Ljuget om Sveriges längsta sandstrand och verkligheten

Vi har besökt Sveriges längsta sandstrand. Vet du vilken det är? En sak kan jag lova dig: Om du googlar kommer du inte att hitta rätt svar direkt. Där är bara ljug i de översta resultaten. Hur det nu har kunnat bli så.

Vi strosar ner mot havet. Vi går förbi söta sommarstugor i sandig tallskog och kommer ut på stranden strax söder om Revhaken. Det är en solig och vindstilla eftermiddag i början av april och solljuset glittrar på små, mjuka vågor. Vi befinner oss alldeles i början av Sveriges längsta sandstrand. Eller i slutet, om du hellre vill se det så. Sandstranden vid Österlen. Jag googlar för att kontrollera att jag verkligen minns rätt här. Och blir förvånad när en strand i Laholmsbukten istället omnämns som landets längsta.

Det sägs ju att om du upprepar en lögn tillräckligt många gånger så blir det en sanning. Men så är det ju inte. Inte i verkligheten. Inte ens i vår sköna nya värld av FAKE NEWS! Så om du vill ha svaret på frågan: prova inte att googla ”Sveriges längsta sandstrand”. Titta på en satelitkarta över Sverige istället. Då ser du att den sandstrand i Hanöbukten som börjar här, vid Revhaken, strax söder om Åhus och går ända till Kivik lätt är landets längsta.

Jag har aldrig tidigare besökt just den här delen av den långa stranden men får ändå intrycket att en del sand spolats bort i vinter.

Ett gammalt militärt betongvärn ser helt nyanlagt ut där det ligger ända framme i strandlinjen. Ljus betong utan påväxt. En man står uppe på värnet. Gissningsvis äger han det hus som ligger precis bakom. Jag byter några ord med honom när jag klättrat upp på konstruktionen. Jag vill ju inte bli blöt om fötterna. Han bekräftar att värnet aldrig tidigare varit så blottat som nu. Jag tänker att det är kusterosionen som tagit en ny bit av stranden och det skrämmer mig lite.

Vi fortsätter en bit längs strandlinjen. Jag fotograferar lite. Pojkarna kivas. Vi sätter oss så småningom ner på en liten sandbank och tittar ut över havet. Pratar om att det inte är helt olikt Jambiani på Zanzibar. Östkust där också. Långa sandstränder. Tång i strandlinjen. Men där är palmer när här är tallar. Där är betydligt varmare. Och även om här också finns nyanser av turkost i färgskalan så går det inte riktigt att jämföra. Ändå. Här är också väldigt naturskönt.

När vi vandrar tillbaka mot Revhaken stannar jag igen till för att fotografera. Tre kvinnor med varsin ryggsäck på ryggen passerar förbi mig. En av dem vänder sig om och frågar om jag kan fotografera dem med hennes telefon. Det gör jag så gärna.

Efter fotograferingen frågar de om hur de kan vandra in till Åhus där de ska ta bussen vidare mot Kristianstad. Jag plockar fram kartan i mobilen och visar och pekar hur de kan gå genom sommarstugeområdet. Sedan berättar en av kvinnorna att de under dagen vandrat hela vägen från Haväng, som ligger en bit norr om Kivik. Jag berättar att det är längs Sveriges längsta sandstrand de har vandrat och undrar när de började sin promenad. Klockan tio på morgonen, får jag veta. Det har alltså tagit dem åtta timmar att gå sträckan. Åarna har de tagit sig förbi genom att följa dem uppströms till första bron. Det är inte så konstigt att de är lite trötta i benen nu! Från Haväng till Revhaken är det 25 kilometer. Vill du vandra hela vägen från Kivik är det ytterligare fyra kilometer.

Jag önskar dem lycka till med den fortsatta vandringen och promenerar själv tillbaka mot min familj som nu kommit före.

Om du själv funderar på att vandra hela sträckan bör du känna till att försvarsmakten har ett skjutfält som börjar vid Haväng, Ravlunda skjutfält. Där är ibland tillträdesförbud och livsfarligt att vistas. Mer information finns här.