

Ja för det första är inte flyget den största boven när det gäller klimatfrågan – egentligen. Men bidrar så klart. Och jag bestämde mig därför att inte flyga inrikes redan på 80-talet. Och det löftet till mig själv har jag i stort sett kunnat hålla. Utom en period när barnen var riktigt små och jag såg det som värdefullt att kunna vara hemma och natta, har jag inte flugit inrikes. Oftast blir det tåg och övernattning istället i tjänsten. Och privat kör vi mycket med etanol-bilen när vi reser inrikes. Eller tar tåget. En gång per år brukar vi åka tåg från Blekinge till Lappland.

Utrikes blir det inte lika ofta tåg. Till Danmark, så klart. Och tre tågsemestrar bortom Norden det blivit sedan 80-talet. Annars har det tyvärr blivit mycket flyg. Det har att göra med hur transportsystemet förändrats. Pris. Bokningssystem. Tidtabeller. Att resa med tåg i Europa var enkelt på 80-talet. Det blev efterhand svårare och svårare. Och flyget billigare.

Ett par gånger genom alla år har jag erbjudits att klimatkompensera flygresan när jag bokat, och har då gjort det. Men de allra, allra flesta gånger har inte alternativet funnits. Från och med 2016 har jag tagit saken i egna händer och sett till att klimatkompensera alla våra flygresor på egen hand. Genom att låta plantera träd i VI-skogen.

Till den som undrar varför jag inte bara slutar flyga istället när jag vetat om det här sedan 80-talet? Just därför! Att resa har varit mitt största intresse i livet. Och mitt liv passerar medan transportsystemen ställs om (eller inte ställs om). Det kommer säkert ta 20 år eller mer innan tåget på riktigt är ett alternativ för det stora flertalet semesterresor inom Europa. Hittills har utvecklingen gått åt fel håll.

Och jag är inte en sådan person som lovar att sluta flyga i januari för att börja smygflyga igen i mars. Eller som postar en debattartikel från ett flygplan där jag ber statsministern höja priset på flygresor så att vanliga människor inte ska få råd att resa.

Självklart brottas mitt samvete med hur mycket jag ska tillåta mig att flyga. Trots att jag klimatkompenserar.

Men det som oroar mig allra mest just nu är att alla de här influerarna som nu slåss om att bli en ny ”Greta Senior” och dra trafik till sina plattformar, redan innan detta året är slut ska sucka, himla med ögonen, och säga: ”Klimatfrågan – är inte den sååå 2018?” 🙄

För den är inte det. Den är inte ”sååå 2018” eller ens ”sååå 2019”. Klimatfrågan är inte en fluga. Antingen löser vi den. Eller så går vi under.

Så sluta gärna flyga. Men se då till att du verkligen menar det. Och skulle du börja smygflyga igen – kanske redan i mars, se då i alla fall till att klimatkompensera. Och kräv gärna av våra politiker att de höjer skatten på flyget. Men var då beredd att ta konsekvenserna. Utgår du ifrån att det ändå inte blir av eller att det är någon annan som betalar dina fortsatta flygresor, som du inte heller tänker dra ner på, kan du faktiskt lika bra hålla tyst om att du anser att ”vanligt folk” inte borde få lov att resa.

Men framförallt. Tappa inte fokus. Fortsätt engagera dig i klimatfrågan. Fortsätt stötta Greta Thunberg och hennes likar – även när media skriver mindre om frågan och mer om Melodifestivalen. För vi har faktiskt inte råd med att denna ödesfråga för mänskligheten ännu en gång blir nästan helt bortglömd. Vi kunde ha löst frågan redan på 80-talet, men vi lät bli – för ingen ville betala oss ingenjörer som gärna hade velat jobba med frågan redan då. Nu är klockan fem i tolv. Som tur är finns det nya pigga människor med olika utbildningar som behövs för att lösa klimatfrågan. Någon måste anställa dem för att jobba med detta. För vi måste lösa frågan nu.

Och att lösa den kräver uthållighet. Och ständigt närvarande opinion. Så håll ut. Glöm inte inte bort Greta Thunberg och klimatkrisen så snart Mellon drar igång. Lova mig det!

2 kommentarer

Under hållbart resande, historia, influerare, krönikor, livet, media, miljö, mitt jobb, resor, samhälle och politik

Tio knep som hjälper dig förstå världen – med inspiration från Roslings Factfulness

Jag har för en tid sedan läst boken ”Factfulness” av Hans Rosling med Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling. Underrubriken lyder: ”Tio knep som hjälper dig att förstå världen”.

Men egentligen radar boken snarare upp tio instinkter som lätt får dig att missförstå världen. Att känna till dessa instinkter underlättar i och för sig om du istället vill förstå den.

