Category Archives: hållbart resande

Stora Europaresan med bil, 25 nätter – planeringen vs verkligheten


Anders fotograferar i Stade

Att bila i Europa är ett bra alternativ för den som vill undvika att flyga och stanna på marken. Är ni fyra i bilen kan det till och med vara mer klimatsmart att ta bilen ut i Europa än att ta tåget. Vi bilade i Europa sommaren 2016 och jag började titta på bilder från den resan i förra veckan. Jag hade sett en fråga på Facebook om att bila i Europa. Och kom då på att jag aldrig riktigt skrev något sammanfattande inlägg om den resa vi gjorde. Så då gör jag det nu.

Planeringen och hur det blev
Enklast är att utgå ifrån den planering som jag har sparad som en anteckning i mobilen och sedan berätta hur det blev. Sist kommer en summering med goda råd inför din rundresa med bil i Europa och lite om hur klimatsmart det egentligen är att ta bilen.

Innan vi gav oss av hemifrån hade vi den första natten i Stade bokad, en natt bokad i Gordes i Provence med efterföljande fem nätter i Menton på franska rivieran dag 9-15, två nätter vid Lago di Braies dag 17-19 samt färjan hem från Rügen i Tyskland dag 26. Övriga stopp och övernattningar var öppna för bokning efterhand, men jag hade ändå gjort en noggrann dagfördag-planering av hela resan med körtider hämtade från Google Maps.

Planeringen dag 1-5
Start dagen efter midsommardagen: Sön 2016-06-26 kl. 8:00 Karlshamn – Stade (7 tim ) + 2 stopp (2 tim) (t.ex. Lunch i Rödby, Restaurant Admiralen) framme 17:00,  kvällspromenad + middag och
1 natt i Stade
Mån 2016-06-27 kl. 10:00 Stade – Gent (6 tim 15 min),  Lunch restaurang Toddenhoek i Münster? Ca kl. 13:00, 14:00 – 17:15 -> Gent
1 natt Gent
Tis 2016-06-28 Gent – Nantes (6 tim 45 min), 8:30-12:00 ca tråkig motorvägslunch strax söder om Paris, 16:00-17:00 ca framme
1 natt Nantes
Ons 2016-06-29 Nantes – La Rochelle (1 tim 44 min)
1 natt La Rochelle
Tor 2016-06-30 La Rochelle – Biarritz, Frankrike (3 tim 40 min),
första av 3 nätter i Biarritz

Hur det blev dag 1-5
Resan till Stade tog någon timme längre tid i verkligheten jämfört med vad Google Maps angett. Restaurant Admiralen i Rödby, som hade fina betyg i TripAdvisor existerade inte längre på den angivna adressen. Lokalen stod tom. Vi fick med kort tid leta reda på ett annat ställe och äta snabbmat på en parkeringsplats. Men kvällspromenaden i Stade var fin.

vägen till Gent: Regnet slog emot rutan. Trefilig motorväg genom Tyskland. Rhurområdet. Fabriker och kolkraftverk. Precis intill kolkraftverket står två pliktskyldiga vindkraftverk på en höjd. Men det blev lunchpaus som planerat i Münster och då var det uppehåll i regnandet. Lunchen åt vi också mycket riktigt på restaurang Toddenhoek. Gent tyckte vi sedan mycket om och jag tyckte på något sätt att staden påminde om Prag.

Men någon tråkig motorvägslunch söder om Paris blev det aldrig. Redan så här tidigt på resan hade vi lärt oss hur igenkorkad trafiken kan vara runt Europas storstäder. På väg ut från Gent blev vi stående en timme i en nästan stillastående kö. Så vi valde en alternativ väg mellan Gent och Nantes där vi slapp passera Paris. Bricklunch blev det ändå längs motorvägen, men det var en helt annan upplevelse än svenska vägkrogar.

I Nantes såg, och red vi på, den mekaniska jätteelefanten och tittade på de andra roliga maskinerna inspirerade av Jules Verne i museet Les machines de l’ile. Dock att rundturen inne i museet blev lite dryg i och med att den ordrika guidningen enbart var på franska.

Så långt komna i resan började vi inse att alla delsträckor skulle komma att ta längre tid än vad Google beräknat åt oss och vi behövde lite paus från bilen och de långa körsträckorna. Därför fick det bli två nätter i La Rochelle istället för en. Vilodagen var välbehövlig.


Vy från restaurangen där vi åt kvällsmat i Gent


En av maskinerna i Les machines de l’ile, Nantes


Stockrosor i La Rochelle

Planeringen dag 6-10
2 återstående nätter Biarritz
Sön 2016-07-03 Biarritz – Andorra la Vella (5 tim 10 min)
1 natt Andorra la Vella
Mån  2016-07-04 Andorra la Vella – Gordes (6 tim 15 min totalt), Eller: Andorra la Vella – Carcassonne, Frankrike (3 tim 5 min), Carcassone – Gordes, Frankrike (3 tim 10 min)
1 natt Gordes
2016-07-05 Gordes – Menton (3 tim 10 min)
Den första av 5 nätter Menton 

Hur det blev dag 6-10
Resan till Biarritz blev en dag försenad, sedan vi bestämt oss för två nätter i La Rochelle. För att hinna med resten av resan enligt planen fick det bli två nätter här istället för tre. Vi gillade stan mycket även om vädret inte helt var på vår sida så här långt på resan.

Resan till Andorras huvudstad gick genom ett mycket vackert landskap i både Frankrike och Andorra. Däremot var vi inte så jätteimponerade av själva huvudstaden som är ett shopping-mecka. Att shoppa är inte riktigt vår grej. Men en staty av en av Salvador Dalis flytande klockor gillade jag mycket.

Det blev mycket riktigt en lunchpaus i Carcasonne. Det var inte helt lätt att hitta någonstans att parkera bilen och stoppet i den medeltida staden tog lite längre tid än beräknat.

Gordes gillade vi mycket. Särskilt på kvällen när vi först tog ett dopp i poolen till cikadornas sång och där det sedan inte var så många andra turister i byn. På vägen till Menton hittade vi vilse sedan vi blivit tvungna att ändra färdväg efter att ha besökt det berömda klostret med lavendelfält i förgrunden strax utanför Gordes. Ett vägarbete gjorde att vi inte kunde köra samma väg som vi kommit och tack vara det hittade vi både ett ”eget” lavendelfält och till Roussillon, den ockra-färgade staden med sina fina canyon där vi åt en sen frukost eller tidig tidig lunch beroende på hur du väljer att se på det, innan vi äntligen kunde ge oss av mot Rivieran.


Stranden i Biarritz i blå timmen


Kyrka i Andorra la Vella


En av portarna i ringmuren i Carcasonne


Sénanqueklostret utanför Gordes

Planeringen dag 11-15
4 återstående nätter i Menton
2016-07-10 Menton-San Marino  (5 tim 30 min)
1 natt San Marino 

Hur det blev dag 11-15
Ska du göra en längre rundresa i Europa så se till att ha minst ett längre stopp på flera dagar inbokat i förväg. Jag hade valt ut Menton, en liten pärla på franska rivieran, där vi kunde bada, slappa och äta gott. Men lite dyrt var det att sitta vid Medelhavet och äta. Vi gjorde också en utflykt, med tåg, en dag till Monaco där vi bland annat tittade på ett vackert beläget, men sorgligt zoo, där djuren hade det alldeles för trångt. Annars tycker jag väl att det är de medeltida gränderna i Monaco Ville, som påminner en del om gamla stan i Stockholm, som är behållningen av det landet.

Att köra till San Marino tog också längre tid än vi trott. Först in och ut ur tunnlar längs den italienska rivieran och sedan över slätten. När vi väl kommit fram och checkat in på hotellet var det redan kväll. Men vi hann upp till borgen precis innan stängning trots att vi satte oss ner och tog varsin iste på vägen upp. Och vi fick se en fantastisk solnedgång bakom medeltida murar och dimhöljda berg från en stolt republik.


Menton på franska rivieran


Utsikt från zoo i Monaco

Planeringen dag 16-20
2016-07-11 San Marino – Verona (2 tim 55 min)
1 natt Verona
2016-07-12 Verona – Lago di Braies / Pragser Wildsee, Prags, Sydtyrolen, Italien (2 tim 55 min)
2 nätter Lago di Braies
2016-07-14 Lago di Braies – St Anton (2 tim 45 min),
1 natt St Anton
2016-07-15 St Anton – Neuschwanstein Castle, Schwangau, Tyskland (1 tim 40 min)
första natten av 2 nätter nära slottet

Hur det blev dag 16-20
I Verona hade jag lyckats boka in oss i en lägenhet som låg en bit ifrån hotellet som den hörde till, men där den inkluderade frukosten serverades på hotellet. Det var väl inte helt praktiskt men lägenheten var fin och frukosten god. Från Verona blev det aldrig något blogginlägg. Jag hann aldrig. Det borde nog göras ändå. Så här i efterhand. Verona är ändå Verona. Även om idén om en verklig balkong utsedd till en fiktiv, där den litterära gestalten Julia skulle kunna tänkas ha stått om hon funnits i verkligheten, känns aningen… Ska vi säga ”krystad”? (De fick väl helt enkelt klämma fram en balkong från 1500-talet när turister ständigt frågade efter den.) Hur som helst en fin stad, även om vi nog började bli lite mätta på fina städer vid det här laget.

