Kategoriarkiv: natur

Cave of the Winds – närkontakt med Niagarafallet

Det här är en av de mest uppskattade upplevelserna vid Niagarafallet. I alla fall om du tittar på betyget på Googles som är 4,8. Men samtidigt är det en upplevelse som du lätt missar om du inte har haft tur att höra talas om den i förväg.

Det hade inte jag heller, men min svägerska hade ordnat en guidad tur när vi var en familjegrupp på 17 personer som var här i augusti förra året och då ingick det här besöket som avslutning. En riktig lyckträff!

Ingen grotta
Vindens grotta. Som inte är någon grotta längre. Men häftig ändå. Brudslöjefallet är det minsta av de tre fallen vid Niagara. Det ligger på den amerikanska sidan av gränsen. I USA alltså. Bakom detta fall fanns en gång en grotta. Den blev en sevärdhet. Grottan utplånades i ett massivt stenras 1954 och den efterföljande sprängningen av ett farligt överhäng. Men nu hade sevärdheten redan flyttats till en avsats som byggts på utsidan om fallet. Och där är den kvar.

Utställning
När du betalat entréavgiften som 2019 är 19 $ för vuxna och 16 $ för barn mellan sex och tolv år kommer du först till ett museum om fallens historia. Här berättas om hur Nikola Tesla var med och byggde världens första vattenkraftverk just på denna platsen och hur fallen så småningom i princip försvann när allt vatten leddes om till turbiner. Och hur industrierna som anlades smutsade ner och bullrade. Här uppstod därför kanske världens första miljörörelse som lyckades driva fram ett återskapande av fallen och en delning av vattenresursen mellan naturvårds- och energiintressena.

Blött
Sedan tar du på dig de sandaler av plast och den tunna poncho som ingår i avgiften, tar hissen ner och går sedan på gångbanor och trappor av trä som tar dig upp till häftiga ”Hurricane Deck” där du upplever vad som närmast kan liknas vid en tropisk storm. Och den vinden blåser även under de lugnaste dagar eftersom den genereras av det fallande vattnet.

Det här är roligt! Du blir rejält blöt och imponeras samtidigt kraften i närkontakten med det minsta av fallen. Energi var ordet!

Uppskattat
På grund av en trasig hiss missade vi ”Journey Behind the Falls” som görs bakom det stora Hästskofallet på den kanadensiska sidan. Men jag ser nu, när jag tittar på betygen på Google, att det vår guide sa till tröst stämmer. Nämligen att ”Cave of the Winds” är mer uppskattat av resenärerna. Så också av oss!





6 kommentarer

Under miljö, natur, resa med ungdomar, resor

Hopp om livet på en döende planet

– Krönika –

Nu i maj står allt i blom. Nu är snart sommaren här. Men hur blir det med sommar och blommor i framtiden? Orsaken att jag undrar är att i måndags kom rapporten om miljöhotet som många de senaste dagarna har pekat ut som lika allvarlig som klimatkrisen.

Men det här är faktiskt värre. Mycket, mycket värre än så. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Detta är det största av alla miljöproblem som människan skapat. Större än övergödningen. Större än miljögifter. Större än klimathotet. Större än allt annat.

Det handlar om naturen. Om antalet arter vilda växter, djur och andra levande organismer. IPBES (Intergovernmental platform on biodiversity and ecosystem services) är en kunskapsplattform för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Ungefär som FN:s klimatpanel. Men med inriktning att studera naturen och hur människorna påverkar den. IPBES inrättades i april 2012. I tre år har nu experter och forskare arbetat med att sammanställa resultatet av 15 000 tidigare gjorda forskningsrapporter, för att få en så tydlig bild som möjligt av tillståndet för vilda djur och växter på jorden. 132 länder, däribland Sverige, har deltagit i den vetenskapliga expertpanelen.

Av åtta miljoner arter hotas en halv till en miljon av utrotning. Och antalet arter minskar i snabbare takt än man hittills trott.

”Rapportens överväldigande bevis presenterar en otrevlig bild”, säger IPBES-ordföranden, Robert Watson. ”De ekosystems hälsa som vi och alla andra arter är beroende av försämras snabbare än någonsin. Vi tar bort själva grunden för våra ekonomier, försörjning, livsmedelssäkerhet, hälsa och livskvalitet över hela världen.”

Se där. Tuff skit.

Skogarna dör, haven dör. Och vi vet varför; (1) förändringar i mark- och havsbruk; (2) direkt utnyttjande av organismer (3) klimatförändringar (4) föroreningar och (5) invasiva främmande arter.

Rapporten säger också att det inte är för sent att göra skillnad, men bara om vi börjar nu på alla nivåer från lokal till global. Det finns alltså hopp.

I det sammanhanget är jag stolt över att jobba just i Kristianstads kommun, som med sin rika biologiska mångfald och sitt av UNESCO utpekade biosfärsområde ”Vattenriket” är ett föredöme för andra kommuner i arbetet med att bevara djur och natur. Jag tror också mycket på ekoturism. Även sådan ekosystem som bygger på att människor från rikare länder flyger till skyddad natur i fattigare delar av världen. Men bäst är så klart om dessa flygresor då också klimatkompenseras.

Men det är en lång resa kvar till en långsiktigt hållbar framtid. För Kristianstad. För världen. Det är inte omöjligt att förändringarna tar hundratals år. Det går så långsamt, så långsamt. Men jag är optimist. Jag tror att det går!

