Stranden vid Nyehusen på Åhuskusten visade sig från sin vackraste sida

Igår var vi på besök i Nyehusen. Vi hann bland annat med ett kort besök på stranden. Jag har aldrig varit just där förut, men jag tror att stranden igår visade sig från sin allra finaste sida.

Nyehusen är ett av de många sommarstugeområden som ligger på Åhuskusten. Jag gillar den här kuststräckan på Skånes östkust. Sanddyner och tallskog. Sveriges längsta sandstrand. I alla fall så som jag räknar. Den går nästan hela sträckan från Åhus till Stenshuvud. Från stranden vid Nyehusen syns ”huvudet” i den kända nationalparken resa sig långt bort i fjärran.

Just den här dagen är vattnet ovanligt klart, det bekräftar en av våra vänner när jag frågar. Vi är nämligen helt nära Helgeåns utlopp i havet och åvatten är som bekant mörkare än havsvatten. Men just idag påverkar inte detta åvatten färgen på vattnet vid stranden precis intill åns utlopp.

Helge å har inte alltid runnit ut här, vid Gropahålet, som det nuvarande utloppet kallas. Det var 1774 som bönder i trakten grävde en kanal som skulle göra så att de slapp få sina åkrar översvämmade av två sjöar vid vårfloden.

Resultatet blev istället att redan året efter hittade Helge å en ny sträckning ut mot havet genom den tänkta dräneringskanalen. Och det som tidigare var huvudfåran ut genom Åhus blev bara en liten blindtarm.

Gropahålet är även ett naturreservat, som bildades 1976. Den ursprungliga skogen längs Åhuskusten bestod främst av ek. Men en intensiv markanvändning ledde till att kustområdet avskogades och sanden blottlades och började blåsa runt och bilda dynor. Ett landskap med upp till 16 meter höga sanddyner uppstod i området. Under ett par hundra år hade man stora problem med sand som blåste ut över åkrarna innanför kusten. I början av 1800-talet planterades tall för att binda sanden och idag är i stort sett hela kustremsan åter bevuxen med skog, men nu främst tall.

Reservatet breder ut sig drygt två mil, från Åhus i norr till Juleboda i söder. Tallskogen i reservatet är relativt öppen och tjocka mattor av lavar och mossor. Här finns också växter som bland annat sandstarr, kruståtel, flockfibbla, blåklocka, ängskovall, grönpyrola, björkpyrola och ryl. I de västra delarna av reservatet och närmast havet är landskapet mer öppet och örtrikare, med växter som till exempel fältsippa, backtimjan, sandnejlika och hedblomster. Och trift.

Det finns en del fåglar i reservatet också men jag ser bara ett par sädesärlor. Ungfåglar.

Hela stranden drar till sig mängder av badgäster under de hetaste och intensivaste sommarmånaderna. Men jag tycker nästan att den är vackrast så här i eftersäsong, en fin dag i september eller kanske ända fram i oktober. Eller på våren eller försommaren. En vacker plats för vandringar och promenader.