Tanken var att åka raka vägen från Verona till Lago di Braies. Men när vi såg den dagens väderprognos för Dolomiterna bestämde vi oss för att stanna vid Gardasjön och bada en stund. Men väl uppe vid Lago di Braies hade vi redan åkt genom det värsta regnet, dimmorna lättade och sjön var precis så vacker som jag fantiserat om.

St Anton besökte vi för att byn är namne med vår förstfödde. Där snöade det på en alptopp vi besökte med linbana. Övernattningarna vid Neuschwanstein blev inte riktigt så nära slottet som jag tänkt, men det blev bra ändå. Vi hamnade i den lilla byn Oberkirch därför att allt inne i Füssen var fullbokat.


Solrosor på den italienska slätten


På promenad i Verona


Förmiddagsdopp i Gardasjön


Kvällsdis över Lago di Braies

Planeringen dag 21-25
En återstående dag och natt i Schwanstein-området.
2016-07-17 Neuschwanstein- Weimar (körtid 4 tim 30 min) (Eller Eisenach 4 t 41 m)
1 natt Weimar (Eller Eisenach?) 
2016-07-18 Weimar (eller Eisenach Neubrandenburg, Tyskland (körtid 4 tim) ( 4 t 42 min fr Eisenach)
1 natt Neubrandenburg
2016-07-19 Neubrandenburg – Greifswald, Tyskland  (körtid 50 min)  
1 natt Greifswald
2016-07-20 Greifswald – Göhren, Tyskland (körtid 1 tim 20 min)
1 natt Göhren (eller annan ort på Rügen)

Hur det blev dag 21-25
Dagen i Schwanstein-området: Vi körde in till Füssen och parkerade där. Det blev en mil och fyra kilometers vandring.

Två dagsetapper på knappt fem timmar vardera, enligt Google Maps, skulle ta oss från Bayern i södra Tyskland till det tidigare Pommern i norr. Vi började bli rejält trötta på att bila nu. Dag 22 skulle vi köra ungefär halvvägs. Jag hade istället för Weimar eller Eisenach sett ut ett hotell med rabatterat pris i den lilla byn i Auerstedt. Men Google Maps hade fel. Inklusive ett kort matstopp tog det sju timmar. När vi kom fram till hotellet satt det en lapp vid grinden där vi (endast på tyska) hälsades välkomna men meddelades att receptionen och restaurangen var stängd den kvällen och vi hänvisades till ett annat hotell i en annan by för att checka in. Suck.

Vi bestämde oss för att hoppa över övernattning i Neubrandenburg för att få två nätter i på Rügen istället och bara göra ett kortare stopp för promenad och fika i Neubrandenburg. I Greifswald hamnade vi sedan i ett företagsområde eftersom allt inne i stan var fullbokat enligt alla tillgängliga bokningssidor. Men det var ändå roligt att se städerna där några av mina förfäder varit borgmästare en gång i tiden. Vid det här laget hade vi också lärt oss vad kantareller heter på tyska.

Inte heller på Rügen var det lätt att hitta hotell. Vi hamnade till slut på ett onödigt dyrt lyxhotell som inte riktigt var värt sitt pris. Men vi hade det bra där, utom att wi-fi:n inte fungerade på rummet (men i hotellkorridoren). Och Sellin, som orten heter som vi till avslut hamnade i var riktigt fint och vädret bra. Så det blev flera dopp i Östersjön innan det var dags att ta färjan hem till Sverige igen.


Dag 26 tog vi färjan hem till Sverige igen. Den dagen räknar jag inte riktigt till själva resan.


Utsikt från vår hotellbalkong i St Anton


Vandring mellan Füssen och Schwansteinslotten


Ringmuren i Neubrandenburg


Torget i Greifswald


Bryggan i Sellin och himlen över Östersjön

Summering
Vi hade nog tryckt in lite för mycket resa på för kort tid egentligen. Vi fick å ena sidan se väldigt mycket. Å andra sidan blev det väldigt mycket tid i bil. En orsak var att Googles tidsangivelser genomgående var för låga. Gör du samma rutt som vi gjorde så lägg gärna till några dagar. Varför inte ta den på fyra veckor utvidgade med en extra helg? Då blir det 30 dagar att ta resan på och fyra extra övernattningar att lägga in på vägen. Har du bara 25 dagar så försök att korta rutten något.

En annan erfarenhet vi gjorde var att det kan vara väldigt praktiskt att boka hotell med bara någon dags framförhållning i hotels och Bookings appar. Då vet du att ni har någonstans att sova när ni kommer fram men behåller en viss flexibilitet i förhållande till resplanen. Men tänk på att den taktiken kan vara svår eller till och med hopplös att tillämpa i juli och augusti på populära destinationer i Europa. De flesta vettiga övernattningsalternativ är då fullbokade. Juni är ett bättre alternativ för den som vill resa med flexibel resplan.

Hur klimatsmart är bilen?
Att åka bil som går på bensin eller diesel borde egentligen inte alls vara särskilt klimatsmart. Vägtrafiken är en av de större källorna till växthusgaser både globalt, i Europa och i Sverige. Hur klimatsmart det är i slutändan beror dels på hur mycket fossilt bränsle just din bil förbrukar per mil och hur många ni är i bilen. Men är ni en hel familj, eller ett gäng kompisar, fyra eller fem personer, så är bilen i de flesta fall inte bara bättre än flyget, det är faktiskt också på många sträckor i Europa bättre än tåget, som till exempel i Tyskland ofta går på diesel och kolkraftsel. I Sverige är däremot alltid tåget det klimatsmartaste alternativet. Men för Europaresan behöver det alltså inte vara det. Allra klimatsmartast i Europa kan nog vara att följa med på en rundresa med buss. Men då ska du ju också helst uppskatta den typen av uppstyrda resor i grupp med främmande människor.

8 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Klimatkompenserat en resa med SAS till New York


Enligt flygresor.se så orsakar en resa tur och retur till New York med SAS från Arlanda ett utsläpp på 2 333 kg koldioxid.

Enligt mina kalkyler kompenserar jag 125 kg koldioxid med ett träd i VI-skogen i Afrika. För fyra personer tur och retur kompenserade jag därför nyss med 75 träd till en total kostnad av 1500 kr. Resan blir av i sommar.

Lämna en kommentar

Filed under hållbart resande, miljö, resa med barn, resor

Ni har fel och jag har rätt! om att klimatkompensera flygresor


”Hä löns int ́ förklar ́ för den som int ́ begrip.” Ett klassiskt citat av en skidlegendar som handlade om helt andra saker. Men det är verkligen inte lönt att förklara för folk som inte begriper. Som kanske inte ens vill begripa. Men jag ska göra ett sista försök. Sedan får ni gå där i er egen bubbla av okunskap om ni vill.

Så här är det
Så fort du pratar om att klimatkompensera så möts du av två sorters människor. De som skiter i vilket och de som envist hävdar att det inte går. (Ja, och så en tredje sort: några få som blir nyfikna på möjligheten och faktiskt slår till på att stötta till exempel VI-skogens verksamhet i Afrika med några egna träd.) De som skiter i vilket kommer jag aldrig att nå. Det vet jag. Men de som hävdar att det inte går att kompensera gör mig frustrerad. Ja rent av förbannad på ren franska. Det är visst fullt möjligt att klimatkompensera flygresor genom att låta plantera träd! Även annan konsumtion som leder till utsläpp av växthusgaser kan så klart, för den som vill, kompenseras på samma sätt.

Orddravel
Om vi börjar med betydelsen av ett ord. Att kompensera är detsamma som att ersätta, gottgöra, uppväga. Det betyder inte att göra ogjort. Att påstå att flygresor inte kan kompenseras eftersom ”kompensationen inte kommer att minska utsläppen från själva flygresan” eller nåt i den stilen är alltså bara orddravel. Det är det ingen som har påstått. Så. Då är vi klara med semantiken.

Kretsloppet inget argument
Ett annat vanligt argument är att eftersom träd ingår i kolets kretslopp så kommer allt kol som ett träd upptar att avges igen och då är det ett nollsummespel. Ett alldeles för förenklat resonemang. Om ett trädplanteringsprojekt bidrar till att biomassan på jorden varaktigt ökar så har det tagit ett netto av kol ur atmosfären som inte ställs tillbaka. Var skulle annars biomassan i träden ha kommit ifrån? Ingen materia uppstår ur intet. Om det är ett bra projekt kommer skogen att föryngras den dagen teäden blivit för gamla.

Forskare har nyligen påvisat att mänsklig markanvändning som jord- och skogsbruk har avgett betydligt mer koldioxid till atmosfären än vad som tidigare varit känt. Netto. Om jorden kunde återbeskogas med naturliga ekosystem till 90% så skulle det motsvara 14 år av utsläpp av växthusgaser på nuvarande nivå. Det är så klart ingen lätt sak att ordna. Men varje trädplantering är ett steg i rätt riktning.

Positivt netto
Markanvändning är alltså inget nollsummespel. Det finns nettoeffekter som kan beräknas. Beroende vad vi gör med marken så kan nettot bli positivt eller negativt. Om vi hugger ner naturliga skogar blir nettot negativt. Om vi återplanterar träd i områden som historiskt avskogats så bidrar vi till ett positivt netto för klimatet. Alltså mindre koldioxid i atmosfären.

