Kategoriarkiv: natur

Två veckor på Borneo med stopp i Singapore

Vi är på väg tillbaka till staden Sandakan på norra Borneo, från den lilla ön Lankayan. Båtresan ska ta två timmar. Fartvinden gör att håret fladdrar. Solen skiner rakt på mitt ansikte. Jag oroar mig lite för att jag ska bränna mig i solen. Tur ändå att jag i alla fall smorde in näsan med solskydd. Och fartvinden svalkar ifrån den värsta hettan.

Vi har åkt ungefär en av dessa två timmar när sju små öar syns vid horisonten. En av dem är den sköldpaddsö som vi anlände till en vecka tidigare. Det börjar bli dags att sammanfatta vår resa.

En semester rinner iväg så fort. Vi har snart två veckor i Asien bakom oss. Lite i Singapore och mest på Borneo. Nu återstår bara en hemresa med ett par korta stopp på vägen. Så här kommer en dag-för-dag-sammanfattning:

Dag 0
Fredag kväll. Vi avreser med ett sent flyg från Kastrup, 22:35. Mycket mer finns inte att berätta om denna resdag. Den får därför räknas som dag noll.

Dag 1, mot Singapore
Vi mellanlandar, efter en knappt sex timmars flygning, i Doha för planbyte. Ett par timmar senare, ugefär halv åtta lokal tid, reser vi vidare mot Singapore. Den etappen ska ta knappt åtta timmar. Vi har då egentligen inte hunnit se något av den tjusiga flygplatsen, bara skyndat igenom.

Vi flyger över tidzoner, framåt i tiden, och därför har det hunnit bli kväll och mörkt ute när vi till slut landar i lilleputtlandet på Malackahalvöns sydspets, 20:20, lokal tid.

Det är 25 år sedan jag och min Anders var i den här staden senast. Den gången kom vi med tåg från Kuala Lumpur i Malaysia.

Jag står vid incheckningen på det kända hotellet Marina Bay Sands, som inte existerade den gången, när min bror med familj dyker upp. De har checkat in ett drygt dygn tidigare, och från och med nu ska vi i huvudsak resa tillsammans, alla åtta.

Vi hinner med ett dopp i hotellets berömda infinity-pool och äta lite nudlar med stekta räkor på ett snabbmatsställe innan dagen är slut.

Utsikten från hotellrummets balkong.

Dag 2, Singapore
På förmiddagen delar vi på oss familjevis och min familj går vi en kortare sväng in mot stan. Vi går förbi ett museum som har formen av vad som ska föreställa en lotusblomma, över en gångbro och vidare längs en kaj där vi ser vårt hotell dominera vyn på andra sidan vattnet. Det ser ut som tre skyskrapor som är sammanbyggda med en gemensam jätte-surfingbräda över taken. Vi ser sedan barn och vuxna som gymnastiserar eller har picknick i undergångarna under gatorna, där det är lite svalare. Hettan är annars tryckande. Vi vandrar bland annat förbi berömda Raffles Hotel och strosar in i ett kinesiskt tempel innan vi vänder tillbaka.

Lunch äter vi vid poolen på hotellets ”surfingbräda” och där tillbringar vi sedan några timmar på eftermiddagen. Pojkarna spelar lite biljard (!) på det fantastiska hotellrum som vi haft turen att bli uppgraderade till.

På kvällen åker vi alla åtta tunnelbana till stadsdelen Little India som verkligen känns mycket indisk. Där äter vi middag på en nepalesisk-indisk restaurang. Vi väljer nämligen att gå in på en restaurang som har dörr. Jag tar där en nepalesisk kycklingrätt. Det smakar gott, även om jag hade önskat en sås till som inte var alls så stark som den som serverades.

Medan vi äter öppnar sig himlen och ett tropiskt regn börjar falla över staden. En blixt slår ner alldeles nära. Åskknallen kommer i samma ögoblick som skenet från blixten. Min mango-lassi (smothie med yoghurt som bas), som jag valt som dryck till maten, kommer lagom till att vi alla ätit upp. Men den smakar mycket bra.

Vi passerade förbi ett tempel i Little India.

Dag 3, Singapore och Kota Kinabalu
Vi hänger vid och i poolen, på surfingbräde-taket på Marina Bay Sands innan det är dags att checka ut. Sedan går vi en sväng runt parkområdet Gardens by the Bay, som ligger precis intill hotellet. Det är här de där svampformade ”träden” med klängväxter finns, som har blivit något av en signatur för Singapore.

Vi tar en fika på ett café och hinner med ett av växthusen i parken innan det är dags att ge sig av till Kota Kinabalu på Borneo. Flygresan tar ungefär två och en halv timme.

När vi landar är det kväll och mörkt. Vi checkar in på det Airbnb som jag hyrt och åker sedan till nattmarknaden inne i centrala stan för att äta. Jag och min Anders delar på en hummer som är fantastiskt billig och smakar som hummer ska. Gott, med andra ord. Våra ungdomar väljer stekta räkor, men äter ingenting. Så vi sätter i oss gott och väl hälften av deras räkor utöver hummern. Miljöombytet – från lyxhotell i välordnade Singapore till kaotisk nattmarknad på Borneo, med enklaste möjliga matlagningsmöjligheter, transvestiter som serverar maten och fattiga småbarn som leker i mörkret bland marknadsstånden som saluför allt från färsk fisk, skaldjur och läbbiga jättesnäckor till rått kött, grönsaker och frukt i ett enda virrvarr – blir nog helt enkelt bara för mycket för våra pojkar.

Ett morgondopp i poolen på Marina Bay Sands innan avresan till Borneo.

Dag 4, Snorklingsutflykt utanför Kota Kinabalu
Precis utanför Kota Kinabalu ligger Tanuku Abdul Rahmans nationalpark som består av fem öar och korallreven runt dem. Vi har bestämt oss för att komma iväg hyggligt tidigt på förmiddagen, men innan vi ordnat med frukost, taxi, köpt båtbiljetter och hämtat ut kontanter hinner klockan ändå bli 11 innan vi till slut kommer iväg med båten.

Vi har valt att åka till två öar, Pulau Manukan och Pulau Sapi, med chatrad båt. Det betyder att vi bestämmer en tid när vi ska bli skjutsade från Manukan till Sapi och en tid när vi ska åka tillbaka.

På den första ön snorklar vi lite innan vi äter lunch. Snorklingen är verkligen inget extra. På gränsen till dålig, faktiskt. Och det är ganska skräpigt med ilandfluten plast på stranden, en bit bortanför den plats vi valt. Men vi ser en varan på väg till restaurangen på ön. Och vid nästa ö är snorklingen betydligt bättre. Vi ser bland annat anemoner med ”Nemo-fiskar”.

Här är stranden också vackrare och vi ser några apor. Och även här en varan. Funderar du på att resa hit kan jag verkligen rekommendera ön Sapi.

Stranden vid Pulau Sapi.

Dag 5, Mount Kinabalu
Mount Kinabalu, eller som det egentligen heter Gunung Kinabalu, är både Borneos och Malaysias högsta berg med en höjd på drygt fyra tusen meter över havet. Berget ligger i Kinabalus nationalpark som är med på Unescos lista över världsarv. Hit gör vi en heldagsutflykt. Att bestiga toppen är det inte tal om, vi håller oss till bergets sluttningar.

Vi blir upphämtade vid respektive boende och åker minibuss genom regnskog i ett vackert bergslandskap där vi då och då ser bergets topp skymta i bakgrunden.

Vi stannar till vid en utsiktsplats innan vi åker vidare mot nationalparken för en kort promenad i regnskogen. Guiden berättar om olika växter och hur de används i traditionell medicin. Han visar oss också ett exemplar av världens näst minsta orkidé och en blodigel. Senare har vi turen att även få se världens största blomma innan vi går en promenad på smala hängbroar uppe bland träden i regnskogen.

Kvällsmålet intar vi på en restaurang i stan därefter större sällskap firar en födelsedag, glatt själva häller upp från flaskorna och sjunger ”Happy birthday to you”, bara den strofen, till varje skål. Stämningen är tämligen munter. Striktast klädsel har en man i sällskapet som till shortsen bär en kortärmad skjorta i ett tyg med mönster med både breda svarta ränder och rosa rosor ovanpå det.

Regnskogspromenad.

Dag 6, Sandakan
Efter två dagar i och runt Kota Kinabalu är det dags att åka vidare mot nordligaste Borneo.

Sandakan, heter staden som turismen utgår ifrån i det här området. Även om stan i sig inte har särskilt mycket att visa upp. Den har ungefär 100 000 invånare. Här bor vi en natt på Four Points by Sheraton. Vi tar ett eftermiddagsdopp i poolen, äter på ett enkel ställe på stan, intill kajkanten, där råttor springer mellan borden och en pust av avloppsdoft drar förbi då och då. Men kvällen är ljum och maten är god.

Vi strosar också genom en galleria där vi fyller på med en laddarsladd med två usb-utgångar till våra Apple-prylar. Och det är ungefär det. Mest av allt en res-dag.

Moské i Sandakan.

Dag 7, Sköldpaddsön
Turtle Island kallas en ö som ligger ungefär en timmes båtresa utanför Sandakan. Egentligen heter ön Selingan och här påbörjades redan på 1920-talet ett naturvårdsarbete för att hjälpa ett par arter stora havssköldpaddor att överleva. Den gången avbröts arbetet av andra världskriget, men det är sedan slutet av 1960-talet igång igen.

