Kategoriarkiv: resa med ungdomar

Födelsedag på Lankayan, Borneo


Idag firar vi att världens finaste Albin fyller 14 år här på Lankayan utanför Borneo.

Han har haft en bra dag även om han inte ville följa med och dyka när hans storebror och kusiner provade på att dyka tillsammans med min bror och mig samt två dykinstruktörer.

Men han har istället paddlat kajak med sin pappa.

I födelsedagspresent har han fått tröjan han har på sig på bilden, en ny mobiltelefon sedan den gamla gått sönder på resan, utan att han hade någon skuld i det. (Han blev dyngsur under en båtresa.) Och så lite godis på det.

Ikväll väntar en överaskningstårta efter middagen.

Allt gott här, i övrigt, även om vädret varit lite mulet idag.

Fotograf: Anders Nilsson

3 kommentarer

Under personligt, resa med ungdomar, resor

En hälsning direkt från regnskogen på Borneo

Vi befinner oss i regnskogen på Borneo. Bland makaker med lång och kort svans, näsapor, fler sorters apor som vi inte vet namnet på. Och orangutanger. Vi har sett två. Om än på visst avstånd.

Vi har också sett många sorters fåglar, krokodiler, och en del fladdermöss.

Jag har en hel del bilder att dela av mig av men här i djungeln är uppkopplingen inget vidare.

Har gjort flera försök att ladda upp vinjettbilden innan det lyckades.

Men var lugn, fler bilder lär komma!

9 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor

10 billiga höstlovsresor 2019

4f30c503-79af-4faf-b86c-909d670054f1Sugen på en höstlovsresa med barnen? Inte jättegott om pengar? Jag har letat reda på några relativt billiga alternativ som du kan fundera på. 5 alternativ från Köpenhamn och 5 alternativ från Stockholm. Prisexemplen nedan är beräknade för fyra personer och bygger på prisuppgifter från Google.

Rent allmänt är det både billigare och lättare att hitta resor från Köpenhamn än från Stockholm under höstlovet, vilket syns på priserna nedan. Jag är väl medveten om att det finns fler flygplatser att resa ifrån än de nedan nämnda men jag har här valt att göra ett urval.

Från Köpenhamn

1. Nice, Frankrike 5 nätter – 10 300 kr för 4 personer
Flyg med Lufthansa 19:00 lördagen den 26 oktober och landa 23:00 i Nice efter mellanlandning i Frankfurt.

I praktiken får ni fyra hela dagar i Nice. Bo till exempel på tvåstjärniga Villa Eden som du kan boka för fyra personer och fem nätter för 4 900 kr.

Flyg hem med samma flygbolag på torsdag morgon 07:20 och landa på Kastrup 12:20 efter mellanlandning i Frankfurt. Flyg tur och retur kostar 4 900 kr. Till det priset har jag räknat med en gåva til VI-skogen på 500 kr som klimatkompensation eftersom det är så jag själv klimatkompenserar för våra flygresor.

2. Milano (och eventuellt Cinque Terre), Italien 7 nätter för 14 900 kr för 4 personer
Flyg med Easyjet lördagen den 26 oktober 20:05 och landa 22:10 på Milano Malpensa.

Bo på Hintown Brera’s Relax Apartment för 10 100 kr (8 700 kr om du har tillgång till hemliga medlemspriser på hotels), 7 nätter för 4 personer.

Ni får en vecka i ett Milano i höstskrud. Eller. Ännu hellre. Som alternativ kan du välja att ta tåget med Trenitalia och bo några av nätterna i vackra Cinque Terre, som ligger i en varmare klimatzon vid Medelhavet, som vi gjorde 2017. Det behöver inte bli dyrare. Läs mer om tågresa och hotell samt priser (då) här.

Hemresan sker också med Easyjet, lördagen den 2 november klockan 17:00. Och då är du tillbaka på Kastrup klockan 19:05. Priset tur och retur för alla fyra blir drygt 4 300 kr. Till det priset har jag räknat med en gåva til VI-skogen på 500 kr som klimatkompensation.

3. London, England 5 nätter – 10 800 kr för 4 personer
Flyg måndagen den 28 oktober klockan 20:55 med Ryanair och landa klockan 21:55 på Luton.

Bo fem nätter en bit från centrum i ”1 Bedroom Apartment in Knightsbridge” som är ett 3,5-stjärnigt boende som idag kan bokas för 7 200 kr för alla fyra personer och fem nätter med en ”höstkod” på hotels.

Flyg hem lördagen den 2 november 18:05 med samma flygbolag och landa på Kastrup 20:55. Flyg tur och retur kostar då knappt 3 400 kr (inklusive handbagage för alla fyra men utan fler väskor). Till detta skulle jag då lägga 250 kr till VI-skogen som ett sätt att kompensera för klimatpåverkan.

4. Med tåg till Berlin, Tyskland 5 nätter – 8 800 kr för 4 personer
Du bokar biljetterna på tyska DB och åker från Koebenhavn H, lördagen den 26 oktober klockan 12:52 och är i Berlin Hbf klockan 20:55.

Ni kan till exempel bo en bit från centrum på vandrarhem i eget rum med egen toalett och  dusch på Happy Bed Hostel i Kreutzberg fem nätter för drygt 5 100 kr.

Under er vistelse i Berlin kan ni bland annat besöka badlandet Tropical Islands om ni vill ha lite bad och värme på resan också. Det ligger en bit utanför Berlin och kostar ca 1 500 kr i entré för en familj i en dag om du bokar på nätet i förväg. Detta ingår inte i totalpriset i rubriken.

Hemresan sker på torsdagen den 31 oktober klockan 12:38 och då är du tillbaka i Köpenhamn klockan 20:05. Billigaste priset för tågresan tur och retur om ni är fyra personer varav två är mellan 6 och 14 år blir drygt 3 600 kr.

5. Hamburg, Tyskland med tåg, 4 nätter, 6 300 kr
Ni reser från från Koebenhavn H, lördagen den 26 oktober klockan 15:35 och är i Hamburg Hbf klockan 20:16.

Bo till exempel på Novotel Hamburg City Alste som ligger 1,5 km från järnvägsstationen fyra nätter för 4 800 kr på hotels.

Hemresan sker på onsdagen den 30 oktober klockan 13:28 och då är du tillbaka i Köpenhamn klockan 28:26. Billigaste priset för tågresan tur och retur om ni är fyra personer varav två är mellan 6 och 14 år blir ca 1 500 kr.

Från Stockholm

1. Dubrovnik, Kroatien 6 nätter – 20 900 kr för 4 personer
Flyg ner till Dubrovnik på fredagskvällen den 25 oktober klockan 18:10 från Arlanda med Croatia (första delstäckan med Air Nostrum) och landa efter mellanlandning i Zagreb klockan 23:00 i Dubrovnik.

Boka till exempel 6 nätter i en lägenhet med 2 sovrum, terrass och havsutsikt havsutsikt på Apartments Kirigin som ligger 1,5 km utanför centrum (observera att incheckningen stänger 24:00 – det kan bli ont om tid)för 7 400 kr med höstrabbatkod på hotels.

I praktiken får ni 5 dagar på er att upptäcka Dubrovnik med omgivningar.

Flyg hemåt på torsdagsmorgonen klockan 07:30 med Croatia och landa igen på Arlanda 14:25 med SAS efter ett par timmars stopp i Frankfurt. Flyg tur och retur kostar då 13 000 kr. Till det priset har jag räknat med en gåva til VI-skogen på 500 kr som klimatkompensation.

2. Pisa, Italien 5 nätter – 16 200 kr för 4 personer
Ni flyger med Ryanair från Skavsta utanför Nyköping med allt vad det innebär. Flyget avgår lördagen den 26 oktober klockan 17:30 och landar i Pisa 20:20.

Ni kan till exempel bo på pensionat Gialel Pisa med centralt läge i fem nätter för 7 500 kr.

Dagsutflykter kan ni göra med tåg till bland annat Cinque Terre och Florens. I så fall bokar ni tåg med Trenitalia. Som alternativ kan ni välja att bo någon eller några nätter i Cinque Terre eller Florens.

Hemresan sker i det här fallet på torsdagen klockan 19:45 och ni landar i Nyköping klockan 22:30. Flyget tur och retur kostar 8 150 kr (inklusive handbagage för alla fyra men utan fler väskor). Till det priset har jag räknat med en gåva til VI-skogen på 500 kr som klimatkompensation.

3. Istanbul, Turkiet 5 eller 4 nätter – 14 500 eller 11 500 kr för 4 personer
Även i det här fallet sker avresan på lördagen. Men från Arlanda. Flygbolaget heter Pegasus och det vet jag egentligen inget om. Flyget lyfter klockan 16:15 och landar i Istanbul klockan 20:45.

Ni kan bo på Ocean’s 7 Hotel 5 nätter med höstrabbat för 3 500 kr.

I praktiken får ni fyra dagar i Istanbul.

Hemresan sker på torsdagsmorgonen klockan 8:25 och ni landar igen i Stockholm klockan 10:00. Flyget tur och retur kostar 10 500 kr. Till det skulle jag själv lägga en gåva på 500 kr till VI-skogen för att klimatkompensera resan. Den som har flextidsregler som tillåter, vill och hinner kanske kan jobba på eftermiddagen och kan då spara en semesterdag på det.

Väljer ni att korta resan ytterligare en dag och åka hem på onsdagsmorgonen kan ni spara 3 000 kr på i övrigt samma upplägg.

4. Dublin, Irland 4 nätter – 13 200 kr för 4 personer
Ni flyger med Lufthansa från Arlanda på lördagen den 26 oktober klockan 18:15 via Frankfurt och landar 22:45 i Dublin.

Ni kan till exempel på St. Aiden’s Guesthouse fyra nätter för 4 700 kr med höstrabatt på hotels.

I praktiken får ni tre dagar i Dublin.

Hemresan är på onsdagen klockan 10:45 och ni är då tillbaka på Arlanda klockan 17:45 efter mellanlandning i München. Pris tur och retur är 8 100 kr. I detta fall skulle jag lagt 400 kr på en gåva till VI-skogen för att kompensera för klimatpåverkan.

5. Till Köpenhamn, Danmark med tåg 4 nätter – 8 000 kr för 4 personer
Res med tåg från Stockholm central till Köpenhamn H på lördagen klockan 10:25 – 15:31, utan byten med SJ snabbtåg 2 klass.

Bo till exempel 4 nätter på Urban House Copenhagen by MEININGER för 5 100 kr med höstrabbat på hotels. Tänk dock på att Köpenhamn är en dyr stad att turista i för svenskar numera.

Hemresan sker på onsdagen 16:23 – 21:36, också utan byten med SJ snabbtåg 2 klass. Priset för en ej ombokningsbar tågresa tur och retur blir då 2 900 kr för fyra resenärer där två är vuxna och två är ungdomar.

Alla priserna ovan är för flyg respektive tåg plus hotell. Plus klimatkompensation för flygresan. Resor till och från flygplats/järnvägsstation tillkommer. Det kan även tillkomma avgifter för resväskor, måltider ombord och annat. Måltider på plats tillkommer så klart också. Allt ovan är också med reservation för att jag kan ha läst eller skrivit fel på någon enstaka uppgift, att priser kan förändras och resor kan ta slut efter att detta skrivits. Och att jag endast översiktligt bedömt de boendealternativ som jag föreslår i texten. Dubbelkolla att de stämmer med dina önskemål.

