Category Archives: natur

Fågelskådning, ”djungel” och björnbär i Parc Natural de S’Albufera på Mallorca


Strax norr om Playa de Muro och några kilometer söder om Port d’Alcudia ligger ett naturreservat lite otippat i ett utdikat våtmarksområde. Men trots dikena från mitten av 1800-talet är området fortfarande relativt fuktigt och här är gott om fåglar.

Vi kommer hit strax innan sista insläpp i reservatet klockan 16. Vi går längs med en kanal där det växer fikon och björnbär, bland annat. Jag förvånar mig över att björnbären redan i slutet av juni är mogna här nere. Men samtidigt blommar de också. Med rosa små rosor. Jag vet inte om det är tillåtet att plocka och smaka björnbär i naturreservatet. Skulle det vara förbjudet så gjorde jag det aldrig, men om det är tillåtet kan jag berätta att de smakar gott. Det tar längre tid att gå från grinden ute vid stora vägen till reservatets center än vi trott men vi är ändå här fem i fyra. Anders har läst att vi behöver en biljett, som ska vara gratis, för att få besöka reservatet. Men centret har redan stängt så vi struntar helt enkelt i det. Det går bra att promenera vidare ändå.


Det är hett och kvavt väder den här eftermiddagen och precis när vi går in i reservatet börjar det regna. Jag har med ett paraply, men jag har knappt hunnit fälla ut det innan det är dags att fälla ihop det igen.

Vi hade tänkt följa den svartamarkerade vandringsleden 1,3 km till ett fågeltorn men vi läser på en skylt att det är avstängt för reparation så vi går bara till den första utsiktsplatsen innan vi vänder. Där ser vi bara ett stort område med riktigt hög vass. Men på vägen dit passerade vi ett par kanaler där vi såg vita hägrar. Minst ett par olika sorter. Bland annat kohäger som är gul på bröstet och har som en liten ”frisyr” på huvudet. Sothöns, rörhöna, purpurhöna och gräsänder såg vi också.



Den långa, rödmarkerade rundan som är 11,5 km ska ta tre och en halv timme att gå och eftersom grinden till parken ute vid stora vägen, som ser ut att vara mycket svårforcerad, stängs och låses klockan 18 har vi inte tid. Dessutom är knappast någon av de andra tre i familjen intresserade av att gå någon längre runda. Vi följer istället den lila slingan som går 750 meter längs en kanal till två gömmen.

Stigen går som en tunnel genom vegetationen och det känns lite som att gå i en djungel med lövträd och fjärilar. Inte alls som vid Medelhavet. Säkert bidrar det varma och fuktiga vädret också till den känslan. Fjärilarna har ett rutigt mönster på vingarna och därtill ett ”öga”. De är rikliga i antal. Möjligen är det kvickgräsfjärilar jag ser. Jag fotograferar också en ljusblå slända.




I gömmena finns det luckor som kan öppnas ut mot våtmarken men som ska hållas stängda när ingen är där. Väderleken bidrar till att minstingen är mycket gnällig och inte vill stanna någon längre tid i gömmena. Om jag fått med mig barnens kikare på resan hade det kanske fungerat bättre med intresset från deras sida men jag hann i alla fall se några fåglar under de tio minuter jag fick i gömmet längst in på den lila slingan. Bland annat kommer en skärfläcka på besök och vandrar omkring i vid en död gren intill den lilla vattenpöl som finns kvar i den just nu ganska torra våtmark som vi från gömmet kan blicka ut över.

Skärfläckan är svartvitbrokig smäcker vadare med långa blågrå ben, ganska lång hals och lång smal och uppåtböjd, svart näbb. Skärfläckan häckar i Europa och i stora delar av Afrika och Asien. I Sverige häckar de i stort sett bara i Skåne, Blekinge, Halland och på Gotland.

Vi ser också en liten fågel med gul mage som enligt en plansch i gömmet heter Matacilla Flava på latin och det känns väldigt imponerande att ha sett denna raritet tills jag kommer hem, googlar och inser att det är en vanlig gulärla. Ja, ja. Fin var den i alla fall. En fisktärna ser vi också.




Det var tack vare ett inlägg i bloggen ”min kreativitet” spm jag hittade hit. Tack för tipset!

1 kommentar

Filed under natur, resa med barn, resor

Ett varv runt Lilla Kroksjön


Vid Lilla Kroksjön, norr om Karlshamn finns en tillgänglighetsanpassad slinga runt sjön. Den är drygt två kilometer. Vi promenerade det varvet igår. Efteråt doppade vi oss i Stora Kroksjön vid friluftsfrämjandets bastu och brygga.





