Etikettarkiv: Amorgos

Här bodde vi på Amorgos

Jag bokade vårt boende sent inpå vår resa och då hittade jag endast ett ledigt boendealternativ i Katapola för fyra personer, trots att jag provade att leta på både hotels,booking och Airbnb.

Det var på booking jag till slut hittade vårt boende.

Nu blev vi ändå väldigt nöjda med lägenheten vi hyrde. Vi betalade 145 Euro per natt för en lägenhet högt upp i den norra delen av Katapola. Lägenheten har två luftkonditionerade sovrum för totalt max fem personer, två badrum, två kylskåp, en kokvrå och två uteplatser. Från den ena uteplatsen, som var för två personer, kunde vi se havet. Den andra låg väl skyddad och har plats för minst fem personer.

Värden, som bor i Aten på vinterhalvåret, var väldigt trevlig och kom och mötte oss vid båten när vi anlände. Han kom också med färsk sockerkaka varje morgon.

Boendet heter Kaerati Apartments.

Ett av sovrummet hade dubbelsäng.

Det andra sovrummet hade tre enkelsängar, varav två var bäddade åt oss.

Värden kom med sockerkaka varje morgon.

En av uteplatserna har två stolar.

Den andra uteplatsen har rum för alla som bor i lägenheten.

Läs också: 14 saker du behöver veta om Greklands vackraste ö – Amorgos.

3 kommentarer

Under boende, resor

14 saker du behöver veta om Greklands vackraste ö – Amorgos


Nyligen utsåg jag Amorgos till Kykladernas vackraste ö. Eftersom ön på denna lista gick om Santorini som tidigare toppade min lista över hela Greklands vackraste öar måste detta betyda att Amorgos nu är hela Greklands vackraste ö. Eller hur? Såklart vill du då besöka denna fina ö. Men vad behöver du veta? Här är min lista:

1. Läget
Amorgos tillhör ögruppen Kykladerna som ligger mitt i den grekiska övärlden, i Egeiska havet. Hela ögruppen är känd för att vara själva sinnebilden av Grekland. De vita husen påminner om sockerbitar med blå fönster och dörrar, som ligger staplade i högar på varandra i det karga landskapet. Kyrkorna med sina blå kupoler. Blommor som hibiskus och bougainvillea i krukor eller planterade vid dörrar, grindar och portaler. Söta katter. Och därtill många vackra stränder med turkost vatten.

Amorgos är den av öarna i Kykladerna som ligger närmast den närbelägna ögruppen Tolvöarna. Den är drygt 126 km² stor och har nära 2000 invånare. Tidszon är en timme plus från Sverige.

Hibiskus och en blå dörr på Amorgos. Typiskt Kykladerna.

2. Klimatet
Inte helt oväntat råder här medelhavsklimat. Årsmedeltemperaturen i trakten är 18 °C. Den varmaste månaden är juli, då medeltemperaturen är 26 °C, och den kallaste är januari, med 10 °C. Genomsnittlig årsnederbörd är 610 millimeter. Den regnigaste månaden är november, med i genomsnitt 132 millimeter, och den torraste är juli, med endast 1 millimeter nederbörd i snitt.

April månad påminner lite om juni i Sverige med behagliga temperaturer och vackra ängsblommor. I juni blommar vild timjan med lila blommor. Extrema värmeböljor är vanligast i juli och augusti. September och oktober påminner om svensk högsommar med hygglig värme och växlande väder. Och det är fortfarande varmt i vattnet.

Vild timjan står delvis fortfarande i blom vid månadsskiftet juni-juli.

3. Karaktär och prisläge
Amorgos är, märkligt nog, mindre turistiskt än många andra grekiska öar. Det är för mig obegripligt att den här vackra ön fortfarande besöks av relativt få resenärer. Å andra sidan är detta faktum en fördel för dem av oss som faktiskt ändå hittar hit.

Förvänta dig en ö som är mer grekisk, men samtidigt då kanske mindre internationellt insmickrande instagram-chick, än många andra grekiska öar. Skönheten här ligger snarare i att det inte är tillrättalagt. Det här är Kykladerna på riktigt. Och de behövde egentligen aldrig förbättras.

Jag har i flera årtionden saknat ett Grekland där det finns i alla fall enstaka restauranger där du kan få titta på maten innan du beställer, olivolja på bordet på i stort sett alla restaurangerna, där prisläget är bra, där det råder lugn och ro och där vardagslivet dominerar över turismen. Inga inkastare och få bilar. Ett Grekland vars karaktär är så som jag minns den från de joniska öarna Zakynthos och Lefkada var på 1980-talet.

Jag hittade allt detta i Katapola på Amorgos i sommar och är så nöjd!

Här finns internet och wi-fi och kontakt med omvärlden, menyer på engelska. Och turister, så klart. Men samtidigt är mycket oförändrat. Turismen är småskalig. Det betyder bland annat att det finns få taxibilar på ön och att du kanske inte får tag på en när du vill. Du bör även ha bokat ditt boende i förväg. Å andra sidan är det ingen trängsel i gränder eller på stränder och gott om lediga bord på restaurangerna. Där det nästan enbart serveras grekiska maträtter.

Stillheten råder på en gata i Katapola.

4. Badorterna
Amorgos har två badorter som båda är hamnstäder med regelbunden färjetrafik; Aegiali och Katapola. Det är den senare som formellt är öns huvudort men den första som är störst som turistort. Men båda saknar massturism. Här är det småskaligt som gäller.

Egentligen är det den by som ligger 400 meter över havet som heter Aegiali men det är i hamnorten som hotellen ligger. Den här hamnen ligger i den norra änden av ön. På den västra sidan. Terrängen runt Aegiali är huvudsakligen kuperad. Den högsta punkten i närheten är 668 meter över havet, 1,5 km öster om Aegiali. Orten har knappt 300 invånare.