Vinjettbilden föreställer Manarola i Cinque Terre. Dit kan du göra en utflykt från endera Milano eller Pisa till exempel.

För mer höstlovsinspiration – läs:

Höstlovsresa – mina 10 bästa tips!

1 kommentar

Under boende, flyg, hållbart resande, klimat, resa med barn, resa med ungdomar, resor, tåg

Sommaren 2019 – resetrenderna , resmålen och besöksrekord på bloggen


Det börjar bli dags att summera sommaren som gått. Eller gått och gått. Jag räknar egentligen sommaren från halva maj till halva september här nere i Blekinge. Men hur du än räknar närmar sig sommaren 2019 nu sitt slut.

Så. Dags ändå att summera. Vi börjar med besöksrekorden på bloggen. Inför och under sommaren 2019 har jag för första gången noterat två månader med fler än 10 000 unika besökare på bloggen. Över 12 000 i april och över 11 000 i juli. Även övriga sommarmånader har trafiken till den här bloggen varit höre än tidigare år. Kul!

Det är också så att det numera är inlägg om resor som drar mest trafik. Länge var inlägg om ungefär allt annat populärare. Eftersom det är en reseblogg som jag hela tiden velat göra är jag extra glad för att ”Halloj världen!” äntligen är etablerad som en sådan.

Resetrenderna
Sommaren 2019 blev den sommar då svenskarna för första gången på länge minskade sitt flygande till utlandet. Istället ökade tågluffandet i Europa rejält. DN genomför också den första resan med ett helt chartrat tåg för 350 passagerare genom Europa.

Att semestra hemma i sin egen stad är inget nytt men fick i år bli en egen trend med ett eget ord; hemester. Mitt emellan att resa till utlandet och att semestra hemma ökade också svenskarnas Sverige-resande. Så kallad Swemester. Eller för den som vill ha det svenskt på riktigt; svemester. En ytterligare variant på samma tema är att försäljningen av sommarstugor ökat mer än bostadsmarknaden i övrigt.

För att möta trenden mot ett mer hållbart resande har flera stora aktörer inom flygresor som Ving, BRA, Tui och SAS lanserat klimatkompenserade resor helt eller delvis eller i vart fall för vissa resor och resenärer. Ving har även börjat erbjuda tågcharter. Bravo!

Det mest populära flygresmålet för svenskar under den här sommaren var Alanya. Turkiet har tidigare minskat i popularitet på grund av oroligheterna i landet, men denna sommaren har resorna till Turkiet ökat igen. I ett läge där den svenska valutan försvagats har Turkiets valuta fortsatt varit billig att köpa för oss svenskar.

Svemester har varit en av årets starkaste resetrender. Här med blåklockor vid sjön Näknen.

Resmålen
Mina egna resor då? Vi valde att ha tidig semester i år för att undvika den trängsel som det ofta är på många resmål under den andra halvan av sommaren. Till att börja med bar det av till Östergötland där vi tillbringade en dryg vecka med att först fira min bror vid Världens Ände, och sedan bada i insjön Näknen, fira midsommar och hälsa på far och mor.

Därefter blev det ett kort stopp i Stockholm innan vi kryssade genom Stockholms skärgård en fantastiskt vacker och ljus sommarkväll med ett nästan spegelblankt hav, förbi Åland och vidare till Tallin där vi stannade två nätter. Där strosade vi runt i gamla stan, som var större och finare än vi väntat oss. Och så gick vi på museum om Sovjet-tiden.

Från Tallin bar det av till Aten där vi hade en natt och en dag, såg på ”verklighetens ministry of silly walks”, åt grekisk sallad och annat gott samt skådade ut över Aten från akropolis-klippan. Innan vi blev utsatta för ficktjuvar.

Sedan blev det ”båtluff” till några av Kykladernas vackraste öar. Naxos har ett par av oss varit på förut. Så där visste vi att det är vackert och att där finns en fin strand på gångavstånd från stan. Folegandros, Amorgos och Donousa var nya och positiva bekantskaper för alla i sällskapet. Och sist Paros, ännu en fin gammal bekant för två av oss. Grekland är bra fint ändå! Och Amorgos visade sig vara både finast och billigast av de öar vi besökte denna gången.

En sak som blev ännu tydligare i år är att våra ungdomar, när de väl blivit tonåringar, inte alltid är lika trakterade av att bada, som de var när de var yngre. Här får vi kanske tänka om lite några år nu, innan de är utflugna. Som tur är finns det ju andra saker att göra även på grekiska öar. Och några dopp blev det ändå.

Den här sommaren har jag klimatkompenserat för både flyg- och båtresor.

Här på bloggen har jag fortfarande en hel del kvar att berätta om våra sommarresor i år, men jag har skrivit två längre guider med saker du behöver veta om Greklands vackraste ö; Amorgos och om den näst vackraste; Folegandros. Du kan även hitta några kortare inlägg på samlingssidorna om Tallin, Naxos, Donousa och Paros.

Mot slutet av sommaren har det blivit två kortare resor för kräftskivor. En till Näkna i Norrköpings kommun och en till Tjärö i Karlshamns kommun, dit vi är på väg just nu.

Estland och huvudstaden Tallin blev en ny bekantskap för oss.

Amorgos är Greklands vackraste ö – om du frågar mig.

Folegandros är nästan lika vacker som Amorgos – bara lite torrare.

Utflykterna
Hemester kan man ha när man inte har semester, tycker jag. På kvällar och helger. Alltså att göra utflykter över dagen eller kortare, med hemmet som bas. Den här sommaren har vi bland annat gjort utflykter till fina Sternö naturreservat respektive Lilla Kroksjön och Långasjön här hemma i Karlshamn. Fina naturområden att besöka även för den som är på besök i vår lilla stad.

Vi har också hunnit med en utflykt till vackra Karlskrona där bland annat Sveriges gulligaste kolonistugor finns (översta bilden i inlägget). Det var på nationaldagen som det fick bli en utflykt till Blekinges ”huvudstad”, med tåg. Och sedan en promenad på Trossö, Ekholmen och Saltö med många utblickar mot osedvanligt gulliga Brändaholm där massor av små röda stugor, och en gul, ligger tätt.

Och så gjorde vi en utflykt till Stenshuvud, nationalparken med Sveriges vackraste strand. Platsen ligger på Österlen i Skåne. Det här var senare på sommaren. Åskan mullrade på avstånd. Efter badet där hann vi också med Kiviks musteri (affären), Skånes äldsta (och sötaste?) kaffestuga som finns i en fantastisk blomsterprakt vid Alunbruket samt Skånes ”längsta” vattenfall, Hallamölla.

En utflykt till Hällevik och jazzfestivalen där blev det också. Vi spisade jazz och en mycket välsmakande trerättersmiddag. Och upplevde ett neworleanskt regn.

Sammanfattningsvis
Det har varit en mycket bra rese-sommar tycker jag. Både för mig personligen, för min blogg men också för resandet i stort, med en trend som rör sig mot ett mer hållbart resande för allt fler. Det är något som jag verkligen gillar!

Sveriges vackraste och mest ”tropiska” strand finns vid Stenshuvud.

8 kommentarer

Under blogg, hållbart resande, resa med ungdomar, resor, sommar, vackra platser

På Österlen finns äldsta kaffestugan i vacker trädgård

Vid Alunbruket på Österlen ligger Skånes äldsta kaffestuga i en fantastisk miljö med korsvirkeshus med halmtak och en helt underbar blomsterprakt. Vi svängde förbi här för en fika i lördags och blev oerhört imponerade av stället.

Vi har beställt och väntar på vår fika. Grabbarna har valt mackor med vildsvinssalami och trettonåringen därtill en bit chokladtårta. Jag tog också, men enbart, en bit chokladtårta. Och te till det. Min sambo Anders ett kakfat med blandade kakor. Han valde kaffe till och det gjorde en av pojkarna också.

Öppnade på 30-talet
Medan vi sitter och väntar läser Anders från internet om ställets historia: ”Korsvirkeslängan byggdes som arbetarbostad i början av 1700-talet och ligger vackert belägen omgiven av Verkeåns naturreservat. 1930 började Hilda Nilsson servera kaffe med hembakat i sitt hem. Hon var en uppskattad kalaskokerska och startade kaffestugan efter att de röda backarna i Alunbruket blivit ett populärt utflyktsmål. Kaffestugan drivs fortfarande av samma familj, nu i fjärde generation.”

Caféet ligger nära Christinehofs slott ungefär en mil väster om Brösarp. Just nu har de öppet alla dagar kl 11-17 till och med den 31 augusti. I september har de öppet lör-sön kl 11-17. Här finns riktigt många bord att välja på i trädgårdarna runt husen. Kanske att hela bussar brukar stanna till här? funderar jag. Men när vi är här en lördagseftermiddag i början av augusti är det ingen trängsel.

Måste upplevas
Min tårtbit och teet med smak av laktrits och frukt smakade bra, men det är framförallt platsen som måste upplevas. Korsvirkeshusen och blomsterprakten. Jag kunde inte låta bli att springa runt och fotografera blommor, fjärilar och humlor bland alla de vackra husen. Jag ger ställer fem stjärnor av fem möjliga!

Här finns gott om bord i trädgårdarna.

Lavendel och en trolig rovfjäril.

En kanna med te.

En bit chokladtårta med grädde.

Albin Hansson. fotograf: Anton Hansson

En blomma av sorten röd solhatt och en fluga.

Kaffestugan vid alunbruket.

4 kommentarer

Under blommor, fika, resa med ungdomar, resor, trädgård, vackra platser

Vandra på Amorgos från Katapola till Chora och vidare till klostret Hozoviotissa

I teorin tar denna vandring drygt en och en halv timme. Men går du en varm sommardag behöver du troligen betydligt mer tid än så. För oss blev det en heldagsutflykt. Enligt Google är vandringen sex kilometer men jag tror att det är en underskattning.

Jag pratar om vandringen från den närmaste av Amorgos hamnstäder till Amorgos stad uppe i bergen och vidare till det berömda klostret Hozoviotissa.

En ö i det stora blå
Amorgos är en grekisk ö som inte är alls i närheten så känd som Santorini, Mykonos, Naxos eller Paros. Alla öar i samma ögrupp som Amorgos: Kykladerna. Men i den mån du alls hört talas om Amorgos innan så är det mest troligt att du hört talas om att de grekiska scenerna i den franska 90-talsfilmen ”Det stora blå” spelades in här. Näst mest troligt är att öns namn dykt upp när du sett bilder på det medeltida kloster som är byggt på en klippvägg ovanför ett turkost hav. Det kloster som är slutmålet för denna vandring.

Katapola är en av två turistorter på ön. Båda har båtförbindelser med resten av ö-världen. Vi hamnar just här mest därför att Katapola har förbindelse med nästa ö på vår båtluff. Men byn som är ön största är ett utmärkt val som semesterort även oavsett detta. På gångavstånd finns den mycket vackra stranden Maltezi, men det får bli ett annat blogginlägg.

Börja vandringen
Innan du börjar vandra bör du tänka på att ta med dig vatten att dricka längs vägen. Tänk också på att smörja in dig med solskydd på utsatta ställen där du brukar ha lätt att bränna dig. Kanske tillhör du sorten som behöver solhatt i värmen? Själv klarar jag mig inte utan solglasögon. Nu när du fått med dig allt är du klar att ge dig av!