8 kommentarer

Filed under Blekinge, Karlshamn, natur, resor, vackra platser

Sveriges vackraste strand börjar i nationalparken och jag är lagom tjusig i hatt

Jag har sagt det förut: Stranden vid Knäbäckshusen är Sveriges vackraste. Den här gången provade vi att vandra från Stenshuvud till Knäbäckshusen och tillbaka. För stranden börjar redan i nationalparken. Det blev en barfotavandring på kanske dryga halvmilen fram och tillbaka. Själv kände jag mig lagom tjusig i hatt.

Vi vandrar ner mot vattnet. Vi har parkerat på P-platsen i nationalparken Stenshuvud. En äng är full av orkidéer. En annan av överblommade backsippor. Nere vid vattnet blommar nyponrosorna. Nere på stranden tar vi av oss skorna och barfotapromenerar sedan söderut längs stranden. Det är söndag i juni. Vädret är ganska fint. Soldis och växlande molnighet. Drygt tjugo grader. Ändå är här inte mycket folk. Precis nedanför parkeringsplatserna vid Stenshuvud och Knäbäckshusen badar ett par familjer. Annars är här nästan inga alls. Jag tänker att om bara några veckor kan här vara många fler. Men just nu är här väldigt lugnt och skönt.


Jag är klädd i strandklänning/tunika och scarf. Den första är ganska ny och den senare tillkom för ett par år sedan efter att jag en vår bränt sönder huden just där scarfen numera skyddar. Dessutom har jag skaffat solhatt. Ursäkten är att den också ska skydda mot solen. Men sanningen är att jag tycker att det ser lite tjusigt ut när andra har hatt på stranden. Och vem vill inte se tjusig ut?

Bäst som jag går där i min nya tjusiga hatt stannar jag till för att fotografera resten av familjen. Några andra motiv kommer också i min väg. Först en sädesärla, sedan en fin sten i strandkanten. Men det blir lite mörkt att fotografera med både solglasögon och hatt på. Så jag tar av solglasögonen. Nu står jag i strandkanten med både skor, solglasögon och kamera i händerna.



När en vindpust tar tag i hatten finns det helt enkelt inga händer över att hålla fast den med. Så solhatten seglar iväg. Och hamnar i vattnet. Jag skyndar efter ett par steg och böjer mig ner. Då dimper handväskan, som hänger på höger axel ner i vattnet. Jag reser mig instinktivt upp för att väskan inte ska bli blöt. Under tiden surfar hatten iväg på en liten våg. Men efter några ytterligare kliv och en ny våg som för hatten in mot stranden får jag tag i den.

Vad gör jag nu? Jag tittar på skorna och konstaterar att de är rena och kan läggas ner i handväskan. Solglasögonen kan också ligga där. Men när jag fixar med det tappar jag hatten i sanden. Blöt hatt plus sand är lika med sandig hatt. Jag borstar av sanden lite försiktigt med handen men försöker undvika att sanden hamnar på kameran. Jag känner mig just lagom tjusig där jag brottas med min nya hatt. Och var gör jag av den nu? Det är inte så praktiskt att fotografera om du håller en hatt i handen. Så den blöta och lätt sandiga hatten åker på huvudet igen. Lätt omstylad av havet. Lagom tjusig var ordet. :D


Framme vid Knäbäckshusen väntar Anders och pojkarna sittandes på några stenar intill trappan. Vi vänder tillbaka. Halvvägs tillbaka igen vill jag doppa mig i havet. De andra tre väntar på land. Men när jag väl kommit i vill pojkarna också i. 13-åringen dyker snabbt i men 11-åringen kommer inte mer än halvvägs. Det ÄR kallt i vattnet. Men skönt på land. Längs Sveriges vackraste strand.




13 kommentarer

Filed under humor, natur, resor, Skåne

Vandra en mil Sternö och Boön runt

Det finns många promenadstigar inom Sternö och Boöns naturreservat. Vill du gå en hel mil och uppleva de flesta av områdets sevärdheter följer här ett förslag på vandring.

Ungefär fyra kilometer söder, och något väster, om Karlshamn ligger Sternö Sandvik. Den här vandringen utgår därifrån.

