blogg · livet · resor

7 saker jag gör istället för att skriva om resor

Du har kanske noterat det? Att det går trögt med mitt skrivande här på sajten ”Halloj världen!” sedan en tid. Men vad är då orsaken till det? Det redogör jag för här.

Jag har faktiskt en gång lovat mig själv att aldrig skriva om skrivkramp. Men nu handlar inte det här om just precis det. När jag väl sätter mig ner för att berätta om resor flödar orden på som vanligt. Men där jag tidigare i år skrivit minst tre inlägg per vecka. Och innan dess ännu mer. Så kommer det nu högst ett eller två per vecka. Så vad har hänt?

Ärligt talat vet jag inte riktigt varför. Men jag gör helt enkelt andra saker istället. Vilket leder till att tiden inte riktigt räcker till. Så vad är det då jag gör?

Det har jag sammanställt i följande lista:

1. Ser på deckare

Jag har förut nästan slutat att titta på TV. Nästan helt. Inte bara på gammaldags, så kallad linjär TV, utan även på streamat. Enstaka sporthändelser, kanske ibland, och då mest fotboll. Någon kortare nyhetssändning och enstaka nyhetsinslag i form av klipp. Kanske ett naturprogram då och då. Men väldigt sällan. En partiledardebatt har jag till exempel säkert inte sett på 20 år. Och då är jag ändå intresserad av samhälle och politik. Långfilmer blir väldigt sällan. Serier nästan aldrig.

Men nu har något hänt. I sommar har jag börjat titta på strömmade deckare tillsammans med min sambo. Och vi har tittat på många. Ibland flera avsnitt samma kväll. Att se på deckare fungerar som en avkopplande och kravlös förströelse. Samtidigt blir det en inblick i livet i andra länder. Mest Storbritannien i och för sig. Men ändå. De här serierna har tagit oss till platser som Shetlandsöarna, London, West Bay i Dorset (som hette Broadchurch i serien), Waiheke Island utanför AucklandNya Zeeland och många fler.

Just precis nu ser vi ”Ett fall för Vera” som är en serie full av härliga vyer från Northumberland, som området runt Newcastle heter.

Karaktärerna Vera Stanhope och Aiden Healy framför kustlanskap i Northumberland.

2. Lyssnar på sommarpratare

Jag har brukat blogga mycket under mina vardagsresor till och från jobbet i Kristianstad. Inte alltid och inte jätteeffektivt. Men en hel del och någonting nästan varje vardag. Men nu i sommar har jag lyssnat på fler sommarpratare än vad jag brukar. Betydligt fler. Och då har det ju så klart blivit mindre tid till att skriva.

Det är både avkopplande och utvecklande att lyssna på andra människors berättelser. Oavsett om berättelserna handlar om dem själva eller om ett ämnesområde som de kan. Samtidigt som jag lyssnar kan jag dessutom låta blicken färdas över blekingska och skånska landskap som passerar utanför tågets fönster. Se ett par tranor som betar på ett fält eller ett rådjur som skuttar. Eller solen som glittrar på havets vågor. Samtidigt som tanken färdas genom landskap i helt andra världar.

Några sommarprat som jag särskilt kan rekommendera är studenten Kateryna Martyniuk som berättar om varför hon valt att stanna kvar i hemlandet Ukraina efter Rysslands invasion i landet, Emma Schols, mamman från Edsbyn som berättar om hur hon räddade sina sex barn ur ett brinnande hus och om att överleva brännskadorna och klara av att fortsätta leva, professorn i miljöhistoria Sverker Sörlin som berättar om alltifrån sin egen panikångest på en tågtoalett i Värmland till visionen om det fossilfria välfärdslandet Sverige, med särskilt fokus på Norrland samt klimatforskaren Elin Röös som jobbar på SLU i Uppsala och som berättar om hur maten på våra tallrikar, och särskilt då kött från idisslare, förändrar hela världens klimat men också om hur vi faktiskt behöver mer betesmark för att bevara den biologiska mångfalden i Sverige och om naturbetesköttets betydelse i det. Den ryska artisten Lusine Djanyan som flytt från Ryssland till Sverige bör du också lyssna på.

Studenten Kateryna Martyniuk som berättar inifrån om kriget i Ukraina.

3. Odlar mikrogrönt

Det tar verkligen inte jättemycket tid ,men det är ett nytt intresse som tar sina dagliga minuter. Jag pratar nu om mikrogrönt, eller mer konkret om ärt- och solrosskott så här långt. Jag har nämligen börjat odla sådana inomhus i krukor på ett par fönsterbrädor.

Det var en av mina gamla gymnasiekompisar som tipsade om hur lätt det är att odla egna ärtskott när vi träffades på Vikbolandet i våras: Du köper bara torra gula ärtor i affären, lägger dessa i blöt över natten och sedan är det bara att börja odla. Ärtskott är sådana där lite spretiga saker som du ofta får över maten på caféer och restauranger. Inte minst på mackor ser det väldigt proffsigt ut med ärtskott. Goda är de också. Det är sådana som syns på den översta bilden i det här inlägget.

