Category Archives: blogg

Uppdaterat inlägg om Menton – Victoria och sevärdheter


Den som vill vara en av de allra bästa resebloggarna i landet, eller ja, en bra bloggare överhuvudtaget, måste vara rädd om sina läsare. Både om dem som hittar tillbaka till bloggen regelbundet av eget intresse och de som slumpmässigt trillar in via Google.

Varför uppdatera?
Ett sätt för dig att vara rädd om de senare är att hålla koll på vilka av dina äldre inlägg som regelbundet drar trafik och se till att regelbundet uppdatera och förbättra dessa.

Inlägget om Menton
Mitt inlägg om turistorten Menton på franska rivieran, ”Frankrikes pärla”, är ett sådant inlägg som drar läsare kontinuerligt. Jag har därför fyllt på med lite mer information idag.

Drottning Victoria
Jag har tagit reda på lite mer om hur det gick till när staden blev populär bland brittiska turister runt förra sekelskiftet.En bidragande orsak var att den brittiska drottning Victoria valde att semestra där. Så jag har tagit reda på och skrivit lite om hennes besök. Bland annat varför hon trivdes där.

Sevärdheter
Jag har också skrivit lite om vilka sevärdheter som finns och omnämnt tre, som vi i och för sig inte besökte själva annat än från utsidan. Så nu hoppas jag att de som hittar till inlägget nu blir lite mer nöjda än de som tidigare hittat dit. :)

2 kommentarer

Filed under blogg, resor

Uppdaterat inlägg om Sveriges vackraste strand

Nyss har jag uppdaterat ett av mina blogginlägg som kontinuerligt har många läsare. Jag har lagt ut texten lite och berättar lite mer i detalj om stranden. Lagt till lite fler bilder och en video. Så hoppas jag att det gör de läsare som framöver hittar till inlägget om Sveriges vackraste strand ännu mer nöjda med innehållet!

2 kommentarer

Filed under blogg, resor

Att skriva lika bra som Vagabond räcker inte!

När jag började blogga för elva år sedan närde jag en önskan att så småningom växla karriär till reseskribent. Därför hade jag ett konkret mål. Jag ville att det skulle leda till att jag fick skriva för resemagasinet Vagabond som jag älskade. Eller i andra hand Aftonbladet Resa. Gärna en stående kolumn. Eller i tredje hand vad för slags texter som helst för något annat resemagasin. Och åtminstone ha skrivandet som en  sidoinkomst. Det blev aldrig så.

Annonsintäkter räcker inte
Min strategi att uppnå detta mitt mål var att på egen hand nå så många läsare som möjligt. 30 000 läsare per vecka gissade jag att det skulle behövas. Att en sådan siffra, som ju ändå är väldigt hög, knappast skulle räcka till att leva på annonsintäkter visste jag sedan jag experimenterat på 00-talet med Google-annonser. Det var på en sida om resor och klimat som jag sammantaget drog in 500 kr på, trots att den hade stor trafik och låg ute flera år.

Nytt med bloggar
Men runt 30 000 läsare per vecka skulle räcka för att få etablerade resemagasin att få upp ögonen för mig som skribent. Tänkte jag. Vid den här tiden, 2007, var allt det här med bloggar fortfarande ganska nytt och väldigt upphaussat. Så jag tror faktiskt fortfarande att det kanske kunde hade räckt. Då.

Ansträngde mig
I de allra första blogginläggen som jag skrev ansträngde jag mig att skriva bra. Att skriva intressant med ett personligt och livfullt språk. Hur väl jag lyckades vet jag väl inte. Vad jag däremot vet är att jag snabbt sänkte ambitionsnivån när jag upptäckte vilka bloggar det var som lyckades skapa sig en publik och hur många fantastiska, och mycket bättre, bloggar det fanns som aldrig gjorde det. Som trots knäckande bra texter och/eller bilder knappt tycktes ha några läsare alls.

Bråk och klickbeten
Jag såg att slagfärdiga rubriker, bloggbråk och stöddighet var det som gällde. Någon gång provade jag på de två senare vägarna men insåg att det inte var för mig. Jag skäms att erkänna att det till slut var den första vägen, klickbetesrubriker, som fick bli mitt försök att nå fler läsare. En väg som utöver att den faktiskt ändå ledde till fler läsare också ledde till färre inlägg om resor till förmån för många, korta inlägg om lite av varje. Så här i efterhand kan jag konstatera att den vägen blev en återvändsgränd. Några 30 000 läsare per vecka nådde jag aldrig även om det var i närheten de få gånger jag försökte mig på elakheter. (Inlägg som jag för övrigt fylld av skam snabbt tog bort.)

Tillbaka på ruta ett
Efter att en period sedan ha skrivit mest om Instagram, som jag var omåttligt förtjust i, till att böja med, är jag nu tillbaka till att skriva den blogg som jag från början ville göra. Någon förhoppning om att den ska leda till att jag får skriva för Vagabond när jag däremot inte längre.

Fantastiskt bra räcker inte
Just nu läser jag till och från i en gammal bok som består av Johan Tells krönikor från nämnda resemagasin och 1990-talet. Och det är då det slår mig. Att skriva lika bra som de som skriver i Vagabond räcker inte för att slå igenom idag. Gjorde det möjligen för tio år sedan i kombination med ett stort mått av tålamod som jag tyvärr inte hade då, men det räcker definitivt inte idag. De texter jag läser i boken, liksom de jag läser i tidningen, skulle inte räcka för att slå igenom via internet. Trots att de är fantastiskt bra. För att slå igenom på nätet för tio år sedan krävdes skruvade rubriker kombinerat med en bråkig och stöddig attityd. Och gärna avbön efteråt. Vad som skulle krävas för att slå igenom som skribent idag har jag inte ens koll på längre. Men att det skulle räcka med att skriva bra tror jag inte en sekund på. Det känns lite sorgligt. Men det får mig inte att än en gång byta väg. Jag tänker fortsätta skriva i ambition att utveckla mitt skrivande och fotograferande och fortsätter det att strömma till allt fler läsare så blir jag väldigt glad. Men idag skriver jag för att det är roligt. Kanske att jag en dag skriver lika bra som Vagabond?

