Etikettarkiv: Medelhavet

Hibiskus hör medelhavsresan till


Brukar du också, när du är på resa till medelhavsområdet, fotografera några av de stora blommande buskar med hibiskusblommor som är så vanliga där? Själv gör jag det varje gång. Och jag gör det dessutom när jag är på resa i de flesta varmare länder. Eftersom dessa vackra blommor finns på de flesta solresmål.

Hibiskus är en åretruntgrön buske som tillhör familjen malvaväxter. Arten är inte känd vild och dess ursprung är omtvistat, men en av de närmaste släktingarna, fjäderhibiskus, växer i östra Afrika. Den första hibiskusen som vetenskapligt namngavs hade röda, fyllda blommor. I Sverige kan den endast odlas som krukväxt, inomhus.

Just denna buske fotograferade jag på den grekiska ön Paros i juli i år.

I Egypten serveras ofta ett rött te som görs av torkade hibiskusblommor. Det heter där karkade. Jag tycker att det har en smak som påminner lite om blåbär. Och det smakar väldigt gott. Men jag som alltid har mjölk i svart te märker direkt om någon blandat lite hibiskus i en te-blandning, för i så fall skär sig mjölken i teet.

Jag har bestämt mig för att hänga på utmaningen och temat ”Flowers on fridays”. Det här är mitt andra inlägg i serien.

Utmaningen går ut på att publicera en bild på blommor varje fredag, året ut.

18 kommentarer

Under blommor, Flowers on Fridays, fotografi, resor

20 juli – 20 augusti – nu ska du undvika Medelhavets turistorter

Turister åker färja i Grekland.

Vi befinner oss på en fin strand på ön Amorgos i Grekland ett par veckor innan den riktiga högsäsongen vid Medelhavet när vi råkar överhöra ett samtal vid strandbaren. En annan svensk turist pratar med personen som serverar på engelska. De pratar om just det där. När det är högsäsong. ”From the 20th to the 20th” säger killen som jobbar i baren, och syftar på den 20 juli till den 20 augusti.

Till den här stranden hittar inte jättemånga turister. Å andra sidan finns här inte jättemånga solstolar heller. Få är lediga redan så här i början av juli. Under peeken lär det vara svårt att hitta en ledig solstol om du inte kommer tidigt. Ändå blir det nog aldrig riktigt samma trängsel här som på många andra mer kända turistorter runt Medelhavet.

Trängsel på Sadinien
Vi pratar själva om det där sedan. Att det kan stämma rätt så bra med den 20:e till den 20:e. Att det är då som det är trängsel vid Medelhavet. Att det är den perioden som bör undvikas numera.

Det var för ett par år sedan när vi kom till Alghero på Sardinien den 15 augusti som jag bestämde mig för att undvika sena sommarsemestrar vid Medelhavet framöver. Det var så fruktansvärt trångt på stranden och överallt. Nu visade det sig att just 15 augusti är helgdag i Italien så det blev något bättre sen. Men i min sammanfattning om Alghero skrev jag ändå att du bör undvika augusti då italienarna själva har semester och där är överfullt med turister. Men egentligen är det kanske inte exakt hela augusti som ska undvikas, men däremot en bit av juli också. Från den 20:e till den 20:e alltså.

Protester på Mallorca och i Venedig
Det tycks nämligen som om turismen på flera håll i Europa passerat en gräns där den just den här tiden på året på många sätt börjar bli ohållbar. Det har ju varit protester på flera håll mot turismen de senaste åren. På Mallorca och i Venedig bland annat.

Det beror så klart på vart du reser. Alla orter runt Medelhavet är inte som Venedig, Mallorca eller ens Alghero. Allt kommer på en skala. Men mitt råd är: Har du möjlighet så undvik den 20 juli till den 20 augusti vid Medelhavet.

Värmeböljor
Och bortsett från trängseln så är det här dessutom den perioden när risken är som störst för mer extrema värmeböljor i området. Så det är ju ännu en anledning att undvika de här resmålen den här tiden.

Har du varit i Medelhavsområdet vid den här tiden på året? Är du där kanske just nu? Vad tycker du? Är det för trångt? Eller finns det gott om utrymme till alla?

Strandbar på Amorgos i juli i år men före högsäsongen.

Fullt på Stranden Maria Pia i Alghero under högsäsong i augusti 2017.

6 kommentarer

Under hållbart resande, resor

Saliner, fåglar och vindpumpar vid Lo Pagán


I regionen Murcia, nära det spanska fastlandets sydostligaste hörn finns en promenadstig som går mellan en stilla havslagun och ännu mer stilla saliner. Här finns en strand, gratis lerbad, ett rikt fågelliv och ett par byggnader som ser ut som gamla spanska väderkvarnar, men som jag tror måste vara vindpumpar.