Turistorten Aegali sedd från havet en tidig morgon.

Huvudorten Katapola rymmer bl.a. en kyrka som byggts på samma grund som ett antikt tempel helgat åt Apollon, en venetiansk borg och flera arkeologiska lämningar från förhistorisk tid. Även Katapola ligger på västkusten, men mer mitt på ön jämfört med Aegiali och därmed närmare öns stora sevärdheter.

Även runt Katapola är terrängen huvudsakligen kuperad, men åt nordväst är den platt. Den högsta punkten i närheten är 359 meter över havet, 1,6 km söder om byn. Katapola har drygt 400 invånare.

Området runt den största kyrkan i Katapola.

5. Så tar du dig hit
Vill du ta dig hit med stor färja från Atens hamnstad Pieus kan du åka med Blue Star Ferries båt ”Naxos”. Den avreser tidigt varje morgon och stannar under högsäsong fyra dagar i veckan i Aegiali och övriga tre dagar i Katapola. En enkelbiljett kostar 37,50 Euro sommaren 2019. Färjan går via Paros och Naxos för den som vill göra ett stopp på någon av de öarna på ut- eller hemresan. Någon dag i veckan stannar den även på några av de mindre öarna i Kykladerna. Från Naxos till Katapola kostar den 12,50 Euro. I för- och eftersäsong avgår istället färjan sent på eftermiddagen från Aten och anländer mitt i natten, tre dagar vardera i veckan, till Aegiali respektive Katapola. Tidtabellerna hittar du här.

På lördagar kan du under högsäsong ta dig till Katapola från Rhodos eller Kos med färjan Blue Star 2. Eller på natten från Pireus.

Seajets har flygbåtar som avgår dagligen, klockan 7 på morgonen från Pireus till Amorgos via flera andra öar i den grekiska övärlden, bland annat Folegandros och Santorini. Den resan kostar 70 Euro och du får inte lov att vistas ute på däck. Tidtabellen hittar du här.

Small Cyklades Lines kör med en mindre färja, i högsäsong sex dagar i veckan mellan Katapola och Naxos, via olika andra öar. Tre dagar i veckan stannar båten också i Aegiali. På söndagar går den istället mellan Katapola och Santorini. Tidtabellerna finns här. Resan från Naxos till Katapola kostar 12,30 Euro.

ce8aa12a-5eaa-4405-8ffb-26fae747c211

Båten Express Skopelitis, Small Cyklade Lines, på väg att lägga till i Katapola.

6. Boka boende
Vid Aegalis hamn finns alltifrån ett tämligen svindyrt lyxhotell till ganska många enklare pensionat via några få mellanklasshotell med pool. På hotels.com finns endast fyra av dessa hotell i området att boka. På booking är utbudet större. Det finns även några boenden i byarna ovanför hamnen. På Airbnb finns ett tiotal alternativ för den som vill bo hos en privatperson som hyresvärd.

I Katapola är hotell och pensionat enklare. Vad jag förstår finns här endast ett som har pool till exempel. Men det behöver inte nödvändigtvis vara en nackdel. Endast ett av hotellen finns på hotels. Och det är inte det med pool. Booking har ett större utbud och likaså Airbnb.

Jag bokade vårt boende sent inpå vår resa och då hittade jag endast ett ledigt boendealternativ i Katapola för fyra personer, trots att jag provade i alla tre apparna. Så ett råd är att vara ute i god tid. Nu blev vi ändå väldigt nöjda med lägenheten vi hyrde. Vi betalade 145 Euro per natt för en lägenhet högt upp i den norra delen av Katapola. Lägenheten har två sovrum för totalt max fem personer, två badrum, två kylskåp, en kokvrå och två uteplatser. Från den ena uteplatsen, som var för två personer, kunde vi se havet. Boendet heter Kaerati Apartments.

För den som vill bo utanför de två badorterna så finns det några, men inte så många, boendealternativ i Chora och mellan byarna också.

Utsikten från vårt boende i Katapola.

7. Öns historia
Amorgos har många rester av forntida civilisationer. Ön befolkades redan under stenåldern, på 4000-talet före vår tideräknings början, men hade sin storhetstid under bronsåldern. Ett dussintal centra har identifierats från den tidiga cykladiska perioden, runt år 3000 – 2000 f.Kr.

Semonides från Amorgos var en poet som levde på 700-talet f.Kr. och då ansågs skriva eleganta dikter, men som idag är mest känd för en kvinnoföraktande dikt där han delade in alla kvinnor och katalogiserade dem enligt ett schema där varje typ av kvinna representeras av ett djur vars egenskaper skulle vara karakteristiska för den andelen av den kvinnliga befolkningen. Han föddes i Minoa som idag är en ruin med fin utsikt över Katapola. Platsen var befolkad från 1000 f.Kr till 300 e.Kr och enligt myten hade Kung Minos från Kreta sitt sommarställe här. Oavsett sanningshalten i denna myt tror man, utifrån namnet på byn, att byn var en del av den minoiska kulturen.

Det här var vid tidpunkten för det arkaiska Grekland, den period som föregick den klassiska och som varade från 800 f.Kr. – 500 f.Kr. Då fanns det tre oberoende stadstater på Amorgos; Arkesini, Minoa och Melania. De var autonoma men använde samma valuta. Rester från den här perioden är murarna som omger staden Arkesini , de gamla torn vars rester är spridda över hela ön och likaså gamla gravar. Fynd har gjorts av stenverktyg, inskriptioner, vaser och andra antikviteter.

Stenmurarna på Amorgos kan vara mycket gamla. Här en mur utanför Chora.

Under den klassiska perioden ska det ha funnits ett tempel tillägnat den grekiska gudinnan Afrodite på ön. Amorgos deltog i de persiska krigen, särskilt i slaget vid Salamis år 480 f.Kr, där ön använde ett av sina fartyg. År 478 f.Kr. anslöt sig Amorgos till den Athenska alliansen. Efter det förlorade ön sin självständighet och tvingades betalade en årlig skatt till den ateniska staten.

