Kategoriarkiv: natur

Vandra på Amorgos från Katapola till Chora och vidare till klostret Hozoviotissa

I teorin tar denna vandring drygt en och en halv timme. Men går du en varm sommardag behöver du troligen betydligt mer tid än så. För oss blev det en heldagsutflykt. Enligt Google är vandringen sex kilometer men jag tror att det är en underskattning.

Jag pratar om vandringen från den närmaste av Amorgos hamnstäder till Amorgos stad uppe i bergen och vidare till det berömda klostret Hozoviotissa.

En ö i det stora blå
Amorgos är en grekisk ö som inte är alls i närheten så känd som Santorini, Mykonos, Naxos eller Paros. Alla öar i samma ögrupp som Amorgos: Kykladerna. Men i den mån du alls hört talas om Amorgos innan så är det mest troligt att du hört talas om att de grekiska scenerna i den franska 90-talsfilmen ”Det stora blå” spelades in här. Näst mest troligt är att öns namn dykt upp när du sett bilder på det medeltida kloster som är byggt på en klippvägg ovanför ett turkost hav. Det kloster som är slutmålet för denna vandring.

Katapola är en av två turistorter på ön. Båda har båtförbindelser med resten av ö-världen. Vi hamnar just här mest därför att Katapola har förbindelse med nästa ö på vår båtluff. Men byn som är ön största är ett utmärkt val som semesterort även oavsett detta. På gångavstånd finns den mycket vackra stranden Maltezi, men det får bli ett annat blogginlägg.

Börja vandringen
Innan du börjar vandra bör du tänka på att ta med dig vatten att dricka längs vägen. Tänk också på att smörja in dig med solskydd på utsatta ställen där du brukar ha lätt att bränna dig. Kanske tillhör du sorten som behöver solhatt i värmen? Själv klarar jag mig inte utan solglasögon. Nu när du fått med dig allt är du klar att ge dig av!

Katapola ligger längst inne i en vik på öns västra sida. Hamnen och de flesta vita sockerbits-husen ligger i söder. Men en del av byn ligger i norr.

Om du går längs vattnet från den södra delen av byn mot den norra passerar du en busstation ett par restauranger. Strax innan du når den norra delen av byn ser du en skylt som visar var gångvägen mot Chora börjar. Enligt denna ska det vara en timme och fem minuters vandring dit. Här är också skyltat mot en ”Grand Bleu Villa” med en delfin på skylten.

Det är i början av juli när vi gör den här vandringen. Vi bor högst upp i den norra delen av byn så vi kommer från norr och viker därför mot vänster när vi påbörjar vår vandring. Här nere i dalen är det grönt och frodigt. Vi passerar en köksträdgård där det odlas lök, tomater, majs och andra grönsaker. Vi ser också några dadelpalmer, citronträd och många olivträd. Jag vänder mig om flera gånger för att fotografera vyn ner mot havet.

Efter bara en liten bit kommer du fram till ett T-kors. Här saknas skyltar, men du ska gå åt höger på vägen av betong tills du ser nästa skylt åt vänster mot Chora. Den säger att det är en timmes vandring kvar. Trots att du gått längre tid än fem minuter. Ganska snart kommer en ny skylt som pekar mot en stig och säger att det är 50 minuter kvar. Något förvirrande.


Nu följer du samma stig hela vägen.

Cikadorna spelar i bakgrunden. Annars är här tyst och stilla. Stigen är bitvis så smal att det är svårt att undvika att riva sig på en och annan tistel om du inte väljer att gå i långa byxor. Men det blir nog å andra sidan varmt. Andra partier är bredare och vid kraftigare stigningar har det anlagts trappsteg samtidigt som stigen slingrar sig fram. Förmodligen är det en gammal åsnestig som vi går på.

De andra tre i familjen håller högre tempo än mig och får vänta på mig för att jag ska komma ikapp. Jag bjuds att dricka lite vatten innan vi vandrar vidare. Snart är de före igen men jag hör hur de pratar om att de ser en ödla. En stund senare är det jag som ser en. Den berättar jag om när jag kommer i kapp dem vid en källa. Plötsligt ser jag en orm som ringlar in bland stenarna vid källan. Eller? Har den inte en fena på ryggen? Kan det vara en ål?




Nu börjar naturen bli kargare, sådana där låga buskar som här vid Medelhavet brukar kallas maccia. Några av buskarna är mycket låga och små och har lila blommor.