Vi är i Spanien på höstlovet 2018. Vi utgår från Torrevieja och har kört till San Pedro del Pinatar som ligger norr om La Manga. Vädret är mulet när vi börjar promenera mot salinerna vid Lo Pagán. Det är våra kompisar Stefan och Jeanette och deras söner Adrian och Leo som tagit oss med för att visa oss den här platsen.

La Manga och Mar Menor
Innan vi är framme passerar vi först en sandstrand mot havet. Eller havet och havet. Mar Menor är en lagun som är avskuren från Medelhavet av en 20 kilometer lång landtunga som heter La Manga. Här är vattnet lugnare och något varmare än i Medelhavet. Men vädret bjuder inte riktigt in till bad den här dagen och vi vandrar vidare.

La Manga är också namnet på en ocharmig turistort söder om det sund som delar landtungan i en nordlig del och en sydlig del. Men den turistorten besöker vi inte den här gången.

Saliner
Promenadstigen går på en konstruerad bank längs en rät linje, som avgränsar salinena från Mar Menor vid La Mangas nordligaste del. Saliner kan även kallas saltgårdar och de är en anläggningar där koksalt utvinns ur havsvatten. Saltgården består av en eller flera grunda laguner där man släpper in vattnet och låter det avdunsta. Kvar på lagunens botten finns då det salt som vattnet innehöll och som nu kan transporteras bort och eventuellt renas.

Gratis lerbad
I början av stigen är den belagd med plattor och kantad av palmer. Här finns det bryggor för gratis lerbad. Men det är, som sagt, inte riktigt väder för det. Här kan du också titta efter flamingos och vita silkeshägrar.

Salthögar och Don Quijote
Vi försöker följa en annan vägbank som skär av den första i en rät vinkel åt vänster och nordost bort mot gården där saltet tillverkas. Vi ser både gårdsbyggnaderna och salthögarna på håll. Men en liten bit in är vägen avspärrad med höga staket och vi får vända tillbaka och fortsätta ut mot Molino Calcetera, som ser ut som en typisk gammal spansk väderkvarn. Du kan lätt tänka dig att det var väderkvarnar av just den typen som den påhittade sagofiguren Don Quijote en gång slogs emot.

Vindpump
Men när vi kommer fram till ”kvarnen” blir jag fundersam. Vem skulle anlägga en kvarn på den här platsen? Jag kommer fram till att det istället måste vara en vindpump som förr transporterade vatten från Mar Menor till salinen. Kanske är ”kvarnen” i början av stigen, inne i Lo Pagán, också i själva verket en gammal pumpanläggning?

Fågelarten
Hur som helst har det nu klarnat upp och vi vandrar tillbaka i solskenet. På vägen tillbaka ser vi svarta fåglar med vit teckning och röda ögon som jag inte vet namnet på. Men som en kommentar till det här inlägget får jag några veckor senare veta att de heter svarthalsade doppingar.









6 kommentarer

Under natur, resor

Ny film: Venedig i februari

Hur ska jag någonsin bli en YouTube-stjärna om jag aldrig lägger ut någon film?

Skämt åsido. Insåg att jag inte lagt ut något på nio månader. Så nu var det väl ändå dags att klippa ihop något, tänkte jag. Och så gjorde jag det.

Mindre trängsel, samma sevärdheter. Romantik, stillhet och båtar. Och blåa skor?

Tänk dock på att under karnevalen, som också är i februari, är det en helt annan trängsel.

Jag har tidigare skrivit om när man ska åka till Venedig – åsikter månad för månad.

6 kommentarer

Under film, resor, YouTube

Playa Punta Prima vid Torrevieja – på höstlovet

– Halloj världen! testar stranden –

Det är onsdag förmiddag på höstlovet 2018 och vi är i den södra utkanten av Torrevieja. Det ser ut att bli veckans finaste dag vädermässigt så vi bestämmer oss för att ta en dag på stranden.

Men vilken strand ska vi välja? Våra kompisar är på annat håll så vi får tänka ut något själva.

Välja strand
Vi vet sedan ett besök här sommaren 2015 att det finns en fin naturstrand som heter Guardamar del Segura norr om Torrevieja som bäst nås med bil. Och vi vet att det finns stränder inne i stan och en pytteliten badvik som heter Cala Ferris strax söder om bostadsområdet där vi är. Men jag vill prova något nytt och tittar på kartan ut en strand ytterligare en bit söderut som ändå är på promenadavstånd. Vi bestämmer oss för att testa Playa Punta Prima.