Leder till något?
Och jag hoppas att mitt bloggande en dag leder mig till något. Kanske en sidoinkomst av något annat slag? Vad vet jag? Reseledare? Eller skriver jag en bok? Kanske vid sidan om pensionen den dagen jag är där? Något så bra som att få skriva för ett etablerat resemagasin kommer det däremot aldrig att leda till. Det är bara att tugga i sig. Sannolikt är resemagasinen också en återvändsgränd utan framtid. Men det är en annan historia.

Bilden: Papperstidningarna har ändå minst en fördel. De går bra att sitta ute i solen och läsa.

8 kommentarer

Filed under blogg, instagram, media, resor, sociala media

Ensam mamma med dotter lämnade vardagen, valde att resa som livsstil, misslyckades men försöker nu på nytt

Jag har länge följt dem på Instagram. Ensamma mamman Evie, 44 år med dottern Emmie, nu 8 år. De gav sig av för att resa i ett år, bestämde sig för att aldrig sluta resa men var tvungna att återvända hem efter 18 månader för att börja tjäna pengar. Nu är de redo att ge sig ut och långresa igen, med början i Sri Lanka.

Tog besparingarna och drog
Efter att hon förlorade en nära vän år 2015 packade Evie ner sitt liv, tog med sig sina 200 000 kr i besparingar och drog med sig sin då femåring på sitt livs äventyr. Emmie fick gå i skolan på distans medan hon på raster, kvällar och helger levde semesterliv i bland annat Filippinerna, Taiwan, Borneo, Bali, Singapore, Malaysia, Thailand, Vietnam, London, Paris och Kina tillsammans med sin mamma.

Förvirrad och lycklig
När Evie och Emmie gav sig iväg hemifrån Sydney den 31 januari 2016 skrev Evie på Instagram: ”Vår stora dag är här som jag har planerat för så länge!” Hon skrev att hon kände sig både förvirrad och lycklig och att ”den här resan kommer att förändra våra liv!”

Den första tiden
Första stoppet blev Filippinerna med många äventyr. Som till exempel att hoppa i vattenfall på ön Cebu. Det var inte bara en dans på rosor. Det var tjat om läxor och vända på slantarna men också fantastiska platser och stora äventyr.

Det bästa som kan hända
Ett halvår av resande firade de i Paris, resan från Thailand sponsrad av ett flygbolag. Hon skrev: ”Om du aldrig reser till Paris därför att du är rädd. Om du inte tar med dina barn på en resa för att du känner dig osäker. Om du inte hoppar ut i det okända och försöker ditt bästa. Vi tänker alltid på det värsta som kan hända. Tänk om vi istället skulle tänka på det BÄSTA som kan hända?”

Valde resan som livsstil
Efter ett år av resande befann de sig på ett räddningsläger för tidigare arbetselefanter i Kambodja. Under det året hade intresset för Evie och Emmie vuxit och både hennes konto på Instagram och hennes blogg hade fått fler och fler följare. Tiotusentals. Och åter tiotusentals. Närmare och närmare hundra tusen. Ännu fanns det sparpengar kvar och Evie hade börjat nära en förhoppning om att aldrig behöva återvända till vardagslivet. Och resan fortsatte. Från slutet av april till början av juni i år levde de äventyrsliv på Sri Lanka med ett avbrott för några veckor på Maldiverna.

Gav upp
Men så en dag gick det inte längre. Även om Evie hittade sätt att leva billigt och kunde dra in pengar som influerare så gick inte ekvationen ihop. Pengarna hade räckt längre än hon hoppades från början men kassan sinade.

Tomheten
De fick helt enkelt lov att packa sina väskor ännu en gång. Men nu för att ge sig av hem. Väl hemma i Sydney skrev den ensamma mamman: ”Det känns bitterljuvt och jag känner mig som paralyserad. Jag har vetat en tid men jag har undvikit det, det var det sista jag ville och det har gjort mig så ledsen att jag inte ens har kunnat skriva om det.” Hemma igen hos mamma och pappa för att ge sig in i en ny vardag och börja på kontorsjobb för att tjäna ihop pengar igen. Redan tre dagar senare skrev hon om hur tomt och jobbigt det var att vara tillbaka i vardag med städning, tvätt, skola.

Nytt försök
Men Evie gav aldrig upp drömmen. Efter ett drygt halvår har hon nu tjänat ihop tillräckligt med pengar för att göra ett nytt försök att göra den ständigt pågående resan till livsstil för sig och sin dotter. Snart återvänder de till Sri Lanka.

Vill du följa deras resa på Instagram så hittar du dem här.

Vill du leva så?
Skulle du vilja resa som livsstil? Försörja dig på att driva blogg och jobba? Evie planerar nu förutom att blogga och instagramma att bo hemma hos hundägare som är bortresta och ta hand om hem och hundar mot att få bo där. Det finns så klart olika andra möjligheter att försörja sig på resa som att jobba i bar, vara dyklärare, driva webbyrå och ja, you namne it. Men skulle du vilja leva så?

För min del kan jag känna mig väldigt imponerad av dem som gör det där valet. Därför att det är ett modigt och livsbejakande val. Men samtidigt känner jag för egen del att jag vill fortsätta att jobba för miljö och samhällsnytta samtidigt som mina barn får rötter och en bra skolgång. Jag tror att chanserna att lyckas med det är betydligt bättre med en fast punkt hemma i Sverige än på resande fot. Men det finns så klart andra värden som kan vägas mot det. Som äventyret i att se nya platser, möta nya kulturer och vara mer tillsammans med sina barn. Så visst blir man avundsjuk ibland!

.

6 kommentarer

Filed under blogg, influerare, instagram, resa med barn, resor

Dyker från klippa i Manarola men skriver absolut inte om skrivkramp


En okänd person dyker från en klippa i Manarola, Ligurien. Det är höstlov och vi är i Italien. Jag fotograferar. Lite senare är det jag som dyker från klippan. Vattnet är svalt men lent och skönt mot huden.

En och en halv månad senare sitter jag hemma och tänker att jag borde skriva något om Manarola. Jag har inre gjort det än. Vi bodde här två nätter och det är sannolikt den bildskönaste av alla bildsköna byar i Cinque Terre. Och ja, kanske hela Italien?

