Etikettarkiv: Stenshuvud

Stenshuvud – Sveriges vackraste strand i fin nationalpark


Stenshuvud på Österlen i Skåne är nationalparken som både har Sveriges vackraste strand och fin natur i övrigt. Vi är ofta på besök och vi var här i lördags igen.

Det är vid den skånska östkusten strax söder om Kivik som Stenshuvud reser sig som en mäktig kontur där land möter hav. Berget är den sydostliga avslutningen på Linderödsåsens urbergshorst och det syns på flera mils avstånd längs stränderna från både norr och söder. Två kraftiga markerade höjder ligger inom nationalparken, varav den nordliga, det egentliga Stenshuvud, når högst med cirka 97 meter över havet. Det södra berget – Kortels huvud – är drygt 80 m högt. I övrigt kännetecknas landskapet av svagt sluttande marker ned mot havet.

Nästan som Medelhavet
Jag går ut i vattnet, mot horisonten, för att sedan simma in, precis som man ska, eftersom det kan vara farliga underströmmar här. Nu tror jag väl inte precis att det är några farliga strömmar just idag eftersom havet är mycket lugnt. Det är dessutom förvånansvärt varmt i vattnet, nästan som i Medelhavet tidigare på sommaren. Så här skönt är det nästan aldrig i vattnet här. Det måste bero på att det har varit en period med både mycket värme i luften och östliga vindar. Jag tackar och tar emot.

Sveriges vackraste
Det är ganska långgrunt. Lite längre ut är vattnet något svalare, men inte kallt. Medan jag långsamt simmar tillbaka in mot land tänker jag att det är förvånansvärt lite folk på stranden, så här bara några hundra meter från där gångstigen kommer ner från nationalparkens entré. Inte för att vi är helt ensamma, men det är heller verkligen inte någon trängsel. Ganska märkligt med tanke på att det är i början av augusti, solen skiner och att den här stranden, mellan Stenshuvud och hela vägen till Knäbäckshusen, är enligt mitt tycke Sveriges vackraste strand.

Men faktum är att det ändå var fullt på nationalparkens parkeringsplats när vi kom hit. Vi fick vända om, åka uppför backen, och genom den djungelartade lövskogen igen, för att parkera vid Café Annorlunda. Inget ont som inte har något gott med sig, ändå. Det blev en fikastund där innan vi vandrade ner mot vattnet genom nationalparken.

Livsmiljöer
Landskapet är, redan på den här relativt korta sträckan, en mycket varierad och artrik mosaik av olika naturtyper och livsmiljöer. Först ”djungel” av avenbok och vanlig bok, sedan, nedanför parkeringsplatsen och naturum; torra ängar och sandiga hedar och så lite ”djungel” igen. När vi gick där på spänger över den lite fuktigare marken hörde vi djurläten på avstånd. Med lite livlig fantasi skulle det ha kunnat varit elefanter som trumpetade på håll i djungeln. Men i verkligheten gissar jag att det var kor.

Syftet med att Stenshuvud är nationalpark är för att att bevara ett storslaget naturområde som som är av stor betydelse för det rörliga friluftslivet och som har särskilda geologiska och biologiska skyddsvärden.

Djurliv
Det milda och skiftande klimatet, så här långt söderut ut i landet och vid havet, i kombination med de skiftande landskapstyperna gör att här finns ett rikt djurliv också. Här ska finnas bland annat hasselmus, lövgroda, långbensgroda, sandödla och hasselsnok. Och även större djur som rådjur, rävar och kaniner. Men vi ser inte mycket mer av djurlivet än några fjärilar som fladdrar i vinden och stim med fiskyngel som simmar i havet.

Som i tropikerna
Molnen på himlen, mörka långt bort mot norr och ljusa, höga och bulliga mot söder, gör tillsammans med alla gröna lövträd längs stranden, det lätt turkosa vattnet och det lummiga ”huvudet” att platsen påminner mer om tropikerna än både Sverige eller Medelhavet ändå.

