Category Archives: media

Som en scen ur Göta kanal


Det här är en liten berättelse om en storfräsarbåt som välte en liten kajak i havet runt Sardinien. Men det handlar också om Janne Loffe Carlsson och att det inte är något fel att vara folklig.

Kajak välter
Jag sitter på båten på väg mot ön Tavolara och fotograferar båtar. Plötsligt drar en stor mörk motorbåt förbi i hög fart. Stora svallvågor. En röd kajak välter. Paddlaren ligger i vattnet och försöker ta sig upp. Det är lite som en scen ur 80-tals filmen ”Göta kanal”. Fast i Italien. Kaptenen på vår båt drar ner på farten och frågar om han behöver hjälp, men han viftar avvärjande. Han vill fixa det här själv.

Janne Loffe Carlsson
Jag kom att tänka på den här händelsen när jag i morse läste att Janne Loffe Carlsson har dött. Han spelade ju en av huvudrollerna i filmen jag kom att tänka på, där i båten. Jag läser ett citat av Eva Röse: ”Jag har aldrig jobbat med någon som är så folklig. Han kunde komma in var som helst, knacka på dörren och be om att få ett glas vatten eller om att få låna toaletten. Alla upplevde att de kände honom.”

Att äta skit
Det finns de som lite överlägset tycker att folklighet är något fult. Du har kanske hört uttrycket ”en miljon flugor kan inte ha fel – ät skit”?

Filmsuccé
Filmen ”Göta kanal – eller vem drog ut proppen?” sågs av en och en halv miljon biobesökare när det begav sig. Många fler har sett filmen sedan dess. Många har älskat den. Jag minns att jag själv tyckte att den var jätterolig och älskade uttryck som ”skitit i det blå skåpet” och kanotisten som hela tiden välte när de stora båtarna drog fram. Även i slutscenen om jag minns rätt. Det är lätt att känna med den stackaren samtidigt som det ser roligt ut när han välter.

Håller idag?
Men filmen sågades av kritikerna. Den var inte fin nog. Det är mycket möjligt att jag inte skulle skratta lika mycket om jag såg filmen idag. Det är inte alltid som 80-talshumor har åldrats väl. Men jag vet inte. Jag har inte sett om filmen på många, många år.

Se ner på folklighet
I alla fall så tycker jag att de som ser ner på folklighet är lite som den där storfräsaren i sin fina båt på Sardinien som drar fram och skapar svallvågor som får kajaken att välta. Storfräsare bryr sig inte om ifall de sårar någon med sitt sätt. Bara det får dem själva att framstå som överlägsna. Och det är ju inte alls fint. Egentligen. Det går ju dessutom alldeles utmärkt att uppskatta finkultur utan att förakta det folkliga. Precis på samma sätt som det är möjligt att framföra en stor båt utan att välta kanotister.

Så jag tycker att folklighet – det är fint som fan. Men vad säger du?

Lämna en kommentar

Filed under humor, media, personligt, resor

Alla är reseinfluerare! Blir det resejournalistikens död?


Jag tycker att det är en fantastiskt märkvärdig sak att resa och se sig om i världen. Det är därför jag läser så mycket om resor. Och det är därför jag skriver så mycket om just resor i den här bloggen. Men: Det är en kväll i juli 2017 när jag bläddrar igenom mitt flöde på Instagram som det slår mig. Det är på ett sätt egentligen inte ett dugg märkvärdigt att resa. Nästan alla människor gör någon typ av resa på sin semester. Och nästan alla delar med sig av sina upplevelser på Facebook och Instagram. Och jag älskar det!

Men samtidigt gör det ju det så mycket svårare att väcka intresse för en blogg som i huvudsak handlar om att resa. Skit samma för egen del, egentligen. Jag gör det här utan betalning, på min fritid, för att det är roligt. Men vad händer med resejournalistiken? Står den inför en snar död?

Alla är inte journalister
Häromåret hette det att ”alla är journalister”. Sedan kom ”alla är fotografer”. Men inget av det är kanske riktigt sant. Även om det ligger ett korn av sanning i det, så till vida att alla som bidrar med texter, foto och klipp gratis till internet utgör ett hot och en konkurrens mot betalda textförfattare och fotografer. Men samtidigt krävs det kunskap och skicklighet att för att skapa ett riktigt bra innehåll med kvalitet. Yrkesskicklighet, helt enkelt. Och för att ta del av sådant material är vi fortfarande beredda att betala. Med pengar eller genom att ställa vår tid till förfogande för reklambudskap.

Men alla är influerare
Men influerare, tänker jag. Där stämmer det verkligen: att alla faktisk ÄR influerare. Har också alltid varit i den analoga verkligheten. Vi påverkar alla varandra. Somliga mer. Andra mindre. Men alla påverkar någon.

2016 års mesta buzzword var kanske just ”influerare”. I flera år dessförinnan hade många använt det engelska ordet influencers. Och i båda fallen menades vanligen personer som påverkar via olika digitala kanaler. Vissa påverkar mer än andra. Men alla påverkar någon, precis som i den analoga världen.

Reklam via influerare
Men till skillnad mot i den analoga verkligheten finns det på nätet en helt annan möjlighet för reklammakarna att nå många med betalda budskap via just influerare. Att använda sig av personer med stor trovärdighet kan vara ett sätt att övertyga även skeptiska konsumenter att genomföra ett köp. En influerare som har extremt många följare i sociala medier kan snabbt sprida ett företags budskap med större trovärdighet och till fler personer än företaget själva någonsin kunnat via sina egna kanaler. För detta är företagen så klart beredda att betala.

Dock att Facebook och andra aktörer nu börjat försöka styra upp den här utvecklingen för att själva få en del av kakan. Detta vet jag tack vare att jag deltar i olika nätverk för resebloggare. Själv har jag inte gett mig in på att ha sponsrat material i vare sig i bloggen, på Instagram eller Facebook, vilket annars är ganska vanligt men som jag i mitt fall bedömer skulle ge mindre pengar än vad det skulle kosta mig i tid och trovärdighet. Jag stänger dock inga dörrar för framtiden – och fördömer absolut ingen som låter sig sponsras.

