båt · resa med ungdomar · resor · sommar · vackra platser

Att båtluffa i Kykladerna, Grekland

8bb66def-093a-43ca-ace9-672bcf010436

Sommaren 2019 gjorde vi en båtluff i Grekland. I ögruppen Kykladerna närmare bestämt. Jag har berättat om valda delar tidigare men inte om helheten. Så här kommer en sammanfattning. Tips på hur du själv bokar båtbiljetter hemifrån kommer sist i inlägget.

Båtluffa i Grekland! Smaka på orden. Finns med på resemagasinet Vagabonds lista över 50 drömresmål. Inte så konstigt. Jag hade själv drömt om att göra en riktig grekisk båtluff i mååånga år innan det äntligen blev av.

För trots att jag varit på många grekiska öar tidigare både med charter och under tågluffar, så var detta den första riktiga båtluffen. Eller riktig och riktig. Båtluffar i Grekland är inte riktigt vad de en gång var. Nu kan både båtar och boende bokas i förväg. Men ändå. En slags båtluff var det allt. Och bäst av alla grekiska öar gillar jag numera Amorgos, som vi besökte under denna resan. Den toppar också min lista över Kykladernas vackraste öar. Och just Amorgos hade jag drömt om särskilt länge om att någon gång få komma till. Men låt oss ta båtluffen i kronologisk ordning:

Aten – Livsfarligt berg och ficktjuvar 

De flesta grekiska båtluffar börjar på fastlandet. I landets huvudstad, närmare bestämt. Vi har varit i Aten förut. Både tillsammans med våra ungdomar, som också är med oss den här gången, och på egen hand innan de fanns till. Den här gången anländer vi den 27 juni och har bara en natt här. Hotellet var inte vad jag hoppats på men klockan 17:30 ska vår första färja avgå från Atens hamnstad Pireus mot den grekiska övärlden.  Innan dess hinner vi stanna en stund inne i centrum, se ”verklighetens Ministry of Silly Walks”, vaktavlösningen vid Greklands parlament, och promenera runt lite i Plaka. Det är den stadsdel  som ligger på sluttningen av det berg där det kända Akropolis ligger med sina tempel. Områdets många trappor och smala gator ger en mysig stämning även om där är ganska turistiskt.  Vi går upp till Akropolis men den här gången har vi inte riktigt tid att gå in och titta på tempelområdet. 

Bland andra fotograferande turister halkar vi istället runt en stund på ett glashalt berg för att titta på utsikten mot både Akropolis och staden. Närmast livsfarligt egentligen. Sedan äter vi en god grekisk lunch någonstans halvvägs ner från bergets topp. I en trappa. Tzatziki till förrätt. Och så är det dags att bege sig mot färjan.

Det är i Atens tunnelbana det händer. Vi blir utsatta för ficktjuvar. Som tur är kommer de inte över något av värde. 

Trots att biljetterna är både bokade och betalda på nätet hemifrån måste vi ändå köa en stund vid Blue Star Ferries biljettlucka i hamnen innan vi har våra pappersbiljetter i handen. Så är vi på båten. I aktern vajar den grekiska flaggan i fartvinden och solen rullar långsamt över horisonten som en stor röd apelsin. Äntligen är vi ute på Medelhavet!

Lustiga skor och ”funny walk” vid parlamentet i Aten
Hefaistos tempel sett från Akropolisklippan i Aten
Många vill fotografera solnedgången från färjan till Naxos

Naxos – Fin strand men blåsigt

När vi anländer till Naxos syns stadens många ljuspunkter som stjärnor i natten. Båten backar in mot kajen där människor står och väntar på att få gå ombord. Men först är det vår tur att gå över den mörkgröna bilrampen. 

Det Airbnb som jag har hyrt ska ligga nära hamnen en liten bit upp i en backe. Det visar sig ligga inte fullt lika nära hamnen som beskrivningen på bokningssidan antytt. Allra längst upp i staden Naxos hittar vi den till slut. Men vi kommer ändå att trivas bra i våra kvarter i Naxos och i vår lilla lägenhet. 