Sandstranden ligger på västra sidan av Sternöhalvön, längst in i en vik. Därav namnet. Det är kanske inte helt lätt att hitta dit eftersom stranden inte finns med på Googles karta. Men du kan söka på Södra Stärnövägen 62 så är du en bra bit på rätt väg. Fortsätt sedan rakt fram där vägen delar sig och du är snart nere vid sandstrandens parkeringsplats som är formad som bokstaven ”L”. Längst in och överst i L:et börjar flera av promenadstigarna i området.


Vandringen passerar först förbi den bronsplatta i en berghäll som berättar att Sternö-Boöns naturreservat invigdes av kronprinsessan Victoria den 25 september 2014. På plattan stavas Sternö med ”ä”. ”Stärnö”. Båda stavningarna förekommer. Jag har en gång fått lära mig att halvön stavas med ”e” utanför platsen och med ”ä” när du är där. Men det verkar ju minst sagt lite otympligt…

När promenadstigarna delar sig vid en bänk tar du den vänstra vägen, och fortsätter den tillgänglighetsanpassade slingan genom områdets kanske vackraste bokskog. När du kommit ner till en grusväg följer du den åt höger en kort bit och tar sedan, höger igen, gul slinga, skyltad som barnvagnsvänlig, förbi det gamla vattenfyllda stenbrottet.

Snart kommer du ner till havet och här tar du stigen åt vänster, blå slinga ”Sternö runt”. Du vandrar vidare genom fin bokskog med stora flyttblock längs med havet på en betydligt smalare stig än innan. Då och då kommer du ut på klipphällar i strandkanten.

Klipporna här består av granit som slipats mjuk och len av inlandsisen. Här och var är där mer uppbrutna, sammanhängande stråk av kvarts och fältspat. Kvarts är ett vitt, nästan glasaktigt mineral och fältspat är rosa.


På ett ställe ser du en skylt som säger ”Altare hall” vid ett relativt stort flyttblock. Strax ovanför ligger ”Bålabacken”. En höjdpunkt som kan ha använts för att tända bål i syfte att missleda båtar. År 1679 lär en engelsk brigg med namnet Altáre ha bålats upp, så att den strandade på den plats som nu heter Altare hall. Fyra personer ska ha räddats. Av dessa stannade tre och blev bofasta. Man kan tänka sig att det är de och deras efterlevande som har vårdat minnet av platsen.

Vi sätter oss på den vänstra sidan av stenen och fikar var sin medhavd tunnbrödsrulle med ost och skinka. Jag dricker te till. Ur en termos-mugg som jag fick av mina arbetskamrater i 50-årspresent. Bäst som vi sitter där och språkar tittar jag upp mot stenblocket och ser då för första gången att det liknar ett björnhuvud! Att jag inte lagt märke till det innan!

Från Altare hall fortsätter du rakt fram längs havet. Kanske ser du några ejdrar som guppar på vågorna. Här blir lövskogen mer blandad: rönn och ek utöver bokarna. Och en och annan björk. Ormbunkar växer på marken och kaprifol och murgröna slingrar sig som lianer upp i träden. Slån är det också gott om. Fågelsång hörs hela tiden. Koltrast, näktergal, bofink och sångare.

Anders ser en rosenfink men jag missar den. Jag sitter just då en bit in i skogen och kissar bland ormbunkar och blå violer. Strax efteråt kommer fram till en lite bredare stig. Följer du den åt höger finns en utsiktsplats och fikabord i någon slags befästning av betong, men vi tar till vänster och fortsätter ut mot en bilväg. Här finns en stor informationsskylt som berättar om naturen i området och en karta över de olika vandringslederna. Vägen följer vi åt höger (eller om du hellre vill se det som rakt fram) och inne bland några björkar hör vi först och ser sedan också en hackspett.

När du kommer ut till ett t-kors mot en asfalterad väg tar du denna ner mot höger och passerar förbi en (gissningsvis) gammal statarlänga, en tennisklubb och en småbåtshamn – Sternö vindhamn. Längst ner i hamnen finns en träbro som du går över för att hamna på Boön. Väl där följer du orange slinga motsols.

Du tar alltså åt höger efter bron. Efter en liten stud kommer du till ett gammalt stenbrott. Där finns en informationsskylt som berättar om gatstenen som höggs här. Runt om slingan på Boön finns många informationsskyltar. 

Här finns också vacker natur. Förmodligen ser du fler ejdrar i havet här. Och på land ser du tjärblomster, buskstjärnblommor, ljung och blåbär bland tallar och ett och annat lövträd som björk, ek, asp och rönn. Du ser också enbuskar och fler lianer av kaprifol. Och ormbunkar. Längst ut på Gamle skans växer mängder av tjärblomster så här års.