Redan när vi rundat själva udden Punta Prima och närmar oss stranden förstår jag att det här var ett bra val. Vatten i turkosa toner. Precis vad jag gillar!

Restaurang och toaletter
Väl framme var vi sugna på något att dricka. Så bra då att det visade sig finnas en bar på stranden och att den var öppen även så här på höstlovet! Vi slog oss ner vid ett bord i solen!

Toaletter visade de sig också ha, vilket alltid är en fördel! Rena och fräscha var de också. Lite köbildning var det dock och då får vi tänka på att det här är lågsäsong för sol och bad vid Medelhavet.

Senare på dagen köper vi hämtpizza i kartong från restaurangen som vi äter nere på stranden. Det fungerar alldeles utmärkt och smakar bra.

Solstolar
Att hyra solstolar kostade 7,5 Euro per styck. De hade bara några få par uppställda men de räckte till gott och väl. Jag kan tänka mig att det är mer trängsel i högsäsong.

Stranden och vattnet
Sanden är brunbeige och det är kanske inte den vackraste nyansen, men de turkosa tonerna i vattnet och palmerna, som finns både uppe vid strandpromenaden och nere på själva stranden, är en fin inramning. Stranden är varken särskilt lång eller särskilt bred men när våra kompisar anlänt lite senare än oss visar det sig att så här års finns det i alla fall plats för lite strandtennis för ungdomarna. Jag föreställer mig att bilden är en helt annan en het dag i augusti.

Vattnet är inte varmt men inte heller direkt kallt så här års. Jag skulle beskriva det mer som svalt.

Det ligger en del tång både på stranden och i vattnet men det finns också gott om passager ut där det inte ligger någon tång.



En ”hemlig” strand
Söder om den egentliga stranden finns en mindre strand som endast kan nås genom att antingen klättra över stora klippblock eller genom att vada genom vattnet. Eller med båt, kanot eller liknande. På så sätt känns den lite ”hemlig” och i alla fall så här års är den helt folktom.

Betyg
En riktigt bra strand på det hela taget. Lite för smal, lite för kort, lite för mörk sand och lite för mycket tång för ett riktigt toppbetyg, men någonstans mellan 3 och 4 bör betyget hamna:

☀️☀️☀️➕

Avslutningsvis så var det riktigt, riktigt skönt att få en dag med fint badväder på höstlovet. Vi brukar ofta få det när vi reser till Medelhavet den här tiden på året. Men det finns verkligen inga garantier. Så ☀️☀️☀️☀️☀️ för vädret och dagen!

8 kommentarer

Under resor, Stränder, vackra platser

Katterna på Tabarca

På den spanska ön Tabarca utanför Alicante och Torrevieja, som jag skrev om igår, finns det gott om katter. Närmare bestämt ca 160 stycken. Riktigt så många såg inte vi när vi var på ön. Men många kattbilder blev det.

Numera genomförs kampanjer där katter fångas in och steriliseras av myndigheterna i Alicante. Katterna saknar i regel ägare men är omtyckta av både öbor och turister. Innan myndigheterna lät sterilisera katterna tillfrågades därför öborna som gillade idén. Efter en sådan kampanj hittades i januari 2017 tolv döda katter på ön. Men det är nog smällar du får ta om katterna inte ska bli orimligt många.

Hur som helst såg katterna ut att vara i gott skick när vi var på ön nu på höstlovet. Och lite fräcka är de nog allt också. En lurade till och med av vår femtonåring en räka genom att strategiskt placera klorna i hans ben just som han var i färd med att skala den. Att Anton då hoppade till och tappade räkan på marken är ju inte så konstigt. Och se där fick en kattmamma tag i en läckerbit att dela med sina kattungar!

Personligen så gillar jag katter och tycker inte att de är för många på ön, men jag har förståelse för att myndigheterna inte kan låta dem bli fler än de redan är.








12 kommentarer

Under resor

7 saker du behöver veta om ön Tabarca utanför Alicante och Torrevieja

Utanför den spanska semesterorten Alicante, och ungefär lika långt ifrån många svenskars andra hemort Torrevieja, finns en vacker liten ö med ett spännande förflutet. Ön kallas oftast bara ”Illa de Tabarca” men heter egentligen Nova Tabarca på valenciska, vilket förklaras av öns historia.

Här är 7 saker som du har glädje och nytta av att veta om du vill göra ett besök här:

1. Båtresan hit
Tabarca tillhör administrativt Alicante. Sommartid finns det båttrafik direkt ifrån denna turistort liksom från Torrevieja. Men närmast och med mest frekvent båttrafik till Tabarca finns den mindre orten Santa Pola.