År 337 f.Kr. dominerade makedonierna området: Amorgos blev en del av deras stat. Tvisterna om vem som skulle bli Alexander den Stores efterträdare förde Amorgos in under påverkan av den hellenistiska staten i Egypten, Ptolemeierna. Efter 200-talet f.Kr. tog istället romarna kontrollen över Amorgos.

Det var först i och med Romerrikets nedgång som de tre gamla städerna i Amorgos förlorade sin styrka. De förstördes och/eller förföll. Bland annat gick flera monument förlorade, till exempel det hellenistiska tornet i Arkesini . Det var också under de här åren som kristendomen etablerades på ön. Under den byzantinska perioden grundades dessutom Chora, i de centrala bergen på Amorgos, för att vara i skydd från pirater. Under 500-talet e.Kr. lydde Amorgos under en biskop Theodore. Och under 1000-talet grundades det berömda klostret Panagia Hozoviotissa av den bysantinska kejsaren Alexios Komninos.

En av kyrkorna i Chora, som grundades under den byzantiska perioden.

Året 1207 tog den venetianska familjen Gizi kontroll över Amorgos. Men de var dåliga på att skydda ön, så under de kommande två århundradena blev det ett permanent pirattillhåll. I desperation lämnade många människor sina hem och flydde till säkrare platser som Kreta.

Ön var sedan känd under namnet Yamurgi under det osmanska styret mellan 1566–1829. Den gången blev ön en liten självstyrd demokrati, kallad Amorgos, men beskattad av sultanen.

Mot slutet av den perioden blev många invånare på ön medlemmar i ett hemligt sällskap som förberedde den grekiska revolutionen. Efter denna blev Amorgos och alla Kykladerna en del av den grekiska staten. På Amorgos fanns då en av de första skolorna som fungerade i det fria Grekland (organiserat på initiativ av Hozoviotissa-klostret).

Den 9 juli 1956 inträffade en mycket stor jordbävning som genererade en lokal tsunami på upp till 30 m. Femtiotre personer dödades och 100 skadades.

8. Chora måste besökas
Den historiska huvudstaden på Amorgos, Chora, också kallad Amorgos, som ön, är känd för resterna av en venetiansk borg och ett antal väderkvarnar som tornar över byn som har 400 invånare. Att promenera längs gågatan genom byn är som att kliva in i ett vykort. Här har du allt du kan önska dig av Grekland; de vitmålade husen med färgglada detaljer, ofta i blått, stenlagda vindlande gränder och trappor med vitt mellan stenarna. Restauranger, barer, små affärer, blommor och katter. Vad mer kan du önska av en grekisk by?

4fe44749-8431-486f-b081-c897120034fe

En gatuvy från bildsköna Chora.

9. Klostret från 1000-talet
Amorgos mest kända sevärdhet kan vara klostret Hozoviotissa. Det är Greklands näst äldsta och det liksom klänger sig fast på bergväggen 300 meter upp. Klostret byggdes första gången 1017 och restaurerades 1088. Nedanför ser du det som sannolikt egentligen är Amorgos vackraste strand, men som omöjligt kan nås till fots. Vad jag vet går det heller inte några badbåtar hit. Men vackert är det. Vit sand och turkost hav.

Sägnen säger att det var när en helgonbild av Jungfru Maria flöt i land här som det beslutades att klostret skulle byggas just här. Efter att man misslyckats med att bygga klostret nere vid vattnet sågs det som guds vilja att man skulle välja bergväggen som byggplats istället.

För den som vill se klostret på insidan gäller det att komma i tid. Klostret stänger för allmänheten klockan 13:00. (Det öppnar i och för sig igen mellan 17:00 och 19:00, men det är kanske lite sent?) Du behöver också vara klädd i lång kjol om du är kvinna och långbyxor om du är man. Klostret är nämligen fortfarande aktivt. Det är munkarna som tar emot de turister som vill besöka klostret, och bjuder på ett smakprov av en lokal spritsort med smak av pepparkaka. Kortärmat accepteras på överkroppen men inte linne. Det kan finnas kläder att låna så hör dig för om du råkar komma hit felaktigt klädd.

Väl uppe vid klostret ska du, även om du inte ska gå in, inte missa att se klostret från ingångssidan också med havet i bakgrunden. En minst lika hänförande vy som att se klostret nerifrån.

Klostret ligger mitt på en klippa, högt över havet.

Den vackra stranden nedanför klostret är inte tillgänglig.

10. Vandra
Att vandra är, vid sidan om att bada, en av de allra populäraste aktiviteterna bland besökare på Amorgos. Där vi gick var det bra skyltat, även om några av skyltarna endast var med grekiska bokstäver.

Vi vandrade den populära turen från Katapola till Chora och vidare till det medeltida kloster som beskrivs närmare ovan. I teorin tar denna vandring drygt en och en halv timme. Men går du en varm sommardag behöver du troligen mer tid än så. För oss blev det nästan en heldagsutflykt. Enligt Google är vandringen sex kilometer men jag tror att det också är en underskattning. En vandring som varmt kan rekommenderas! Särskilt för den som bor i Katapola, även om stigningen kan bli lite tuff i den värsta sommarhettan. Ta med vatten! Men det ska du i och för sig alltid göra när du vandrar vid Medelhavet.

Om du bor i Aegiali kan du istället ta buss eller taxi till Chora och först vandra fram och tillbaka till klostret innan du vandrar ner mot Katapola och kanske vidare till den fina Maltezi-stranden för att sedan ta buss eller taxi tillbaka till Aegiali.

Det är också möjligt att ta sig till Chora och gå tillbaka till Aegiali, via klostret, men räkna då med minst fyra timmars vandring.