Bilderna nedan är ifrån Sverige (Björkliden, Karlshamn samt Degeberga och Kristianstad i Skåne) samt Tanzania (Zanzibar och Ngorongoro).






5 kommentarer

Under djur, krönikor, miljö, mitt jobb, natur, resor, världen

Vi susade förbi en av Tysklands vackraste platser med tåget – bron i Bastei


Sommaren 2013 gjorde vi vad vi kallade en mini-tågluff i Europa med barnen som då var sju och nio år gamla. Jag var redan då medveten om att tågresan passerade en av Europas och framförallt Tysklands mest kända och vackra platser, men av tidsskäl hann vi inte stanna den gången. Jag har alltså fortfarande inte besökt den vackra bron i Bastei. Eller ”sachsiska Schweiz”, överhuvudtaget.

Sommaren 2013 var en av de sista, eller förhoppningsvis senate, som det gick att ta nattåg direkt från Köpenhamn till Prag. Så vi började vår resa med det tåget. Sedan åkte vi dagtåg tillbaka till först Dresden, sedan Berlin och sist Lübeck. Vi var borta endast nio dagar.

Inget stopp
Därför la jag aldrig in något stopp i Sächsische Schweiz som inte alls ligger i Schweiz utan i Tyskland, söder om Dresden längs järnvägen mot Prag. Jag hade hoppats att vi skulle få se en del vyer ändå, från tåget, men de blev tyvärr ganska begränsade. Så för den som passerar området med tåg rekommenderar jag att istället faktiskt göra ett stopp. Lämpligen i Bastei, där denna vackra utsiktsplats finns:

Ta sig dit med tåg
Nu har i och för sig inte Bastei någon egen station men väl Kurort Rathen, som du tar dig till med S-tåg från Dresden. Från Kurort Rathen åker du sedan färja över floden Elbe och vandrar sedan 20 minuter i raskt tempo så är du framme!

Om du vill kan du också läsa om vad bloggen Resfredag skriver om att vandra i området.

Så här i efterhand ångrar jag att jag inte la in ett stopp här. Å andra sidan var barnen fortfarande ganska små. Kanske hade det inte känts helt bekvämt att ha dem stimmandes omkring på den där utsiktsplatsen?

Det vi såg på vår tågresa mellan Prag och Dresden var istället detta:


Inte helt tokigt, men vyerna kan inte mäta sig med de jag nu ser på sociala medier från Bastei. Som vyn på den här bilden med CC-licens som fotograferats i soluppgången av fotografen Bernd Thaller, och som bara redigerats marginellt av mig, med hjälp av Instagram :

Det får bli en annan gång, helt enkelt!

Har du planer på att tågluffa hit i sommar så kan jag berätta att även Prag och Dresden är två mycket vackra och sevärda platser.

4 kommentarer

Under bucket list, natur, resa med barn, resor, tåg, vackra platser

Backarna i Björkliden


Förutom igår har vi haft väldigt fint väder här uppe i Lapplandsfjällen i år.

Sol och nästan ingen vind alls. Vilket gjort att det har gått bra att åka i hela liftsystemet, ända upp på kalfjället och ner igen. Att fjället heter Gohpasčorru berättade jag redan igår.

Vi har åkt i blå, röda och svarta backar och till och med lite off pist på markerad led som kallas ”ängarna”.

Underlaget har varit bra utom idag då det har varit som att åka i sorbet. Riktigt tungt för benen. Men bra träning är det ju.

Vi har sett både fjällripor och renar i backarna.

Riktigt lyckad skidåkning, med andra ord. Nu är skidorna återlämnade och det som återstår är kvällens påskbuffé på Hotell Fjället och en natts sömn innan det är dags att ge sig av hemåt.












4 kommentarer

Under natur, resor, utförsåkning, vackra platser, vår, vinter

Utsikten från en balkong i Björkliden, Lappland


Vi bor i stugbyn Kåppas. En av liftarna här heter likadant; Kåppasliften. Jag blir inte helt klok på var namnet kommer ifrån. Men det fjäll här som vi och andra åker utför heter Gohpasčorru. Möjligen är Kåppas en försvenskning av detta namn?

Hur som helst har vi detta år tilldelats en av stugorna med utsikt över Torne träsk och Lapporten. Något som tyvärr inte samtliga stugor har. Vissa har bara utsikt mot andra stugor. Det är därför ett stort plus att hamna i en av dessa stugor med betydligt vackrare vyer.

Vädret har varit helt underbart. Ett par dagar har solstrålarna värmt så pass redan på morgonen att jag har kunnat äta frukost ute på balkongen. Underbart!

Men idag är ett undantag (får vi hoppas – det spås bättre väder imorgon igen). Snö, regn och dimma. Så vi har valt att ta en vilodag idag. Softa lite i stugan.

Nedan följer några bilder som jag har fotograferat från balkongen dessa dagar. Utsikten skiftar verkligen med väder och tid på dygnet.

Räven dök upp igår när jag satt på balkongen och åt frukost. Typiskt nog hade jag ingen kamera med mig ut. Men jag hann resa mig, gå in och hämta kameran, få med mig Anders ut och fånga räven på ett par bilder. Den första, något bättre bilden, la jag ut på Instagram redan igår.





5 kommentarer

Under boende, natur, resor, vackra platser

Ett stilla hav


Inte Stilla havet. Inte heller Stillhetens hav. Men ändå ett stilla hav.

Sternö Sandvik, Karlshamn.