Men jag vet inte vilka bilder jag ska välja. Eller var jag ska börja berätta. Vad vill jag ha sagt? Jag tycker inget vidare om texter som handlar om skrivkramp. Om det inte är Bodil Malmstens texter om skrivkramp. Men jag är inte Bodil Malmsten. Så det här är inte en text om skrivkramp. Absolut inte. Det är en första bild och några första ord om Manarola. Jag har mer att berätta en annan dag. Jag ska bara ta reda på vad så återkommer jag i ämnet.

10 kommentarer

Filed under blogg, resa med barn, resor, vackra platser

En bloggpaus – om dess orsak och verkan

Jag är en sådan människa som behöver ett visst mått av positiv stress för att må bra. Men. Det kan bli för mycket av det goda. Att jag tidigare i höstas pausade bloggen hade med stress att göra. Det var orsaken till pausen. Men verkan blev inte den avsedda vad gäller stressen. Men bloggens besöksstatistik påverkades dock negativt. Rejält negativt. Men med fördröjning.

Paus
Jag pausade bloggen den 22 september. Några veckor senare kraschlandade jag en kväll i fåtöljen hemma. Det hände en torsdagskväll. Hela veckan hade flutit på från det ena till det andra utan ställtid. Plötsligt satt jag bara och stirrade tomt framför mig. Ingen padda, ingen telefon, ingen bok, ingen tidning, ingen TV. Ingenting orkade jag med. Mer än att stirra tomt.

Vardagsrutiner
Gå upp. Dricka te. Sätta på sig smink, kläder och fixa håret. I den mån det hinns med. Gå till tåget. Surfa på nätet under resan. In på jobbet. Från möte till möte. Lite arbetstid framför datorn. Försöka komma ikapp med mejlen. Lunch. Och så fler möten. Några till mejl. Gå och simma om det är måndag eller onsdag. Tåget hem igen. Få iväg minstingen till fotbollsträningen om det är tisdag eller torsdag. (Gällde till för två månader sedan. Nu handlar det om att hitta en annan aktivitet åt honom sedan hans lag lagts ner. Om det inte återuppstår inom det närmaste, vilket ser mörkt ut. Utebliven fotbollsträning har dock öppnat upp för mer obetald övertid från min sida så att mitt schema är minst lika späckat i alla fall.) Sedan fixa mat eller ta hand om disken. Förhoppningsvis orka hjälpa till med läxförhör. Gå och lägga sig. Sova.

För mycket?
Och så börjar det om. Igen och igen. Och till helgen kanske någon rolig aktivitet. Eller bara slappa. Förutom några måsten. Och sedan är det ny vecka igen. I slutet av september hade vi dessutom en pågående kokningsrekommendation på jobbet och orsaksutredning pågick. Ledd av mig. Inte så underligt om du kraschlandar i soffan eller fåtöljen ibland. Det som hände den där torsdagen för någon månad sedan är inte första gången som jag kraschlandat så. Det händer då och då. Jag tror att det inte enbart är av ondo. Jag ser det som ett friskhetstecken att kroppen stänger av och vägrar låta mig fortsätta stressa när det är på väg att bli för mycket. Men lite orolig blir jag allt. Trycker jag in mer i tillvaron än jag egentligen orkar med? Det här hände ändå under perioden när jag redan pausat bloggandet. Borde jag sänka ambitionsnivån i något avseende? Till exempel sluta blogga?

Pausen bruten
Exakt en månad senare började jag ändå publicera inlägg här igen. Den 22 oktober. Det var en slump att jag både pausade och återupptog bloggandet just den 22:e i månaden. Jag upptäckte det först nu när jag gick tillbaka och kollade. Orsaken att jag började igen var dels att jag saknade det. Dels att jag inte såg någon direkt effekt av att avstå. Jag blev helt enkelt inte mindre stressad för det.

Inte lika ofta längre
Sedan jag återupptog bloggandet har jag publicerat inlägg med något lägre frekvens än tidigare. Om det också är tillfälligt återstår att se. Idag blev det ju faktiskt två inlägg samma dag, vilket är ovanligt.

Bloggstatistiken
Vad hände då med besöksstatistiken? Jo, den dök ganska rejält direkt från den ena veckan till den andra. Men låg sedan still över hela pausen. Däremot sedan jag börjat blogga igen har den fortsatt gå ner, vilket verkar märkligt. Det är nu mindre än hälften så många sidvisningar jämfört med före pausen och ännu större påverkan neråt på antalet besökare. Kanske har det något med Googles algoritmer och min aktivitet på sociala medier att göra? Jag vet inte. Och jag försöker att inte bry mig för mycket. Men lite brydd är jag allt.

30 kommentarer

Filed under blogg, livet, personligt

Redigerar film


Om någon undrar varför det inte kommit något blogginlägg om Italien på länge, trots att det finns så mycket mer att berätta, så beror det på att jag för närvarande redigerar en film om resan. Och att det tar en evig tid. Plus att det är mycket att göra på jobbet. När jag kan redigera filmen med katten i knät är det dock ganska mysigt. Ja, annars också. Men särskilt med katten i knät.

Återkommer med fler blogginlägg snart. Hoppas jag.

4 kommentarer

Filed under blogg, film, iPhone, resor, YouTube

Paus från en bloggpaus

Vi är på en kortresa till släkten i Östergötland.

Och trots att jag egentligen har paus från bloggen kan jag inte låta bli att ta paus från den pausen och berätta här att hösten är vacker och underbar att fotografera. Vi hörs!


2 kommentarer

Filed under årstider, blogg, fotografi, höst, resor

Paus


Just nu pausar jag den här bloggen. Troligen rör det sig bara om någon vecka eller så. Kanske kortare. Det är bara lite mycket på jobbet just nu. Men jag hoppas att jag snart har tid och ork igen att hålla på med ord och bild här på bloggen.

9 kommentarer

Filed under blogg, mitt jobb, resor

Problem att kommentera i bloggar


Nu ska jag berätta varför jag nästan aldrig kommenterar direkt i bloggar om jag inte kan göra det som inloggad i WordPress. Och även fått problem med det också. Men hittat en lösning.