Jag och min sambo Anders har varit på Naxos förut, på en chartervecka i kombination med en vecka på Santorini. Vi känner alltså redan väl till den fina stranden Agios Georgios som ligger i de södra utkanterna av staden. Här tillbringar vi i princip hela vår dag på denna ö med sol och bad och lite promenad fram och tillbaka längs vattnet. Äter gott gör vi också. Grekisk sallad till lunch. Riktig fetaost och solmogna tomater smakar aldrig så gott som i Grekland. Under dagen blåser det upp mer och mer. Det gör just ingenting. Det är varmt i vinden och roligt att bada i de höga vågorna.

På kvällen äter vi grillade grekiska köttfärsbiffar på en restaurang nere i hamnen. Doft av vitlök och timjan. Och plötsligt och helt oväntat är där en folkdansuppvisning. Vinden dansar i sin tur i kvinnornas långa kjolar.

Nästa morgon plockar vi i lugn och ro ihop våra saker när jag på den lilla uteplatsen kommer i samspråk med en äldre man som fixar lite med blommorna i den lilla trädgården. Han förstår knappt engelska men jag lyckas förklara att jag är lite orolig för vågorna eftersom vi ska åka båt till Folegandros senare på dagen. Det är egentligen bara menat som småprat, men mannen förstår vad inte jag förstått, och han tar reda på att precis som han misstänkt är vår båt inställd.

Och nu blir det bråttom. Det enda alternativet att ta sig till Folegandros den här dagen är nämligen, enligt färjebolaget, att ta en båt som går flera timmar tidigare än den inställda båtens avgångstid och sedan byta båt på en annan ö. Men det är ont om tid. Båten avgår snart! Vi rafsar snabbt ihop våra saker och närmast springer med vår packning ner mot hamnen. Jag skyndar före mot den resebyrå där vi ska kunna byta våra biljetter. Givetvis ligger den längst bort på andra sidan av hamnpromenaden. Hur ska vi kunna hinna? Men inne på resebyrån blir jag lugnad. Det finns ett bättre alternativ med ett annat färjebolag. En båt som det inte är fullt lika bråttom till. Det är en snabbgående katamaran endast för persontrafik. Och den går hela vägen. Om än via en annan ö, nämligen Santorini. Kvinnan bakom disken löser in våra biljetter och ger mig nya. Och jag får betala en liten mellanskillnad. Att vi blir tvugna att vänta länge på båten som senare visar sig bli försenad och att överfarten blir väldigt guppig, särskilt mot slutet, är en annan historia.

Stranden Agios Georgios i utkanten av Naxos stad
Utsikt mot de nedre delarna av Naxos stad och ön med det ofullbordade Apollotemplet
Folkdansuppvisning nära hamnen i Naxos

Folegandros – Bad, vackra vyer och god mat 

En minibuss möter oss i hamnen och tar oss på mindre än en kvart genom ett ödsligt landskap till Aspalathras White Hotel. Här har jag bokat in oss för två nätter. Det här är ett av de nyaste hotellen i Chora – kanske det allra nyaste och det är därmed väldigt fräscht. Det ligger strax utanför byn så det är ett par hundra meters gångväg in till restaurangerna i den söta by-kärnan. Jag tar ett dopp i poolen medan de andra vilar sig på rummet respektive altanen och sedan promenerar vi in till byn för att äta. Vi hamnar på Blue Cuisine där vi äter medelhavsmat med internationell touch och modernt snitt.

Kommer du någon gång till Folegandros bara måste du besöka Chora som ligger på en klippkant 200 meter över havet och med en kyrka som en gång varit ett kloster en bit ovanför byn. Det är en av Kykladernas äldsta medeltida byar. Gränderna är smala, vindlande och i stora delar slipper du därför biltrafik. På ett par platser kan du titta ut över havet och solnedgången. 

Det finns gott om restauranger i Chora på Folegandros. Många har anpassat sig till vad en internationell publik kan tänkas efterfråga både vad gäller mat och inredning. Och många av restaurangerna vet att ta betalt. Prisläget är ungefär som hemma i Sverige. Vi provade tre restauranger under vårt korta besök på ön. Två att rekommendera för god mat och en för vacker plats.