Orättvis kritik
Roslings bok har på senare tid fått utstå en hel del kritik för att den är för optimistisk, stirrar sig blind på medelvärden och inte tillräckligt pekar på psykisk ohälsa, den ekologiska utarmningen och orättvisorna i världen, särskilt inom USA.

Jag tycker att kritiken till stor del är orättvis. Rosling pekar tvärtom på att medelvärden inte säger allt, att de fattigaste i världen behöver få det bättre och att vi andra har ett ansvar för att hjälpa dem. Han påpekar också att trots att USA är det land som lägger mest pengar på sjukvård i världen per capita så presterar den inte alls i nivå med kostnaderna vad gäller medellivslängd och barnöverlevnad. Han hävdar dessutom att han alls inte är optimist – även om jag skulle säga att han är det. Han kallar sig possibilist eftersom han tror på att det är möjligt att skapa en bättre värld.

Och han har med både extrem fattigdom och klimathotet bland de fem stora hot han ser mot denna möjlighet att nå målet.

Att han sedan inte hade full kunskap om alla miljöfrågor är lätt att förstå utifrån att han var läkare – inte miljövetare.

Att han inte lägger någon tonvikt på psykisk ohälsa i sin bok får nog också ses utifrån att inte heller det var hans spetskompetens.

Instinkter och knep
Men tillbaka till hans tio ”instinkter” som vi bör undvika. Jag har här valt att omformulera så att rubrikerna istället blir till tio knep för att förstå världen. Samma budskap som jag har uppfattat Rosling, men uttryckt på mitt sätt:

1.Undvik att tro på klyftor
Vi människor har ofta en oemotståndlig lust att dela in allt möjligt i två motstridiga grupper med en stor klyfta – ett gap – mellan sig. Vi och de. Fattiga och rika. Nord och syd. I-länder och u-lännder. Rosling kallar denna oemotståeliga lust ”gapinstinstinkten”.

Men verkligheten är oftast inte alls polariserad. Fråga dig var majoriteten är. Ofta finns den just i mitten där gapet antas vara.

I boken visas ett diagram från 1965 där världens länder plottats ut beroende på antal barn per kvinna och andel barn som överlever till fem års ålder. Det fanns då en stor grupp länder, 125 stycken, där bara mellan 55-95 % av barnen överlevde och där kvinnorna i snitt födde fler än fem barn. Så fanns det en mindre grupp länder, 44 stycken, där över 90 % av barnen överlevde och kvinnorna födde färre än 3,5 barn i snitt. I mellanrummet – gapet – fanns endast ett mindre antal länder. Sedan visas samma diagram, men nu med 2017 års siffror. Länderna har flyttat sig mot färre antal barn per kvinna och fler som överlever till sin femårsdag. Något gap finns inte alls längre. 85% av mänskligheten befinner sig i det hörn där endast i-länderna befann sig 1965. Resten av länderna ligger på en prydlig linje på väg mot samma hörn. Endast 13 länder, med 6% av världens befolkning är kvar i den gamla u-landsrutan.

Fattiga u-länder existerar inte längre som en stor och välavgränsad grupp. Idag lever 75% av världens befolkning i medelinkomstländer. De är varken fattiga eller rika utan någonstans mitt emellan.

Världens befolkning delas lämpligen in i fyra inkomstnivåer. En miljard människor tjänar mindre än två dollar per dag. Tre miljarder människor tjänar mellan två och åtta dollar. Två miljarder tjänar mellan åtta och 32 dollar och en miljard tjänar mer än 32 dollar om dagen. De flesta finns i mitten. Och det finns inget gap emellan.

Att det inte finns en klyfta mellan de rikaste i världen och de fattigaste innebär dock inte att de skillnader som finns inte är orättvisa. Det innebär bara att skillnaderna finns på en glidande skala.

2. Notera inte bara dåliga nyheter
Rosling kallar det ”försämringsinstinkten” – vår benägenhet att mer lägga märke till det som är dåligt än det som är bra. Det som blir sämre än det som blir bättre. Och han kallar det en megamissuppfattning att ”världen blir sämre”.

Han visar upp ett antal diagram där han bland annat pekar på att andelen människor som lever i extrem fattigdom har sjunkit från 85 % av världens befolkning år 1800 till 9 % år 2017. Under samma period har medellivslängden i världen ökat från 31 år till 72 år. Han räknar upp 16 dåliga saker på nedgång och 16 bra saker på uppgång.

Han uppmanar oss att känna igen när vi serveras negativa nyheter och vara medvetna om att sådana har en större chans att nå oss. Goda nyheter är nämligen sällan nyheter eftersom långsamma förbättringar är det normala, det förväntade. För att hitta de goda nyheterna behöver du bara leta lite mera. Då finns de också där!