1 kommentar

Under natur, resor

En tall


Här är ytterligare en bild från utsiktsplatsen på Sydvästra Sternö. Fotograferad i lördags.

Lämna en kommentar

Under natur, resor

Utsiktsplats Sydvästra Sternö

I lördags kväll besökte vi Sternö för en kortare promenad från Sternö Sandvik till utsiktsplatsen (och grillplatsen) på Sydvästra Sternö.

Det blev några bilder i kvällsljuset. Här är tre av dem.


5 kommentarer

Under natur, resor

Dramatisk bild?


Den här bilden fotograferade jag när vi var i Björkliden sommaren 2017. Ett par barn leker på en sten.

Bilden är medvetet fotograferad så att leken ska se mer dramatisk ut än den är. Under stenen finns i verkligheten mjuk växtlighet och barnens föräldrar fanns på plats och övervakade leken.

Men ändå. Visst blev bilden lite dramatisk?

Jag skrev i söndags om åtta saker du kan göra i Björkliden, Lappland, på sommaren.

6 kommentarer

Under barn, natur, resor

Vår vid Mörrumsån

I lördags fick det bli en kvällspromenad vid Mörrumsån. Den största av åarna som mynnar i Blekinge. Mer som en norrländsk älv än det vi annars kallar åar.

Laxfisket i Mörrum är mycket gammalt och tillhör sedan uråldrig tid Kronan, idag via Sveaskog där den som vill sportfiska kan köpa fiskekort. Här finns både lax och havsöring. Laxfisket beskrivs första gången redan år 1231 i Valdemar II:s jordebok.

Vårtecken
Men vi fiskar inte. Vi promenerade istället längs ån och noterade att där är mycket vatten som flödar just nu.

Vi noterade också vårtecken som en gulärla, vitsippor och videkissar.

Vid Laxens hus finns också ett par laxar snidade i trä, som jag passade på att fotografera.








6 kommentarer

Under natur, resor, vår

Zebran är inte vit med svarta ränder!

Randigt är roligt. Och ränderna går aldrig ur. Zebror är festliga djur. Som ibland vänder rumpan till.

Som här i Ngorongorokratern i Tanzania. Här tillbringade jag min 50-årsdag för ett par år sedan. En kombinationsresa med safari på fastlandet och sol och bad på Zanzibar. Sådana resor finns att boka via olika arrangörer i Sverige men blir då riktigt dyrt. Du kan göra som jag och spara en hel del pengar genom att boka själv.

Vita ränder
Men visste du att zebrorna inte är vita med svarta ränder? Forskning har visat att zebrorna som embryon först är svarta för att mot slutet av sin utveckling i livmodern få de vita ränderna.

Där ser man. Svarta djur med vita ränder, alltså! Vad trodde du?

(Och nej, det ÄR inte ett aprilskämt för detta har jag läst på Wikipedia.)

9 kommentarer

Under djur, natur, resor, vackra platser

8 saker du kan göra i Björkliden på sommaren


Vi brukar annars besöka den här platsen i Lapplandsfjällen på vårvintern. Runt påsken. Då är det skidåkning som gäller. Men vad gör du här på sommaren?

Jag har en sårskorpa på knät. Den är sedan jag ramlade handlöst i backen på väg ner mot järnvägsstationen. Skorpan kliar och jag pillar lite på den. Trots att jag vet att jag inte ska.

Björkliden. Det har snart gått ett par år sedan vi var där och jag tänker tillbaka.

Skorpan pillade jag egentligen på på Lofoten några dagar senare. Att jag alls minns det nu beror på att jag antecknade det då. Jag tänkte nämligen skriva det här blogginlägget den gången, men hann aldrig.

Vi hade bara stannat i Björkliden ett par nätter efter att först ha vandrat ett par dagar i Abisko som ligger nästgårds. Det är bara 10 minuter mellan tågstationerna.

1. Vandra på fjället
Eftersom vi har vandrat en del i Abisko blev det inga längre vandringar i Björkliden, men det är nog annars den vanligaste aktiviteten här på sommaren. Att vandra på fjället.

Du kan till exempel gå till Låktatjokko fjällstation 9,5 km. Sveriges högst belägna fjällstuga som ligger 1228 meter över havet. Hotell Fjället ligger på 500 meters höjd. Så det lär bli lite uppförsbacke. Låktatjåkko Fjällstation är en unik anläggning med 18 sängplatser, restaurang, bar, bastu och dusch. Bokas genom Lapland Resorts.

Till Midnattssolsröset är det närmare, en och en halv kilometer. Eller så går du förbi Badsjön och vidare, totalt 7 km, till Kratersjön.

Vi nöjde oss med en kortare vandringen till Badsjön när vi var uppe och gick på kalfjället och den väg som först leder till golfbanan.

Ett ytterligare alternativ är att gå Rallarvägen 8 km till Rallarkyrkogården nere längs Torne träsk.

Markerad vandringsled vid Badsjön.

Gå ut och gå med hunden.

Uppslag i infofolder.

2. Titta på Lapporten
Sveriges förmodligen vackraste fjällandskap är den u-formade dal mellan fjälltopparna Nissuntjårro och Tjuonatjåkka, 1540 respektive 1721 meter över havet. Landskapet som en gång formades av inlandsisen syns på avstånd från Björkliden bortanför fjället Nuolja som är 1169 meter över havet.

Lapporten döljs inte sällan av dimskyar och moln men när dessa lättar ska du passa på att titta!

Lapporten inzoomad vid klart väder.

