Category Archives: resa med barn

9 augusti, 2018 · 06:27

Alligatorer och tvättbjörnar i New Orleans träskmarker

Två saker ville jag uppleva i New Orleans. Dels stadens berömda ”French Quarter”. Och dels en så kallad ”Swamp Tour” i Louisianas träskmarker. I övrigt är vi här för att ta det lugnt och vila upp oss innan jobb och skola drar igång igen. Träskturen blev av i går.

Det var inte helt lätt att välja arrangör för turen. Det ligger en hel mängd foldrar i hotellets foajé från företag som erbjuder olika upplägg. Till slut föll vårt val på Pearl River Eco-Tours eftersom de erbjuder turer i hyggligt små båtar, hämtar direkt vid vårt hotell och har rykte om sig att vara den av arrangörerna som gör minst åverkan på miljön.

Bussen
Vi hämtas vid hotellet klockan 8:30. Bussfärden ut till bolagets anläggning vid Pearl River tar ungefär 40 minuter sedan även övriga deltagare hämtats på sina hotell. Väl på plats betalar vi återstående 114 dollar utöver de 77 som vårt hotell redan tagit betalt som deposition. Det är för tre ”vuxna” och ett barn på 12 år. Vid anläggningen finns toaletter som vi passar på att besöka innan turen.

Båten
Själva båtturen är på ungefär en timme. Direkt vid bolagets anläggning ser vi flera alligatorer. Dessa lockas att hoppa efter marshmallow på pinne. Alligatorerna äter inte detta godis för människor mer än av misstag, och de passerar då bara igenom kroppen. Att de alls lockas att hoppa efter dem beror på att de liknar ägg som de gärna äter.

Växterna
Pearl River utgör i de här delarna gränsflod mellan delstaterna Louisiana och Mississippi. En bit upp från havet är vattnet bräckt men vi fortsätter upp i det rena sötvattnet. Här heter träsket ”Honey Island Swamp”, efter de honungsbin som förr fanns här. Alla träd och växter som växer här är sådana som tål att översvämmas. I träden växer en ananasväxt som påminner om skägglav till växtsättet och kallas ”spanish moss”.

Djuren
Under turen ser vi utöver alligatorer flera fåglar, mest ett par sorters häger, någon sköldpadda och ett helt gäng tvättbjörnar. Även dessa matas med marshmallow på pinne. Vi ser även en Cajun-by. Cajunerna är så klart människor, en etnisk grupp som från början var fransktalande och bodde i Kanada, men som fördrevs därifrån av engelsmännen.

”The Honey Island Monster” som guiden berättar om tror jag dock inte ett smack på.

Dricksen
Efter båtturen får vår guide 20 dollar i dricks men tyvärr har vi bara fyra dollar kvar i kontanter att ge till busschauffören, som också hon guidade en del och bland annat berättade om orkanen Katarina 2005.

Betyget
Totalt sett är det här en väldigt lyckat utflykt som du absolut bör göra när du besöker New Orleans. Ofoget att mata djuren med godis tycks tillämpas av alla arrangörer här så det får man tyvärr leva med. Men annars är det ett fantastiskt och alldeles kagom äventyrligt äventyr som jag inte skulle ha velat vara utan. Fyra och en halv stjärna av fem möjliga.














3 kommentarer

Filed under miljö, natur, resa med barn, resor, vackra platser, vatten

8 augusti, 2018 · 07:50

Med båt till Niagarafallen

Att åka i en tunna nedför Niagarafallet är numera strikt förbjudet. Däremot är det mycket vanligt att åka båt uppströms fram till Hästskofallen. Antingen åker du i en röd båt från den Kanadensiska sidan eller så gör du som vi och tar den blå båten från den amerikanska sidan.

Den första glimt vi får av de berömda vattenfallen är vyerna på vår vänstra sida när vi promenerar över gångbron till den hiss som ska ta oss ner till Maid of the Mist, båten vi ska åka med till Niagarafallen. Utsikten är hänförande trots gråvädret. Men vår guide manar på oss. Vi ska inte stanna och fotografera nu. Det blir det tillfälle till senare. Nu ska vi skynda oss ner innan det hinner bli några köer.

Utflykt från New York
Vi är 17 personer som är på en heldagsutflykt från New York. Det är min svägerska som har ordnat utflykten och bokat en minibuss från Grey Line Niagara Falls som tar oss runt under dagen. Ross är vår chaufför och guide. Han mötte oss på flygplatsen i Buffalo och har under den halvtimmes långa färden till Niagara bjudit oss på kola gjord på lönnsirap och berättat om dagen vi har framför oss och om det vi ser längs vägen. Bland annat berättade han att Niagarafallen är USA:s äldsta ”State Park” och när vi åkte över den östliga armen av Niagarafloden till Grand Island att det bara är 10 % av vattnet som rinner det hållet.

Goda råd
På väg in i hissen ger han oss rådet att vänta med att ta på de blå regnkappor vi får där nere tills vi går ombord på båten. Det kan bli varmt att stå och vänta med dem på. Och vi får också rådet att inte gå upp på båtens övre däck utan istället stanna på nedre däckets vänstra sida där vi kommer att få se de bästa vyerna.

Vattenfallen
Runt båten dyker svarta skarvar när den avgår mot Amerikanska fallen. Dessa ser vi också mycket bra där vi står på båtens vänstra sida, även om vattnet redan nu skummar så pass att jag väljer att ta av mig glasögonen och lägga ner dem i den lilla orangea ryggsäck jag har med mig som kameraväska. Amerikanska fallen är 325 meter breda och sedan är det kanske ungefär den dubbla sträckan innan vi är framme vid Hästskofallen som är 920 meter breda. Båda fallen är 54 meter höga. Nu skummar vattnet så pass att vi dels blir rejält blöta, dels knappt ser någonting. Men kul är det! Vi skrattar mycket. :D

Entré
Väl tillbaka tar vi hissen upp igen och får mycket riktigt gott om tid att fotografera vyerna från plattformen som är i höjd med den övre vattenytans nivå. I vårt heldagspaket ingick inträdet men annars kostar det 19,25 dollar per vuxen, i 2018 års prisläge, att åka med båten .

Senare under dagen kommer vi att få flera möjligheter att fotografera de blå båtarna från olika vinklar.








4 kommentarer

Filed under resa med barn, resor, vackra platser

12 juli, 2018 · 09:03

En dag för D-day

Den 6 juni 1944 landsteg andra världskrigets allierade trupper på fem stränder i Normandie, Frankrike. Syftet var att befria Europa från Nazisternas skräckvälde. Vi ägnade en dag på vår tåg-, bil- och båtresa i Europa åt stränderna Utah och Omaha där de amerikanska trupperna gick i land.

Utah Beach
När vi lämnar lägenhetshotellet i utkanten av Houlgate visar hyrbilens display att temperaturen utanför är 28 grader. Och solen skiner. Vi har klätt oss i t-shirts och shorts och har med oss badkläder. Pojkarna har med sina hoodies men varken jag eller min sambo Anders har tagit med oss mer att ta på oss. Men ju närmre Utah Beach vi kommer desto kallare blir det. 17 grader när vi parkerar bilen vid museet på platsen. Och solen har försvunnit in i ett soldis. Det är bara en och en halv timmes bilresa så vi kunde inte ens föreställa oss att det just den här dagen skulle kunna vara så olika väder på platserna.

Vi skyndar oss in på museet som är helt och hållet tillägnat den delen av ”Operation Overlord” som utspelades på just den här stranden. Som hette något helt annat före dagen D. Men alla fem stränderna, förutom Utah och Omaha heter de Gold, Juno och Sword, har fått behålla sina kodnamn från andra världskriget.

Fel men rätt
Museet är intressant och i korthet kan man säga att det blev helt fel, trupperna landsteg på fel plats men tack vare bra improvisationsförmåga och färre tyskar jämfört med vid Omaha så blev förlusterna ändå betydligt mindre. ”Bara” 200 av de 32000 amerikanska soldater som landsteg här dog.

Theodore Roosevelt Jr, son till USA:s 26:e president Theodore Roosevelt, blev något av en hjälte under dagen som han också överlevde. Men han dog bara en dryg månad senare i en hjärtattack, 56 år gammal.

”We are going to start the war from right here.” (Theodore Roosevelt Jr, Utah Beach, Normandie, 6 juni 1944)

Berättelsen om de tyska fångar som hölls i läger från D-day till krigsslutet tyckte jag också var intressant.

Utomhus tittade vi lite snabbt på en staty föreställande tre landstigande soldater, själva stranden och en pansarvagn som stod utomhus innan vi skyndade in i värmen i bilen.


Omaha Beach
Här utsattes de amerikanska trupperna för landstigningens största prövningar. Hela 3000 amerikaner och 1200 tyskar dog i striderna här på D-day.

Här hoppar vi över museet på platsen och nöjer oss med att titta på statyerna och stranden. Och äta lunch. Vi sitter utomhus. Jag dricker en Coca Cola till min hamburgare. Nåt tack ska väl amerikanerna ha en sån här dag, tänker jag, för att de befriade Frankrike den där gången. Här är det inte alls lika kallt. Men badkläderna använder vi inte här heller.



Den amerikanska kyrkogården
Vi fortsätter till Cimetière américain de Normandie i Colleville-sur-Mer. Den amerikanska krigskyrkogården. När vi kommer till platsen spelas den amerikanska nationalsången med något slags klockspel och en kransnedläggning pågår. Vi tittar sedan på alla gravarna. Kors i mängder och en och annan davidsstjärna. Vi tar in vidden av dödandet. Och sedan åker vi tillbaka till Houlgate. Vad mer kan vi göra?




2 kommentarer

Filed under historia, resa med barn, resor

19 maj, 2018 · 09:48

Prisjämförelse – billigast: tåg eller flyg till Paris?

Det hävdas ofta att det är dyrare att åka tåg än att flyga i Europa. Men är det sant? Vi ska åka tåg till Frankrike i sommar. Två vuxna och två ungdomar 12 och 14 år gamla. Jag vet ju därför redan vad det kostar för oss att ta oss tur och retur till Paris i sommar med tåg. Jag bestämde mig för att jämföra vad det skulle kosta att flyga.