En liknelse
Så har vi de som tycker att de själva kan flyga utan att de kompenserar ”eftersom det inte går”, men att jag borde både avstå från att flyga OCH ändå kompensera genom att köpa träd. Eftersom annars ”dövar jag bara samvetet.” En liknelse: Det är lite som om det hade blivit populärt att ta med sig matsäck och ha picknick på stranden men lämna allt skräpet kvar. Säg då att det uppstår en motrörelse som anser att alla borde ta ansvar och låta bli att ta med sig matsäck till stranden. Och låt säga att jag sa att ”jag tänker ändå ta med mig matsäck, men jag kommer att ta med mig mitt skräp hem.” Och någon svarade ”du borde låta bli att ta med dig matsäck och ändå ta med dig skräp hem, först då gör du en insats på riktigt” men ”själv kommer jag att ta med mig matsäck lite mer sällan kanske, men ändå inte ta med skräpet hem. Skräp och matsäck är ju inte samma sak och jag kan ju inte göra matsäcken ogjord genom att ta med skräpet hem.”

Tränger inte undan jordbruk
Trots att jag berättat att jag klimatkompenserar genom att stötta just VI-skogens arbete med trädplantering runt Victoriasjön i Afrika så har flera personer pekat på att det finns eller har funnits andra trädplanteringsprojekt i tredje världen som inte varit bra och som har trängt undan lokalbefolkningens möjlighet att försörja sig på jordbruk. Jaha. Jag vet inget om de exemplen. De finns säkert. Men vad har de med VI-skogens arbete att göra? VI-skogen jobbar med agroforestry där både träden och utbildning bidrar till att öka avkastningen i det lokala jordbruket. Jag kan inte förstå varför den insatsen ska belastas med effekterna av helt andra projekt?

Orsakar välstånd
Alltså. Jag har till och med fått en länk till en artikel av en forskare som hävdar att klimatkompensera är fel – det gällde i och för sig genom ett vindkraftsprojekt i Indien – vad nu det har med VI-skogen att göra – eftersom klimatkompensationen kan bidra till välstånd. Och den här forskaren hävdar då att det inte är bra om människor i tredje världen får det bra för då kanske de kan köpa en moped och orsaka ännu mer utsläpp. Det är så att man häpnar. När en forskare fått det till att mer välstånd i fattiga länder är en dålig sak att bidra till med sina pengar, så ska han nog titta djupt in i sin egen navel och fråga sig hur han kunde hamna där han nu är. Snacka om empatilöshet! Och jag kan ju undra vad han lägger sina lönepengar och forskningspengar på som inte orsakar ekonomisk tillväxt? Men det är kanske okej så länge den sker hemma i England och inte sker i tredje världen? Ja, mycket dumt ska en läsa innan ögonen trillar ur. Men jo, det är nog så att VI-skogen bidrar till utveckling och välstånd. Det måste medges.

Men oljan då?
Det är tyvärr sant att vi måste ställa om samhället och helt sluta använda fossila bränslen som olja, kol och naturgas. Det är alla vettiga människor överens om. Vi borde egentligen redan ha gjort det. Men kan vi göra det imorgon? Nej, inte ens om alla på hela jorden slutar att flyga för alltid med start ifrån imorgon. Flyget står för mindre än fem procent av problemet. Hela samhället är beroende av den tekniska infrastruktur vi har. Vi kan inte lägga ner och sluta använda bara så där. Det tror jag också alla vettiga människor är överens om. Och det handlar då alltså till mer än 95 % om annat än flyg. Vi måste ställa om. Omställning börjar med utbildning, forskning, teknikutveckling och investeringar. Politiska beslut kan och måste stödja den processen. Likaså enskildas livsval, konsumentpåverkan, hur vi röstar och vilka aktier och fonder vi pensionssparar i. Glöm inte bort det sista. Det är kanske viktigast av allt. Glöm inte bort att omställning börjar med att vi investerar rätt.

Hur lång tid tar det?
Det finns ingen som vet hur lång tid det kommer ta för samhället att bli fossil-fritt. Men ingen med insikt i teknikutveckling tror nog att det kan gå på kortare tid än 20 år. Och det är om vi sätter en jäkla fart. Vilket vi inte gjort så här långt.

Vad kan vi göra under tiden?
Jo vi kan faktiskt klimatkompensera. Så länge det finns ytor kvar på den här jorden att plantera träd på. ”Yes, we can!” Köp träd för hundra kronor så kompenserar du en flygresa tur och retur till Mallorca. Det är det väl värt? Det kostar inte mer än ett par extra latte på stan.

Bilderna är ifrån Tanzania, Afrika. Kom inte och säg att det inte finns plats för fler träd på den här jorden!

13 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Sluta-flyga-trenden är bra (men jag tänker inte göra det)

Jag skrev häromdagen ett blogginlägg med utgångspunkt i en tidningskolumn om flyget och klimatet. Just nu duggar de tätt de där kolumnerna. Idag kom en till. Det är Isobel Hadley-Kamptz som skriver om att hon slutat flyga helt sedan ett och ett halvt år och att hennes avund på oss som fortfarande flyger inte vet några gränser.

Bäst men fel om England
Det är Påspåret-Isobel, ni vet och det hon skrivit är det bästa inlägget i den här debatten hittills. Även om hon nog har fel om tågresor till England. Det är troligen inte krångligare att göra sådana än att göra tågresor till Italien.

Disneykoraller
Isobel hänvisar i sin tur till Jens Liljestrand som skrev i lördags om hur han är trött på att visa sitt barn en döende värld. De har flugit till Kenya för att snorkla på ett korallrev och blivit besvikna över att det inte var lika färgglatt som i en Disneyfilm.

Rätt och fel
Det är en bra text rent retoriskt. Han har dessutom i stora stycken rätt i sak. Rätt och fel. Miljöproblemen är faktiskt i det mesta mindre i dag än för 25 år sedan. Tänk på försurningen av land och sjöar till exempel. Och badvattenkvaliteten i och runt våra städer var redan då bättre än på 40-talet när allt bajs gick mer eller mindre rakt ut i närmaste vattendrag.

Behöver agera nu
Men han har rätt i att växthuseffekten är en av få miljöfrågor som är på väg åt fel håll. Det kan vara på väg att vända nu men framtiden är osäker. Vi behöver agera nu om detta alla ska gå att vända. Gör vi tillräckligt?

Dålig research?
Sedan undrar jag om han gjort dålig research innan resan och inte visste vilka utsläpp den skulle orsaka redan innan han bokade? Och även dålig research vad gäller valet av korallrev. Även om sådana aldrig sett ut riktigt som i Disneys filmer – det gör för övrigt inte riktiga prinsessor heller – så finns det många vackra koraller kvar att se.

Utmålar världen som körd
Men. Alla rev är hotade och korallblekning pågår. Jag skulle ändå tippa att han snorklat på ett dött rev beroende på dynamitfiske eller liknade. Alternativt haft helt orealistiska förväntningar. Hur som helst. Har det betydelse om vi beskriver alla rev som blekta när de inte är det? I vart fall inte än. Ja, jag tror att om vi utmålar världen som körd och naturen som färglös, ful och döende så finns det liksom ingen anledning att bry sig om att rädda den här planeten. Den enda vi har.

Men det är inte kört
Och för egen del är jag övertygad om att det går att rädda världen. Annars hade jag aldrig valt att utbilda mig till miljöingenjör. Resan till en räddad värld är dock betydligt längre än vad jag någonsin trodde då på 1980-talet. När jag för första gången fick reda på hur mycket flyget släpper ut. Och vilka effekter det orsakar. Det är ingen nyhet precis.

Bra att kändisarna avstår flyg
Men det är bra att flera debattörer nu öppet deklarerar att de inte ska flyga mer. Malena Ernman, operasångerskan, är ett annat exempel på en kändis som högljutt nobbar flyget. Det här sätter press på flygindustrin. Och inte bara på den. Det sätter också press på EU-politikerna att skapa ett regelverk som gör att det blir lika enkelt att åka tåg genom Europa som att flyga. Det behövs bland annat fler nattåg och gemensamma bokningssidor där det går att boka i alla fall ett år i förväg. Som med flyget. Press behövs alltså. För även om flyget och turismen står för några få procent av vår klimatpåverkan så är problemet med turismen är att det är ett växande miljöproblem. Och växande problem är alltid ett extra bekymmer.

Klimatkompenserar
För egen del har jag valt att klimatkompensera mina flygresor genom att stötta VI-skogen och på så sätt plantera träd i Afrika. Jag kompenserar 125 kg koldioxid med ett träd. Det betyder 4-5 träd per person för en resa tur och retur till Medelhavet. Till Italien till exempel. Jag har vänt mig till VI-skogen för att få bekräftat att jag räknat rätt. Men de har inte svarat än. Varje träd kostar 20 kronor. Det behövs och det finns utrymme för betydligt mer kol bunden i biomassa på det här jordklotet. Det är också en sak som vi människor ställt till med. Därför är det fullt möjligt här och nu att kompensera varje flygresa med träd. Men det kommer inte att vara möjligt för all framtid. Och då behövs nya transportsystem. Och mer tid. Ibland undrar jag om inte vår inbillade ständiga tidsbrist är det största miljöhotet. Många anser sig inte ha tid att åka tåg till exempel.