Här finns flera båtbolag vars biljettbodar ligger på rad, intill varandra, i den lilla hamnen. Överfarten kostar cirka 10 Euro tur och retur per person. Priset är ungefär samma oavsett vilken båt du väljer så du gör klokast i att välja det bolag som har bäst avgångstider för just dig, för både resan ut till ön och resan tillbaka.

Båtarna finns i olika storlek och form. Vi åkte över med en mindre snabbgående blå båt med färgglada fiskar på och tillbaka med en något större blå och orange katamaran. Båda resorna tog ungefär en halvtimme. Med andra båtar kan det ta något längre tid. Kanske upp emot 45 minuter.

2. Var parkera i Santa Pola?
Du kommer alltså antagligen att välja att åka båt från Santa Pola, särskilt om du har tillgång till hyrbil. Men var parkera bilen? Marina Miramar heter en småbåtshamn som ligger mycket nära den hamn som båtarna avgår ifrån och här finns en relativt stor parkeringsplats. Vi parkerade här från 11 till 17 en helgdagsafton i oktober och det kostade oss 11 Euro.

3. Hur mycket tid behöver du?
Hur mycket tid du behöver beror så klart på vad du vill göra. Det finns ett par hotell på ön så det är fullt möjligt att tillbringa flera dagar här. Det kan nog vara lugnt och mysigt här när den sista båten lämnat för dagen. Under högsäsong och mitt på dagen kan du dock behöva räkna med trängsel och en del köande då så många som 3000 turister kan komma på besök varje dag.

Vi var här på höstlovet 2018 och hade fem timmar på ön. Även om det var soligt och fint väder så hade det behövt blåsa lite mindre eller vara ett par grader varmare i luften för att vi skulle ha blivit sugna på att bada. Men vi vandrade runt hela ön, strosade runt ganska länge i den lilla staden, fotograferade massor, åt lunch och satt länge och njöt i solen. Ändå hann vi med en extra foto- och pokemonpromenad och en fika utanför ringmuren innan det var dags att ta båten tillbaka igen. Fem timmar var väl tilltagen tid men om du vill bada, snorkla eller dyka, åka trampbåt (under högsäsong), shoppa eller besöka det lilla muséet på ön behöver du kanske lite mer tid. Och det är ju alltid skönt att inte behöva stressa.

4. Öns historia
Tabarca har som jag tidigare nämnde en spännande historia. Fram till 1700-talet var ön känd som ett piratnäste för så kallade ”berbiska pirater” som hade ön som bas när de gjorde räder mot det spanska fastlandet. Så särskilt berbiska var nog inte piraterna i verkligheten, men väl nordafrikanska, och illa beryktade.

Vid den här tiden hette ön Illa de Sant Pau efter aposteln Paulus som man trodde avreste härifrån. Den kallades också Illa Plana, ”den platta ön”, på grund av sitt utseende.

Namnet Nova Tabarca, eller på riks-spanska Nueva Tabarca, fick ön 1770 i och med att en italiensk befolkning kom dit som flyktingar. Men de kom inte direkt från Italien. Tvärt om. De kom från Tunisien. Utanför den tunisiska staden Tabarka finns en liten ö som också kallas Tabarka som från 1500-talet tillhört republiken Genua i nuvarande Italien. Men tunisierna hade återtagit ön 1741 och höll sedan dess dess genuanska invånare som slavar.

Carlos III lyckades 1768 förhandla loss Tabarquinerna och från den 14 oktober till den 8 december samma år flyttades några av dem först till Alicante för att senare flyttas vidare tillsammans med en nyinrättad spansk militärganison till ”nya Tabarca”. Syftet var förutom att rädda Tabarquinerna från slaveriet även att få en bofast befolkning på ön och på så sätt hålla piraterna borta för alltid.

Totalt flyttade 296 Tabarquiner till ön 1770, varav 31 var födda i Italien , 137 i Genoesiska Tabarka i Tunisien , 70 under fångenskapen i Tunisien och 58 under fångenskap i Alger. Staden på ön började byggas 1770 och redan 1779 stod kyrkan färdig.

På bara några få år lärde sig de tidigare italienarna att prata valenciska och det är det språk som fortfarande talas av öns numera knappa 70 invånare, tillsammans med riks-spanskan, katalanska. Men bybornas italienska ursprung avslöjas av att de än idag bär italienska efternamn. Byborna kom länge att fortsätta livnära sig på fiske, precis som de hade gjort på ”gamla” Tabarka. Men sedan 1960-talet är istället turismen den viktigaste inkomstkällan på ön.