Katapola ligger längst inne i en vik på öns västra sida. Hamnen och de flesta vita sockerbits-husen ligger i söder. Men en del av byn ligger i norr.

Om du går längs vattnet från den södra delen av byn mot den norra passerar du en busstation ett par restauranger. Strax innan du når den norra delen av byn ser du en skylt som visar var gångvägen mot Chora börjar. Enligt denna ska det vara en timme och fem minuters vandring dit. Här är också skyltat mot en ”Grand Bleu Villa” med en delfin på skylten.

Det är i början av juli när vi gör den här vandringen. Vi bor högst upp i den norra delen av byn så vi kommer från norr och viker därför mot vänster när vi påbörjar vår vandring. Här nere i dalen är det grönt och frodigt. Vi passerar en köksträdgård där det odlas lök, tomater, majs och andra grönsaker. Vi ser också några dadelpalmer, citronträd och många olivträd. Jag vänder mig om flera gånger för att fotografera vyn ner mot havet.

Efter bara en liten bit kommer du fram till ett T-kors. Här saknas skyltar, men du ska gå åt höger på vägen av betong tills du ser nästa skylt åt vänster mot Chora. Den säger att det är en timmes vandring kvar. Trots att du gått längre tid än fem minuter. Ganska snart kommer en ny skylt som pekar mot en stig och säger att det är 50 minuter kvar. Något förvirrande.


Nu följer du samma stig hela vägen.

Cikadorna spelar i bakgrunden. Annars är här tyst och stilla. Stigen är bitvis så smal att det är svårt att undvika att riva sig på en och annan tistel om du inte väljer att gå i långa byxor. Men det blir nog å andra sidan varmt. Andra partier är bredare och vid kraftigare stigningar har det anlagts trappsteg samtidigt som stigen slingrar sig fram. Förmodligen är det en gammal åsnestig som vi går på.

De andra tre i familjen håller högre tempo än mig och får vänta på mig för att jag ska komma ikapp. Jag bjuds att dricka lite vatten innan vi vandrar vidare. Snart är de före igen men jag hör hur de pratar om att de ser en ödla. En stund senare är det jag som ser en. Den berättar jag om när jag kommer i kapp dem vid en källa. Plötsligt ser jag en orm som ringlar in bland stenarna vid källan. Eller? Har den inte en fena på ryggen? Kan det vara en ål?




Nu börjar naturen bli kargare, sådana där låga buskar som här vid Medelhavet brukar kallas maccia. Några av buskarna är mycket låga och små och har lila blommor.

Om du tar några blad, gnuggar dem mellan dina fingrar och sedan drar in doften kommer du att tänka på mat. Det är timjan som växer vilt här. Är du uppmärksam märker du doften i landskapet hela vägen när du går.

Uppåt, upppåt och uppåt.

Amorgos by – Chora
Till slut är du framme i Chora. 400 meter över havet. Välj bara någon av trapporna upp när du passerat stora vägen och fortsätt uppåt och inåt i byn så kommer du att upptäcka att den är mycket bildskön. Du hittar strax också flera restauranger, barer och caféer.

Vi slår oss ner vid ett bord längs det stora gångstråk genom byn som inte är mycket mer än en smal gränd. Bordet är under tak, så vi får skugga. Från menyn väljer vi rätter som grekisk sallad, tzatziki och rödbetor med yoghurt och valnötter. Och så fyller vi på vätskeförrådet med iste och vatten. Det smakar mycket bra.





Mot klostret
För att komma vidare mot klostret fortsätter du på gångvägen genom byn tills du kommer till en bilväg där du svänger höger och följer den till en parkeringsyta. Längst utåt höger, mot havssidan till, finns en ful grind av metall. Denna ska du gå igenom – det är något av ett blåshål här – och sedan följer du trappan som går sicksack ner mot en bilväg. Redan här är vyerna hänförande.

Stranden Agia Anna
Medan jag går där spanar jag efter den berömda strand som heter Agia Anna. Den har rykte om sig att vara Amorgos vackraste strand. Eventuellt har vi tänkt att ta ett dopp efter vandringen. Badkläderna är med. Stranden ska ligga här nedanför någonstans, strax intill en liten kyrka. Det första jag får syn på är parkeringsplatsen. Den är full av bilar. Runt 20 stycken. Från den går en trappa ner till – mycket riktigt – en liten kyrka och sedan vidare ner mot en liten vit byggnad som kan vara ett dass. Stranden ser jag inte på grund av en klippa i förgrunden. Men vad jag kan bedöma måste den vara väldigt liten. Och som landskapet ser ut förmodligen en klippstrand. Den kan knappast vara Amorgos vackraste. Jag funderar, medan jag för mina knäns skull går långsamt, långsamt neråt, över hur sådana där rykten uppstår. Och vilken betydelse det har för att dra folk.

Väl nere vid vägen viker du av åt vänster. Du följer sedan bilvägen rakt fram. Även där den delar sig vid en busshållplats. Vägen slingrar sig lite innan den tar slut vid en parkeringsplats.


Näst äldst
Nu är du framme vid klostret. Ta en titt både uppåt och nedåt. Uppåt har du klostret som är Greklands näst äldsta och som liksom klänger sig fast på bergväggen 300 meter upp. Det byggdes första gången 1017 och restaurerades 1088. Neråt har du det som sannolikt egentligen är Amorgos vackraste strand, men som omöjligt kan nås till fots. Vad jag vet går det heller inte några badbåtar hit. Men vackert är det. Vit sand och turkost hav.

Jag och min sambo fortsätter uppför trappan mot klostret medan våra tonårssöner väntar några trappsteg ovanför parkeringen. Klockan är nu halv två och de sista solstrålarna lämnar klostrets fasad när solen försvinner bakom berget. Jag tänker att en bergvägg kyler och som skyddar mot eftermiddags- och kvällssol måste ha varit ett bra skydd mot sommarhettan under 1000-talet som ju dessutom var en varmare period än den vi har nu. Dessutom är platsen väl skyddad mot angrepp.

Helgonbild flöt iland
Men sägnen säger att det var när en helgonbild av Jungfru Maria flöt i land här som det beslutades att klostret skulle byggas just här. Efter att man misslyckats med att bygga klostret nere vid vattnet sågs det som guds vilja att man skulle välja bergväggen som byggplats istället.

Insidan
För den som vill se klostret på insidan gäller det att börja vandringen i tid. Klostret stänger för allmänheten klockan 13:00. (Det öppnar i och för sig igen mellan 17:00 och 19:00, men det är kanske lite sent?) Du behöver också vara klädd i lång kjol om du är kvinna och långbyxor om du är man. Klostret är nämligen fortfarande aktivt. Kortärmat accepteras på överkroppen men inte linne.

Vi hade inte lust att klä oss i varmare än shorts för vandringen i värmen och inte heller att släpa med ombyte, så att vi kom fram efter stängning gjorde oss inget.

I efterhand har jag fått veta att det kan finnas kläder att låna så om du anländer när klostret är öppet men är fel klädd kan du alltid höra dig för om lånekläder.

Väl uppe vid klostret ska du, även om du inte ska gå in, inte missa att se klostret från ingångssidan också med havet i bakgrunden. En minst lika hänförande vy som att se klostret nerifrån.



Hur du tar dig tillbaka
Vi beslutade oss för att hoppa över badet och ta en taxi tillbaka direkt. Vid klostrets P-plats finns telefonnummer till två olika taxibilar. Ingen av dessa hade dock tid att ta denna körning

Vi valde då att gå tillbaka upp till Chora och ta en taxi därifrån. Ett alternativ kan vara att göra upp med ett taxibolag om en tid och en plats i förväg. Från Chora går det också bussar tillbaka till Katapola. Det finns ju en busshållplats närmare klostret också. Men tyvärr hittade vi ingen tidtabell där.

5 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor, vackra platser, Vandra

På spaning efter Balbec och den tid som flytt – i Cabourg

”På spaning efter den tid som flytt” är en romansvit i sju delar av den franske författaren Marcel Proust, som utgavs åren 1913–1927. Romansviten räknas till den litterära modernismens centrala verk.

Det avsnitt som är mest känt är när en bit av en madeleinekaka tillsammans med en klunk lindblomste får berättaren att i tankarna återvända till sin barndom.

Jag har inte läst en rad ur böckerna men ändå många gånger hört talas om meadeleinekakan och lindblomsteet.

Att romanserien utspelar sig till stora delar i badorten ”Balbec” vid Normandies kust visste jag däremot inte alls innan jag gjorde research inför vår resa till Normandie förra sommaren. Inte heller kunde jag då i förväg ha vetat att verklighetens Cabourg stod förebild till böckernas Balbec. Men det vet jag nu.

Den där upplysningen gjorde mig så klart nyfiken på badorten ifråga så det fick bli ett kortare stopp där på vår rundresa. Ett ganska kaotiskt stopp då det pågick VM-fotboll på många bildskärmar i staden och där fel lag ledde och vann enligt vår familjs yngste medlem, nämligen Frankrike. Och där han då var av uppfattningen att fransmännen blev för glada i samband med de franska målen.

Trots röran hann jag fotografera några bilder i Cabourg som är en kommun i departementet Calvado. Kommunen som har cirka 4 000 invånare ligger i kantonen Cabourg som ligger i arrondissementet Caen. Framför Le Grand Hôtel står Marcel Proust staty i en park. Den andra sidan av det stora hotellet vetter mot havet där tidvattnet rör sig ut och in.

I byn finns många festliga hus. Några av korsvirke.

Så Cabourg i Normandie, Frankrike är faktiskt en utmärkt plats för den som vill spana efter en tid som flytt.

3 kommentarer

Under böcker, resa med ungdomar, resor

Cave of the Winds – närkontakt med Niagarafallet

Det här är en av de mest uppskattade upplevelserna vid Niagarafallet. I alla fall om du tittar på betyget på Googles som är 4,8. Men samtidigt är det en upplevelse som du lätt missar om du inte har haft tur att höra talas om den i förväg.

Det hade inte jag heller, men min svägerska hade ordnat en guidad tur när vi var en familjegrupp på 17 personer som var här i augusti förra året och då ingick det här besöket som avslutning. En riktig lyckträff!

Ingen grotta
Vindens grotta. Som inte är någon grotta längre. Men häftig ändå. Brudslöjefallet är det minsta av de tre fallen vid Niagara. Det ligger på den amerikanska sidan av gränsen. I USA alltså. Bakom detta fall fanns en gång en grotta. Den blev en sevärdhet. Grottan utplånades i ett massivt stenras 1954 och den efterföljande sprängningen av ett farligt överhäng. Men nu hade sevärdheten redan flyttats till en avsats som byggts på utsidan om fallet. Och där är den kvar.

Utställning
När du betalat entréavgiften som 2019 är 19 $ för vuxna och 16 $ för barn mellan sex och tolv år kommer du först till ett museum om fallens historia. Här berättas om hur Nikola Tesla var med och byggde världens första vattenkraftverk just på denna platsen och hur fallen så småningom i princip försvann när allt vatten leddes om till turbiner. Och hur industrierna som anlades smutsade ner och bullrade. Här uppstod därför kanske världens första miljörörelse som lyckades driva fram ett återskapande av fallen och en delning av vattenresursen mellan naturvårds- och energiintressena.

