I helgen som gick var vi hemma i Östergötland och hälsade på. Jag passade på att fotografera några blommor och bin.
Näckrosor är också blommor. Här en som kämpar för att hålla sig flytande.
Humlor är också gaddsteklar. Precis som bin.
Blommor och vatten.
Den här katten blev över. Eller i vart fall den här bilden av katten, som jag gjorde i ordning inför det inlägg om restauranger på Folegandros som jag publicerade igår.
Jag hade nog tänkt att jag skulle skrivit några rader i det där inlägget om att det finns katter runt restaurangerna på Folegandros. Så som det ju finns lite överallt i Grekland. Jag gillar det där med de grekiska katterna. Men jag har förståelse för om inte alla gillar dem.
Men så tyckte jag nog ändå att det här inte riktigt hörde ihop med resten av det där inlägget. Så då fick katten ha sitt eget inlägg istället. Det här. Lägg märke till att just den här katten har katthalsband. Det är det inte så många katter som har på öarna där, i Kykladerna.
Bara för att Instagram inte ville ha den här bilden på en av tusen slöa katter i Katapola som synkar så väl med min semesterkänsla just nu, så får den landa här på bloggen istället.
Jo. Såväl Instagram som Facebook och Messanger krånglar idag globalt. Här på den grekiska ön Amorgos tar vi detta med ro. Särskilt katterna.
Ett klipp som var tänkt för Stories la jag ut på Twitter istället. Kolla gärna in det klippet där för att bedöma hur 😍 på en skala den stranden är.
Karlskrona ligger ju mitt ute i skärgården. Staden anlades på öar för flottans skull. Att det är en skärgårdsstad märks på många sätt. Att det ofta blåser är ett. Att det är vatten och hav ”överallt” är ett annat. Och att det i havet simmar mycket sjöfågel även inne i centrala stan är ett tredje.
Här har jag fångat en skäggdopping på bild. Det är en fågel som på 1800-talet var nära utrotning i Europa för sina fina fjädrars skull men som nu är livskraftig även här. Den finns i många Europeiska länder. Den finns även i stora delar av Asien, fläckvis i Afrika, i Australien och till och med så långt bort som på Nya Zeeland. En fin fågel är den ändå, även om den inte är ovanlig. Vacker att se på.
– Krönika –
Nu i maj står allt i blom. Nu är snart sommaren här. Men hur blir det med sommar och blommor i framtiden? Orsaken att jag undrar är att i måndags kom rapporten om miljöhotet som många de senaste dagarna har pekat ut som lika allvarlig som klimatkrisen.
Men det här är faktiskt värre. Mycket, mycket värre än så. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Detta är det största av alla miljöproblem som människan skapat. Större än övergödningen. Större än miljögifter. Större än klimathotet. Större än allt annat.
Det handlar om naturen. Om antalet arter vilda växter, djur och andra levande organismer. IPBES (Intergovernmental platform on biodiversity and ecosystem services) är en kunskapsplattform för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Ungefär som FN:s klimatpanel. Men med inriktning att studera naturen och hur människorna påverkar den. IPBES inrättades i april 2012. I tre år har nu experter och forskare arbetat med att sammanställa resultatet av 15 000 tidigare gjorda forskningsrapporter, för att få en så tydlig bild som möjligt av tillståndet för vilda djur och växter på jorden. 132 länder, däribland Sverige, har deltagit i den vetenskapliga expertpanelen.
Av åtta miljoner arter hotas en halv till en miljon av utrotning. Och antalet arter minskar i snabbare takt än man hittills trott.
”Rapportens överväldigande bevis presenterar en otrevlig bild”, säger IPBES-ordföranden, Robert Watson. ”De ekosystems hälsa som vi och alla andra arter är beroende av försämras snabbare än någonsin. Vi tar bort själva grunden för våra ekonomier, försörjning, livsmedelssäkerhet, hälsa och livskvalitet över hela världen.”
Se där. Tuff skit.
Skogarna dör, haven dör. Och vi vet varför; (1) förändringar i mark- och havsbruk; (2) direkt utnyttjande av organismer (3) klimatförändringar (4) föroreningar och (5) invasiva främmande arter.
Rapporten säger också att det inte är för sent att göra skillnad, men bara om vi börjar nu på alla nivåer från lokal till global. Det finns alltså hopp.
I det sammanhanget är jag stolt över att jobba just i Kristianstads kommun, som med sin rika biologiska mångfald och sitt av UNESCO utpekade biosfärsområde ”Vattenriket” är ett föredöme för andra kommuner i arbetet med att bevara djur och natur. Jag tror också mycket på ekoturism. Även sådan ekosystem som bygger på att människor från rikare länder flyger till skyddad natur i fattigare delar av världen. Men bäst är så klart om dessa flygresor då också klimatkompenseras.
Men det är en lång resa kvar till en långsiktigt hållbar framtid. För Kristianstad. För världen. Det är inte omöjligt att förändringarna tar hundratals år. Det går så långsamt, så långsamt. Men jag är optimist. Jag tror att det går!
Bilderna nedan är ifrån Sverige (Björkliden, Karlshamn samt Degeberga och Kristianstad i Skåne) samt Tanzania (Zanzibar och Ngorongoro).
Bilden ovan föreställer en man på åsna på den grekiska ön Zakynthos någon gång kring mitten av 1980-talet. På den tiden var det inte ovanligt att åsnor användes som fortskaffningsmedel av lokalbefolkningen. De blev till ett sådant där ”genuint” inslag som vi som turister älskar. Bilder vi fotograferar och sprider vidare.