Om du tar några blad, gnuggar dem mellan dina fingrar och sedan drar in doften kommer du att tänka på mat. Det är timjan som växer vilt här. Är du uppmärksam märker du doften i landskapet hela vägen när du går.

Uppåt, upppåt och uppåt.

Amorgos by – Chora
Till slut är du framme i Chora. 400 meter över havet. Välj bara någon av trapporna upp när du passerat stora vägen och fortsätt uppåt och inåt i byn så kommer du att upptäcka att den är mycket bildskön. Du hittar strax också flera restauranger, barer och caféer.

Vi slår oss ner vid ett bord längs det stora gångstråk genom byn som inte är mycket mer än en smal gränd. Bordet är under tak, så vi får skugga. Från menyn väljer vi rätter som grekisk sallad, tzatziki och rödbetor med yoghurt och valnötter. Och så fyller vi på vätskeförrådet med iste och vatten. Det smakar mycket bra.





Mot klostret
För att komma vidare mot klostret fortsätter du på gångvägen genom byn tills du kommer till en bilväg där du svänger höger och följer den till en parkeringsyta. Längst utåt höger, mot havssidan till, finns en ful grind av metall. Denna ska du gå igenom – det är något av ett blåshål här – och sedan följer du trappan som går sicksack ner mot en bilväg. Redan här är vyerna hänförande.

Stranden Agia Anna
Medan jag går där spanar jag efter den berömda strand som heter Agia Anna. Den har rykte om sig att vara Amorgos vackraste strand. Eventuellt har vi tänkt att ta ett dopp efter vandringen. Badkläderna är med. Stranden ska ligga här nedanför någonstans, strax intill en liten kyrka. Det första jag får syn på är parkeringsplatsen. Den är full av bilar. Runt 20 stycken. Från den går en trappa ner till – mycket riktigt – en liten kyrka och sedan vidare ner mot en liten vit byggnad som kan vara ett dass. Stranden ser jag inte på grund av en klippa i förgrunden. Men vad jag kan bedöma måste den vara väldigt liten. Och som landskapet ser ut förmodligen en klippstrand. Den kan knappast vara Amorgos vackraste. Jag funderar, medan jag för mina knäns skull går långsamt, långsamt neråt, över hur sådana där rykten uppstår. Och vilken betydelse det har för att dra folk.

Väl nere vid vägen viker du av åt vänster. Du följer sedan bilvägen rakt fram. Även där den delar sig vid en busshållplats. Vägen slingrar sig lite innan den tar slut vid en parkeringsplats.


Näst äldst
Nu är du framme vid klostret. Ta en titt både uppåt och nedåt. Uppåt har du klostret som är Greklands näst äldsta och som liksom klänger sig fast på bergväggen 300 meter upp. Det byggdes första gången 1017 och restaurerades 1088. Neråt har du det som sannolikt egentligen är Amorgos vackraste strand, men som omöjligt kan nås till fots. Vad jag vet går det heller inte några badbåtar hit. Men vackert är det. Vit sand och turkost hav.

Jag och min sambo fortsätter uppför trappan mot klostret medan våra tonårssöner väntar några trappsteg ovanför parkeringen. Klockan är nu halv två och de sista solstrålarna lämnar klostrets fasad när solen försvinner bakom berget. Jag tänker att en bergvägg kyler och som skyddar mot eftermiddags- och kvällssol måste ha varit ett bra skydd mot sommarhettan under 1000-talet som ju dessutom var en varmare period än den vi har nu. Dessutom är platsen väl skyddad mot angrepp.

Helgonbild flöt iland
Men sägnen säger att det var när en helgonbild av Jungfru Maria flöt i land här som det beslutades att klostret skulle byggas just här. Efter att man misslyckats med att bygga klostret nere vid vattnet sågs det som guds vilja att man skulle välja bergväggen som byggplats istället.

Insidan
För den som vill se klostret på insidan gäller det att börja vandringen i tid. Klostret stänger för allmänheten klockan 13:00. (Det öppnar i och för sig igen mellan 17:00 och 19:00, men det är kanske lite sent?) Du behöver också vara klädd i lång kjol om du är kvinna och långbyxor om du är man. Klostret är nämligen fortfarande aktivt. Kortärmat accepteras på överkroppen men inte linne.

Vi hade inte lust att klä oss i varmare än shorts för vandringen i värmen och inte heller att släpa med ombyte, så att vi kom fram efter stängning gjorde oss inget.