3. Räkna med oräta linjer
Rosling varnar för ”linjärinstinkten” och menar att prognoser ofta baseras på en rät linje som dras genom historiska data och vidare mot framtiden.

Han skriver att när man ser ett linjediagram är det nästan omöjligt att inte tänka sig en rät linje som sträcker sig från slutet av kurvan och in i framtiden. Han skriver om befolkningskurvans form. Att världens folkmängd idag är 7,6 miljarder och att FN:s experter tror att befolkningskurvan kommer att plana ut någonstans mellan 10 och 12 miljarder människor mot detta århundradets slut.

Det bästa sättet att kontrollera vår instinkt att se räta linjer överallt, menar Rosling, är att komma ihåg att kurvor har många olika former. Det finns S-formade kurvor, kurvor som ser ut som en rutschkana och kurvor som ser ut som en puckel. Dessa kurvor är alla vanligare i verkligheten än den räta linjen.

4. Var inte rädd i onödan
”Rädsoinstinkten” kallar Rosling den instinkt vi har att låta det som är skrämmande fånga vår uppmärksamhet.

Världen verkar vara farligare än den är därför att både media och ditt eget uppmärksamhetsfilter hjälps åt att välja ut de mest skrämmande nyheterna åt dig att fokusera på.

Du ska inte bedöma en risk utifrån hur skämmande något känns, utan utifrån hur farligt det är och hur exponerad du är.

När du är rädd ser du världen på ett annat, mindre nyanserat sätt. Undvik därför att fatta beslut så länge du är rädd. Och var inte rädd i onödan.

5. Ta inte fel på proportioner
Det är lätt att jaga upp sig för små problem bara därför att de är just problem. Och då har vi kommit halvvägs i boken, till ”storleksinstinkten”. Rosling vill att du lär dig att jobba med nyckeltal, att leta efter jämförelser. Att dividera och jämföra kvoterna. Han tipsar särskilt om kvoter per capita när länder eller regioner jämförs.

Han tipsar också om något han kallar 80/20-principen och som går ut på att om du har en lång lista med till exempel kostnadsposter framför dig ska du koncentrera dig i första hand på att granska de relativt få poster (oftast) som är störst och tillsammans utgör 80% av totalen. Vips så är det mycket lättare att få en överblick. Jobba med det stora. Det viktiga. Ta inte fel på proportioner.

6. Undvik felaktiga generaliseringar
Vi kan inte sluta generalisera, och bör inte ens försöka sluta. Men. Vi måste i möjligaste mån fötsöka undvika felaktiga generaliseringar. Glöm inte att det finns likheter mellan grupper och skillnader inom grupper. Leta efter dessa likheter och skillnader också. Inte bara likheter inom grupper och skillnader mellan dem.

Tänk på att ”majoriteten” kan vara allt mellan 51 och nästan 100 procent. Det kan finnas stora och betydelsefulla minoriteter som inte ska negligeras.

Utgå ifrån att om andra människor gör något som verkar idiotiskt så kan det vara en smart sak att göra utifrån deras perspektiv. De kanske ser något du inte ser. Vet något du inte vet. Utgå inte ifrån att de är idioter bara därför att de inte gör precis som du. Undvik generaliseringsinstinkten.

7. Tänk på att även långsamma förändringar blir stora förändringar med tiden
Ödesinstinkten kallar Rosling föreställningen att medfödda egenskaper bestämmer ödet för människor, länder, religioner och kulturer. Tron på att så här har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Men saker förändras över tid. Oftast långsamt. Håll koll på gradvisa förändringar. Uppdatera dina kunskaper. De fakta du lärde dig i skolan – hur gamla är de egentligen? Kanske är det dags att googla lite istället för att gå på gamla kunskaper.

Prata med dina äldre släktingar och jämför deras värderingar med dina som ett kvitto på att saker förändras över tid. Samla exempel på kulturella förändringar som ett sätt att lära dig att även kulturer förändras över tid.

8. Låt inte ett perspektiv kväva din fantasi
Ensidighetsinstinkten. Det är i detta kapitel som Rosling nämner att befolkningen i USA är de sjukaste bland de rika. Och att Kuba är de fattigaste bland de friska. Rosling kritiserar både Kubas ensidiga fixering vid jämlikhet och USA:s ensidiga fixering vid den fria marknaden. Han vill i stället för att klamra sig fast vid idéer mäta resultat och utgå ifrån det som fungerar.

Kom ihåg att det är bättre att betrakta ett problem ur många synvinklar för att få en bättre förståelse och finna praktiska lösningar.