Vem vill betala för resejournalistik i framtiden?
Influerare är inte generellt någon dödsstöt för ”riktiga” journalister eller ”riktiga” fotografer. Av de skäl jag nämnde ovan. Den som har en utbildning eller som arbetat sig fram med sin begåvning som bas kan åstadkomma så mycket bättre och trovärdigare material än den som bara postar lite random grejor på nätet. En konkurrens är det i och för sig, som gör det svårare och svårare att hitta jobb inom nämnda yrken. Men yrkena kommer alltid att finnas kvar, tror jag.

Däremot inom området resor kan jag fundera. Hur ska det finnas utrymme att betala resor, övernattningar utöver arbetstiden för något som nästan alla betalar för med egna pengar och glatt delar med sig gratis av på nätet? Och faktiskt i just det här fallet: med i stort sett samma innehåll och kvalitet som betalda journalister åstadkommer?

För egen del kommer jag säkert att prenumerera på resemagasinet Vagabond i många år till. Men är det flera år sedan jag köpte en kvällstidning för resebilagans skull. Artiklar på nätet läser jag så klart ofta, men jag undrar hur intressant den genomsnittliga researtikeln är för den som inte är resenörd?

Mer kritik och häftiga resor
Om resejournalistiken ska överleva tror jag att den måste bli mer kritisk och granskande samtidigt som den berättar om mer extrema resor och häftiga drömresmål. Men de mer vardagligt positiva sidorna med att besöka storstäder i Europa, badorter vid Medelhavet, ålandskryssningar och skidorter i fjällen får vi kanske tillräckligt av i våra sociala flöden numera?

Kändisar och skriva mer privat
Det som är influerarnas fördel jämfört med journalisten är det personliga och rent av privata innehållet. Särskilt kändisar tenderar vi att vara nyfikna på. Själv har jag valt att inte fokusera på mig själv, eftersom jag är ointressant (för andra än mig själv :) och inte heller i bloggen fokuserat så mycket på mina närmaste då jag inte velat lämna ut dem för mycket. Men kanske borde jag göra det om jag vill ha fler läsare?

6 kommentarer

Filed under blogg, influerare, instagram, media, resor, sociala media

Vad är sanning om hundköttet på Bali?

De senaste två dygnen har det skrivits en mängd artiklar i framförallt Australiensisk media om hur turister luras att äta hundkött på Bali. Idag har Expressen fångat upp nyheten  i en artikel. Nyheten kommer från början från en djurrättsorganisation i Australien som påstår sig ha bevis för att hundkött säljs som kycklingspett till turister på den Indonesiska ön.

Tillåt mig att tvivla. 

Hundar äter kött. Att föda upp hundar kostar alltså mer än att föda upp kyckling. Priset på hundkött är därför rimligen betydligt högre än priset på kycklingkött. Varför skulle någon sälja något dyrt som något som är billigare? 

Men om det inte är sant: Varför skulle en djurrättsorganisation vilja fejka eller hårdvikla en sådan här nyhet? Så här tror jag: Därför att det faktiskt förekommer att hundkött äts på Bali. Dock är det ovanligt. Enligt den här forskningsrapporten föraktas hundätarna av majoriteten på Bali. Och djurrättsaktivisterna vill förmodligen skapa opinion mot att det alls är tillåtet att äta hundkött i Indonesien. Kan de då pressa landet och skada turistindustrin genom att påstå att turister luras att ära hundkött så kan de kanske uppnå sitt mål om totalförbud. Skulle de kunna tänkas ha resonerat. Om de valt att fejka nyheten. 

Jag har inga bevis för att nyheten är fejkad. Men tillåt mig att tvivla på sanningshalten…

5 kommentarer

Filed under media, resor

Och hur funkar det här med ”resejournalister” egentligen?


Hur funkar det här med ”resebloggare” egentligen? Och influerare på Instagram? Får bloggare och influerare betalt av resebolagen och/eller detinationerna? Och hur funkar det här med ”resejournalister” egentligen? Låt mig berätta:

Jag får plötsligt syn på en tweet av Eskil Fagerström som säger: ”Hur funkar det här med ”resebloggare” egentligen? Nu vet jag mer.”

Jag följer den bifogade länken till en intressant blogpost om en promotionresa i Italien. Journalisten och författaren har fått tre hotellnätter, en lunch, en middag och några utflykter i utbyte mot att skriva en blogpost. I min värld låter det lite för bra för att vara sant. Jag vet inte hur många som läser hans blogg men han uppger själv att han har 200 följare på Instagram. Några av de andra som deltar i arrangemanget ska ha hundratusentals följare.

Blogginlägget är som sagt bra men jag blir något provocerad av tweeten måste jag erkänna. Själv har jag bloggat i 10 år och aldrig fått en enda hotellnatt, lunch, middag eller utflykt som tack från någon av de platser jag besökt. Någon gång har jag kanske fått ett bättre rum när jag berättat att jag är bloggare. Möjligen. Säkert vet jag inte om jag ens fått en sådan fördel någon gång.

Det handlar inte om att tälja guld med smörkniv att blogga och instagramma om resor. De flesta som håller på gör det som jag helt gratis. Lägger många, många timmar bara för att det är roligt. Andra försörjer sig i grunden på att göra annat men får ett litet bidrag till sitt resande. Ytterligt få försörjer sig på att resa, fotografera och berätta om det på sociala medier. Färre dessutom, skulle jag gissa, än som påstår eller i vart fall försöker ge sken av att de gör det.

Jag är aktiv i nätverk för resebloggare och är väl medveten om att det förekommer att bloggare åker på betalda resor. Alla seriösa bloggare märker då ut både bloggposter och inlägg på Instagram och andra sociala medier som ”samarbete” eller ”sponsrade”. Skulle det någon gång bli aktuellt för mig att följa med på en betald resa skulle jag också självklart märka ut detta i mina flöden. Som mitt liv ser ut för närvarande har jag inte haft tid att följa med på sådana resor då jag hellre vill resa med min familj när jag har semester.