Vi ligger en stund på våra handdukar som vi lagt ut i sanden och torkar i solen. Pratar lite och jag ritar lite i sanden. Sedan går jag en sväng i vattenbrynet, fortfarande i baddräkten innan det är dags att sola ännu en liten stund. Men nu börjar de mörka molnen närma sig från Blekinge. Åskan har hela tiden mullrat på avstånd.

Vi byter om och går tillbaka mot bilen. Och vilken tur vi har! Just som vi stänger bildörrarna öppnar sig himlen och regnet fullkomligt vräker ner! Som i tropikerna.

Längs vägen ner från Annorlunda finns en separat gångstig.

Där är som en djungel av avenbok.

Men också mer genomtränglig skog.

En uppstoppad kronhjort inne på naturum.

På väg ner mot havet är naturen varierande.

En spång går genom en fuktigare skog.

Även om marken är sandig och torr så växer här ängsblommor.

En man och en kvinna badar i det lätt turkosa vattnet.

Anders och Anton tar sig också ett dopp.

Mörka moln drar in från norr.

Typiskt skånska hus och en traktor, nere vid havet.

Kaprifolen blommar och doftar så gott.

Den här gången var det en annan dam än jag som bar hatt. Och snart öppnade sig himlen över Sveriges vackraste strand.

7 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser

Tre till från Stenshuvud

Höstfärger möter turkosblått hav.

Havet har ätit sig in under träden. Kanske för att det har varit högvatten?

Vackert är det ändå, som vanligt!

6 kommentarer

Under höst, natur, resor, Skåne, vackra platser

Underbara Stenshuvud nationalpark!


Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Sandstranden mellan Stenshuvud och Knäbäckshusen är Sveriges vackraste!

Idag blev det en utflykt till Österlen på Skånes östkust. Vi stannade först till vid Kiviks musteri för lite inköp i butiken och sedan lättlunch på Stinas café.

Sedan vidare till Stenshuvud. Mest för den vackra stranden och ett dopp i havet. Men också för den vackra naturen. Som den fantastiska orkidéängen. Underbar!

Lite fakta
Stenshuvud är nationalpark sedan 1986. Den är 390 hektar stor. Parkens kärna är det 97 meter höga berg som skjuter ut i havet. Till största del består parken av lövskog, i synnerhet avenbok och bok. Från mitten av maj fram till midsommar kvittrar fåglarna och orkidéerna färgar fuktängen nedanför naturum lila. Blommar gör också kaprifol, nyponrosor och backtimjan. Bland annat.

Och ovanpå detta: Sveriges vackraste strand. Inte ens jättekallt i vattnet var det idag.

Bad och barfotavandring
Enligt legenden fick berget sitt namn efter jätten Sten (förr kallad Stenhogubben) som bodde i Stenhogubbens grotta på bergets branta nordsida.

Nu gick inte vi för att hälsa på jätten utan valde istället att möta havet. Barfotavandrade kanske fem hundra meter söderut tills vi hittade en plats för oss själva. Sedan vi doppat oss och solat lite barfotavandrade jag och Anders, min sambo, hela vägen till trappan vid Knäbäckshusen och tillbaka, kanske en och en halv kilometer till i vardera riktningen, medan pojkarna vaktade våra grejer. Så totalt fyra kilometer barfotavandring blev det nog. Härligt!

Bildfrossa
Massor av bilder kommer här. Alla fotograferade och redigerade med iPhone.











Sist en liten film först publicerad på Instagram:

View this post on Instagram

Underbara #Stenshuvud! (Lyssna på ljudet också.)

A post shared by Inger Hansson (@halloj_inger) on

8 kommentarer

Under fotografi, instagram, iPhone, natur, resor, Skåne, sommar, vackra platser, Vandra

Uppdaterat inlägg om Sveriges vackraste strand

Nyss har jag uppdaterat ett av mina blogginlägg som kontinuerligt har många läsare. Jag har lagt ut texten lite och berättar lite mer i detalj om stranden. Lagt till lite fler bilder och en video. Så hoppas jag att det gör de läsare som framöver hittar till inlägget om Sveriges vackraste strand ännu mer nöjda med innehållet!