Från Katapola kan du också vandra en knapp timme eller så till den gamla antika ruinbyn Minoa. Sök på ”Ancient Minoa” i Google Maps.

Fler förslag på vandringar hittar du lätt på nätet genom att googla, eller till exempel här.

Att vandra är en av de populäraste aktiviteterna på Amorgos.

11. Finaste stränderna
I Katapola finns två helt okej stränder inne i byn, men de är ändå inte några av öns allra tjusigare. Däremot, på en halvtimmes promenadavstånd finns vad som måste vara Amorgos allra vackraste badstrand; Maltezi. Här finns en liten strandbar och några solstolar i ena hörnet, fin sand och turkost vatten i det andra. Att använda solstolarna kostade 4 Euro per styck sommaren 2019. Promenaden till stranden går längs med vattnet, förbi en söt kyrka (bild nederst i inlägget) och förbi flera klipp- och stenstränder där du också kan ta ett dopp om du vill. Alternativt kan du ta badbåten hit från Katapola.

Annars finns öns finaste stränder runt Aegiali, som Levrossos till exempel som ligger på drygt en halvtimmes promenadavstånd från hamnen där. Där ska också finnas en strandbar och solstolar.

Stranden Agia Anna, som ligger på ostkusten nedanför Chora, och som ofta påstås vara Amorgos vackraste strand, vågar jag påstå är överskattad. Den får för mycket besökare i förhållande till sin storlek och kan därför lätt hoppas över.

Den vackra stranden nedanför det medeltida klostret är tyvärr inte tillgängligt för bad, men den som söker fler stränder på Amorgos för ett dopp har ändå många att välja på. De flesta hotell och boenden tillhandahåller en karta med 17 olika stränder på ön utmarkerade och även foton från dessa.

Stranden Maltezi utanför Katapola.

12. Det stora blå
Det stora blå (fransk originaltitel: Le Grand Bleu) är en romantisk och sorglig dramafilm från 1988 i regi av Luc Besson. Den är baserad på den berömda fridykaren Jacques Mayols liv. Filmen är Luc Bessons första engelskspråkiga.

Amorgos fick tack vare denna närmast kultstatus bland filmens fans och på 90-talet kretsade mycket av turismen här runt den franska filmen. Jag har hört sägas att filmen visades för turister varje kväll under hela säsongen. Exakt var på ön detta var vet jag inte. Men att det finns bland annat ett café i Aegiali och ett pensionat i Katapola som fått sina namn efter filmen är jag klar över. Och än idag märks att både fransmän och dykare är överrepresenterade bland besökarna på ön.

Filmen är orsaken till att stranden vid kapellet Agia Anna av många anses som öns vackraste (även om jag inte håller med om det). Men vattnet är klar och havet stort och blått. Så visst är här vackert! Här spelades både miljö- och dykscener till den berömda filmen in. Huvudpersonerna i filmen, Jacque och Enzo lärde känna varandra när de semestrade på ön som barn. Och det var också på Amorgos som Jacque i vuxen ålder tävlade mot Enzo i, livsfarliga försök att ta världsrekordet i fridykning.

En film som alltså har präglat en ö, och som var den direkta orsaken till att även jag redan för många år sedan började längta efter att besöka Amorgos. Men som nu långsamt kanske börjar falla i glömska? Ett eller annat spår av filmen kommer du nog ändå att se när du är här.

eedab913-a546-4698-96a4-1ee9f176f3e2

Skylt i Katapola.

13. Äta ute
På Amorgos är maten i mångt och mycket väldigt grekisk. Detta gäller i vart fall i Katapola och i Chora, där vi åt ute under vår resa. Prisläget är också bra, billigare än hemma i Sverige och på många andra grekiska öar.

Youkali heter en restaurang som ligger i den norra delen av Katapola. Den har välförtjänta 4,6 i betyg på Google. Den grekiska salladen som serveras här innehåller bitar av bröd, vilket vi upplevde som lite annorlunda men lika gott som vanligt. Av övriga rätter kan köttfärsbiffarna lyftas fram som särskilt goda.

Restaurangen Capetan Dimos ligger nära vattnet i början av den södra delen av byn. Här provade jag en gryta med potatis och långkokt getkött. Riktigt gott men väl mycket kött. Kanske dela på två med en sallad som tillbehör?

Längre västerut längs kajen, i den södra delen, ligger en traditionell taverna precis innan du kommer till ett litet torg. Den heter felaktigt ”Veggera” på Googles karta, men restaurangen med det namnet finns på en annan plats i Katapola. Men tavernan vid torget serverar god mat. Jag nöjde mig med en liten och billig gyro i pitabröd som smakade mycket gott.

Ännu längre västerut ligger Mouragio Taverna som är en fiskerestaurang. Jag lyckades med konststycket att beställa in små räkor som visade sig vara friterade med skal och allt. Men det är sådant som händer där allting inte är helt turistanpassat. Det gick att äta och i övrigt var vi nöjda med maten här. När vi satt här kom ett gäng barn förbi. Ledaren gick i täten med en bläckfisk på en pinne. Alla tjoade och tjimmade. Som en scen ur en film om någons barndom i Grekland. Varför inte ur ”Det stora blå”?

Namnet på restaurangen där vi åt i Chora glömde jag att anteckna, men jag åt rödbetor med yoghurt och valnötter. Jättegott! Och ännu godare med feta-ost till.

cc4d63a1-60f7-4023-90c4-e5b082f6c40e

En gyro i pitabröd i Katapola.

14. Katterna
Precis som på de flesta grekiska öar finns det många katter på Amorgos. Och här kommer en nackdel med att ön är mindre turistisk än många andra. Jag upplevde det som att många av katterna här var mindre välmående än på andra håll. Många har skador och saknar till exempel delar av ett öra efter slagsmål. Andra katter hade uppenbart ägare, var märkta med katthalsband och mådde bra. Så det är inte bara elände med katterna. Söta kattungar såg vi också.