5. Sevärdheter
Ön är 1750 meter från sydost till nordväst och som mest 300 meter tvärs över på andra hållet. Om du inte är här en allt för het sommardag fungerar det därför utmärkt att promenera runt ön som är ganska karg och saknar träd, utöver ett antal planterade palmer.

Den första byggnad du stöter på om du går mot sydost från hamnen är försvarsfästningen på ön. Den heter Torre San José. Det är möjligt att den framöver kommer att öppnas upp för besökare men än så länge kan den bara ses från utsidan.

Nästa byggnad om du fortsätter i samma riktning är fyren på ön. Den byggdes 1854. Fyren ersattes 1971 av en nyare men denna revs igen sedan den gamla restaurerats och åter togs i bruk 1998.

Ännu längre österut ligger öns kyrkogård, nästan så långt från staden som du kan komma.

När vi var här den 31 oktober var några kvinnor från byn på plats och pyntade alla gravarna, både gamla och nya, med blommor inför allahelgonnahelgen.

Den lilla staden på ön är annars den främsta sevärdheten här. De pittoreska husen som ligger längs gator i rutnätsmönster. Ofta med havet i fonden. Bougainvillea och palmer. Stadsportarna, torget och kyrkan. Alltihop är sevärt och mycket charmigt.

6. Att äta på ön
Det finns många restauranger på den lilla ön. Både utanför och innanför stadsmurarna. Vi valde att äta på torget inne i byn. Inte minst för att få lite mer lä.

Vi satt utomhus, innanför ett vindskydd på restaurant Ramos som finns i ett vitt hus med oreangea detaljer.

Vi åt paella. Ungdomarna tog en mixad variant medan vi vuxna valde en med enbart havets läckerheter. Den smakade mycket bra men hade gärna fått innehålla lite mer saffran. Gärna så pass mycket att det alls smakat att kryddan fanns med i blandningen. Nåja, gott var det ändå!

7. Bada
Om du är här en varm sommardag vill du säkert passa på att bada.

Du anländer till en pir och hamn på öns norra sida. Har du inget emot att bada bland båtarna så fins det en mindre strand här.

Den populäraste stranden lär annars vara den som ligger mitt över, på andra sidan av det lilla näs som avskiljer den befästa staden från resten av ön. Den större stranden ligger alltså på öns södra sida.

Vattnet runt ön är sedan 1986 ett marint naturreservat, för övrigt Spaniens första, så om du tycker om att snorkla och har egen utrustning bör du definitivt ta med den. Om vågorna går höga på den södra stranden kan det vara bättre att snorkla från den norra.

8. Många katter
Om du som jag uppskattar den grekiska övärlden bland annat för sina många katter kommer du att älska den här ön.

Om du däremot starkt ogillar katter så är kanske inte detta ett resmål just för dig.

På Tabarca vimlar det nämligen av katter i alla möjliga färger, former och mönster. Charmigt, om du frågar mig!

Avslutningsvis vill jag tacka våra vänner Stefan och Jeanette och deras söner Adrian och Leo för att de tog oss med till ön och guidade oss där!

14 kommentarer

Under historia, lista, natur, resor, vackra platser

En regnig dag i Torrevieja

Det är tisdag på höstlovet 2018. Vi är i Torrevieja, Spanien tillsammans med kompisar. Det regnar.

Det börjar lite stilla på förmiddagen men efterhand tilltar det.

Vi har promenerat in till stan, fikat, promenerat runt i stan och ätit tapas till lunch. Det regnar mer och mer. Vi bestämmer oss för att ta en taxi tillbaka till det ytterområde där vi bor.

På kvällen blir vi bjudna på kvällsmat hos våra kompisar. Buffé. Mums! Jag fixar efterrätten: vaniljglass, persimon, granatäpple och vit choklad. Och regnet öser ner.

Men när vi går hem har det klarnat upp och vi ser stjärnorna på himlen. Onsdagen ser ut att bli en fin dag.

Och även en regnig tisdag i oktober kan vara en fin dag. På sitt sätt.







4 kommentarer

Under resor

Ett par timmar i Alicante


Ett par tre timmar i Alicante. Vad hinner du med? Vi hann med detta:

När vårt tåg anländer till Alicante från Valencia har vi blivit fem tio minuter sena. Det gör nu inget. Våra kompisar som ska visa oss Alicante på ett par tre timmar har också blivit försenade från Torrevieja.