2 kommentarer

Under blogg, resor

Sveriges vackraste strand börjar i nationalparken och jag är lagom tjusig i hatt

Jag har sagt det förut: Stranden vid Knäbäckshusen är Sveriges vackraste. Den här gången provade vi att vandra från Stenshuvud till Knäbäckshusen och tillbaka. För stranden börjar redan i nationalparken. Det blev en barfotavandring på kanske dryga halvmilen fram och tillbaka. Själv kände jag mig lagom tjusig i hatt.

Vi vandrar ner mot vattnet. Vi har parkerat på P-platsen i nationalparken Stenshuvud. En äng är full av orkidéer. En annan av överblommade backsippor. Nere vid vattnet blommar nyponrosorna. Nere på stranden tar vi av oss skorna och barfotapromenerar sedan söderut längs stranden. Det är söndag i juni. Vädret är ganska fint. Soldis och växlande molnighet. Drygt tjugo grader. Ändå är här inte mycket folk. Precis nedanför parkeringsplatserna vid Stenshuvud och Knäbäckshusen badar ett par familjer. Annars är här nästan inga alls. Jag tänker att om bara några veckor kan här vara många fler. Men just nu är här väldigt lugnt och skönt.


Jag är klädd i strandklänning/tunika och scarf. Den första är ganska ny och den senare tillkom för ett par år sedan efter att jag en vår bränt sönder huden just där scarfen numera skyddar. Dessutom har jag skaffat solhatt. Ursäkten är att den också ska skydda mot solen. Men sanningen är att jag tycker att det ser lite tjusigt ut när andra har hatt på stranden. Och vem vill inte se tjusig ut?

Bäst som jag går där i min nya tjusiga hatt stannar jag till för att fotografera resten av familjen. Några andra motiv kommer också i min väg. Först en sädesärla, sedan en fin sten i strandkanten. Men det blir lite mörkt att fotografera med både solglasögon och hatt på. Så jag tar av solglasögonen. Nu står jag i strandkanten med både skor, solglasögon och kamera i händerna.



När en vindpust tar tag i hatten finns det helt enkelt inga händer över att hålla fast den med. Så solhatten seglar iväg. Och hamnar i vattnet. Jag skyndar efter ett par steg och böjer mig ner. Då dimper handväskan, som hänger på höger axel ner i vattnet. Jag reser mig instinktivt upp för att väskan inte ska bli blöt. Under tiden surfar hatten iväg på en liten våg. Men efter några ytterligare kliv och en ny våg som för hatten in mot stranden får jag tag i den.

Vad gör jag nu? Jag tittar på skorna och konstaterar att de är rena och kan läggas ner i handväskan. Solglasögonen kan också ligga där. Men när jag fixar med det tappar jag hatten i sanden. Blöt hatt plus sand är lika med sandig hatt. Jag borstar av sanden lite försiktigt med handen men försöker undvika att sanden hamnar på kameran. Jag känner mig just lagom tjusig där jag brottas med min nya hatt. Och var gör jag av den nu? Det är inte så praktiskt att fotografera om du håller en hatt i handen. Så den blöta och lätt sandiga hatten åker på huvudet igen. Lätt omstylad av havet. Lagom tjusig var ordet. :D


Framme vid Knäbäckshusen väntar Anders och pojkarna sittandes på några stenar intill trappan. Vi vänder tillbaka. Halvvägs tillbaka igen vill jag doppa mig i havet. De andra tre väntar på land. Men när jag väl kommit i vill pojkarna också i. 13-åringen dyker snabbt i men 11-åringen kommer inte mer än halvvägs. Det ÄR kallt i vattnet. Men skönt på land. Längs Sveriges vackraste strand.




15 kommentarer

Under humor, natur, resor, Skåne, vackra platser, Vandra

Ljuget om Sveriges längsta sandstrand och verkligheten


Vi har besökt Sveriges längsta sandstrand. Vet du vilken det är? En sak kan jag lova dig: Om du googlar kommer du inte att hitta rätt svar direkt. Där är bara ljug i de översta resultaten. Hur det nu har kunnat bli så.