I efterhand har jag fått veta att det kan finnas kläder att låna så om du anländer när klostret är öppet men är fel klädd kan du alltid höra dig för om lånekläder.

Väl uppe vid klostret ska du, även om du inte ska gå in, inte missa att se klostret från ingångssidan också med havet i bakgrunden. En minst lika hänförande vy som att se klostret nerifrån.



Hur du tar dig tillbaka
Vi beslutade oss för att hoppa över badet och ta en taxi tillbaka direkt. Vid klostrets P-plats finns telefonnummer till två olika taxibilar. Ingen av dessa hade dock tid att ta denna körning

Vi valde då att gå tillbaka upp till Chora och ta en taxi därifrån. Ett alternativ kan vara att göra upp med ett taxibolag om en tid och en plats i förväg. Från Chora går det också bussar tillbaka till Katapola. Det finns ju en busshållplats närmare klostret också. Men tyvärr hittade vi ingen tidtabell där.

4 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor, vackra platser, Vandra

På kryss genom Stockholms skärgård


Vi har tagit röd linje 13 mot Ropsten och klivat av vid Gärdet. Följt skyltningen från tunnelbanestationen mot Värtahamnen. Den ser inte mycket ut för världen. Värtahamnen alltså. Oljecisterner och ett fult Scandic-hotell.

Det är ändå tur att vi är i god tid. Det tar en bra stund att gå genom sommarheta gångbryggor till Tallinks incheckning.

Väl ombord installerar vi oss i vår hytt innan vi går ut på däck för att skåda Stockholms berömda skärgård. Båten lägger ut 17:30, helt enligt tidtabellen.

Den är mycket vacker denna ljusa sommarkväll i juni. Skärgården. Baltic Queen är ett flytande nöjespalats men det bryr vi oss inte mycket om. Vi njuter av naturen vi passerar istället. Äter middag. Och tittar på fotbollsdamerna. Seger mot Kanada. Bra där! Och sedan en magisk solnedgång över spegelblankt vatten. De asiatiska resenärerna kan inte sluta fotografera. Inte jag heller.



2 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser

Familjen storlom


Ibland hörs lommen ropa sorgset över sjön. Och ibland glider hela familjen storlom förbi tyst över vattnet.


2 kommentarer

Under natur

Har du en insjö i ditt liv?

Det borde finnas minst en svensk insjö i varje människas liv.

I mitt liv finns numera bland annat sjön Näknen i Östergötland, där min pappa bor. Men också Långasjön i Karlshamns kommun.

Under min uppväxt hade jag tillgång till sjöar som Böksjön och Lilla älgsjön i Kolmårdsskogarna.

Hur är det? Har du minst en svensk insjö i ditt liv?


10 kommentarer

Under natur, resor

Näckrosor i Näknen – vilken konstnär tänker du på?

Näknen är en sjö i Norrköpings kommun i Östergötland som ingår i Kilaån-Motala ströms kustområde. Sjön är 13,5 meter djup, har en yta på 0,494 kvadratkilometer och befinner sig 58,1 meter över havet. Sjön avvattnas av vattendraget Pjältån (Storån).

Näckrosor är en växtfamilj där plantorna växer i stillastående eller långsamt strömmande sötvatten. De slår rot i dybotten och bladen och blommorna flyter på vattenytan. Det finns omkring 60 arter som tillhör fem olika släkten. Näckrosorna är bland de mest ursprungliga av alla blommande växter. Näckrosorna kan delas in i två grupper, härdiga och tropiska. De härdiga blommar bara under dagen, men de tropiska kan blomma både på dagen och natten.

Tre arter och en konstnär
I Sverige finns tre arter, gul näckros (Nuphar luteum) och dvärgnäckros (Nuphar pumila) i släktet gulnäckrossläktet samt vit näckros (Nymphaea alba) i näckrossläktet. Näckrosor har på svenska fått sitt namn från Näcken, ett övernaturligt vattenväsen. Näcken är ett förkroppsligande av farorna förknippade med vatten och uppträder i en rad olika skepnader. Ofta försöker han på olika sätt locka till sig personer för att dränka dem.

Den här informationen har jag hittat på Wikipedia. Men en sak framgår inte där: Vilken konstnär tänker du på när du ser dessa bilder?