Värt ett försök
Det här gäller bloggen Dryden men skulle kunna vara många. Tänkte att det var länge sedan jag försökt kommentera i någon blogg som oinloggad. Kunde vara värt ett försök. Jag börjar med att fylla i alla uppgifter. Vilket tar en stund. Sedan klickar jag i att jag inte är en robot (så här tidigt på morgonen är jag inte helt säker, men ändå).

Kommenterar
Sedan skriver jag min kommentar som den här gången är en reflektion kring en flygplanstyp som tydligen slutat flyga på Östersund, om jag förstod inlägget rätt. Jag skriver om när jag flög med en Saab Fairchild från Rarotonga till Aitutaki 2001 och hur det kändes ganska cool att jag och flygplanet var födda i samma stad på andra sidan jordklotet.

Lönlöst
Sedan klickar jag på ”skicka kommentar”. Och sedan. Ja, inte skickas kommentaren… Så då försöker jag några varv till. Innan jag ger upp och skriver det här istället. Ja, jag läser bloggar från iPad. Nej, jag tänker inte släpa med mig en laptop på tåget när jag pendlar…

Problem i WP-appen
Just nu har jag dessutom problem med att WordPressappen har blivit jätteseg och laggar hela tiden när jag ska kommentera via den. Milt sagt frustrerande. Ofta när jag läser i bloggar dyker det upp en fråga eller tanke som jag vill dela med mig av till den som skrivit. Men jag vill ju inte lägga ner en massa arbete förgäves. Eller lägga hur mycket tid som helst…

Lösningen
Lösningen just nu har jag upptäckt är att läsa och kommentera bloggarna som inloggad via Safari, iPadens webbläsare. Då hänger det sig inte när jag kommenterar. Förutsatt då att jag faktiskt kan kommentera som inloggad…

Bilden ovan är från Aitutaki, en av öarna i lagunen.

19 kommentarer

Filed under blogg, resor

Ett träd

Ett träd fotograferat från taxin mellan Porto San Paulo och Alghero på Sardinien. Mest för test av WP-appen (den app jag bloggar med via mobilen). Som verkar fungera utmärkt.

Lämna en kommentar

Filed under appar, blogg, resor

Ligger efter med blogginläggen

Jag sitter på altanen och dricker en kopp te medan stugans bastu värms upp. Jag skriver på ett blogginlägg om Abisko. Jag ligger ett par dagar efter med blogginläggen. När jag höjer blicken och tittar åt höger kan jag se att solen skiner på Abisko turiststation och Lapporten. Men här i Björkliden regnar det. Det stämmer med statistiken. Abisko är en av landets nederbördsfattigaste platser. Riksgränsen har mycket nederbörd. Björkliden ligger någonstans mitt emellan.

Lite senare samma dag syns en fantastisk regnbåge över nejden. Då regnar det både i Abisko och Björkluden men solen har just brutit igenom molntäcket här. Björkliden är en underbart vacker plats. Även utan regnbåge.

Sedan dessa rader skrevs har flera dagat förflutit och med dem vår resa. Jag ligger ännu mer efter med blogginläggen nu. Den som vill hålla sig bättre uppdaterad kan följa mig på Instagram. Inte för att jag postar så jättemycket där heller. Men ändå.

5 kommentarer

Filed under blogg, resor, vackra platser

Att få blogg-beröm av Lottie Knutson


I förra veckan läste jag ett blogginlägg av Lottie Knutson, som var informationschef för Fritidsresor under många år och i den rollen den som gav mest trovärdig information och trygghet till svenska folket under tsunamikatastrofen i Thailand 2004. Hon är numera styrelseproffs, journalist och bloggare. Bloggposten jag läste handlar om lavendelfälten i Provence.

Att hitta lavendelfält
Jag kommenterade på hennes FB-sida: ”Bra tips där! Jag var alldeles för oförberedd när vi bilade runt i Europa förra sommaren och trodde väl ungefär att bokar du en natt i Gordes, som jag gjorde så ser du lavendelfält överallt på vägen dit och därifrån. Men vi såg inga alls innan vi körde till klostret morgonen efter och där var knökfullt med folk trots att vi var där tidigt på morgonen. Och hade det inte varit för ett vägarbete så hade vi inte sett några fler fält alls, men nu hade vi tur och tvingades köra en omväg” Och så länkade jag till mitt inlägg om hur du hittar till ditt eget lavendelfält o Provence.

Att hitta vilse
Den gången hittade vi verkligen vilse! Ett tag visste vi inte alls var vi var eller hur vi skulle ta oss vidare mot dagens målpunkt. Men istället hittade vi både till lavendelfält och den ockrafärgade byn Roussillon tack vare att vi tvingats av den utstakade vägen på grund av de där asfaltsläggarna. Två fina upplevelser! Vi kom fram till vårt mål för dagen lite senare än jag planerat men det var det värt!


Jag kom att tänka på uttrycket ”att hitta vilse” eftersom jag också i förra veckan läst ett blogginlägg om den inre kompassen i bloggen ”Äntligen vilse!”

Den inre kompassen
Där kommenterade jag att för mig handlar den inre kompassen om värderingar. Att vara stark i sig själv. Att veta vad du vill. Kunna stå emot andra när du inte håller med. Men också om att välja sina strider.

Att kunna staka ut en färdväg med delmål och följa den. Men också att våga göra avsteg, irra ut på de mindre stigarna och just hitta vilse!

Lotties kommentar i min blogg
Men tillbaka till Lottie Knutson: Som en kommentar till en av hennes bilder från Senanqueklostret utanför Gordes berättade jag att jag också skrivit om trängseln vid det där klostret. Som ju inte alls syns på bilderna!

Det roliga är att Lottie faktiskt följde länken och lämnade en positiv kommentar i mitt inlägg om klostret. Hon kommenterade: ”Vad bra du skriver!”

Glad blev jag så klart! :)

Krishantering
Särskilt glad blev jag att just hon kommenterade eftersom jag läste hennes bok om kriskommunikation (”Nödrop – när krisen kommer”) som en slags bearbetning i efterhand av en kris vi genomgick på jobbet där jag blev talesperson. Och eftersom jag verkligen gillade boken! Som handlar om mycket mer än bara om tsunamin. Hon skriver också bland annat om lågintensiva men långvariga vardagskriser som kan ta väl så mycket energi som en kortvarig intensiv kris. Det ligger väldigt mycket sanning i det.