Tåg från Köpenhamn
För att göra prisjämförelsen har jag plockat bort den sista sträckan på vår resa så att den bara blir till och från Paris. En sådan resa skulle då se ut så här:

Karlshamn (t.ex) lördag 12:35 -> Köpenhamn 15:08 – övernattning i Köpenhamn – söndag Köpenhamn 11:35 -> Köln 21:56 (209 Euro) – övernattning i Köln – måndag Köln 12:42 -> Paris Nord 16:05 (240 Euro). Och hemresan: lördag (12 nätter senare) Paris Nord 10:25 -> Brüssel 11:47 (Thalys, 140 Euro) – Brüssel 14:19 -> Hamburg 21:19 (DB, 149 Euro) – övernattning i Hamburg – söndag Hamburg 11:28 -> Köpenhamn 16:26 (DB, 90 Euro) – första bästa tåg hem till Karlshamn. Alla priserna är för två vuxna och två barn 12 och 14 år gamla.

Totalpriset för en sådan resa blir 828 Euro. Alltså ca 8 500 kr.

Flyg från Köpenhamn
Så vad skulle det då kosta att flyga? Söker jag med samma avrese- och hemresedatum som tågresan blir priset för billigaste flygresa för fyra från Kastrup till Paris 8 930 kr. Till det kommer kostnaden för tåg tur och retur från flygplatsen Charles de Gaulle, ca 800 kr för fyra. Totalt blir det då ca 9 700 kr. 1 200 kr dyrare än tåget. Vi skulle i ett sådant fall få 15 nätter i Paris istället för 12 men å andra sidan inga i Köpenhamn, Köln eller Hamburg. Kastrup ligger på samma järnvägslinje som Köpenhamn H så priset tur och retur från Karlshamn blir ungefär det samma.

Om du som jag klimatkompenserar dina flygresor genom att låta plantera ett träd per 125 kg koldioxid i VI-skogen så blir det då 13 träd vilket kostar 260 kr som tillkommer för en flygresa tur och retur för fyra personer.

Flyg från Stockholm
Men, tänker kanske du, alla har inte Kastrup som sin närmaste internationella flygplats. Hur blir det om man bor i Stockholm? Aktuella datum skulle då billigaste flygresan tur och tur till Paris för fyra kosta 11 598 kr. Inklusive transport till och från flygplatsen i Paris och med flygbuss från Stockholm till Arlanda blir kostnaden ca 12 800 kr.

Tåg från Stockholm
Vad kostar det då med tåget? Aktuella datum och tider skulle tågbiljett för oss fyra tur och retur från Stockholm till Köpenhamn kosta 2 700 kr med SJ. Det blir 11 200 kr totalt med i övrigt samma tågresa som ovan. Tågresan blir då sammanlagt 1 600 kr billigare än flyget.

I just det här fallet råkade det alltså bli ännu större prisskillnad till tågets fördel från Stockholm än från södra Sverige.

Slutsats
Det behöver alltså inte bli dyrare att åka tåg till Paris än att flyga. Tvärtom kan det, beroende på tid på året, när du bokar, och åldern på de resande, bli billigare att åka tåg än att flyga.

För den som föredrar att resa på marken, kunna röra sig fritt och se landskapet skifta utanför fönstret samt göra ett par stopp på vägen, framför att behöva ta sig till flygplatsen, genomföra incheckning och säkerhetskontroller samt sitta fastspänd i en sardinburk, och som dessutom tycker att en tågresa i sig kan vara en del av upplevelsen och att den därför inte tar bort tid från semestern, så finns det egentligen all anledning att välja tåget framför flyget till Paris. Varför är det då så få som gör det?

Jag är övertygad att fler skulle välja tåg om det bara funnes en bokningsplattform där hela bokningen enkelt kunde genomföras på ett och samma ställe utan krångel och på svenska. Dessutom om det funnes fler nattåg som gick långa delar av sträckan skulle ännu fler vara intresserade. Hur svårt kan det vara?

Men för den som, trots visst krångel, vill göra som jag och själv boka sin resa med tåg till Frankrike har jag tidigare skrivit en steg-för-steg-guide.

Vid prisjämförelsen ovan har jag inte tagit med priset för övernattningar i resans pris. Jag har tänkt så här. Om du har 16 dagar till ditt förfogande och vill utnyttja alla dessa till din och familjens resa så blir det lika många övernattningar oavsett vilket alternativ du väljer. Men tar du tåget, enligt den rutt som jag tittat ut, så blir det en övernattning i Köpenhamn, en i Köln, 12 i Paris och en i Hamburg. Tar du flyget blir det 15 övernattningar i Paris.

Har du som resenär önskemål att vara hemifrån så kort tid som möjligt, blir så klart kalkylen en helt annan. Men vem fungerar så? ;)

Bilden: Staty av lejon på Ponte Alexandre III i Paris.

4 kommentarer

Filed under hållbart resande, miljö, resa med barn, resor, tåg

25 februari, 2018 · 11:37

En helt ny värld – skidåkning i Arabba, Dolomiterna


För första gången har jag och min familj varit på skidsemester i alperna. Här kommer en första rapport med utgångspunkt i resans sista skiddag.

Dimmorna lättar
Vi har just klivit ur ”äggliften” och tagit på oss skidorna när dimmorna lättar likt älvor som dansar i vinden, den blå himlen visar sig och solen tränger igenom för fullt. Landskapet framför oss, som redan innan var bedårande är nu om möjligt än mer intagande med ett mjukt täcke av lös och torr nysnö som gnistrar på backar, granar och barrlösa lärkträd.

Nedför backen
En efter en skjuter vi ifrån med stavarna så att skidorna börjar glida och ta oss med ut i det vita. Ut och nedför. Farten får det att kittla lite i magen när lutningen ökar. Min svägerska hjälper min minsting med tips om hur han ska ta sig ner för backen när den blir brantare.

Stort liftsystem
Vi befinner oss i Dolomiterna. Den italienska delen av Alperna. Närmare bestämt i Arabba. Det är en liten skidort men med ett stort liftsystem. Arabba ligger vid Dolomiternas högsta berg, Marmolada, och ingår i det berömda Sellaronda – en skidtur som kan åkas antingen med- eller motsols via ett nät av liftar och pister och som är totalt fyra mil inklusive liftturer och nedfarter och normalt tar en hel dag att åka. Dolomiti SuperSki är ett liftkort som kan användas i 12 byar, 464 skidliftar och 1220 km pistad pist med samma liftkort.

Udda språk
Arabba ligger 1600 meter över havet och i Arabbadalen talas ett litet udda språk – ladinska – av ungefär 40 % av befolkningen och vägskyltar anger ortsnamn på både italienska och ladinska. Närheten till det tyska språkområdet märks bland annat genom umpa-bumpa-musiken som spelas i alpstugornas högtalare. Men servicepersonal i affärer, restauranger, liftar och så vidare pratar i första hand italienska. Någon gång hör jag personer prata med varandra på ett latinskt språk som jag inte känner igen. Det skulle kunna vara ladinska de talar. Arabba tillhör Veneto, den italienska region som har Venedig som huvudort, men gränsar till två andra italienska regioner.

Vädret
Det är vår sista skiddag och väderprognoserna hade utlovat snöfall och mulet väder hela dagen, men verkligheten vill något annat. Vi har tur och får en strålande dag. Ännu en. Bara gårdagen var i huvudsak mulen med snöväder. Ändå syntes solskivan också den dagen allt som oftast, men då som ett soldis genom snöfallet.

Sittliftar och linbanor
Vi är ett gäng på tio personer i blandade åldrar och med olika åkfärdigheter som först har tagit Burz-liften upp från den lilla alpbyn och sedan, när vi nästan tagit oss ner för hela den backen igen har åkt tvärsöverliften till ”äggliften”. De två första är sittliftar för fyra personer åt gången och den senare är en linbana med fack på utsidan för skidorna. Allt det här är nytt för fyra av oss. För mig och min familj. Det är vår första vintervecka i alperna. Vi har varit vana vid knapp- och släpliftarna i Björkliden i de svenska Lapplandsfjällen. Det här är något helt annat. En helt ny värld som öppnar sig.

Sellaronda eller inte
Övriga delar av sällskapet har åkt Sellaronda redan på resans andra dag men vi har tagit det lugnare och helt hoppat över den långa rundan. Istället har vi rört oss mellan antingen Arabba och Corvara eller mellan Arabba och Passo Pordi. En knapp mil åt vardera hållet runt byn vi bor i. Corvara ligger i den italienska regionen Sydtyrolen. Vi åker i många olika liftar och backar och provar minst någon ny varje dag. Ändå hinner vi prova en bråkdel av de hundratals som vi har tillgång till. Mitt intryck är att det är just i de liftar och backar som ingår i Sellaronda som det är trängsel. I övrigt är det inte alls mycket folk.

Kullerbytta över staket
Skidsällskapet den här sista skiddagen är min bror med familj samt en bekant till dem och hans son. Vi är igen på väg mot Passo Pordoi, ett bergspass mellan Marmolada och Sellamassiven. Här befinner vi oss i en tredje region. Nämligen i regionen Trientino-Alto Adinge. Trots att jag nu börjar bli rejält trött i knän och benen i övrigt, och trots att jag gör en rejäl kullerbytta över staketet i slutet av ”fun park”-backen: Vår sista skiddag blir allt annat än en skitdag!




Dagens äventyr i #backarna.

A post shared by Inger Hansson (@halloj_inger) on

11 kommentarer

Filed under resa med barn, resor, vackra platser, vinter

3 februari, 2018 · 08:12

Kanin och Kojala


Anders rensade rejält bland pojkarnas kramdjur förra helgen. Kanin och Kojala fick dock bli kvar i minstingens säng. Idag fick de ett välbehövligt bad i tvättmaskinen på 30 grader.

Kanin har rest jorden runt. Kojala träffade han halvvägs, när minstingen, då tre år gammal, fått honom i julklapp i Sydney. Sedan dess är de som ler och långhalm. Här poserar de efter badet.

3 kommentarer

Filed under jorden runt, livet, resa med barn, resor

27 januari, 2018 · 04:52

Klimatkompenserat en resa med SAS till New York


Enligt flygresor.se så orsakar en resa tur och retur till New York med SAS från Arlanda ett utsläpp på 2 333 kg koldioxid.

Enligt mina kalkyler kompenserar jag 125 kg koldioxid med ett träd i VI-skogen i Afrika. För fyra personer tur och retur kompenserade jag därför nyss med 75 träd till en total kostnad av 1500 kr. Resan blir av i sommar.

Lämna en kommentar

Filed under hållbart resande, miljö, resa med barn, resor

5 januari, 2018 · 11:18

Ensam mamma med dotter lämnade vardagen, valde att resa som livsstil, misslyckades men försöker nu på nytt

Jag har länge följt dem på Instagram. Ensamma mamman Evie, 44 år med dottern Emmie, nu 8 år. De gav sig av för att resa i ett år, bestämde sig för att aldrig sluta resa men var tvungna att återvända hem efter 18 månader för att börja tjäna pengar. Nu är de redo att ge sig ut och långresa igen, med början i Sri Lanka.