278895f0-9136-4798-9572-ed39c2d5cc2d

Kattunge uupe vid klostret Hozoviotissa.

1524d21c-9922-4842-a6f9-74f072b0e9aa

Avslutande vinjettbild: Kyrkan Agios Panteleimon passerar du på väg till vackraste stranden.

 

15 kommentarer

Under resor, vackra platser

Skriver om Amorgos


För den som till äventyrs undrar varför det är så tyst här på bloggen om vår senaste resa till Grekland: Det beror på att det är sommar i en sekund. Det gäller att ta vara på varje stund. Men. Det beror också på viss avsaknad av energi. Jag skriver oändligt långsamt. Men skriver gör jag. Just nu på ett utkast till blogginlägg om Amorgos.

7 kommentarer

Under blogg, resor

De 9 vackraste öarna i Kykladerna, Grekland

Kykladerna är som själva sinnebilden av Grekland. De vita husen med de platta taken, inte sällan med en takterrass högst upp, påminner om sockerbitar som ligger staplade i högar på varandra i det karga landskapet. Sockerbitar med små, små blå fönster och dörrar.

Kyrkorna är i regel också vita med blå detaljer. Ofta med minst en blå kupol. På gågatorna i städernas och byarnas gränder har mellanrummet mellan stenarna ofta målats i vitt. Blommor som hibiskus och bougainvillea i krukor och vid dörrar, grindar och portaler. Söta kattungar som vilar i skuggan. Dessutom har många av öarna flera ljusa stränder med turkost vatten. Därtill det marinblå Egiska havet vid horisonten. Kan det bli mer Grekland än så? Men vilken ö är vackrast?

Det ska sägas med en gång. Jag har inte besökt alla öar som tillhör ögruppen Kykladerna i Grekland. Men dessa 9 har jag besökt. Och jag har bestämt mig för att ranka dem inbördes utifrån hur vackra de är. Jag har, utifrån bilder jag sett, alla anledning att tro att i vart fall listans topp-placeringar står sig mot övriga öar i Kykladerna.

Här är min lista:

1. Amorgos
Det är för mig obegripligt att den här ganska stora ön fortfarande besöks av relativt få resenärer. Den är drygt 126 km² stor och har 1800 invånare, och är den av Kykladerna som ligger närmast den närbelägna ögruppen Tolvöarna.

Den är sååå vacker. Och här spelades för övrigt de drömskt vackra grekiska scenerna in till den franska 90-talsfilmen ”Det stora blå”. Redan när jag såg den filmen ville jag besöka ön. Men det blev av först nu i sommar. Så här i efterhand frågar jag mig varför jag väntade så länge med att besöka denna alldeles extra vackra ö.

Amorgos är en avlång ö med stundtals branta klippor och mjuka stränder. Landskapet är något grönare än på de andra öarna i Kykladerna, även om skillnaden inte är jättestor. Nära den urgulliga byn Chora som ligger ungefär mitt på ön, 400 meter över havet, finns ett bildskönt Grekisk-ortodoxt kloster från 1000-talet. Det ser ut att vara hämtat ur en saga där det liksom klänger sig fast på en klippa 300 meter ovanför det Egeiska havets alla blå nyanser.

På ön finns flera vackra stränder med kristallklart vatten. Nära huvudorten Katapola finns till exempel den underbart vackra stranden Maltezi och promenaden dit längs turkost vatten går inte heller av för hackor. Dessutom är prisläget här bättre än på de flesta andra öar i ögruppen. Amorgos saknar flygplats men har båtförbindelse med flera öar. En grekisk ö-dröm som måste upplevas!

Jag har också skrivit ett längre inlägg med 14 saker du behöver veta om hela Greklands vackraste ö: Amorgos.

De tre bilderna här liksom översta och sista bilden i inlägget är ifrån Amorgos:



2. Folegandros
Folegandros är en liten och karg ö som nog vill se sig själv som ett lite lugnare och exklusivare alternativ till Santorini varifrån mycket av båttrafiken till ön går. Prisläget på boende och mat är därmed relativt högt.

Huvudorten (Chora) ligger ungefär mitt på ön, vid en brant som stupar 200 meter ner till havet. Högre upp på samma berg ligger ett vitt kloster med en vit gångväg, trappa och mur i sick-sack till, som sammantaget är en vacker syn. Uppifrån klostret kan du med fördel skåda solnedgången innan du äter middag i den extremt bildsköna byn.

Öns yta är 32 km² och befolkningen uppgår till endast 700 personer. Den är känd som en lugn ö utan annat nöjesliv än restauranger och kaféer. Dess närmaste grannar är Sikonos i öster och Sifnos i norr.

Bildsköna badstränder finns här också, som till exempel Agios Nikolaos beach, men de är inte riktigt lika vackra som på Amorgos. Karavostasis heter orten där öns hamn ligger och där även de flesta boendealternativen finns. Men det finns också några hotell uppe i Chora.

Jag har i ett annat inlägg berättat 11 saker som du behöver veta om Folegandros.

De tre bilderna här nedan är ifrån Folegandros:



3. Santorini
Jag har tidigare utsett Santorini till hela Greklands vackraste ö. Det var innan jag besökt Amorgos och Folegandros.

Första gången vi anländer till Santorini kommer vi med båt från Kreta. Till den gamla hamnen nedanför Thira. Just så bör man möta Santorini för första gången för att riktigt uppnå den där maximala känslan av förälskelse vid första ögonkastet. De små, små vita husen högt, högt upp på de mörka klipporna liksom klamrar sig fast på brantens kant. Den visuella dramatiken är slående. Det är inte undra på att det är här som så många av alla grekiska vykort och almanacksbilder är fotograferade.

Ön är ofta ett av stoppen för de amerikanska kryssningsturisterna och med dem följer ett speciellt utbud av smyckes- och konstbutiker. Prisläget är också högre än på övriga grekiska öar. Detta gäller Thira och Oia som är de där riktigt vackra byarna på branten kant.