Blött
Sedan tar du på dig de sandaler av plast och den tunna poncho som ingår i avgiften, tar hissen ner och går sedan på gångbanor och trappor av trä som tar dig upp till häftiga ”Hurricane Deck” där du upplever vad som närmast kan liknas vid en tropisk storm. Och den vinden blåser även under de lugnaste dagar eftersom den genereras av det fallande vattnet.

Det här är roligt! Du blir rejält blöt och imponeras samtidigt kraften i närkontakten med det minsta av fallen. Energi var ordet!

Uppskattat
På grund av en trasig hiss missade vi ”Journey Behind the Falls” som görs bakom det stora Hästskofallet på den kanadensiska sidan. Men jag ser nu, när jag tittar på betygen på Google, att det vår guide sa till tröst stämmer. Nämligen att ”Cave of the Winds” är mer uppskattat av resenärerna. Så också av oss!





6 kommentarer

Under miljö, natur, resa med ungdomar, resor

Kommer just ingenstans


Sommaren närmar sig med stormsteg. Sedan kommer höstlov, jullov, sportlov och nästa års påsklov. Det är så klart inte möjligt att resa på alla barnens skollov. Men på några. Men vi har just nu ingenting inbokat framöver. Ingenting.

Min familj har krävt att få vara med och bestämma mer om framtida resor. Det är en fullt rimlig begäran. Dessutom vore det skönt för mig att slippa ha huvudansvaret för familjens semestrar. Men vi kommer just ingenstans. Verkar det som. Ingenstans alls.

Bilden föreställer en grind i Gamla stan i Stockholm.

6 kommentarer

Under personligt, resa med ungdomar, resor

Isbaren i Stockholm – lite av en turistfälla

I lördags eftermiddag besökte vi isbaren i Stockholm. Och blev lite besvikna faktiskt.

Vi befinner oss just nu i Björkliden, Lappland. Inte så jättelångt – med lappländska mått mätt – ifrån Jukkasjärvi där ishotellet med sin isbar ligger. Originalet. Vi gjorde ett besök där för några år sedan på vägen upp till Björkliden och gillade stället jättemycket. Även om prisläget är lite väl.

Den här gången gjorde vi ett stopp i Stockholm på vägen upp och det var med stor förväntan jag bokade in oss på ett besök i isbaren i huvudstaden, Icebar Stockholm.

I lördags var det också premiär för årets tema i isbaren, som är Amerika. Så det hade ju varit jätteroligt att få utropa att det här var alldeles fantastiskt. Men det var det inte.

Jag var förvånad över hur liten baren är och hur få isskulpturer som får plats där. I stort inte mer än de jag visar i inlägget här. Jag tog en alkoholfri drink baserad på lingondricka och lime, och den smakade i alla fall gott. Men tyvärr, lite av en turistfälla är det allt. Men inte så pass ändå, att jag ångrar besöket. Nu har vi sett stället. Men vi lär knappast återvända.







2 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor

Ta tåget till Abisko


I början av augusti 2017 var vi i Abisko. Vi tog tåget dit. Det är en väldigt vacker plats. Vid den tiden på året har inte all snön smält undan än. Och snart kommer hösten. Svenska Arktis.

En dag tog vi liften upp till Nuolja Sky Station. Bilden är där uppifrån. Vi vandrade därifrån ca 7-8 km först söder ut och sedan åt sydväst längs en markerad led på kalfjället Slåttatjåkka.

Därefter gick vi lika lång väg tillbaka åt nordost genom fjällbjörkskogen tillbaka till Abisko turiststation. Totalt cirka 15 km.

Visste du att det går nattåg direkt till flera turistorter i Lappland? Från Stockholms central avgår dagligen ett nattåg klockan 18:11 som utan byten är i Abisko klockan 11:14. Ett annat nattåg avgår klockan 21:12. Då blir det byte i Boden och du är sedan framme klockan 15:59.

8 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor, tåg, vackra platser, Vandra

Psykbryt över brist på tekoppar på tropisk ö


Det är i frukostmatsalen det händer. Jag skuttar fram som om jag vore en elefant som försöker härma kräftornas lätta och snabba gång i sidled. Det är alltså mindre graciöst. Ja, jag närmast slänger mig över servitrisen för att få tag på en tekopp.

Min äldsta son, femtonåringen tycker att detta är så pinsamt att han lämnar matsalen för en stund. Och när han väl kommer tillbaka sätter sig vid ett annat bord än det där vi sitter.

Ja, jag fick ett mindre psykbryt.

Till mitt försvar ska sägas att personalen just den här morgonen har extra svårt att få fram rena te- och kaffekoppar. Jag har väntat en bra stund. Och jag är inte ensam om det.

Och varje gång någon ur personalen har kommit in med ett fåtal koppar har de tagit slut direkt.

En lång stund har jag stått och väntat vid bordet för kaffe och te. Men då hände ingenting. Och just som jag tröttnat och vänt mig om för att gå till ett annat bord för att hämta lite frukostmat istället kom ett par koppar in. Och de andra frukostgästerna var som hökar.

Till historien hör också att det sällan finns svart te på Kuba. Och jag dricker inte kaffe. Men just här på Cayo Levisa finns det alltså sådana tepåsar. Men istället har de alltså ont om koppar. Jag brukar ha bra tålamod. Men det finns gränser. Och här rinner det alltså över. Rinner över kanten på obefintliga tekoppar.

Antagligen borde min nästa långresa till tropikerna gå till Sri Lanka. Där lär de i alla fall ha gott om Ceylon-te. :)

7 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor

Med tåg och båt till Frankrike och Jersey

Vi provade på att göra en tågsemester i sommar. Jag har skrivit om flera av delarna men inte om helheten. Två veckor med tåg, bil och båt och lite buss till Bretagne, Normandie och Jersey. Vi fick även några glimtar av Danmark, Tyskland och Belgien. Så här kommer ett klassiskt dag för dag – reportage:

Efter viss möda hade jag lyckats boka tågbiljetter till Frankrike själv via internet. Jag har berättat i ett tidigare inlägg hur du kan göra samma sak. Vid midsommartid 2018 bär det så äntligen iväg.

Dag 1 – Nu är vi på väg!
Tåget avgår från Karlshamn en lördag i juni klockan 12:35. Midsommardagen närmare bestämt. Den första tågbiljetten är en duo/familj i Skånetrafikens gamla app för 517 kronor för oss alla fyra. Det känns skönt att äntligen vara på väg! Köpenhamn är vår närmaste storstad. Jag brukar säga att vi är här för sällan. Öresundståget är ovanligt fullbelagt, men kommer ändå fram till Huvudbangården i tid, 15:08.

Vi går längs Bernstorffsgade för att komma till vårt hotell för kvällen. Richmond hotell är trestjärnigt. Jag har betalat 3322 svenska kronor för ett familjerum för fyra. På vägen hit passerar vi baksidan av Palads, som är en stor-biograf och som är inrymd i vad som måste vara Köpenhamns färggladaste byggnad. Och då finns det ändå en hel del färgglada byggnader i den här stan. Sedan vi checkat in går vi en promenad genom för oss okända delar av den danska huvudstaden innan vi landar på mer bekanta Nytorv för att mumsa i oss smørrebrød respektive hamburgare. Köpenhamn är dyrt men fint.

Rådhuspladsen, Köpenhamn.

Dag 2 – Tåg genom Tyskland
Efter en lugn morgon med hotellfrukost och promenad till stationen hinner vi med en fika på stationen också – jag tar en chai latte – innan vi kliver ombord på det dieseldrivna danska tåg som med avgång 11:35 ska ta oss till Hamburg. Lite trist tycker jag det är att tågresor i Europa inte alls är lika fossilfria som de är hemma i Sverige. Wi-fi:n fungerar bara så länge vi är i Danmark. Vi äter på färjan mellan Rødby och Puttgarden. Buffé. Men är inte sådär jätteimponerade. Men bättre än att flyga är det ju ändå. Att åka tåg. Med klimatpåverkan, wi-fi och mat. Och du får se mer. Av landskap. Av städer. Av länder.

Tåget som tar oss från Köpenhamn till Hamburg.

I Hamburg tar vi en kort sväng på stan innan det är dags för nästa tåg. Jag har valt att ha lite extra marginal mellan tågen. Det är ändå inte långt ifrån att vi missar det. Strax innan avgång börjar stora delar av folkhavet röra sig upp mot trapporna. Vi tittar då på bildskärmarna. Vi hade missat utropet om spårbyte. Nu får vi skynda oss!

Mönckebergstrasse, Hamburg

Vi är framme i Köln så sent som klockan tio på kvällen. Hela resan från Köpenhamn kostade 209 Euro för fyra personer. Det är bara att gå direkt till hotellet, Cologne Marriott Hotel och krypa direkt i säng. Den här övernattningen kostade 1 793 kr för fyra.

Dag 3 – Förmiddag i Köln, kvällsmat i Paris, natt i Saint-Malo
Frukost ingår inte i priset på Cologne Marriott och eftersom vi tycker att den är för dyr där äter vi på ett fik vid stationen istället. Vi hinner med en liten stadspromenad också innan det är dags att kliva på tåget kl. 12:42 mot Paris.

Ingång till Kölnerdomen.

Tågbolaget som åker mellan Tyskland och Frankrike via Belgien heter Thalys.

Strax efter klockan fyra kliver vi av tåget på stationen Paris Nord. Att ta tunnelbanan till stationen Paris Montparnasse tar längre tid än jag räknat med, men vi hinner i alla fall äta på en restaurang vid en parisisk boulevard, alldeles nära stationen, innan vi tar tåget 18:14 vidare mot Bretagne. Jag väljer mackor med getost. Mums!

Macka med getost i Paris.

Nu är det franska SNCF och deras snabbtåg TGV som vi åker med. Klockan halv tio på kvällen är vi framme i Saint-Malo. En halvtimme försenade. Hela tågresan från Köln till Saint-Malo kostade 360 Euro för fyra på separata biljetter för de båda etapperna. Det är en bit att gå till den lägenhet vi hyrt via Airbnb (1691 kr för två nätter). Skönt ändå att vara framme!

Dag 4 – Heldag i Saint-Malo
Vi promenerar runt och bekantar oss med staden som förstördes under andra världskriget men som sedan byggdes upp i samma stil igen. Vandrar längs ringmuren. Äter moules frites, kokta blåmusslor med pommes frites. Tvättar upp lite kläder. Badar i Atlanten. Betraktar tidvattnet. Tittar på solnedgången. Semester!

Havet i Saint-Malo, Bretagne.

Dag 5 – Vidare mot Mont-Saint-Michel
Vi har tagit tåget till Bretagne och Saint-Malo har visat sig vara en trevlig överaskning. Men det är inte i första hand för Bretagne som vi är i Frankrike. Jag har länge velat se mer av Normandie. Mer än Giverny som vi besökte 1999. Och mer av Normandie ska vi så äntligen få se nu.