6 kommentarer

Under bilder, natur, resor

Ett varv runt Lilla Kroksjön

Lilla Kroksjön ligger i Långasjönäsområdet norr om Asarum i Karlshamns kommun. Parkerar gör du vid Nytorpet.





2 kommentarer

Under natur, resor

En skäggdopping i Karlskrona


Karlskrona ligger ju mitt ute i skärgården. Staden anlades på öar för flottans skull. Att det är en skärgårdsstad märks på många sätt. Att det ofta blåser är ett. Att det är vatten och hav ”överallt” är ett annat. Och att det i havet simmar mycket sjöfågel även inne i centrala stan är ett tredje.

Här har jag fångat en skäggdopping på bild. Det är en fågel som på 1800-talet var nära utrotning i Europa för sina fina fjädrars skull men som nu är livskraftig även här. Den finns i många Europeiska länder. Den finns även i stora delar av Asien, fläckvis i Afrika, i Australien och till och med så långt bort som på Nya Zeeland. En fin fågel är den ändå, även om den inte är ovanlig. Vacker att se på.

2 kommentarer

Under djur, natur, resor

Promenad i Sternö naturreservat


Min pappa med sambo är på besök. Idag har vi promenerat i Sternö naturreservat här i Karlshamn.

Här kan du vandra i ädellövskogar och tallskogar, och på hällmarker med utsikt över havet.

Vi parkerade vid Sternö Sandvik och promenerade genom bokskogen till stenhällarna vid sydvästa Sternö och sedan vidare mot den gamla bergtäkten vid Stolta Slätt där vi stannade och fikade medhavda tunnbrödsrullar med rostbiff och potatissallad. Många blommande växter och fågelsång fick vi också uppleva.











3 kommentarer

Under natur, resor

Cave of the Winds – närkontakt med Niagarafallet

Det här är en av de mest uppskattade upplevelserna vid Niagarafallet. I alla fall om du tittar på betyget på Googles som är 4,8. Men samtidigt är det en upplevelse som du lätt missar om du inte har haft tur att höra talas om den i förväg.

Det hade inte jag heller, men min svägerska hade ordnat en guidad tur när vi var en familjegrupp på 17 personer som var här i augusti förra året och då ingick det här besöket som avslutning. En riktig lyckträff!

Ingen grotta
Vindens grotta. Som inte är någon grotta längre. Men häftig ändå. Brudslöjefallet är det minsta av de tre fallen vid Niagara. Det ligger på den amerikanska sidan av gränsen. I USA alltså. Bakom detta fall fanns en gång en grotta. Den blev en sevärdhet. Grottan utplånades i ett massivt stenras 1954 och den efterföljande sprängningen av ett farligt överhäng. Men nu hade sevärdheten redan flyttats till en avsats som byggts på utsidan om fallet. Och där är den kvar.

Utställning
När du betalat entréavgiften som 2019 är 19 $ för vuxna och 16 $ för barn mellan sex och tolv år kommer du först till ett museum om fallens historia. Här berättas om hur Nikola Tesla var med och byggde världens första vattenkraftverk just på denna platsen och hur fallen så småningom i princip försvann när allt vatten leddes om till turbiner. Och hur industrierna som anlades smutsade ner och bullrade. Här uppstod därför kanske världens första miljörörelse som lyckades driva fram ett återskapande av fallen och en delning av vattenresursen mellan naturvårds- och energiintressena.

Blött
Sedan tar du på dig de sandaler av plast och den tunna poncho som ingår i avgiften, tar hissen ner och går sedan på gångbanor och trappor av trä som tar dig upp till häftiga ”Hurricane Deck” där du upplever vad som närmast kan liknas vid en tropisk storm. Och den vinden blåser även under de lugnaste dagar eftersom den genereras av det fallande vattnet.

Det här är roligt! Du blir rejält blöt och imponeras samtidigt kraften i närkontakten med det minsta av fallen. Energi var ordet!

Uppskattat
På grund av en trasig hiss missade vi ”Journey Behind the Falls” som görs bakom det stora Hästskofallet på den kanadensiska sidan. Men jag ser nu, när jag tittar på betygen på Google, att det vår guide sa till tröst stämmer. Nämligen att ”Cave of the Winds” är mer uppskattat av resenärerna. Så också av oss!