Trapporna upp mot borgen
Våra kompisar vill visa oss utsikten uppifrån borgen. Så vi går uppför. Mot Castillo de Santa Barbara som ligger ligger 167 meter över havet. Borgen byggdes av morerna på 800-talet men döptes efter helgonet Santa Barbara eftersom aragoneserna övertog borgen efter att ha besegrat araberna just på detta helgons festdag.

Trapporna upp mot borgen omges av pittoresk spansk bebyggelse. Ungefär halvvägs upp stannar vi till på en utsiktsplats, beundrar vyerna och konstaterar att om vi ska hinna hämta ut vår hyrbil så är det lika bra att vända ner mot stan igen. Men först fotograferar vi staden, stranden och det turkosa vattnet så här lite från ovan…







Gamla stan
När vi kommer ner från berget kommer vi rakt in i Alicantes gamla stadskärna. Alicante grundlades år 324 f.Kr. av grekerna som kallade staden för Akra Leuke. Såå gammal är nu inte det mesta av stadskärnan, men mysigt är det ändå. Vi passerade bland annat stadshuset innan vi gick ut genom en portgång ner mot havet…


Strandpromenaden
Vi hann också gå lite på strandpromenaden innan vi tog varsin pizzaslice på ”flugsvampgatan” och sedan gick tillbaka till stationen och hämtade hyrbilen.



En avslutande vinjettbild från utsiktsplatsen:

14 kommentarer

Under resor

En dag i Valencia

Göra Valencia på en dag? Går det? Vi har i alla fall försökt idag. Promenerat en och en halv mil. Sett gamla stan, bland annat från kyrktornet Torre del Miguelete, efter att ha gått de 207 trappstegen upp.

Vi har sett flickor och kvinnor i vackra folkdräkter, kyrkor och torg, en marknad, ett motionslopp, en av stationerna och stadens tjurfäktningsarena, den nya futuristiska ”vetenskapsstaden” och strandpromenaden nere vid havet. Och ätit paella. Bland annat.

Valencia är Spaniens tredje största stad och har cirka 800 000 invånare i kommunen samt cirka 1,6 miljoner invånare i storstadsområdet.

Hotellet vi bor på ligger mitt emot Palau dels Borja, där den socialistiska regeringen höll till en period under spanska inbördeskriget sedan den blivit borttvingad från Madrid. Senare användes palatset av Franco när han gjorde besök i staden.

Plaza de la Virgen heter ett torg som ligger i närheten. Där är en fontän i mitten och där ligger Valencias katedral med tornet Miguelete. Det var på det torget vi sprang på flickorna och kvinnorna i de vackra folkdräkterna.

Ciutat de les Arts i les Ciències (vetenskapsstaden) är ett stort komplex med flera futuristiska byggnader där de flesta är utformade av arkitekten Santiago Calatrava som kommer från staden. Bland byggnaderna i vetenskapsstaden finns operahuset, en biograf, vetenskapsmuseet Museu de les Ciències Príncep Felipe, kongresshallen Ágora och det oceanografiska museet l’Oceanogràfic.

Playa de la Malvarrosa heter stranden i Valencia, den ligger ca 5 km från centrum och kantas av både strandpromenad och restauranger. Det var här vi åt paella med hummer till lunch efter låååång väntan. Den som väntar på något gott väntar ofta för länge.

På vägen tillbaka mit hotellet promenerade vi bland annat genom den park som tillskapats på den plats där floden Turia förr flöt genom staden. Där blommade stora rosa blommor på vackra träd som jag aldrig sett förut och därför inte heller vet namnet på.












10 kommentarer

Under resor, vackra platser

Uppdaterat inlägg om Menton – Victoria och sevärdheter


Den som vill vara en av de allra bästa resebloggarna i landet, eller ja, en bra bloggare överhuvudtaget, måste vara rädd om sina läsare. Både om dem som hittar tillbaka till bloggen regelbundet av eget intresse och de som slumpmässigt trillar in via Google.

Varför uppdatera?
Ett sätt för dig att vara rädd om de senare är att hålla koll på vilka av dina äldre inlägg som regelbundet drar trafik och se till att regelbundet uppdatera och förbättra dessa.

Inlägget om Menton
Mitt inlägg om turistorten Menton på franska rivieran, ”Frankrikes pärla”, är ett sådant inlägg som drar läsare kontinuerligt. Jag har därför fyllt på med lite mer information idag.

Drottning Victoria
Jag har tagit reda på lite mer om hur det gick till när staden blev populär bland brittiska turister runt förra sekelskiftet.En bidragande orsak var att den brittiska drottning Victoria valde att semestra där. Så jag har tagit reda på och skrivit lite om hennes besök. Bland annat varför hon trivdes där.