Vi kommer hit med en motorbåt som bevakas av ett par medföljande poliser, för vår säkerhets skull. För några år sedan förekom det nämligen att turister kidnappades av separatister från Filippinerna och togs som gisslan. Numera har svenska UD släppt sin avrådan från att besöka området (i ett annat, närliggande område ligger dock avrådan kvar) men den Malaysiska staten fortsätter vidta extra säkerhetsåtgärder för turismens skull.

Mot slutet blir båtresan mycket blöt, särskilt för 13-åringen som sitter längst bak i båten och som mest skrattar åt det hela. Vad gör man, liksom? Men när det senare visar sig att det nästan nya mobilen han hade i bakfickan är död är det verkligen inte roligt längre.

Vi får på kvällen se en jättesköldpadda lägga ägg och se hur äggen omhändertas och grävs ner i sanden i särskilda skydd som både ska skydda mot rovdjur och hindra de små sköldpaddorna att ta sig ut på egen hand. Med den här åtgärden ungefär fördubblas antalet sköldpaddsungar som når havet, jämfört med om naturen får ha sin gång. Vi får också se ett tjugotal sköldpaddsungar släppas ut och ta sig ner till havet. En fantastisk upplevelse!

Sköldpaddan mäts efter äggläggningen, skalet är 90 cm långt.

Dag 8, Gomatong-grottan och regnskogen
Vi lämnar sköldpaddsön tidigt på morgonen. Från Sandakan går färden vidare två timmar i minibuss genom ett landskap som helt domineras av palmoljeplantager. Vi ska se en del av en kalkstensgrotta som är delstaten Sabahs största grott-system. Här finns både fladdermöss och svalbon som skördas för att bli kinesisk soppa.

Den är intressant. Men det mest spännande är att vi skymtar en vild orangutang som klättrar i ett träd i regnskogen ovanför grottan!

Sedan fortsätter vi ungefär en halvtimme till Bilit Rainforest Lodge där vi ska bo i två nätter. Endast de sista fem minuterna av resan dit sker med båt på floden Kinabatangan. Vi checkar in, äter lunch och får lite tid för vila.

Jag byter objektiv på kameran och när jag går ut för att testa ut lämpliga inställningar på kameran så dyker det upp en hel flock apor, långsvansade makaker, inne bland stugorna. Det blir ett bra tillfälle att öva på djurfotografering.

Vid fyratiden bär det sedan av i båt uppströms längs floden för en två timmar lång safari. Vi ser bland annat näsapor, makaker, någon slags asiatiska babianer och en apa med ordet ”silver” i det engelska namnet. Vi ser även fåglar; massor av vita hägrar, svalor, en uggla och två arter kungsfiskare. En fantastisk första tur på floden!

Efter middagen får vi också en kortare nattur på floden i mörker där guiden lyser med ficklampa på olika djur. Bland annat ser vi flygande hundar, en slags stora fladdermöss. Den här gången åker jag på safari i klänning, klackskor (om än inte högklackade) och utan kamera. Det fungerar också bra. Jag tänker att det ändå är svårt att få till bra bilder i mörkret och utan kamera är det lättare att fokusera på andra sinnesintryck utöver synen som ljud och dofter. Det finns blommande träd i djungeln som doftar mycket gott.

En näsapa sitter uppe i ett träd.

Dag 9, på floden Kinabatangan
Vi börar dagen mycket tidigt med en tidig morgontur på floden redan innan frukost. Vi bjuds på te och kaffe innan turen och sedan bär det iväg genom morgondimman.

Den här gången går färden nedströms. Till att börja med ser vi inte så många djur på grund av dimman, men efterhand som den lättar ser vi fler och fler. Apor och näshornsfåglar, bland annat. Till slut har vi också turen att få se ännu en vild orangutang i ett träd. Den här ser vi bättre än den första, vid grottan. Den håller på att bygga ett bo högt upp i trädet där den ska sova i natt. Orangutanger lever ensamma, får vi veta, utom honorna när de har en unge, och de bygger ständigt nya bon på olika platser i regnskogen.

Vi besöker som avslutning en sjö som invaderats av blå blommor från Sydamerika, som inte hör hemma här, men som myndigheterna nu gett upp hoppet om att en dag lyckas utrota från dessa trakter. De togs en gång hit som föda till grisar och nu är de överallt. Men vackra är de trots att de inte borde vara här.

Efter frukosten besöker vi byn Bilit som bara består av några få hus.

Eftermiddagsturen avgår även den här dagen vid fyra-tiden och nu är vi på jakt efter att få se elefanter! Hur det gick? Det lovar jag att återkomma till i ett särskilt blogginlägg.

på kvällen anländer en stor grupp på kanske 20-30 svenskar till lodgen där vår grupp på åtta personer nästan varit de enda gästerna (högst ungefär lika många personer ytterligare). Det visar sig att de reser med ”rosa bussarna” och de ska ut på floden nästa morgon.

Häger i morgondimman på floden.

Dag 10, Rehabiliteringscenter för orangutanger
Direkt efter frukost är det dags för oss att lämna lodgen vi bott på i två nätter och ge oss av tillbaka mot Sandakan. Ett par mil öster om staden stannar vi vid Sepiloks rehabiliteringscenter för orangutanger. Vi är här i god tid innan klockan tio när orangutangerna ska matas. Centret tar hand om orangutanger som svälter efter att den skog där de bott kalhuggits och sådana som tagits tillfånga och hållits i bur som husdjur, av okunniga människor.

Syftet är att träna och återanpassa orangutangerna till ett liv i frihet i regnskogen.

Först får vi se en träningsanläggning där djuren hålls den första tiden i centret innan de släpps ut i det naturreservat som finns på platsen och där djuren lever i relativ frihet, om än lite väl tätt på varandra. Sedan får vi chansen att se några av de människolika aporna som kommit ut i den delen av parken som inte är inhägnad komma förbi en utfodringsplats för att äta.

Efter orangutangerna ser vi ett liknande center för björnar. De björnar som finns på Borneo är storleksmässigt världens minsta.

Efter lunch återvänder vi till vårt hotell i Sandakan där vi hämtar upp ett par väskor som vi låtit lagra där och tvätt som vi låtit tvätta upp medan vi varit iväg. Eftermiddagen tillbringar vi med att besöka en marknad, inhandla födelsedagspresenter och hänga vid poolen.

En ung orangutang som äter.

Dag 11, Lankayan
Pulau Lankayan är en ö som ligger två timmars båtresa norr om Sandakan. Den här gången garanteras vår säkerhet av två militärer som följer med i båten. Vi anländer strax innan lunch och hinner med att doppa oss och snorkla lite innan det är dags att äta. Efter lunch blir det mer snorkling.

Vi bor i stugor på stranden på den lilla ön som det bara tar ungefär en kvart att gå runt.

Det här är först och främst en dyk-resort och för de som dyker ingår all dykning i priset, men vi har rest hit som icke-dykare och har därför betalat ett något lägre pris.

Vi ser ett myller av fiskar, sjöstjärnor, snäckor och koraller när vi snorklar. Vi ser dessutom revhajar och skölpaddor röra sig mellan bryggorna på ön. Det är nämligen också en sköldpaddsö, dit havssköldpaddor kommer för att lägga ägg, som samlas in för att grävas ner i sanden på samma sätt som på sköldpaddsön Selingan, bara i något mindre skala.

Mot kvällen slår ett rejält åskregn till och det bara vräker ner en stund.

Kusinerna blir fotograferade vid ankomsten till Lankayan.

Dag 12, Lankayan
Idag är det Albins födelsedag. Han fyller 14 år. Det firas så klart med både sång och presenter på morgonen. Han får bland annat en ny mobiltelefon som ersättning för den som gått sönder.

Han är inte med i det gäng som anmält sig till en prova-på-kurs i dykning. Det är däremot min 15-åring och hans två kusiner som är 13 och 11 år gamla. Både jag och min bror har dykarcertifikat sedan tidigare, men dels har ingen av oss dykt på senare år och dels vill vi gärna vara med när våra barn provar på att dyka med tuber. Vi har därför också anmält oss.

Vi får hjälp att välja utrustning och en genomgång om hur den fungerar. Sedan får vi prova att andas i regulatorn och en genomgång om hur den och masken töms på vatten, vid behov. Vi övar också att tömma masken på torra land. Vi får också en genomgång om hur man tryckutjämar öronen under vatten och så får vi lära oss några dyk-tecken att teckna med händerna under vattnet; ”okej”, ”vi går ner”, ”vi går upp”, ”jag har problem”, ”med örat”, ”haj” och ”sköldpadda”.

Sedan är vi redo att gå ner i vattnet och stående på knä visa att vi klarar att tömma både masken och regulatorn på vatten, samt simma en kort runda. Efter en kortare paus är det dags att ge sig ut med båt och dyka en halvtimme på sex-sju meters djup. Tiden springer iväg fort och snart är vi tillbaka på land igen.

Den här dagen är det mulet väder. Efter lunch vilar jag och 15-åringen lite medan övriga i sällskapet paddlar kayak en timme. Så blir det lite snorkling igen innan det är dags för middag som avslutas med födelsedagstårta.

Födelsedagstårtan.

Dag 13, Lakayan
Nu är vädret bättre igen. sol och växlande molnighet. Vi snorklar på både för- och eftermiddagen. Bäst är det när det är högvatten. Vid lågvatten är det egentligen lite för grunt för att det ska kännas bekvämt.

På eftermiddagen bränner sig dessutom både Albin och min Anders på en brännmanet. De får hjälp att slå ättika på huden, vilket ska lindra skadan.