6 kommentarer

Under miljö, natur, resa med ungdomar, resor

Hopp om livet på en döende planet

– Krönika –

Nu i maj står allt i blom. Nu är snart sommaren här. Men hur blir det med sommar och blommor i framtiden? Orsaken att jag undrar är att i måndags kom rapporten om miljöhotet som många de senaste dagarna har pekat ut som lika allvarlig som klimatkrisen.

Men det här är faktiskt värre. Mycket, mycket värre än så. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Detta är det största av alla miljöproblem som människan skapat. Större än övergödningen. Större än miljögifter. Större än klimathotet. Större än allt annat.

Det handlar om naturen. Om antalet arter vilda växter, djur och andra levande organismer. IPBES (Intergovernmental platform on biodiversity and ecosystem services) är en kunskapsplattform för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Ungefär som FN:s klimatpanel. Men med inriktning att studera naturen och hur människorna påverkar den. IPBES inrättades i april 2012. I tre år har nu experter och forskare arbetat med att sammanställa resultatet av 15 000 tidigare gjorda forskningsrapporter, för att få en så tydlig bild som möjligt av tillståndet för vilda djur och växter på jorden. 132 länder, däribland Sverige, har deltagit i den vetenskapliga expertpanelen.

Av åtta miljoner arter hotas en halv till en miljon av utrotning. Och antalet arter minskar i snabbare takt än man hittills trott.

”Rapportens överväldigande bevis presenterar en otrevlig bild”, säger IPBES-ordföranden, Robert Watson. ”De ekosystems hälsa som vi och alla andra arter är beroende av försämras snabbare än någonsin. Vi tar bort själva grunden för våra ekonomier, försörjning, livsmedelssäkerhet, hälsa och livskvalitet över hela världen.”

Se där. Tuff skit.

Skogarna dör, haven dör. Och vi vet varför; (1) förändringar i mark- och havsbruk; (2) direkt utnyttjande av organismer (3) klimatförändringar (4) föroreningar och (5) invasiva främmande arter.

Rapporten säger också att det inte är för sent att göra skillnad, men bara om vi börjar nu på alla nivåer från lokal till global. Det finns alltså hopp.

I det sammanhanget är jag stolt över att jobba just i Kristianstads kommun, som med sin rika biologiska mångfald och sitt av UNESCO utpekade biosfärsområde ”Vattenriket” är ett föredöme för andra kommuner i arbetet med att bevara djur och natur. Jag tror också mycket på ekoturism. Även sådan ekosystem som bygger på att människor från rikare länder flyger till skyddad natur i fattigare delar av världen. Men bäst är så klart om dessa flygresor då också klimatkompenseras.

Men det är en lång resa kvar till en långsiktigt hållbar framtid. För Kristianstad. För världen. Det är inte omöjligt att förändringarna tar hundratals år. Det går så långsamt, så långsamt. Men jag är optimist. Jag tror att det går!

Bilderna nedan är ifrån Sverige (Björkliden, Karlshamn samt Degeberga och Kristianstad i Skåne) samt Tanzania (Zanzibar och Ngorongoro).






5 kommentarer

Under djur, krönikor, miljö, mitt jobb, natur, resor, världen

Vi susade förbi en av Tysklands vackraste platser med tåget – bron i Bastei


Sommaren 2013 gjorde vi vad vi kallade en mini-tågluff i Europa med barnen som då var sju och nio år gamla. Jag var redan då medveten om att tågresan passerade en av Europas och framförallt Tysklands mest kända och vackra platser, men av tidsskäl hann vi inte stanna den gången. Jag har alltså fortfarande inte besökt den vackra bron i Bastei. Eller ”sachsiska Schweiz”, överhuvudtaget.

Sommaren 2013 var en av de sista, eller förhoppningsvis senate, som det gick att ta nattåg direkt från Köpenhamn till Prag. Så vi började vår resa med det tåget. Sedan åkte vi dagtåg tillbaka till först Dresden, sedan Berlin och sist Lübeck. Vi var borta endast nio dagar.

Inget stopp
Därför la jag aldrig in något stopp i Sächsische Schweiz som inte alls ligger i Schweiz utan i Tyskland, söder om Dresden längs järnvägen mot Prag. Jag hade hoppats att vi skulle få se en del vyer ändå, från tåget, men de blev tyvärr ganska begränsade. Så för den som passerar området med tåg rekommenderar jag att istället faktiskt göra ett stopp. Lämpligen i Bastei, där denna vackra utsiktsplats finns:

Ta sig dit med tåg
Nu har i och för sig inte Bastei någon egen station men väl Kurort Rathen, som du tar dig till med S-tåg från Dresden. Från Kurort Rathen åker du sedan färja över floden Elbe och vandrar sedan 20 minuter i raskt tempo så är du framme!