Bäst text
Nåväl. Jag gillar Isobel text bäst av de tre de senaste dagarna därför att hon inte först reser iväg och sedan gör avbön i syfte att få andra att avstå ifrån att göra något hon själv just gjort. Tvärt om har hon själv avstått ifrån att flyga i ett och ett halvt år innan hon skriver. Och hon skriver att hon måste leva efter det hon kommit fram till är rätt. Men att hon aldrig kräver det av andra. Det är bra. För själv tänker jag inte avstå ifrån att flyga. I vart fall inte än på några år. Men under tiden så tänker jag fortsätta klimatkompensera för de flygresor jag och min familj gör. Och jag tänker fortsätta välja tåget i första hand, när det alternativet fungerar.

Bild från Manarola, Italien. #nofilter och allt sånt.

12 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Alghero – vilken besvikelse! 

Alltså! Vi var här för 10 år sedan Maria-Pia-stranden var alldeles, alldeles underbar! Men idag, när vi återvände, blev jag riktigt, riktigt besviken. Här råder rena kaoset och jag börjar undra om turismen på flera håll i Europa just i år, 2017, runnit över alla bräddar och blivit mer än vad orterna klarar av. Alghero verkar i alla fall vara en sådan ort som fått fler besökare än den tål.

Dyrt runt Olbia
Eftersom jag klantade till min bokning till Sardinien den här gången och upptäckte först efter det att jag bokat flyg till och från Olbia att det inte fanns några riktigt bra boendealternativ kvar i området. Jag bokade ändå två rum och tre nätter i Porto San Paulo på ett lite onödigt dyrt lägenhetshotell. Men det var vad som fanns kvar. Alternativen i Alghero var fler så jag bokade tre nätter här också. Idag åkte vi dyr taxi hit. Med facit i hand borde jag ha kollat upp alternativet att hyra bil, men det hade jag nu inte gjort.

Smidig taxiresa
I alla fall åkte vi genom ett vackert landskap och kom smidigt till vår lägenhet i Alghero som vi så här långt är mycket nöjda med. Givetvis ville vi genast gå ner till stranden och äta lunch på vår favoritrestaurang från senast.

Fullpackad Lido-strand
Så vi packar med oss badgrejorna och börjar gå. Vi går förbi Lido-stranden som är alldeles fullpackad med folk. ”Stackare”, tänker jag, ”de känner nog inte till den fina Maria Pia” och funderar på hur jag ska skriva ett blogginlägg om hur man hittar dit så att mina läsare ska slippa göra samma misstag som de som ligger på Lido. Just precis så lite anar jag vad som väntar oss.

Uppmuntrande ord
Jag peppar 11-åringen som börjar bli trött och ifrågasätter om det verkligen finns en restaurang på stranden. ”Så klart finns den kvar, här verkar ju vara fler turister nu. Det kommer att orna sig.”Vi passerar lägenhetshotellet där vi bodde förra gången, affären där vi handlade, restauranger där vi åt, sjukhuset som ligger där stranden börjar och börjar så gå ner genom pinjeskogen mot stranden. Fortfarande anar jag ingenting.

Sjukt trångt
Nu börjar jag skymta vattnet mellan träden. Det härligt turkosa! Men ganska direkt börjar jag också skymta alla parasol. Vi kommer ner på stranden och upptäcker hur folk nästan ligger på varandra på stranden. Det är sjukt trångt! Vi går ner för att följa strandlinjen och flera personer ligger så långt ner att de har fötterna i vattnet. Eftersom jag har skor på fötterna tvingas jag kliva över deras ben för att ta mig framåt. På någon sträcka är det parasol-uthyrning, där är fullt på solstolarna men inte alls lika trångt i övrigt eftersom de inte tillåter andra att lägga sig här. Därför är det lättare att följa stranden den biten.

Inga bord lediga
Någonstans här kommer vi ifrån varandra. De andra tre är före mig. Jag går förbi en restaurang som jag bedömer inte kan vara vårt gamla stamställe och kryssar mig fram bland filtar, handdukar och badleksaker till nästa ställe. När jag kommer dit tänker jag att det måste vara rätt, men ombyggt. De andra är inte här så jag tar ett bord för fyra. Anders ringer. De är vid den andra restaurangen. Det är rätt ställe men de har inga bord lediga. ”Kom hit”, säger jag, ”jag har ett bord”. Men när servitrisen kommer blir jag bortkörd. Trots att det finns flera lediga bord finns det inga platser. Allt är reserverat. Jag ringer Anders igen. När han inte hör vad jag säger skriker jag i telefonen ”Det är fullt här också!”. Moget. Flera restauranggäster tittar på mig med stora ögon. Då har jag redan suckat högt över att jag först inte fick igenom telefonsamtalet.

En meter pizza
Nåja, vi har ju passerat flera restauranger ute vid vägen och går tillbaka till dem. En efter en. Och konstaterar att det är fullt där också. Till sist hittar vi ett ställe som i och för sig inte kan erbjuda oss att välja från hela menyn. Men pizza kan de fixa. Vi är inte knussliga och beställer en meter av pizzan 4 stagioni och äter med god aprit. Det smakar i alla fall mycket gott nu när vi väl fått tag på något att äta.

Tillbaka till rummet
Minstingen, som är 11 år, kräver nu att få ta det lugnt på rummet ett par timmar vilket vi går med på. Jag köper till luftkonditionering och skriver det här inlägget. Anders och 13-åringen handlar mat till kvällen och till frukost imorgon. Pojkarna leker med sina telefoner och Anders tar en tupplur.

Nytt försök 
Nu är klockan fem och nu ska vi göra ett nytt försök med stranden. Det brukar kunna vara mindre folk på stränderna runt Medelhavet så här dags. Håll tummarna för att det finns en plätt sand att lägga handdukarna på…

Ohållbart
Förutom problemen med klimatpåverkan från flygresorna tycks det som om turismen på flera håll i Europa passerat en gräns där den även på många andra sätt börjar bli ohållbar. Det har ju varit protester på flera håll mot turismen just i år. På Mallorca och i Venedig bland annat. Och så här kan vi inte ha det! Frågan är vad som kan göras åt saken…

18 kommentarer

Filed under hållbart resande, resor

Ge tillbaka till världen!

Halloj!

Jag har just startat den här insamlingen för oss som gillar att resa och som vill ge tillbaka till jordklotet som tack för de frukter vi fått njuta och som kompensation för de miljöavtryck som vårt resande orsakar. Jag har själv just bidragit med 1200 kr för att ge tillbaka för det här årets resor med familjen. Alla gåvor är välkomna. Stora som små! Tänk på att många små gåvor kan ge mer än få stora. Ett träd kostar 20 kr.

Pengarna går till Vi-skogens trädplanteringar runt Victoriasjön i Afrika som syftar till att främja både social och ekologisk hållbarhet.

Den som har planterat ett träd har inte levt förgäves…

https://viskogen.se//stod-oss/egeninsamling/#/DNC-7740

Bilden ovan är min egen och ifrån en annan plats i Tanzania, där det också finns gott om plats för fler träd…

Lämna en kommentar

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Hur bota bokningströtthet?


Bloggen Johnnybajdzjan skriver om att halka efter i reseplanering och bokning. Det gör jag också! Förutom de skäl han nämner tror jag att jag har blivit lite ”bokningstrött” det senaste året. Det som förut varit en del av nöjet – att boka resorna – har börjat kännas ungefär lika roligt som att betala månadsräkningarna. Ganska pest-tråkigt med ansra ord. Och så drar jag mig för länge och så blir det ont om resor och hotell och så blir det ännu jobbigare…

Mallorca-charter
Nu i sommar slutade det med att jag bokade den första charterresan på flera år. Till Mallorca. Så kan det gå!

Lappland, Lofoten och Sardinien
Jag har lovat mig själv att försöka bättra mig! Så här långt går det halvbra. En sensommarresa till Lappland, Lofoten och Sardinien är bokad och klar. Så när som på transporterna på Sardinien. Där drar jag mig för att börja leta… Men det mesta var annars bokat och klart redan innan jag bokade Mallorca-resan.

Italien
En novemberresa är också bokad och klar sedan jag förra helgen äntligen blev färdig till att boka tågresorna i Italien.

Skidresa
Men någon skidresa har jag ännu inte bokad inför nästa år och jag drar mig för att sätta igång… Skidresorna som jag brukar ha bokade ett helt år i förväg! Ett problem är att barnen vill åka till Björkliden som vanligt medan jag vill åka till Alperna. Jag vill dessutom gärna åka tåg men det är så krångligt med alla olika tågbolag i Europa. Och dessutom har jag så dålig koll på orter och skidåkning.

Klimatkompensation
Jag har också lovat mig själv att, liksom förra året, klimatkompensera årets flygresor med familjen. Men inte heller där kommer jag till skott…

Botemedel?
Hur botar jag min bokningströtthet? Hur gör du för att komma loss och komma igång?

21 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Protesterna mot turismen på Mallorca och i Venedig


En väldigt intressant artikel i en av kvällstidningarna beskriver idag en framväxande proteströrelse mot turism på Mallorca. Intressant också att en person lyfter fram turister som köper egna hus eller hyr på mer ”äkta platser” som Palma och i byarna som största problemet och förespråkar Magaluf som ett bättre alternativ (inte för mig!) medan andra säger tvärt om…

I artikeln säger en av de intervjuade att marknaderna är så fulla av turister nu att vanliga människor inte kan handla där längre. Särskilt inte de äldre. De påstås inte ens komma in i marknaden på grund av alla turister. Palma, som många av oss svenskar uppfattar som en riktig stad som inte alls domineras av turismen påstås ha blivit en plats mest för turister. De intervjuade påstår att det inte finns plats för de boende längre, sedan huspriser och hyror i Palma trissats upp av svenskar, britter och tyskar.