På kvällen får vi alla vara med om något betydligt trevligare innan middagen, nämligen hur småsköldpaddor kläcks och sedan släpps ut i havet. Ungefär 150 stycken. De är helt omåttligt söta!

En liten sköldpadda på väg mot stora havet.

Dag 14, tillbaka till Singapore
Vi lämnar Lankayan halv åtta på morgonen. Det ögonblick som inledde det här dag-för-dag reportaget infinner sig och försvinner igen.

Väl i Sandakan tillbringar vi ett par timmar på Sepilok Nature Resort där vi fikar i en vacker miljö innan vi skjutsas vidare till flygplatsen.

Resan tillbaka till Singapore går sedan via Malaysias huvudstad Kuala Lumpur där vi tillbringar tre timmar på flygplatsen.

När vi checkat in på hotellet där vi ska bo en natt och sedan ska ta hissen upp till rummen möts vi i hissdörren av en pigg liten robot. Den heter Jeno och står för rumsservicen på Hotel Jen Orchardgateway by Shangri-La. Jag gissar att den är kompis med R2-D2.

Vi hinner med ett snabbt dopp i takpoolen innan den stänger klockan elva på kvällen.

Fina blommor på Sepilok Nature Lodge.

Dag 15, Singapore
Anders kabinväska har gått sönder under resan till Singapore. Dragkedjan har fastnat och sedan gått sönder. Vi behöver köpa en ny väska. Vi snurrar runt ett bra tag i kvarteren runt vårt hotell i Singapore innan vi hittar en affär som både är öppen och säljer kabinväskor. Senare på dagen ska vi se flera sådana affärer. Typiskt.

Vi går alltså en sväng på stan även efter att vi checkat ut men hittar inget prisvärt att handla. Allt verkar vara dyrt i Singapore numera.

På hotellet får vi lov att använda poolen efter att vi har checkat ut, så det får bli ett sista poolhäng, där vi pratar länge med två kvinnor från Australien och sedan säger hejdå till min bror med familj som ska resa hem tre timmar efter oss, och tackar för trevligt ressällskap innan vi lämnar centrala Singapore i en taxi i solnedgången.

Takpoolen på Hotel Jen Orchardgateway

Sist en avslutande vinjettbild från Borneo. En orangutang som äter:

12 kommentarer

Under natur, resor

Rädda klimatet – flyg till Borneo som turist

– Krönika –

Vi åker minibuss från Bilit Rainforest Lodge i delstaten Sabah i Malaysia. Vi åker mil efter mil genom landskap av palmoljeplantager. Palm efter palm efter palm i långa rader. På några platser har 25 år gamla palmer huggits ner för att ge plats åt nyplanterade träd.

Vi är på väg till ett orangutangcenter strax utanför Sandakan, som i sin tur ligger nära Borneos norra spets. Orangutangen är människans närmaste släkting efter två arter chimpanser och gorillorna. Genetiskt överensstämmer de med oss till 97%.

Det rehabiliteringscenter vi ska till är ingen djurpark – även om de också tar emot oss turister i kommersiell skala på ett sätt som påminner om en sådan. Centret behövs för att ta hand om orangutanger som far illa och inte klarar sig när regnskogen trängs undan. Syftet är att aporna ska återföras till den krympande regnskogen när rehabiliteringen är avslutad.

Palmolja till kakor och godis över hela världen tränger undan en av våra närmaste släktingar. Det är inte lätt att välja bort palmolja men hemma undviker vi att köpa till exempel Nutella till förmån för annan nötkräm som inte bidrar till att utrota orangutangerna.

Men när jag sitter här i minibussen och ser palmer i raka led, så långt ögat kan nå, slår det mig. Om inte markägarna här får avsättning för palmolja innebär det ändå ingen säker räddning för den återstående regnskogen.

Världsmarknaden vill också ha kaffe, te och kakao. Bland annat. Det finns många godsaker som en allt mer välmående mänsklighet vill konsumera. Det finns alltså alternativa grödor för den markägare som vill ta ner regnskogen, även om efterfrågan på palmolja skulle minska.

Regnskogen på Borneo behöver bevaras av flera skäl. Till att börja med: inte vill vi väl utrota våra ”kusiner” orangutangerna? Men det är just vad vi är i färd med att göra.

Orangutangen räknas idag som en utrotningshotad art. Det fanns en gång miljoner orangutanger på Borneo och Sumatra, men idag återstår bara runt 50 000 vilda orangutanger. Jämför med hur många människor det finns på jorden. Och det är just vi människor som är det främsta hotet mot denna människoapa. Som är så lik oss till utseendet att den fått namnet ”orang utan” som betyder ”skogsmänniska”. Genom att vi skövlar regnskogen som orangutangerna bor i försvinner deras hem och möjlighet att hitta föda.

Det är det första skälet att bevara regnskogen på Borneo. Det andra är den biologiska mångfalden i övrigt.

Borneo, världens tredje största ö, utgör 1% av världens landareal men innehar ändå hela 6% av den globala biologiska mångfalden i sina fantastiska tropiska regnskogar. Här finns bland annat världens minsta elefanter, borneoelefanten och världens största blommor, rafflesian. Men denna mångfald är hotad. Borneo har redan blivit av med över hälften av sina skogar, och en tredjedel av dessa har försvunnit under de senaste tre decennierna. Mångfalden har ett värde i sig och är dessutom en unik resurs för mänskligheten.

Det tredje skälet att bevara regnskogarna är att det behövs om vi ska kunna rädda klimatet. Avverkningen av världens skogar står för cirka 17 procent av utsläppen av växthusgaser. Att bevara de tropiska regnskogarna är ett av de mest kostnadseffektiva sätten att minska utsläppen.

Men utvecklingen går alltså åt fel håll. Så vad kan vi göra?

Ett självklart val är att stötta organisationer som jobbar med att bevara regnskogen. Världsnaturfonden, WWF, är i det sammanhanget ett bra val. Men som det ser ut just nu räcker inte deras arbete till.

Här kan turismen också vara en positiv kraft. Om många fler kommer till Borneo för att se och uppleva regnskogarnas myllrande liv finns det en möjlighet att skogen blir mer värdefull bevarad än nedhuggen och omvandlad till plantager. Även för markägarna.

Så faktum är att du snarare bidrar till att rädda klimatet än till att förstöra det, om du flyger till Borneo för att besöka regnskogen och se djuren på plats. Ser du till att klimatkompensera flygresan är det ännu bättre!

12 kommentarer

Under djur, hållbart resande, krönikor, miljö, natur, resor

En hälsning direkt från regnskogen på Borneo

Vi befinner oss i regnskogen på Borneo. Bland makaker med lång och kort svans, näsapor, fler sorters apor som vi inte vet namnet på. Och orangutanger. Vi har sett två. Om än på visst avstånd.

Vi har också sett många sorters fåglar, krokodiler, och en del fladdermöss.

Jag har en hel del bilder att dela av mig av men här i djungeln är uppkopplingen inget vidare.

Har gjort flera försök att ladda upp vinjettbilden innan det lyckades.

Men var lugn, fler bilder lär komma!

9 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor

Ett vykort från Mount Kinabalu

Det går undan här. Vi har redan lämnat Kota Kinabalu men här kommer i alla fall ett snabbt vykort från gårdagens utflykt på sluttningarna av Mount Kinabalu.

Vi stannade vid en utsiktsplats och fotograferade toppen av det över fyra tusen meter höga berget. Vi gick en kort promenad i regnskogen. Stannade till och såg världens största blomma, rafflesia, blomma. Gick på smala gångbroar uppe bland trädkronorna, såg en varm källa och besökte en fjärilsträdgård.

8 kommentarer

Under natur, resor

Nu är hösten här!


Enligt SMHI:s årstidskarta är det höst även i Blekinge nu. Och ja, i stort sett i hela landet. Att det är höst kändes tydligt igår kväll när vi var ute och besökte kulturnatten här hemma i Karlshamn. Det börjar bli riktigt kyligt i luften nu på kvällarna.

Men innan dess hann jag med att först sitta ute och läsa en stund i solen mitt på dagen och sedan ta en sväng till svampskogen på eftermiddagen. Och då var det inte så kallt. Här hemma kunde jag till och med ha t-shirt i söderläget på vår altan, utan att frysa det minsta. I skogen var det tjock tröja och vindjacka som gällde. Men då blev det inte kallt där heller.

Höstfärgerna har börjat komma så smått här, men än är det inte så där riktigt sprakande färger. Det var fint ändå i skogen igår. Och på vägen hem tog jag en sväng förbi Sternö Sandvik för att titta på solnedgången.

8 kommentarer

Under årstider, höst, natur, resor

Säsong för trattkantarell

Trattkantarell heter Craterellus tubaeformis på latin. Visst är det lite kul? Ganska tubformad är den ju.

Den kallas ibland också för höstkantarell.

Vanlig
Trattkantarellen är vanlig i södra och mellersta Sverige men mer sällsynt i norra delen av landet. Trattkantarellen kan bli så stor som 12 cm på höjden och 5 cm på bredden. Men oftast är den mindre. Den hittas i september till november. Ibland så tidigt som i slutet av augusti.

Vi plockade trattkantareller i söndags. Vi hittade också några riktigt stora gula kantareller under ett flyttblock. Men de glömde jag fotografera.

Den blekingska skogen var, som vanligt, en vacker plats.



15 kommentarer

Under höst, mat, natur, vackra platser

Skogen


Resor och utflykter behöver inte alltid handla om kända sevärdheter. Det finns många andra slags äventyr som kan vara minst lika spännande. Skogen runt omkring där du bor kan vara en sådan plats att undersöka närmare.