Vi strosar ner mot havet. Vi går förbi söta sommarstugor i sandig tallskog och kommer ut på stranden strax söder om Revhaken. Det är en solig och vindstilla eftermiddag i början av april och solljuset glittrar på små, mjuka vågor. Vi befinner oss alldeles i början av Sveriges längsta sandstrand. Eller i slutet, om du hellre vill se det så. Sandstranden vid Österlen. Jag googlar för att kontrollera att jag verkligen minns rätt här. Och blir förvånad när en strand i Laholmsbukten istället omnämns som landets längsta.

Det sägs ju att om du upprepar en lögn tillräckligt många gånger så blir det en sanning. Men så är det ju inte. Inte i verkligheten. Inte ens i vår sköna nya värld av FAKE NEWS! Så om du vill ha svaret på frågan: prova inte att googla ”Sveriges längsta sandstrand”. Titta på en satelitkarta över Sverige istället. Då ser du att den sandstrand i Hanöbukten som börjar här, vid Revhaken, strax söder om Åhus och går ända till Kivik lätt är landets längsta.

Jag har aldrig tidigare besökt just den här delen av den långa stranden men får ändå intrycket att en del sand spolats bort i vinter.

Ett gammalt militärt betongvärn ser helt nyanlagt ut där det ligger ända framme i strandlinjen. Ljus betong utan påväxt. En man står uppe på värnet. Gissningsvis äger han det hus som ligger precis bakom. Jag byter några ord med honom när jag klättrat upp på konstruktionen. Jag vill ju inte bli blöt om fötterna. Han bekräftar att värnet aldrig tidigare varit så blottat som nu. Jag tänker att det är kusterosionen som tagit en ny bit av stranden och det skrämmer mig lite.

Vi fortsätter en bit längs strandlinjen. Jag fotograferar lite. Pojkarna kivas. Vi sätter oss så småningom ner på en liten sandbank och tittar ut över havet. Pratar om att det inte är helt olikt Jambiani på Zanzibar. Östkust där också. Långa sandstränder. Tång i strandlinjen. Men där är palmer när här är tallar. Där är betydligt varmare. Och även om här också finns nyanser av turkost i färgskalan så går det inte riktigt att jämföra. Ändå. Här är också väldigt naturskönt.



När vi vandrar tillbaka mot Revhaken stannar jag igen till för att fotografera. Tre kvinnor med varsin ryggsäck på ryggen passerar förbi mig. En av dem vänder sig om och frågar om jag kan fotografera dem med hennes telefon. Det gör jag så gärna.

Efter fotograferingen frågar de om hur de kan vandra in till Åhus där de ska ta bussen vidare mot Kristianstad. Jag plockar fram kartan i mobilen och visar och pekar hur de kan gå genom sommarstugeområdet. Sedan berättar en av kvinnorna att de under dagen vandrat hela vägen från Haväng, som ligger en bit norr om Kivik. Jag berättar att det är längs Sveriges längsta sandstrand de har vandrat och undrar när de började sin promenad. Klockan tio på morgonen, får jag veta. Det har alltså tagit dem åtta timmar att gå sträckan. Åarna har de tagit sig förbi genom att följa dem uppströms till första bron. Det är inte så konstigt att de är lite trötta i benen nu! Från Haväng till Revhaken är det 25 kilometer. Vill du vandra hela vägen från Kivik är det ytterligare fyra kilometer.

Jag önskar dem lycka till med den fortsatta vandringen och promenerar själv tillbaka mot min familj som nu kommit före.

Om du själv funderar på att vandra hela sträckan bör du känna till att försvarsmakten har ett skjutfält som börjar vid Haväng, Ravlunda skjutfält. Där är ibland tillträdesförbud och livsfarligt att vistas. Mer information finns här.