Här finns ett bord med sittplatser och här fikar vi en andra tunnbrödsrulle. Rostbiff och potatissallad den här gången. Mums!


På vägen tillbaka passerar du några gamla pestgravplatser, platsen där en gång ett skeppsvarv låg och där flera regalskepp byggts, en gammal lotsstation och en gammal smedja.


När du gått hela varvet runt ön går du tillbaka över bron och tillbaka längs bilvägen och uppför hela backen. Väl uppe följer du skylten som säger ”gravfält 0,5”. Nu följer du röd slinga förbi den gamla bronsåldersgraven, Blekinges största gravröse och tillbaka förbi det stora oljeeldade reservelkraftverket med tre skorstenar. Här är också mycket tallskog. När du är nästan tillbaka till Sternö Sandvik kan du göra som vi gjorde och gå en sväng förbi den fina lilla stranden vid Örate håla innan du är tillbaka.


Beroende på hur dags du börjar gå och vilken tid på året det är kommer du kanske, om du har tajmat väl eller bara har tur, tillbaka just som solen går ner och låter dagens sista strålar glittra i havet.

2 kommentarer

Filed under Blekinge, Karlshamn, natur, resor, vackra platser, Vandra

Villa Fridhem – prinsessornas lycka innan tradgedierna

I lördags var vi bjudna på 50-årskalas på Villa Fridhem i Kolmården, mellan Åby och Getå. Det var min svägerska som firade sin kommande högtidsdag. Det var ett fint kalas i en ståtlig byggnad med mycket vacker utsikt – trots gråvädret. På kalaset fick vi också lära oss lite om slottets historia.

Eller slott och slott. Egentligen räknas det inte som slott utan som herrgård. Men det skulle också kunna kallas sommarstuga. Det var Oscar den andres tredje son, prins Carl, som lät bygga villan som sommarresidens 1909. Han var gift med sin kusindotter Ingeborg som var prinsessa av Danmark. Tillsammans fick de tre döttrar och en son. De tre prinsessorna som firade sina sommarlov här finns avbildade på en tavla på bottenvåningen.

I trädgården finns deras lekstuga, stor som en mindre sommarstuga eller i vart fall en kolonistuga.

På Wikipedia läser jag på mer. Familjen kallades ”den lyckliga familjen”, trots att Ingeborg själv medgav om det arrangerade äktenskapet: ”Jag gifte mig med en fullständig främling!”

Av de tre prinsessorna kom den äldsta att gifta sig med en dansk prins och de två yngre med varsin europeisk kronprins. Men lyckan kom inte att vara. Märtha blev kronprinsessa i Norge, mamma till Norges nuvarande kung och hjältinna under kriget, men dog 1954 endast 53 år gammal i cancer. Ännu yngre var hennes lillasyster Astrid, sötast av de tre, när hon redan 1935, som 30-årig drottning av Belgien, dog i en singelolycka i bil på semester i Schweiz. Det var hennes man, den belgiske kungen som kört bilen och krockat med ett träd.

Carl dog 1951 och Ingeborg 1953, året innan Märtha dog. Av villa Fridhem blev det efter det ett konvalescenthem i landstingets regi innan det åter igen såldes och blev till konferensanläggning. Numera är det också hotell, restaurang och spa.

Slottet som inte är ett slott är vackert på både ut- och insidan. De barn och ungdomar som var med på kalaset passade på att ta ett dopp i inomhusbassängen mellan tårtan och middagen, medan de flesta av oss vuxna gick ut. Utomhus finns utöver lekstugan en fin trädgård och en mysig anlagd promenadstig genom ståtlig granskog till en fin utsiktspunkt. Och efter en fördrink smakade sedan maten fantastiskt!










7 kommentarer

Filed under historia, natur, resor, vackra platser

Bara en bild på en liten blåvinge


Vi vandrar ute på Sternö, ett naturreservat i Karlshamns kommun. Vi har just passerat bronsåldersgraven när en liten blåvinge passerar i vinden. En liten juvel är det som färgglatt fladdrar förbi.

Jag försöker fotografera honom i flykten men jag hinner inte med. Så sätter han sig. Äntligen ska jag få fota. Men då slår han ihop vingarna så att bara den grå undersidan syns. Länge väntar jag. Och till slut öppnar han upp sig en smula och visar upp lite av grannlåten igen.