Vi hämtar ut hyrbilen, som jag bokat på nätet för ungefär 300 Euro, vid färjeterminalen i Saint-Malo och så bär det iväg. Ungefär en halvmil från den vackra klosterön Mont Saint-Michel i Normandie ligger den lilla byn Beauvoir. Den har bara 410 invånare och är, trots närheten till en av Frankrikes mest berömda sevärdheter, en ganska sömnig liten bondby. Här ska vi bo två nätter på Appart’Hotel Fleurdumont (190 Euro) medan vi undersöker omgivningarna. Redan första kvällen går vi en promenad till Mont Saint-Michel.

Mont Saint-Michel inzoomad från avstånd, i det omgivande jordbrukslandskapet.

Dag 6 – Mont-Saint-Michel
Vi tillbringar dagen med att vandra till och från samt besöka klosterön. Ord som drömmig, sagolik och ”som en hägring” används ofta i beskrivningar av Mont-Saint-Michel. Och ön är mycket riktigt fantastiskt vacker. Inte minst på håll där den sticker upp längst ute vid kustlinjen i det annars flacka jordbrukslandskapet. Men som besökare ska du vara medveten om att du inte kommer att vara ensam ute på ön. Tvärt om. Du bör också ha koll på tidvattnet om du vill undvika besvikelse.

Mont Saint-Michel på närmare håll men med mindre zoom.

Dag 7 – Vidare mot Houlgate
Fortfarande i samma hyrbil kör vi vidare mot Houlgate här ska vi bo tre nätter i en lägenhet i två våningar med två sovrum, två toaletter, vardagsrum och kokvrå på Pierre & Vacances – Résidence Premium & Spa Houlgat för 3353 kr. I väntan på att få checka in bekantar vi oss med staden som är en liten turistort vid Engelska Kanalen med en strand och ett kasino, och sedan tar vi ett dopp i lägenhetshotellets uppvärmda, ljumma utomhuspoolen. Härligt!

Hus i Houlgate, Normandie.

Dag 8 – En dag för D-day
Den 6 juni 1944 landsteg andra världskrigets allierade trupper på fem stränder i Normandie, Frankrike. Syftet var att befria Europa från Nazisternas skräckvälde. Vi ägnar en dag på vår tåg-, bil- och båtresa i Europa åt stränderna Utah och Omaha där de amerikanska trupperna gick i land.

Cimetière américain de Normandie i Colleville-sur-Mer.

Dag 9 – Utflykt till Normandies vita klippor
Vi besöker två platser vid Alabasterkusten. Även om det inte riktigt var meningen att besöka båda två så kan jag så här i efterhand konstatera att bägge platserna var både sevärda och vackra. Det blev en utflykt med förvecklingar i vacker natur.

Höga klippor i Saint-Valery-en-Caux.

Dag 10 – Juno Beach och vidare till Jersey
Sedan vi checkat ut från lägenhetshotellet i Houlgate tar vi en sväng förbi Juno Beach, den ”kanadensiska” stranden under D-day. Vi besöker det museum som finns på platsen.

Juno Beach, Normandie.

På väg tillbaka mot Saint-Malo äter vi en trerätterslunch på en lantlig restaurang en bit från stora vägen. Plötsligt blir det bråttom att hinna tillbaka för att lämna bilen vid färjeterminalen i tid. Men vi hinner precis. Däremot är färjan försenad. Den skulle ha avgått 17:30 men ska nu avgå först klockan 19:45. Vi går en runda i Saint-Malo innan vi sätter oss i färjeterminalen och väntar. Färjan har jag bokat på nätet i förväg och biljetten kostade 228 £ för alla fyra tur och retur. På färjan köper vi något litet att äta och jag en ny laddarsladd till mobilen. Den är blommig och ser väldigt brittisk ut. Men det är svensk (!) design. Väl framme i Saint Helier checkar vi in på Jerseys svar på Fawlty Towers: The Norfolk Lodge Hotel. Här ska vi bo två nätter i ett familjerum för 3517 kr.

Dag 11 – Jersey
Den här dagen gör vi en utflykt med lokalbuss till byn Gorey där vi äter typisk brittisk fish & chips till lunch innan vi återvänder till Saint Helier och hotellrummet för att titta på VM-fotbollen. Sverige vann matchen.

Mont Orgueil heter slottet som tronar över byn Gorey.

Dag 12 – Plemont, Jersey och färjan tillbaka
Vi tar buss nr 8 från busstationen i Saint Helier, som heter Liberation Station. Det är ungefär 11 km och tar ungefär 40 minuter att ta sig till stranden Plemont med buss. När vi kommer hit är det högvatten och viken är full av vatten. Jag tar på mig baddräkten och sätter mig i en trappa i vattenbrynet och låter vågorna skölja över mina ben och upp mot magen.

När vi åker härifrån finns det en lång sandstrand på platsen.

Badtemperaturen är som i Sverige i havet på sommaren. Lite svalt men helt okej. Längst inne i klyftan finns ett litet vattenfall och i övrigt är det ett vackert klipp- och grottlandskap med turkost vatten. Det är mysigt att strosa omkring med pojkarna och bada bland klipporna innan tidvattnet drar sig längre ut. Tyvärr är det en del molnskyar när vi är här, men vi får ändå glimtar av solen.

När vi badat färdigt och ätit mackor på caféet (godast är de med bacon, brie och tranbär, näst godast de med alldeles färsk krabba) tar vi bussen tillbaka, hämtar våra väskor och ryggsäckar på hotellet och tar färjan tillbaka till Saint-Malo.

Plemont Beach på Jersey.

Dag 13 – Saint-Malo
Vi är tillbaka i Frankrike, Bretagne och Saint-Malo. Den här gången bor vi på Hotel De L’univers. Två nätter för 296 €. Lägenheten vi bodde i sist var upptagen. Det här visar sig vara ett slitet gammalt hotell. Kanske inte universums sämsta, men hål i dörren till rummet och allmänt slitage. Någon frukost ingår inte. Det har nog varit fint en gång men skulle nu behöva en rejäl upprustning. På förmiddagen letar vi reda på ett tvätteri där vi själva kan tvätta upp våra kläder. Eftemiddagen ägnar vi åt havet. Det har blivit dags att ta farväl av Bretagne.

En borg på en ö i Saint-Malo, Bretagne.

Dag 14 – Till Paris med förvecklingar
Den här dagen händer något som jag aldrig varit med om förut. Tåget avgår en kvart tidigare än den tid som står på biljetten. Tåget skulle ha avgått 12:03 men när vi i god tid kommer till stationen är det inte god tid längre. På tavlan står det att tåget ska avgå 11:48.

Varför har jag inte fått någon info om detta från det franska tågbolaget SNCF? De har både mitt telefonnummer och min mejladress?! Det är ren tur att vi hinner med tåget (som kostade 176 €).

När vi sedan kommer till Paris stax före klockan tre på eftermiddagen visar det sig vara sådan trängsel i tunnelbanevagnarna att vi inte kommer på med våra ryggsäckar och rullväskor. Så vi går genom halva centrala Paris istället. Det är tungt. Vi borde ha tagit en taxi istället.

Kvällen blir dock fin. Det är en fredag i början av juli och Frankrike har vunnit sin kvartsfinal i fotbolls-VM varför allmän galenskap utbryter. Vi äter god mat. Jag tar både sniglar och hummer och vi går en kvällspromenad genom ett vackert Paris. Vi bor prisvärt en natt på Hôtel De la Cite Rougemont för 171 €.

Kvällsljus vid Seine.

Dag 15 – Bryssel och vidare till Hamburg
Det är en stilla lördagsmorgon när vi går till Paris Nord för att ta tåget 10:25 mot Bryssel. Där är vi 11:47 (Thalys, 140 Euro). Det är lite krångligt med flera stationer i den belgiska huvudstaden.

Men vi hinner i alla fall se se Grand-Place och ta en hamburgare innan det är dags att ta tåget 14:19 vidare mot Tyskland Köln för tågbyte och sedan till Hamburg där vi är 21:19 (DB, 149 Euro). I Hamburg övernattar vi på Holiday Inn Express för 1576 kr.

Stadshuset vid Grand-Place i Bryssel.

Dag 16 – Sista etappen
I Hamburg övernattar vi bara. Men jag ser lika mycket mänskligt elände när vi går från stationen till hotellet och tillbaka som på hela övriga resan sammantaget. Tåget mot Köpenhamn avgår från Hamburg Hauptbahnhof 11:28 och är framme 16:26. Det är ännu ett danskt dieseltåg. (DB, 90 Euro). Sedan tar vi första bästa tåg hem mot Karlshamn men kommer först inte längre än till Malmö. Det är en brand mellan Malmö och Lund som hindrar trafiken. Men en timme senare kommer vi iväg igen. På väg hem mot Karlshamn.

Hamburg Hbf

Vad det kostade
Ungefär 39 000 kronor kostade resan totalt för transporter (tåg, hyrbil och båt) och boende för oss fyra. Då ingick mindre än hälften av frukostarna och inga andra måltider. Att köpa separata tågbiljetter blev billigare för oss än att köpa tågluffarkort. Alla priserna som nämns i detta inlägg är för två vuxna och två ungdomar 12 och 14 år gamla.

Sammantaget blev det en bra resa. Tågresorna kändes inte särskilt dryga. Pojkarna spelade spel på sina paddor och jag skrev blogginlägg och läste i en bok.

Vi höll ett högt tempo men fick å andra sidan se och uppleva mycket på kort tid.

Saint-Malo när vi var på väg tillbaka från Jersey.

5 kommentarer

Under hållbart resande, resa med ungdomar, resor, sommar, tåg

Att lämna 14 dagar på Kuba bakom sig

Jag sitter på flight TK 183. Det är förmiddag den 8 januari 2019. Det här med flyget skulle visa sig vara ett misstag. Jag trodde att det jag bokat var ett direktflyg mellan Havanna och Istanbul. Men flighten jag bokat går via Caracas i Venezuela. Hoppsan! Men det är bara att gilla läget. Nu får jag i alla fall gott om tid att sammanfatta våra 14 dagar på Kuba.

Vi sitter alltså på flyget men jag tänker på vad Fredrika Bremer skrev den 8 maj 1851 när hon just skulle lämna Kuba:

”Jag har druckit nytt liv på Kuba, men leva kunde jag inte där. Det kan jag blott där ett liv i frihet lever och växer.”

Själv känner jag lite likadant.

Kuba är inget helt fritt land. Har väl aldrig varit. Ja, kanske innan européerna anlände i så fall. Men friheten i de indiansamhällen som först fanns på Kuba vet vi inte så mycket om. När Fredrika Bremer var på Kuba reagerade hon mot slaveriet. Landet var också hårt tuktat som en spansk koloni. Sedan blev Kuba formellt fritt men i praktiken en lydstat till USA och dessutom diktatur. Kanske var Kuba som mest fritt precis efter revolutionen. Mer självständigt än någonsin är landet idag, men någon liv i riktig frihet finns inte heller för dagens kubaner.

Jag skulle nog bli tokig av att bo här. Men det har varit väldigt intressant att vara på besök. Avkopplande och trevligt. Det här är vad vi har upplevt dag för dag:

Dag 1
Vi anländer tidigt på juldagsmorgonen till flygplatsen José Marti i Havanna. En av våra väskor anländer inte. Vi har ändå tur. Vissa passagerare har blivit av med allt sitt incheckade bagage. Den av våra väskor som fattas innehåller våra necessärer och några påsar med tomteskum som vi tänkt ge som present till våra bo-värdar på Kuba. Som tur är har jag för första gången någonsin köpt sådana där återförslutbara enliterspåsar och har därför med tandkräm, tandborstar och deo i handbagaget. Solskydd och mitt schampo har av en slump hamnat i medicinväskan i en av de väskor vi får ut. Så vi klarar oss ganska bra utan väskan som saknas.