Alla kommentarer
Väldigt glad blev jag som sagt för hennes kommentar. Och lite starstuck. Den kommentaren kommer jag att leva länge på! Men jag är oerhört glad för varje kommentar som jag får. Det ska ni veta. Alla ni som brukar kommentera här, på Facebook, Instagram eller Twitter.. :)

Bilderna: Fotografering på lavendelfält i Provence respektive hus i Roussillon. Båda två är tidigare opublicerade och från bilsemestern i Europa förra året.

10 kommentarer

Filed under blogg, resor, vackra platser

Alla är reseinfluerare! Blir det resejournalistikens död?


Jag tycker att det är en fantastiskt märkvärdig sak att resa och se sig om i världen. Det är därför jag läser så mycket om resor. Och det är därför jag skriver så mycket om just resor i den här bloggen. Men: Det är en kväll i juli 2017 när jag bläddrar igenom mitt flöde på Instagram som det slår mig. Det är på ett sätt egentligen inte ett dugg märkvärdigt att resa. Nästan alla människor gör någon typ av resa på sin semester. Och nästan alla delar med sig av sina upplevelser på Facebook och Instagram. Och jag älskar det!

Men samtidigt gör det ju det så mycket svårare att väcka intresse för en blogg som i huvudsak handlar om att resa. Skit samma för egen del, egentligen. Jag gör det här utan betalning, på min fritid, för att det är roligt. Men vad händer med resejournalistiken? Står den inför en snar död?

Alla är inte journalister
Häromåret hette det att ”alla är journalister”. Sedan kom ”alla är fotografer”. Men inget av det är kanske riktigt sant. Även om det ligger ett korn av sanning i det, så till vida att alla som bidrar med texter, foto och klipp gratis till internet utgör ett hot och en konkurrens mot betalda textförfattare och fotografer. Men samtidigt krävs det kunskap och skicklighet att för att skapa ett riktigt bra innehåll med kvalitet. Yrkesskicklighet, helt enkelt. Och för att ta del av sådant material är vi fortfarande beredda att betala. Med pengar eller genom att ställa vår tid till förfogande för reklambudskap.

Men alla är influerare
Men influerare, tänker jag. Där stämmer det verkligen: att alla faktisk ÄR influerare. Har också alltid varit i den analoga verkligheten. Vi påverkar alla varandra. Somliga mer. Andra mindre. Men alla påverkar någon.

2016 års mesta buzzword var kanske just ”influerare”. I flera år dessförinnan hade många använt det engelska ordet influencers. Och i båda fallen menades vanligen personer som påverkar via olika digitala kanaler. Vissa påverkar mer än andra. Men alla påverkar någon, precis som i den analoga världen.

Reklam via influerare
Men till skillnad mot i den analoga verkligheten finns det på nätet en helt annan möjlighet för reklammakarna att nå många med betalda budskap via just influerare. Att använda sig av personer med stor trovärdighet kan vara ett sätt att övertyga även skeptiska konsumenter att genomföra ett köp. En influerare som har extremt många följare i sociala medier kan snabbt sprida ett företags budskap med större trovärdighet och till fler personer än företaget själva någonsin kunnat via sina egna kanaler. För detta är företagen så klart beredda att betala.

Dock att Facebook och andra aktörer nu börjat försöka styra upp den här utvecklingen för att själva få en del av kakan. Detta vet jag tack vare att jag deltar i olika nätverk för resebloggare. Själv har jag inte gett mig in på att ha sponsrat material i vare sig i bloggen, på Instagram eller Facebook, vilket annars är ganska vanligt men som jag i mitt fall bedömer skulle ge mindre pengar än vad det skulle kosta mig i tid och trovärdighet. Jag stänger dock inga dörrar för framtiden – och fördömer absolut ingen som låter sig sponsras.

Vem vill betala för resejournalistik i framtiden?
Influerare är inte generellt någon dödsstöt för ”riktiga” journalister eller ”riktiga” fotografer. Av de skäl jag nämnde ovan. Den som har en utbildning eller som arbetat sig fram med sin begåvning som bas kan åstadkomma så mycket bättre och trovärdigare material än den som bara postar lite random grejor på nätet. En konkurrens är det i och för sig, som gör det svårare och svårare att hitta jobb inom nämnda yrken. Men yrkena kommer alltid att finnas kvar, tror jag.

Däremot inom området resor kan jag fundera. Hur ska det finnas utrymme att betala resor, övernattningar utöver arbetstiden för något som nästan alla betalar för med egna pengar och glatt delar med sig gratis av på nätet? Och faktiskt i just det här fallet: med i stort sett samma innehåll och kvalitet som betalda journalister åstadkommer?

För egen del kommer jag säkert att prenumerera på resemagasinet Vagabond i många år till. Men är det flera år sedan jag köpte en kvällstidning för resebilagans skull. Artiklar på nätet läser jag så klart ofta, men jag undrar hur intressant den genomsnittliga researtikeln är för den som inte är resenörd?

Mer kritik och häftiga resor
Om resejournalistiken ska överleva tror jag att den måste bli mer kritisk och granskande samtidigt som den berättar om mer extrema resor och häftiga drömresmål. Men de mer vardagligt positiva sidorna med att besöka storstäder i Europa, badorter vid Medelhavet, ålandskryssningar och skidorter i fjällen får vi kanske tillräckligt av i våra sociala flöden numera?

Kändisar och skriva mer privat
Det som är influerarnas fördel jämfört med journalisten är det personliga och rent av privata innehållet. Särskilt kändisar tenderar vi att vara nyfikna på. Själv har jag valt att inte fokusera på mig själv, eftersom jag är ointressant (för andra än mig själv :) och inte heller i bloggen fokuserat så mycket på mina närmaste då jag inte velat lämna ut dem för mycket. Men kanske borde jag göra det om jag vill ha fler läsare?