11 kommentarer

Filed under Blekinge, fotografi, Karlshamn, natur, Vandra

Fågelliv i konstgjord våtmark i Vattenriket


Igår höll vi årsmöte med Helgeåkommittén i Kristianstads naturum. Jag satt ordförande. Efter årsmötesföhandlingar med information om miljötillståndet i Helge å, om Bonus MIRACLE, ett EU-projekt som syftar till kostnadseffektiva miljöåtgärder och där Helge å är ett av de avrinningsområden som studeras. Och om konstgjorda våtmarker i Kristianstads vattenrike.

Efteråt åkte vi ut och tittade på en av de anlagda våtmarkerna som är till dubbel nytta för miljön. Dels fungerar de som kväve- och fosforfällor och bidrar på så sätt till att minska övergödningen av havet. Dels bidrar de till naturvården genom att fungera som habitat för fåglar och andra djur. Vi såg bland annat gråhakedopping, rödbena, tofsvipor, gräsänder, svalor och ett par rovfåglar.




4 kommentarer

Filed under Kristianstad, miljö, mitt jobb, natur, Skåne

Den första skira grönskan i bokskogen


Nu är den här. Den första skira grönskan. Särskilt vackert är ljuset i bokskogar. De här bilderna är ifrån dagens promenad i bokskogen vid Sternö Sandvik.



4 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, Karlshamn, natur, vackra platser

Bara ett av alla träd i världen 

Vi åker i safarijeep på väg ner i Ngorongoro-kratern Tanzania. Vi passerar under några alldeles fantastiska träd. 

Jag tar upp mobilen, en iPhone, och fotograferar genom framrutan. Längst ner till hörnet i bilden: tre röda ränder. En reflex i rutan. Jag gör snabbt ett nytt försök men nu är ögonblicket passerat. Kompositionen blir inte alls lika bra.   Nåja, det är bara ännu ett av alla träd i världen. Bilden blev dessutom lite motljusmörk. 

Nästan fyra månader senare hittar jag av en slump bilden i mobilen. Och provar att redigera den i Instagram. Det motljusmörka blir jag av med, men ränderna går aldrig ur. 

Nåja, det är ju bara ännu ett av alla träd i världen. 

Någon variant av akacia om jag minns rätt.

6 kommentarer

Filed under bildredigering, fotografi, instagram, iPhone, natur, resor, vackra platser

Naturen är svaret – Sternö Sandvik på våren



Visst är det fint vid Sternö Sandvik, Karlshamn, också på en varm sommardag. Men då är där alltid fullt med folk och vattnet är aldrig lika klart som det kan vara en fin vårdag.

Vi promenerade från Karlshamn och tillbaka, totalt en mil, och tittade också förbi bronsåldersgraven vid Höga rör som du kan läsa om i förra inlägget.

Längs vandringen såg vi bland annat vitsippebackar, musöron på björkarna, slån som håller på att slå ut, rönn i knopp, en huggorm och en fladdermus. Sångare och koltrastar sjöng in våren längs vår väg. Och solen glittrade på havet.

Naturen är svaret. Vilken frågan är bestämmer du själv.



11 kommentarer

Filed under Karlshamn, natur, resor, vackra platser, Vandra

Lapporten ändå! 

Så klarnade det då till slut upp och blev klarblå himmel över hela fjällvärlden. Också över Lapporten.

När det sedan var dags att gå för att äta påskbuffé på Hotellet Fjället färgade solen bergstopparna rosa. Och medan vi satt där och åt mörknade det så där långsamt som det gör här uppe så här års, efter vårdagjämningen. Den blå timmen varade länge, genom hela måltiden, förbi sill, lax, röding, räkor, lammfiol, goda ostar med frukt och hela vägen till påsktårtan.

Där vi satt hade vi en 180 graders vy över fjällen runt omkring. Och lagom till efterrätten tändes aftonstjärnan ovanför den av inlandsisen välformade U-dal som kommit att bli symbol för den här delen av landet.

Lapporten ändå! Visst är den speciell?


6 kommentarer

Filed under natur, resor, vackra platser

Den fåniga jakten på Lapporten



Lapporten är en av de där stora reseikonerna. Som Eiffeltornet eller operahuset i Sydney. Eller, eftersom vi pratar naturturism här, kanske än mer som Grand Canyon. Eller den där James Bond-ön i Thailand. Något du har sett på bild så många gånger att du bara måste fotografera det själv också när du är där. Logiken i det? Men så fungerar vi.