Väl framme i Cienfuegos går vi en runda in till stan och hämtar ut pengar ur en bankomat. Konvertibla pesos. Redan till klockan fem på eftermiddagen har jag sedan i förväg beställt julmiddag till oss i huset vi bor i. Vi får hummer med potatis och massor av grönsaker. Bland annat jättegod avocado. Och dessutom rostat fläskkött som vi knappt ens orkar smaka en bit av. Jättemycket mat. Och gott!

Dag 2
Vi gör en utflykt till staden Trinidad som är en mysig liten landsortsstad med kullerstensgator som en gång var centrum för den tidigaste sockerproduktionen på Kuba. Gatorna är för avrinningens skull formade med lågpunkten i mitten.

Det märks direkt att det här är ett populärt stopp i backpacker-svängen. Det syns på de resenärer vi möter men det är också på utbudet av barer och restauranger som är karakteristiskt. Jag dricker en kopp svart te med mjölk – något som inte är helt lätt att få tag på på Kuba och min sambo Anders tar en mojito på baren som har samma namn som drinken.

Äter gör vi på en restaurang som Anders sett ut. Jag tar två tapas-rätter: fisk och friterade majsbollar. Gott! De andra tar pasta och får vänta länge på maten.

På eftermiddagen upplever vi hur krångligt det kan vara att få tag i vardagliga varor som schampo och rakhyvlar på Kuba. De ska vara till Anders. Vi är tillbaka i Cienfuegos. Efter besök i många affärer slutar det med ett inköp av det sista paketet engångsrakhyvlar för damer i en affär. Och schampo i en annan.

Dag 3
Det blir en promenad in till Cienfuegos centrum innan vi åker ut till stranden Rancho Luna som jag skrivit om tidigare.

Inne i Cienfuegos växlar vi pengar på banken. En intressant upplevelse. Banken är full av folk, som förr i tiden i Sverige. Alla måste sitta ner medan de väntar. De släpper inte in fler i lokalen än vad det finns sittplatser. Vi får någon slags snabbspår med vår kölapp och kommer fram direkt. Endast en person får stå framme vid luckan. Anders växlar euro till konvertibla pesos.

När vi är inne i stan passar vi på att äta och jag hinner också med en snabb fotorunda på torget. Frågan är om inte Cienfuegos är Kubas vackraste stad?

Dag 4
Dags att åka vidare. Det blir en lång dag i taxi. Först åker vi tillbaka till flygplatsen utanför Havanna för att hämta vår saknade väska.

Det är världens kaos vid avdelningen för förlorat bagage, som ligger i en separat byggnad intill ankomsthallen. Folk står och väntar lite huller om buller vid ett snöre. Jag frågar personalen och vi visas in i en annan byggnad. Där knappar en dam in uppgifterna från vår bagage-tagg i sin dator, rycker på axlarna och säger att väskan kanske finns i den andra byggnaden. Vi får se. Det är Anton och jag som ska hämta ut väskan eftersom den står i hans namn. Men det är bara mig de släpper in för att titta efter väskan. Den finns där och vi är glada att ha fått den tillbaka. Jag passar på att växla lite pengar också när vi ändå är på flygplatsen. Väl tillbaka vid bilen upptäcker vi att väskan gått sönder. Det är en stor spricka på ena sidan. Och den som var helt ny! Men vi orkar inte bråka om det. I alla fall inte här och nu.

Ytterligare några timmar senare är vi framme i Viñales. Det är inte heller den här gången helt lätt att hitta boendet, som inte heller den här gången ligger på någon av de två olika platser som vi fått via appen Airbnb. Men chauffören frågar sig fram. När vi är framme ska han åka hela vägen tillbaka till Cienfuegos medan vi kan njuta av utsikten från boendets veranda som är anlagd på en betongplatta, ovanpå en gammal pool som tagits ur drift. Och krypa in under myggnäten på våra rum.

Dag 5
Vi promenerar längs landsvägen mot en restaurang inne i nationalparken Viñales som jag sett ut på min offlinekarta som jag laddade ner redan hemma i Sverige.

Längs vägen möter vi män som rider eller kör med häst och vagn, gamla amerikanska bilar från 50-talet, nyare ryska och östtyska bilar samt ännu nyare franska och koreanska. Inte så många dock. Trafiken är ganska gles. De flesta bilar vi möter är taxibilar. Antingen statliga, gula, eller privata i olika färger. Vi möter en och annan lastbil också. Ibland med många passagerare på flaket. Motorcyklar, vanliga cyklar och cykeltaxi hör också till gatubilden.

Vi ser också många djur. Mest hästar. Några kor. Intill varje kreatur en vit häger. Höns och grisar. Det odlas mycket majs på åkrarna. Längs vägen står många vackra träd. Husen är enkla men ser mestadels välskötta ut och är målade i glada färger. Och bergslandskapet som vi vandrar mot är intagande i sin skönhet.

Väl framme upptäcker vi att vi måste gå igenom en grotta för att komma till restaurangen jag sett ut. Även om det kostar entré ser jag det som en bonus.

Jag skickar ett digitalt vykort från den här dagen via bloggen.

Dag 6
Vi vandrar först en bit på huvudgatan genom Viñales, förbi torget och kyrkan, innan vi svänger höger, norr ut för att vandra på grusvägar och stigar genom ett jordbrukslandskap i utkanten av nationalparken. Anton som är 15 år frågar om han får låna min systemkamera. Det får han, så klart. Han fotograferar mest blommor.

Jag kommer att tänka på när han var ett par år gammal och utbrast ”blommoá” lyckligt och pekade varje gång han såg en blomma. Jag tänker att jag borde lära honom mer om blommor som uppenbart är ett genuit och spontant intresse som han delar med mig, men som jag allt för sällan uppmuntrar.

Vi blir invinkade på en kombinerad restaurang och småskalig tobaksanläggning. Vi blir visade hur tobaken torkar och en man i cowboyhatt visar hur han rullar cigarrer som han limmar ihop med honung. Anders provröker några bloss. Albin som är 13 år och starkt emot rökning blir mycket upprörd.


Foto: Anton Hansson

Dag 7
Vi lämnar Viñales klockan åtta på morgonen i den skruttigaste taxi vi åker i på hela resan. Det är en liten vit bil av öststatstyp. Att den helt saknar säkerhetsbälten och halvt fjädring är bara början. Men att åka med sådana bilar är en del av charmen med Kuba!

Jag har drabbats av lite turistmage men resan går bra. Jag kan vänta med nästa toabesök tills vi är framme vid den den lilla hamnen, som mest bara är en liten brygga.

Båten till ön Cayo-Levisa avgår klockan 10:00 från Palma Rubia, som platsen heter. Vi är där en halvtimme innan avgång. Blir avprickade på en lista på resortens lilla färjeterminal.

Båten lägger till vid öns brygga som finns på öns södra sida som är kantad av mangrove-skog. Vi går på en brygga tvärs över ön som är precis så vacker som jag föreställt mig. Dagen ägnar vi åt att checka in, bada och sola, läsa lite och varva ner.

Jag skickar en nyårshälsning via bloggen.

Kvällen ägnar vi åt att fira in det nya året med stor nyårsbuffé i hotellets restaurang. Sand på tårna i nyårssandalerna. Stjärnklart på stranden. Vi ser Orion och Vintergatan bland himlens alla stjärnor.

När vi sätter oss till bords är där en liten, liten ödla på bordet. Den är blick stilla och jag hinner undra om den är av plast innan den kvickt kilar iväg. All personal deltar i underhållningen som består av sång, musik, dans och maskeraddräkter. Till och med kockarna dansar.


Dag 8
Vi fortsätter att ta det lugnt och koppla av på förmiddagen. På eftermiddagen går vi en promenad till öns östra delar. Jag vandrar barfota. Det är lite känslan av ett förlorat paradis. Som efter den stora katastrofen. Döda träd i den vita sanden. Massor av döda träd. Som om vi vore bland de sista människorna på jorden följer vi spår i sanden efter andra människor. Flera har gått barfota. Vi passerar ett par stinkande dypölar. Doften går inte att ta miste på. Det är svavelväte. Det luktar förruttnelse i frånvaro av syre. Det är nyårsdag och festen är över.

Ett tecken på liv: Pelikaner dyker efter fisk i vattnet. Plötsligt står där också en man i våtdräkt och lyssnar på musik ur stora hörlurar – och magin är bruten.

Strax därefter ser vi också ett par människor stå långt ute i det turkosa vattnet. De kramas och pussar varandra. Jordens undergång är nog inte här ännu – trots allt.

Längst ut till öster finns ett hav av vit sand – som en mindre öken. Här finns soltak som är under förfall och en pytteliten bar som märkligt nog är både bemannad och öppen.

Dag 9
Sol och bad på förmiddagen. Jag läser en bok av Thomas Gustafsson om Kuba. Albin som är 13 år är mer för att bada än storebror som är två år äldre som helst ligger på solstolen och vilar. Det är därför mest Anders som kastar boll med Albin i vattnet idag.

För andra eftermiddagen i rad ser jag ett streck med pelikaner som rör sig i en böljande rörelse över det turkosa vattnet, från öster mot väster. Det är mycket vackert. Som poesi för ögonen. Jag svär en ramsa över att jag inte har någon kamera med mig.

På kvällen vandrar vi alla fyra bort till öns västra spets där vi förutom solnedgången tittar på någon form av strandpipare som far runt i en väldig fart i vattenbrynet.

Vi är inte helt ensamma här borta, men det är ingen större trängsel. Nästan exakt klockan sex på kvällen passerar solen horisontlinjen just där det ligger en annan liten ö.

Dag 10
Vår minisemester i semestern, långt borta från världen, börjar gå mot sitt slut.

Det här är den sista hela dagen på Cayo Levisa, som är som en levande foto-tapet från 80-talet. Vi följer i stort sett samma ritual som de senaste dagarna: Efter frukosten går vi tillbaka till vårt lilla hus, borstar tänderna och byter om till badkläder. Anders och pojkarna går före för att paxa samma fyra solstolar innan dagsturarna kommer med förmiddagsbåten.

Ett avsteg från ritualen: Den här dagen testar jag att fotografera med min nyinköpta Gopro-kamera under vattnet. Jag letar efter en sådan där stor röd sjöstjärna som jag sett här ett par gånger men hittar ingen. Mest är det sjögräs som jag fotograferar. Jag är inte jätteimponerad av kameran så här långt, men den är i alla fall behändig att ha med sig. Och lätt att manövrera under vatten. Dock saknar den någon form av ögla att fästa ett snöre i för densom vill försäkra sig om att inte tappa kameran i vattnet.

Några timmar på stranden och sen är det dags för lunch. Efterhand som dagarna gått efter nyåret blir det mindre och mindre att välja på på buffén. Frukten till exempel. Första dagarna fanns det färsk ananas, papaya och vattenmelon. Först tog ananasen slut. Sedan papayan. Nu kommer burkfrukten fram. Kokta päron. Det funkar ju det också. Men är inte lika exotiskt.