Tog besparingarna och drog
Efter att hon förlorade en nära vän år 2015 packade Evie ner sitt liv, tog med sig sina 200 000 kr i besparingar och drog med sig sin då femåring på sitt livs äventyr. Emmie fick gå i skolan på distans medan hon på raster, kvällar och helger levde semesterliv i bland annat Filippinerna, Taiwan, Borneo, Bali, Singapore, Malaysia, Thailand, Vietnam, London, Paris och Kina tillsammans med sin mamma.

Förvirrad och lycklig
När Evie och Emmie gav sig iväg hemifrån Sydney den 31 januari 2016 skrev Evie på Instagram: ”Vår stora dag är här som jag har planerat för så länge!” Hon skrev att hon kände sig både förvirrad och lycklig och att ”den här resan kommer att förändra våra liv!”

Den första tiden
Första stoppet blev Filippinerna med många äventyr. Som till exempel att hoppa i vattenfall på ön Cebu. Det var inte bara en dans på rosor. Det var tjat om läxor och vända på slantarna men också fantastiska platser och stora äventyr.

Det bästa som kan hända
Ett halvår av resande firade de i Paris, resan från Thailand sponsrad av ett flygbolag. Hon skrev: ”Om du aldrig reser till Paris därför att du är rädd. Om du inte tar med dina barn på en resa för att du känner dig osäker. Om du inte hoppar ut i det okända och försöker ditt bästa. Vi tänker alltid på det värsta som kan hända. Tänk om vi istället skulle tänka på det BÄSTA som kan hända?”

Valde resan som livsstil
Efter ett år av resande befann de sig på ett räddningsläger för tidigare arbetselefanter i Kambodja. Under det året hade intresset för Evie och Emmie vuxit och både hennes konto på Instagram och hennes blogg hade fått fler och fler följare. Tiotusentals. Och åter tiotusentals. Närmare och närmare hundra tusen. Ännu fanns det sparpengar kvar och Evie hade börjat nära en förhoppning om att aldrig behöva återvända till vardagslivet. Och resan fortsatte. Från slutet av april till början av juni i år levde de äventyrsliv på Sri Lanka med ett avbrott för några veckor på Maldiverna.

Gav upp
Men så en dag gick det inte längre. Även om Evie hittade sätt att leva billigt och kunde dra in pengar som influerare så gick inte ekvationen ihop. Pengarna hade räckt längre än hon hoppades från början men kassan sinade.

Tomheten
De fick helt enkelt lov att packa sina väskor ännu en gång. Men nu för att ge sig av hem. Väl hemma i Sydney skrev den ensamma mamman: ”Det känns bitterljuvt och jag känner mig som paralyserad. Jag har vetat en tid men jag har undvikit det, det var det sista jag ville och det har gjort mig så ledsen att jag inte ens har kunnat skriva om det.” Hemma igen hos mamma och pappa för att ge sig in i en ny vardag och börja på kontorsjobb för att tjäna ihop pengar igen. Redan tre dagar senare skrev hon om hur tomt och jobbigt det var att vara tillbaka i vardag med städning, tvätt, skola.

Nytt försök
Men Evie gav aldrig upp drömmen. Efter ett drygt halvår har hon nu tjänat ihop tillräckligt med pengar för att göra ett nytt försök att göra den ständigt pågående resan till livsstil för sig och sin dotter. Snart återvänder de till Sri Lanka.

Vill du följa deras resa på Instagram så hittar du dem här.

Vill du leva så?
Skulle du vilja resa som livsstil? Försörja dig på att driva blogg och jobba? Evie planerar nu förutom att blogga och instagramma att bo hemma hos hundägare som är bortresta och ta hand om hem och hundar mot att få bo där. Det finns så klart olika andra möjligheter att försörja sig på resa som att jobba i bar, vara dyklärare, driva webbyrå och ja, you namne it. Men skulle du vilja leva så?

För min del kan jag känna mig väldigt imponerad av dem som gör det där valet. Därför att det är ett modigt och livsbejakande val. Men samtidigt känner jag för egen del att jag vill fortsätta att jobba för miljö och samhällsnytta samtidigt som mina barn får rötter och en bra skolgång. Jag tror att chanserna att lyckas med det är betydligt bättre med en fast punkt hemma i Sverige än på resande fot. Men det finns så klart andra värden som kan vägas mot det. Som äventyret i att se nya platser, möta nya kulturer och vara mer tillsammans med sina barn. Så visst blir man avundsjuk ibland!

.

6 kommentarer

Filed under blogg, influerare, instagram, resa med barn, resor

16 december, 2017 · 04:25

Dyker från klippa i Manarola men skriver absolut inte om skrivkramp


En okänd person dyker från en klippa i Manarola, Ligurien. Det är höstlov och vi är i Italien. Jag fotograferar. Lite senare är det jag som dyker från klippan. Vattnet är svalt men lent och skönt mot huden.

En och en halv månad senare sitter jag hemma och tänker att jag borde skriva något om Manarola. Jag har inre gjort det än. Vi bodde här två nätter och det är sannolikt den bildskönaste av alla bildsköna byar i Cinque Terre. Och ja, kanske hela Italien?

Men jag vet inte vilka bilder jag ska välja. Eller var jag ska börja berätta. Vad vill jag ha sagt? Jag tycker inget vidare om texter som handlar om skrivkramp. Om det inte är Bodil Malmstens texter om skrivkramp. Men jag är inte Bodil Malmsten. Så det här är inte en text om skrivkramp. Absolut inte. Det är en första bild och några första ord om Manarola. Jag har mer att berätta en annan dag. Jag ska bara ta reda på vad så återkommer jag i ämnet.

10 kommentarer

Filed under blogg, resa med barn, resor, vackra platser

10 december, 2017 · 01:48

Jullovsresa – mina 10 bästa tips

Jullovet. Barnen har lov och de vuxna är lediga från jobbet. Lägg till några semesterdagar och hela familjen har en lång sammanhängande ledighet som kan användas till att resa. Men vart ska man resa? När ska man resa? När ska man boka? Hur kommer man billigare undan? Ska man överhuvudtaget resa bort när det är jul? Här har du mina svar på de frågorna och några till. Mina tio bästa tips inför jullovsresan.

1. Res inte varje år
Jullovsresor blir inte sällan dyra. Inte minst om du vill följa mitt tips nummer fem nedan. Dessutom är julen en speciell tid med speciella traditioner som jag kan tycka att det skulle vara lite trist om barnen skulle vara utan helt under sin uppväxt.

Ovanpå det är det svårt, eller egentligen omöjligt att få semesterdagarna att räcka till barnens alla skollov. Särskilt som jag är sådan som tycker att reser du riktigt långt bort ska du hellre vara borta länge varje sådan resa än göra sådana resor ofta. Det är främst av miljöskäl men även för att själva resan är både ansträngande och kostar pengar. Mitt bästa tips är därför att inte resa bort varje jullov. Vart annat till vart tredje år kan jag tycka är lagom för att samla ihop semesterdagar och pengar, spara miljön och också få chansen att uppleva julen hemma eller hos släkten.

2. Boka tidigt
Vill du kunna välja och vraka på resmål och hotell för att hitta bra och prisvärda alternativ är det bättre ju tidigare du kan boka. Själv har jag brukat boka jullovsresorna på sommaren de gånger vi varit iväg. Som senast i augusti samma år. Då har det redan varit trångt både med flygresor och – inte minst – hotellalternativ. 2014 när vi skulle till Brasilien över jullovet fick jag helt välja bort den badort jag först tänkt och istället ta en annan på grund av att precis alla någotsånär vettiga hotell var fullbokade. Nu blev det bra ändå – även om just hotellet ändå inte var det något av de bästa vi bott på. Så. Boka så tidigt du kan!

Jag ställde frågan på Facebook om när andra bokar sina jullovsresor. Jessica som bor i Kvicksund svarar: ”Vi åker alltid bort över jul och nyår då jag hatar julen och det är den enda tiden vi kan vara borta tre-fyra veckor förutom på sommaren. Vi bokar alltid direkt när biljetterna släpps, februari oftast.”

Med det sagt så går det alltid att hitta resor. Du får bara vara mer och mer beredd att kompromissa med resmål, pris, resesätt och restider ju närmare jul du bokar.

3. Flyg reguljärt eller ta tåget
Charterresorna är de som ökar mest i pris och tar slut först när barnen har lov från skolan. Att göra de där riktiga fynden hos charterbolagen är därför inte jättemycket att hoppas på. Tyvärr är ofta tågen också hårt bokade runt jul, inte minst inrikes. Men det skadar inte att kolla. Det är ju både ett trevligt ressätt och dessutom miljövänligt. Men annars är det nog reguljärflyget som i de flesta fall är det alternativ där det är lättast att hitta prisvärda resor inför jullovet. Samtliga jullovsresor till utlandet vi har gjort med våra barn har varit med reguljärt flyg. (Utom någon dagsutflykt till Köpenhamn som så klart varit med tåg.)

Men kolla ändå charterbolagen också. Har du tur har de drivit upp priserna för långt och för länge och då kanske de droppar priserna och du hittar då en billig resa. Glöm inte att kolla ”endast flyg” också. Katja Nyman som bor i Finland hittade nyligen fyra flygstolar för familjen med ett charterbolag till Gran Canaria en vecka i jul för 1200 Euro. Lika mycket kostade hotellet som hon kontaktade direkt och lyckades boka in sig, trots att det såg fullbokat ut på nätet. Så ge inte upp!

4. Var flexibel med resdag
Har ni möjlighet att resa iväg några dagar innan jullovet eller komma hem några dagar in på vårterminen? Då är det mycket lättare att hitta prisvärda resor. Till vissa destinationer kan julafton vara en billig avresedag men till andra en dyrare, eftersom de som ska hem till jul många gånger till skillnad mot oss i Skandinavien firar på juldagen. Och julaftonen är ju närmaste dagen inpå.

När vi flög till Brasilien kom vi billigare undan i och med att vi reste med avresa just på julafton. Vad vi inte tänkt på var att Kastrup var väldigt nedstängt just den dagen. Bussarna gick till exempel inte som vanligt från parkeringsplatserna och vi blev tvungna att springa till incheckningen. Dessutom var allting väldigt stängt i Brasilien när vi anlände på juldagen. Ändå var det en speciell upplevelse som jag inte skulle vilja vara utan att resa iväg på julafton.