6 kommentarer

Filed under blogg, influerare, instagram, media, resor, sociala media

Guideböckernas och bloggarnas Mallorca


Vi sitter hemma på altanen och äter jordgubbar och glass. Svenska jordgubbar och vaniljglass. Det är mindre än en vecka till midsommar. Jag läser på om Mallorca. Vi gick ett varv på stan idag. Här hemma i Karlshamn. Jag köpte lite underkläder och så tog vi en fika på Esters café i gallerian. Delade på en stor toast och en bit kladdkaka. Vi satt ute på terassen. Se där ett tips för den som söker en plats i solen i vår lilla stad när det är fullt utomhus på andra ställen (läs konditori Christin). Och så var vi inne i bokaffären köpte jag en guidebok till Mallorca.

Märkligt nog hade vi ingen sedan tidigare trots att vi varit på Mallorca två gånger förut. En gång på 90-talet när vi var en förlängd weekend i Palma och åkte runt med moppe, vandrade, hittade fina havsvikar söder om Palma som Cala Pi och åkte norr ut och besökte Valldemossa. Den gången hade jag lånat en guidebok på biblioteket i Gävle med inriktning mot vandring, minns jag.

För fyra år sedan när vi var medbjudna på en generationsresa till Cala Bona måste vi ha klarat oss utan guidebok. Eller så har vi förlagt den. 

Idag köpte jag i alla fall en första klass pocketguide: ”Topp 10 Mallorca”. Och på biblioteket, som just nu också finns i gallerian, lånade jag ”Vandra på Mallorca” av Anita och Birger Løvland.

Och nu sitter jag hemma på terassen och bläddrar och läser i böckerna. Tidigare i veckan har jag läst bloggar och samlat på mig tips inför resan.

Byarna i Tratamuntana
Sanna Rosell har i sin blogg skrivit en resguide till ”ett annat Mallorca”. Hon skriver att åren av turism i massformat har satt sina spår. Men att bortom charterturismens parasollträngsel och Bamseklubbar finns det ett annat Mallorca. Hon tipsar om bergen Tratamuntana där du kan vandra och/eller besöka byarna Deià, Sóller, Valldemossa, och Fornalutx.

Också på bloggen desires kan du läsa om byarna Deià, Sóller, Valldemossa. Om den sistnämnda som är berömd för att författarinnan George Sand tillbringade en vinter här tillsammans med kompositören Chopin, kan du läsa:

”Att vistas i denna romantiska by kändes som att befinna sig i en sagovärld.”


Valldemossa. Foto:desires

Om en annan by, Puerto Sant Elm, skriver bloggaren att det är en fin liten badort som ”som har en jättefin långgrund sandstrand med underbart turkosfärgat härligt vatten!” Hon skriver också om vägen till Sa Calobra, om romarstaden Pollenca, om Puerto Pollenca och andra badorter.

Om att segla runt Mallorca kan du läsa i bloggen ”S/Y Lady Anillas resor och äventyr på de sju haven”. Där kan du också läsa om äventyr på land och den berömda järnvägsrelaterade mellan Puerto Sóller och Sóller.

Jag har själv nämnt den tågresan, men jag kallade den spårvagn, i ett inlägg om reseminnen från generationsresan till Mallorca.

Liniz Travel har bland annat skrivit om bästa glassbaren i Puerto Sóller och favorithotellet på samma ort.


Glassbar i  Puerto Soller. Foto: Liniz Travel

Behövs ens guideboken?
Guideböckerna och bloggarna skiljer sig inte mycket åt i urval av sevärdheter, stränder och andra platser. Så behöver du då en guidebok överhuvudtaget? Tja, behöver och behöver. Men jag tycker att en guidebok ger en något bättre överblick. Dessutom fungerar den utan batteri och tillgång till internet och är också lättare att läsa i solen. Både guideböckerna och bloggarna har annars just en tyngdpunkt på de byar och andra sevärdheter i den bergiga delen av ön, längs den nordvästra kusten, som omnämns ovan men där finns andra tips också.

Bortom Tratamuntana
Bloggen ”min kreativitet” tipsar om nationalparken S. Albufera, som ligger vid stranden Playa de Muro, precis där vi ska bo vid Alcudiabukten: ”Vi såg Cettisångare, Sammetshätta, Sydnektergal, Trastsångare, Rörsångare, Styltlöpare, Svartbent strandpipare, Mindre strandpipare, Elinorafalk, Rörhöna, Kamsothöna, Kohäger, Silkeshäger, Ägretthäger, Natthäger, Härfågel, Gravand, Rödhuvad dykand, Skedand, Gräsand, Snatterand, Fisktärna, Bronsibis, Gulärla, Ringduva och Talgoxe. Vi hörde Tjockfot men såg den aldrig. Fina blommor och fjärilar såg vi också.” Detta var dock i början av maj. Hur mycket fågel där är mitt i sommaren återstår att se.

Sanna Rosell skriver i blogginlägget ovan också om savannliknande stäpper och paradisiska stränder i sydost och nämner då särskilt stranden Es trenc.

Palma
Bloggen desires har ett särskilt inlägg om Palma där du bland annat kan se bilder på hus som ritats av den kända spanska arkitekten Gaudí.


Hus i Palma. Foto:desires

Fantasiresor tipsar om 7 restauranger i Palma.  Bloggen We ser Nodes skriver på engelska om sex platser runt Palma som du inte bör missa. Av dessa tycker jag att Playa Illetas ser ut att vara det bästa tipset.  Turisterna – Familjen Magnusson – tipsar om ett centralt och lyxigt hotell i Palma. De har också skrivit ett blogginlägg som även innehåller ett mycket proffsigt klipp om hur de gjorde Mallorca med bil på tre dagar.

Kändisar, vanliga familjer, resefotografer och bröllop mm
Det finns säkert flera men en bloggande kändis som bor på Mallorca är Malin Berghagen. En annan blogg om att som svensk familj bo och leva på Mallorca finns på livingmallorca. Resefotografen Pär Olsson bor och skriver också om livet på den spanska ön i bloggen Mallorca Moodboard.

På ut- och springbloggen kan du läsa om att gifta sig på Mallorca. Och på bloggen readyfortakeoff finns flera inlägg om Mallorca.