6 kommentarer

Under Kristianstad, resor, Skåne, Stränder, vackra platser, Vandra

Sveriges vackraste strand

Sandstranden vid Knäbäckshusen - Sveriges vackraste strand
Det måste vara Sveriges vackraste strand. I alla fall om du gillar åsynen av tropiska stränder. Sanden är fin och ljus. Ljust beige med inslag av lätt rosa i färgtonen.

Lövträd växer tätt inpå och vattnet har inslag av turkost i färgskalan. I bakgrunden syns ett grönt berg på en udde ut mot havet. Det enda som saknas är värmen i vattnet. Annars hade det lätt kunnat tas för en fin naturstrand i Thailand eller Brasilien.

Vid Stenshuvud på Österlen
Men det här är inte tropikerna. Det är i Skåne. Stranden ligger på Österlen, i Simrishamns kommun, strax söder om nationalparken Stenshuvud vid Knäbäckshusen.

Sandstranden som sträcker sig från Lilla Vik till Stenshuvud skyddas av en hög strandbank där träden sträcker sig ut mot vattnet. Det är främst dessa gröna träd som fungerar som kuliss mot den ljusa sanden och det lätt turkosfärgade vattnet som ger stranden dess exotiska utseende. Känslan är att du nästan förväntar dig en och annan kokospalm bland det gröna…

Parkera
Du kan parkera vid tennisplanen som knappt skymtas längst ner till vänster på denna flygbild och passera förbi de gamla Knäbäckshusen, som en gång flyttats hit, så hittar du en trappa ner mot stranden. De gulliga husen är flyttade från det ursprungliga Knäbäck på 50-talet i samband med att skjutfältet utvidgades. Men det är stranden som är den stora sevärdheten här.

Ett annat alternativ är parkera i Stenshuvuds nationalpark, där det finns fler p-platser, och gå söderut längs stranden.

Gå mot norr
Men om du parkerat vid Knäbäckshusen och gått nerför trappan ska du sedan gå åt vänster, det vill säga norr ut. Där passerar du strax en trång passage där det händer att en gren eller två ligger ner mot vattnet. Sedan är det bara att fortsätta följa stranden norr ut tills du hittar en plats som passar dig. Bitvis är stranden ganska smal och fram på kvällen börjar träden skugga mycket av utrymmet. Inte sällan är det relativt kallt i vattnet. Men vilken vacker strand!

Tänk också på att det kan vara underströmmar. Det som gäller när du badar är att gå utåt och simma inåt. Aldrig simma utåt!

Hittade hit via Instagram
Instagram är en bra inspirationskälla till resor och utflykter! Jag hittade Knäbäckshusens underbara strand i flödet på Instagtam för några år sedan. Det var 2014. Den gången var det var @infomastern som var där:

View this post on Instagram

Ljuvlig strand #tw

A post shared by Susanne Nilsson (@infomastern) on

Återvänder ofta
Sedan dess har jag och min familj återvänt hit minst en gång varje år. Oftast väljer vi att åka hit på senvåren eller tidig höst, när vi nästan får ha stranden för oss själva.

Här är några av mina egna bilder från olika tillfällen när vi varit där. Och en liten film om Stenshuvud där stranden också finns med:

trappan till sandstranden vid Knäbäckshusen - Sveriges vackraste strand
Sandstranden vid Knäbäckshusen - Sveriges vackraste strand
Sandstranden vid Knäbäckshusen - Sveriges vackraste strand
Sandstranden vid Knäbäckshusen - Sveriges vackraste strand
Sandstranden vid Knäbäckshusen - Sveriges vackraste strand
Sandstranden vid Knäbäckshusen - Sveriges vackraste strand
Sandstranden vid Knäbäckshusen - Sveriges vackraste strand
Sandstranden vid Knäbäckshusen - Sveriges vackraste strand
Sandstranden vid Knäbäckshusen - Sveriges vackraste strand
Sandstranden vid Knäbäckshusen - Sveriges vackraste strand

Senast uppdaterad: 2018-04-23

22 kommentarer

Under instagram, resa med barn, resor, Stränder, vackra platser