Och för snart ett år sedan när vi var i Tanzania reste vi istället iväg den 4 januari och hem 11 dagar senare, en vecka efter 13-dagen. Barnen behövde ändå bara ta ett par dagar ledigt från skolan och vi sparade många sköna slantar jämfört med om vi tidigarelagt resan bara några få dagar. Att jag fyllde 50 år under perioden vi var borta spelade så klart också in i valet av resdagar. Men ändå.

5. Res till södra halvklotet
Den delen av jordklotet som ligger söder om ekvatorn. Där solen snurrar motsols på himlen och stjärnorna delvis är andra än de vi har här. Det är sommar, det är sommar. Det är sommar, det är sommar de har nu. Det är ganska självklart att sommarvärme och ljusa kvällar lockar när vi själva befinner oss mitt i vintermörkret. Vid juletid har du flest ljusa timmar att tjäna på att resa till platser som Nya Zeeland, Australien, södra Afrika och södra Sydamerika. Är det någon gång du ens ska fundera på att resa till Antarktis så är det när de har (relativ) sommar.

Vi har firat jul i Sydney två gånger och dessutom besökt Rio de Janeiro och Buzios i Brasilien och Zanzibar och Ngorongoro i Tanzania kring julhelgerna olika år. Nya Zeeland och Fiji har vi besökt i november och de är också alldeles utmärkta resmål så här års.

Ett land som jag också gärna skulle vilja besöka något år i juletid är Sydafrika.

6. Eller tänk utanför boxen
Det är lätt att tänka Kanarieörna eller Thailand till jullovet därför att de är de populäraste destinationerna så här års. Jag har besökt båda i juletid och kan tycka att Thailand är onödigt trångt och dyrt, inte minst den här tiden på året. Och att Kanarieöarna är lite för kallt för att riktigt fungera perfekt för sol och bad, vilket väl ändå är det som resmålet är tänkt för?

Om du då inte har tid och råd med en långresa till södra halvklotet och dessutom vill undvika de två vanligaste alternativen av kostnad- och trängselskäl, var ska du då bli av?

Jag har aldrig själv gjort några resor inom Europa den här tiden på året och tänker att det är många som avstår på grund av att det inte är säsong att bada. Men på destinationer som Barcelona, Palma de Mallorca och Aten kan det vara mellan 15-20 grader under julen. Något svalare än på Kanarieöarna men mer att se, göra och uppleva. Eller varför inte prova att fira jul på helt oväntade platser som Dublin på Irland eller Lofoten utanför Narvik i Norge? Köpenhamn är också en fin stad och julmarknaden på Tivoli brukar vara mysig. Eller varför inte på en annan ort hemma i Sverige? Någonstans i Norrland kanske? Eller Dalarna? Kanske kallt och ruggigt men inte nödvändigtvis sämre väder än hemma. Och skönt att komma iväg och se och uppleva något annat.

Charlotta som har bloggen ”Bara brittiskt” kommenterar: ”Jag har hållit mig just till Europa så för mig är det inte utanför den berömda boxen. Man behöver inte jaga sol. Alpländerna är mysiga med sin vinterstämning och nyårsfirandet i Edinburgh är världsberömt. Själva har vi firat i Cornwall ett antal gånger med gatumaskerad och strandfyrverkerier. Så skönt att det inte smälls annat än på tolvslaget i UK.”

En annan variant på att tänka utanför boxen i juletid är att besöka ett muslimskt land. Vi besökte Dubai i början av januari 2013 på väg hem från Australien och som sextonåring reste jag på rundresa i Egypten med mina föräldrar och min bror på jullovet. Perfekt väder att besöka Egyptens kulturskatter och att åka båt på Nilen. Inte för varmt. Men hur säkerhetsläget är just nu i olika delar av landet har jag inte exakt koll på.

7. Några ytterligare resmål
Jag ställde också frågan på Facebook vart andra reser på jullovet. Jessica i Kvicksund svarar: ”Vi betalade 6700:- tor till Seychellerna när vi bokade i februari. Boenden för i genomsnitt 800:-/natt.” Hon berättar att hela resan med flyg och boende blev ca 16 000:-/person. Och skriver också: ”Annars åker vi oftast till Asien, Filippinerna, Sri Lanka, Vietnam, Malaysia, Kambodja och Thailand såklart rekommenderas. Dubai är bra om man har kortare tid!”

Solveig Lindkvist brukar inte åka utomlands vid jul men tipsar om Göteborg: ”Jul på Liseberg brukar vara fint.”

Annelie Lundin skriver: ”Firar alltid jul i Polen hos min sambos familj och tar sedan nästan alltid en långresa till solen i feb!ruari Det är mycket billigare då än över jul och nyår. Förra året när jag kollade Dubai t.ex. var flyg och hotell nästan upp till 50% billigare i feb. än över nyår, så vi åkte då istället.”

8. Fly julen?
Många reser iväg under julen för att slippa stress och krav. Och det kan mycket väl fungera. Men tänk på att julen firas och uppmärksammas i större delen av världen. Även i länder som inte är kristna. Så det är svårt att komma bort ifrån den helt. Även om stämningen kan vara mycket mer layed back jämfört med här hemma och närmast ironiskt humoristisk i till exempel Australien.

Tänk också på att tala ut om krav och förväntningar innan resan. Förmodligen väntar sig barnen jultomte och julklappar precis som vanligt om ni inte har pratat ner förväntningarna i förväg. När våra barn var små och vi firade jul i Sydney dök det mycket riktigt upp en svensk tomte trots att vi befann oss på andra sidan jordklotet. Tyvärr var barnens pappa och min sambo nere på internet-kaféet just då. ;) (Jo, det hände sig vid den tiden när det ännu fanns sådana.) Men barnen hade förberetts på att jultomten visste att vi var på resa jorden runt och inte kunde bära med oss så mycket grejer i packningen. Tomten hade ingen mask, men solglasögon och tomteskägg. Pojkarna som var nyss fyllda tre och fem år gamla var nöjda och glada och anade inte minsta oråd.

9. Julmaten
Visst. Det är förmodligen fullt möjligt att släpa med sig knäck, pepparkakor och sillburkar i packningen. Men kolla i så fall, för allt i världen, upp vilka tull- och införselsregler som gäller i landet du ska till. Rent allmänt är länder som Australien och Nya Zeeland mycket restriktiva med införsel av mat. Men kanske gäller det mest frukt och växter? Men igen. Kolla! Ett annat alternativ är att uppsöka ett lokalt IKEA-varuhus för att se vad de har av svenska matvaror till jul. I vart fall i vissa delar av världen erbjuder de det i utbudet.

Vi har valt att hoppa över den svenska julmaten när vi firat jul i utlandet. En gång plockade vi ihop ett litet smörgåsbord med sådant som rökt lax, kallskuret från charken, kokt potatis, färsk frukt och blandade nötter. Lite julmatskänsla ändå. En annan gång åt vi pizza med lufttorkad skinka och ruccola på julafton. Som en slags variant på julskinkan. Den gången vi flög på julafton åt vi först en julfika med skinksmörgås hemma hos barnens farmor och fick sedan julinspirerad mat på flyget från Kastrup på väg mot mellanlandningen i Paris. Julaftonskänsla trots allt. Julklapparna hade vi klarat av hemma på morgonen. De låg under julgranen när barnen vaknade.

10. Nyårstips
Att fira nyår utomlands är inte så dumt. Alls. Men tänk på att boka in restaurangbesök i förväg. Eller boka nyårsbuffé på hotellet där ni bor, om de erbjuder det. Att vara ute i sista minuten är ofta hopplöst. I Sydney fick vi ta vad vi hittade. Det blev någon slags snabbmat. Mackor och pommes frites med tryffelmajonäs på eftermiddagen och ingen direkt nyårsmiddag alls, om jag minns rätt. I Buzios i Brasilien fick vi leta länge innan vi hade tur och hittade ett ställe som hade ett bord ledigt. Där åt vi hummer.

I Thailand var det obligatoriskt att betala för nyårsmiddagen på hotellet och då åt vi så klart där. Men den ”sexiga” dans som de ”lilla flickorna” (som vår då treåring kallade småtjejerna) och därtill hotelldirektörens solosång var mest pinsamt att bevittna.

Däremot var fyrverkeriet i Sydney helt fantastiskt. Även om vi borde ha läst på bättre i förväg för att komma ännu närmare Harbour Bridge.

Och i Brasilien är det riktigt häftigt att fira in det nya året på stranden tillsammans med brasilianarna som alla är klädda i vitt och där många lägger blomsterbuketter i vattnet utöver att de skickar upp raketer vid tolvslaget.

Nyår vid Brandenburger Tor i Berlin, på Times’ Square i New York och vid Burj Khalifa i Dubai är tre klassiska nyårsfiranden som jag ännu inte upplevt…



Bilderna i inlägget är från Kendwa, Zanzibar, solnedgången sedd från stranden Ipanema i Rio, Brasilien, Uluru (Ayers Rock), Australien, Tivoli i Köpenhamn, julgran i varuhuset Queen Victoria Building i Sydney, en affär i gamla stan i Dubai samt samma palm igen på stranden i Kendwa, Zanzibar.

18 kommentarer

Filed under resa med barn, resor

19 november, 2017 · 08:50

Cinque Terre på höstlovet


Äntligen är jag klar med min åtta minuter långa film från Cinque Terre på höstlovet. Minuter. Man skulle kunna tro att det var timmar så lång tid det tog att göra filmen. Det har varit så mycket teknikstrul med den här filmen så du kan inte ana. Men nu är den uppladdad! Den handlar om Nationalparken i Ligurien, Italien. Om byarna Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola och Riomaggiore. Om vandringarna och vyerna. Om att äta gott och bada. Om vädret på höstlovet och hur du tar dig dit.

Vill du hellre läsa om resan och titta på fotografier så finns det en del sådana inlägg redan i bloggen. Och fler kommer framöver.

8 kommentarer

Filed under film, höst, resa med barn, resor, tåg, vackra platser, YouTube

7 november, 2017 · 11:00

Riomaggiore i solnedgången

Husen på klipporna ovanför hamnen klamrar sig fast på ett alldeles orimligt sätt som trotsade de tyngdlagen fullständigt. Men vem bryr sig om Newtons lagar när en stor strålande apelsin sänker sig i Medelhavet och färgar himlen rosa? Det är måndag kväll på höstlovet, för precis en vecka sedan, och vi besöker Riomaggiore i solnedgången.

Sydligaste byn
Den här dagen har vi vandrat från Vernazza till Monterosso del Mare. Men innan vi återvänder till Vernazza tar vi en sväng med Trenitalias regionaltåg, regionali, till den sydligaste av byarna som räknas till Cinque Terre, i norra Italien,  för att få en glimt även av denna by.

