2021 blev ännu ett rekordår på den här bloggen. I vart fall mätt i antalet besökare. Det är så klart roligt och uppmuntrande. Ändå har jag under året frågat mig om idén om att den här bloggen någon gång ska leda till något bra är min största livslögn.
Jag kom i och för sig fram till att det faktiskt är lite ”skit samma” egentligen. Så länge som det är kul att blogga. Men. Det här skrev jag ungefär en vecka in i oktober månad. Sedan dess har min energi för bloggen och bloggandet avtagit mer och mer.
I och för sig har min allmänna energinivå också varit väldigt låg under hösten. Och i och för sig fick jag under en period ändå lite ny energi till att skriva här i samband med vårt besök på Malta vid slutet av samma månad.
Men ändå. Om jag inte sedan hade utmanat mig själv att göra en adventskalender här på bloggen under december är det frågan om det alls blivit några inlägg här under den månaden.
Det blev trots det färre inlägg på den här bloggen 2021 än under något år sedan 2008.
Så varför inte bara lägga bloggen åt sidan istället? Strunta i den och låta livet ta en annan riktning?
Men det är ju ändå lite så att ju mer tid du har investerat i ett projekt desto mer ont gör det att ge upp det. Den tid du har investerat har ju genererat ett värde — om än inte nödvändigtvis i kronor och ören — som du ogärna kastar bort.
Det är alltså där jag står när den här bloggen rullar in på ännu ett nytt år. Det sextonde.
Jag tänker att ett sätt att peppa mig själv i detta läget kan vara att faktiskt formulera vilka ambitioner jag har med bloggen under det kommande året.
Till att börja med så vill jag så klart gärna att det jag skriver blir läst av många. Men ingen tillväxt pågår i oändlighet. Den här bloggen når redan nu många läsare. Och som jag känner det just nu så får jag nog vara glad om jag kan behålla ungefär samma antal läsare under 2022 som jag haft under 2021. Det får därför bli mitt mål i det avseendet. Att antalet sidvisningar inte ska minska, räknat på helåret.
Vad gäller antalet inlägg som jag vill skriva känner jag till och med att det är läge att sänka ribban något. Klarar jag att leverera tre inlägg per vecka till den här sajten, som ett snitt under året, så lovar jag mig själv att vara nöjd med min insats.
Jag vill däremot gärna bli ännu bättre på att skriva mina inlägg med god framförhållning och ha dem klara för publicering långt i förväg. (Jag har faktiskt redan nu ett blogginlägg tidsinställt till den 15 maj 2022 och ett till den 4 juni, men jag vill ha mååånga fler inlägg än så skrivna långt i förväg. Syftet är att ta tillvara på stunder av inspiration och flow utan att bomba bloggen med inlägg vid just de tillfällena, samtidigt som jag kan minska stressen vid skrivkramp.)
Kan jag dessutom renodla innehållet ännu lite mer ska jag vara ännu nöjdare. Mer om resor, utflykter, vackra platser och natur och mindre om ”allt möjligt”. En lagom blandning av fotoreportage, listor och kritiska granskningar av resebranschen. Månadssammanfattningar med månadens bästa blogginlägg om resor vill jag bli färdig till att skriva vid varje månadsskifte. Och en adventskalender vill jag åstadkomma även detta år.
Utöver det vill jag gärna fortsätta att utvecklas i mitt skrivande. Målet är där att jag aktivt ska jobba på att hitta det där språket som flödar likt vattendropparna i en glittrande vårflod.
Och det där sista målet är nog faktiskt den viktigaste ambition som jag har med den här bloggen inför det nya år som börjar just i dag.
Jag har också bestämt mig för att så här på det nya året kalla den här sajten både för ett resemagasin och en blogg. Samtidigt. För det är lite så jag känner att det är idag.
Vinjettbilden föreställer Mörrumsån på våren.
Halloj världen! 
Tror att många av oss bloggare känner oss lite vilsna och undrar vart vi är på väg. I två år har livet och bloggandet dominerats av viruset direkt och/eller indirekt. Men det kanske kan vändas till att slå in på en ny väg istället för att trava vidare på den gamla! God fortsättning på nya bloggåret! ;-)
Tack det samma! Ja, vilsenheten är jag nog inte ensam om att känna. :)
Det viktigaste tror jag är att man tycker om att blogga. Än så länge gillar jag det och dessutom så roligt att få kontakt med alla dessa andra bloggare, det betyder mycket för mig. Så många inspirerande och lärorika inlägg hos så många bloggare.
God fortsättning på det nya året!
Det där är så klart helt sant! Ha en God Fortsättning du också!
Den är så fin den där bilden på vandraren över spången över Mörrumsån. Funderingar över bloggandet och dito dippar kommer nog då och då hos oss alla i bloggvärlden. Du har många besökare och når därmed ut med dina rese- och utflyktsskildringar och annat reserelaterat.
För mig är responsen och kommunikationen med andra det viktiga i bloggandet. Jag har tänkt att om det uteblir så slutar jag blogga, om det bara blir tryck på ett gilla, som tendensen har varit på många håll, så kan det kvitta, tystnad kan jag få bloggen förutan.
Lycka till med dina mål!
Tack! Ja, kommunikationen med er andra bloggare är ju bland det viktigaste som bloggandet ger tillbaka.
God fortsättning! Ja, det där med bloggandet kan man fundera mycket över, vända och vrida, bända och skaka. Förstår precis vad ni menar med vilsenheten i den tid som är.