Nästa dag badar vi i poolen, äter lunch inne i Chora och vandrar sedan till stranden Agios Nikolaos innan vi igen äter kvällsmat inne i byn. Men innan dess har jag hämtat ut våra båtbiljetter inför nästa etapp – och här är en liten varning på sin plats – biljettkontoret i Chora tar bra mycket mer betalt för att skriva ut biljetter som redan är bokade och betalda jämfört med på andra platser i Kykladerna. Har du möjlighet att låta skriva ut returbiljetterna någon annanstans, innan du kommer till Folegandros, så gör det.

När vi nästa dag igen lämnar ön kan jag konstatera att Folegandros är en liten och karg ö som nog vill se sig själv som ett lite lugnare och exklusivare alternativ till Santorini varifrån mycket av båttrafiken till ön går. Jag påbörjar då ett blogginlägg där jag har för avsikt att berätta allt vad du behöver veta om Folegandros.

Uppe på en klippa ovanför Chora ligger ett före detta kloster som numera är en kyrka
Kväll i Chora på Folegandros
Zucchinibiffar till lunch på restaurangen Pounta i Chora, Folegandros

Amorgos – fina dagar på Greklands vackraste ö

En representant för boendet jag bokat in oss på kommer och möter oss vid båten när vi anländer till nästa ö i ordningen. Det är nog tur, för lägenheten vi hyrt är inte helt lätt att hitta bland trappor och gränder högt uppe i Katapola. Att han skjutsar oss ett par hundra meter i bil känns dock lite överdrivet.

Det är en båtluff i högt tempo som vi är ute på, men på Amorgos unnar vi oss fyra nätter. Det ska visa sig vara ett gott val. Efter vår resa ska jag utse denna ö till Kykladernas och hela Greklands vackraste när jag listar 14 saker du behöver veta om Amorgos.

Första hela dagen på ön går vi till stranden Maltezi som jag helt nyligen har utsett till en av världens vackraste stränder. Där tillbringar vi dagen med sol och bad.

Nästa dag vandrar vi först genom bergen till Chora. Och allt vatten vi har med oss går åt. Att sedan promenera längs gågatan genom byn är som att kliva in i ett vykort. Här har du allt du kan önska dig av en grekisk by, de vitmålade husen med färgglada detaljer, ofta i blått, stenlagda slingrande gränder och trappor. Blommor i krukor, katter, små affärer, barer och restauranger. Vi äter lunch här. Smaken av rödbetor med grekisk yoghurt! Och sedan vandrar vi vidare till det spektakulärt belägna klostret Hozoviotissa. Det liksom klänger sig fast på bergväggen 300 meter upp. Det byggdes på 1000-talet och är Greklands näst äldsta. Nedanför det ser vi en strand med vit sand och turkost hav. Åh! Så fin! Men sannolikt går det inte att ta sig dit för att bada.

Den tredje och sista hela dagen tar vi i princip en repris på vår första dag på ön. Och vår fjärde morgon i Katapola måste vi kliva upp före solen. Vår färja till Donoussa ska nämligen avgå redan i gryningen. Det är en gammaldags och ganska liten bilfärja som drivs av ett ännu mindre rederi. Båten guppar och kränger bra på vågorna.

Kyrkan Ágios Geórgios och stranden i Katapola på Amorgos
Badbåt på väg till stranden Maltezi på Amorgos
Färjan lämnar Katapola i gryningen

Donousa – lata dagar och nudister

Donousa eller Donoussa. Båda stavningarna förekommer. Ön tillhör ögruppen Småkykladerna och administreras från den betydligt större ön Naxos som ligger öster om Donousa. Första gången jag hörde talas om ön var för flera år sedan. Jag läste om en hemlig grekisk ö i en blogg – och räknade ut vilken ö det handlade om.

Vi anländer till hamnen klockan halv sju på morgonen och redan strax efter sju är vi på plats inne i den lägenhet vi hyrt här. Vi är glada över att ha fått checka in tidigt men lite förvånade över de smutsiga golven. Det är bäddat med rena lakan och fräscht i övrigt. Utom golven då. Jag börjar därför med att städa dem.