Men hur gör resejournalister? De åker också på betalda resor. På så kallade ”pressresor”. Eskil snuddar också vid fenomenet i sin bloggpost. Det är en sedan länge etablerad form av marknadsföring av resor. Det finns inga krav på motprestationer men den som betalar förväntar sig så klart positiva artiklar och inslag. Varför skulle de annars betala? Och varför skulle fenomenet annars fortsätta leva vidare? Men har du någonsin sett en artikel eller ett inslag om resor i traditionell media som är märkt med ”samarbete” eller ”sponsrad”?

Jag tycker alltså att bloggare är mer att lita på i de här sammanhangen än traditionella journalister. Vad säger du? Visste du att researtiklar i traditionella medier ofta är resultatet av sponsrade resor?

Bilden ovan är min och ifrån en osponsrad resa till Torrevieja i Spanien.

11 kommentarer

Filed under blogg, destinationsutveckling, influerare, instagram, media, platsvarumärken, resor, sociala media

Jag tycker att Kerstin kan kamma sig! 


Kerstin skrev en kolumn om en kvinnlig minister och tyckte att ministern borde skaffa sig en borste (och puder). Själv tycker jag att det är du som kan kamma dig, Kerstin! 

Igår hade vi besök här hemma. Samtidigt kunde jag inte låta bli att lägga märke till att det på sociala medier pågick en debatt om en kolumn i en kvällstidning så som det ofta pågår debatter om kolumner i kvällstidningar. Känslorna gällde vad en kolumnist som heter Kerstin skrivit om en kvinnlig ministers utseende.

Jag länkar inte till artikeln eftersom jag anser att den fått fullt tillräckligt många klick redan.

Två läger uppstod (som vanligt). De som anser att Kerstin har fel och de som anser att hon har rätt.

Jag anser att på sätt och vis har båda lägren rätt men håller framförallt med de som anser att Kerstin gör fel när hon skriver som hon gör. Inte fel i någon juridisk mening som brott mot tryckfrihetslagstiftningen eller så. Men moraliskt fel.

De som försvarar Kerstin gör det utifrån tesen ”utseende har visst betydelse även om vissa idealister önskar att det inte vore så”. Och det har de så klart rätt i. Jag har själv varit, och är nog fortfarande, en sån där idealist som önskar att utseendet inte skulle ha någon betydelse. Eller i vart fall mindre betydelse än vad det har. Men under min livstid har det varit tydligt att utvecklingen gått åt motsatt håll. Jag som hänger mycket på Instagram och reser så mycket jag kan har ju inte kunnat undgå selfie-trenden. Även om jag inte gillar den. Jag kan inte se att den bottnar i något annat än just en tilltagande utseendefixering. Det pratas i vår tid mycket om megatrender som globalisering, urbanisering, individualisering och digitalisering. Jag har aldrig sett någon sätta upp utseendefixering på samma lista men skulle faktiskt vilja påstå att trenden hör hemma där. Precis som övriga megatrender är det något vi kan tycka vad vi vill om men som vi också rimligen måste förhålla oss till. Så långt har Kerstin alltså rätt. Men om hon nöjt sig med att skriva om allmänna principer runt detta ämne hade hon inte fått många klick. Så då väljer hon att ge sig på en namngiven kvinnlig (typiskt!) minister istället. För se! Då rasar klicken in.

Och det är ju här hon gör fel. För precis som hon själv skriver är det mobbing. När en grupp (och Kerstins avsikt är så klart att leda just en grupp – hon vill ju så klart ha många klick och mycket medhåll) hackar på en person för hennes utseende så är det inget annat än just mobbing. När hon dessutom väljer att hacka på just en kvinnlig minister så sänder det också ut signaler. Och här är ju Kerstin helt fel ute i sin krönika. Det är därför hon helt enkelt kan gå och kamma sig! 

(Och den som eventuellt inte känner till uttrycket ”kamma dig” kan googla det.)

#90 i #blogg100

2 kommentarer

Filed under media, Samhälle och politik, sociala media

Jag är glad att jag aldrig ville läsa till journalist

 


Egentligen är det märkligt att jag att jag aldrig funderade på att söka till journalisthögskolan. Jag har nämligen alltid varit intresserad av journalistik. Inte bara av innehållet i det skrivna ordet i sig. Utan även av processen dit. Och förutsättningarna för den processen. Och det var jag redan som mycket ung.

Så här i efterhand känns det som lite av ett mysterium att jag ens valde något annat. Jag borde ha drömt om att bli utrikeskorrespondent eller reseskribent. Eller om att skriva om natur och miljö. Eller varför inte om naturvetenskaplig och teknisk forskning. Eller om politik och samhälle?

Kanske berodde avsaknaden av dessa mediadrömmar på att jag hade mer begåvning för matte och de naturvetenskapliga ämnena? Eller berodde det på att jag inte ville bo i Stockholm där de intressanta journalistjobben fanns? Hur som helst är jag glad att jag inte läste till journalist.

Fotograf däremot vet jag att jag funderade på. Hade gärna velat bli natur- och resefotograf. Men vågade aldrig satsa. Det verkade vara en svår bransch redan då.

Vi är nu med full fart på väg mot ett annat medielandskap som vi inte vet exakt hur det kommer att se ut. ”Alla är journalister”. Det gäller redan. Nästan alla människor rapporterar det de ser, upplever och tänker via sociala medier av olika slag: Facebook, Instagram, Twitter, bloggar… Det gör att värdet på det skrivna ordet sjunker kontinuerligt. Det samma gäller för foton. Jag upplever det som att massor av människor, både utbildade och inte (jag är en av dem), jobbar gratis med att skriva och fotografera på sin fritid bara för att det är roligt och är till och med beredda att betala för att nå ut. Jag betalar till exempel för att slippa reklam i den här bloggen. Här snackar vi minimilöner! Minusinkomster. Att göra buiseness bara på att skriva och fotografera är inte lätt i detta nya landskap.