Låt inte ett enda perspektiv kväva din fantasi. Gör inte anspråk på sakkunskap utanför ditt sakområde. Var öppen för idéer från kollegor med andra kunskaper än de du har. Var ödmjuk utan att för den skull alltid lita på experter.

Siffror är bra, men inte ens de säger allt om världen. Det finns en verklighet bortom diagrammen.

Se upp med enkla lösningar. Världen är komplex. Välkomna det och var medveten om att historien är full av visionärer med enkla okomplicerade visioner som fått rättfärdiga fruktansvärda handlingar.

9. Undvik att utse syndabockar
Vår vilja att utse syndabockar kallar Rosling ”klanderinstinkten”. Han vill att vi kommer ihåg att skuldbeläggning av en enskild person ofta avleder uppmärksamheten från de verkliga förklaringarna till det som gått snett och blockerar vår förmåga att förhindra att liknande problem uppstår i framtiden. Det här är en av mina egna käpphästar.

Leta efter orsaker, skriver Rosling – inte skurkar. Leta efter system – inte hjältar.

10. Fatta inte beslut som om det vore akut när det inte är det
Så är vi då framme vid det tionde och sista knepet för att lättare förstå världen, enligt Rosling. Försäljare och aktivister använder ofta en teknik som går ut på att vi måste ”handla nu eller gå miste om tillfället”. Den typen av erbjudanden aktiverar vår akutinstinkt som vi istället bör passa oss för. Får vi panik tänker vi inte klart.

Men allt är inte bara optimism i Factfulness.

Det är i detta sista kapitel som Rosling också tar upp de fem hot vi faktiskt borde oroa oss för. Förutom extrem fattigdom och klimathotet nämner han en global pandemi, en finanskollaps och ett tredje världskrig.

Summering
Den viktigaste aha-upplevelse boken gav mig var att om vi ska komma tillrätta med befolkningsökningen (som är det största hotet mot klimatet och miljön i övrigt) så måste de fattigaste få det bättre. Särskilt sjukvård och utbildning. Det är nämligen bland de fattigaste människorna som befolkningen ökar som mest. När dessa får det bättre avtar befolkningsökningen för att till sist upphöra.

Vi vet att 800 miljoner människor lever i extrem fattigdom och Rosling beskriver detta som ett orättvist lidande. Han skriver också att vi vet vilka lösningarna är: ”fred, skolor, allmän sjukvård, el, rent vatten, preventivmedel och mikrokrediter.” Och: ”att erbjuda den sista miljarden förutsättningarna för ett värdigt liv, snabbt, är en självklar faktabaserad prioritering.” Han förespråkar ”globalt samarbete och global resursfördelning”.

Rosling har så klart inte rätt i varje ord han skrivit eller sagt. Men vem har det? Inte heller tar hans bok upp alla problem i hela världen. Men vilken bok gör det?

Och kanske var Rosling onödigt optimistisk. Jag vet inte. Jag är själv optimist. Men det Rosling förespråkade var inte främst optimism. Det han förespråkade var fakta. Och hur du bör och inte bör tolka dem. Hela hans bok ”Factfulness” handlar om hur du kan få hjälp att se igenom allt för förenklade resonemang. Och det kan aldrig vara fel.

Dessutom är den full av roliga anekdoter. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste boken. Har du inte redan läst den kan jag verkligen rekommendera dig att göra det!

4 kommentarer

Under böcker, historia, ledarskap, media, miljö, samhälle och politik, världen

Dummaste på länge SVT!

Jag har sett reaktionerna i mina flöden på sociala medier tidigare i veckan men ikväll fick jag chansen att själv titta på ett inslag om resor och klimatångest som fått mycket – och berättigad – kritik.

Det är ett oerhört märkligt inslag. Mest reagerar jag på att efter alla tvärsäkra och mycket detaljerade råd kring hur vi bör agera på resa – men som i verkligheten nära nog inte gör någon skillnad alls för klimatet jämfört med flygresan – så föreslår ändå en av de intervjuande journalisterna något som faktiskt kan göra skillnad för klimatet på riktigt. Nämligen att betala extra för att klimatkompensera. 🌳

Men se då kan den tvärsäkra resejournalisten som nyss berättat hur vi ska packa, duscha, resa från flygplatsen ✈️ och köpa vatten på flaska minsann inte ge några råd längre. För ett sådant råd skulle då komma ”uppifrån” och hur gör vi då?

Råden som resejournalisten Hélène Benno ger är i sig inte fel – om de bara hade tagit sikte på att spara pengar, vatten, besvär och att minska nedskräpningen.