Alla människor är inte helt bekväma med att röra sig fritt i skogen. Själv är jag uppvuxen med både orientering, bär- och svampplockning så för mig känns det självklart med vandringar i okända skogsmarker då och då.

Så här års uppskattar jag att leta efter och plocka svamp. Men vi behöver nya svampställen. Så i lördags var vi ute och trampade i för oss okänd terräng. Svampen vi hittade räckte inte mer än till en svampsås till kvällsmaten, så några nya svampställen blev det inte. Men en fin skogspromenad ändå.

Och en fin skogsgöl att titta på hittade vi där ute i skogen.

Egentligen gjorde det inte så mycket att vi inte hittade mer svamp. Då blev det mindre svamp att rensa när vi kom hem. Och svampsåsen blev god trots den ringa mängden svamp.

Plocka svamp vill jag absolut inte uppmana någon att göra som inte har vanan och känner igen sorterna. Det kan vara livsfarligt om du tar fel sort!

Men att ge sig ut i skogen och bara njuta av naturen har blivit så mycket lättare nu när alla har en karta i mobiltelefonen som hela tiden visar var du är. Risken att gå vilse är numera minimal. Även om du inte är van – våga göra ett försök!

Det här inlägget får bli mitt bidrag till utmaningen ”Träd på tisdagar” där jag tänker att jag kommer att delta med blogginlägg då och då framöver.

Man ser knappt skogen för alla träd!

En björk syns i förgrunden och fler träd på andra sidan gölen.

20 kommentarer

Under natur, resor, träd, Trees on Tuesdays, Vandra

5 snabba resenyheter (i början av september 2019)

”5 snabba” handlar denna veckan om att regeringen satsar mer på nattåg till Europa, att andra DN-tåget är hemma i Sverige igen, att ett annat tåg körde på nio kor i Västsverige, med stopp i tågtrafiken som följd, om att en av passagerarna ryckte in som pilot när en Easyjet-flygning höll på att bli försenad och om en lista över de tio bästa vildmarksländerna.

1. Regeringen satsar mer på nattåg till Europa
I höstbudgeten har regeringen plussat på stödmiljonerna till nattågstrafiken för att försäkra sig om att en linje till kontinenten får en rejäl skjuts i ryggen. ”Jag vill att man ska kunna sätta sig i restaurangvagnen med vita dukar och sedan gå och lägga sig och sova på tåget söderut i Europa” säger Per Bolund i en artikel i resemagasinet Vagabond.

2. Andra DN-tåget hemma igen
På tal om tåg igenom Europa är nu det andra, och sista för i år, DN-tåget hemma i Sverige igen, meddelades det på Instagram nyss. Den som vill kolla igenom vad de två rese-omgångarna fått uppleva i Europa kan med fördel kolla in taggen #DNtåget på just Instagram.

Resorna verkar ha gått bra trots visst strul med luftkonditioneringen och frånvaro av duschar på tåget. Den som vill läsa mer kan kolla in allt vad DN skrivit om resorna.

3. Tåg körde på kor med stopp i tågtrafiken som följd
Och mer på tal om tåg. Ett tåg körde under torsdagen på nio kor på Bohusbanan mellan Uddevalla och Ljungskile. Samtliga påkörda kor dog. Olyckan orsakade också inställda och försenade tåg på sträckan Göteborg-Uddevalla-Strömstad under hela torsdagen.

Så sent som i augusti kördes ett 20-tal kor på av tåget söder om Säffle, på sträckan mellan Göteborg och Karlstad. Om allt detta har SVT berättat.

4. Flyget skulle bli försenat två timmar – då tog en av passagerarna över spakarna
Det skrivs och pratas ganska mycket om tågförseningar i debatten om hållbart resande. Men även flyg kan bli försenat. Somliga har dock tur i oturen.

Det var förra söndagen som de passagerare som skulle resa med Easyjet från Manchester till Alicante fick veta att de skulle bli minst två timmar försenade. Flygplanet saknade en av två piloter på grund av strul i flygledningen i Paris. Det var stora flygförseningar i hela Europa.

Michael Bradley, som var på väg till Alicante på semester med sin fru deras gemensamma lilla son, stod i kön till säkerhetskontrollen när han av sin fru fick reda på läget. Han ringde då upp sin arbetsgivare, Easyjet, och erbjöd sina tjänster. Där jobbar han till vardags som just pilot. 38 sekunder senare ringde de tillbaka och bad honom rycka in. Om detta skriver bland annat Independent.

En av passagerarna filmade senare Michael när han på planet, före avresan, berättade varför han, som en av deras piloter för dagen, saknade pilotuniformen och därför flög i sina privata kläder. Passagerarna var inte ledsna för det. Tvärt om!

5. De tio bästa vildmarksländerna
Avslutningsvis lite om naturresor. Resemagasinet Vagabond har i veckan rapporterat om en lista över de tio länderna som är allra bäst när det kommer till hur bra vildmarksturismen är enligt researrangören True Luxury Travel. Det är åtta faktorer som avgör hur högt upp på listan länderna placeras i vildmarkslistan. Dessa är skyddet av stora djur, antalet arter, förekomsten av nationalparker, äldsta nationalparkerna, skyddade naturområden, skogsmarksareal, miljömässig välstånd och miljömässig hållbarhet.

Överst på listan kom Finland. Sverige kom två. Därefter följer Brasilien, Kanada, USA, Norge, Spanien, Tyskland, Polen och Slovenien.

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Vinjettbilden den här veckan är ifrån Abisko i augusti 2017 och den får illustrera att Sverige enligt en av veckans nyheter är näst bäst i världen på vildmarksturism. Abisko är också en bra destination för den som föredrar att resa med tåg.

4 kommentarer

Under 5 snabba, flyg, hållbart resande, natur, resor, tåg

Sveriges gulligaste skärgårdsö? – 7 saker du behöver veta om Tjärö

Tjärö måste vara Sveriges gulligaste skärgårdsö. I alla fall om du frågar mig. Som en blandning av Bullerbyn och Saltkråkan har denna vackra svenska turistklassiker en särställning i Sveriges sydligaste skärgård.

Vi var här i helgen som gick. Det måste ha varit för femtielfte gången. Den här gången reste vi tillsammans med goda vänner för en kräftskiva med övernattning. Och jag tröttnar aldrig på denna pärla i Blekinge.

1. Läget
Tjärö ligger i Tjäröfjorden i Karlshamns kommun. Det sägs ju att namnet på landskapet ”Blekinge” kommer från ordet bleke som i sin tur betyder ”stiltje med blank vattenyta”. Det stämmer ofta in på vattnen runt Tjärö, som ligger i innerskärgården med de lugnare vindar och vågor som följer på det. Inte sällan är vattnet spegelblankt.

Lättast tar du dig hit med Tjärö-båten som avgår ifrån Järnavik i Ronneby kommun. Därifrån går det båtar till den 29 september i år. På sommaren finns också möjlighet att åka skärgårdsbåt med Blekingetrafiken direkt från Karlshamn. Den båtsäsongen är dock över för i år. Många kommer också till Tjärö i egen båt eftersom ön har en fin gästhamn.

Redan båtresan hit kan vara riktigt idyllisk.

Du anländer med båt till Tjärö brygga.

2. Öns historia
Det var länge Svenska Turistföreningen (STF) som ägde och drev hela ön som den enda egna turiststationen utanför fjällvärlden. Så är det inte längre. Men den speciella atmosfären finns kvar. Eller är snarare tillbaka igen. Även om jag saknar de frigående hönsen lite.

Tjärö började mest sannolikt bebyggas under bronsåldern för någonstans mellan cirka 3 700 år till 2 500 år sedan. På ön finns två fasta fornlämningar, stensättningar från brons- eller järnåldern.

Ön befolkades sedan åter på 1600-talet. 1659 fanns det ett torp på Tjärö. 1685 bodde det tre vuxna personer på ön. Skatt betalade de då i form av en halv tunna torsk. På 1700-talet började bebyggelsen öka. På 1800-talet fanns här som mest sex gårdar. Befolkningen försörjde sig på jordbruk, fiske, båtbyggeri och stenhuggeri. 1939 då fanns det bara en ägare kvar på ön, bonden Axel Andersson. Den 31 augusti 1939 sålde Axel hela ön till zoologen Bengt Berg – grundaren till Eriksberg, som i sin tur sålde ön vidare till STF.

Bebyggelsen med sina röda trähus i den gamla byn mitt på ön är en viktig del av Tjärös karaktär än idag. Det är de som skapar bullerbykänslan. Och ön är samtidigt ett kulturhistoriskt intressant exempel på en turistanläggning som vuxit fram under 1900-talet. Det var mellan åren 1939 och 2008 som Tjärö ägdes av STF. Nästan i 70 år.

Anläggningen var mycket populär och ofta fullbokad. Inte minst till midsommar då många blekingar också kom hit i egna båtar. Ön fick flera gånger gratis reklam i reseprogram på TV. Ändå fick STF mot slutet inte ekonomin att gå ihop. 2008 såldes ön till en privat investerare som inte heller fick det att gå runt, trots helt makalös reklam i och med att SSWC, ett då årligt läger med många av Sveriges främsta inom sociala medier, hölls här 2009 – 2013.

När de privata ägarna tog över rationaliserades de frigående hönsen bort. Istället satsade de på lyxprofil och höjda priser på maten. När inte det fungerade sänkte de kvaliteten men behöll de höga priserna och försämrade öppettiderna. Föga förvånande fungerade inte det heller. 2015 var anläggningen helt stängd.