På andra sidan ön ligger flygplatsen och charterorterna och här är prisläget mer som i resten av Grekland. Stränderna marknadsförs ibland som svarta och vackra, men ska man vara ärlig är de väl mer grå och hur vackert kan det bli? Smuts på kläder och handdukar och brännande hett under fötterna. Då är ”Red Beach” vackrare med sin stenstrand även om den väl inte är direkt röd. Ön är till yran ca 70 km² och befolkningen ca 14000.

Sammantaget är Santorini, trots de ganska medelmåttiga charterorterna, en väldigt vacker ö tack vare sitt unika utseende som uppstod vid ett vulkanutbrott som påstås vara orsaken till att den minoiska kulturen upphörde. Och som det ibland hävdas är upprinnelsen till myten om Atlantis. Nedan en nyare bild från hamnen och två äldre skannade diabilder från Oia:

4. Naxos
Naxos är Kykladernas största ö med sina 389 km². År 2010 hade ön Naxos 17100 invånare. Naxos har ett spännande landskap med höga berg och bördiga, gröna dalar. Stränderna är gyllengula och långgrunda med turkost vatten.

Berget Zas (eller Zeus) är med sina 1004 meter Kykladernas högsta bergstopp.

Naxosporten i Naxos stad är en populär plats att skåda solnedgången. Omkring år 500 f.Kr. när Naxos stod på sin höjdpunkt, skulle man bygga den största byggnaden i hela Grekland på Naxos. Arbetena påbörjades men när ett krig bröt ut mellan Naxos och Samos, stannade arbetet abrupt. Naxosporten är resterna av det som man hann med att bygga.

Naxos stad är fin med både bredare bilgator och smala gränder och många vita hus och kyrkor med blå tak. Längs med vattnet i hamnen ligger många restauranger.

Det finns många olika små byar på Naxos, exempelvis Filoti, Agios Arsenios, Apiranthos, Tragea, Koronos, Sangri, Apollonas och Kinidaros. Det är alltså en ö som med sin storlek erbjuder många spännande utflyktsmöjligheter och vackra vyer.



5. Paros
Ön har en härlig charm och vackra, mjuka sandstränder. De två största orterna Parikia och Naoussa är båda fina. Paros är också bland de största av Kykladerna, ca 195 km², och har ca 8000 invånare. Ön består till största delen av ett berg, vars högsta spets, Hagios Elias, når en höjd av 771 meter över havet.

Huvudorten stavas Parikia med latinska bokatäver men heter samma som ön på grekiska. Alltså Paros. Den ligger på västra sidan av ön. I huvudorten ligger även öns hamn, som är mycket viktig, både som turisthamn och hamn för fiskeindustrin på ön. Här möts alla anländande av en vy som domineras av en karakteristisk väderkvarn precis vid hamnen.

Gränderna inne i gamla stan är mycket bildsköna men också fulla av turistbutiker. Men därmed finns det så klart bra shoppingmöjligheter för den som gillar sånt. Stränderna här har fin sand och inslag av turkost i vattnet.

Náousa är en annan fin by med vita hus, smala gränder och en gullig hamn med restaurangbord placerade ändra ute på kajkanten. Den är också väl värd ett besök. Bilderna nedan är ifrån Paros nu i sommar:



6. Donousa
Det här är en liten och lantlig ö som ligger mellan Naxos och Amorgos. Öster om den förra och nordväst om den senare. Den ingår i en grupp av öar som brukar kallas småkykladerna men den ligger lite för sig själv, norr om de övriga öarna i subgruppen. Ön är 14 km² och har 170 invånare.

Här levs det väldigt stilla livet. Getter som betar, tuppar som gal. Det mest spännande som händer är när en av de fåtaliga färjorna kommer in till hamnen.

Stranden inne i byn är inte så stor men väldigt vacker med fin sand och långgrunt, turkost vatten. På gott och ont saknas solstolar. Men här finns restauranger och boenden för turister. Dock inte så många. Missa inte restaurang Tzi Tzi som ligger högt upp på ön med vacker utsikt och god mat. Du kan antingen vandra dit eller ta bussen. Detta en kvart från hamnen. Följande tre bilder är ifrån Donousa denna sommaren:



7. Thirasia
Det här är Santorinis lillasyster. Den är bara 9 km² stor och har 320 invånare.

Annars påminner ön väldigt mycket om den större ön, som den också var en del av innan det stora vulkanutbrott som orsakade öarnas nuvarande utseende. Här finns också en hamn nedanför en klippbrant och en by som klänger högst upp på kanten.

Det här är ett lugnare alternativ för den som söker något i stil med Thira eller Oia på Santorini men med färre turister. Räkna dock med att en hel del kommer på dagsutflykt från den större ön.

Jag har bilder på dia ifrån när vi var här på en sådan utflykt 1996, men jag orkar inte gräva fram dem nu utan väljer att istället länka in en bild som jag hittat på Instagram.

8. Mykonos
Mykonos har liksom Santorini en internationell flygplats. Ön är också ett populärt mål för kryssningsturism. Stadsdelen Little Venice är ett antal hus i Mykonos stad som vetter direkt mot vattnet utan någon väg emellan. Gränderna är fina och stränderna både vackra och populära.

Vi var här 2002 och nedan visar jag en avfotograferad diabild från den gången. Samt även en inlånad och inbäddad bild från någon annan men från i år.

View this post on Instagram

Happiness is the key 🗝 …

A post shared by KONSTANTINA KARAOULI (@kkaraouli) on

9. Antiparos
Ön ligger väster om Paros, skild från denna av ett smalt sund, och har en del mycket långgrunda stränder. På sydvästra kusten finns en god hamn. Ön är drygt 45 km² stor, och hade 2001 ca 1 000 invånare.

