Donousa – den hemliga grekiska ön

Första gången jag hör talas om den här ön får jag inte veta vad den heter. Jag läser nämligen om en hemlig grekisk ö i en svensk blogg. Avsnitt efter avsnitt om en liten mysig, men icke namngiven, grekisk ö – bortom de stora turiststråken. Nyfikenheten och längtan växer. Det tar lång tid, men så småningom räknar jag ut vilken ö det handlar om.

Donousa eller Donoussa. Båda stavningarna förekommer. Ön tillhör ögruppen Småkykladerna och administreras från den betydligt större ön Naxos som ligger i närheten. En lantlig ö som ligger mellan denna den administrerande ön och Amorgos. Öster om den förra och nordväst om den senare.

I förhållande till de övriga Småkykladerna ligger ön lite för sig själv, norr om de övriga i subgruppen. Den är 14 km² liten och har bara 170 invånare.

Båtluff

Det är nu flera år sedan jag läste den där bloggen. Det har hunnit bli sommaren 2019. Den sista före pandemin. Men det vet vi inte än. Vad vi däremot vet är att vi är på båtluff i Kykladerna. Vi har redan besökt Naxos, Folegandros och Amorgos, som vi nyss har lämnat i gryningen, med en mindre och gammaldags färja.

Och så anländer vi till Donousas hamn klockan halv sju på morgonen. För självklart ville jag besöka den hemliga ön nu när vi ändå var är så nära. Och redan strax efter sju är vi på plats inne i den lägenhet vi hyrt här. På Althea Studios. Vi är glada över att ha fått checka in tidigt men lite förvånade över de smutsiga golven. Det är i alla fall bäddat med rena lakan och fräscht i övrigt. Utom golven då. Jag börjar därför vår vistelse här med att städa dem.

Turkost vatten

Sedan vill jag bada. Vi går ner till stranden. Stranden inne i byn är inte jättestor men väldigt vacker med fin sand och långgrunt, turkost vatten. På gott och ont saknas solstolar. Men här finns restauranger och boenden för turister. Dock inte så många.

De andra i familjen följer med ner till havet, men ingen mer än jag vill doppa sig. Så då badar jag ensam. Det är märkligt. Små barn vill alltid bada. En dag är de tonåringar. Och då vill de plötsligt inte alls alltid bada längre. Det är bara att tugga i sig.

Efteråt tuggar vi i oss lite frukost, som vi köper med oss från en affär i byn till lägenhetens balkong. Utsikten är fin bortsett från en konstgräsplan i förgrunden. Fotbollsplanen uppskattas dock av våra grabbar som är 13 och 15 år när vi gör den här resan. De hittar nämligen en boll att spela med.

Bästa restaurangen

Vi har tre hela dagar och två nätter på den här lilla ön. Förutom killarnas fotbollsspelande så latar vi oss mest. Badar lite. Jag har en bok att läsa i. Och så äter vi gott. Provar flera av den lilla öns restauranger.

Bäst gillar vi Tzi Tzi som ligger uppe bland bergen på den östra sidan av ön. Vi tar bussen som avgår klockan tolv från hamnen. Min sambo Anders håller koll på kartan i mobilen, som han har tillgång till även så här Off-Line, när det är dags att kliva av. Det finns bara några få hållplatser på den lilla ön. Och när vi kommer till en kyrka där bussen kör in och vänder är det så dags. Resan har tagit en kvart.

Vi beställer in tzatziki och en sommarsallad med avokado och mango till att börja med. Tzatzikin innehåller lite riven morot utöver gurkan och smakar som tzatziki ska. Sommarsalladen smakar friskt och gott och är en pigg omväxling till alla grekiska sallader vi ätit den senaste dryga veckan. Jag väljer huvudrätt från det instuckna bladet med dagens specialitéer. Det är en gryta med fläskkött, potatis, grönsaker med saffran i såsen. Annorlunda och gott!

Nakenchock

Från restaurangen ser vi en strand som ser fantastisk ut på håll. Vi hittar en stig som leder ner mot havet. Väl nere på stranden visar det sig att den är full av campande nudister. Vi känner oss inte helt bekväma med det. Det blir väl lite av en nakenchock där, kan man säga, som det brukar heta i kvällstidningarna. Så vi väljer att gå hela den långa vägen upp igen, utan att först ha doppat oss.

Väl tillbaka besöker vi Tzi Tzi igen. Nu för att dricka oss otörstiga. Det är ju ganska varmt i solen. Vi får då veta att det ska finnas en annan strand att gå till från restaurangen.

Fråga innan ni börjar er vandring, är därför mitt råd till dig.

Historia

Ön Donousa var bebodd redan runt 3000 f.Kr. Och har sedan dess varit bosatt till och från genom historien. Under romartiden användes den som en plats att deportera fångar till och senare har den varit ett piratnäste.

Men idag levs här det väldigt stilla livet. Getter som betar. Tuppar som gal. Det mest spännande som händer på en vanlig dag är när en av de fåtaliga färjorna kommer in till hamnen. Och när de mindre båtarna med besökare på dagsutflykt från Naxos anländer.

När dessa dagsturister sedan ger sig av igen sänks tempot ytterligare.

Att göra

På ön finns grundskola, en gymnasieskola, några kyrkor, en hamn och ett torg utöver några restauranger och hotell. (Tänk på att boka boende i förväg!)

Här finns alltså inte mycket av traditionella sevärdheter eller aktiviteter för turister. Det finns i och för sig ytterligare ett par, tre stränder på ön utöver stranden i byn och den nudiststrand som vi av misstag råkade hamna på (och som heter Livadi). Samtliga stränder på ön är naturstränder utan uthyrning av solstolar och parasol, men på stranden Kedros finns en liten beach bar. Därutöver kan du så klart vandra runt lite på ön. Landskapet är intagande.

Men vi väljer, som sagt, mest att bara ta det lugnt de dagar vi är här.

Och snart nog är det dags för oss att åka vidare mot denna båtluffens sista grekiska ö. När vi då summerar vår vistelse på Donousa visar det sig att jag har uppskattat öns makliga tempo betydligt bättre än vad resten av familjen har gjort.

Vad det beror på vet jag inte säkert. Men kanske var jag bättre förberedd på lugnet här i och med att jag närmat mig platsen genom att läsa en blogg om en stillsam och hemlig grekisk ö.

Läs mer: Att båtluffa i Kykladerna, Grekland