I artikeln nämns också protester mot turism i ett fågelreservat. Jag undrar om det kanske gäller platsen på bilden ovan som jag skrivit om tidigare? Naturreservatet heter Parc Natural de Mondragó och jag kan mycket väl tänka mig att fåglarna där kan störas av de många turisterna.

Venedig
Även i Venedig har det varit protester mot turismen. Där har invånarantalet stadigt sjunkit sedan 1970-talet på grund av att lokalbefolkningen inte längre har råd att bo där. Vi noterade det när vi var i Venedig på höstlovet för fyra år sedan: på kvällarna lyste det i väldigt, väldigt få fönster. Jag tycker att just Venedig mer känns som ett stort och i och för sig väldigt häftigt, utomhusmuseum än som en levande stad. Är det ett pris som vi får vara beredda att betala för den ekonomi som turismen ger?

För jag tänker att många fler än de som jobbar direkt med turismen gynnas av de pengar den omsätter. Men baksidan av turismen behöver nog adresseras om inte slitningarna mellan lokalbefolkning och besökare ska bli för stora…

Mer läsning:
Bloggen resedrömmen skriver om hur lokalbor världen över tröttnar på turismen.

11 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Hållbart flyg är på gång!

Jag älskar att resa! Därför att jag älskar den här planeten. Men kärleken till planeten gör också att det skaver lite varje gång jag bokar en flygresa.

Jag hade hellre tagit tåget. Men oftast är det inte praktiskt möjligt med hänsyn tagen till antal semesterdagar, skollov samt tågdestinationer och tidtabeller. Och då blir det flyget. Och då skaver det lite när jag bokar. Även om jag numera försöker koldioxidkompensera genom att plantera träd i Afrika genom vi-skogen. (Årets resor har jag inte kompenserat än men det ska bli av. Innan resorna.)

Ändå. Kritiken mot oss som flyger finns där hela tiden från människor som inte själva lever koldioxidneutralt. Eftersom ingen kan göra det idag. Men de väljer att kritisera just oss som flyger med argument som: ”Jag kör min gamla bensinbil för att elbilar fortfarande är för dyra men billigare kommer snart. Och då. Men flyget kan aldrig bli koldioxidneutralt och därför är enda lösningen att vi slutar flyga.”

De kan släppa det argumentet nu.

Finska forskare har visat att råvara till dagens oljebaserade flygbränsle kan genereras från endast solkraft och luft. Alltså helt koldioxidneutralt och klimatsmart!

Så klart kostar det mer än fossil olja i det här läget men det är en öppning! Jag tror att hållbart flyg är på gång. Det kommer bara att ta lite längre tid än att få hållbara bilar att slå ut de ohållbara.

Under tiden vore det toppen om det blev lättare att åka tåg. Järnvägsnäten behöver underhållas bättre. Nattåget måste bevaras och utökas. Framförallt skulle det behövas att Tyskland återinför nattåg. De europeiska tidtabellerna behöver synkas och en gemensam sajt och app tillskapas för planering och bokning av tågresor. Tåg kommer dessutom alltid att vara energieffektivare och därmed klimatsmartare än flyg. Så färdsättet behöver öka på flygets bekostnad även sedan flyget blivit klimatsmart.  Se där en uppgift för EU! 

Dessutom är idén att införa en flygskatt bra. Bättre dock om den vore gemensam för hela Europa. Och om pengarna användes öronmärkt för forskning och utveckling av hållbart flyg, satsningar på järnväg samt till trädplantering som koldioxidkompensation.

Bilden ovan är ifrån flygplatsen på Zanzibar. Dit är det svårt att ta sig med tåg…

4 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Om Vagabond och miljövänner som kräver att vi ska avstå flyg


Sommaren är här nu! Äntligen sol och värme. Sommar och sol här hemma gör det märkliga med mig att jag längtar ännu mer ut i världen än annars. Jag sitter på altanen och läser senaste numret av resemagasinet Vagabond. Och funderar på det här med flyg och miljö. Jag är ju utbildad miljöingenjör.

Det är ett bra nummer av tidningen. Det innehåller många mindre kända resmål. Sådana gillar jag att läsa om. Som Greklands ”okända öar”. De är enligt Vagabond: Samothrake, Kastellorizo, Ikaria, Symi, Tilos, Paxi, Gavdos, Ithaka, Chios och Alonissos. Jag har inte besökt någon av dem.Bara hört talas om några. Jag hade först tänkt mig till Grekland i sommar men det kommer inte att bli så. Sommaren är i stort sett färdigbokad och klar. Det fick bli andra resmål på grund av sent ute med bokningen. Nästa sommar kanske? Ett tag övervägde jag att ta en charterresa till Lesbos. Men det är ju dit båtflyktingarna från krigets Syrien kommer. Att välja att åka dit på semester kändes inte bra. Att välja bort det och blunda kändes inte heller bra, men nu blev det ändå så…

Det är samma sak med att flyga. Att välja att flyga känns inte bra. Att välja bort det känns inte heller bra.

Jag läser Per J Anderssons kolumn i slutet av tidningen. Han skriver att 1987 hade ingen berättat för oss att flyget var dåligt för miljön. För mig hade de. Jag kände till utsläppen av kväveoxider och påverkan på övergödning. Och om oljan som ändlig resurs. Hur oerhört mycket mer energi som går åt för att flyga jämfört med att åka tåg. Växthuseffekten fick jag lära mig om först i början av nästa år, 1988. Men ändå.

Att välja att flyga känns inte bra. Jag kan inte skylla på att jag inte visste. Jag har vetat sedan 80-talet. Då var jag precis som Per tågluffare och jag bestämde mig för att jag skulle fortsätta åka tåg till Europa på semestern. Men det blev inte så. Det var så mycket jag inte visste om hur allt skulle bli. Jag gjorde en till tågluff våren 1988, på egen hand. Och med den man som jag fortfarande lever tillsammans med och älskar tågluffare jag också 1990.

Inrikes brukar vi åka tåg eller miljöbil och häromåret gjorde vi en minitågluff i Europa med barnen. Och förra året åkte vi bil runt stora delar av vår världsdel. Men. Det blir mest flygresor när vi ska utomlands. Allt sedan 80-talet. Och för min del handlar det inte bara om priset. Det har blivit svårare och svårare att åka tåg i Europa. Tidtabellerna anpassas mer och mer för pendlarna och affärsresenärerna och mindre och mindre för semesterfirarna. Allt fler nattåg försvinner. Det nattåg som vi häromåret tog från Köpenhamn till Prag finns till exempel inte längre.

Jag instämmer med Per om att en flygskatt kan göra viss nytta i att styra över resor från flyg till tåg. Och att fler miljöåtgärder behövs.

Jag tänker på åtgärder som att järnvägarna behöver underhållas bättre och att tågbolagen borde tvingas samarbeta om tidtabeller, nattåg och en gemensam bokningssajt för tågtrafik i Europa. Jag tänker också på åtgärder som forskning för att ta fram alternativa, klimatsmarta, flygbränslen. Då kan flyget kanske bli klimatsmart på sikt.

Många miljövänner kräver av alla andra att vi ska avstå ifrån att flyga. Jag tror att många av dem som ”avstår” ifrån att flyga är personer som inte hade flugit även om flygresor vore ekologiskt hållbara. Kanske är de flygrädda, kanske ogillar de det främmande och trivs bäst hemma, kanske har de valt en livsstil som gör att de inte kan åka bort (en gård med djur till exempel), kanske har de bara inte råd. Eller så har de ett yrke och ett liv i övrigt som gör att de har tid och råd att genomföra tågresor till de resmål de vill se. Då är det lätt att kräva av andra…

Men för mig känns det inte bra att välja bort att flyga. Jag har ett liv och det pågår just nu. I denna tid. Och jag älskar att se och uppleva den här världen! Jag är dessutom övertygad om att naturturism bidrar till att bevara biologisk mångfald runt om i världen. Och. Ingen människa kan ensam ändra på förutsättningarna. Arbetsliv och transportsystem ser ut som de gör. Om jag valt bort att flyga helt och hållet från det att jag första gången fick lära mig om växthuseffekten 1988 är det mycket som jag inte skulle ha fått se och uppleva: Sydostasien, USA och Mexico, Söderhavet, Australien, Brasilien, Afrika och otaliga platser i Europa. Men inte hade det påverkat flyget det minsta att just jag avstått. Jag har valt att flyga och jag ångrar det inte.

Däremot önskar jag att det funnes något bra sätt för oss som reser mycket att sätta press på flygindustrin så att de på riktigt börjar jobba för en hållbar framtid. De också.

Flyget på bilden är ett fraktflyg på väg från Kina till Holland, siktat över Sternö i Karlshamn. 

11 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor, Samhälle och politik

Skyll inte växthuseffekten på svenskarnas Thailandsresor!