Vi var här på en kortare utflykt 2002, men även i detta fall lånar jag hellre in en nytagen bild från Instagram.

Den avslutande bilden är ifrån en strand på listettan, Amorgos:

15 kommentarer

Under resor, vackra platser

Vandra på Amorgos från Katapola till Chora och vidare till klostret Hozoviotissa

I teorin tar denna vandring drygt en och en halv timme. Men går du en varm sommardag behöver du troligen betydligt mer tid än så. För oss blev det en heldagsutflykt. Enligt Google är vandringen sex kilometer men jag tror att det är en underskattning.

Jag pratar om vandringen från den närmaste av Amorgos hamnstäder till Amorgos stad uppe i bergen och vidare till det berömda klostret Hozoviotissa.

En ö i det stora blå
Amorgos är en grekisk ö som inte är alls i närheten så känd som Santorini, Mykonos, Naxos eller Paros. Alla öar i samma ögrupp som Amorgos: Kykladerna. Men i den mån du alls hört talas om Amorgos innan så är det mest troligt att du hört talas om att de grekiska scenerna i den franska 90-talsfilmen ”Det stora blå” spelades in här. Näst mest troligt är att öns namn dykt upp när du sett bilder på det medeltida kloster som är byggt på en klippvägg ovanför ett turkost hav. Det kloster som är slutmålet för denna vandring.

Katapola är en av två turistorter på ön. Båda har båtförbindelser med resten av ö-världen. Vi hamnar just här mest därför att Katapola har förbindelse med nästa ö på vår båtluff. Men byn som är ön största är ett utmärkt val som semesterort även oavsett detta. På gångavstånd finns den mycket vackra stranden Maltezi, men det får bli ett annat blogginlägg.

Börja vandringen
Innan du börjar vandra bör du tänka på att ta med dig vatten att dricka längs vägen. Tänk också på att smörja in dig med solskydd på utsatta ställen där du brukar ha lätt att bränna dig. Kanske tillhör du sorten som behöver solhatt i värmen? Själv klarar jag mig inte utan solglasögon. Nu när du fått med dig allt är du klar att ge dig av!

Katapola ligger längst inne i en vik på öns västra sida. Hamnen och de flesta vita sockerbits-husen ligger i söder. Men en del av byn ligger i norr.

Om du går längs vattnet från den södra delen av byn mot den norra passerar du en busstation ett par restauranger. Strax innan du når den norra delen av byn ser du en skylt som visar var gångvägen mot Chora börjar. Enligt denna ska det vara en timme och fem minuters vandring dit. Här är också skyltat mot en ”Grand Bleu Villa” med en delfin på skylten.

Det är i början av juli när vi gör den här vandringen. Vi bor högst upp i den norra delen av byn så vi kommer från norr och viker därför mot vänster när vi påbörjar vår vandring. Här nere i dalen är det grönt och frodigt. Vi passerar en köksträdgård där det odlas lök, tomater, majs och andra grönsaker. Vi ser också några dadelpalmer, citronträd och många olivträd. Jag vänder mig om flera gånger för att fotografera vyn ner mot havet.

Efter bara en liten bit kommer du fram till ett T-kors. Här saknas skyltar, men du ska gå åt höger på vägen av betong tills du ser nästa skylt åt vänster mot Chora. Den säger att det är en timmes vandring kvar. Trots att du gått längre tid än fem minuter. Ganska snart kommer en ny skylt som pekar mot en stig och säger att det är 50 minuter kvar. Något förvirrande.


Nu följer du samma stig hela vägen.

Cikadorna spelar i bakgrunden. Annars är här tyst och stilla. Stigen är bitvis så smal att det är svårt att undvika att riva sig på en och annan tistel om du inte väljer att gå i långa byxor. Men det blir nog å andra sidan varmt. Andra partier är bredare och vid kraftigare stigningar har det anlagts trappsteg samtidigt som stigen slingrar sig fram. Förmodligen är det en gammal åsnestig som vi går på.

De andra tre i familjen håller högre tempo än mig och får vänta på mig för att jag ska komma ikapp. Jag bjuds att dricka lite vatten innan vi vandrar vidare. Snart är de före igen men jag hör hur de pratar om att de ser en ödla. En stund senare är det jag som ser en. Den berättar jag om när jag kommer i kapp dem vid en källa. Plötsligt ser jag en orm som ringlar in bland stenarna vid källan. Eller? Har den inte en fena på ryggen? Kan det vara en ål?




Nu börjar naturen bli kargare, sådana där låga buskar som här vid Medelhavet brukar kallas maccia. Några av buskarna är mycket låga och små och har lila blommor.

Om du tar några blad, gnuggar dem mellan dina fingrar och sedan drar in doften kommer du att tänka på mat. Det är timjan som växer vilt här. Är du uppmärksam märker du doften i landskapet hela vägen när du går.

Uppåt, upppåt och uppåt.

Amorgos by – Chora
Till slut är du framme i Chora. 400 meter över havet. Välj bara någon av trapporna upp när du passerat stora vägen och fortsätt uppåt och inåt i byn så kommer du att upptäcka att den är mycket bildskön. Du hittar strax också flera restauranger, barer och caféer.

Vi slår oss ner vid ett bord längs det stora gångstråk genom byn som inte är mycket mer än en smal gränd. Bordet är under tak, så vi får skugga. Från menyn väljer vi rätter som grekisk sallad, tzatziki och rödbetor med yoghurt och valnötter. Och så fyller vi på vätskeförrådet med iste och vatten. Det smakar mycket bra.





Mot klostret
För att komma vidare mot klostret fortsätter du på gångvägen genom byn tills du kommer till en bilväg där du svänger höger och följer den till en parkeringsyta. Längst utåt höger, mot havssidan till, finns en ful grind av metall. Denna ska du gå igenom – det är något av ett blåshål här – och sedan följer du trappan som går sicksack ner mot en bilväg. Redan här är vyerna hänförande.