Därför är jag glad att jag aldrig ville läsa till journalist. För även om jag hade älskat att jobba med att resa, fotografera och skriva så tror jag att det hade blivit nästan orimligt tufft för mig att slå mig fram så att jag hade kunnat försörja mig på det.

Och jag är därför glad och tacksam att det fortfarande finns de som vill vara journalister. Riktiga, utbildade, journalister. Som utsätter sig för den där arbetsmarknaden som verkar så hopplös. Tack för att ni orkar!

7 kommentarer

Filed under media, personligt, sociala media

Instagrambilder från 9 av 10 av Europas bästa stränder

I senaste numret av resemagasinet Vagabond listas de 10 bästa stränderna enligt resemagasinet Condé Nast Travelers läsarpanel.

Jag testade den nya sökfunktionen i Instagram där du även kan söka på platser för att hitta bilder på stränderna. Den enda stranden jag inte kunde finna på Instagram är nummer 7 på listan: Glyfadi Beach, Mykonos, Grekland. Här här bilder från de övriga 9:

1. Cala Macarelleta, Menorca, Spanien

2. Lalaria Beach, Skiathos, Grekland

3. Kniepsand, Amrum, Tyskland

4. Benirras, Ibiza, Spanien

Lovely day exploring the north of the #island and watching the #sunset at #Benirras 🌅

A post shared by LAGABRIELLA (@lagabriella) on

5. Giola, Thassos, Grekland

6. Deia, Mallorca, Spanien

8. Par Beach, Isle of Scilly, Storbritannien

9. Balos Beach, Kreta, Grekland

Бухта Балос-это несомненно одно из красивейших мест, в которых мне доводилось бывать!!! Кристально чистая вода, десятки цветовых оттенков моря, белый и розовый песок 😍 Это место – уникальный экологический заповедник, который сохранил кусочек первозданной природы благодаря тому, что он весьма труднодоступнен! Сюда можно добраться по морю на корабле или по суше! Мы выбрали второй вариант! Из отеля мы выехали рано утром, через 140 км мы свернули с трассы на горную дорогу, ещё 10 км по грунтовке на минимальной скорости и 2 километра пешком по горам) и перед нами открылся такой вид 🙌🏼🙆🏻😍 💙💙💙💙💙

A post shared by Daria Ka⠀📷 Фотограф в Москве (@dariakaphoto) on

10. Uvala, Dubovica, Hvar, Kroatien

Själv har jag inte besökt en enda av de här stränderna. Har du?

2 kommentarer

Filed under bucket list, media, resor

Den inre resan

  

Vi åker nattåg genom Norrland. Man kan vara sig själv för en stund. Osminkad och lagom otvättad. Äta renklämma till frukost. Samtala, tänka och ta det lugnt. Låta själen hinna med i förflyttningen. Kanske fotografera lite. Jag väljer att fotografera när solen tittar fram. Då blir det snötäckta landskapet mycket vackrare. Sådan är jag när jag fotograferar. Väljer mest det vackra. Telenor har nästan ingen täckning i Norrland så det tar en stund innan jag får ut bilden på Instagram. Att surfa runt på telefonen är inte att tänka på.

Annat var det igår. När vi åkte upp till Stockholm. Då kunde jag först läsa klart mina jobbmejl, kolla Instagram och sen se TV-programmet ”Alla är fotografer” på play. Det var ett bra program. Handlade om semesterbilder. Om reklambilden från resan. Men också om att våga fotografera baksidan av turismen. Mot slutet av programmet uppmanade de till att tagga semesterbilder med #allaärfotografer på sociala medier. Jag la upp två bilder på Facebook. Och konstaterade att det inte var rätt forum för den typen av interaktivitet. Det var bara tre andra konton som använt den taggen där. Varav programmets eget konto var det ena och Schyfferts det andra. 

Bilderna jag la upp har jag visat här förut. En väl inzoomad bild av ett fågelsträck framför Jesusstatyn i Rio. Fotograferad från hotellterass med takpool. Motljus vid solnedgången. Men den lite rörigare förgrunden närmast hotellet med hustak och tv-antenner är bortbeskuren. Det är lite av en reklambild. Den andra bilden visar väl inte direkt någon baksida men väl på en kontrast mellan det turistiskt tillrättalagda och verkligheten. Och också mellan gammalt och nytt. Den visar en gondoljär i Venedig som surfar på sin mobiltelefon. 

 

Ska jag lägga upp och tagga gamla bilder nån mer gång på uppmaning av ett TV-program får det nog bli på Twitter. På Instagram, där taggen annars mest verkar användas, vill jag helst hålla mig till att publicera mer nytagna bilder. Möjligen hade jag kunnat använda #throwbackthursday som alibi… 

Men nu har vi hunnit till Norrland sedan länge och täckningen är noll. Vi byter tåg i Boden. (Där finns det täckning ett kort ögonblick.) Reser vidare mot Lappland. Tåget stannar för möte med malmtåget. Vi passerar polcirkeln. Minstingen spanar efter djurspår i snön. 11-åringen spelar spel som inte kräver wi-fi på paddan. Anders köar för något att äta. 

Vi har åkt tåg i två timmar sedan Boden. Än är det en och en halv timme kvar till Kiruna. 

SJ hade en gång ”den inre resan” som slogan. Den finns fortfarande att hitta. I Norrland. Det är både på gott och ont att sakna täckning och uppkoppling mot nätet. Jag väljer att se det positiva. Det är ett bra sätt att varva ner.

6 kommentarer

Filed under fotografi, media, resor, sociala media

Tryckt text vs bildskärm

Igår satt jag på altanen och läste resemagasinet Vagabond. De där första vårdagarna när du kan sitta ute i solen i bara t-shirt och läsa är för härliga!

Det är en av få fördelar för tryck jämfört med bildskärm: just det att kunna sitta i solen och läsa.

Det är i stort sett då jag läser tryckt text nuförtiden utöver morgontidningen. Och på flygresor. Och på tågresor genom Norrland. Jag är kund hos Telenor som inte har någon vidare täckning där.