Den här eftermiddagen vill pojkarna vila på rummet och spela på sina iPads och telefoner, trots att de inte har någon wi-fi på rummet. Det får de. Anders följer med mig och snorklar en runda. Sedan softar vi på stranden. Jag läser. Den här gången har jag med mig kameran. Men inga pelikaner visar sig.

Dag 11
Både på väg till och från frukosten vandrar jag barfota längs vattnet och fotograferar palmer och hav med mobilen. Jag kan inte få nog av vyerna men vill spara på minnesutrymmet i storakameran till kommande dagar och Havanna.

Jag och Anders tar ett sista dopp i havet innan det är dags att packa. Men ungdomarna avstår från att bada. Det börjar bli länge sedan som det var de som tjatade om att få doppa sig och som vi närmast fick slita upp dem ur vattnet. Loja tonåringar har det blivit av dem.

Efter lunchen, klockan 13:30, avgår båten mot Palma Rubia och taxin som vi beställt. Det är en gul statlig taxi. Bekväm och med luftkonditionering.

Det är ren tur att jag i sista sekunden ute på ön, via Airbnb-appen fått tag på rätt adress till lägenheten vi ska bo i. Det var så pass i sista sekunden att det är först i Havanna som jag märker att meddelandet ligger i inkorgen. Och det är tur. För i Havanna har vi inte tillgång till något internet än och även denna gång har Airbnb själva angett två olika lägen för boendet – som båda är fel!

Från balkongen på vår lägenhet i Havanna ser vi solen gå ner bakom Capitolio innan vi äter kvällsmat på det som ska bli vår favoritkrog i Havanna: El Dandy som ska ha en svensk-kubansk ägare, bilder på Olof Palme och Stockholm på väggarna bland vackra och konstnärliga foton från Kubas sociala liv. Maten på menyn är spansk, italiensk och mexikansk. Jag tar fredags-tacos med kyckling, som är så långt ifrån den svenska varianten du kan komma, och nästan mer mexikanska än i Mexico. Med koriander, lime och allt. Jättegott!

Dag 12
Första förmiddagen i Havanna kommer vi runt de flesta sevärdheterna i gamla stan, Habana Veija. Bland annat ser vi den gamla fästningen, Castillo de Fuerza, där den spanske guvernören flyttade in 1577.


Havanna är mer slitet än jag föreställt mig. Mer slitet än de städer som vi tidigare besökt på Kuba. Här finns gott om vackra byggnader, men endast ett fåtal har rustats upp till sin forna glans. Den gamla parlamentsbyggnaden, som förhoppningsvis kan bli parlament igen en dag, med fler än ett parti, håller på att rustas upp just nu.

Det är lätt att förstå varför staden kallas ”Karibiens slitna pärla”.

Dag 13
Den här förmiddagen ägnar vi åt revolutionsmuseet. Det är inhyst i det gamla presidentpalatset där bland andra diktatorn Batista tidigare har bott. Det är naturligtvis ett symboliskt val av lokal. Att entrén kostar 8 lokala pesos för kubaner och 8 konvertibla pesos, som är värda 25 gånger mer, för oss utlänningar är så klart också symboliskt. Men också krass fördelningspolitik mellan oss utlänningar som har hårdvaluta och de kubaner som oftast inte har det.

I det vackra palatset berättas en ganska rak historia om hur revolutionen gick till och hur Kuba under årtionena efteråt omformades till ett kommunistiskt land. Historien berättas mestadels med text på papper (på spanska och engelska) och gamla svartvita fotografier. Några konstverk finns där också, ett par vaxdockor, en gigantisk kubansk flagga och därtill, utanför byggnaden, båten som revolutionärerna landsteg på Kuba med 1956 och ett antal militärfordon.

Det är lätt att sympatisera med revolutionens ideal, de första årens framgångar inom utbildning och sjukvård och den tuffa kampen mot USAs ständiga försök att diktera den framtida utvecklingen för landet. Däremot kan jag inte sympatisera med bristen på demokrati och fundera över varför ekonomins hjul snurrar så långsamt.

På eftermiddagen promenerar jag och Anders runt lite i Havanna, medan pojkarna som åkt på lite turistmage vilar sig i lägenheten. Vi besöker bland annat Hemingways gamla favoritbar i Havanna, Floridita. Det är en turistfälla så klart, med dubbla priser mot andra ställen, men lite kul. Och Hemingway står själv och hänger vid baren än idag, men nu i form av en bronsstaty.

Dag 14
På förmiddagen tar vi det lugnt. Både pojkarna och Anders har nu turistmage att kurera. Till lunch äter vi vitt bröd med vitlöks- och basilikaolja på vårt andra stamställe i Havanna: km Zero. I brist på te dricker jag två glas guava-juice.

Efter en kort promenad runt det tidigare parlamentet får jag en kopp te på terassen till hotel Inglaterra. En orkester spelar typisk Kubansk musik. Den äldre mannen som spelar bas har den vänd från publiken. En man spelar trummor, en annan olika rytm-instrument, en gitarr och en sjunger enbart.

De karibiska rytmerna är ständigt närvarande på den här ön. På alla restauranger och caféer, på gator och torg. Även på natten, när man helst vill ha lugn och ro och sova. Är det inte live så finns det musikspelare.

På kvällen äter vi tidig kvällsmat på El Dandy innan det är dags att packa och gå och lägga sig för att kliva upp klockan fem nästa morgon och, för första gången under vår Kuba-vistelse, åka amerikanare. Vi ska åka till flygplatsen under Karibiens stjärnor. För att sedan sätta oss på det här flyget som jag sitter på när jag skriver dessa ord och där vi nu serveras ”chicken or fish” någonstans mellan Caracas och Istanbul medan jag drömmer mig tillbaka till Kubas ljumma vindar, turkosa vatten, böljande rytmer och – faktiskt – mestadels goda mat. Mer om det i ett senare kapitel.

När det här inlägget postas har det hunnit bli den 9 januari och min födelsedag och vi väntar på flyget till Köpenhamn i Istanbul.


Flygresorna till och från Kuba har jag klimatkommpenserat genom att låta plantera träd för 750 kr per person i VI-skogen. Vad bilderna föreställer hoppas jag framgår av texten.

16 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, samhälle och politik, vackra platser, Vandra

En förmiddag i Havanna

Vår första hela dag i Havanna promenerar vi runt i gamla stan, Havanna Vieja. Vi kommer förbi de flesta kända sevärdheterna på en förmiddag.

Vi går från vårlägenhet till Plaza Vieja och Plaza de Armas. Det är här jag förstår att de där kvinnorna i färgglada långa klänningar med volanger och turban på huvudet som du ofta ser på bilder från Havanna inte är på riktigt. I alla fall inte numera. De tjänar en slant på att låta sig fotograferas av turister.

Vi går till och med in i borgen från 1500-talet och ser en utställning om spanjorernas första tid på Kuba. Vi går över Plaza de la Caterdral, men blir inte insläppta i katedralen eftersom vi har shorts på oss.

Vi tar något att dricka på Café Paris.

Promenerar förbi Hemingways stamställe Bar Floridita, över Parque Central och vidare längs Paseo del Prado som är Havannas svar på gågatan La Rambla i Barcelona. Går vidare en bit längs havet och upp ibland husen i staden igen. Kommer tillbaka till Hotel Inglaterra. Går in för att se om vi kan äta där men ser ingen meny och tycker att det ser dyrt ut.

Vi går vidare förbi teatern och El Capitolio, den gamla parlamentsbyggnaden och så är vi tillbaka i våra kvarter igen. Lunch blir det på km Zero som fått sitt namn efter Madrids centralpunkt, varifrån alla avstånd mäts i Spanien. Jag äter räkor i vitlökssmör eller kanske olja. Det smakar mycket gott!






2 kommentarer

Under historia, resa med ungdomar, resor

Ett digitalt vykort från Viñales, Kuba


Klockan är halv åtta på morgonen den 30 december. Nu befinner vi oss på västra Kuba. I tobaksland. Men det är inte för tobaken och cigarrerna som jag har sett ut den här platsen. Inte heller för alla gamla bilar och hästar – de finns över hela Kuba. Vi ska vare sig åka amerikanare, rida eller åka häst och vagn. Vi är inte ens här för den gulliga lilla staden Viñales i typisk spansk kolonial stil. Även om vi så klart ser den nu när vi ändå är här.

Men. Vi är här för att jag har sett bilder på bergen här omkring. Vi är här därför att jag föll pladask när jag såg dem. Vi är här för att vandra i ett kubanskt jordbrukslandskap med vackra berg i bakgrunden. Och det är just det vi gör.

Lite turistmage har både jag och min sambo drabbats av men grabbarna har klarat sig och på det hela taget har vi det bra i den här lilla staden med de vackra omgivningarna.

Det var länge sedan jag skickade några fysiska vykort från en resa. Ni vet de där med ett eller flera foton på styvt papper med adressrader och plats för frimärken på baksidan. Jag brukade tycka om att sitta och skriva en stund om platsen vi var på. Men numera skickar jag digitala vykort istället. Här på bloggen. Men också på Instagram och ibland på Facebook. Här på Kuba är allt det där lite krångligare.

Just nu sitter jag och väntar på att wi-fi-nätverket ska komma igång på stället vi bor på. Vår värdinna slog på det för en kvart sedan. Det skulle ta tre minuter att starta upp. När det väl är uppe måste jag logga in med ett särskilt lösenord som jag har på ett litet kort från statliga ETECSA. Ett sådant kort räcker till en timmes internet-tid.

När du läser detta har jag äntligen kommit ut på nätet för en stund. Men det jobbar långsamt. Varje bild tar en stund att ladda upp.






8 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, vackra platser, Vandra

Ett första dopp på Kuba – stranden Rancho Luna utanför Cienfuegos

Igår tog vi taxi, en röd gammal rysk Lada, till stranden en bit utanför Cienfuegos, där vi bor. Det var härligt att doppa sig, ligga i en stund, men också att sitta på stranden, lapa lite sol och läsa en bok om Kuba.

Stranden var fin och där fanns små kiosker där vi kunde köpa öl och läsk. Ingen trängsel. Lite småsten på botten men mest sand. Ganska höga vågor. Turkost vatten. 25 minuter tog det med taxi från Cienfuegos och det kostade 25 konvertibla pesos (cuc = samma belopp i US dollar) tur och retur. Bilen var en gammal rysk Lada som vi beställde genom vårt boende.




11 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, Stränder, vackra platser

24 timmar julafton i Istanbul

Det blev en annorlunda julafton. I Istanbul. På väg till Kuba. När vårt plan – förhoppningsvis lyfter klockan 02:25 natten mot juldagen har vi tillbringat lite mer än ett dygn i staden som en gång var Östromst huvudstad och hette Bysans men som vikingarna kallade Miklagård och som sedan blev Konstantinopel. Innan den så fick sitt nuvarande namn. Kär stad har många namn.

Så här blev vårt dygn i staden den 24 december 2018:

00:00 Vi landar på Istanbul Atatürks flygplats med Turkish Airways, en timme försenade från Köpenhamn.

01:00 Vi anländer i en taxi till Sultanhan Hotel.

Vid incheckningen bjuds vi på var sitt glas juice och små turkiska sötsaker som vi plockar med tandpetare. I foajén står en blinkande julgran.