Inte alls lika klart väder men en fin regnbåge.

3. Äta gott (men dyrt)
På restaurang Lapporten kan du äta norrländsk gourmetmat med utsikt över Lapporten. Men smakar det så kostar det. Det är inte billigt att äta här. Något rimligare priser tillämpas i Lobbybaren som också den finns på Hotell Fjället.

Fjällröding om jag minns rätt om rätten.

Jordgubbar och glass i augusti.

4. Spela golf
Här uppe på fjället finns Sveriges nordligaste golfbana. Vi spelar inte golf men passerade förbi banan som har en fantastisk utsikt över Torne träsk.

Banan ägdes tidigare av en golfklubb med säte i Bromma men ägs numera av Lapland Resorts.

Björklidens golfbana öpnnar i år den 7 juli. Den har alltså långt ifrån Sveriges längsta öppettider sett till kalenderdagar. Men under högsäsong har den istället öppet dygnet runt. Detta tack vare midnattssolen. Banan har 18 hål.

Golfbana med utsikt över Torne träsk.

5. Gå i skidbackarna
För den, som liksom vi, brukar åka skidor här är det riktigt spännande att försöka ta sig fram i skidbackarna på sommaren. Rätt som det är upptäcker du att en ravin du brukar skida över är en strömmande bäck. Att backarna är fulla av blommor. Och att du plötsligt är blöt om fötterna.

Skidbackarna är nämligen inte konstruerade för att vandra i, men kul är det ändå att se hur fullständigt förändrat det annars bekanta landskapet är så här på sommaren.

Lift- och pist-systemet vilar över sommaren.

Där du åker skidor på vårvintern forsar vatten på sommaren.

6. Beundra blomsterprakten
Vi var här i början av augusti. Blomsterprakten var helt otrolig. Rallarrosor, smörbollar, linneor, orkidéer och massor av blommor som jag inte ens vet namnet på. Underbart!

Linneor.

Smörboll.

7. Promenera till Silverfallet
Det här är en sevärdhet som inte får missas. I vart fall inte vid hyggligt väder. Platsen där Rakkasjokk rinner ut i Torne träsk är mycket vacker. Den ser mer ut som om den vore placerad i ett tropiskt land än i Lappland. Men det är här i norr som det klaraste vatten faller ner som ett vitt skum mellan klippkanterna ner i en turkos lagun där det möter sjön vid en klapperstensstrand.

Promenaden ner från Björkliden stugby och Hotell Fjället är ungefär 1,5 km. Det är skyltat ”Varning! Tillträde sker på egen risk! Området kring Silverfallet är mycket brant och saknar fallskydd vid klippkanten.”

Med tanke på att hela området runt Björkliden är fullt av jokkar, vattenfall och branter som saknar fallskydd vid klippkanterna så är det kanske lite överdrivet? Men visst. Ta det försiktigt.

Silverfallet.

8. Bo i stuga
Eftersom vi bodde bara två nätter och köpte till både lakan och handdukar och slutstädning så blev det kanske lite onödigt dyrt att bo i stuga. Men vi tyckte att det var mysigt att bo som vi brukar göra när vi är i Björkliden. Om det hade blivit billigare att bo på hotellet vet jag inte. Förmodligen inte. En bra sak med några av stugorna (tillval) är att de har en liten bastu. Mysigt!

En balkong med utsikt.

Ta dig hit
Bäst är att ta nattåget som går direkt från Stockholms central. Det avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Björkliden klockan 11:24. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Men då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 16:08.

Den som vill köra med bil ska veta att det tar fem och en halv timme bara från Luleå på väg E10. Från Kiruna flygplats är det en och en halv timme. Om du väljer att flyga kan du fundera på om du vill klimatkompensera din resa.

4 kommentarer

Under hållbart resande, lista, natur, resor, tåg, vackra platser

Fiskarna i vattnet

Vattnet är otroligt klart. Det är vattenfall och forsar i mängder. Men också lugna vattenytor där emellan. Ibland helt spegelblanka.

Det är midsommartid 2014. Det klara vattnet gör att vi ser fiskarna som simmar i sjöarna. Barnen tycker om att titta på dem när vi promenerar längs vattnet.

Världsarv
Plitvicesjöarna. Nationalpark sedan 1949. Världsarv (UNESCO) sedan 1979. Ofta med på listor över Kroatiens, Balkans, Europas eller hela världens vackraste platser.

Detaljerad information hittar du här. Med både vägbeskrivning till och karta över själva nationalparken.

Bilden ovan är helt oredigerad. Inga filter. Inga förstärkta färger.

2 kommentarer

Under natur, resa med barn, resor, vackra platser, Vandra

I tranornas tid


Det är den tiden på året nu när tranorna dansar. De kan just nu ses vid Hornborgarsjön i Västergötland eller vid Pulken i Skåne.

Jag vet ännu inte om det blir någon tranutflykt i år för vår del, men för två år sedan fotograferade jag det här dansparet bland många andra. Det här är en tidigare opublicerad bild ur samma bildserie som ni fick se ett urval ifrån den gången.

2 kommentarer

Under årstider, djur, natur, resor, vår

Ta tåget till Abisko


I början av augusti 2017 var vi i Abisko. Vi tog tåget dit. Det är en väldigt vacker plats. Vid den tiden på året har inte all snön smält undan än. Och snart kommer hösten. Svenska Arktis.