Men när dessa råd påstås vara klimatsmarta, ja till och med så pass att den som följer dem inte ska behöva ha klimatångest för sitt flygande längre – ja då är SVT tyvärr helt och hållet ute och cyklar.

Extra märkligt blir det ju i och med att journalisten själv i inslaget medger att det hon föreslår inte gör stor skillnad jämfört med en flygresa till Thailand. (Knappt någon skillnad alls skulle jag säga.) Men ändå avslutningsvis vidhåller och sammanfattar sina råd på nytt.

Jag kan bara konstatera att det här var tyvärr helt fel person att intervjua i detta ämnet… 🙄

Pinsamt SVT. Bättre kan ni!

6 kommentarer

Under media, miljö, resor

Att skriva lika bra som Vagabond räcker inte!

När jag började blogga för elva år sedan närde jag en önskan att så småningom växla karriär till reseskribent. Därför hade jag ett konkret mål. Jag ville att det skulle leda till att jag fick skriva för resemagasinet Vagabond som jag älskade. Eller i andra hand Aftonbladet Resa. Gärna en stående kolumn. Eller i tredje hand vad för slags texter som helst för något annat resemagasin. Och åtminstone ha skrivandet som en  sidoinkomst. Det blev aldrig så.

Annonsintäkter räcker inte
Min strategi att uppnå detta mitt mål var att på egen hand nå så många läsare som möjligt. 30 000 läsare per vecka gissade jag att det skulle behövas. Att en sådan siffra, som ju ändå är väldigt hög, knappast skulle räcka till att leva på annonsintäkter visste jag sedan jag experimenterat på 00-talet med Google-annonser. Det var på en sida om resor och klimat som jag sammantaget drog in 500 kr på, trots att den hade stor trafik och låg ute flera år.

Nytt med bloggar
Men runt 30 000 läsare per vecka skulle räcka för att få etablerade resemagasin att få upp ögonen för mig som skribent. Tänkte jag. Vid den här tiden, 2007, var allt det här med bloggar fortfarande ganska nytt och väldigt upphaussat. Så jag tror faktiskt fortfarande att det kanske kunde hade räckt. Då.

Ansträngde mig
I de allra första blogginläggen som jag skrev ansträngde jag mig att skriva bra. Att skriva intressant med ett personligt och livfullt språk. Hur väl jag lyckades vet jag väl inte. Vad jag däremot vet är att jag snabbt sänkte ambitionsnivån när jag upptäckte vilka bloggar det var som lyckades skapa sig en publik och hur många fantastiska, och mycket bättre, bloggar det fanns som aldrig gjorde det. Som trots knäckande bra texter och/eller bilder knappt tycktes ha några läsare alls.

Bråk och klickbeten
Jag såg att slagfärdiga rubriker, bloggbråk och stöddighet var det som gällde. Någon gång provade jag på de två senare vägarna men insåg att det inte var för mig. Jag skäms att erkänna att det till slut var den första vägen, klickbetesrubriker, som fick bli mitt försök att nå fler läsare. En väg som utöver att den faktiskt ändå ledde till fler läsare också ledde till färre inlägg om resor till förmån för många, korta inlägg om lite av varje. Så här i efterhand kan jag konstatera att den vägen blev en återvändsgränd. Några 30 000 läsare per vecka nådde jag aldrig även om det var i närheten de få gånger jag försökte mig på elakheter. (Inlägg som jag för övrigt fylld av skam snabbt tog bort.)

Tillbaka på ruta ett
Efter att en period sedan ha skrivit mest om Instagram, som jag var omåttligt förtjust i, till att böja med, är jag nu tillbaka till att skriva den blogg som jag från början ville göra. Någon förhoppning om att den ska leda till att jag får skriva för Vagabond när jag däremot inte längre.

Fantastiskt bra räcker inte
Just nu läser jag till och från i en gammal bok som består av Johan Tells krönikor från nämnda resemagasin och 1990-talet. Och det är då det slår mig. Att skriva lika bra som de som skriver i Vagabond räcker inte för att slå igenom idag. Gjorde det möjligen för tio år sedan i kombination med ett stort mått av tålamod som jag tyvärr inte hade då, men det räcker definitivt inte idag. De texter jag läser i boken, liksom de jag läser i tidningen, skulle inte räcka för att slå igenom via internet. Trots att de är fantastiskt bra. För att slå igenom på nätet för tio år sedan krävdes skruvade rubriker kombinerat med en bråkig och stöddig attityd. Och gärna avbön efteråt. Vad som skulle krävas för att slå igenom som skribent idag har jag inte ens koll på längre. Men att det skulle räcka med att skriva bra tror jag inte en sekund på. Det känns lite sorgligt. Men det får mig inte att än en gång byta väg. Jag tänker fortsätta skriva i ambition att utveckla mitt skrivande och fotograferande och fortsätter det att strömma till allt fler läsare så blir jag väldigt glad. Men idag skriver jag för att det är roligt. Kanske att jag en dag skriver lika bra som Vagabond?