2016 tog nya ägare över, de heter Örjan Johansson och Kjell Grubin. De nya ägarna har byggt till med ett ny restaurang- och café-del vid gästhamnen. Och de har, tycker jag, lyckats i sin ambition att återskapa den mer folkliga prägeln på ön. Samtidigt som verksamheten nu tycks bedrivas mer rationellt.

Skön blandning av gammalt och nytt.

Ytterligare ett exempel på blandningen av gammalt och nytt.

Restaurang och café finns i nya hus vid gästhamnen.

3. Var du bor
Hela Tjärö är en och samma anläggning. Här finns 137 bäddar fördelade på 52 rum i 13 olika hus. Somliga rum har toalett och dusch på rummet medan andra har toa och dusch i korridoren. De senare är billigare och kostar i år 675 kr per dubbelrum och natt. Lakan och handdukar tar du med själv eller betalar du ett tillägg. Även slutstädning kan köpas till för den som så önskar. Som alternativ finns också några hotellrum där handdukar och lakan samt slutstädning automatiskt ingår i priset. De kostar 1390 kr per natt för ett dubbelrum. Det finns också möjlighet att tälta på ön mot en avgift.

Vi bodde i övervåningen på ladugården. Vår familj hamnade i två dubbelrum i en egen korridor med låsbar ytterdörr och med gemensam toalett med dusch. (Rum 29 och 30.) Nära nog som ett hotellrum med två separata sovrum! I det ena rummet fanns utöver sängarna två fåtöljer och ett bord i det andra två stolar och ett bord. Vi valde att ta med lakan, handdukar och även att städa själva innan vi checkade ut. Och slapp på så sätt extraavgifter. Bokar gör du här. Tjärö är i år öppet till den 29 september.

Sängarna i ett dubbelrum i ladugårdens ovanvåning.

Vi bodde innanför dörren som är öppen i huset till vänster.

Kommer du i egen båt, kan du bo i den, i gästhamnen.

4. Var du äter
Restaurangen på Tjärö finns numera i en av de nya byggnaderna nere vid vattenbrynet. Där serveras frukostbuffé som står framdukad mellan 8:00-10:00 och kostar 105 kr per vuxen och 60 kr för barn upp till 12 år. Lunchen serveras mellan 12:00-15:00 och kostar för vuxna 130 kr på vardagar och 150 kr på helger. Kvällsservering finns under högsässong alla dagar i veckan och under lågsäsong fredag och lördag från klockan 18:00.

Vi åt lunch på restaurangen förra lördagen och då serverades på lunchbuffén sej med pesto-täcke och kyckling med dragonsås. Och till det en riklig grönsaks- och salladsbuffé. Alltihop smakade mycket gott!

Nere på den nya bryggan vid gästhamnen finns också Tjärö Café. I caféet kan du köpa sallader, varma mackor, Tjärös räksmörgås, Tjärövåffla, mjukglass, kakor, kaffe, te, Tjärös eget iste, läsk, öl, vin samt apoteksprodukter. Utbudet varierar beroende på säsong.

Du kan också ta med dig egen mat. Dels finns ett vandrarhemskök i ladugården där du kan laga till maten. Vi hade med oss kräftor. Dels finns det flera grillplatser runt om på ön där du kan grilla. Det har vi gjort många gånger förut. Tänk på att ta med egen grillkol eller ved. Och tänk på att det inte är tillåtet att elda utanför de anlagda grillplatserna. Och att affär saknas på ön.

Här kan du äta både frukost, lunch och middag.

Eller så tar du med egen mat som du fixar med i vandrarhemsköket.

Det finns också flera grillplatser på ön. Som den här vid grottorna. Bild från 2017.

5. Var du kan bada
Olika turistkartor över Tjärö har badplatser markerade runt om ön både här och där. Men i ärlighetens namn är det där något av en förskönande beskrivning. Det handlar inte om några egentliga badstränder utan mera om platser där du något lättare än på andra platser runt ön kan ta dig ner i och upp ur vattnet.

Bästa platsen att bada tycker jag istället är vid den klippa som kallas antingen ”Tjäröklippan” eller ”Dödsklippan” och som vissa modiga hoppar ifrån på egen risk och med dödsförakt, ner i det djupa vattnet. (Jo. Det vanliga är, trots allt, att de överlever hoppet. ;)

Här har den tidigare hamnen för Blekingetrafikens skärgårdsbåtar nu byggts om till en badbrygga med badstege. Perfekt att bada ifrån!

När vi var här förra helgen var det mycket varmt i luften och strax över 20 grader i havet. Perfekt för svalkande dopp. Denna badplats ligger på den västra sidan av den norra delen av ön. Dessutom finns det minst en till badbrygga på ön. Den ligger vid gästhamnen. Rimligen går det också att bada ifrån den bastuflotte som numera finns på den plats där Tjärö-båten förr la till och som kostar 800 kr att hyra.

”Dödsklippan” ligger vid bästa platsen för bad på Tjärö.

Här finns numera en badstege också.

6. Vandra
Tjärö är ingen stor ö, men att vandra runt på ön är ändå trevligt. Ön är inte större än att du kan vandra runt den på några timmar. Här finns två markerade vandringsleder. Den gula leden sträcker sig söderut, med 3 km kuperad terräng, fina klippor slipade av inlandsisen och spännande grottor. Grottorna finns vid den där grillplatsen, under den utskjutande klippa där det är lätt att fantisera att människor slagit läget allt sedan jägarstenåldern. Här är det också möjligt att leta sig igenom ett litet grottsystem.

Den blå leden är 1,5 km och går norrut i vacker lövskog som omger stigen. Det går också bra att ta sig fram utanför stigarna. På ön har dessutom orienteringsklubben Stigmännen placerat ut ca tio orienteringskontroller som ingår i ”hitta ut”. Gratis kartor finns att hämta i receptionen.

Hela ön är ett naturreservat. Gräsmarkerna är på sina ställen både art- och individrika. Lila styvmorsviol, gul fetknopp och rosa tjärblomster står för en del av färgprakten. De öppna områdena vid Kalven är särskilt blomsterrika. Här växer till exempel brudbröd, darrgräs, natt och dag och storrams samt orkidéerna Adam och Eva och nattviol. Får och kor bidrar till att bevara det öppna landskapet med dess flora och fauna. De trädklädda markerna domineras av ek.

Fågellivet är typiskt för skärgården i Blekinge. Ejder och vigg är vanliga andfåglar. Kanadagåsen är något av en karaktärsfågel för den här delen av skärgården. Under försommaren hörs näktergal och törnsångare från snåren. Har man tur kan man få syn på törnskatan, som spetsar sina byten på slånbuskarnas taggar. Flera av de små holmarna och skären utanför Tjärö är fågelskyddsområden.

Det är lätt att vandra på Tjärö.

Bland röda stugor.

Och ute i naturen.

7. Vad du mer kan göra
Om du tröttnar på att äta, bada, vandra och bada kan du också hyra kanot eller en så kallad paddle board. Du kan även hyra en bastuflotte. Och det går också bra att fiska på Tjärö. Det finns flera bryggor med olika djup att nyttja och många klippor att välja bland. Men fiskeutrustning får du själv ta med dig till ön.

Här finns också en lekplats med gunga och hinderbana som även kan roa lite äldre barn.

På öns västra sida kan du titta på solnedgången vid den tiden. Fotografera är ju också kul.

Och tja, din mobiltelefon har täckning här ute också. Varför inte köra en musik-quiz med låtar från Spotify?

Paddle boards finns att hyra.

När du tröttnat på att dricka iste kan du paddla kanot.

Fotografera solnedgången.

9 kommentarer

Under boende, natur, resor, vackra platser

Båtresan från Järnavik till Tjärö

I lördags tog vi båten till Tjärö i den blekingska skärgården. Jag berättade igår om hur du tar båten från Tjärö-bryggan i Järnavik. Här följer en liten betraktelse från själva överfarten.

Det sägs att namnet på landskapet ”Blekinge” kommer från ordet bleke som i sin tur betyder ”stiltje med blank vattenyta”. Det är nog inte helt otroligt att det är så. Särskilt bleka är nämligen inte blekingarna – det här landskapet är ju ett av dem som har flest soltimmar i landet.

När vi glider ut över Järnaviken ligger mycket riktigt vattnet spegelblankt.

Dykdalb
Precis vid hamnen i Järnavik fotograferar jag en dykdalb. En dykdalb är enligt gällande definition en bottenfast anordning för att förtöja eller bära av, det vill säga styra undan, fartyg. Här består den, som ofta, av en grupp träpålar nedstuckna i botten och sammanfästa i toppen med några järnringar. Samma konstruktion kan du se runt om i världen. Bland annat i Venedig.

Sydligaste skärgården
Snart glider vi ut ur den smala viken och ut över fjärden. Här upphör det spegelblanka idag. Vi befinner oss nu i Sveriges sydligaste skärgård. Vi passerar en liten ö med en stuga och en flaggstång. Med tanke på att just Tjärö-båten passerat här så många gånger genom åren så kan det vara en av Blekinges mest fotograferade stugor. På några skär står här ett gäng skarvar. ”Ålakråkor” kallas de i Blekinge.

Inomskärs
Vi befinner oss fortfarande inomskärs. Öppet hav ligger lite längre ut. Nu närmar vi oss Tjärö. Båten går inte längre in vid samma brygga som förr. Det går snabbare att gå in till den nya hamnplatsen för Tjärö-båten, vid småbåtshamnen på ön. Men detta är också en fin entré till Tjärö!

En dykdalb i hamnen i Järnavik.