I veckan läste jag en debattartikel där en svensk eko-bonde kände att hennes kor var orättvist anklagade för växthuseffekten. Istället skyllde hon på svenskarnas många Thailandsresor. Suck. Hur mycket, ungefär, av utsläpp av växthusgaser orsakade av svenskars konsumtion tror du att att Thailandsresorna står för? Ganska exakt en procent skulle jag tro. De andra 99 procenten kan ju också tänkas ha betydelse. När ska vi sluta skylla på varandra och istället försöka hjälpas åt att göra något åt problemet?

Växthuseffekten är på riktigt och den är skrämmande. Hittills tycks det dessutom som om klimatet förändras snabbare än forskarna förutspått. Oväder, torka och stigande havsnivåer kommer mycket snart orsaka stora problem för oss alla. Även om det till del förklaras med tillfälliga vädervariationer är det starkt oroande att det sammanlagda istäcket i Arktis och Antarktis aldrig varit mindre än nu och dessutom minskat extra häftigt sista tiden. Något måste göras och det måste göras nu. Helst igår.

Det är också riktigt att inte bara titta på utsläpp från produktion i olika länder. Den som tittar på Sveriges utsläpp av växthusgaser på det sättet kommer att upptäcka att de minskat kraftigt. Men den som vänder på steken och tittar på konsumtionen istället upptäcker att svenskarnas utsläpp då är ganska oförändrade. Vi har flyttat mycket produktion utomlands och utsläppen sker därför i större utsträckning utanför landets gränser. Det löser ju inte problemen.

2010 nådde svenskarnas Thailandsresande sin topp med 443 000 resor för att redan till 2012 dyka rejält och landa på 323 000 resor. 2016 är inte slut och jag har inte hittat några färska siffror men runt 300 000 resor gånger 2,5 ton per styck blir 1,1 % av 68 miljoner ton koldioxidekvivalenter som svenskarnas konsumtion orsakade 2013 enligt Naturvårdsverket.

Utsläppen från livsmedel däremot tycks fortsätta att öka. 2013 stod konsumtion av mat för 33 procent av hushållens utsläpp. Ökningen av utsläppen från hushållens konsumtion av livsmedel förklaras helt av ökade utsläpp från importerad mat. Närproducerad mat är alltså bättre. Särskilt om vi väljer rätt livsmedel. Rotfrukter är till exempel ett bra val. (Dessutom är det gott!)

Forskare har visat att IT-sektorn står för 1,2 % av svenskarnas klimatpåverkan. Det är alltså något mer än Thailandsresorna. Vem propagerar för att vi ska surfa mindre på nätet för att rädda klimatet?

På nätet (!) hittade jag också en forskarapport från Nya Zeeland om hur mycket växthusgaser som orsakas av hund- och kattfoder.

Så där kan vi ju hålla på och skylla på varandra: Det är inte mjölkens fel. Det är Thailandsresorna! Spanienresorna är värre! Nej det är matimporten! Mobilsurfandet är värre. Nej det är hundarna! Åja, katterna, då? Ja, men bilen då? Och alla som bor onödigt stort? Kaffe latte? Innehåller ju både mjölk och importerat livsmedel. Dessutom i engångsmugg! 

Så kan alla kan skylla på någon annan. 

Vad som behövs är istället att vi hjälps åt. Styrmedel behövs. Som till exempel skatter som styr rätt. Som konsumenter kan vi ställa krav. En tydlig klimatmärkning skulle kanske behövas? Framförallt behövs teknikutveckling. Vi behöver hitta klimatsmartare sätt att göra saker. Som att resa. Som att äta. Som att bo.

Vad vi inte behöver är att skylla ifrån oss på nån annan.

Själv funderar jag en hel del över hur jag som reser mycket kan sätta press på flygindustrin att utveckla klimatneutrala motorer. Dessutom klimatkompenserar jag mina flygresor genom vi-skogen. 

Själv har jag ”bara” varit i Thailand två gånger. Andra gången var 2009 när vi åkte jorden runt och barnen var små. Bilden ovan är ifrån den resan och närmare bestämt från Ko Chang. 

2 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Grälar med Supermiljöbloggen om att flyga


Igår publicerade Supermiljöbloggen ett blogginlägg med rubriken ”Tyvärr, det är fortfarande ohållbart att flyga.” Därefter har jag och de haft ett meningsutbyte på Twitter. Kanske är det att ta i att säga att vi grälar. Överens är vi i alla fall inte på alla punkter:

Deras förslag på lösning på det mycket riktigt problematiska i att flygindustrin idag och i en nära framtid inte kommer att vara hållbar är att jag och andra som är miljömedvetna flyger mindre eller helst inte alls. Att klimatkompensera räcker inte, menar de, eftersom det inte kommer vara möjligt som lösning i all oändlighet.

Jag gick igång på deras attityd och svarade först med att länka till tre av mina blogginlägg. Sedan fortsatte jag med att i något mer komprimerat twitterformat framföra följande:

Flygets klimatpåverkan behöver minskas. Liksom matens, bilarnas och boendets. Att äta, bo och resa mindre är nog bra. Det gör i alla fall ingen skada och känns det bra för dig så är det bra för dig. Men framförallt behövs teknikutveckling mot mer hållbarhet.

Att avstå flyg är mycket just en symbolfråga. Jag väljer hellre andra symboler. Symboler är viktiga för att väcka medvetande men löser inte mycket i sig själva. (Jämför med Earth Hour)

IT, telefoni och media står för samma storleksordning av växthuseffekten som flyget. Och de ökar också. I alla fall IT. Vem skulle få för sig att föreslå att vi avstår från den konsumtionen istället för att föreslå att vi avstår ifrån att flyga?

Jag tror att minskad konsumtion är en del av lösningen på klimatkrisen men varför peka ut exakt vilken konsumtion andra bör avstå? (Nämligen långväga resor.)

Här svarade @Supermiljoblogg: ”hänger inte med, varför ställa saker mot varandra och säga att man INTE ska göra något åt det? Vi behöver all action vi kan och varför just flyget är ett problem motiveras i artikeln.”

Jag svarade ”Att det står för 5 % och ökar? De andra 95 procenten då? Varav flera också ökar? Jag har heller aldrig förordat att inget ska göras.

Tvärt om förespråkar jag tåg före flyg när alternativet funkar. Därutöver förespråkar jag teknikutveckling för flyget. Och klimatkompensation till dess flyget är klimatneutralt.

Då svarar @Supermiljoblogg: ”Vi skriver om de andra sakerna också. För en enskild konsument kan flyget vara en stor del av ens koldioxidavtryck, så att flyga mindre gör stor skillnad!”

Själv tror jag att miljörörelsen mest har att förlora på att jobba på att ge människor dåligt samvete. Att jobba på att få människor att välja bättre alternativ som ger samma upplevelse: Jättebra!

Men jag är övertygad om att även om jag avstått från varenda flygresa jag gjort hade det inte blivit en enda flygning mindre i världen. Däremot skulle jag under hela min livstid inte fått möjlighet att se världen nästan alls.

Vill miljörörelsen påverka flygindustrin på riktigt: Gå samman internationellt. Lansera en flygfri dag! Men håll inte på och jobba för att ge enskilda dåligt samvete. Det gynnar bara klimatförnekarna. Tror jag. Varför inte göra Earth Hour till en hel dag? Earth Day där alla också avstår fossila resor? (Med både flyg och fossil-bil, inklusive lastbilstransporter?)

8 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Så klimatkompenserar jag flygresorna genom vi-skogen

Är det möjligt att som privatperson kompensera sina flygresor genom vi-skogen? De erbjuder inte den tjänsten men jag menar att det ändå är möjligt. Läs om hur jag gjorde! 

Jag älskar träd och jag älskar att resa. Överhuvudtaget är jag mycket förtjust naturen och hela den här planeten. Om du ska ha ett jobb (där du kanske liksom jag kan göra en viss nytta för miljön) och dessutom kanske ha dina barn (också som jag) i den svenska skolan är det i princip omöjligt att komma ut och se betydande delar av världen utan att flyga. Tid att åka runt i världen med enbart tåg och båt finns inte.  Och även om flyget bara står för 3,5 % av mänsklighetens klimatpåverkan så går det inte att bortse ifrån att det måste handla om en betydligt större andel av just min personliga påverkan. Därför har jag i flera år funderat på att klimatkompensera för mina och min familjs flygresor. Men förutom en inrikesresa i Australien där Virgin Australia erbjöd möjligheten direkt vid bokning på deras hemsida har det inte blivit av att klimatkompensera för flygresorna.
Orsaken är att det är svårt att veta hur seriöst olika aktörer på området jobbar. Vem kan jag tro på, liksom? Och det handlar inte bara om att det är lätt att påstå att de binder si eller så mycket koldioxid per hundralapp och att verkligheten kanske är en annan. Det handlar också om att om vi i den rika delen av världen ska klampa in med åtgärder för att döva våra samveten och samtidigt något rädda planeten från en alltför häftig klimatpåverkan så får det rimligen inte ske på bekostnad av fattiga människors livssituation. Så vem kan jag lita på i allt detta?

Häromdagen kom jag att tänka på vi-skogen. Den började som ett reportage i tidningen vi på 80-talet om skogsskövling och jorderosion runt Victoriasjön i Afrika. Och ledde till ett upprop att istället för att bara lägga pengar på blommor som snart vissnar också lägga pengar på att plantera träd i Afrika när någon dött. Och många hängde på. Vi-skogen växte och fyllde häromåret 30 år. Och vi-skogen handlar om träd som planteras på ett socialt hållbart sätt. Ofta i jordbrukslandskap där de bidrar till att binda jord, näringsämnen och fukt. Och skuggar.