Om du vill kan du också läsa om vad bloggen Resfredag skriver om att vandra i området.

Så här i efterhand ångrar jag att jag inte la in ett stopp här. Å andra sidan var barnen fortfarande ganska små. Kanske hade det inte känts helt bekvämt att ha dem stimmandes omkring på den där utsiktsplatsen?

Det vi såg på vår tågresa mellan Prag och Dresden var istället detta:


Inte helt tokigt, men vyerna kan inte mäta sig med de jag nu ser på sociala medier från Bastei. Som vyn på den här bilden med CC-licens som fotograferats i soluppgången av fotografen Bernd Thaller, och som bara redigerats marginellt av mig, med hjälp av Instagram :

Det får bli en annan gång, helt enkelt!

Har du planer på att tågluffa hit i sommar så kan jag berätta att även Prag och Dresden är två mycket vackra och sevärda platser.

4 kommentarer

Under bucket list, natur, resa med barn, resor, tåg, vackra platser

Backarna i Björkliden


Förutom igår har vi haft väldigt fint väder här uppe i Lapplandsfjällen i år.

Sol och nästan ingen vind alls. Vilket gjort att det har gått bra att åka i hela liftsystemet, ända upp på kalfjället och ner igen. Att fjället heter Gohpasčorru berättade jag redan igår.

Vi har åkt i blå, röda och svarta backar och till och med lite off pist på markerad led som kallas ”ängarna”.

Underlaget har varit bra utom idag då det har varit som att åka i sorbet. Riktigt tungt för benen. Men bra träning är det ju.

Vi har sett både fjällripor och renar i backarna.

Riktigt lyckad skidåkning, med andra ord. Nu är skidorna återlämnade och det som återstår är kvällens påskbuffé på Hotell Fjället och en natts sömn innan det är dags att ge sig av hemåt.












4 kommentarer

Under natur, resor, utförsåkning, vackra platser, vår, vinter

Utsikten från en balkong i Björkliden, Lappland


Vi bor i stugbyn Kåppas. En av liftarna här heter likadant; Kåppasliften. Jag blir inte helt klok på var namnet kommer ifrån. Men det fjäll här som vi och andra åker utför heter Gohpasčorru. Möjligen är Kåppas en försvenskning av detta namn?

Hur som helst har vi detta år tilldelats en av stugorna med utsikt över Torne träsk och Lapporten. Något som tyvärr inte samtliga stugor har. Vissa har bara utsikt mot andra stugor. Det är därför ett stort plus att hamna i en av dessa stugor med betydligt vackrare vyer.

Vädret har varit helt underbart. Ett par dagar har solstrålarna värmt så pass redan på morgonen att jag har kunnat äta frukost ute på balkongen. Underbart!

Men idag är ett undantag (får vi hoppas – det spås bättre väder imorgon igen). Snö, regn och dimma. Så vi har valt att ta en vilodag idag. Softa lite i stugan.

Nedan följer några bilder som jag har fotograferat från balkongen dessa dagar. Utsikten skiftar verkligen med väder och tid på dygnet.

Räven dök upp igår när jag satt på balkongen och åt frukost. Typiskt nog hade jag ingen kamera med mig ut. Men jag hann resa mig, gå in och hämta kameran, få med mig Anders ut och fånga räven på ett par bilder. Den första, något bättre bilden, la jag ut på Instagram redan igår.





5 kommentarer

Under boende, natur, resor, vackra platser

Ett stilla hav


Inte Stilla havet. Inte heller Stillhetens hav. Men ändå ett stilla hav.

Sternö Sandvik, Karlshamn.

1 kommentar

Under natur, resor

En tall


Här är ytterligare en bild från utsiktsplatsen på Sydvästra Sternö. Fotograferad i lördags.

Lämna en kommentar

Under natur, resor

Utsiktsplats Sydvästra Sternö

I lördags kväll besökte vi Sternö för en kortare promenad från Sternö Sandvik till utsiktsplatsen (och grillplatsen) på Sydvästra Sternö.

Det blev några bilder i kvällsljuset. Här är tre av dem.


5 kommentarer

Under natur, resor

Dramatisk bild?