Eftersom jag är som jag är så kan jag inte låta bli att experimentera mig fram i det här. Jag började att odla på tallrik och i jord som jag tog in från trädgården utanför. Ärtskotten blev bra, men jorden ville gärna trilla av tallriken och smutsa ner.

Nästa försök blev därför att odla i kruka och med leca-kulor och prydnadsgrus istället. Alltihop saker som fanns i mina skåp, överblivna från blommor jag fått genom åren men som fått ge upp i enlighet med principerna om naturligt urval.

Med detta växtsubstrat fungerar det bättre. Inget smuts på fönsterbrädan alls.

Nästa steg blev att köpa in solrosfrön tänkta som fågelmat och prova att odla dem. Det fungerar också alldeles utmärkt!

Min första omgång solrosskott.

4. Övar italienska

Det här är ingen helt ny grej egentligen. Jag har övat dagligen i mer än två och ett halvt år nu. Men ändå. Det tar sin dagliga kvart till en halvtimme eller så.

Jag försöker alltså lära mig italienska via gratis-sidan och appen Duolingo. Det går sådär ärligt talat. Och i sommar har jag dessutom mest av allt ägnat mig åt att repetera snarare än att ta mig vidare mot nya ord och ny grammatik.

Men i och med att jag har ägnat mig åt detta endast sedan precis innan pandemin drog igång har det i perioder varit så att jag kunnat göra detta på tid som jag ”tjänat” på att slippa pendla när jag jobbat hemifrån. Därför är det kanske först nu som det på riktigt börjar märkas att också detta tar tid ifrån mitt skrivande om resor.

Senast vi var i Italien, vilket var i februari i år, kände jag inte att jag hade alls mycket nytta av det jag lärt mig så här långt. Men jag tänker att det får ta tid. Och det gör det.

Skärmdump från Duolingo.

5. Sitter i solen

Jag har alltid tyckt om att ibland bara sitta i solen hemma på vår altan i stan. Som heter Karlshamn. Som bekant. Den här sommaren har erbjudit ovanligt många tillfällen med sol och så har jag också blivit sittandes där i solen ovanligt många gånger.

Kanske bläddrat i en tidning. Lyssnat på något. Eller bara druckit en kopp te. Eller ett glas iste när det varit som varmast.

Nu är väl snart den här perioden över för i år, tänker jag, när det är aktuellt att ägna sig åt den här ”sysslan”. Men ändå. Skönt är det så länge det varar.

En gråsparv som också gillar vår altan.

6. Påtar i min lilla trädgård

Vi bor i en marklägenhet. Utanför går vår ”egen” trädgård sömlöst över i den gemensamma. Ölandstok, lavendel. krokus samt blå-, vit och gulsippor har alltid funnits där.

Genom åren har jag planterat ett och annat. Som rosor, minipåskliljor, gullvivor, tulpaner, backsippor, jordgubbar, gula hallon, tagglösa björnbär, en gran och kryddväxter. Även i den gemensamma, större trädgården har jag planterat saker som syrener (från min mammas trädgård när hon skulle sälja huset) och jordgubbar.

Knölklockorna däremot kom till mig och min lilla trädgård från ingenstans. Plötsligt dök de bara upp bland de buskar av rosenspirea som växer på den här innegården sedan urminnes tider. Men just där passade de inte in så bra. Så jag valde helt enkelt att flytta på dem till en annan plats.

Påtat har jag alltså gjort i många år nu. Men sällan har trädgården behövt pysslas om så mycket som just i år. Mest är det behovet av vatten som har varit större än annars. Så några extra timmar i trädgården har jag nog lagt just i år.

Min lagom röriga trädgård som den såg ut i juli i år.

7. Skrollar sociala medier

Nej. Egentligen tror jag inte att jag har hängt mer på Twitter, Facebook, LinkedIn eller Instagram i sommar än vad jag brukar. Kanske till och med något mindre. Möjligen. Men jag har inte prioriterat ner det här tidsfördrivande skrollandet, gillandet och kommenterandet på sociala medier i alls lika hög utsträckning som jag dragit ner på mitt skrivande om resor.

Därför kan jag ändå hävda att det här är en av de saker jag har gjort och gör istället för det.

Det som är så fint med sociala medier är att de ger möjlighet till dialog om allt möjligt på små stunder här och där när du annars bara hade ägnat dig åt att vänta på olika saker. Nackdelen är att du lätt fastnar och att tiden inte sällan drar iväg och så blir det betydligt mer än den där korta pausen som först var tänkt.

Skärmdump av ett inlägg från Statens Fastighetsverk på Linkedin.