Bleke i Blekinge.

Det ligger flera röda stugor vid Sjöhaga.

Snart lämnar du viken och kommer ut på fjärden.

En ensam stuga på ett skär.

Akterflaggan fladdrar i vinden.

Storskarvar kallas ”ålakråkor” i Blekinge.

Det här kan vara Blekinges mest fotograferade skärgårdsstuga.

Halvön Kalven är en del av Tjärö med intressant natur.

Tjärö-båten är på väg in mot hamn.

Numera finns det bara en hamn på Tjärö.

7 kommentarer

Under båt, natur, resor, skärgård, vatten

Resan till Tjärö börjar i Järnavik


Till den vackra turist-ön Tjärö i Blekinge skärgård tar du dig enklast med båt från Järnavik. Här berättar jag om vår avresa härifrån i lördags.

När vi anländer till Tjärö-bryggan i Järnavik klockan halv tolv är vi nästan först på plats. Bara ett eller högst två rese-sällskap är före oss i kön.

Hamnen och gula villan
Tjärö tillhör Karlshamns kommun, men Järnavik ligger i Ronneby kommun, strax söder om Bräkne-Hoby. Byn var förr i tiden en betydande handelshamn. Från tidig medeltid har här handlats med tackjärn, timmer och spannmål. Mellan 1870 och 1920 fanns det också ett skeppsvarv här, där det byggdes stora båtar.

Den stora gula villa som ligger precis vid Tjärö-bryggan byggdes som bostadshus åt handlare på orten. Idag drivs det som Pensionat Järnavik. Kanske ett alternativ om det skulle vara fullbokat på Tjärö?

Vi har kommit hit med bil från vårt hem i Karlshamn. Bilen parkerade vi på p-platsen mitt emot ”gula villan”. Där är det gratis att stå. Möjligtvis tillhör parkeringen Järnaviks naturreservat, som också finns här. Området är naturskyddat sedan 1971 och det är 94 hektar stort. Säkerligen värt ett eget besök. En annan gång. Men nu ska vi till Tjärö – som också är naturreservat – och här är smidigt att parkera.

Rejäl kö
Vi har bara väntat några minuter när kön börjar fyllas på vid bryggan. Vi är tre familjer som stämt träff här klockan kvart i tolv för en gemensam resa till Tjärö för kräftskiva och övernattning. Båda de andra familjerna anländer också före överenskommen tid, men hamnar betydligt längre bak i kön.

När den vita Tjärö-båten anlänt till bryggan ropar båtens kapten ut att han bara kan ta drygt 30 passagerare första vändan. Sedan ska han komma tillbaka och då ta med drygt 50 personer åt gången. Vi får förklaringen senare; de behöver vara två besättningsmän för att få lov att ta full båt.

Tidtabeller
Kaptenen räknar in, vi kliver ombord, ställer ifrån oss vår packning och sätter oss ner. De två andra familjerna blir kvar i kön så länge.  Snart lägger båten ut och så glider vi iväg över det spegelblanka vattnet på väg ut mot Tjärö. Betalar gör vi senare, innan hemresan från ön. 80 kronor per person kostar båtresan tur och retur. Tidtabeller och aktuella priser hittar du här.

Utsikt in mot land från Tjärö-bryggan i Järnavik.

Numera köper du biljett när du kommit över till Tjärö.

Kön växer snabbt en solig lördag i augusti.

Kön hinner bli riktigt lång innan…

Tjärö-båten anländer till Järnavik klockan tolv.

4 kommentarer

Under båt, natur, resor, vackra platser

5 snabba (vid månadsskiftet aug/sep 2019)


”5 snabba” handlar denna veckan om att den ökande turismen ifrågasätts allt mer, nu också på Färöarna och i Stockholm, att Greta anlände till New York, att Snälltåget satsar på fler tåg ut i Europa, om världens lyxigaste tågresa med ”extra allt” som du kan göra i Sydafrika och tips på tio härliga höstvandringar här hemma i Sverige.

1. Ökad turism ifrågasätts allt mer
Den ökande turismen ifrågasätts på allt fler håll och har nu blivit en politisk valfråga på Färöarna. Efter framgångsrika kampanjer de senaste åren så har turismen utvecklas snabbt på Färöarna. Förra året fick ögruppen i Nordatlanten, som har drygt 50 000 invånare, besök av cirka 110 000 turister.

”Många tycker att de allt fler turisterna börjar bli en belastning för naturen”, säger Ingi Samuelsen, redaktör på den färöiska nyhetssajten Portal, till Sveriges Radio.

Även den ökande turismen i Stockholm börjar nu ifrågasättas. Det är i en artikel i Aftonbladet som reseexperten Lottie Knutson varnar: ”Jag tror att det är dags att vi tänker efter före.” Det handlar bland annat om slitaget på Gamla Stan. Men Lottie säger också ”Det är ingen som seglar till Sverige från Kina, man flyger”, vilket naturligtvis syftar på det ökande turistandets klimatpåverkan.

2. Greta seglade in till New York
Uttalandet ovan syftar så klart även indirekt på Greta Thunberg som tog tåget från Sverige till England och sedan seglade med en tävlingsbåt till USA. Greta själv sa direkt efter ankomsten till New York att hon inte begär att människor nu ska följa hennes exempel och börja segla mellan Europa och Amerika. Men att hon för egen del vill resa så klimatsmart som möjligt.

Själv kunde jag inte låta bli att följa seglatsen in mot Manhattan sent i onsdags kväll, svensk tid. Bland annat Aftonbladet sände direkt när båten Malizia II seglade förbi frihetsgudinnan och andra kända landmärken på väg in i hamn.

Jag tycker att det är imponerande att Greta verkligen gör sitt yttersta för att så långt som möjligt leva som hon lär, och önskar henne lycka till i kampen för att få världen att lyssna på klimatforskarna och agera i enlighet med deras budskap.

3. Snälltåget satsar på fler tåg ut i Europa
För den som vill resa klimatsmart inom Europa är tåget ett bra alternativ. Men efterfrågan är nu stor och bokningstrycket högt. I detta förändrade reselandskap har Snälltåget meddelat att de kommer att satsa på fler tåg ut i Europa nästa sommar.

De har köpt fler vagnar och det handlar främst om att utöka trafiken mellan Malmö och Berlin, men det nu också finns fler möjligheter att köra till andra destinationer i Europa.

”De nya vagnarna är inte lika breda så de går att köra från Sicilien till Narvik” uttalade sig en representant för Snälltåget i Aftonbladet i måndags.

Jättebra, tycker jag, att tågtrafiken mot Europa nu ökar.

4. Världens lyxigaste tågresa med extra allt
På tal om tåg så skrev Expressen igår om vad de menar är ”världens lyxigaste tågresa”. 17 000 kr per person kostar det att åka från Kapstaden till Pretoria i Sydafrika, två nätter i delad deluxesvit. I priset ingår utflykter, mat, dryck, rumsbetjäning och tjänster ombord.

”Färden börjar i Rovos Rails privata järnvägslounge i Kapstaden. I pösiga soffor och fåtöljer sitter förväntansfulla resenärer i alla åldrar och småpratar över te, kakor, drinkar och tilltugg. En stråkensemble spelar klassisk musik. Medan väskorna bärs till kupéerna hälsar Rohan Vos välkommen. I mitten av 1980-talet köpte och renoverade Rohan Vos den första tågvagnen, och tillsammans med sin hustru startade han det som i dag anses som världens lyxigaste privattåg”, skriver Expressen. Och: ”Kupéerna är magnifika. En deluxesvit är stor som ett mindre hotellrum, med en enorm dubbelsäng, bekväm sittgrupp, minibar och rymliga garderober. Det eleganta badrummets dusch är större än de flesta lyxhotells, och har bättre vattentryck.”

I artikeln beskrivs fantastiska måltider, intressanta utflykter och en resa genom ”ett slående skönt landskap”.

Se där. Något att drömma om när höstmörkret sänker sig här hemma.

5. Tio härliga höstvandringar på nära håll
Men innan det riktiga höstrusket är här gäller det att passa på att njuta av vacker natur på närmare håll. Det är resemagasinet Vagabond som i veckan har tipsat om tio klimatsmarta höstvandringar på nära håll.

Vandringarna de tipsar om är Låktatjåkka till Björkliden i Lappland, Bohusleden, Skåneleden, Kinnekulleleden, Tällberg runt, Sörmlandsleden, Slussrundan i Trollhättan, Åreskutan, Sveafallen och Blomsterstigen i Storlien.

Härligt med så många fina förslag på vandringar i Sverige som alla kan nås med tåget, tycker jag. Artikeln lyckas på så sätt pricka in tre av årets trender; fler resor inom Sverige, fler resor med tåg och ökat intresse för naturupplevelser. Bra där!

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Denna veckans Vinnjettbild är ifrån Tällberg i Dalarna vid mitten av september 2011. En plats som Vagabond nu tipsar om för härliga höstvandringar.

4 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart sparande, natur, resor, tåg, vackra platser, Vandra

Blommor och bin i sensommaren


I helgen som gick var vi hemma i Östergötland och hälsade på. Jag passade på att fotografera några blommor och bin.

Näckrosor är också blommor. Här en som kämpar för att hålla sig flytande.

Humlor är också gaddsteklar. Precis som bin.

Blommor och vatten.

6 kommentarer

Under blommor, djur, natur, resor, trädgård

Hallamölla – Skånes ”längsta” vattenfall


I lördags, när vi var på utflykt på Österlen i Skåne, svängde vi förbi det som kallas Skånes ”längsta” vattenfall.