Den här bilden fotograferade jag när vi var i Björkliden sommaren 2017. Ett par barn leker på en sten.

Bilden är medvetet fotograferad så att leken ska se mer dramatisk ut än den är. Under stenen finns i verkligheten mjuk växtlighet och barnens föräldrar fanns på plats och övervakade leken.

Men ändå. Visst blev bilden lite dramatisk?

Jag skrev i söndags om åtta saker du kan göra i Björkliden, Lappland, på sommaren.

6 kommentarer

Under barn, natur, resor

Vår vid Mörrumsån

I lördags fick det bli en kvällspromenad vid Mörrumsån. Den största av åarna som mynnar i Blekinge. Mer som en norrländsk älv än det vi annars kallar åar.

Laxfisket i Mörrum är mycket gammalt och tillhör sedan uråldrig tid Kronan, idag via Sveaskog där den som vill sportfiska kan köpa fiskekort. Här finns både lax och havsöring. Laxfisket beskrivs första gången redan år 1231 i Valdemar II:s jordebok.

Vårtecken
Men vi fiskar inte. Vi promenerade istället längs ån och noterade att där är mycket vatten som flödar just nu.

Vi noterade också vårtecken som en gulärla, vitsippor och videkissar.

Vid Laxens hus finns också ett par laxar snidade i trä, som jag passade på att fotografera.








6 kommentarer

Under natur, resor, vår

Zebran är inte vit med svarta ränder!

Randigt är roligt. Och ränderna går aldrig ur. Zebror är festliga djur. Som ibland vänder rumpan till.

Som här i Ngorongorokratern i Tanzania. Här tillbringade jag min 50-årsdag för ett par år sedan. En kombinationsresa med safari på fastlandet och sol och bad på Zanzibar. Sådana resor finns att boka via olika arrangörer i Sverige men blir då riktigt dyrt. Du kan göra som jag och spara en hel del pengar genom att boka själv.

Vita ränder
Men visste du att zebrorna inte är vita med svarta ränder? Forskning har visat att zebrorna som embryon först är svarta för att mot slutet av sin utveckling i livmodern få de vita ränderna.

Där ser man. Svarta djur med vita ränder, alltså! Vad trodde du?

(Och nej, det ÄR inte ett aprilskämt för detta har jag läst på Wikipedia.)

9 kommentarer

Under djur, natur, resor, vackra platser

8 saker du kan göra i Björkliden på sommaren


Vi brukar annars besöka den här platsen i Lapplandsfjällen på vårvintern. Runt påsken. Då är det skidåkning som gäller. Men vad gör du här på sommaren?

Jag har en sårskorpa på knät. Den är sedan jag ramlade handlöst i backen på väg ner mot järnvägsstationen. Skorpan kliar och jag pillar lite på den. Trots att jag vet att jag inte ska.

Björkliden. Det har snart gått ett par år sedan vi var där och jag tänker tillbaka.

Skorpan pillade jag egentligen på på Lofoten några dagar senare. Att jag alls minns det nu beror på att jag antecknade det då. Jag tänkte nämligen skriva det här blogginlägget den gången, men hann aldrig.

Vi hade bara stannat i Björkliden ett par nätter efter att först ha vandrat ett par dagar i Abisko som ligger nästgårds. Det är bara 10 minuter mellan tågstationerna.

1. Vandra på fjället
Eftersom vi har vandrat en del i Abisko blev det inga längre vandringar i Björkliden, men det är nog annars den vanligaste aktiviteten här på sommaren. Att vandra på fjället.

Du kan till exempel gå till Låktatjokko fjällstation 9,5 km. Sveriges högst belägna fjällstuga som ligger 1228 meter över havet. Hotell Fjället ligger på 500 meters höjd. Så det lär bli lite uppförsbacke. Låktatjåkko Fjällstation är en unik anläggning med 18 sängplatser, restaurang, bar, bastu och dusch. Bokas genom Lapland Resorts.

Till Midnattssolsröset är det närmare, en och en halv kilometer. Eller så går du förbi Badsjön och vidare, totalt 7 km, till Kratersjön.

Vi nöjde oss med en kortare vandringen till Badsjön när vi var uppe och gick på kalfjället och den väg som först leder till golfbanan.

Ett ytterligare alternativ är att gå Rallarvägen 8 km till Rallarkyrkogården nere längs Torne träsk.

Markerad vandringsled vid Badsjön.

