Mallorca – vandra från Port de Pollença till Cala Sant Vicenç – det här behöver du veta

Visst är det möjligt att vandra över bergen från Port de Pollença till Cala Sant Vicenç på Mallorca. Sträckan är bara fem kilometer, men det kan vara lite klurigt att hitta rätt. Men läs detta inlägg så blir det lättare att hitta. Gör dessutom gärna som vi och vandra på morgonen så slipper du hettan på dagen och kan avsluta med hotellfrukost vid havet och ett dopp innan du tar bussen tillbaka.

Vi är fem personer som vandrar denna morgon. Min bror och svägerska har gått sträckan förut. Därför blir det inga som helst problem för oss att hitta. De visar oss vägen. Med på vandringen är också min pappa och hans sambo. Vi börjar vår vandring redan klockan kvart över sju på morgonen. Jag har druckit lite te men i övrigt har vi hoppat över frukosten, än så länge. Med oss i packningen har vi vatten att dricka och badkläder.

Ut ur staden!

Orten som vi vandrar ifrån, Port de Pollença, ligger strax sydväst om Mallorcas nordligaste spets, på öns nordostliga sida. Cala Sant Vicenç, som vi ska gå till, är en liten semesterort på öns nordvästliga sida. Den består av tre små stränder, plus några barer och restauranger för turister. För att komma dit ska vi gå en halvmil i nordostlig riktning.

Efter att vi har gått från vårt hotell, Flora, genom staden, till villagatan Carrer del les Roses på andra sidan stora vägen, följer vi denna genom en högersväng till den tar slut. Där svänger vi vänster och följer den asfalterade vägen till första avtagsvägen åt höger, som vi sedan fortsätter in på. Allt det här är precis så som Google Maps visar att du ska gå om du vill ta dig till fots från Port de Pollença till Cala Sant Vicenç.

Vyerna är redan här fina. Jordbruksmark, ängar och fina villor. Några ängsblommor blommar fortfarande så här i andra halvan av juni. Men snart kommer torkan att ta över för den här sommaren och färga landskapen helt bruna vid hela Medelhavet.

Klurigheten

Mot slutet av den här vägen kommer vi till vandringens riktigt stora klurighet. Nämligen en stängd grind som vid en första anblick ser ut att också vara låst. Om du inte vet om att du ska passera den här grinden är det lätt att tro att du gått fel eller att det inte går att komma vidare här. Men det gör det. Tittar du noga ser du att du kan lyfta över kedjan som håller ihop grinden till ena sidan och därefter öppna grinden. Se sedan till att stänga den efter dig innan du går vidare.

Efter grinden slingrar sig vägen lite innan den delar sig i två delar. Här ska du hålla till vänster. Strax därefter gör vägen en skarp sväng åt vänster. Men där ska du istället fortsätta rakt fram i en uttorkad bäckfåra som fungerar som vandringsstig. Den avviker tydligt från det omgivande landskapet och är enkel att följa men rejält stenig, så håll koll på var du sätter fötterna. Fortfarande, och under hela vandringen, är den sträckning som Google Maps visar den bästa att följa.

Under stigningen kommer du förbi ett hus med palmer i trädgården och ett litet, gammalt och övergivet vattenkraftverk. På den här delen av sträckan ska du inte missa att vända dig om då och då för att betrakta vyerna över Port de Pollença med havet i bakgrunden.

Rester av en brand

Väl uppe på bergspasset, det ligger knappt 80 meter över havet, blir det genast betydligt mer lättvandrat. Inte bara därför att det nu går nerför utan även för att du nu åter kan följa en väg. Runt denna syns till att börja med tydliga spår efter en brand på platsen. Men det kan nog vara ett par år sedan som det brann. De små palmer som växer här har alla svartbrända stammar men nya gröna blad i toppen, medan sönderbrända buskar har fått nya skott från rötterna.

På sluttningarna runt omkring växer annars gräs, macchia och pinjeskogar. Macchia är den typ av snårig buskvegetation som är så vanlig runt Medelhavet.

När du kommer fram till vad som liknar en rondell fortsätter du på vägen snett ner åt höger. En bit ner delar sig vägen i ett t-kors, men du fortsätter rakt fram och följer här en träskylt som pekar mot ”Cami del Port de Pollença a Cala Carbá”. Vad nu det kan betyda. Sedan gör vägen en skarp sväng åt vänster och nu börjar du skymta det turkosa havet på höger sida.

Här får min bror också syn på ett par getter på en brant sluttning på höger sida. Strax därefter visar han oss vild rosmarin som växer vid vägen. Jag bryter en kvist och drar in den karaktäristiska doften. Ljuvligt!

Turkost hav

Vägen gör sedan en ganska vid sväng runt den första av havsvikarna, Cala Carbo och längst in i kurvan sitter en skylt som berättar att det är förbjudet att tända eld på skogen. Eller vad nu den brinnande tändstickan mot det stiliserade trädet ska säga oss.

Nästa vik är den största av de tre. Den heter Cala Molins och här finns en sandstrand med parasoll att hyra för den som så vill. Här ligger också några stora hotellanläggningar.

Vi tar en genväg här, via en trappa upp mellan några av byggnaderna, och fortsätter sedan först åt vänster och sedan på en väg åt höger. Här ligger Marina Bar & Restaurant där vi hade planerat att äta frukost.

Hotellfrukost

Men de har stängt när vi kommer fram. Affären på markplanet, under restaurangen rekommenderar istället att vi frågar om möjlighet att äta frukost på hotell Niu nere vid Cala Barques, som den tredje viken heter. Så det gör vi. Och visst går det bra att äta från deras frukostbuffé och sitta ute i skuggan, under ett parasoll, och titta ut över havet. Det kostar 15 Euro per person. Så då slår vi till på det.

Efter den välförtjänta hotellfrukosten blir det dopp i havet för två av oss innan vi tar bussen tillbaka till startpunkten för vår vandring.

Översta bilden i inlägget visar också Cala Barques där vi åt frukost och doppade oss.

Läs mer: En andra generationsresa till Mallorca – en resa med många förhinder