Hallamölla ligger knappt en mil väster om Brösarp och ca fem kilometer, eller tio minuter med bil, öster om Kaffestugan Alunbruket.

Det här med ”Skånes längsta”: Jag vet inte riktigt, jag. Det kändes nog mer som flera små fall efter varandra. Men ändå.

Lite svårt var det också att se och uppleva alla de små fallen inne bland lövverket. Men ett fint stopp ändå. När vi är här badar flera familjer i fallet och andra grillar och fikar vid de anlagda grillplatserna. Fyra stjärnor av fem möjliga.

Fallet är en del av Verkaån, vars lopp är skyddat som naturreservat. Den totala fallhöjden är 23 meter. Namnet kommer från den kvarn (mölla på skånska) som finns och funnits på platsen sedan 1400-talet. Kvarnen har ett stort kvarnhjul, kvarnhus och drängkammare.

En ek på vägen mellan P-platsen och kvarnen.

Ett av del-fallen.

Björkar på andra sidan ån.

Fallet och kvarnen sett från andra sidan ån.

5 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser

Stenshuvud – Sveriges vackraste strand i fin nationalpark


Stenshuvud på Österlen i Skåne är nationalparken som både har Sveriges vackraste strand och fin natur i övrigt. Vi är ofta på besök och vi var här i lördags igen.

Det är vid den skånska östkusten strax söder om Kivik som Stenshuvud reser sig som en mäktig kontur där land möter hav. Berget är den sydostliga avslutningen på Linderödsåsens urbergshorst och det syns på flera mils avstånd längs stränderna från både norr och söder. Två kraftiga markerade höjder ligger inom nationalparken, varav den nordliga, det egentliga Stenshuvud, når högst med cirka 97 meter över havet. Det södra berget – Kortels huvud – är drygt 80 m högt. I övrigt kännetecknas landskapet av svagt sluttande marker ned mot havet.

Nästan som Medelhavet
Jag går ut i vattnet, mot horisonten, för att sedan simma in, precis som man ska, eftersom det kan vara farliga underströmmar här. Nu tror jag väl inte precis att det är några farliga strömmar just idag eftersom havet är mycket lugnt. Det är dessutom förvånansvärt varmt i vattnet, nästan som i Medelhavet tidigare på sommaren. Så här skönt är det nästan aldrig i vattnet här. Det måste bero på att det har varit en period med både mycket värme i luften och östliga vindar. Jag tackar och tar emot.

Sveriges vackraste
Det är ganska långgrunt. Lite längre ut är vattnet något svalare, men inte kallt. Medan jag långsamt simmar tillbaka in mot land tänker jag att det är förvånansvärt lite folk på stranden, så här bara några hundra meter från där gångstigen kommer ner från nationalparkens entré. Inte för att vi är helt ensamma, men det är heller verkligen inte någon trängsel. Ganska märkligt med tanke på att det är i början av augusti, solen skiner och att den här stranden, mellan Stenshuvud och hela vägen till Knäbäckshusen, är enligt mitt tycke Sveriges vackraste strand.

Men faktum är att det ändå var fullt på nationalparkens parkeringsplats när vi kom hit. Vi fick vända om, åka uppför backen, och genom den djungelartade lövskogen igen, för att parkera vid Café Annorlunda. Inget ont som inte har något gott med sig, ändå. Det blev en fikastund där innan vi vandrade ner mot vattnet genom nationalparken.

Livsmiljöer
Landskapet är, redan på den här relativt korta sträckan, en mycket varierad och artrik mosaik av olika naturtyper och livsmiljöer. Först ”djungel” av avenbok och vanlig bok, sedan, nedanför parkeringsplatsen och naturum; torra ängar och sandiga hedar och så lite ”djungel” igen. När vi gick där på spänger över den lite fuktigare marken hörde vi djurläten på avstånd. Med lite livlig fantasi skulle det ha kunnat varit elefanter som trumpetade på håll i djungeln. Men i verkligheten gissar jag att det var kor.

Syftet med att Stenshuvud är nationalpark är för att att bevara ett storslaget naturområde som som är av stor betydelse för det rörliga friluftslivet och som har särskilda geologiska och biologiska skyddsvärden.

Djurliv
Det milda och skiftande klimatet, så här långt söderut ut i landet och vid havet, i kombination med de skiftande landskapstyperna gör att här finns ett rikt djurliv också. Här ska finnas bland annat hasselmus, lövgroda, långbensgroda, sandödla och hasselsnok. Och även större djur som rådjur, rävar och kaniner. Men vi ser inte mycket mer av djurlivet än några fjärilar som fladdrar i vinden och stim med fiskyngel som simmar i havet.

Som i tropikerna
Molnen på himlen, mörka långt bort mot norr och ljusa, höga och bulliga mot söder, gör tillsammans med alla gröna lövträd längs stranden, det lätt turkosa vattnet och det lummiga ”huvudet” att platsen påminner mer om tropikerna än både Sverige eller Medelhavet ändå.

Vi ligger en stund på våra handdukar som vi lagt ut i sanden och torkar i solen. Pratar lite och jag ritar lite i sanden. Sedan går jag en sväng i vattenbrynet, fortfarande i baddräkten innan det är dags att sola ännu en liten stund. Men nu börjar de mörka molnen närma sig från Blekinge. Åskan har hela tiden mullrat på avstånd.

Vi byter om och går tillbaka mot bilen. Och vilken tur vi har! Just som vi stänger bildörrarna öppnar sig himlen och regnet fullkomligt vräker ner! Som i tropikerna.

Längs vägen ner från Annorlunda finns en separat gångstig.

Där är som en djungel av avenbok.

Men också mer genomtränglig skog.

En uppstoppad kronhjort inne på naturum.

På väg ner mot havet är naturen varierande.

En spång går genom en fuktigare skog.

Även om marken är sandig och torr så växer här ängsblommor.

En man och en kvinna badar i det lätt turkosa vattnet.

Anders och Anton tar sig också ett dopp.

Mörka moln drar in från norr.

Typiskt skånska hus och en traktor, nere vid havet.

Kaprifolen blommar och doftar så gott.

Den här gången var det en annan dam än jag som bar hatt. Och snart öppnade sig himlen över Sveriges vackraste strand.

7 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser

Vandra på Amorgos från Katapola till Chora och vidare till klostret Hozoviotissa

I teorin tar denna vandring drygt en och en halv timme. Men går du en varm sommardag behöver du troligen betydligt mer tid än så. För oss blev det en heldagsutflykt. Enligt Google är vandringen sex kilometer men jag tror att det är en underskattning.

Jag pratar om vandringen från den närmaste av Amorgos hamnstäder till Amorgos stad uppe i bergen och vidare till det berömda klostret Hozoviotissa.

En ö i det stora blå
Amorgos är en grekisk ö som inte är alls i närheten så känd som Santorini, Mykonos, Naxos eller Paros. Alla öar i samma ögrupp som Amorgos: Kykladerna. Men i den mån du alls hört talas om Amorgos innan så är det mest troligt att du hört talas om att de grekiska scenerna i den franska 90-talsfilmen ”Det stora blå” spelades in här. Näst mest troligt är att öns namn dykt upp när du sett bilder på det medeltida kloster som är byggt på en klippvägg ovanför ett turkost hav. Det kloster som är slutmålet för denna vandring.

Katapola är en av två turistorter på ön. Båda har båtförbindelser med resten av ö-världen. Vi hamnar just här mest därför att Katapola har förbindelse med nästa ö på vår båtluff. Men byn som är ön största är ett utmärkt val som semesterort även oavsett detta. På gångavstånd finns den mycket vackra stranden Maltezi, men det får bli ett annat blogginlägg.

Börja vandringen
Innan du börjar vandra bör du tänka på att ta med dig vatten att dricka längs vägen. Tänk också på att smörja in dig med solskydd på utsatta ställen där du brukar ha lätt att bränna dig. Kanske tillhör du sorten som behöver solhatt i värmen? Själv klarar jag mig inte utan solglasögon. Nu när du fått med dig allt är du klar att ge dig av!

Katapola ligger längst inne i en vik på öns västra sida. Hamnen och de flesta vita sockerbits-husen ligger i söder. Men en del av byn ligger i norr.

Om du går längs vattnet från den södra delen av byn mot den norra passerar du en busstation ett par restauranger. Strax innan du når den norra delen av byn ser du en skylt som visar var gångvägen mot Chora börjar. Enligt denna ska det vara en timme och fem minuters vandring dit. Här är också skyltat mot en ”Grand Bleu Villa” med en delfin på skylten.

Det är i början av juli när vi gör den här vandringen. Vi bor högst upp i den norra delen av byn så vi kommer från norr och viker därför mot vänster när vi påbörjar vår vandring. Här nere i dalen är det grönt och frodigt. Vi passerar en köksträdgård där det odlas lök, tomater, majs och andra grönsaker. Vi ser också några dadelpalmer, citronträd och många olivträd. Jag vänder mig om flera gånger för att fotografera vyn ner mot havet.

Efter bara en liten bit kommer du fram till ett T-kors. Här saknas skyltar, men du ska gå åt höger på vägen av betong tills du ser nästa skylt åt vänster mot Chora. Den säger att det är en timmes vandring kvar. Trots att du gått längre tid än fem minuter. Ganska snart kommer en ny skylt som pekar mot en stig och säger att det är 50 minuter kvar. Något förvirrande.


Nu följer du samma stig hela vägen.