En dag tog vi liften upp till Nuolja Sky Station. Bilden är där uppifrån. Vi vandrade därifrån ca 7-8 km först söder ut och sedan åt sydväst längs en markerad led på kalfjället Slåttatjåkka.

Därefter gick vi lika lång väg tillbaka åt nordost genom fjällbjörkskogen tillbaka till Abisko turiststation. Totalt cirka 15 km.

Visste du att det går nattåg direkt till flera turistorter i Lappland? Från Stockholms central avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Abisko klockan 11:14. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 15:59.

8 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor, tåg, vackra platser, Vandra

Cinque Terre – mina 7 bästa tips


Cinque Terre i Ligurien har på senare år seglat upp på allt fler listor över Italiens och till och med hela världens vackraste platser. Här är mina bästa tips inför din resa hit:

1. Undvik värsta högsäsong
Att Cinque Terre blivit allt mer känt gör att många söker sig hit och att det blir trängsel. I någon mån varar högsäsongen ända från påsk till slutet av oktober. Värst ska det vara på veckosluten och vid italienska helger och lov. Tänk till exempel på att de flesta italienare har semester i augusti. Den stora peeken är i mitten av månaden. Antagligen är det klokt att undvika området helt under augusti.

Vi var här på höstlovet (vecka 44). En bra tid på året för den som vill undvika de värsta horderna och ändå ha fint vandringsväder. Dock att risken för regn har ökat vid den här tiden. För den som vill ha nära garanterat bra väder, kunna bada och vandra och ändå undvika den allra, allra värsta trängseln kan september vara den perfekta månaden även om vi också vågade oss på ett och annat dopp.

Andra halvan av november är vädret riktigt instabilt och i januari och februari är det direkt kallt. Den enda anledningen att besöka området i december är för att se den berömda julbelysningen i Manarola.

I mars och april är det läge för den som vill möta våren i området. Lokalbefolkningen kommer vara glada att se dig efter ett vinteruppehåll nästan helt utan turister. Om du älskar att vandra, är det här säsongen för dig! Typiskt är vädret trevligt (inte för varmt) och perfekt för vandring. Ju tidigare på våren du besöker området, desto mindre trångt kommer det att vara (minus påskhelgen då det alltid är trångt). Nackdelar: De som vill snorkla / dyka / kajaka har vanligtvis inte möjlighet till detta denna tid på året eftersom hyreställena inte kommer att vara öppna ännu. Du kommer sannolikt inte heller vilja doppa dig i det kalla vattnet.

Maj och juni är de av sommarmånaderna då trängseln ändå är mindre än i juli och augusti.

Vernazza på kvällen, i slutet av oktober.

2. Bo i någon av byarna
Många som besöker Cinque Terre bor i någon av de närliggande städerna, till exempel La Spezia, och gör dagsutflykter till området med tåg. Det fungerar säkert alldeles utmärkt. Jag skulle ändå rekomendera att bo i någon av byarna. På kvälllarna, efter solnedgången, försvinner dagturisterna. Då sänker sig ett annat lugn över byarna som jag inte skulle vilja ha varit utan. Dessa båda ställen bodde vi på när vi var här. Min betygsättning ska inte ses som någon bedömning av hur boendena skulle ha varit klassificerade enligt någon formell standard. Det handlar om min subjektiva bedömning där jag även tar hänsyn till prisvärdhet och läge.

La Polena – Affittacamere
Adress: Via M. Carattino 20, Vernazza, Italien
Incheckning: 2017-10-29. 1 rum. Antal nätter: 2. Antal gäster vuxna: 2, barn: 2.
Totalt pris: 350 €. Bokat genom: Booking
Mitt betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️

Det här rummet beskrivs på bokningssidan som en ”svit med havsutsikt”. Det är en betydligt överdriven beskrivning. För det första är det inte direkt en svit utan mera ett rum med udda planlösning. Pojkarnas våningssäng i ena änden och dubbelsängen i den andra och ingång mot badrummet däremellan. Havsutsikt är det. Och havet är dessutom riktigt nära. Och vyn vacker. Särskilt när vi anländer första kvällen när både himmel och hav är starkt färgade i lila.

Ändå. Det är ett väldigt litet fönster att titta ut på havsutsikten genom. Nästan löjligt litet. Med detta sagt är det ändå ett väldigt trevligt rum, i ett väldigt bra läge i Cinque Terres kanske allra vackraste by. En bra utgångspunkt för utflykter i området. Frukosten som ingår äts på två olika restauranger i byn som stället har avtal med (olika veckodagar). Det fungerar alldeles utmärkt och det är bara trevligt att komma ut en runda i byn på morgonen. Betalningen för boendet sker i byns fiskebutik. En burk sardeller ingår i köpet.

Cà de Lelioe
Adress: Via Di Mezzo 26, Manarola, Italien
Incheckning: 2017-10-31. 1 rum. Antal nätter: 2. Antal gäster vuxna: 2, barn: 2.
Totalt pris: 300 €. Bokat genom: Booking
Mitt betyg: ⭐️⭐️⭐️⭐️

Det här beskrivs som ett rum men är snarare två. Ett sovrum för pojkarna där också kylskåp och vattenkokare finns. Och ett sovrum för oss vuxna. Plus ett fint badrum. Rummen är inredda i romantisk 80-90-talsstil och ligger i vackra Manarola. Frukosten som ingår är däremot nästan lite skrattretande. Det är några kex, inplastade muffins med lång hållbarhet och lite marmelad samt mjölk mm i kylskåpet. Te och kaffepulver. Vi köper till färskt bröd på byn. Mysigt allt som allt och också detta är ett bra val för den som vill utforska Cinque Terre.