Nu är det ju inte som att jag inte redan har egna bilder på Lapporten. Även om den ofta är inhöljd i moln och dis så har jag varit här många gånger förut. Jag har bilder. Det är bara att bildgoogla ”halloj världen lapporten” så framgår det tydligt. Ändå.

Trots att den är ovanligt insvept i dis och dimma i år har jag flera gånger gett mig ut för att fotografera den. Förgäves. Den här gången har vi inte fått någon av stugorna med utsikt, så det räcker inte med att gå ut på balkongen. Och jag kan alltså inte heller veta riktigt hur vyn ser ut när jag går ut. Det närmaste jag har kommit den här gången är en bild av en bergstopp som utgör den ena av dörrkarmarna i dörren, porten, som heter Lapporten.

Ganska fånig känner jag mig, måste jag erkänna. Men jag får i alla fall med mig några andra bilder på andra motiv istället.



6 kommentarer

Filed under natur, resor, vackra platser, vinter

Påsk i Lapplandsfjällen 

Vi sitter utomhus i Snöbaren och dricker var sin mugg varm choklad. Min är med vispgrädde. Det är också en slags påskgodis. Det är sen förmiddag och långfredag i Lapplandsfjällen. 

Snöflingor singlar i luften samtidigt som solenstrålarna nätt och jämt tränger igenom diset där uppe. 

Det är sjätte året i rad som vi är här uppe på påsklovet. Men de två första åren bodde vi på vandrarhemmet i Riksgränsen. Alla åren har vi åkt skidor här i Björkliden som har mer barnvänliga backar.

Vi kom upp i måndags och har haft blandat väder. Så där som det ofta är i fjällen. Vi åker utför och pisterna är bra. Jag har provat några svängar off-pist också. I den färska lössnön. 
Det här är ett sätt att fira påsk som passar mig. Att möta våren i vintern. Vårvintern. I landets mest arktiska och alpina vinterlandskap. Att vara ett med naturen. 

Som vanligt har vi tagit det klimatsmarta nattåget hit. Det tar över ett dygn att åka tåg från Blekinge till Lapplandsfjällen. Men det är en del av äventyret.




Lämna en kommentar

Filed under natur, resor

Skånes trandans


På ett fält, inte långt från Yngsjö och Sveriges längsta sandstrand, går solen sakta ner bakom en björkdunge på ett fält. Under de där björkarna har människorna byggt ett fågeltorn och utemuseum till tranornas ära. Vi parkerar bilen bland ganska många andra bilar på fältet, invid vägen, och vandrar bort mot fågeltornet. Luften är mättad av ljudet av tranornas trumpetande.

En gång för många år sedan, när jag deltog i en naturfotokurs som leddes av den numera framlidne Björn-Eyvind Swahn, besökte jag Hornborgasjön för att fotografera trandansen där. Vad inte alla vet är att det numera finns en precis lika bra plats för trandansskådning på betydligt närmare håll för oss som bor i Blekinge och Skåne. Den här lördagskvällen är vi här. Det är den andra helgen i årets flyttkalas. Jag fotograferar dansande tranor, en stork, fågelskådare och solnedgången.

Pulken, heter platsen där tranor på väg till Södermanland och norrut i Skandinavien rastar. Solnedgången är en fin tid på dygnet att uppleva fåglarna. Främst är det tranor som ska till den svenska östkusten och Finland som mellanlandar här. De tranpar som ska häcka i Skåne och Blekinge är redan på plats vid sina boställen och de har flugit direkt från Tyskland utan någon mellanlandning på den här sidan Östersjön.

Tranor lever i livslånga relationer och dansen syftar till att stärka banden inom varje par. Varje år kommer de tillbaka till samma plats för att föda upp nya ungar. Flytten mellan vinter- och sommarboställena tar ungefär tre veckor. Fåglar som häckar i södra Sverige övervintrar i regel i sydvästra Spanien (Extremadura), medan de som häckar längre norrut har sitt vinterkvarter i och runt Tunisien. Extremadura är Europas viktigaste övervintringsplats för tranor, och där finns från slutet av oktober till och med februari varje år cirka 75 000 tranor. De lever där bland annat på ekollon och restsäd som blivit kvar på fälten efter årets skörd.