Vagabond läser jag numera endast vid sådana tillfällen. Trots att jag prenumererar. Jag sparar tidningarna på hög tills de behövs. Så länge jag har tillgång till internet via telefon och padda vill tiden liksom inte räcka till…

20150309-070709.jpg

Men när jag väl läser tidningen så väcker den en längtan ut i världen som nästan gör ont…

8 kommentarer

Filed under internet, media, resor

Bästa resmålen 2015

Resemagasinet Vagabond har i #1.2015 listat årets 25 bästa resmål. Här är mina kommentarer och några bilder jag hittat på, och bäddat in från, Instagram:

1. Istanbul, Turkiet

Vi var här vid den tiden när det var tidigt 1990-tal. Jag tyckte sambon var gnällig när vi gick i de berömda basarerna. Det visade sig att han hade 40 graders feber när vi kommit till hotellrummet och mot den fick han febernedsättade mintgröna piller som jag köpte av en bastant cigarrökande dam i ett litet krypin till apotek. Annars är det en fin stad som jag gärna återvänder till. Men först (eller i samma veva) vill jag gärna se andra delar av landet. Har bara besökt just Istanbul i Turkiet.

CUMANIZ MUBAREK…🌷🌹🍀

A post shared by Murat İsmailli 🇦🇿🇹🇷 (@azeri34) on

.

2. Malaga, Spanien

Har jag kvar att besöka. Har inte varit på den spanska solkusten överhuvudtaget och det är så klart nåt jag nån gång vill uppleva. Den här bilden som jag hittade är nog ganska otypisk…

Buenos y lluviosos días

A post shared by Eduardo. 🎈 (@eduardovr91) on

.

3. Nordöstra Indien

Indien är ett land som jag inte riktigt vet om jag vågar besöka. Det handlar om magen. Väldigt många som reser till Indien blir aldrig riktigt sig själva i magtrakterna igen. Det känns lite skrämmande. Annars verkar det finnas hur mycket som helst att se!

.

4. Tasmanien, Australien

Jag har varit Down Under två gånger men båda gångerna hoppat över Tasmanien. Men där är säkert fint om du har gott om tid i Australien. Och tur med vädret…

Always beautiful. #cradlemountain #tasmania #dovelake #nwtasmania #discovertasmania #abitofrainneverhurtanybody #gottheplacealltomyself

A post shared by film & photo | Neil Hargreaves (@filmandphoto_au) on

.

5. Mallorca, Spanien

Fortfarande och alltid ett av världens bästa resmål för sol, bad och vackra vyer. Turkost hav har de gott om. Själv har jag bara varit där två gånger och kan gärna tänka mig fler besök.

Ännu ett #foto från #Mallorca. Ett skönt gäng.

A post shared by Inger Hansson (@halloj_inger) on

.

6. Mykonos, Grekland

Jag har inte besökt någon av öns vackra stränder (dock sett några från luften). Byn Mykonos kan jag dock lämna vittnesmål ifrån och den är lika vacker i verkligheten som på bild. Dock väldigt dyr. I alla fall när vi var där.

.

7. San Francisco, USA

En av mina farbröder jobbade här 1979. Jag var 12 år och besöket i San Francisco med rundresa i bil i fyra delstater var min andra utlandsresa (Danmark oräknat). Det var nog där jag ådrog mig den resfeber som tycks vara en livslång åkomma. SF är vid sidan om NY den stad i USA som mest påminner om Europa. Och det är i mina ögon ingen nackdel – tvärt om.

Men passa på att se något utanför stan också. Varför inte en nationalpark? Jag föreslår Yosemite. Men det finns många. Även om det kan bli en bit att åka. I bil, så klart.

.

8. San Sebastian, Spanien

Den spanska atlantkusten. Hit har jag länge velat åka. Det enda som hindrat mig är de krångliga resvägarna.

AsiN SI ☀️#playita#laconcha#sansebastian#🔝#beachtime#empiezalobueno#welcomesun#sun

A post shared by Victor Van-Eyck (@victor.vaneyck) on

.

9. Wien, Österrike

En gång flög vi hit under en tågluff för att slippa hettan i Athen. Och så var det precis lika varmt i Wien! Som väl annars har lite mer ”svenskt” sommarväder. Och som är en fin och sevärd stad på alla sätt.

.

10. Transylvanien, Rumänien

Jag tänker genast på greve Drakula och undrar om platsen med anledning av sagan blivit något överskattad? Men kanske inte, ändå. Naturen ska vara fin. Ändå inte överst på min önskelista just nu.

| having a BuchaREST in Transylvania |

A post shared by O L I V I /\ ✈️ (@livonashoestring) on

.

11. Hokaido, Japan

Ön lockar med naturupplevelser, det låter bra. Kanske något att kombinera med Tokyo nån gång i framtiden.

Launching 'The Horn' at Sapporo Teine, Hokkaido. Locals only March!

A post shared by Andy Evans 🇬🇧 (@ezopow) on

.

12. Uruguays riviera

Är ingen plats jag övervägt att resa till. Så här långt.

Pasó la madama. #Gaviota #Seagul #Playa #Beach #Video #Maldonado #JoséIgnacio

A post shared by Juan Gonzalez (@juangon.zalez) on

.

13. Singapore

Här möts det kinesiska, det malayiska och det indiska i en tropisk storstad känd för ordning och reda. Och shopping. En stad som du lätt hamnar i på en rundresa i Asien. Och det är inte helt fel att tillbringa ett par dagar här.

.

14. Curacao

Ett resmål jag knappt hört talas om innan. I Karibien. Kan kombineras med Aruba. Det sistnämnda ett land jag länge velat åka till.

.

15. Wellington, Nya Zeeland

Landet på andra sidan jorden är verkligen sevärt. Men främst för naturen. Det är ett perfekt land att bila runt i. Stämmer också på Wellington. Jag minns att vi gjorde en utflykt runt den halvö där Seatoun ligger. Plockade snäckskal. Hittade sjöstjörnor större än våra händer. Åt pizza med tranbärssylt. Tittade på flygplan som landade. Sånt man gör på en jordenruntresa med små barn. Stan? Ja, det var väl inga fel på den heller.