Mot vattnet
På väg ner mot hamnen har vi passerat igenom en tunnel med väggar av murad sten och ett tak av turkosblå uppspänd platsduk. Att gå därigenom påminner lite om känslan att gå igenom en sån där akvarietunnel som är så vanlig numera i stora moderna akvarier. Med den skillnaden att här syns inga fiskar röra sig i vatten. Istället är vi ett stim turister som rör oss mot vattnet. Som istället finns utanför den andra änden av tunneln.

Borta!
Vi följer strömmen ner mot hamnen. Jag stannar och fotograferar. Plötsligt är de andra borta. Det är gott om andra turister nere vid vattnet. Och solnedgången är redan vacker. Ganska snart får jag ett SMS från ”General Squirrel”. Det är min förstfödde som lyckats döpa om sig till det i min mobil, jag har aldrig riktigt begripit hur han gjorde, men kanske är det för att jag och pojkarna har gemensam Apple-Id? ”Var är du?” undrar han. ”Vid havet. Och ni?” svarar jag och sedan dyker de upp alldeles intill mig. De har köpt glass visar det sig. Jag vill också ha en. Jag köper min på vägen tillbaka. Men först ser vi solen gå ner bakom horisonten.

Drönare
En märklig detalj är hur en drönare surrar i skyn precis framför solen i omgångar. Det är precis som att den som fotograferar eller filmar med drönaren tror sig kunna få bättre bilder på solen genom att styra den rakt in i det lysande klotet. Men det är väldigt långt bort kan jag berätta. Tjugo eller femtio meter hit eller dit gör ingen skillnad. Men kanske gissar jag fel. Kanske är det inte alls solnedgången som filmas eller fotograferas. Kanske är det istället den egna personen som ska förevigas där den står och vinkar mot kameran i skyn? Vad vet jag. Eller är det kanske fina översiktsbilder över den balanserande byn som insamlas?

Problem solved
Vi pratar hur som helst om att en ensam drönare inte kan förstöra en solnedgång, men att om flera skulle köra runt med sådana samtidigt skulle det börja bli irriterande. Men å andra sidan krockar de då kanske med varandra och störtar mot vattnet? Eller, tänker jag vidare, så smittas de alla av samma övermod som en gång Ikaros och flyger så nära solen att de smälter och därför störtar i havet? Ja, kanske. Kanske att det här är ett problem som löser sig självt?

Konstnär
När solen passerat horisontallinjen har färgskalan övergått från turkost marinblått och orange till stålgrått och rosa. Drönaren är borta men landskapet är fortfarande mycket vackert. En konstnär sitter på en plaststol och skissar små bilder med hus och landskap. Andra, färdiga bilder, har han liggande till försäljning på ett campingbord framför sig. På bordet står också ett glas med rött vin. Han sitter på rätt plats i världen. Det här är verkligen en miljö som gör sig på bild. Men det verkliga konststycket och konstverket måste nog ändå vara byn i sig själv. Hur har byggarna som ställt husen på plats burit sig åt? 

När jag ätit min glass tänds gatuljusen i den lilla hamnstaden och vi vandrar tillbaka mot tåget. Ännu en upplevelse rikare.







11 kommentarer

Filed under resa med barn, resor, vackra platser

17 september, 2017 · 10:35

Besök inte Eiffeltornet!

När vi äntligen kommit upp med hissen i Eiffeltornet känner jag: ”Äntligen!” och förväntar mig att kön ut ur hissen ska lösas upp så att vi kan gå runt och titta på utsikten. Jag har varit uppe i Eiffeltornet förut. Under en av ungdomens tågluffar på 80-talet. Så jag vet vad jag har att förvänta mig. Inbillar jag mig.

Parisertornet
Året är 2011 och månaden är juli. Vi är på familjesemester i Frankrike. Minstingen är fem år gammal och har länge drömt om att se ”parisertornet”, som han kallar stadens mest kända sevärdhet. Han är i en period när han är mycket fascinerad av världens högsta byggnader genom tiderna. Med på resan är också resten av familjen, min sambo Anders och minstingens storebror som är två år äldre. När vi nu äntligen kommit upp i Eiffeltornet är det på tredje försöket. Två gånger tidigare under dagen har vi ställt oss i kön men gett upp därför att den varit för lång och rört sig för långsamt. Nu är det skymningstid och kön var något kortare. Ändå var det drygt innan vi fick köpt biljetter och kom in i hissen. Småpojkarna busade lite vid sidan om kön. Under tiden vi köade mörknade det så pass att den glittriga belysningen hann tändas på tornet. Det kändes ganska festligt och mysigt när den drog igång, trots trängseln, och snart ska vi ju få röra oss fritt.

Sirapstempo
Problemet är att det aldrig händer! Vi kan aldrig röra oss riktigt fritt. Vi lämnar hissen utan att kön löses upp. Vi rör oss i sirapstempo på utsiktsplattformen hela vägen till nästa hiss. Inte heller på den översta plattformen lättar det. Hela vägen till hissen ner är det kö. Kö, kö, kö.

Fotografera från tornet
Jag har en gång hört ett gammalt citat som löd i stil med ”det enda som är bra med Eiffeltornet är utsikten – eftersom det är den enda platsen i Paris där du slipper se det fula tornet”. För mig är det lite tvärt om. För även om jag tycker vyerna från Eiffeltornet är fina så känns de liksom aldrig riktigt som Paris. Eftersom du självklart inte kan se det torn du står uppe i, i någon riktning. Att se Eiffeltornet hör nämligen vyer över Paris till. Sen är det ju inte heller så roligt att dels behöva slå sig fram, för att kunna fotografera och dels stoppa upp kön när du gör det. Så det blir inte så jättemånga bilder. Och bilderna som blir, blir inte särskilt bra.


Anledningar till besök
Jag har förståelse för att de flesta som kommer till Paris vill besöka Eiffeltornet. Sedan det invigdes den 31 mars 1889 till världsutställningen har det varit den främsta symbolen för den franska huvudstaden. Det var världens högsta byggnadsverk fram till 1930. 300 meter högt. Plus masten. Och världens förmodligen vackraste fackverkskonstruktion är det också. I vart fall den mest kända. Det finns alltså all anledning att vilja besöka och uppleva den här sevärdheten.

Aldrig mer!
Men problemet är ju just att så många vill göra det och också gör det. Besöker tornet, alltså. Vi var alltså där för sex år sedan. Jag kan inte drömma om att det blivit bättre sedan dess. Snarare gissar jag på värre. Betydligt värre. Igår läste jag att priset ska höjas till 240 kronor för en vuxen ifrån dagens 162 kronor i syfte att minska trängseln. Det lär inte göra någon större skillnad på köerna tyvärr. Jag är glad att ha fått chansen att besöka Eiffeltornet på 80-talet medan köerna var rimliga och det gick att strosa omkring på plattformarna uppe i tornet. Jag är inte lika nöjd med upplevelsen 2011 även om minstingen var väldigt glad över att ha fått besöka ”parisertornet”. I sommar funderar jag på att besöka Frankrike igen med familjen. Minstingens storebror har då hunnit fylla fjorton år och kan ha nytta av att öva på sin franska mellan åttan och nian. Helst vill jag resa med tåg. Säkert kommer vi i så fall till Paris igen. Men Eiffeltornet kommer jag inte åka upp i igen. Inte då och aldrig mer! Och jag skulle råda även den som aldrig förut varit i Paris att göra samma sak: strunta i att åka upp i Eiffeltornet. Du kan ändå åka dit och titta på hur stort tornet är. Men ägna din dyrbara tid i Paris till något vettigare än att köa bort flera timmar.

Tillbaka
Tillbaka till den där kvällen i juli 2011: När vi kliver ut ur hissen nere på marknivån igen har det hunnit bli bäckmörkt. Jag tittar uppåt. Tornet är vackert. ”Äntligen”, tänker jag. ”Äntligen är det över!”





11 kommentarer

Filed under resa med barn, resor

14 september, 2017 · 09:05

Snabbrepris: sommaren 2017


Jag sitter på tåget. Regndroppar rinner på fönsterrutan. Snett nedåt i en diagonal mot tågets färdriktning slingrar de sig likt små ormar som tar sig fram med ryckiga och koordinerade rörelser. Utanför rutan faller mörkret. Det är onsdag kväll och idag kom något som liknar höst till Skåne och Blekinge. Regn och blåst. Till natten har de lovat storm. I morgon bitti ska tågen vara inställda. Sommaren brukar räcka till halva september här nere. Jag tror att sommaren 2017 tog slut den här onsdagen. Vilken dag kunde vara bättre att blicka tillbaka på sommaren som gått? Så här kommer snabbreprisen:

Halva maj
Sommaren börjar i min del av landet vid halva maj månad. Den 14 maj, dagen innan månadens mittpunkt, fotograferade jag den första skira grönskan i bokskogen på Stärnö. Där blommade samtidigt slån.



På Kastellet blommade syrenerna. Båda dessa vackra platser finns hemma i Karlshamn.

Under andra halvan av maj bokade jag också en charterresa för familjen för första gången på tio år och skrev ett blogginlägg om bokningsupplevelsen med rubriken ”Skärpning Vingresor!” Det blev sommarens mest lästa inlägg här på bloggen med 1762 sidvisningar. Tyvärr var det inte lika många som läste om hur Ving sedan rättade till problemen.

Den mest uppskattade bilden av mina på Instagram denna sommaren var en solnedgångsbild med knoppande rönnbärsblommor från Stärnö Sandvik:

Juni
Den ljusaste av årets alla månader blev ändå inte ljusast för oss. Det blev augusti. Men mer om det sen, I juni firade vi min svägerskas 50-årsdag både i förskott på Villa Fridhem utanför Norrköping och på själva födelsedagen, i Port de Soller på Mallorca. Till Mallorca reste vi annars med Vingresor tack vare den där struliga bokningen ändå och bodde vid Playa de Muro som är en del av Mallorcas längsta sandstrand som börjar vid Alcudia och slutar en bra bit längre bort efter en lång sträcka fin naturstrand utan hotell. Turkost hav. Varma vindar. Besök i olika byar och badvikar. Och fågelskådning. Bland annat.

Samma månad hade vi tidigare firat midsommar. Så klart. Med samma goda vänner som vi alltid brukar fira tillsammans med. Vi hade också vandrat vi en mil Sternö och Boön runt. Och vi hade gått ett varv runt Lilla Kroksjön och tagit sommarens första dopp. Samt besökt Sveriges vackraste strand som går från Stenshuvud till Knäbäckshusen på Österlen i Skåne. Bland annat.