Havsvattnet i viken där byn ligger är väldigt turkost. Jag vill bada. Vi går ner till stranden. De andra följer med ner men ingen av dem vill doppa sig. Det är märkligt. Små barn vill alltid bada. En dag är de tonåringar. Och då vill de plötsligt inte alls alltid bada längre. Det är bara att tugga i sig. Efteråt tuggar vi i oss lite frukost, som vi köpt med oss, på lägenhetens balkong. Utsikten är fin men med en konstrgräsplan i förgrunden. Fotbollsplanen uppskattas dock av våra grabbar som är 13 och 15 år när vi gör den här resan. De hittar en boll att kicka med.

Vi har tre hela dagar och två nätter på den här lilla ön. Förutom killarnas fotbollsspelande så latar vi oss mest. Badar lite. Jag har en bok att läsa i. Och så äter vi gott. Provar flera av den lilla öns restauranger. Bäst gillar vi Tzi Tzi som ligger uppe bland bergen på den östra sidan av ön. Vi tar bussen som avgår klockan 12 från hamnen. Min sambo Anders håller koll på kartan i mobilen, som han har tillgång till även så här Off-Line, när det är dags att kliva av. Det finns bara några få hållplatser på den lilla ön. Och när vi kommer till en kyrka där bussen kör in och vänder är det så dags. Resan har tagit en kvart.

Vi beställer in tzatziki och en sommarsallad med avokado och mango till att börja med. Tzatzikin innehåller lite riven morot utöver gurkan och smakar som tzatziki ska. Sommarsalladen smakar friskt och gott och är en pigg omväxling till alla grekiska sallader vi ätit den senaste dryga veckan. Jag väljer huvudrätt från det instuckna bladet med dagens specialitéer. Det är en gryta med fläskkött, potatis, grönsaker med saffran i såsen. Annorlunda och gott!

Från restaurangen ser vi en strand som ser fantastisk ut på håll. Vi hittar en stig som leder ner mot den. Väl nere visar det sig att den är full av nudister. Vi känner oss inte helt bekväma med det, så vi väljer att gå hela den långa vägen upp igen, utan att först ha doppat oss.

Nästa kväll är det dags att åka vidare mot denna båtluffens sista grekiska ö. När vi summerar vår vistelse på Donousa visar det sig att jag har uppskattat öns makliga tempo betydligt bättre än resten av familjen.

En katt tittar fram på Donousa
Fiskare jobbar med dagens fångst nere i hamnen
Örtkryddor och blommor i krukor på restauran Tzi Tzi på Donousa

Paros – och vi avslutar med lite ”charter”

Färjan på bild överst i detta inlägg tar oss till Paros och än en gång anländer vi i mörker. Vi tar en taxi till det av mig förbokade hotellet. För den här gången är jag medveten om att vi ska bo i utkanten av byn.

Hotellet påminner om många charterhotell som vi har bott på genom åren och mycket riktigt ligger det också några typiska charter-pärmar i foajén. Dock inga svenska. Inget fel med det. Även charterhotell kan vara mysiga. Och det är ändå ett ganska litet hotell.

Paros stad heter också Parikia och den har drygt 5 000 invånare och förmodligen minst lika många många besökare. Gränderna är också här vindlande och husen vitkalkade men det är mer trängsel på stränderna och fler restauranger än på de mindre turistiska öarna. Mer tingeltangel och kommers.

Vi fortsätter med det lättsamma öliv som vi har ägnat oss åt hela vår öluff. Vi badar, strosar i gränder och äter god grekisk mat. Och beundrar solnedgångarna.

Efter tre nätter och tre dagar lämnar vi Paros den 11 juli. Typiskt nog blåser det upp lagom tills vi ska ge oss av. Men det gör inget. Den snabbgående båt vi har valt för resan tillbaka till Aten visar sig vara stor och stadig. Och vi två i familjen som har anlag för sjösjuka har för säkerhets skull svalt varsitt sjösjukepiller. Det har vi i och för sig gjort flera gånger förut under resan. Det är nämligen inte första gången som det blåser under våra två veckor i den grekiska övärlden.