Cikadorna spelar i bakgrunden. Annars är här tyst och stilla. Stigen är bitvis så smal att det är svårt att undvika att riva sig på en och annan tistel om du inte väljer att gå i långa byxor. Men det blir nog å andra sidan varmt. Andra partier är bredare och vid kraftigare stigningar har det anlagts trappsteg samtidigt som stigen slingrar sig fram. Förmodligen är det en gammal åsnestig som vi går på.

De andra tre i familjen håller högre tempo än mig och får vänta på mig för att jag ska komma ikapp. Jag bjuds att dricka lite vatten innan vi vandrar vidare. Snart är de före igen men jag hör hur de pratar om att de ser en ödla. En stund senare är det jag som ser en. Den berättar jag om när jag kommer i kapp dem vid en källa. Plötsligt ser jag en orm som ringlar in bland stenarna vid källan. Eller? Har den inte en fena på ryggen? Kan det vara en ål?




Nu börjar naturen bli kargare, sådana där låga buskar som här vid Medelhavet brukar kallas maccia. Några av buskarna är mycket låga och små och har lila blommor.

Om du tar några blad, gnuggar dem mellan dina fingrar och sedan drar in doften kommer du att tänka på mat. Det är timjan som växer vilt här. Är du uppmärksam märker du doften i landskapet hela vägen när du går.

Uppåt, upppåt och uppåt.

Amorgos by – Chora
Till slut är du framme i Chora. 400 meter över havet. Välj bara någon av trapporna upp när du passerat stora vägen och fortsätt uppåt och inåt i byn så kommer du att upptäcka att den är mycket bildskön. Du hittar strax också flera restauranger, barer och caféer.

Vi slår oss ner vid ett bord längs det stora gångstråk genom byn som inte är mycket mer än en smal gränd. Bordet är under tak, så vi får skugga. Från menyn väljer vi rätter som grekisk sallad, tzatziki och rödbetor med yoghurt och valnötter. Och så fyller vi på vätskeförrådet med iste och vatten. Det smakar mycket bra.





Mot klostret
För att komma vidare mot klostret fortsätter du på gångvägen genom byn tills du kommer till en bilväg där du svänger höger och följer den till en parkeringsyta. Längst utåt höger, mot havssidan till, finns en ful grind av metall. Denna ska du gå igenom – det är något av ett blåshål här – och sedan följer du trappan som går sicksack ner mot en bilväg. Redan här är vyerna hänförande.

Stranden Agia Anna
Medan jag går där spanar jag efter den berömda strand som heter Agia Anna. Den har rykte om sig att vara Amorgos vackraste strand. Eventuellt har vi tänkt att ta ett dopp efter vandringen. Badkläderna är med. Stranden ska ligga här nedanför någonstans, strax intill en liten kyrka. Det första jag får syn på är parkeringsplatsen. Den är full av bilar. Runt 20 stycken. Från den går en trappa ner till – mycket riktigt – en liten kyrka och sedan vidare ner mot en liten vit byggnad som kan vara ett dass. Stranden ser jag inte på grund av en klippa i förgrunden. Men vad jag kan bedöma måste den vara väldigt liten. Och som landskapet ser ut förmodligen en klippstrand. Den kan knappast vara Amorgos vackraste. Jag funderar, medan jag för mina knäns skull går långsamt, långsamt neråt, över hur sådana där rykten uppstår. Och vilken betydelse det har för att dra folk.

Väl nere vid vägen viker du av åt vänster. Du följer sedan bilvägen rakt fram. Även där den delar sig vid en busshållplats. Vägen slingrar sig lite innan den tar slut vid en parkeringsplats.


Näst äldst
Nu är du framme vid klostret. Ta en titt både uppåt och nedåt. Uppåt har du klostret som är Greklands näst äldsta och som liksom klänger sig fast på bergväggen 300 meter upp. Det byggdes första gången 1017 och restaurerades 1088. Neråt har du det som sannolikt egentligen är Amorgos vackraste strand, men som omöjligt kan nås till fots. Vad jag vet går det heller inte några badbåtar hit. Men vackert är det. Vit sand och turkost hav.

Jag och min sambo fortsätter uppför trappan mot klostret medan våra tonårssöner väntar några trappsteg ovanför parkeringen. Klockan är nu halv två och de sista solstrålarna lämnar klostrets fasad när solen försvinner bakom berget. Jag tänker att en bergvägg kyler och som skyddar mot eftermiddags- och kvällssol måste ha varit ett bra skydd mot sommarhettan under 1000-talet som ju dessutom var en varmare period än den vi har nu. Dessutom är platsen väl skyddad mot angrepp.

Helgonbild flöt iland
Men sägnen säger att det var när en helgonbild av Jungfru Maria flöt i land här som det beslutades att klostret skulle byggas just här. Efter att man misslyckats med att bygga klostret nere vid vattnet sågs det som guds vilja att man skulle välja bergväggen som byggplats istället.

Insidan
För den som vill se klostret på insidan gäller det att börja vandringen i tid. Klostret stänger för allmänheten klockan 13:00. (Det öppnar i och för sig igen mellan 17:00 och 19:00, men det är kanske lite sent?) Du behöver också vara klädd i lång kjol om du är kvinna och långbyxor om du är man. Klostret är nämligen fortfarande aktivt. Kortärmat accepteras på överkroppen men inte linne.

Vi hade inte lust att klä oss i varmare än shorts för vandringen i värmen och inte heller att släpa med ombyte, så att vi kom fram efter stängning gjorde oss inget.

I efterhand har jag fått veta att det kan finnas kläder att låna så om du anländer när klostret är öppet men är fel klädd kan du alltid höra dig för om lånekläder.

Väl uppe vid klostret ska du, även om du inte ska gå in, inte missa att se klostret från ingångssidan också med havet i bakgrunden. En minst lika hänförande vy som att se klostret nerifrån.



Hur du tar dig tillbaka
Vi beslutade oss för att hoppa över badet och ta en taxi tillbaka direkt. Vid klostrets P-plats finns telefonnummer till två olika taxibilar. Ingen av dessa hade dock tid att ta denna körning

Vi valde då att gå tillbaka upp till Chora och ta en taxi därifrån. Ett alternativ kan vara att göra upp med ett taxibolag om en tid och en plats i förväg. Från Chora går det också bussar tillbaka till Katapola. Det finns ju en busshållplats närmare klostret också. Men tyvärr hittade vi ingen tidtabell där.

5 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor, vackra platser, Vandra

På kryss genom Stockholms skärgård


Vi har tagit röd linje 13 mot Ropsten och klivat av vid Gärdet. Följt skyltningen från tunnelbanestationen mot Värtahamnen. Den ser inte mycket ut för världen. Värtahamnen alltså. Oljecisterner och ett fult Scandic-hotell.

Det är ändå tur att vi är i god tid. Det tar en bra stund att gå genom sommarheta gångbryggor till Tallinks incheckning.

Väl ombord installerar vi oss i vår hytt innan vi går ut på däck för att skåda Stockholms berömda skärgård. Båten lägger ut 17:30, helt enligt tidtabellen.

Den är mycket vacker denna ljusa sommarkväll i juni. Skärgården. Baltic Queen är ett flytande nöjespalats men det bryr vi oss inte mycket om. Vi njuter av naturen vi passerar istället. Äter middag. Och tittar på fotbollsdamerna. Seger mot Kanada. Bra där! Och sedan en magisk solnedgång över spegelblankt vatten. De asiatiska resenärerna kan inte sluta fotografera. Inte jag heller.



3 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser

Familjen storlom


Ibland hörs lommen ropa sorgset över sjön. Och ibland glider hela familjen storlom förbi tyst över vattnet.


2 kommentarer

Under natur

Har du en insjö i ditt liv?

Det borde finnas minst en svensk insjö i varje människas liv.

I mitt liv finns numera bland annat sjön Näknen i Östergötland, där min pappa bor. Men också Långasjön i Karlshamns kommun.

Under min uppväxt hade jag tillgång till sjöar som Böksjön och Lilla älgsjön i Kolmårdsskogarna.

Hur är det? Har du minst en svensk insjö i ditt liv?


11 kommentarer

Under natur, resor

Näckrosor i Näknen – vilken konstnär tänker du på?

Näknen är en sjö i Norrköpings kommun i Östergötland som ingår i Kilaån-Motala ströms kustområde. Sjön är 13,5 meter djup, har en yta på 0,494 kvadratkilometer och befinner sig 58,1 meter över havet. Sjön avvattnas av vattendraget Pjältån (Storån).

Näckrosor är en växtfamilj där plantorna växer i stillastående eller långsamt strömmande sötvatten. De slår rot i dybotten och bladen och blommorna flyter på vattenytan. Det finns omkring 60 arter som tillhör fem olika släkten. Näckrosorna är bland de mest ursprungliga av alla blommande växter. Näckrosorna kan delas in i två grupper, härdiga och tropiska. De härdiga blommar bara under dagen, men de tropiska kan blomma både på dagen och natten.

Tre arter och en konstnär
I Sverige finns tre arter, gul näckros (Nuphar luteum) och dvärgnäckros (Nuphar pumila) i släktet gulnäckrossläktet samt vit näckros (Nymphaea alba) i näckrossläktet. Näckrosor har på svenska fått sitt namn från Näcken, ett övernaturligt vattenväsen. Näcken är ett förkroppsligande av farorna förknippade med vatten och uppträder i en rad olika skepnader. Ofta försöker han på olika sätt locka till sig personer för att dränka dem.

Den här informationen har jag hittat på Wikipedia. Men en sak framgår inte där: Vilken konstnär tänker du på när du ser dessa bilder?


7 kommentarer

Under bilder, natur, resor