Sevärdheter
Jag har också skrivit lite om vilka sevärdheter som finns och omnämnt tre, som vi i och för sig inte besökte själva annat än från utsidan. Så nu hoppas jag att de som hittar till inlägget nu blir lite mer nöjda än de som tidigare hittat dit. :)

2 kommentarer

Under blogg, resor

Spanien – Playa de Calblanque och La Manga


Förra året när vi var på semester i Spanien gjorde vi två korta stopp i regionen Murcia på sydöstkusten när vi var på resa mellan Torrevieja och Granada. Ett vid stranden Calblanque i naturreservatet med samma namn för ett dopp i havet och ett i turiststaden La Manga för lunch. Det blev aldrig av att jag skrev om platserna då, men i dag när jag såg en fråga på Facebook om området tänkte jag att det kunde vara dags:

Playa de Calblanque
Om jag minns rätt så var det våra kompisar som vi besökt i Torrevieja som tipsade om stranden Calbanque som de länge tänkt besöka utan att det blivit av. Vi körde av stora vägen där det var skyltat mot reservatet. Och vi körde och körde på en smal grusväg. Först bar det av på en raksträcka rakt söderut och sedan slingrade sig vägen i en allt mer karg natur. Flera gånger undrade vi om vi var på rätt väg.

Men till slut kom vi fram till stranden och kunde doppa oss i havet.



Eftersom det inte finns någonstans att äta eller handla vid denna naturstrand for vi vidare när vi badat färdigt till en turistort i närheten.

La Manga
Det är namnet både på en 20 kilometer lång landtunga, en turistort på denna landtunga och dessutom en sportanläggning inte långt från Calblanquestranden. Landtungan med sin nord-sydliga sträckning stänger nästan inne saltvattenlagunen Mar Menor (Lilla Havet) från Medelhavet (i området ofta kallat Mar Mayor; Stora Havet). Endast ett smalt sund i nordöst förbinder de båda vattnen. Det var till landtungan och turistorten vi begav oss för att äta lunch. Det var inte helt lätt att hitta någonstans att äta och vi upplevde bebyggelsen som riktigt stereotypt turistortig. Ocharmig.

2 kommentarer

Under resor

Så klimatkompenserar jag flygresorna genom vi-skogen


Är det möjligt att som privatperson kompensera sina flygresor genom vi-skogen? De erbjuder inte den tjänsten men jag menar att det ändå är möjligt. Läs om hur jag gjorde! 

Inte blivit av
Jag älskar träd och jag älskar att resa. Överhuvudtaget är jag mycket förtjust naturen och hela den här planeten. Om du ska ha ett jobb (där du kanske liksom jag kan göra en viss nytta för miljön) och dessutom kanske ha dina barn (också som jag) i den svenska skolan är det i princip omöjligt att komma ut och se betydande delar av världen utan att flyga. Tid att åka runt i världen med enbart tåg och båt finns inte.  Och även om flyget bara står för 3,5 % av mänsklighetens klimatpåverkan så går det inte att bortse ifrån att det måste handla om en betydligt större andel av just min personliga påverkan. Därför har jag i flera år funderat på att klimatkompensera för mina och min familjs flygresor. Men förutom en inrikesresa i Australien där Virgin Australia erbjöd möjligheten direkt vid bokning på deras hemsida har det inte blivit av att klimatkompensera för flygresorna.

Seriösa aktörer?
Orsaken är att det är svårt att veta hur seriöst olika aktörer på området jobbar. Vem kan jag tro på, liksom? Och det handlar inte bara om att det är lätt att påstå att de binder si eller så mycket koldioxid per hundralapp och att verkligheten kanske är en annan. Det handlar också om att om vi i den rika delen av världen ska klampa in med åtgärder för att döva våra samveten och samtidigt något rädda planeten från en alltför häftig klimatpåverkan så får det rimligen inte ske på bekostnad av fattiga människors livssituation. Så vem kan jag lita på i allt detta?

Lösningen!
Häromdagen kom jag att tänka på vi-skogen. Den började som ett reportage i tidningen vi på 80-talet om skogsskövling och jorderosion runt Victoriasjön i Afrika. Och ledde till ett upprop att istället för att bara lägga pengar på blommor som snart vissnar också lägga pengar på att plantera träd i Afrika när någon dött. Och många hängde på. Vi-skogen växte och fyllde häromåret 30 år. Och vi-skogen handlar om träd som planteras på ett socialt hållbart sätt. Ofta i jordbrukslandskap där de bidrar till att binda jord, näringsämnen och fukt. Och skuggar.