Min tanke som dök upp i veckan var om ifall vi-skogen numera erbjuder möjligheten att klimatkompensera flygresor genom dem. Svaret visade sig vara både ja och nej. Och ja igen. Företag som vill klimatkompensera kan höra av sig per mejl för att få hjälp med ett upplägg. Samma möjlighet finns inte för privatpersoner. Däremot kan du skänka pengar även som privatperson men får då själv räkna ut hur många träd som behövs för att kompensera för dina flygresor. Någon hjälp med hur du ska räkna erbjuds inte heller så du får googla och gissa. Och det är just vad jag har gjort.

Den ledning du ändå får är att ett träd kostar 20 kr. Men antal träd får du räkna ut själv. Så här gjorde jag: Jag hittade uppgifter på att ett träd tar upp ca 500 kg koldioxid netto under sina 40 första år. Det är så klart olika från träslag till träslag och olika växtplatser. Men jag tror att det kan vara en siffra så god som någon att utgå ifrån. Sen tog jag hänsyn till att några träd gallras och andra huggs ner av andra skäl i förtid. Jag drog då ner till hälften. Sen tog jag också hänsyn till att flyget bidrar till växthuseffekten också genom kväveoxider och kondensstrimmor. Även om den påverkan inte är riktigt lika stor som den från koldioxiden så drog jag ner med hälften igen. Siffran blev då 125 kg koldioxid per träd.
För att få fram en siffra på hur mycket koldioxid våra inbokade flygresor kommer att generera använde jag flygresor.se. (Den fjärde fliken. Du kan få bläddra en hel del för att hitta just din flygresa men med lite tålamod går det.) Då vi har en resa till Medelhavet, en till Afrika och en till Amerika inbokade blev det ganska många kilo. 21 880 kg koldioxid närmare bestämt för alla fyra. Det motsvarar då, enligt mina beräkningar, 175 träd och därmed 3 500 kr. Den summan har jag nu köpt träd i Afrika för. Hos vi-skogen. Och på så sätt lyckades jag klimatkompensera genom dem trots att de inte uttryckligen erbjuder den tjänsten. Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något. Jag gjorde så här.

Träden på bilden däremot växer som vanligt på Vesan här i Blekinge.

6 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, natur, resor

Minisemester med vandring från Haväng till Kivik

img_8858Redan trött på ekorrhjulet? Den skånska och blekingska sommaren är inte slut än. Varför inte göra som vi gjorde i helgen? Unna dig en minisemester på Österlen och vandra längs havet. Vi gick från Haväng till Kivik och tillbaka och bodde sedan en natt på STF-vandrarhemmet där vi passade på att uppleva Havängsdösen vid både solnedgång och soluppgång.

Tioåringen och jag vandrar barfota sida vid sida i vattenbrynet tillbaka mot vandrarhemmet vid Haväng där vi ska sova natten mellan lördag och söndag. Jag håller mina nya vandrarskor i ena handen och mobilfotograferar med den andra. Inte på grund av skoskav eller nåt sånt utan för att det är mysigt. Solen värmer men står ganska lågt på himlen nu och havet guppar stilla. Bafotavandring på Österlen. Det är fortfarande så pass mycket sommar att det är mer uppfriskande än kallt att gå med fötterna i vattnet.

Anders och tolvåringen går lite snabbare framför oss. Det är Anton, tolvåringen, som har ryggsäcken med badgrejor och kvällsfika på ryggen. Han bär den nästan hela vägen från Kivik till Haväng. Han börjar bli stor! Men vi bytte aldrig om till badkläderna eftersom vi tyckte att vattnet ändå var ganska så kallt, trots att vi såg flera som badade. Men kvällsfikan som är inhandlad i Kivik skulle senare komma att komma väl till pass som picknick vid solnedgången i kanten av skjutfältet vid Haväng vid åttatiden på kvällen.

Men just nu vandrar vi alltså tillbaka mot Haväng efter att först ha gått längs med, men ovanför, strandlinjen ner mot Vitemölla där vi ätit sen lunch på strandhotellet. Det tog oss en timme och tio minuter att gå sakta från vandrarhemmet vid Haväng till Vitemölla strandhotell och vi anlände fem över halv tre, 25 minuter innan de skulle duka av lunchbuffén. Men vi hann äta och det smakade mycket gott. Dyrt var det, tusen kronor för oss fyra, men så är det ett fint hotell också. Men med en brokig historia. I den klassiska byggnaden från 1913 startade verksamheten först som svartklubben ”Röda lyktan” och senare har där varit bland annat hem för finska krigsbarn, flyktingförläggning för polska kvinnor på 40-talet samt hem för trötta husmödrar. Men numera är den alltså en finare restaurant och hotell. Tre porschar stod parkerade utanför byggnaden när vi var där. Kanske var bilägarna gäster vid den vigsel som förrättades nere vid stranden när vi lämnade hotellet för att fortsätta vår vandring.


Väl framme vid Kivik köpte jag var sin glass till pojkarna medan Anders handlade matsäck till kvällen. Och tillbaka går vi alltså precis i strandlinjen. Hela vandringen fram och tillbaka blev elva kilometer.

Nästa morgon har jag ställt in mobilens larm i tid för att vi ska hinna gå ner till havet och se soluppgången vid Havängsdösen. Det är en 5 500 år gammal grav som består av fyra stenblock. Tre till väggar och en till tak. Gravens öppning är ut mot havet i riktning mot solens uppgång vid höst- och vårdagjämning. Runt om graven står 16 andra stenar i en rektangel. Det har börjat mulna på, men vid horisonten är en strimma där vi ser solen gå upp och molnen på himlen över megalitgraven bildar vackra mönster. Tillbaka på vandrarhemmet sover vi en eller två timmar till, innan det är dags att gå upp och äta frukosten som dukats upp i frukostmatsalen klockan halv åtta. Då har det börjat åska och regna intensivt. Då är det mysigt att sitta inomhus och äta av en god frukost. Att bo på vandrarhemmet är lika dyrt som att bo på hotell på andra håll, men stället har onekligen ett unikt läge och Skepparpsgården som har varit vandrarhem sedan 1952 och invigdes av Dag Hammarskiöld, är onekligen en charmig skånsk korsvirkesgård. Och att köpa till fukost är väl värt sitt pris.














4 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, natur, resa med barn, resor, Skåne, vackra platser, Vandra

Det är inte flyget det är fel på – det är bränslet


Jag har sett undersökningar som visar att människor som reser och ser världen faktiskt på riktigt är mer angelägna än andra att bevara den. Och att rösta för minskade utsläpp. På så sätt borde det inte finnas ett motsatsförhållande mellan att resa och att bevara planeten. Men det gör det. Det största problemet är flygbränslet. Många miljövänner, både riktiga och förmenta, kastar därför gärna skit på oss som reser mycket.

Tåg är ett fantastiskt klimatsmart sätt att resa. Dels drar det väldigt lite energi tack vare den låga friktionen mellan rälsen och hjulen, dels kan tågen, även om de inte alltid gör det, drivas med klimatsmart el. Så då kan väl vi som vill resa välja att alltid ta tåget? Hur svårt kan det vara?

Tja. Har du försökt åka tåg till Australien eller Brasilien? Nej, just det. Det går ju inte. Och då finns det alltså de som menar att vi bör avstå ifrån att göra långresor. Jag tror på konsumentmakt, men jag tror inte på att rädda världen genom att avstå ifrån att leva.

Och flyget är en fantastisk uppfinning. Tänk att vi människor kan sväva där uppe ovan molnen! Och snabbt går det. Och smidigt är det. Även om tåg är bekvämare på kortare sträckor. Flyg slukar energi. Men det är egentligen inget problem om energikällan bara vore förnybar. Men det är den ju inte. Så här långt.

Jag önskar därför att något flygbolag ville gå före och testa oss konsumenter. Är vi beredda att betala för klimatsmarta flygresor? För självklart måste det vara möjligt att få fram koldioxidneutrala flygbränslen. Flygindustrin är en bransch som ökar. Men konkurrensen är tuff. Fler och fler konsumenter sätter värde på hållbarhet och är beredda att betala för det. Varför sitter då flyget så stenhårt kvar i fossilåldern?

#66 i #blogg100

2 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor

Världen är en bra plats!

  

Jag gillar den här världen som vi lever i. Jag vet ingen planet jag hellre skulle leva på än jorden.

Jag tycker om att här finns varma och kalla platser. Och årstiderna i vår del av världen.

Jag älskar naturen med alla sina djur och växter. Mångfalden av arter. Men framförallt miljöerna. Landskapen. Det rum som bildas av en glänta i skogen där smultron växer bland glesa grässtrån. Eller forsande vattenfall i en mellaneuropeisk nationalpark med de klaraste sjöar du sett. Eller havets marinblå vidder som bara bryts av en kaskelot som dyker. Eller det landskap av koraller där en fjärilsfisk simmar bland andra färgglada fiskar i en turkos tropisk havsvik. Eller en vacker u-dal vid en stor och djup sjö i den svenska fjällvärlden.