.

16. Svalbard, Norge

Jag älskar natur. Men just isbjörnar vet jag inte om jag vill möta i det vilda…

.

17. Fez, Marocko

Är också ett sånt där resmål som jag inte reflekterat så mycket över.

.

18. Yogyakarta, Indonesien

Templet i Borobudur är däremot en plats som jag länge haft på önskelistan…

.

19. Krakow, Polen

En stad jag också gärna vill besöka.

A post shared by FArtox (@fartox) on

.

20. Maldiverna

En vecka på nån av öarna i detta örike med sol, bad och snorkling låter som en underbar paus från verkligheten. För verkligt är det inte. I detta land hålls turisterna noga åtskilda från just verkligheten.

Uninhabited island in The Maldives. #maldives #maldiverna #uninhabitedisland #paradiseisland

A post shared by magnus410 (@magnus410) on

.

21. Namibia

Namibia ger verkligen intryck av att vara ett häftigt land. Vilka färger på sanden! Jag har bara sett landet på bild men skulle gärna göra en resa dit någon gång. Men det finns andra afrikanska länder som jag först skulle vilja besöka.

.

22. Filippinerna

Kan bli nästa Thailand? Eller ligger det kanske ändå lite för långt bort för att bli vårt nästa stora charter-resmål? Ger i alla falk intryck av att vara lite som Thailand på 90-talet. Så klart skulle jag gärna göra en resa dit!

Gårdagens solnedgång🌅 #boracay #filippinerna #whitebeach

A post shared by Sandra Danielsson (@sandramariadanielsson) on

.

23. Makedonien

Det är inget land som jag länge drömt om att resa till. Knappt ens funderat på. Men där kan säkert vara fint.

#excellent_nature #nature_perfection #reflection_perfection #peace #happynewyear #ohrid

A post shared by Asu (@asuakt) on

.

24. Rio de Janeiro

Där har jag redan varit 2015! Så jag kan ju inte säga annat än att det är ett av årets resmål!

20150307-162119.jpg

25. Kerala, Indien

Avslutningsvis ett resmål som jag länge haft på drömreselistan. Dock det där med Indien och magen…

#kerala wooowww!!!!!!!

A post shared by Shaam Dancer (@mr.shaam) on

.

7 kommentarer

Filed under instagram, media, resor

Museer förbjuder selfiepinnar

Ett efter ett har museer över hela USA börjat införa förbud mot att använda selfiepinnar.

Hirshhorn Museum and Sculpture Garden i Washington förbjöd selfiepinnar nyligen. Museum of Fine Arts i Houston har planer på att förbjuda. Och välkända Metropolitan Museum of Art i New York har bestämt sig: Snart kommer förbudsskyltarna upp. Samma gäller på National Gallery of Art i Washington.

Museerna är både rädda om samlingarna och oroade för att andra besökare ska skadas eller störas.

Läs mer i New York Post.

IMG_0066
Par som använde selfiepinne i Colosseum, Rom, på höstlovet 2014

Uppdatering 17 februari:
Inspirerade av mitt blogginlägg ovan har radions P4 idag gjort ett reportage om att även moderna museet i Stockholm portar selfiepinnar.

Någon skylt med en överstruken selfiepinne är inte uppsatt. Men snart blir det ändring på det:

”Det här behöver vi uppdatera”, säger Kristin Ek, pressekreterare på Moderna museet.

9 kommentarer

Filed under fotografi, media, resor

Sluta kasta skit på oss som reser

Det är vinter i Sverige. Blå gnistor från kontaktledningen lyser upp snön utanför tågfönstret. Det påminner mig om lapplandspilen som en gång råmade som ett vilddjur genom natten. Nattåget som gick ända från Malmö till Narvik. Jag åkte oftast sträckan från Norrköping till Luleå. Jag valde tåget före flyget. Av miljöskäl. Redan då. Jag gör det fortfarande när jag kan. Men det blir allt svårare. Så långt ger jag Cecilia Hagen rätt. Det måste bli lättare och rimligare prismässigt att åka tåg genom Europa. Och Sverige.

Och visst behöver flyget bli dyrare. Men inte bara flyget faktiskt. Bensinen. Vår konsumtion av kläder och prylar. Maten. Allt i de delar som de orsakar utsläpp av växthusgaser. Och boendet, Cecilia. Jag undrar hur du bor. Googlar och hittar en uppgift från 2008. Läser om en stor trävilla på Djurgården. Jag vet inte om du bor kvar där. Eller hur du värmer den. Hur bra isolerad den är. Och jag ska ändå inte kasta skit på dig ifall du inte i varje millimeter av ditt liv minimerar dina koldioxidutsläpp. Jag gör det ju inte själv. Eftersom jag tillåter mig att flyga ibland. Men bilen går på etanol och jag åker tåg till jobbet. Och uppvärmningen av den lilla lägenhet där vi bor är koldioxidneutral. Elen är grön. Shoppar mindre än jag borde. Och jag köper miljömärkt när jag kan. Tänker en del på vilken mat jag äter. Men jag flyger. Och då är det alltså jag som ska bära skulden för växthuseffekten? För att det är onödig lyx att resa? Men inte att konsumera? Eller att bo stort?

Jag har sett undersökningar som visar att människor som reser och ser världen faktiskt på riktigt är mer angelägna än andra att bevara den. Att rösta för minskade utsläpp.

(Gjorde ett test på nätet igår som visade att trots mina flygresor så orsakar min livsstil något mindre utsläpp av koldioxid än genomsnittet i Sverige.)

Jag såg för nån vecka sedan en länk till ETC där nån skribent kritiserade jordenruntseglarna i ”familjer på äventyr” med hänvisning till barnen i Syrien. Jag läste aldrig artikeln men jag kan ju tänka mig. Svenska barn som tröttnar på bananer. När det finns krig och svält i världen! Men allvarligt. Hur många svenska barn på hemmaplan har inte nån gång vägrat äta en banan? Är det ett stort problem, globalt sett? Ett segeläventyr runt jorden orsakar antagligen betydligt mindre växthuseffekt än ett vanligt liv här hemma, dessutom. Så vad ska man då kritisera? Alltid hittar man på något.