02:00 ca Alla har kommit i säng. Jag somnar.

09:00 ca Vi börjar vakna en efter en efter ett antal snoozningar.

10:00 Frukost på våning 5. Jag tar en liten tallrik med en bit fetaost, några oliver, en halv tomat, en bit gurka och lite omelett. Plus en tallrik med banan, lite fruktsallad, en liten kaka och någon slags kola med valnötter. Albin , 13 år, äter som vanligt, på resa, chokladpuffar med mjölk. Min sambo Anders tar bland annat några korvar. Vi pratar om vad för kött det är i. Jag skojar att det nog är kalkon och då är det ju: ”Turkey for christmas”. Ingen annan tycker det är roligt.

10:20 Jag tittar på utsikten från hotellterassen och ser Haga Sofia och Blå moskén. Skickar iväg ett filmklipp till Instagram stories.

11:20 Tomten kommer. Det vill säga jag, i en tomteluva. Jag knackar på hotellrumsdörren och frågar om det finns några snälla barn. Ungdomarna har inte märkt att jag smitit ut och skrattar. Vi har bara med oss några få, små paket. Ett par familjespel, lite godis, ett par böcker och jag får en blus av Anders.

12:00 Vi checkar ut och lämnar våra väskor i receptionen på hotellet. Utanför hotellet fotograferar jag bland annat granatäpplen. Och spårvagnar. Och gula taxibilar.

12:15 Vi går till Blå moskén som inte är öppen för turister nu. De har börjat förbereda för bön.

Vi går vidare. Doft av grillade kastanjer och grillad majs.

12:20 Hagia Sofia ligger bara ett stenkast bort. Var först kyrka på romar-tiden. Blev sedan moské. Och är nu museum. Men har stängt på måndagar. Vi promenerar vidare.

12:30 Vi passerar säkerhetskontrollen till Sultanahmets arkeologiska park. Det kostar inget att passera in genom porten men det är lite kö.

12:40 Anders pekar på mot utsikten. ”Vet ni vad det är som ni ser på andra sidan vattnet?” Pojkarna vet inte. ”Asien!” säger jag och Anders i mun på varandra. Vattnet heter för övrigt Bosporen och är det sund som förbinder Svarta havet med Medelhavet förutom att det är en del av gränsen mellan världsdelarna. Vi befinner oss alltså i den europeiska delen av Turkiet.

12:45 Det är lång kö för att köpa entrébiljetter till palatset Top Kapi. Så vi hoppar över att se det från insidan. Vi nöjer oss med att titta på porten med de dubbla tornen. Och vandrar sedan vidare förbi några bitar av pelare, stenkar, och andra lämningar från antiken.

13:00 Vi tar en fika utomhus i solen. Det är lagom varmt med höstjackor på.

14:00 Vi går genom Grand Bazaar med sina många butiker och vindlande gränder under tak. Jag fotograferar en hel del. Men vi köper ingenting.

14:25 Går ner mot Medelhavet och möter män som drar och skjutsar på kärror uppför backen

14:40 Vi går längs med Medelhavet på en halvhjärtad strandpromenad på andra sidan en större trafikled. Det går stora vågor. På ett ställe skvätter det upp på gångvägen. Någon har placerat ballonger på snören vid havet.

15:00 Går vi förbi Marmarauniveritetet och en park med två obelisker. Jag fotograferar två av universitetets portar.

15:30 Tillbaka på hotellet. Vi går på toa. Sitter sedan i foajén. Surfar lite. Hotellet har bra wi-fi. Jag för över bilder från kameran till paddan. Hotellet bjuder på äppeljuice. Anders sitter och ”blundar” en stund.

16:15 Vi äter på restaurang Ortaklar. Albin är arg. Han tycker inte att detta är något bra sätt att fira julafton. Jag äter lammspett och funderar varför det blir så fel när jag försöker ordna något spännande och kul för hela familjen. Känner mig ganska misslyckad. Lamspettet smakar bra även om köttet bjuder lite tuggmotstånd.

17:30 Vi tar en fika inte långt från Blå moskén. Fiket heter Mado. Vi provar olika bakverk. Jag tar baklava med pistagenötter. Och te. Med mjölk. Rätt som det är så är himlen utanför fönstret alldeles rosa. Jag smiter ut och fotograferar några bilder.

18:30 Tillbaka på hotellet. Vi spelar spelen som pojkarna fått i julklapp, surfar lite och ringer hem och önskar god jul. Alla är på gott humör igen.

22:00 Vår transport till flygplatsen som vi bokat via hotellet anländer. Vi ger oss av igen.

23:59 Vi sitter på flygplatsen och har just ätit lite italienskt. Om drygt två timmar flyger vi iväg. Då har precis julaftonen tagit slut även hemma i Sverige.

7 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor

Kvällsmat i Paris


På tal om Paris så är det alltid trevligt att ha vägarna förbi den franska huvudstaden. Och det där är en sak som är bra med att välja tåget för semestern. Att du får vägarna förbi olika städer på resan. Den här gången blev det alltså Paris som vi fick anledning att återuppleva för några timmar en sommarkväll i juli.

Vi hade lämnat det billiga och prisvärda Hôtel de la Cité Rougemont som jag valt för närheten till järnvägsstationen Paris Nord, varifrån vi skulle åka vidare mot Bryssel nästa dag, för att ge oss ut för att hitta något att äta.

Efter att ha stannat en stund för att studerna de galna scenerna på Paris gator efter den franska segern i kvartsfinalen i fotbolls-VM för herrar hamnade vi på Café le Brebant på adressen 32 Boulevard Poissonnière.

Jag valde att äta sniglar för första gången på många år. Kanske sedan 80-talet? Eller i vart fall sedan 90-talet. De smakade ungefär som jag mindes, men kunde gott ha kryddats med mer vitlök. Sedan slog jag till på hummer till huvudrätt. Billigt var det inte. Men gott.

En restaurang bland många i Paris. Trottoarservering. God mat utan att vara alldeles fantastiskt extraordinär. Trevlig miljö. Trevligt sällskap.

Kvällsmat i Paris.




5 kommentarer

Under mat, resa med ungdomar, resor, tåg, ungdomar

Vandring från Vernazza till Monterosso al Mare i Cinque Terre

Att vandra är lite av grejen i Cinque Terre. Förutom att titta på och fotografera de gulliga byarna, Området har ca 10 mil vandringsleder som löper mellan byarna och i det omgivande landskapet, men två av de mest berömda sträckorna är avstängda just nu. De två kuststräckor som är öppna för vandring är de två första från norr mot söder. Vi börjar med den allra nordligaste sträckan men vandrar den från söder mot norr, vilket ska visa sig vara smart. Vi går kuststigen 3,5 km från Vernazza till Monterosso al Mare.

Fin utsikt
Vi har vandrat uppåt, uppåt, uppåt i trappor och sluttningar längs den oftast smala stigen mellan byarna när vi hittar en plats att sätta oss att fika den medhavda matsäcken. Här är den murade stenvägg som oftast kantar stigen så pass låg att vi kan sitta på den. Och stigen är så pass bred att andra vandrare kan passera oss där vi sitter. Dessutom har vi fin utsikt över kusten norr ut och kan nu se Monterosso i fjärran. Pojkarna äter taco-chips på tub och jag och Anders äter pinjenötter. Skalen lägger vi först i en liten hög för att sedan lägga över i chipstuben när den är tömd. Alla äter också av salta kex. Till det dricker vi vatten. Det är skönt att pusta ut i skuggan och vätskan behövs trots att det ”bara” är 18 grader varmt. Solskenet och stigningen gör sitt till och jag ångrar lite att jag valde att gå i långa jeans. Det klibbar lite. Men det räcker att vila en kort stund så känns temperaturen bara behaglig igen. Det här är lite som ljusterapi inför den vinter som ska komma därhemma.

Det kostar att vandra
Vi började dagen med att för 42 Euro köpa ett endagskort till nationalparken, en familjebiljett för vandring och tågresor i området, på järnvägsstationen i Vernazza. De tar enbart kontanter. Senare ska det visa sig att vi nog kom undan lite för billigt då. Förmodligen gäller familjebiljetterna för barn till och med elva år. Om vi betalat rätt hade det i så fall istället blivit 58 Euro, 16 Euro per vuxen och 10 Euro för barn upp till och med elva år. Då enstaka enkelbiljetter med tåg kostar ca 10-15 Euro för alla fyra beroende på sträcka är det frågan om det verkligen lönar sig ekonomiskt med dagspass. För den som vill vara ekonomisk kan det nog löna sig att googla på exakta priser per vandring och järnvägssträcka och jämföra, men det är praktiskt att ha ett kort som bara behöver stämplas en gång och sedan är giltigt hela dagen. Dessutom gäller det också som entré till vissa offentliga toaletter vilket kan vara praktiskt. Väljer du att istället lösa biljett för vandringen i den kiosk som finns en bit in på leden är det också kontanter som gäller.

Hitta till stigen
Vandringen utgår gärna ifrån det lilla torget vid hamnen i Vernazza. Nära torgets östra hörn leder en trappa upp för en gränd mot norr. Där är skyltat mot ”Monterosso”. En bit upp tar du till vänster och följer sedan stigen som är markerad med röd-vita målade sträck hela vägen till Monterosso al Mare. Vi började gå tidigt på förmiddagen så vi kunde blicka ner mot ett Vernazza i motljus. Vi passerade igenom några vinodlingar och genom skog. Ofta hade vi fina vyer ut mot havet och byarna.

Trångt vid möten
Jag stannar ofta för att fotografera. Och kommer på så sätt lite efter de andra. Samtidigt ger det mig tillfälle att pusta lite, vilket behövs. Strax efter det att vi har fikat blir stigen riktigt smal långa sträckor. Det går knappt att mötas. När jag kommit en bra bit på en sådan sträcka möter jag plötsligt ett stort gäng med många vandrare. Jag trycker mig mot den murade bergväggen för att de ska kunna passera. Nedanför stigen är det stugbrant i alla fall ett par meter. En amerikansk kvinna som passerar tycker uppenbart att det är obehagligt och hon håller en hand på vardera sidan om mig mot muren samtidigt som hon skämtsamt säger ”du får många kramar av främlingar här”. Lite senare passerar vi en man som säljer färskpressad apelsinjuice, men jag har inga kontanter på mig och de andra har redan passerat när jag kommer dit.

Slippa balansera på kanten
Vi vandrar här i lågsäsong, det är månadsskifte oktober-november. Och vi pratar mycket om vilken trängsel det måste vara här under den riktiga sommaren. Jag förstår faktiskt inte hur det alls går att ta sig framåt om det är ständiga möten i de här smala passagerna. Då måste det också vara mycket svårare att stanna upp och njuta av utsikten. Det känns som att vi har haft tur som valt den här tiden på året att vandra här, fint väder utan att det är för varmt och inte allt för mycket folk. Vi har också, visar det sig, haft lite flyt som valt att gå från söder mot norr, på så sätt har vi innersida vid mötena (högertrafik) och slipper balansera ute på kanten. Något som känns extra bra när du vandrar med barn.

Översta bilden: utsikt mot Monterosso al Mare. Nedan utsikt över vinodling i höstfärger och utsikt mot Vernazza. 


10 kommentarer

Under resa med ungdomar, resor, tåg, vackra platser, Vandra