Juli
Den dagen som vi kom hem från vår vecka på Mallorca plockade jag av en skål med gula hallon från vår lilla hallonbuske här hemma. Det hade hunnit bli juli månad. En månad med mycket vardag det här året. Jag pendlade till jobbet och tillbaka. Någon gång fotograferade jag det där trädet som jag för några år sedan fotograferade nästan dagligen. Det blir inte bra bilder längre, med den mobilkamera jag har nu. Det går inte att helt undvika reflexer i tågfönstret. Trist. Men det är så livet är. Möjligheter kommer och möjligheter går. Att kunna fotografera fina morgonbilder från tåget är trots allt ingen stor sak i världen.

Att jobba på ett kommunkontor i juli månad är väldigt lugnt. Inga möten. Å andra sidan får alla som jobbar ta tag i det som händer även om det gäller sånt som du normalt inte har hand om. Omväxlande. I juli stängde Tivolibadet i Kristianstad så jag motionssimmade utomhus, på Väggabadet hemma i Karlshamn istället. Sedan blev det Östersjöfestival och en vecka senare var det äntligen semester lite mer på riktigt. Vi började den hemma hos mina släktingar i Östergötland.


Augusti
Vi drog vidare med tåg till de svenska lapplandsfällen. Till ljuset. Det var ljusare här uppe i augusti än hemma i Blekinge vid midsommartid. Vi vandrade i Abisko och åt gott. Kollade in alla sommarblommor i skidbackarna i Björkliden. Åt gott där också. Fortsatte med tåg till Narvik där vi brsökte krigsmuséet. Där trillade pengen ner. Plötsligt förstod jag varför Narvik är så fult, trots att det ligger så naturskönt. Det blev ju sönderbombat under kriget. På grund av den svenska järnmalmen. Sedan körde vi bil ut på Lofoten och bodde tre nätter i stuga där vid en mycket vacker strand. Vattnet var turkost men iskallt. Sedan åt vi lunch i Oslo innan vi flög vi till Sardinien. Där var vattnet också turkost. Men betydligt varmare. 




Halva september
Vi har hunnit med att besöka Tjärö. 13-åringen badade i havet där. Samma kväll åt vi kräftor. Vi har också plockat svamp. Och besöt släkten i Svedala. Och så har vardagen rullat igång igen med jobb, tågresor, träningar och läxor. Och trädet. Som jag allt mer sällan bryr mig om att försöka fotografera. Men någon bild har det blivit.


Och nu höst
Så blev det torsdag den 14 september. Det blev ingen storm. Vädret blev riktigt hyggligt. Men tågen ställdes in ändå. Ersättningsbuss kom först efter två timmars väntan vid ”hållplatsläge A”. Suck! Men fram kom jag till slut och nu har jag jobbat ännu en dag, även om den blev kort. Vädret växlade på eftermiddagen och kvällen. Solglimtar och regn. Och nu har mörkret fallit än en gång.

Kanske att det inte riktigt fullt ut är höst än. Men det är heller inte riktigt sommar. Limbo. 

En sommar går så fort! Men hösten är också en fin årstid. Med svampplockning och löven som skiftar färg till gult och rött. En varm och stilla höstdag kan vädret till och med vara så fint att vi kallar det för brittsommar. Sådana dagar vill jag ha många av den här hösten! 

Idén att göra en snabbrepris på sommaren i form av ett blogginlägg hittade jag här. 

2 kommentarer

Filed under årstider, Blekinge, Karlshamn, Kristianstad, livet, mitt jobb, natur, resa med barn, resor, Skåne, sommar, vackra platser, Vandra

4 september, 2017 · 09:38

Tjärö borde kanske heta Kärö?

I lördags var vi på Tjärö med goda vänner. Ett kärt återseende. Både av vännerna och av ön. Tjärö är en kär ö. De nya ägarna har satsat. Ny brygga med ny restaurang och reception. Det är jättefint. Ändå känner jag ett visst vemod. Jag som brukar gilla att saker förändras. Förbättras. Här ute på Tjärö kan jag ändå inte låta bli att sakna det som en gång var.

Tjäröbåten från Järnavik
Vi tar båten från Järnavik. Tydligen är det någon ny regel som säger att de inte får ta fler än 30 passagerare åt gången om det är en besättningsman. Vilket det är idag. Så vi får vänta en halvtimme. Du betalar båteresan tur och retur först när du är över på ön. 80 kronor för vuxna och 20 kronor för barn. Överfarten går numera snabbare än tidigare eftersom båten lägger till i småbåtshamnen istället för vid den gamla bryggan.

Restaurangen
När vi har betalat för överfarten i receptionen börjar vi med att äta lunch i den nya restaurangen på den lika nya bryggan. För den som känner sitt land påminner de nya byggnaderna kanske mer om västkusten än om Blekinge men passar ändå in i skärgårdsidyllen här. Det är två rätter att välja från lunchbuffén och jag väljer spätta med räkor. Det smakar mycket bra. Det är soldis. Vi sitter på trädäcket. Barnen för sig vid bordets ena ände. De börjar bli stora. Snart är de vuxna. Under dagen planerar de en resa de vill göra tillsammans till Kalifornien. Vår förstfödde börjar fundera på hur han skaffar pengar till resor. Anders svarar: ”Du får skaffa ett jobb”. För oss vuxna känns det fortfarande avlägset att de skulle resa ensamna men åren går fort.


Gamla huvudbyggnaden
Tekniskt sett har vi fortfarande inte gått i land på Tjärö eftersom vi fortfarande befinner oss på bryggan. Men efter maten går vi upp på ön. Vandrar mellan ekar och röda hus med vita knutar. På ett av husens fönsterkarm ser jag en fjäril som jag inte vet vad den heter. Hela ön är naturreservat så kanske att det är en raritet?

Hotellrum
De andra i sällskapet går ner för att testa hästskokastning och andra grenar längs en mångkampsbana. Men jag dröjer mig kvar och kollar in den gamla huvudbyggnaden där restaurang och reception förut låg. Det ser ut som att de nya ägarna håller på att ställa i ordning hotellrum här. Som komplement till det sedan länge existerande vandrarhemmet, tänker jag. Det är säkert klokt. Och jag skulle gärna prova att bo här ett par nätter. I den nya hotelldelen eller i någon av vandrarhemsdelarna.

Vemod
Det tänker jag varje gång vi är här. Att jag skulle vilja övernatta. Ändå blir det inte av. Bara en gång har vi övernattat. Det är många år sedan. Före barnen. Det var på den gamla STF-tiden. Det här var nämligen Svenska turistföreningens flaggskepp. Det var den enda turiststationen utanför fjällvärden. Men nu är STF-skyltarna nerplockade. Märkena där de suttit finns kvar. Där är det faluröda mindre solblekt. Och jag känner det där vemodet som jag inte vet riktigt varifrån det kommer. Det är bara en vag känsla av att någonting gått förlorat.


Grottor
Vi promenerar vidare på stigen vi gått så många gånger förut. Men vi känner inte riktigt igen oss. Har de tagit ner träd? Flyttat stenar? Ändrat stigens sträckning? Men så är vi tillbaka på känd mark igen. Vi sätter oss vid den där grillplatsen under den utskjutande klippa där det är lätt att fantisera att människor slagit läget allt sedan jägarstenåldern. Kanske för en nattlång rast. Men den här gången tänder vi inte elden. Vi fikar medhavd eftermiddagsfika. Några av barnen letar sig igenom det lilla grottsystemet.

”Badplats”
Vi går bara en liten sväng till. Jag plockar några björnbär och stoppar i munnen. Mörksvarta, mjuka och söta. Min förstfödde vill tvunget ta sig ett dopp. Platsen är markerad som badplats på kartor över ön men attraktiviteten för det ändamålet är väl sådär, om jag ska vara ärlig. Men 13-åringen kommer i. Doppar sig till och med två gånger.

Kärö
Det är dags att lämna ön för den här gången. Tjärö är en kär ö. Kanske borde den rent av heta Kärö?







5 kommentarer

Filed under barn, Blekinge, Karlshamn, natur, resa med barn, resor, vackra platser

6 augusti, 2017 · 09:03

Vandring på Slåttatjåkka från liften i Abisko

Vi tog liften upp till Nuolja Sky Station och vandrade därifrån ca 7-8 km först söder ut och sedan åt sydväst längs en markerad led på kalfjället Slåttatjåkka. Därefter gick vi lika lång väg tillbaka åt nordost genom fjällbjörkskogen tillbaka till Abisko turiststation. Totalt cirka 15 km.

Dyrt även med rabatt
När vi kommer fram till liften kliver vi in i lifthuset. Kvinnan bakom disken frågar om vi är STF-medlemmar. Och det är vi ju, men jag har glömt våra medlemskort i stugan Det gör nu ingenting. Kvinnan knappar in mitt personnummer, hittar mig i databasen, och vi får vår medlemsrabbat. Det är ändå hyggligt dyrt att åka upp, 420 kr för två vuxna och två barn. Men värt sitt pris ändå.

Toppstugan
Vyerna är vackra redan från sittliften. Till höger om oss ser vi Sveriges sjätte största sjö, Torne träsk. Och sett bakom oss till väster ser vi Lapporten. Väl uppe tar vi en fika i den toppstuga som byggts där liften landar. Aurora Sky Station. Jag och pojkarna tar varsin chokladboll. Jag dricker te till. Pojkarna varm choklad. Anders tar en korv.

Vackert beläget dass
Innan vi påbörjar vår vandring går jag ut för att gå på toaletten. Det är en kort kö till det som kan vara Sveriges vackrast belägna torrdass. Kvinnan som är före mig, och först i kön, får syn på en ren uppe på fjället och pekar. Den är helt nära men innan jag fått upp mobilen ur fickan har den försvunnit över krönet.

Vägval direkt
Direkt när vi ska påbörja vår vandring delar sig den märkta leden åt två håll. Den led som går åt höger är markerad som röd led nummer 1 och i stort sett samtliga som påbörjar en vandring samtidigt som oss går åt det hållet. Men istället för att följa strömmen av vandrare läser vi in oss på kartan och väljer den något kortare vandring vi sett ut från början och tar alltså stigen till vänster.

En ren
Vid ett litet vattenfall får elvaåringen syn på renen igen. Eller om det är en annan ren än den jag först såg. Här får jag i alla fall mer tid på mig att fotografera och den här gången har jag dessutom systemkameran med mig. Kul! Ren vill man ju gärna se vid ett sommarbesök i fjällen. Men några garantier finns så klart inte. Garantier för att se Lapporten finns inte heller. Det beror på vädret. Men vi har tur och får massor av vackra vyer mot den berömda U-dalen.