Leder till något?
Och jag hoppas att mitt bloggande en dag leder mig till något. Kanske en sidoinkomst av något annat slag? Vad vet jag? Reseledare? Eller skriver jag en bok? Kanske vid sidan om pensionen den dagen jag är där? Något så bra som att få skriva för ett etablerat resemagasin kommer det däremot aldrig att leda till. Det är bara att tugga i sig. Sannolikt är resemagasinen också en återvändsgränd utan framtid. Men det är en annan historia.

Bilden: Papperstidningarna har ändå minst en fördel. De går bra att sitta ute i solen och läsa.

8 kommentarer

Under blogg, instagram, media, resor, sociala media

Som en scen ur Göta kanal


Det här är en liten berättelse om en storfräsarbåt som välte en liten kajak i havet runt Sardinien. Men det handlar också om Janne Loffe Carlsson och att det inte är något fel att vara folklig.

Kajak välter
Jag sitter på båten på väg mot ön Tavolara och fotograferar båtar. Plötsligt drar en stor mörk motorbåt förbi i hög fart. Stora svallvågor. En röd kajak välter. Paddlaren ligger i vattnet och försöker ta sig upp. Det är lite som en scen ur 80-tals filmen ”Göta kanal”. Fast i Italien. Kaptenen på vår båt drar ner på farten och frågar om han behöver hjälp, men han viftar avvärjande. Han vill fixa det här själv.

Janne Loffe Carlsson
Jag kom att tänka på den här händelsen när jag i morse läste att Janne Loffe Carlsson har dött. Han spelade ju en av huvudrollerna i filmen jag kom att tänka på, där i båten. Jag läser ett citat av Eva Röse: ”Jag har aldrig jobbat med någon som är så folklig. Han kunde komma in var som helst, knacka på dörren och be om att få ett glas vatten eller om att få låna toaletten. Alla upplevde att de kände honom.”

Att äta skit
Det finns de som lite överlägset tycker att folklighet är något fult. Du har kanske hört uttrycket ”en miljon flugor kan inte ha fel – ät skit”?

Filmsuccé
Filmen ”Göta kanal – eller vem drog ut proppen?” sågs av en och en halv miljon biobesökare när det begav sig. Många fler har sett filmen sedan dess. Många har älskat den. Jag minns att jag själv tyckte att den var jätterolig och älskade uttryck som ”skitit i det blå skåpet” och kanotisten som hela tiden välte när de stora båtarna drog fram. Även i slutscenen om jag minns rätt. Det är lätt att känna med den stackaren samtidigt som det ser roligt ut när han välter.

Håller idag?
Men filmen sågades av kritikerna. Den var inte fin nog. Det är mycket möjligt att jag inte skulle skratta lika mycket om jag såg filmen idag. Det är inte alltid som 80-talshumor har åldrats väl. Men jag vet inte. Jag har inte sett om filmen på många, många år.

Se ner på folklighet
I alla fall så tycker jag att de som ser ner på folklighet är lite som den där storfräsaren i sin fina båt på Sardinien som drar fram och skapar svallvågor som får kajaken att välta. Storfräsare bryr sig inte om ifall de sårar någon med sitt sätt. Bara det får dem själva att framstå som överlägsna. Och det är ju inte alls fint. Egentligen. Det går ju dessutom alldeles utmärkt att uppskatta finkultur utan att förakta det folkliga. Precis på samma sätt som det är möjligt att framföra en stor båt utan att välta kanotister.

Så jag tycker att folklighet – det är fint som fan. Men vad säger du?

Lämna en kommentar

Under humor, media, personligt, resor

Alla är reseinfluerare! Blir det resejournalistikens död?


Jag tycker att det är en fantastiskt märkvärdig sak att resa och se sig om i världen. Det är därför jag läser så mycket om resor. Och det är därför jag skriver så mycket om just resor i den här bloggen. Men: Det är en kväll i juli 2017 när jag bläddrar igenom mitt flöde på Instagram som det slår mig. Det är på ett sätt egentligen inte ett dugg märkvärdigt att resa. Nästan alla människor gör någon typ av resa på sin semester. Och nästan alla delar med sig av sina upplevelser på Facebook och Instagram. Och jag älskar det!

Men samtidigt gör det ju det så mycket svårare att väcka intresse för en blogg som i huvudsak handlar om att resa. Skit samma för egen del, egentligen. Jag gör det här utan betalning, på min fritid, för att det är roligt. Men vad händer med resejournalistiken? Står den inför en snar död?