Gå ut och gå med hunden.

Uppslag i infofolder.

2. Titta på Lapporten
Sveriges förmodligen vackraste fjällandskap är den u-formade dal mellan fjälltopparna Nissuntjårro och Tjuonatjåkka, 1540 respektive 1721 meter över havet. Landskapet som en gång formades av inlandsisen syns på avstånd från Björkliden bortanför fjället Nuolja som är 1169 meter över havet.

Lapporten döljs inte sällan av dimskyar och moln men när dessa lättar ska du passa på att titta!

Lapporten inzoomad vid klart väder.

Inte alls lika klart väder men en fin regnbåge.

3. Äta gott (men dyrt)
På restaurang Lapporten kan du äta norrländsk gourmetmat med utsikt över Lapporten. Men smakar det så kostar det. Det är inte billigt att äta här. Något rimligare priser tillämpas i Lobbybaren som också den finns på Hotell Fjället.

Fjällröding om jag minns rätt om rätten.

Jordgubbar och glass i augusti.

4. Spela golf
Här uppe på fjället finns Sveriges nordligaste golfbana. Vi spelar inte golf men passerade förbi banan som har en fantastisk utsikt över Torne träsk.

Banan ägdes tidigare av en golfklubb med säte i Bromma men ägs numera av Lapland Resorts.

Björklidens golfbana öpnnar i år den 7 juli. Den har alltså långt ifrån Sveriges längsta öppettider sett till kalenderdagar. Men under högsäsong har den istället öppet dygnet runt. Detta tack vare midnattssolen. Banan har 18 hål.

Golfbana med utsikt över Torne träsk.

5. Gå i skidbackarna
För den, som liksom vi, brukar åka skidor här är det riktigt spännande att försöka ta sig fram i skidbackarna på sommaren. Rätt som det är upptäcker du att en ravin du brukar skida över är en strömmande bäck. Att backarna är fulla av blommor. Och att du plötsligt är blöt om fötterna.

Skidbackarna är nämligen inte konstruerade för att vandra i, men kul är det ändå att se hur fullständigt förändrat det annars bekanta landskapet är så här på sommaren.

Lift- och pist-systemet vilar över sommaren.

Där du åker skidor på vårvintern forsar vatten på sommaren.

6. Beundra blomsterprakten
Vi var här i början av augusti. Blomsterprakten var helt otrolig. Rallarrosor, smörbollar, linneor, orkidéer och massor av blommor som jag inte ens vet namnet på. Underbart!

Linneor.

Smörboll.

7. Promenera till Silverfallet
Det här är en sevärdhet som inte får missas. I vart fall inte vid hyggligt väder. Platsen där Rakkasjokk rinner ut i Torne träsk är mycket vacker. Den ser mer ut som om den vore placerad i ett tropiskt land än i Lappland. Men det är här i norr som det klaraste vatten faller ner som ett vitt skum mellan klippkanterna ner i en turkos lagun där det möter sjön vid en klapperstensstrand.

Promenaden ner från Björkliden stugby och Hotell Fjället är ungefär 1,5 km. Det är skyltat ”Varning! Tillträde sker på egen risk! Området kring Silverfallet är mycket brant och saknar fallskydd vid klippkanten.”

Med tanke på att hela området runt Björkliden är fullt av jokkar, vattenfall och branter som saknar fallskydd vid klippkanterna så är det kanske lite överdrivet? Men visst. Ta det försiktigt.

Silverfallet.

8. Bo i stuga
Eftersom vi bodde bara två nätter och köpte till både lakan och handdukar och slutstädning så blev det kanske lite onödigt dyrt att bo i stuga. Men vi tyckte att det var mysigt att bo som vi brukar göra när vi är i Björkliden. Om det hade blivit billigare att bo på hotellet vet jag inte. Förmodligen inte. En bra sak med några av stugorna (tillval) är att de har en liten bastu. Mysigt!

En balkong med utsikt.

Ta dig hit
Bäst är att ta nattåget som går direkt från Stockholms central. Det avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Björkliden klockan 11:24. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Men då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 16:08.

Den som vill köra med bil ska veta att det tar fem och en halv timme bara från Luleå på väg E10. Från Kiruna flygplats är det en och en halv timme. Om du väljer att flyga kan du fundera på om du vill klimatkompensera din resa.

4 kommentarer

Under hållbart resande, lista, natur, resor, tåg, vackra platser