Albin och Anton badar i hotellpoolen på Pyrgaki Hotel på Paros
Parikia på Paros ser ut som vi förväntar oss att en grekisk stad i Kykladerna ska göra
Solnedgång bakom småbåtshamnen i Parikia

Boka båtbiljetter hemifrån

Bokade biljetter hemifrån gjorde jag i två steg. Först gick jag in på en bokningssida där jag kunde söka på vilka alternativ som fanns att ta sig mellan två hamnar en viss dag. Denna sida erbjuder också möjlighet att boka via dem. Jag undvek det utom i ett fall av två skäl. Dels tar de ut en extra avgift för besväret, men framförallt så har du en mellanhand mellan dig och rederiet som gör att du kanske inte får information om ändrade avgångstider och annat.

Rent allmänt är det också vanligt att bokningssajter och transportföretag hänvisar till varandra om du behöver begära pengar tillbaka för en inställd resa.

Därför valde jag att Googla på de olika rederiernas namn när jag väl hittat en bra förbindelse och sedan boka direkt hos dem. De flesta har bra bokningssidor på engelska. Vad de flesta däremot saknade sommaren 2019 var möjligheten att själv skriva ut biljetterna hemma. De ska istället i regel hämtas ut mot en liten avgift på rederiets eget biljettkontor eller på en av flera resebyråer som de samarbetar med. De flesta rederier har minst en resebyrå på varje ö som de hänvisar till i det bekräftelsemejl som du får på din bokning.

I det fallet jag andå använde bokningssajten för att boka biljetter var när jag inte hittade att det aktuella rederiet hade en egen bokningssida på nätet. Även i det fallet var jag tvungen att hämta ut biljetterna på plats.

Att vi skulle åka till Grekland bestämde vi väldigt nära inpå vår resa. Våra biljetter bokade jag därför bara tre till fyra veckor i förväg. Det fungerade ändå alldeles utmärkt. Så att boka långt i förväg är i regel inte alls nödvändigt och frågan är om det ens är möjligt att boka många månader i förväg. Däremot var det svårt att hitta boende på några av öarna så tätt inpå resan, så att ha lite bättre tidsmarginal än vad jag hade skadar nog inte.

P.S. Med tanke på den pågående pandemin skulle jag ändå själv ha avvaktat med att boka biljetter och boende just nu. Men det kanske säger sig självt?

7 reaktioner till “Att båtluffa i Kykladerna, Grekland

  1. I dessa dagar låter denna resa som en dröm!
    Underbara bilder. Vad jag längtar efter god Medlehavsmat! Ja, även att bara kunna gå ut och äta, vilket jag inte gjort mer än två gånger på det senaste året.
    Har inte båtluffat i Grekland på många år, borde varit i slutet av 70-talet.
    Trevlig helg!

  2. Åh så roligt och upplyftande att få läsa om underbara Grekland. Visst känns det som en dröm idag, men drömma måste vi få göra, både tillbaka och framåt.
    Fick inspiration och letade i mitt arkiv på ”nya” bloggen, hittade ett inlägg om mina båtluffarresor i början av 80-talet. https://gertie-worldwide.com/2019/04/15/oluff-i-grekiska-ovarlden/
    Tack så hjärtligt för en stund med dagdrömmar och minnen och välkommen med på mina luffar!
    Ha det gott!

    1. Jag har drömt om att båtluffa sedan just 80-talet. Och då också om just Amorgos och Folegandros. Så nöjd att det blev av till slut. Nu ska jag skynda in och läsa ditt inlägg. :) 🇬🇷

  3. Den grekiska övärlden är härlig, skulle gärna åka till någon lugn ö igen. Av bilden med de dansande kvinnorna påminns jag om en resa till Lindos på Rhodos. Då fick man inte bygga några hotell där och vi bodde hos en familj, var med på en fest på torget, bara för bofasta och så vi, väldigt speciellt.
    Många vackra bilder från dina öar och Aten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s