7 kommentarer

Filed under böcker, blogg, Karlshamn, resor

Vackra platser

Vad är den gemensamma nämnaren för mitt fotograferande, mina resor, mitt instagrammande och mitt bloggande? Jag har funderat en del på det. Ett av de tänkbara svaren är: vackra platser. Jag har därför tillskapat en egen kategori för detta ämne i bloggen.

Vackra platser är inte den enda röda tråden genom det jag gör. Om vi inbegriper mitt yrkesliv och mitt twittrande också blir det tydligt att den riktigt röda tråden genom det jag gör handlar om en kärlek till mänskligheten och den här planeten vi bor på. Det förenar annars till synes vitt skilda ämnen som miljö och långsiktig hållbarhet, fotograferande, sociala medier och resor.

Men det finns ett annat tema också, som kommer igen i mycket av det jag gör. Och det temat är just vackra platser. Jag är helt enkelt väldigt svag för sådana. Väldigt många av mina blogginlägg kretsar kring de där platserna. Både sådana som finns nära och andra som ligger betydligt längre bort.

Som Sternö Sandvik hemma i Karlshamn som är så vackert i solnedgången (bilden ovan). Eller Karlskrona som är en av de vackraste städerna i det här landet. Eller Vattenriket i Kristianstad med solnedgångarna mitt inne i Kristianstad vid Helge å och hela den vackra Åhuskusten. Och Hälsoträdgården, också i Kristianstad. Och inte långt söder därom ligger Sveriges vackraste sandstrand. Vid Knäbäckshusen. Andra exempel är Plitvicesjöarnas nationalpark i Kroatien, Lago di Braies i Dolomiterna, Italien och Amalfikusten, också i Italien. Lapporten som måste vara Sveriges vackraste fjällandskap. Och Zanzibar i Tanzania har fantastiskt vackra stränder. I Rio finns ett litet palats med trädgård som heter Parque Lage som är en vacker oas mitt i storstadspulsen. Vackraste storstäderna är nog annars Rom och Sydney. Och…

Ja sådär kan jag hålla på. Men jag ska bara ta två exempel till. De som är med på bild nedan: Hotellet First Landing på Fiji har en väldigt fin trädgård och stranden är väldigt vacker när det är högvatten. (När det är lågvatten blir det bara korallsten och grus kvar – inte lika fint. Den fot-formade ö de låtit bygga är inte heller jättesnygg.)

Venedig är en annan plats som det är svårt att bortse från när det kommer till bildskönhet. Alldeles för trångt är det på sommaren så åk gärna dit under lågsäsong. Varför inte på höstlovet? Då är där bedårande vackert. Oavsett om det är dimma eller om solen skiner.

Har du några förslag på vackra platser som jag borde se innan jag dör?


9 kommentarer

Filed under blogg, fotografi, resor, sociala media, vackra platser

Några försommarblommor

Jag sitter på ett tåg som står still därför att ”eltrafikledningen” begärt ett stopp på fem mil runt Hässleholm. Pendlarlivet. Jag bläddrar bland bilder ifrån i söndags till ett blogginlägg jag tänkt skriva. Men jag kommer just ingenstans där heller. Detta därför att bilderna är för många. Det är inte första gången den här veckan som jag suttit och försökt välja bilder till det där blogginlägget som sedan ska skrivas också.

Och dagarna går och sommaren rycker närmare. Solen strålar och värmen är här. Och utanför tågfönstret slår hästkastanjen ut just nu. Så jag tänker att det får bli ett separat blogginlägg med några av försommarens blommor innan dessa har blommat över. Hästkastanjen här ovanför är samma som är här utanför. Den får ni med på köpet. Annars är det mandelblom, äppelblom och slån ifrån helgen som gick.



12 kommentarer

Filed under årstider, blogg, fotografi

Halloj världen! nu på egen domän


Wow! Nu har min blogg en egen domän: hallojvarlden.com

För en liten tid sedan nådde jag (igen) taket för hur mycket bildutrymme som får användas gratis på wordpess.com. Jag bestämde mig då för att köpa till utrymme för 3 dollar per månad. I priset ingår egen domän på .com. Efter att ha funderat en del har jag idag beställt detta tillägg.

Så nu ska min blogg finnas både på hallojvarlden.com och på den gamla adressen som nu pekas om till den nya.

Att det blev .com och inte .se beror på ren lättja i och med att .com ingår och fixas av wordpress.com medan jag hade fått fixa en .se-adress själv.

Bilden ovan får symbolisera en förhoppningsvis smidig förflyttning. Den är ifrån Jambiani på Zanzibar.

3 kommentarer

Filed under blogg, resor

Och hur funkar det här med ”resejournalister” egentligen?


Hur funkar det här med ”resebloggare” egentligen? Och influerare på Instagram? Får bloggare och influerare betalt av resebolagen och/eller detinationerna? Och hur funkar det här med ”resejournalister” egentligen? Låt mig berätta:

Jag får plötsligt syn på en tweet av Eskil Fagerström som säger: ”Hur funkar det här med ”resebloggare” egentligen? Nu vet jag mer.”

Jag följer den bifogade länken till en intressant blogpost om en promotionresa i Italien. Journalisten och författaren har fått tre hotellnätter, en lunch, en middag och några utflykter i utbyte mot att skriva en blogpost. I min värld låter det lite för bra för att vara sant. Jag vet inte hur många som läser hans blogg men han uppger själv att han har 200 följare på Instagram. Några av de andra som deltar i arrangemanget ska ha hundratusentals följare.

Blogginlägget är som sagt bra men jag blir något provocerad av tweeten måste jag erkänna. Själv har jag bloggat i 10 år och aldrig fått en enda hotellnatt, lunch, middag eller utflykt som tack från någon av de platser jag besökt. Någon gång har jag kanske fått ett bättre rum när jag berättat att jag är bloggare. Möjligen. Säkert vet jag inte om jag ens fått en sådan fördel någon gång.

Det handlar inte om att tälja guld med smörkniv att blogga och instagramma om resor. De flesta som håller på gör det som jag helt gratis. Lägger många, många timmar bara för att det är roligt. Andra försörjer sig i grunden på att göra annat men får ett litet bidrag till sitt resande. Ytterligt få försörjer sig på att resa, fotografera och berätta om det på sociala medier. Färre dessutom, skulle jag gissa, än som påstår eller i vart fall försöker ge sken av att de gör det.