På fälten söder om Kristianstad har tranorna historiskt istället brukat äta utsäde för att hämta energi för sin fortsatra väg norr ut. Av lätt insedda skäl har detta beteende inte uppskattats av traktens lantbrukare. I slutet på 1990-talet ökade dessutom tranorna i antal och lantbrukarna fick därmed fler skador på sina nysådda fält. För att hitta en lösning bildades trangruppen med lantbrukare, länsstyrelsen, föreningar och Vattenriket. Man bestämde sig för att mata tranorna på fältet intill Pulkens fågeltorn för hålla dem borta från nysådda åkrar.

Resultatet är fantastiskt lyckat. Bönderna får ha sina åkrar i fred och Skåne är en turistattraktion rikare!

Denna kväll noteras 6 500 övernattande tranor. Bara några kvällar tidigare noterades ett nytt rekord: 8 900 stycken! Kristianstad Vattenrike har en sida på nätet där du kan se statistiken.







5 kommentarer

Filed under Kristianstad, natur, resor

Tranor över Kristianstad



Vill du vara säker på att få se tranor så här års i trakten av Kristianstad får du bege dig till Pulken. Där skådades ett rekordstort antal i helgen. Men jag hade tur och fick se en stor flock tranor som cirklade över Helge å när jag gick över naturumbron i går.

Ett säkert vårtecken. Det liksom att skrattmåsarna har bytt om till sommardräkten. Och fikande människor i naturen. :)

Hur du hittar till Pulken och fotograferar tranor genom kikare med iPhone har jag skrivit om tidigare.

Hur du hittar till naturumbron? Sök på ”naturum Vattenriket” i Google Maps.






7 kommentarer

Filed under årstider, Kristianstad, natur, resor, vackra platser, vår

På jakt efter blåsippor på Ryssberget


Det är lördag eftermiddag i mars månad. Äntligen lyser solen från en klarblå himmel. Vi följer en orange slinga (som jag tror) och vandrar genom bokskogen. Jag har läst i en folder från länsstyrelsen att det ska finnas blåsippor i naturreservatet på Ryssberget. Jag har i och för sig blåsippor i rabatten hemma men vill gärna se dem växa i skogen.

Det är därför som jag har googlat och hittat foldern som berättar om Blekinges natur. Och det är därför som jag tror att Ryssberget i Sölvesborg kan vara en lämplig plats att leta. Vi följer skyltningen mot naturreservatet när vi svängt av E22:an mot Sölvesborgs centrum och svänger höger och kör tillbaka mot och under E22 och upp mot Ryssberget. Naturreservatet finns inte med på Googles karta så det gäller att vara uppmärksam på skyltningen.

Marken i bokskogen är täckt med de rödbruna löven från i fjol. Det går att ana att nya löv snart är på gång. Solen lyser mellan träden. I början hör vi lite fågelkvitter och en hackspett hacka, men vi ser inga fåglar. Gångstigen är bitvis lerig, sönderkörd av terrängcyklar. Det enda gröna i skogen så här års är den mossa som växer på stenarna i skogen. Vi passerar också 

en stenhög där någon byggt små torn av stenar. Jag tycker att det ser ut som en forntida strandlinje.

Efter en stund anar vi att stigen kanske inte är en runda. Kan det vara en vandringsled? Jag googlar och hittar en karta över naturreservatet. Och mycket riktigt. Så är det. Så när vi kommer fram till en skogsväg tar vi vänster istället för att fortsätta följa leden. Och i nästa trevägskors vänster igen. Sedan är vi tillbaka vid parkeringsplatsen. Hade vi fortsatt följa leden en bit till hade vi kommit till en utsiktspunkt, men det får bli en annan gång.

Några blåsippor ser vi aldrig. Inte några blåsippeblad heller. Förmodligen växer de på någon annan plats i reservatet. Jag får fortsätta att nöja mig med sipporna jag har här hemma.







4 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, blommor, natur, resor, vår

Det sjukaste av allt med noshörningsmördarna


I Frankrike har noshörninsmördarna nu tagit steget att bryta sig in på ett zoo för att tjuvskjuta en trubbnoshörning. Noshörningens horn var avsågat när det upptäcktes att djuret hade dödats.

Det var idag på morgonen som djurskötarna hittade Vince, en fyra år gammal trubbnoshörning, död i sin inhägnad på Thoiry Zoo. En av hans horn hade sågats av med en motorsåg, sade polisen enligt BBC.