3. Besök alla fem byarna
Alla fem byarna i Cinque Terre är både snarlika och ändå olika. Och var och en sevärda. Så hoppa inte över någon av dem när du ändå är här! Räknat från nordväst till sydost är det fem små fiskebyar som radar upp sig: Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore.

Monterosso al Mare ligger vid en liten bukt som skyddas av ett litet konstgjort rev. Det är den enda av byarna som har en sandstrand. Ja, byn har till och med två.

Byarna i Cinque Terre är alla vackra och det är inte helt enkelt att ranka dem inbördes. Många skulle nog sätta Manarola först men min favorit får ändå bli nummer två från norr, Vernazza, som visade sig som allra vackrast vid skymningen kvällen när vi anlände. Det är den enda naturliga hamnen i Cinque Terre och är en av de äldsta ”fiskebyarna” på den italienska Rivieran.

Den mittersta av de fem byarna heter Corniglia. Det är den som syns till vänster om apelsinträdet i översta bilden i inlägget. Byn har 150 invånare. I likhet med de andra byarna klättrar den på klipporna. Men till skillnad mot i de andra byarna börjar inte husen klättra upp mot bergen med början nere vid Medelhavet. Istället ligger hela byn placerad uppe på en bergkam ungefär hundra meter över vattnet. Det gör inget. Tvärt om. Vi tyckte till och med att det här var den mysigaste av de fem byarna att strosa omkring i.

Manarola består också den av hus målade i relativt klara pastellfärger på en klippa med utsikt mot havet. Det är mysigt att vandra i bland gränderna i byn. Här finns en liten hamn, med möjlighet till klippbad och en strandpromenad med utsikt över byn och solnedgångarna.

Husen på klipporna ovanför hamnen i Riomaggiore klamrar sig fast på ett alldeles orimligt sätt som trotsade de tyngdlagen fullständigt. Men vem bryr sig om Newtons lagar när en stor strålande apelsin sänker sig i Medelhavet och färgar himlen rosa? Byn är den sydligaste av byarna som räknas till Cinque Terre och även den är alldeles fantastiskt vacker. Inte minst i solnedgången:

4. Vandra
Att vandra är lite av grejen i Cinque Terre. Förutom att titta på och fotografera de gulliga byarna. Hela området är en nationalpark. Tänk på att det kostar att vandra och att du måste betala med kontanter! Området har ca 10 mil vandringsleder som löper mellan byarna och i det omgivande landskapet, men två av de mest berömda sträckorna är avstängda just nu. De två kuststräckor som är öppna för vandring är de två första från norr mot söder. Vi började med den allra nordligaste sträckan som vi vandrade från söder mot norr, vilket ska visade sig vara smart. Vi gick alltså kuststigen 3,5 km från Vernazza till Monterosso al Mare.

Av de två vandringar vi gjorde i nationalparken tyckte vi ändå att sträckan från Corniglia till Vernazza var allra finast. Den är fyra kilometer och därmed något längre men samtidigt något mindre kuperad jämfört med sträckan från Vernazza till Monterosso al Mare. Stigen var dessutom i regel lite bredare här. Detta är alltså den vandring jag främst rekommenderar om du bara ska göra en i området. Men båda är fina.

Nedan en vy över Monterosso al Mare från den första vandringen:

5. Fotografera mycket
Du kommer inte att besöka många platser som har så många vackra vyer som den här. Så se till att ha bra med minnesutrymme i kameran!

Men vilken vy är från vilken av de fem byarna? Och var finns de olika utsiktsplatserna? När på dygnet är ljuset bäst? Och hur hittar du dit? Mina svar på de frågorna och lite till hittar du i ett tidigare inlägg. Med kartor och mina egna foton från platserna.

Här nedan solnedgången i Vernazza vår första kväll i Cinque Terre:

6. Ät gott
Tyvärr är det dyrt att äta på restaurang i Cinque Terre. Det har så klart med de många turisterna att göra. Den som vill spara pengar kan köpa mat i någon affär, i någon food truck eller på något snabbmatställe, och sedan ha pick nick. Men här följer några tips på restauranger med god mat.

Till kvällsmat den första kvällen åt vi spaghetti vongole på en restaurang vid det lilla torget nere vid havet i Vernazza. Taverna del Capitano som fått 3,6 stjärnor på Google. Vi åt faktiskt exakt samma nästa kväll, så god var pastan med hjärtmusslor. Med smak av vitlök, olivolja och persilja. Efteråt tog vi varsin glass på gelaterian som ligger vid huvudgatan genom byn. Jag valde hallonsmak.

En dag åt vi lunch i Vernazza. Då var det till skillnad mot på kvällarna väldigt fullsatt på de flesta restaurangerna men vi hittade ett bord ute vid piren vid porto di Vernazza, där vi åt pizza och pasta. Jag tog en pizza med kronärtskocka och inget mer utöver tomatsås och mozzarella. Det smakade ännu godare sedan jag bett om och fått extra ”sal”, salt på Italienska.

I Manarola åt vi lunch på Nessun Dorma som har 4,6 stjärnor på Google. Förmodligen delvis tack vare den fantastiska utsikten. Trots att det var på höstkanten så fick vi köa en stund för att få plats. Jag åt bruchetta. Det smakade bra!

Middag åt vi en kväll i samma by på Ristorante Marina Piccola som har 3,7 stjärnor på Google. Jag valde hummer. Inte billigt. Men gott!