Jag älskar också människorna (i alla fall det stora flertalet) och många av de miljöer vi skapat. En lugn och vacker park i en annars brusande och pulserande storstad. Eller småstadens charmiga kvarter. Eller lämningarna av ett antikt egyptiskt tempel. Eller ett jordbrukslandskap i soluppgång med en ensam ek som avtecknar sig mot himlen. Eller en äng med orkidéer på Gotland. Eller en teodling på en sluttning i Malaysia.

Världen är (i huvudsak) en bra plats. Det är därför jag vill att du är rädd om den. Är du det?

2 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, natur, resor, världen

Kryssningsfartyg med havet som toalett och papperskorg

Läste igår att det fortfarande är tillåtet för stora kryssningsfartyg att på internationellt vatten använda havet som toalett och papperskorg. Och att det dessutom är vanligt att den möjligheten används. Även i Östersjön. Jag tycker att det är sorgligt. Och att det börjar bli dags för resenärerna att ställa krav. Långa kryssningsresor är inte riktigt min grej eftersom jag lätt blir sjösjuk. Men om jag nån gång bokar en kryssning kommer jag att ställa frågor om hur avloppet hanteras. Och skickas det då rätt ut i havet så tycker jag att priset för en sådan resa är för högt. För miljön.

Minns när jag som 16-åring kryssade på Nilen med mina föräldrar, min bror och Temaresor. Det fanns inga papperskorgar ombord. Passagerarna uppmanades att slänga skräpet i Nilen. Den svenska gruppen krävde och drev igenom att papperskorgar införskaffades. När dessa sedan var fulla tömde personalen dem i Nilen. 😃 (Det var ju inte riktigt det som var tanken…)

Jag tycker att episoden är lustig eftersom den visar på hur lätt vi människor missförstår varandra när vi har olika världsbild och värdegrund. Det här var på 80-talet, långt före källsorteringens tid, men för oss svenskar kändes det redan då självklart att man inte kastar ett bananskal i vattnet. (Men Egyptierna trodde nog bara att vi var lata som inte ville slänga skräpet överbord själva.) Men än i dag bajsar vi alltså rakt ner i havet när vi åker på kryssning. Det känns inte ett dugg komiskt. Bara sorgligt.

20150513-075100.jpg
Havet sett från Karlshamn.

9 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resor, vatten

Vad ska naturen vara bra för?

20150412-193436.jpg

Vi åker tåg genom Sverige igen. Den här gången åker vi ifrån Lappland och en av de mest storslagna naturmiljöer som det här landet har att uppvisa. Så här års är det en natur som mest vilar i väntan på den korta sommaren. Vi lämnar Björkliden och passerar strax Abisko Turiststation och Abisko Östra. Här uppe växer inga andra träd än björk. Inga tallar. Inga granar. Här finns inget grönt alls så här års. Det är näst intill arktiskt och det är fantastiskt vackert. 

Men finns naturen och miljön där främst för att vi människor ska nyttja den? Betrakta den? Fotografera den? Åka skidor eller vandra i den? Plocka och äta blåbär, hjortron, kantareller och andra läckerheter som visat sig vara svåra att odla? För att vi ska dra nytta av pollinerande insekter? Och alla andra nyttor som vi har av naturen? Är det därför som den finns och ska få finnas?

På den första halvan av frågan är svaret nog ganska oomtvistat idag. Naturen kom inte till för människans skull. Men människan kom till som en del av naturen. Om naturen inte funnits hade inte heller vi funnits.

Men på den andra halvan av frågan tror jag inte att svaret är lika självklart. Om människan kan skapa en allt igenom artificiell värld i framtiden. Om vi kan föda oss och roa oss utan att behöva ta hjälp av en enda ekosystemtjänst. Varför ska vi då bevara och skydda naturen? Vissa skulle nog svara att; ja i så fall, i en avlägsen framtid, då behöver vi inte längre göra det.

Men mitt svar är ett annat. I min värd har naturen ett egenvärde. Varför jag ser det så är inget jag kan förklara utifrån ren logik. Det handlar om en känsla. En känsla av att naturen i sig självt är svaret på frågan om varför naturen ska få finnas. Det behövs inga andra svar. Naturen ÄR svaret.

20150412-193351.jpg

2 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, natur, resor

Glöm inte bort nattåget!

Vi reser med tåg genom Sverige. Vi är på väg från Björkliden i Lappland hem till Karlshamn i Blekinge.

När vi lämnar Abisko ropas det i högtalarna: ”Vi reser ner mot Kiruna…”

Ner mot.

Vi reser från vinter till vår och ser på när vintern bokstavligen rasar ut bland våra fjällar.

Solen lyser från en klarblå himmel över ett vintervitt landskap. Och solstrålarna gräver små gropar i snön där björkstammar sticker upp. Vatten porlar i fjällbäckarna.

Men sjöarna ligger istäckta än. Antagligen länge än. Vi ser en snöskoter som rör sig över Torne träsk.

Vi passerar Kiruna, Gällivare, Murjek och Boden innan tåget gör en avstickare till Luleå där det vänder. Tillbaka till Boden. Och sen vidare söderut genom Norrland.

I Norbotten har barmarksfläckarna vuxit sig så stora att det istället är snön som bildar fläckar i landskapet.

Det är en av de längsta tågresor du kan göra i det här landet. Att resa med tåg från Blekinge till Norrland är så ovanligt att resan inte kan bokas hela vägen direkt på nätet. Du måste dela upp resan i etapper för att få igenom bokningen. Från Hässleholm går det bra att boka hela vägen upp till det allra nordligaste av landet. Och tillbaka. Resan till och från Hässleholm får bokas separat.

Det är påskdagen och en av årets intensivaste resdagar. Så tåget är fullbokat. Vi är alltså många som valt tåget idag. Säkert av olika skäl.

Själv tycker jag att nattåg är ett underskattat och av många nästan lite bortglömt transportsätt.

Tåg är det överlägset mest klimatsmarta sättet att resa. Det beror på den låga friktionen mellan hjulen och rälsen. Det är en gammal teknik. Så egentligen är det anmärkningsvärt att vi inte har kommit på något ännu smartare än. Det beror så klart på det låga priset på att förändra klimatet. Det finns inga incitament för energieffektiva transporter. Annat än att de ger dig ett gott samvete. Och för mig räcker det långt.

Att resa med tåg är betydligt bekvämare än att åka bil eller flyga. Du kan röra på dig på ett helt annat sätt. Och du ser oftare vilda djur än från bilen. Den här gången ser vi en stor örn. Antagligen kungsörn. Och några rådjur. På uppresande såg vi en räv.

Och när du reser på natten förflyttar du dig när du sover. Vilket gör att det, trots allt blir hyggligt tidseffektivt. I synnerhet om du jämför med att åka bil.

Ändå dras nattåg in hela tiden. Antalet möjliga sträckor att resa blir färre. Det är väl antagligen kundunderlaget som sviktar.

Så en liten uppmaning: nästa gång du ska resa genom Sverige. Glöm inte bort att undersöka om det finns ett nattåg att välja på. Det kan vara det bästa alternativet för just den resan!

20140420-211035.jpg

(#50 #blogg100)

3 kommentarer

Filed under årstider, hållbart resande, miljö, natur, resor

Växthuseffekten och jag

Det går åt rätt håll i så många miljöfrågor. Försurningen och tungmetallerna minskar och jag läste idag att lövskogen ökar i Skåne för första gången på 200 år. För att bara ta några exempel. Men i den viktigaste ödesfrågan för mänskligheten går det fortfarande käpprätt åt fel håll: Växthusgaserna fortsätter att öka i atmosfären.

Jag läser på Twitter att det pågår en världsenergikonferens just nu. Bland annat har har Paul Westin twittrat om planer på utvinning av fossilbränsle i nästan hela Europa och större delen av världen i övrigt genom så kallad fracking av skiffer (shale).

Jag hade en lärare på högskolan som hävdade att de fossila bränslena inte tar slut. Vartefter det som är brytvärt idag tar slut kommer nya sorter. Allt syre i atmosfären motsvaras av fossilt kol. Problemet långt innan syret och fossilbränslena tar slut är koldioxiden. Vet inte om teorin håller men som förklaringsmodell funkar den för mig och stämmer ju bra in på det som nu händer med planerna på fracking

Ulrika Jardfelt rapporterar från samma konferens att Nordamerika satsar på naturgas och olja medan EU ökar sin kolanvändning. Kina satsar på förnybart, högspänningsledningar och smarta nät.

Hur ska vi som små droppar i världshavet förhålla oss till allt detta?

Mitt dåliga miljösamvete är att jag flyger. Både i tjänsten och privat några gånger varje år. Att jag klimatkompenserade för flygresorna mellan Sydney och Ayers Rock/ Uluru förslog inte mycket jämfört med hela resan till andra sidan jordklotet.

Annars är det bland annat av miljöskäl som vi bor i flerfamiljshus. Då det dessutom är uppvärmt med fjärrvärme från biobränslebaserad industriell spillvärme (massaindustri) kan boendet nästan inte bli mer klimatsmart. Jag tror dessutom att vi fortfarande har grön hushållsel.

Den privata bilen kör vi på etanol och på jobbet är det biogas som gäller.

I affären är det svårare att välja rätt. Jag hade önskat mig en separat miljömärkning på mat och förbrukningsvaror med inriktning mot växthuseffekten. Eller varför inte en app?

Hur tänker du kring detta?

20131015-192015.jpg

Lämna en kommentar

Filed under hållbart resande, miljö, personligt