Alla är inte journalister
Häromåret hette det att ”alla är journalister”. Sedan kom ”alla är fotografer”. Men inget av det är kanske riktigt sant. Även om det ligger ett korn av sanning i det, så till vida att alla som bidrar med texter, foto och klipp gratis till internet utgör ett hot och en konkurrens mot betalda textförfattare och fotografer. Men samtidigt krävs det kunskap och skicklighet att för att skapa ett riktigt bra innehåll med kvalitet. Yrkesskicklighet, helt enkelt. Och för att ta del av sådant material är vi fortfarande beredda att betala. Med pengar eller genom att ställa vår tid till förfogande för reklambudskap.

Men alla är influerare
Men influerare, tänker jag. Där stämmer det verkligen: att alla faktisk ÄR influerare. Har också alltid varit i den analoga verkligheten. Vi påverkar alla varandra. Somliga mer. Andra mindre. Men alla påverkar någon.

2016 års mesta buzzword var kanske just ”influerare”. I flera år dessförinnan hade många använt det engelska ordet influencers. Och i båda fallen menades vanligen personer som påverkar via olika digitala kanaler. Vissa påverkar mer än andra. Men alla påverkar någon, precis som i den analoga världen.

Reklam via influerare
Men till skillnad mot i den analoga verkligheten finns det på nätet en helt annan möjlighet för reklammakarna att nå många med betalda budskap via just influerare. Att använda sig av personer med stor trovärdighet kan vara ett sätt att övertyga även skeptiska konsumenter att genomföra ett köp. En influerare som har extremt många följare i sociala medier kan snabbt sprida ett företags budskap med större trovärdighet och till fler personer än företaget själva någonsin kunnat via sina egna kanaler. För detta är företagen så klart beredda att betala.

Dock att Facebook och andra aktörer nu börjat försöka styra upp den här utvecklingen för att själva få en del av kakan. Detta vet jag tack vare att jag deltar i olika nätverk för resebloggare. Själv har jag inte gett mig in på att ha sponsrat material i vare sig i bloggen, på Instagram eller Facebook, vilket annars är ganska vanligt men som jag i mitt fall bedömer skulle ge mindre pengar än vad det skulle kosta mig i tid och trovärdighet. Jag stänger dock inga dörrar för framtiden – och fördömer absolut ingen som låter sig sponsras.

Vem vill betala för resejournalistik i framtiden?
Influerare är inte generellt någon dödsstöt för ”riktiga” journalister eller ”riktiga” fotografer. Av de skäl jag nämnde ovan. Den som har en utbildning eller som arbetat sig fram med sin begåvning som bas kan åstadkomma så mycket bättre och trovärdigare material än den som bara postar lite random grejor på nätet. En konkurrens är det i och för sig, som gör det svårare och svårare att hitta jobb inom nämnda yrken. Men yrkena kommer alltid att finnas kvar, tror jag.

Däremot inom området resor kan jag fundera. Hur ska det finnas utrymme att betala resor, övernattningar utöver arbetstiden för något som nästan alla betalar för med egna pengar och glatt delar med sig gratis av på nätet? Och faktiskt i just det här fallet: med i stort sett samma innehåll och kvalitet som betalda journalister åstadkommer?

För egen del kommer jag säkert att prenumerera på resemagasinet Vagabond i många år till. Men är det flera år sedan jag köpte en kvällstidning för resebilagans skull. Artiklar på nätet läser jag så klart ofta, men jag undrar hur intressant den genomsnittliga researtikeln är för den som inte är resenörd?

Mer kritik och häftiga resor
Om resejournalistiken ska överleva tror jag att den måste bli mer kritisk och granskande samtidigt som den berättar om mer extrema resor och häftiga drömresmål. Men de mer vardagligt positiva sidorna med att besöka storstäder i Europa, badorter vid Medelhavet, ålandskryssningar och skidorter i fjällen får vi kanske tillräckligt av i våra sociala flöden numera?

Kändisar och skriva mer privat
Det som är influerarnas fördel jämfört med journalisten är det personliga och rent av privata innehållet. Särskilt kändisar tenderar vi att vara nyfikna på. Själv har jag valt att inte fokusera på mig själv, eftersom jag är ointressant (för andra än mig själv :) och inte heller i bloggen fokuserat så mycket på mina närmaste då jag inte velat lämna ut dem för mycket. Men kanske borde jag göra det om jag vill ha fler läsare?

6 kommentarer

Under blogg, influerare, instagram, media, resor, sociala media

Vad är sanning om hundköttet på Bali?