Blött
Nästan direkt stöter vi på vår första snöfläck här uppe. Jag provar att krama en snöboll. Kastar den lite tafatt mot barnen, men missar. Lika bra det. Det kunde annars ha varit början på ett snöbollskrig. Snösmältningen pågår ännu i början av augusti och fjällsluttningen är full av småbäckar och bredare forsar. Det är inga spänger här uppe så vi får försöka kryssa oss fram på stenar och tuvor. Länge klarar jag mig utan att bli blöt om fötterna men innan dagen är slut ska även mina vattenavstötande vandringsskor vara genomblöta.


En fågel
Jag hör en fågel pipa en bit bort. Ljudet påminner om hur rödstjärtarna piper där hemma i Karlshamn när de vill dra uppmärksamheten från sina flygövande ungar. Först kan jag inte se fågeln men så får jag syn på den. Jag fotograferar flera bilder. Är det en unge av fjällripa? Men när jag senare tittar på bilderna i lugn och ro stämmer inte det heller. Anders googlar och möjligen var det en snösiska som jag såg där på fjället.

Matsäck
För 120 kr styck har vi packat med oss varsin lunchpåse från restaurangen vid turiststationen. Varsin macka som vi fixar själva från frukostbuffén. Tepåse eller snabbkaffe, pulversoppa (varma koppen potatis- och purjosoppa, vi har tagit var sitt paket men det visar sig onödigt – varje paket innehåller tre påsar), en chokladbit (jag valde Daim), en frukt (jag tog apelsin) och en påse med något som kallas ”jägarsnus” och som visar sig vara mandlar, russin och bitar av mjölkchoklad. Matsäcken kommer väl till pass när vi tar en paus och sätter oss på några stenar på kalfjället. Som är en bra plats för ett lunchstopp eftersom det är relativt myggfritt här uppe.

Blommor
Uppe på kalfjället växer massor av blommor som jag inte vet namnet på. Men också många som jag känner igen. Kanske är det klockljung som jag ser? Och bullerblomster. Jag vet att de egentligen heter smörbollar men av min pappa fick jag som barn lära mig att han som barn lärt sig att de heter bullerblomster. Så det är vad de heter inne i mitt huvud. De vackra gula bollarna som växer i riklig mängd här på fjället.



Regn och mygg
Precis när vi har kommit till den punkt där stigen ska till att vända och gå ner i fjällbjörkskogen ser vi ett regnväder på håll. Snart är det över oss. Men det duggar bara. Och upphör snart igen. I fjällbjörkskogen växer andra blommor än på fjället. De flesta sorterna här känner jag igen som sådana som blommar vid midsommartid hemma. Men även här finns för mig okända sorter. Och här är betydligt fler mygg. Jag försöker stanna för en kopp te men det är meningslöst. Jag tar tekoppen med mig och dricker medan jag vandrar. Även om jag spiller några droppar längs stigen är det ett bättre alternativ.


Betyg
Allt som allt är det trots allt en väldigt fin vandring som absolut kan rekommenderas. Inte minst för den som har barn i sällskapet eftersom det blir lite lindrigare att gå i och med att det mestadels går utför. För mina knän är det kanske inte lika bra men jag får inga större men och ångrar inte det minsta att vi gick just den här turen. Minst fyra bergstoppar av fem möjliga. ⛰⛰⛰⛰



14 kommentarer

Filed under natur, resa med barn, resor, sommar, vackra platser, Vandra

4 augusti, 2017 · 07:56

Abisko – vandring till Njakajaure

Vår första dag i Abisko nationalpark vandrar vi slinga nummer 3 till Njakajaure och tillbaka. Den är ungefär fem kilometer och ska ta ungefär två timmar. Men vi tar närmare tre timmar på oss. Trots att molnen ligger tunga över Lapporten, som därmed är dold, är vyerna fantastiska. Jag stannar ofta för att fotografera. Men strax innan vi nått slingans bortersta punkt vill inte 11-åringen längre. ”Vi skulle ju inte fjällvandra!”

Ingen fjällvandring
Albin som är 11 år älskar fjällen. Vi brukar vara här på vårvintern. Nästgårds i Björkliden. Det är flera år sedan som han lanserade idén att även åka hit på sommaren. En tid in i kampanjen kom han på att han inte visste vad man gör i fjällen när det inte är säsong för skidor. Så han frågade. Jag svarade att man vandrar. ”Vad gör man då?” Man bär sin packning med sig och går med den över fjället från ett ställe till nästa. Albin tyckte att det där lät jobbigt och slutade tjata om fjällen på sommaren. Den här resan som vi nu är ute på var istället min idé. Men inför resan fick jag lova att vi inte skulle fjällvandra utan ”bara promenera”.

Nattåget från Stockholm
Vi anländer ungefär klockan halv tre på eftermiddagen med nattåget från Stockholm. Vi steg på tåget strax innan klockan åtta på kvällen och har sovit gott i våra sovvagnskupéer. När vi har checkat in i vår stuga på STF:s anläggning i Abisko beslutar vi oss för att ta en promenad.

Kanjon
Vi börjar följa Kungsleden (och spår 3) längs Abiskojåkka. Den breda fjällforsen äter sig här fram genom en kanjon. Och redan här är vyerna fantastiska. 13-åringen roar sig på ett par ställen med att kasta stenar i forsen så att vattnet svätter ännu mer än det redan gör.



Mygg
Det är ganska myggigt och även om vi har tagit på oss myggmedel så stannar vi inga längre stunder på någon plats eftersom myggen då hittar oss i lite väl hög utsträckning.

Protest
När vi nästan är framme där stig 3 viker av från Kungsleden och tillbaka mot Njakajaure och Abisko börjar 11-åringen protestera. Han börjar misstänka att han är lurad. Men vi försöker övertala honom att detta inte är någon fjällvandring utan bara en ”promenad”. Huruvida han köper resonemanget är något oklart men efter en stund går han med på att fortsätta gå.

Blommor
Massor av härliga blommor ser vi längs vägen. Trots att det är i början av augusti ser vi en blomsterprakt som vid midsommartid i södra Sverige: midsommarblomster, prästkragar, linnea och orkideer bland annat. Hjortron ser vi också. På ett ställe en hel myr full av detta fjällets guld.





8 kommentarer

Filed under natur, resa med barn, resor, tåg, vackra platser, Vandra

12 juli, 2017 · 06:01

Är det inte egentligen mest skit med att resa?

Jag var inne lite på det redan i gårdagens blogginlägg. Att både resetidningar och vi själva i sociala medier gärna framhåller enbart det som är positivt med att resa. Men att resa är inte alltid som att sväva fram på några rosa moln. Långt ifrån. Så är det inte egentligen mest skit med att resa?

Redan på flygplatsen börjar det
Ni tar er till flygplatsen. Du tar sikte på en incheckningsautomat. Men någon annan hinner före. Du får ta sikte på en annan och snor dig på. Sedan går du igenom hela proceduren med att identifiera dig och svara på alla frågorna. (”Var det nu i paddan eller telefonen som jag tog en skärmdump av boardingkorten?”, ”Jaha, paddan”, ”Se där, det funkade att skanna”, ”Ja, jag vill hantera alla i familjen”, ”vi har fyra väskor som ska checkas in”, ”Nej, jag har inte läst igenom hela listan med allt farligt som jag inte får ta ombord men jag utgår ändå ifrån att vi inte har med något som är förbjudet så jag trycker ”nej” ändå”). Bagagetaggar och boardingkort skrivs ut. Du fumlar lite med bagagetaggarna men får på dem ändå. Men det tar lite tid.

Lång kö
Ni går till bagageinlämningen. Så klart att det flygbolag som du valt att resa med – Thomas Cook den här gången – har Kastrups längsta kö! När ni äntligen kommer fram i kön strular självskanningen av väskorna så pass att en tidsgräns passeras. Och ni hänvisas till den bemannade disken. Och när väskorna väl är inlämnade och ni ska gå upp till säkerhetskontrollen motas ni bort av flygplatsens personal som säger att de har översvämning i säkerhetskontrollen i Terminal 2 så ni får gå tillbaka till Terminal 3 och gå igenom där istället. Men först ska ni stå i kö igen…

Och så där håller det på. Och då är det inte ens anmärkningsvärt struligt på något sätt. Det är så här det [inte] fungerar på flygplatser.

Zytomierskas semestermissnöje
Häromdagen såg jag i mitt flöde på Facebook att någon delat med sig av Katrin Zytomierskas semestermissnöje från Sunwing Resort, Calabona, Mallorca. Så jag gick in och kollade in inlägget på Instagram. Katrin följs av 136 000 personer på Instagram och inlägget om katastrofsemestern på Mallis har fått över 3 700 gilla och 200 kommentarer. Vad är det då hon klagar på med adress till både sina följare och arrangören Vingresor? Jo: att resan var dyr, att det var mycket folk på hotellet, en lågkvalitativ buffé, att luftkonditioneringen lät ”som en traktor”, att kaffet smakade te, frånvaro av barnklubb med bättre innehåll än att göra pärlplattor och usel städning som kostar extra. Samt att Lollo är gladare än Bernie. Eller om det sista ska ses som en förmildrande omständighet. Jag vet inte. I många av kommentarerna beröms Katrin för sin ärlighet. Men Sunwing Calabona svarar själva i en kommentar att städning visst ingår och att barnklubben har fler aktiviteter som ingår i priset.

Löser inga problem
Min erfarenhet är att du inte kan resa ifrån dina problem. Antingen sitter dina problem hos dig själv eller i relationen till den/dem du reser med och då tar du med dig problemen på resan. Och flerdubblar dem dessutom oftast. Att resa är att utsättas för valsituationer och andra prövningar.

I min ungdom tågluffade jag flera gånger med min dåvarande pojkvän. Och även om det vid den tidpunkten för det mesta fungerade bra mellan oss på hemmaplan blev det alltid slitningar när vi var ute och reste. Gräl och bittra tårar.

Eller så lämnar du kvar dina problem på hemmaplan och då har de förvandlats till en än värre surdeg när du kommer hem. Inga problem löses av att du inte tar tag i dem.


Rosa fluff försvarar galenskap
Jag vet inte varför vi alla hjälps åt med att sprida en rosa fluffbild av hur det är att resa: Solnedgångar, fötter (varför vi nu ska visa upp dem?) mot folktomma stränder, en drink i motljus, poolen fotograferad strax innan den öppnar, barnen fotograferade bara lite senare, i ett hörn av poolen just i det ögonblicket som ingen av de andra tusentals hotellgästerna som befinner sig i och runt poolen stör bilden… Behöver jag fortsätta? Nä! Du vet. Kanske handlar det om att vi vill försvara resandets galenskap för både oss själva och varandra? Visa upp den positiva sidan för att orka med den negativa? Jag venne.