För det är ju tacksamt att kasta skit på oss som reser av någon anledning. Ger många likes och delningar.

Jag skulle ändå uppskatta om ni kunde sluta med det. Att kasta skit på just oss, alltså.

20150206-074211.jpg

19 kommentarer

Filed under media, miljö, resor

Familjer på äventyr och deras bloggar och seglar-Linda på Instagram

Du följer väl ”familjer på äventyr” på TV på tisdagar kl. 20:00? (SVT1)

Visste du att alla fyra familjerna bloggar?

S/Y Mary har jag följt till och från under deras resa.

Linda följer jag också på Instagram:

Mary i vinterskrud. Äntligen. Till och med ett tunnt lager is här längst in i hamnen. #malmö

A post shared by Linda Hammarberg (@linda_hammarberg) on

Lovis och Otto Hemnet-surfar. Båda vill bo nära vattnet. Så långt är vi överens …

A post shared by Linda Hammarberg (@linda_hammarberg) on

20150203-214919.jpg

De andra tre bloggarna hittade jag just till.

Nybyggarna på Nya Zeeland. Nybörjarna i Indonesien. Och veteranerna i Brasilien.

8 kommentarer

Filed under media, resa med barn

Prestationsångest #bbt14

Jag vaknade i lördags med en stark känsla av prestationsångest. Något som jag annars inte drabbas av särskilt ofta. Den handlade om två helt olika saker.

Dels hade jag på fredagen blivit uttagen till final i tävlingen ”Blekinges bästa twittrare”. Tävlingen arrangeras av Radio Blekinge. Först blev jag förvånad. Sedan lite generad. Därefter glad.

Men sen började jag tänka. Jag förväntas alltså att twittra ”bra” nu? Hur gör man det? Där någonstans. I den frågeställningen började prestationsångesten gro.

Inte blev det bättre när jag igår skulle ta ut tre tweets typiska för mig. Då upptäckte jag att jag twittrar ju inte som det är tänkt! Nästan aldrig i 140 tecken långa självständiga textstycken. Oftast twittrar jag i dialog med andra. Eller postar bilder. Eller länkar. Eller retweetar (återpublicerar andras tweets). Eller postar jag flera tweets efter varandra som hör ihop (så kallad rant). Hjälp!

Så en tweet fick jag faktiskt lov att konstruera igår bara för att få ihop något.

I morse intervjuades jag på telefon i direktsändning i radio. Du kan läsa om det och lyssna på inslaget på SR P4 Blekinge.

Blev inslaget bra? Det kändes som ett bra samtal där jag fick berätta om varför jag gillar Twitter: Jag ser det som ett mingelrum där man kan gå in och ut och småprata om ämnen som intresserar när man vill. Men lyssnat på inslaget. Det har jag inte. Och det ska jag nog inte heller. Brukar inte gilla att höra min egen röst. :)

Den andra anledningen till prestationsångesten i lördags handlade om att ordna ännu en resa för familjen. Helt självpåtaget och egentligen ganska onödigt, tänkte jag i efterhand när jag faktiskt lyckats ordna med flyg och hotell trots trångt bokningsläge.

Är det verkligen för familjens skull som jag ordnar dessa resor? Eller för min egen? Även om jag ju så himla gärna vill att alla ska bli nöjda? Och min miljöpåverkan? Hur motiverar jag den? Och riskerna med resmålet? Har jag koll på dem?Tänk om det inte bli bra? Tänk om det blir katastrof? Ny ångest.

Nu får jag försöka förtränga den där tävlingen, som jag annars tycker är en kul grej och läsa på inför resan så kan kanske den där ångesten släppa snart?

20141118-175017.jpg

6 kommentarer

Filed under Blekinge, instagram, media, sociala media, twitter

Tiggare och selfiepinnar – sååå 2014?

Det har gått en vecka sedan vi åkte hem men jag har ännu inte riktigt kunnat skaka av mig Rom.

Redan när vi var i Rom hade jag tänkt blogga något om alla försäljare av selfiepinnar. Men hann aldrig.

Vet du kanske inte vad en selfiepinne är? På pinnen fäster du mobilen för att sedan med timer fotografera selfies lite mer på avstånd. Säkert en fördel särskilt om man är två eller fler som ska vara med på bilden. Själv har jag dock aldrig varit mycket för selfies. Och inte vet jag hur jag fotograferar med timer på mobilen heller.

Nu i veckan såg jag att Jan Hindersson skrivit i Sydöstan om ”självet på en pinne”:

Veckans kåseri handlar om hur selfiepinnarna intagit Rom. #sydöstran

A post shared by Jan Hinderson (@janhinderson) on

Han slår där fast att selfiepinnen kommer att vara nästa års succé på marknader och festivaler.

Själv gick jag lite och hoppades att det skulle vara en fluga som snart skulle vara över och som inte ens behövde nå utanför de stora turistmålen. Men när jag nu tänker efter är det inget som tyder på att Jan har fel i sin framtidsprognos. Att jag såg många som ville sälja pinnar, men inga köp genomföras och få som använde pinnarna såg jag som ett tecken på att säljarna var fel ute och marknaden överetablerad. Antagligen var det bara önsketänkande från min sida.

Att få till tekniken att använda pinnarna är nog lite klurigt men i takt med att vi ser fler och fler använda sådana här pinnar kommer fler och fler att vilja prova själva.

Att tro att selfiepinnen kommer att kännas ”sååå 2014” redan nästa sommar är nog lika naivt som att tro att tiggarna slutat tigga till dess.

Hur gärna jag än önskar att Europas problem med utanförskap och fattigdom är lösta till dess. Så finns det egentligen inget som tyder på att det blir så. Och lika lite finns det anledning att tro att selfie-trenden är över till dess. Och jämför du företeelserna är det betydligt lättare att leva med det senare. Så ett verktyg som förbättrar möjligheterna att få till bra selfies lär rimligen ha framtiden för sig.