Spaghetti vongole.

7. Ta dig hit
Det bästa sättet att ta sig hit är med tåg. Om du är riktigt miljövänlig åker du tåg hela vägen från Sverige. Annars kan du flyga till Pisa som ligger två timmar bort med tåget. Allra billigast blir sannolikt att göra som vi gjorde: Flyga till och kombinera med Milano. Att åka tåg från Milano till Cinque Terre tar drygt tre timmar. Tillkommer gör så klart tiden det tar att ta sig från respektive flygplats till Centralstationen. Om du flyger kan du välja att klimatkompensera, som vi gjorde.

När vi besökte Cinque Terre och Milano på höstlovet 2017 kom vi väldigt billigt undan. Totalt: 14 600 kr för två vuxna och två barn, 13 och 11 år gamla. Det vill säga 3 650 kr per person. Jag har tidigare skrivit mer utförligt om de olika delposterna i den kalkylen. Utöver det lämnade jag ett bidrag till VI-skogen på 500 kr vilket kompenserar för utsläppen från en flygresa till Medelhavsområdet för fyra personer.

Tåget är också det bästa sättet att ta sig mellan byarna, när du inte vandrar. Biljetter kan du antingen köpa på stationerna eller på det italienska tågbolaget Trenitalias hemsida.

På järnvägsstationen i Manarola.

Manarola i kvällsljuset.

10 kommentarer

Under lista, natur, resor, tåg, vackra platser, Vandra

Sternö i slutet av februari


Idag njöt vi februarisolen och gick till Sternö tur och retur hemifrån centrala Karlshamn. Där ute fikades det te ur termos och var sin bit dajmtårta.


6 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser, Vandra

Vandra på egen hand i Viñales, Kuba


Många som reser till Viñales gör det för att rida och/eller för att besöka tobaksodlingar. Jag hade inför vår resa tänkt att vi skulle vandra. Och det gjorde vi också!

Vad jag inte hade gjort var särskilt mycket research. Jag hade alltså inte tittat ut några vandringsleder i förväg. Så här gick det:

Till Cueva de los Cimarrones längs vägen
Som tur är hade jag ändå laddat ner Googles offline-karta innan vi lämnade Sverige och kunde därför titta ut lämpliga vägar att gå väl på plats. Inför första dagens vandring tittar jag ut en restaurang dit vi kan gå längs stora vägen, och dit det är ungefär fyra kilometer enkel väg: Cueva de los Cimarrones.

Det fungerar alldeles utmärkt att vandra längs vägen.Vi möter män som rider eller kör med häst och vagn, gamla amerikanska bilar från 50-talet, nyare ryska och östtyska bilar samt ännu nyare franska och koreanska. Inte så många dock. Trafiken är ganska gles. De flesta bilar vi möter är taxibilar. Antingen statliga, gula, eller privata i olika färger. Vi möter en och annan lastbil också. Ibland med många passagerare på flaket. Motorcyklar, vanliga cyklar och cykeltaxi hör också till gatubilden.

Vi ser också många djur. Mest hästar. Några kor. Intill varje kreatur en vit häger. Höns och grisar. Det odlas mycket majs på åkrarna. Längs vägen står många vackra träd. Husen är enkla men ser mestadels välskötta ut och är målade i glada färger. Och bergslandskapet som vi vandrar mot är intagande i sin skönhet.

Väl framme upptäcker vi att vi måste gå igenom en grotta för att komma till restaurangen jag sett ut. ”Cueva” betyder så klart grotta! Det hade jag inte tänkt på. Även om det kostar entré ser jag det som en bonus.

Eentrén till grottan med restaurangen är 3 cuc per person men gratis för barn under 10 år.

I Kuba kallades upproriska slavar, liksom de slavar som lyckats fly från fångenskapen, cimarroner. Denna grotta har tillägnats dessa. I grottan finns några enklare statyer som ska påminna om de afrikanska slavarnas liv i ofrihet och på flykt. Det ska ha varit ganska vanligt att slavar som flytt gömde sig i grottor.

När vi gått igenom grottan möts vi av ett par skådespelare som spelar upp en liten scen som till största delen är en elddans. Därefter kommer vi till restaurangen som formats som något som ska likna en afrikansk by.

Maten kostar 13 cuc per person. Det är lite myggigt på platsen som annars är mysig med fin växtlighet och fågelsång. Och en söt hundvalp. Maten är sådär. Den färska frukten smakar gott men vi får på tok för mycket kyckling och riset med rökt griskött smakar ungefär som en askkopp luktar. Inte särskilt gott med andra ord. Många som har kommenterat platsen på TripAdvisor tycker att det är en turistfälla och det är det kanske, men eftersom vi inte förväntat oss mer än en en restaurang tyckte jag ändå att det här var lite kul.

Men den verkliga behållningen av dagen är vandringen hit och härifrån.


Cyklar och pratar i telefon.

Fina gamla bilar ser vi många.

En kalkongam spejar efter byten.

Ingången till grottan.

Staty i grottan.

Skådespelare som visar upp elddans.

Restaurangen.

Vacker växtlighet.

Mexikansk båtstjärt?

Hundvalp i restaurangen.

Det är inte bara turister som färdas med häst och vagn.

En häger lyfter över landskapet.