Min tanke som dök upp i veckan var om ifall vi-skogen numera erbjuder möjligheten att klimatkompensera flygresor genom dem. Svaret visade sig vara både ja och nej. Och ja igen. Företag som vill klimatkompensera kan höra av sig per mejl för att få hjälp med ett upplägg. Samma möjlighet finns inte för privatpersoner. Däremot kan du skänka pengar även som privatperson men får då själv räkna ut hur många träd som behövs för att kompensera för dina flygresor. Någon hjälp med hur du ska räkna erbjuds inte heller så du får googla och gissa. Och det är just vad jag har gjort.

Så räknade jag
Den ledning du ändå får är att ett träd kostar 20 kr. Men antal träd får du räkna ut själv. Så här gjorde jag: Jag hittade uppgifter på att ett träd tar upp ca 500 kg koldioxid netto under sina 40 första år. Det är så klart olika från träslag till träslag och olika växtplatser. Men jag tror att det kan vara en siffra så god som någon att utgå ifrån. Sen tog jag hänsyn till att några träd gallras och andra huggs ner av andra skäl i förtid. Jag drog då ner till hälften. Sen tog jag också hänsyn till att flyget bidrar till växthuseffekten också genom kväveoxider och kondensstrimmor. Även om den påverkan inte är riktigt lika stor som den från koldioxiden så drog jag ner med hälften igen. Siffran blev då 125 kg koldioxid per träd.

Alla kan göra något
För att få fram en siffra på hur mycket koldioxid våra inbokade flygresor kommer att generera använde jag flygresor.se. (Den fjärde fliken. Du kan få bläddra en hel del för att hitta just din flygresa men med lite tålamod går det.) Då vi har en resa till Medelhavet, en till Afrika och en till Amerika inbokade blev det ganska många kilo. 21 880 kg koldioxid närmare bestämt för alla fyra. Det motsvarar då, enligt mina beräkningar, 175 träd och därmed 3 500 kr. Den summan har jag nu köpt träd i Afrika för. Hos vi-skogen. Och på så sätt lyckades jag klimatkompensera genom dem trots att de inte uttryckligen erbjuder den tjänsten. Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något. Jag gjorde så här.

Om du inte vill räkna själv
Här nedan har jag överslasräknat hur mycket du behöver skänka till VI-skogen för att kompensera dina flygresor rur och retur till några resmål.

Medelhavet: 800 kg CO2/person = 125 kr/person
New York (med SAS): 2333 kg CO2/person = 375 kr/person
Thailand (enligt Naturvårdsverket): 2200 kg CO2/person = 350 kr/person
Kuba: 3 100 kg CO2/person = 500 kr/person
Borneo: 5 500 kg CO2/person = 875 kr/person

Träden på översta bilden däremot växer (som vanligt) på Vesan här i Blekinge. Trädet nedan växer i Tanzania. Dock inte i VI-skogen.

img_0073

24 kommentarer

Under hållbart resande, miljö, natur, resor

Hur gick det med friheten och jämlikheten, Frankrike? 

På semestern besökte vi Menton, en fin liten badort på franska rivieran. Nu läser jag att de också infört förbud mot kvinnor i heltäckande badkläder, precis som i Nice. Jag vet inte om det även i Menton patrullerar poliser på stränderna nu. Och tvingar muslimska kvinnor att klä av sig. Men jag är så ledsen och besviken över utvecklingen i Frankrike.

Frihet, jämlikhet och broderskap, hette det en gång. Och kanske blev det rent av lite systerskap också med tiden?

Burkinin uppfanns i Australien av en kvinnlig muslimsk företagare i syfte att ge muslimska kvinnor mer frihet, inte mindre.

Vissa muslimska kvinnor känner sig tvingade att klä sig i hijab. De flesta gör det av fri vilja. I några länder finns det lagar på hur kvinnor måste klä sig. Saudiarabien är nog det värsta exemplet. Det finns en gråskala från lagtvång till ren frivillighet. Från svart till vitt och alla nyanserna där emellan.

Självklart ska ingen vara tvungen att klä sig på ett visst sätt. Lika självklart ska ingen vara tvungen att klä av sig på ett annat sätt. (Med undantag för maskering av ansiktet som kan behöva förbjudas i vissa sammanhang.)

Hur gick det med friheten och jämlikheten, Frankrike? Vart tog den vägen? 😢

Jag är egentligen tveksam till nyttan av turistbojkotter men just nu skulle jag inte vilja resa tillbaka till franska rivieran.

5 kommentarer

Under resor, samhälle och politik