Och så några andra saker jag inte heller gör så mycket som jag skulle vilja

Att jag inte publicerar så mycket innehåll här på sajten ”Halloj världen!” handlar alltså inte alls om skrivkramp. Det handlar inte heller om att jag inte längre känner att det är meningsfullt för mig att driva den här sajten vidare. Tvärt om! Jag vill absolut inte tappa bort den här delen av mitt liv på grund av allt det andra jag gör istället. Men som det är just nu vill tiden inte riktigt räcka till till allt som jag vill göra. Och jag vet ju vad det ytterst handlar om: prioriteringar.

Tyvärr finns det ytterligare saker som jag inte heller gör så mycket som jag skulle vilja.

Först och främst handlar det om att jag tappade bort min regelbundna simning och annan vattenträning under pandemin och fortfarande inte har hittat tillbaka till någon regelbunden motion. Det är inte bra och det vill jag helt klart ändra på.

Utflykter och kortare vandringar i vardagen har vi inte alls upphört med. Men de blir inte längre lika många som när pandemin var som mest intensiv. Sådant skulle jag vilja ha mer av igen. Utan att för den skull behöva få intensiteten i pandemin tillbaka.

Min släktforskning har jag inte ägnat mig åt alls sedan februari. Men när mörkret kommer hoppas jag hinna ta tag i den igen.

Att städa hemmet, rensa bort gammalt skräp och hålla bättre allmän ordning i det nära livet har alltid varit en av mina svaga punkter. Även om sådant inte alls är roligt önskar jag att jag ägnade mer av min tid åt det.

Så du ser. Det här är ingen enkel ekvation att få ihop.

Klipporna på Sternö med Hanö vid horisonten. En utflykt i vardagen.

Läs mer: Mina ambitioner med sajten Halloj världen! inför 2022

14 kommentarer på “7 saker jag gör istället för att skriva om resor

  1. Ja TV tar tid. Massor av tid. Jag har inte sett på tablåTV på många år, däremot älskar jag att fastna för en serie och se typ 8 avsnitt en regnig dag (som vi ju inte har så många här, så det kan faktiskt bli en solig dag istället). Att inte känna krav att publicera ett inlägg med ett visst intervall är sunt tycker jag. Det blir liksom vad det blir och då blir det ofta bäst. Jag tycker detta inlägget var väldigt roligt att läsa, lär ju känna dig lite :)

  2. Känner igen det där med tid. Vad ska kan välja att göra på sina ynkliga 24 timmar per dygn? När det finns så mycket. Läsa, umgås med katten, ringa pappa varje dag är saker som jag skulle kunna lägga till listan. Förutom dina.

  3. Det där med att skriva kan väl få gå i perioder fram-och-tillbaka, upp-och-ner. Det finns ju annat il tillvaron som måste få ta plats ibland. Ibland är det nog bra att inte försöka göra ”allt” på en gång utan skjuta fram några saker. Som släktforskning och rensa skräp – det kan väl vänta tills mörkret tränger sig på.
    Och det där svåra med vad är egentligen ”måsten” som måste göras och vad är ”måsten” som jag själv sätter etiketten ”måsten” på….
    Du är ju dessutom på väg in i en omställning med nytt jobb – låt det ta sin tid att landa i!
    Jag bloggar ung 2 ggr/veckan, men känner jag att jag egentligen inte har något att skriva om så lägger jag inte ut nå’t ”bara för att”. Avvägning mellan kvantitet och kvalitet, kanske.

  4. Jag känner också igen mig i det du skriver. Frekvensen på mitt bloggande har minskat – men jag har absolut inte för avsikt att sluta. Men det är ju så att livet har så mycket att erbjuda och sedan en tid tillbaka och för närvarande prioriterar jag annat än just bloggandet. Och nej, blogga för bloggandets skull blir nog vare sig jag eller läsarna glada av.

  5. Du har mycket kul att göra och en del måsten också.
    Livet är mer än bloggande, även om det också är roligt.
    Intressant med mikrogrönt.
    Ha det bra och njut av det roliga!

  6. Har också haft segt på skrivfronten ganska länge nu. Låter som härliga aktiviteter ovan! Jag spelar en del padel, läser och promenerar. Och har typ blivit mkt bättre på att göra typ ingenting! Skönt ju.

  7. Det är lite stiltje på bloggarna just nu, det går på halvfart.

    Allt har sin tid och allt tar sin tid. Du verkar ha många trevliga aktiviteter för dig. Vera är en trevlig bekantskap och deckare och serier kan man alltid belöna sig med. Jag gillar även nordiska serier, det är underbart att höra danska till exempel. Testa de isländska serierna, det är oftast inte deckare, men mycket sevärda.

    Av bilderna i inlägget är microgrönbilderna fantastiskt fina – och så klipporna.

    Mitt råd: Ta itu med motionen igen och fortsätt för övrigt att njuta av det du håller på med. Att vända näsan mot höstsolen är bara så njutbart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s