De senaste två dygnen har det skrivits en mängd artiklar i framförallt Australiensisk media om hur turister luras att äta hundkött på Bali. Idag har Expressen fångat upp nyheten  i en artikel. Nyheten kommer från början från en djurrättsorganisation i Australien som påstår sig ha bevis för att hundkött säljs som kycklingspett till turister på den Indonesiska ön.

Tillåt mig att tvivla. 

Hundar äter kött. Att föda upp hundar kostar alltså mer än att föda upp kyckling. Priset på hundkött är därför rimligen betydligt högre än priset på kycklingkött. Varför skulle någon sälja något dyrt som något som är billigare? 

Men om det inte är sant: Varför skulle en djurrättsorganisation vilja fejka eller hårdvikla en sådan här nyhet? Så här tror jag: Därför att det faktiskt förekommer att hundkött äts på Bali. Dock är det ovanligt. Enligt den här forskningsrapporten föraktas hundätarna av majoriteten på Bali. Och djurrättsaktivisterna vill förmodligen skapa opinion mot att det alls är tillåtet att äta hundkött i Indonesien. Kan de då pressa landet och skada turistindustrin genom att påstå att turister luras att ära hundkött så kan de kanske uppnå sitt mål om totalförbud. Skulle de kunna tänkas ha resonerat. Om de valt att fejka nyheten. 

Jag har inga bevis för att nyheten är fejkad. Men tillåt mig att tvivla på sanningshalten…

5 kommentarer

Under media, resor

Och hur funkar det här med ”resejournalister” egentligen?


Hur funkar det här med ”resebloggare” egentligen? Och influerare på Instagram? Får bloggare och influerare betalt av resebolagen och/eller detinationerna? Och hur funkar det här med ”resejournalister” egentligen? Låt mig berätta:

Jag får plötsligt syn på en tweet av Eskil Fagerström som säger: ”Hur funkar det här med ”resebloggare” egentligen? Nu vet jag mer.”

Jag följer den bifogade länken till en intressant blogpost om en promotionresa i Italien. Journalisten och författaren har fått tre hotellnätter, en lunch, en middag och några utflykter i utbyte mot att skriva en blogpost. I min värld låter det lite för bra för att vara sant. Jag vet inte hur många som läser hans blogg men han uppger själv att han har 200 följare på Instagram. Några av de andra som deltar i arrangemanget ska ha hundratusentals följare.

Blogginlägget är som sagt bra men jag blir något provocerad av tweeten måste jag erkänna. Själv har jag bloggat i 10 år och aldrig fått en enda hotellnatt, lunch, middag eller utflykt som tack från någon av de platser jag besökt. Någon gång har jag kanske fått ett bättre rum när jag berättat att jag är bloggare. Möjligen. Säkert vet jag inte om jag ens fått en sådan fördel någon gång.

Det handlar inte om att tälja guld med smörkniv att blogga och instagramma om resor. De flesta som håller på gör det som jag helt gratis. Lägger många, många timmar bara för att det är roligt. Andra försörjer sig i grunden på att göra annat men får ett litet bidrag till sitt resande. Ytterligt få försörjer sig på att resa, fotografera och berätta om det på sociala medier. Färre dessutom, skulle jag gissa, än som påstår eller i vart fall försöker ge sken av att de gör det.

Jag är aktiv i nätverk för resebloggare och är väl medveten om att det förekommer att bloggare åker på betalda resor. Alla seriösa bloggare märker då ut både bloggposter och inlägg på Instagram och andra sociala medier som ”samarbete” eller ”sponsrade”. Skulle det någon gång bli aktuellt för mig att följa med på en betald resa skulle jag också självklart märka ut detta i mina flöden. Som mitt liv ser ut för närvarande har jag inte haft tid att följa med på sådana resor då jag hellre vill resa med min familj när jag har semester.

Men hur gör resejournalister? De åker också på betalda resor. På så kallade ”pressresor”. Eskil snuddar också vid fenomenet i sin bloggpost. Det är en sedan länge etablerad form av marknadsföring av resor. Det finns inga krav på motprestationer men den som betalar förväntar sig så klart positiva artiklar och inslag. Varför skulle de annars betala? Och varför skulle fenomenet annars fortsätta leva vidare? Men har du någonsin sett en artikel eller ett inslag om resor i traditionell media som är märkt med ”samarbete” eller ”sponsrad”?

Jag tycker alltså att bloggare är mer att lita på i de här sammanhangen än traditionella journalister. Vad säger du? Visste du att researtiklar i traditionella medier ofta är resultatet av sponsrade resor?

Bilden ovan är min och ifrån en osponsrad resa till Torrevieja i Spanien.

11 kommentarer

Under blogg, destinationsutveckling, influerare, instagram, media, platsvarumärken, resor, sociala media