Jag är aktiv i nätverk för resebloggare och är väl medveten om att det förekommer att bloggare åker på betalda resor. Alla seriösa bloggare märker då ut både bloggposter och inlägg på Instagram och andra sociala medier som ”samarbete” eller ”sponsrade”. Skulle det någon gång bli aktuellt för mig att följa med på en betald resa skulle jag också självklart märka ut detta i mina flöden. Som mitt liv ser ut för närvarande har jag inte haft tid att följa med på sådana resor då jag hellre vill resa med min familj när jag har semester.

Men hur gör resejournalister? De åker också på betalda resor. På så kallade ”pressresor”. Eskil snuddar också vid fenomenet i sin bloggpost. Det är en sedan länge etablerad form av marknadsföring av resor. Det finns inga krav på motprestationer men den som betalar förväntar sig så klart positiva artiklar och inslag. Varför skulle de annars betala? Och varför skulle fenomenet annars fortsätta leva vidare? Men har du någonsin sett en artikel eller ett inslag om resor i traditionell media som är märkt med ”samarbete” eller ”sponsrad”?

Jag tycker alltså att bloggare är mer att lita på i de här sammanhangen än traditionella journalister. Vad säger du? Visste du att researtiklar i traditionella medier ofta är resultatet av sponsrade resor?

Bilden ovan är min och ifrån en osponsrad resa till Torrevieja i Spanien.

11 kommentarer

Filed under blogg, destinationsutveckling, influerare, instagram, media, platsvarumärken, resor, sociala media

Min blogg – Halloj världen! – fyller 10 år idag


Den 25 april 2007 började jag blogga på dåvarande Aftonbladet Blogg. Idag fyller min blogg 10 år. Grattis till den!

Det var mycket en impulsgrej att jag började blogga men i bakhuvudet låg reseskrivardrömmar. Jag tänkte att om jag fick tillräckligt många läsare som bloggare skulle jag kanske, åtminstone på deltid, kunna få erbjudande sen om att jobba som reseskribent för någon av de etablerade aktörerna, som till exempel resemagasinet Vagabond eller Aftonbladet Resa.

Ja drömma går ju… Jag satte i alla fall ganska snabbt upp ett mål. 30 000 läsare per vecka tänkte jag att jag behövde för att vara intressant för de stora aktörerna. Dit nådde jag aldrig. Inte ens i närheten. Kanske har jag som mest haft ungefär tiondelen, i ett par olika omgångar. Och inte vet jag om 30 000 hade räckt heller. Men jag gjorde många lärdomar där i början i jakten på läsare: om klickbeten och annan klickjakt men också om bloggemenskap och om vilka ämnen som intresserar många. Resor hör inte till de ämnena, kan jag säga. Delvis därför, men delvis också därför att jag hade som mål där i början att skriva minst ett och gärna flera inlägg om dagen, kom bloggen att handla om mer än resorna.

Redan innan ett år hade gått hade jag insett att min ursprungliga förhoppning inte skulle fungera. Inte för mig i alla fall. Då hade jag också hunnit vara lurad in ett varv att skriva för Trivago. En upplevelse jag länge tänkt skriva om. Vi får se om det blir av. Hur som helst så fortsatte jag blogga bara för att det var roligt. Och med en betydligt mer vag förhoppning om att någon gång leder det kanske till något. Dock betydligt mer oklart vad.

När vi reste jorden runt på 79 dagar med familjen vintern 2008/2009 bloggade jag så klart om det. Annars fortsatte jag med ganska blandade ämnen på bloggen. Fortsatt var det så att i princip alla andra ämnen lockade fler läsare än inlägg om resor. Ändå har resorna hela tiden varit ett av de mest frekventa ämnena i min blogg.

Våren 2011 nådde min blogg en första topp i besöksstatistiken. Men då beslutade Aftonbladet Blogg att lägga ner sin bloggportal för allmänheten. De erbjöd en möjlighet att migrera över hela bloggen till WordPress.com, vilket jag nappade på. Men då dök besöksstatistiken rejält.

Från början kom de äldsta inläggen med över med bilder och allt men efterhand har bilderna försvunnit från de äldre inläggen. Oftast hittar jag dem om jag bildgooglar men de syns inte längre i inläggen. Jag har många gånger tänkt att jag borde ladda upp de viktigaste bilderna på nytt i sina inlägg, som de från jordenruntresan, men än har det inte blivit av mer än för enstaka inlägg. Det är ett stort arbete…

I ungefär samma veva som Aftonbladet berättade om nedläggningen av sin bloggportal började jag använda Instagram och också blogga om det. Det var nog mest en slump att det sammanföll i tid. Via Aftonbladet Blogg hade jag hittat och följt Mymlan, som bloggade där då som betald bloggare för Aftonbladet, och hon skrev mycket om Twitter.

När jag väl själv var på Twitter följde jag många med fotointresse. När nästan samtliga dessa skaffade Instagram nästan samtidigt runt årsskiftet 2010/2011 var jag snart också där själv och såg en helt ny värld öppna sig.

Efterhand som intresset för Instagram växte i Sverige, växte också min blogg. Men jag tröttnade så småningom på att skriva så mycket om detta ganska smala ämne samtidigt som även de stora aktörerna började förstå hur stort intresset för Instagram var. Efter 2014 började besöksstatistiken för Halloj världen! långsamt dala igen. Kanske mest för att jag mer och mer börjat skriva mest om resor igen. Det där ämnet som är så svårt att nå ut med. Men som jag älskar att skriva om!

Hur det blir framåt vet jag inte. Men här och nu trivs jag med att skriva mer om resor igen. Och någon gång ibland om de andra ämnena. En ny kategori som jag redan skrivit mycket om och funderar på att tillföra är ”vackra platser”. Nya ämnen som jag funderat på att också börja skriva om är platsvarumärken och destinationsutveckling. Vi får väl se hur det blir med det.

Om det blir 10 år till med bloggen vet jag inte heller. Min blogg är en resa, ett äventyr, med okänd slutdestination och lika okänd restid. Och det är faktiskt ganska spännande!

25 kommentarer

Filed under AftonbladetBlogg, blogg, instagram, jorden runt, resor