På en annan ö, nämligen Santorini, har det därför länge varit populärt att transportera turister med åsnor uppför de långa trapporna från hamnen. Där har överviktiga turister blivit ett så pass allvarligt problem ur djurskyddssynpunkt att myndigheterna i höstas förbjöd personer som väger mer än 100 kg att rida på åsnorna.
Redan vid början av 80-talet hade jag själv, för övrigt, varit på Rhodos och bland annat just ridit på åsna. Det var vid Lindos. Rhodos var vid den här tiden betydligt mer turistiskt än Zakynthos och till och med Santorini. I Rhodos stad fanns inkastare till restaurangerna och menyer på både engelska och svenska.
På Zakynthos fanns inget sådant. Där fick vi som turister följa med ut i köket och peka i grytorna vad vi ville ha. Och vi som var där hade tagit oss dit helt på egen hand. Med undantag för en ganska liten klick brittiska turister som anlänt med charterflyg. Inga åsneritter anordnades heller för oss besökare.
Däremot fanns det gott om åsnor ändå. Och det var, som sagt, ganska vanligt att invånarna själva red på djuren. Inte minst äldre män. Och så var det överallt i Grekland vid den tiden när ö-luffandet var som allra mest trendigt bland europeiska resenärer. Och så blev ”grekisk gubbe på åsna” en riktig turist-klisché som lever kvar än idag, skulle jag vilja påstå.
Eller skulle du kunna låta bli att fotografera om du fick syn på en?
Randigt är roligt. Och ränderna går aldrig ur. Zebror är festliga djur. Som ibland vänder rumpan till.
Som här i Ngorongorokratern i Tanzania. Här tillbringade jag min 50-årsdag för ett par år sedan. En kombinationsresa med safari på fastlandet och sol och bad på Zanzibar. Sådana resor finns att boka via olika arrangörer i Sverige men blir då riktigt dyrt. Du kan göra som jag och spara en hel del pengar genom att boka själv.
Vita ränder
Men visste du att zebrorna inte är vita med svarta ränder? Forskning har visat att zebrorna som embryon först är svarta för att mot slutet av sin utveckling i livmodern få de vita ränderna.
Där ser man. Svarta djur med vita ränder, alltså! Vad trodde du?
(Och nej, det ÄR inte ett aprilskämt för detta har jag läst på Wikipedia.)
Under djur, natur, resor, vackra platser
Det är den tiden på året nu när tranorna dansar. De kan just nu ses vid Hornborgarsjön i Västergötland eller vid Pulken i Skåne.
Jag vet ännu inte om det blir någon tranutflykt i år för vår del, men för två år sedan fotograferade jag det här dansparet bland många andra. Det här är en tidigare opublicerad bild ur samma bildserie som ni fick se ett urval ifrån den gången.
Det är inte det att jag inte har något att skriva om. Det är inte ens det att jag inte skriver.
Just nu har jag 125 utkast till blogginlägg liggande. De lär inte bli färre med tiden. Det äldsta är från den 23 april 2009 och enligt rubriken handlar det om snäckorna i vitrinskåpet. Jag vet inte jag. Det lär nog aldrig bli färdigskrivet.
Men i alla fall, många utkast har jag som så småningom kommer att bli klara. Och nya idéer tillkommer hela tiden.
När jag var ung fanns det på radion något som hette veckans paus-fågel. Tablån fylldes helt enkelt ut med fågelsång. Inte det sämsta i och för sig.
Men den här gången får det bli en paus-katt istället. En som räknar Havanna på Kuba som sitt hem. Och som inte är helt nöjd med att bli fotograferad. Vem respekterar en katts rätt att själv välja att bli fotograferad och publicerad på nätet? Ja, inte jag i alla fall. Än finns det vad jag vet inga lagförslag från EU om katters godkännande före fotografering eller publicering.
Jag har fortfarande inte skrivit ett ord här på bloggen om den tågutflykt till Washington D.C. som vi gjorde när vi var i USA i somras. Men den här blåskrikan såg jag i alla fall på Arlingtonkyrkogården. Blåskrika visste jag inte att den hette då, men det har jag googlat reda på nu.
Det är en argsint men vacker fågel som förekommer från södra Kanada och ner mot Texas och Florida.
Noosa Heads och Noosaville
Jag hade tänkt att vi skulle bo i Noosa Heads, men vi hittade inte riktigt vad vi sökte där så vi hamnade i Noosaville istället. Här hyr vi en hel liten tvåvåningslägenhet för 590 kr per natt. Vi har eget kök, med riktig spis och ugn samt diskmaskin. I lägenheten finns också tvättmaskin och torktumlare och i den gemensamma trädgården finns pool och grillmöjligheter. Kanonfint till det priset. Men vi får ta bussen till Noosa Heads.
På gångavstånd finns i och för sig möjlighet att bada i floden. Här är också gått om fåglar. Pelikaner bl.a. Samt en och annan fladdermus.
Under djur, jorden runt, natur, resa med barn, resor, vackra platser
Klockan tre imorse ringde väckarklockorna (3 st).
Klockan fyra kom taxin.
Sju timmar senare satt vi i en ny taxi på väg in till Brisbane.
Då var klockan ändå bara åtta på morgonen.
Nu är klockan fyra på eftermiddagen och vi är ganska möra.
Det känns att vi kommit till ett nytt land.
Här är hett och fuktigt och lustiga djur.
Vi har mest bara sett fåglar, ibis bl.a, men också en annan liten skummis som vi inte vet vad det var. Någon riktig känguru har vi inte sett än.
Under barn, djur, jorden runt, resa med barn, resor
Fran LA, USA. Vad ar det for djur?
Under djur, jorden runt, natur, resor
Visst är det möjligt att som privatperson kompensera sina flygresor genom vi-skogen. Läs om hur jag gör!