Vandring längs Calle Adela Azcuy Norte mm
Nästa dag vandrar vi i de närmare omgivningarna kring Viñales. Vi går först söderut, in mot byn och går längs huvudgatan Salvador Cisneros. Ett kvarter efter kyrkan och torget svänger vi höger in på gatan som på kartan heter Calle Adela Azcuy Norte.

Ganska snart övergår gatan i en grusväg. När vi har kommit en bit in i nationalparken (ungefär till punkt D i det gröna området på kartan) blir min sambo Anders tillfrågad om vi vill se hur cigarrer tillverkas. Vi följer med in i en lada där mannen demonstrerar hur tobaksplantans blad först torkas och sedan rullas till en cigarr. Han använder honung för att ”limma” ihop cigarren. Min sambo Anders provröker några bloss innan han betalar en slant för visningen och vi alla går vidare.

Vi fortsätter längs grusvägen norrut inne i nationalparken. Landskapet blir öppnare efter hand. Vi möter flera grupper som rider på hästar. Efter en bit halkar vi in på en mindre stig av misstag. Men vi hittar snart tillbaka till grusvägen på kartan, som nu mest liknar en stig, igen.

När vi kommer dit där vägen tar slut på kartan gör den inte det i verkligheten. Vi försöker först med en stig och sedan en annan, men hindras båda gångerna av staket. Vi kommer inte vidare. När jag nu i efterhand har tillgång även till satellitbilden i Googles karta ser jag att vi hade kunnat ta den stig som gick mer åt vänster för att komma framåt. Istället vänder vi om en bit innan vi istället väljer en stig som går åt öster, in mot de nordligaste delarna av byn. Stigen är rena lervällingen här och går som i en bäckfåra där den är söndertrampad av hästhovar. Vi balanserar på kanten och håller oss fast i en trädstam full av taggar. Inte helt optimalt, men vi kommer förbi någorlunda torrskodda.

Väl ute på stora vägen går vi norr ut mot ett ställe jag sett ut, där jag är övertygad om att det måste gå att få något att äta. Det gör det inte. Den ekologiska odling, som jag sett skyltat mot, visar sig odla tobak när vi kommer fram, och blir det en varsin dryck och ännu en tobaksvisning. Inte riktigt vad jag tänkt mig. Istället hittar vi en restaurang när vi är tillbaka nere i byn igen där vi äntligen kan få oss något att äta.

Man i gungstol. En vanlig syn utanför många hus.

Stadsgatan har övergått i grusväg.

Rullar en cigarr.

Provröker ett par bloss.

Enkel stallbyggnad.

Öppet landskap.

En mindre stig i området.

Lervälling

Ridning och tobaksodlingar är populärt bland turisterna.

Paus på tillbakavägen.

En kort runda i och närmast byn
På eftermiddagen går jag en liten extra runda på egen hand medan Anders köper telefonkort och pojkarna vilar på rummet.

Jag börjar i den botaniska trädgården där grinden av obekant anledning är prydd med ruttnande halvor av någon citrusfrukt. Den botaniska trädgården är en lugn och stilla plats och på det sättet som en liten oas men annars inget märkvärdigt. Att betala en liten donation till verksamheten som tack för besöket är frivilligt. Men jag lägger en liten peng.

Jag går vidare och går ner på den gata som löper parallellt med huvudgatan genom byn. Längs huvudgatan ligger många restauranger men här, bara en gata ner, är det bara bostadshus. Jag går tillbaka mot huvudgatan, kyrkan och torget i byn innan jag vänder tillbaka en bit. För att sedan gå norr ut på en av tvärgatorna. Jag går förbi ett par lite större flerfamiljshus, något som annars är ovanligt här, innan jag kommer ut på landsbygden igen. Jag sneddar längs mindre stigar tillbaka genom landskapet till där vi bor våra tre nätter i Viñales.

Kakao-träd i den botaniska trädgården.

Inne i Viñales by.

Kyrkan i byn.

En ko betar i rofyllt landskap.

Stig att vandra på måfå på.

Någon som vet vad för slags fågel? Kalkonhöna?

Summering
Jodå. Det fungerar fint att vandra på egen hand i och kring Viñales. Även utan att ha förberett sig. Men det är av värde att ha laddat ner en karta som är tillgänglig off-line. Och så här i efterhand kan jag se att det också hade varit av värde att göra mer research i förväg. Jag borde ha kollat runt mer i Googles karta – även i sattelitläge – för att hitta både gångstråk och restauranger. Kanske även tittat i vandringsappen Viewranger.

Den första dagens vandring hade jag i så fall antagligen gjort aningen längre än den dryga mil vi nu gick. Kanske fortsatt till ännu en grotta som ligger lite längre fram längs vägen. Kanske skulle vi ha gått bland småstigarna öster om stora vägen tillbaka.

Andra dagens vandring skulle jag sett till att vi packat med oss matsäck och istället fortsatt framåt mot Yolanda Lagoon och kanske en grotta i området. Nu blev det ändå bra vandringar och jag är väldigt nöjd med våra dagar i Viñales.

Vandringen dag 2.

4 kommentarer

Under natur, resor, Vandra

Adventskalender 2018 – lucka 8

En rese-bild om dagen fram till jul.

Landskap från tåget, Riksgränsen 2013.

8 kommentarer

Under adventskalender, natur, resor, tåg, vackra platser, vinter

Adventskalender 2018 – lucka 7

En rese-bild om dagen fram till jul.

Albin på Heron Island, Australien. 7 december 2008.

Lämna en kommentar

Under adventskalender, barn, jorden runt, natur, resa med barn, resor, vackra platser