Noshörninshorn bringar ett högt pris på den svarta marknaden. orsaken är att det ingår som en ingrediens i naturläkemedel som sägs bota bland annat cancer. Det är så klart ljug. Det finns inga som helst vetenskapliga bevis på att noshörningshorn skulle bota några sjukdomar. Omkring 100 noshörningar dödas varje månad i det vilda.

Av all desinformation som frodas runt om i världen kan den att noshörningshorn botar olika sjukdomar vara den sorgligaste: Flera noshörningsarter håller nu på att utrotas i snabb takt. Samtidigt som desperata människor betalar dyra pengar för något som inte fungerar. Allt medan tjuvjägare, mellanhänder och kvacksalvare håvar in dessa pengar.

Av allt det sjuka i att mänskligheten nu håller på att utrota detta uråldriga djur är detta det sjukaste av allt: Noshörningshorn består av samma ämne som hår & naglar.

Den som vill bota sina sjukdomar med noshörningshorn kan alltså lika gärna bita på naglarna. Gratis.

😢💔😡

Bilden: Vi hade turen att få se två spetsnoshörningar i Ngorongoro,Tanzani.

3 kommentarer

Filed under natur, resor, Samhälle och politik

Simba – Lejonen i Ngorongoro


I Ngorongoro finns en av världens tätaste populationer av lejon. I kratern som är rund och knappt två mil i diameter ryms drygt 60 lejon. Vi räknar till tio stycken som vi ser vid olika tillfällen under vår dag i nationalparken. Vår guide kallar dem ”Simba”. Det betyder just lejon på swahili. 

Swahili är i sin tur ett språk som talas i östra och centrala Afrika. Det är ett bantuspråk som fungerar som gemensamt språk för de olika folken i bland annat Tanzania. Det lärs ut i skolan och talas som andraspråk av de flesta i landet. Språket har annars sitt ursprung på Kenyas och Tanzanias östkust och på Zanzibar.

Men åter till lejonen i Ngorongoro. Lejonen vilar eller förflyttar sig långsamt. Hannarna ensamma och honorna i flock.De tillhör alla en underart som kallas massajlejon. Honorna är runt 2,5 meter långa med svansen inräknad. Hannarna är något längre. Både honor och hannar har en mankhöjd på ungefär en meter. Hannarna väger runt tvåhundra kilo. Honorna något mindre. De är alla imponerande djur.

Massajlejonen är smäckrare, har rakare rygg och längre ben än andra lejon. Som om andra lejon inte syntes stolta nog.

6 kommentarer

Filed under natur, resor, vackra platser

Är det två sekreterarfåglar? Nej det är kamhägrar, eller vänta – krontranor ska det vara



Två krontranor flyger över vattnet i Ngorongoro.
Jag fångar dem i flykten med min nya kamera där de sträcker strax bortom vassen och framför kraterväggen.  Just då vet jag inte att de är krontranor. Vår guide benämner dem crowned crane, men av någon anledning har jag fått för mig att de heter sekreterarfågel på svenska. När jag senare googlar får jag klart för mig att sekreterarfåglar är något helt annat. Så jag får googla på fåglar i Ngorongoro och hittar dem där. Men någonstans på vägen blir de till kamhägrar i mitt medvetande. Det är först nu idag på morgonen, när jag ska publicera den här bilden här på bloggen som jag upptäcker att det inte finns något som heter kamhäger. Och när jag tittar på fåglarna i flykten som sträcker ut både hals och ben ser jag ju att de är tranor och inte hägrar.

Grå krontrana heter den till och med. Fågeln som är Ugandas nationalfågel men som än så länge också finns här i Tanzania. Men den är starkt hotad. Den som så många andra.

Lämna en kommentar

Filed under natur, resor, vackra platser

Att fotografera safari med iPhone


Det var nära att jag varit helt hänvisad till att fotografera med iPhone under vår safari i Ngorongoro-kratern på Tanzanias fastland. Nu blev det inte så. Men några foton blev det ändå med iPhone. Dels på grund av begränsat minneskort i systemkameran, dels när jag ville ha foton på vyer.

Det blir en annan sorts bilder än med systemkameran. Samtliga bilder här är också redigerade med Instagram. Ändå är det ju #iPhoneonly.


Ser du babianerna?


Gnuer.


Här åt vi medhavd lunch.


Safari-jeepen vi åkte i.


En zebra intill en av safarivägarna.


Det är skog på kratersluttningarna.

Och jag filmade också en del. Kanske blir det till någon liten film att visa här så småningom.

6 kommentarer

Filed under fotografi, iPhone, natur, resor, vackra platser