Inte ens Katrin
Men en sak vet jag. Och det är att resandet innehåller både positivt och negativt. Inte bara positivt. Men inte heller bara negativt. Inte ens Katrin Zytomierska kan måla hela Mallorcahimlen svart. Jag är nyss hemkommen från två andra hotell ur Vingresors program på Mallorca. Men för fyra år sedan semestrade vi 10 vuxna och 8 barn just på Sunwing Calabona. Och vi var jättenöjda! Ett och annat fanns det att klaga på. Jag minns att wi-fi-kapaciteten då för fyra år sedan var ganska knagglig. Och maten på en All-inclusive-buffé anpassad för barnfamiljer är kanske inte jättespännande kryddad. Men vad väntade hon sig? Och ja, många hotellgäster är det ju på stora hotell.

En jättebra semester
Barnen i vårt resesällskap hade varandra (och oss vuxna) och behövde ingen barnklubb. De hade det otroligt roligt med varandra. Förutom något mycket sorgligt som hände på hemmaplan och som inte hade med resan att göra var det kanske deras bästa resa någonsin? Men just barnklubben på Calabona tyckte jag annars verkade lite märklig. De små barnen marscherade på led bland solstolarna runt poolen och skrek i retfullt tonfall och på ledarens uppmaning att ”mamma och pappa solar”. Jag fattade faktiskt ingenting av det. Men på det hela taget hade vi en jättebra semester. Och för min del spelar det ingen roll om kaffet skulle smaka te, så länge teet inte smakar kaffe. ;)

Både och
Himlen på Mallorca är för det mesta blå, men någon dag är den grå. Varmt är där ändå. En och annan regnskur förekommer och kanske ett åskväder. Men en enstaka åskknall förstör ingen resa. Och inte en kö på flygplatsen heller. Eller ens två. Så svaret på fråga. i rubriken är: Att resa är inte mest skit. Men inte heller som att flyga på rosa moln. Att resa är både positivt och negativt. Lite skit i hörnen får du ta om du vill se och uppleva världen. Och faktiskt för det mesta även om du kanske bara vill vila i den sydliga värmen en stund.

Ett löfte
Jag ska villigt erkänna att jag ÄR förtjust i vackra platser och har närmare till kameran vid ett turkost vatten eller en orange solnedgång än i en flygplatskö. Jag har nog också lättare för att minnas det positiva än det negativa när jag ser tillbaka på alla mina resor. Även ungdomens tågluffar. Men jag lovar: Jag ska i alla fall försöka anstränga mig för att lyfta båda sidorna av myntet i mina framtida blogginlägg. Både den ljusa och den mörkare sidan av myntet. Jag tror att det känns ärligare så. Både för mig. Och kanske också för dig som läsare?

14 kommentarer

Filed under humor, instagram, personligt, resa med barn, resor, sociala media

9 juli, 2017 · 09:20

Biniaraix – byn på Mallorca där minstingen vägrade 


På vägen till Port De Sóller har jag bestämt att vi ska göra ett stopp i den lilla byn Biniaraix. Jag har sett ett foto av byn i min guidebok och tyckte att den såg gullig ut. Dessutom ligger den nära nog längs vägen. Jag valde mellan den byn och Fornalutx för ett kort stopp för en fika. För att vi helt kort skulle få se ett annat Mallorca än bara strändernas.

Biniaraix är ett populär stopp för vandrare. Men den här gången finns inget tidsutrymme för någon vandring i bergen. Sträcka nr 7 på vandringsleden Gr 221 går annars från Muleta via Sóller till Biniaraix, vidare via Cuber och så till Tossals Verds. En sträcka som beräknas ta åtta timmar.

Genom Fornalutx
Men vi ska bara göra en kortare promenad genom själva byn har jag tänkt, och Googles karta visar var i Sóller vi ska svänga av. Vägen passerar sedan genom Fornalutx, vilket jag inte alls varit medveten om att den skulle göra. Och jag bestämmer mig för att ta ett fotostopp där på vägen tillbaka.

Orsaken till ilskan
Men sedan börjar bekymren. Google Maps säger att vi ska svänga till vänster där det också mycket riktigt är skyltat mot Biniaraix. Men samtidigt säger skylten också något om infartsförbud vissa tider och det hinns inte med att tolka all information, men jag tar ett snabbt beslut och säger till Anders. ”Kör in ändå!” Vilket han också gör. Det är en trång väg och det blir några knixiga möten. Men det är inte det stora problemet.

Det stora problemet är istället att vår svårt regelstyrda och säkerhetstänkande minsting, elvaåringen blir vansinnig. Han kräver att vi genast ska vända. Som om det ens vore en möjlighet. Och när vi kommit fram till Biniaraix vägrar han kliva ur bilen.

Upplösningen
Vad gör man? Ger ungen rätt och åker tillbaka direkt? Jag vill inte ge efter utan kliver ur bilen och vår förstfödde, 13-åringen följer efter mig. Vi går en liten runda utanför byn och när vi är på väg tillbaka har Anders äntligen fått med sig minstingen ut ur bilen.

Så det blir ett fikastopp ändå tillslut. Eftersom caféet där vi går in inte tar kort nöjer vi oss med att dela på tre drycker. Men det är mysigt att sitta där en stund, småprata och vara sams igen. Jag hade tänkt mig en längre promenad i byn, men det får vara. Lika bra att åka vidare.


Hur hantera barn som vägrar på resa?
Är det fel att ta med barn till bergsbyar? Jag tycker inte det. Jag tycker att barn lär sig mycket av att komma ut och se sig omkring. Och oftast tycker våra barn att den typen av utflykter också är roliga. Det går till och med att få med dem på kortare vandringar ibland utan gnäll. Men just den här gången borde jag kanske ha avstått? Jag visste att pojkarna ville komma snabbt till Port De Sóller där de skulle träffa sina kusiner senare samma kväll. Kanske skulle jag ha begripit att vuxenlogik – ”vi träffar inte dem snabbare för att vi kommer fram snabbare – de har inte ens börjat flyga än” – inte alltid biter på barn även om de förståndsmässigt begriper logiken.

Men när vi nu tagit oss till den här byn tycker jag att det hade varit fel att ge efter. Jag tänker att det riskerar att bli en signal om att den typen av ”vägran” fungerar och att risken då är större att proceduren kommer att upprepas. Vad tror du?


9 kommentarer

Filed under resa med barn, resor, vackra platser

3 juli, 2017 · 07:12

Fågelskådning, ”djungel” och björnbär i Parc Natural de S’Albufera på Mallorca


Strax norr om Playa de Muro och några kilometer söder om Port d’Alcudia ligger ett naturreservat lite otippat i ett utdikat våtmarksområde. Men trots dikena från mitten av 1800-talet är området fortfarande relativt fuktigt och här är gott om fåglar.

Vi kommer hit strax innan sista insläpp i reservatet klockan 16. Vi går längs med en kanal där det växer fikon och björnbär, bland annat. Jag förvånar mig över att björnbären redan i slutet av juni är mogna här nere. Men samtidigt blommar de också. Med rosa små rosor. Jag vet inte om det är tillåtet att plocka och smaka björnbär i naturreservatet. Skulle det vara förbjudet så gjorde jag det aldrig, men om det är tillåtet kan jag berätta att de smakar gott. Det tar längre tid att gå från grinden ute vid stora vägen till reservatets center än vi trott men vi är ändå här fem i fyra. Anders har läst att vi behöver en biljett, som ska vara gratis, för att få besöka reservatet. Men centret har redan stängt så vi struntar helt enkelt i det. Det går bra att promenera vidare ändå.


Det är hett och kvavt väder den här eftermiddagen och precis när vi går in i reservatet börjar det regna. Jag har med ett paraply, men jag har knappt hunnit fälla ut det innan det är dags att fälla ihop det igen.

Vi hade tänkt följa den svartamarkerade vandringsleden 1,3 km till ett fågeltorn men vi läser på en skylt att det är avstängt för reparation så vi går bara till den första utsiktsplatsen innan vi vänder. Där ser vi bara ett stort område med riktigt hög vass. Men på vägen dit passerade vi ett par kanaler där vi såg vita hägrar. Minst ett par olika sorter. Bland annat kohäger som är gul på bröstet och har som en liten ”frisyr” på huvudet. Sothöns, rörhöna, purpurhöna och gräsänder såg vi också.



Den långa, rödmarkerade rundan som är 11,5 km ska ta tre och en halv timme att gå och eftersom grinden till parken ute vid stora vägen, som ser ut att vara mycket svårforcerad, stängs och låses klockan 18 har vi inte tid. Dessutom är knappast någon av de andra tre i familjen intresserade av att gå någon längre runda. Vi följer istället den lila slingan som går 750 meter längs en kanal till två gömmen.

Stigen går som en tunnel genom vegetationen och det känns lite som att gå i en djungel med lövträd och fjärilar. Inte alls som vid Medelhavet. Säkert bidrar det varma och fuktiga vädret också till den känslan. Fjärilarna har ett rutigt mönster på vingarna och därtill ett ”öga”. De är rikliga i antal. Möjligen är det kvickgräsfjärilar jag ser. Jag fotograferar också en ljusblå slända.




I gömmena finns det luckor som kan öppnas ut mot våtmarken men som ska hållas stängda när ingen är där. Väderleken bidrar till att minstingen är mycket gnällig och inte vill stanna någon längre tid i gömmena. Om jag fått med mig barnens kikare på resan hade det kanske fungerat bättre med intresset från deras sida men jag hann i alla fall se några fåglar under de tio minuter jag fick i gömmet längst in på den lila slingan. Bland annat kommer en skärfläcka på besök och vandrar omkring i vid en död gren intill den lilla vattenpöl som finns kvar i den just nu ganska torra våtmark som vi från gömmet kan blicka ut över.

Skärfläckan är svartvitbrokig smäcker vadare med långa blågrå ben, ganska lång hals och lång smal och uppåtböjd, svart näbb. Skärfläckan häckar i Europa och i stora delar av Afrika och Asien. I Sverige häckar de i stort sett bara i Skåne, Blekinge, Halland och på Gotland.

Vi ser också en liten fågel med gul mage som enligt en plansch i gömmet heter Matacilla Flava på latin och det känns väldigt imponerande att ha sett denna raritet tills jag kommer hem, googlar och inser att det är en vanlig gulärla. Ja, ja. Fin var den i alla fall. En fisktärna ser vi också.




Det var tack vare ett inlägg i bloggen ”min kreativitet” spm jag hittade hit. Tack för tipset!

1 kommentar

Filed under natur, resa med barn, resor