Vad tror du?

20141108-193023.jpg

(Notera gärna hur olika, olika generationer använder en mobiltelefon på resan.)

6 kommentarer

Filed under media, resor, Samhälle och politik

Framtiden är här nu

I drygt tre år har jag väntat på att det skulle komma. Att tidningarna ska börja plocka bilder från Instagram för att illustrera sina artiklar. Idag var första gången jag såg artikel i min lokaltidning illustreras med instagrambilder:

20141025-114012.jpg

Dessutom användes ordet ”hashtag” i texten utan vidare förklaring.

För mig är det ett tecken på att framtiden är här. När begreppen är så självklara att en lokaltidning i lilla Blekinge inte längre anser sig behöva förklara dem. Funderar över vad som då kan ligga i nästa framtid som ska komma.

I huvudsak gillar jag utvecklingen med att läsarna kan bidra med sina bilder i traditionell media. Det är jättekul och berikar. Tänker ändå lite på vad det på sikt gör för yrkesverksamma fotografer. Tror att utrymmet för duktiga fotografer i och för sig kan bli ännu större. Vi andra behöver dem som förebilder. Men de kommer att behöva hitta nya vägar till sin försörjning. Tänker att det kan bli en jobbig omställning för många.

Sydöstran hade idag också en artikel om en yrkesverksam fotograf som just nu ställer ut sina instagrambilder.

20141025-115803.jpg

Fotografen Bengt Nyberg finns alltså på Instagram. Här en av hans senaste bilder:

Allting är förgängligt.

A post shared by Ben G.T. Nyberg (@bengtnyberg) on

5 kommentarer

Filed under fotografi, instagram, media

Paraty, Brasilien – månadens restips i Vagabond

20140906-114428.jpg

Läser senaste numret av resemagasinet Vagabond. Månadens restips är den tidigare portugisiska kolonistaden Paraty i Brasilien: ”Kulissen består av böljande berg, ångande djungel, gröna öar och blått hav.”

Jag kollar som vanligt runt lite på Instagram innan jag lägger ännu ett resmål till min bucket list.

Bom dia !!! Os pássaros aproveitando a maré baixa para se alimentar. #paraty #ficadica #melhorlugar

A post shared by Anderson Suibara (@suibara) on

Det ser till och med ut som en livs levande kopia av Evert Taube på en av bilderna:

Hey companheiros dos chapéus. #brasil

A post shared by Jeff Albuquerque (@jeffalbuquerque) on

1 kommentar

Filed under bucket list, instagram, media, resor

Tänker på detta att det är så svårt att gilla nyheter

Sedan en tid följer jag TV4:s nyheter på Instagram. Sedan några månader dessförinnan följer jag deras väderkonto. Jag har flera gånger tänkt på hur mycket svårare det är att gilla deras nyhetssammanfattningar än deras sammanfattningar av väderprognoserna. Trots att jag tycker att nyheterna egentligen är intressantare.

Sociala medier som bygger på att det som sprids vidare i flödena i första hand är sådant som gillas har alltså en inbyggd problematik här.

Det vi gillar är inte nödvändigtvis det som intresserar oss.

På Instagram spelar det inte någon större roll att jag varken gillar eller kommenterar inslagen. Möjligen att TV4:s nyhetsredaktion inte får den positiva feedback de borde ha att det de gör är just intressant. Men för min egen del: inslagen fortsätter dyka upp i flödet trots min bristande feedback.

Hade det varit på Facebook hade den typen av inslag från konton som jag aldrig vare sig kommenterar eller gillar snart försvunnit ur flödet.

Jag gillar inte att Facebook rankar inläggen istället för att visa allt och i rätt tidsordning. Detta är bara en av anledningarna.

Varsågod här är #tv4instanytt med Thomas Ritter #tv4 #tv4nyheterna #instanytt

A post shared by TV4Nyheterna (@tv4nyheterna) on

8 kommentarer

Filed under instagram, media, sociala media

Det intressanta med dagens stopp på Instagram

Instagram låg nere ett par timmar idag. Flera svenska media uppmärksammade händelsen. Aftonbladet gjorde en skämtsam enkät om vad som var det värsta med stoppet. Sydsvenskan uppmanade sina läsare att skicka bilderna till dem istället så publicerades de på deras sajt. Metro skrev också.

Och det är just det som är det intressanta i sammanhanget: att ett stopp på Instagram på ett par timmar uppmärksammas så här stort. Det säger något om hur stor appen är nu i Sverige.

Själv hann jag instagramma ett par bilder från Kungsträdgården innan Instagram la av. Tur det. Första gången jag har lyckats pricka in ett Stockholmsbesök när körsbärsträden blommar. Hade ju varit för trist om jag inte kunnat lägga ut dem på studs. ;)

20140412-222800.jpg

20140412-222830.jpg

Sist en extrabild:

20140412-222910.jpg

(#42 #blogg100)

1 kommentar

Filed under instagram, media, resa med barn, resor

Twitter tappar inte alls!

Aftonbladet hade imorse i rubriken till en artikel att ”Twitter tappar” användare. Nu har de modifierat till att Svenskarnas intresse för Twitter minskar. Inget av det är sant mot bakgrund av att nyheten är att användarna ”bara” ökat med 13 % jämfört med en högre ökningstakt tidigare. Twitter har alltså inte tappat användare. Och Intresset har alltså inte minskat. Och således: Detta är inte slutet för Twitter. Det är inte ens början på slutet. Möjligen är det slutet på början.

Varför är då Aftonbladet så snabba med att påstå att Twitter tappar och att intresset svalnar när detta inte är sant?

Kanske är det därför att allt fler Svenskar vänder sig dit för Breaking News som den om Jaggers flickvän som hittats död i misstänkt självmord? Jag såg nyheten på Twitter. Innan Aftonbladet hade lagt ut den.

Bara som ett exempel bland många.

20140317-180623.jpg

(#17 #blogg100)

2 kommentarer

Filed under media, sociala media, twitter