Stranden Agia Anna
Medan jag går där spanar jag efter den berömda strand som heter Agia Anna. Den har rykte om sig att vara Amorgos vackraste strand. Eventuellt har vi tänkt att ta ett dopp efter vandringen. Badkläderna är med. Stranden ska ligga här nedanför någonstans, strax intill en liten kyrka. Det första jag får syn på är parkeringsplatsen. Den är full av bilar. Runt 20 stycken. Från den går en trappa ner till – mycket riktigt – en liten kyrka och sedan vidare ner mot en liten vit byggnad som kan vara ett dass. Stranden ser jag inte på grund av en klippa i förgrunden. Men vad jag kan bedöma måste den vara väldigt liten. Och som landskapet ser ut förmodligen en klippstrand. Den kan knappast vara Amorgos vackraste. Jag funderar, medan jag för mina knäns skull går långsamt, långsamt neråt, över hur sådana där rykten uppstår. Och vilken betydelse det har för att dra folk.

Väl nere vid vägen viker du av åt vänster. Du följer sedan bilvägen rakt fram. Även där den delar sig vid en busshållplats. Vägen slingrar sig lite innan den tar slut vid en parkeringsplats.


Näst äldst
Nu är du framme vid klostret. Ta en titt både uppåt och nedåt. Uppåt har du klostret som är Greklands näst äldsta och som liksom klänger sig fast på bergväggen 300 meter upp. Det byggdes första gången 1017 och restaurerades 1088. Neråt har du det som sannolikt egentligen är Amorgos vackraste strand, men som omöjligt kan nås till fots. Vad jag vet går det heller inte några badbåtar hit. Men vackert är det. Vit sand och turkost hav.

Jag och min sambo fortsätter uppför trappan mot klostret medan våra tonårssöner väntar några trappsteg ovanför parkeringen. Klockan är nu halv två och de sista solstrålarna lämnar klostrets fasad när solen försvinner bakom berget. Jag tänker att en bergvägg kyler och som skyddar mot eftermiddags- och kvällssol måste ha varit ett bra skydd mot sommarhettan under 1000-talet som ju dessutom var en varmare period än den vi har nu. Dessutom är platsen väl skyddad mot angrepp.

Helgonbild flöt iland
Men sägnen säger att det var när en helgonbild av Jungfru Maria flöt i land här som det beslutades att klostret skulle byggas just här. Efter att man misslyckats med att bygga klostret nere vid vattnet sågs det som guds vilja att man skulle välja bergväggen som byggplats istället.

Insidan
För den som vill se klostret på insidan gäller det att börja vandringen i tid. Klostret stänger för allmänheten klockan 13:00. (Det öppnar i och för sig igen mellan 17:00 och 19:00, men det är kanske lite sent?) Du behöver också vara klädd i lång kjol om du är kvinna och långbyxor om du är man. Klostret är nämligen fortfarande aktivt. Kortärmat accepteras på överkroppen men inte linne.

Vi hade inte lust att klä oss i varmare än shorts för vandringen i värmen och inte heller att släpa med ombyte, så att vi kom fram efter stängning gjorde oss inget.

I efterhand har jag fått veta att det kan finnas kläder att låna så om du anländer när klostret är öppet men är fel klädd kan du alltid höra dig för om lånekläder.

Väl uppe vid klostret ska du, även om du inte ska gå in, inte missa att se klostret från ingångssidan också med havet i bakgrunden. En minst lika hänförande vy som att se klostret nerifrån.



Hur du tar dig tillbaka
Vi beslutade oss för att hoppa över badet och ta en taxi tillbaka direkt. Vid klostrets P-plats finns telefonnummer till två olika taxibilar. Ingen av dessa hade dock tid att ta denna körning

Vi valde då att gå tillbaka upp till Chora och ta en taxi därifrån. Ett alternativ kan vara att göra upp med ett taxibolag om en tid och en plats i förväg. Från Chora går det också bussar tillbaka till Katapola. Det finns ju en busshållplats närmare klostret också. Men tyvärr hittade vi ingen tidtabell där.

5 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor, vackra platser, Vandra

Det blir en dag på stranden

Efter en längre vandring igår blir det en kortare idag. Till samma strand där vi var i förrgår. Den här.

Mer rapportering om både vandringarna och stranden kommer senare.

Lämna en kommentar

Under resor, Stränder, Vandra

Semesterkänslan just nu


Bara för att Instagram inte ville ha den här bilden på en av tusen slöa katter i Katapola som synkar så väl med min semesterkänsla just nu, så får den landa här på bloggen istället.

Jo. Såväl Instagram som Facebook och Messanger krånglar idag globalt. Här på den grekiska ön Amorgos tar vi detta med ro. Särskilt katterna.

Ett klipp som var tänkt för Stories la jag ut på Twitter istället. Kolla gärna in det klippet där för att bedöma hur 😍 på en skala den stranden är.

2 kommentarer

Under djur, instagram, resor

Framme på Amorgos


Då var vi framme på nästa ö i raden. Amorgos. Här blir det ett något litet längre stopp än de tidigare.

Ska bli skönt att bromsa in en smula.


4 kommentarer

Under resor

Drömmar om Amorgos


Sommaren ligger öppen. Inget är bestämt. Vi funderar lite på Grekland. Ända sedan jag såg filmen ”det stora blå” har jag velat komma till Amorgos någon gång. I dag har jag surfat runt lite på ön via Instagram. Vackrast verkar ön vara i Chora och där finns också det berömda klostret som klänger på klipporna. Men där finns bara ett par enkla pensionat. Inga hotell med pool. Ingen egentlig strand. Jag hade gärna bott där nån vecka bara för allt det vackra men jag tror inte riktigt att familjen skulle vara med på noterna. Längst i norr finns annars den finaste stranden:

I Katapola väster om Chora verkar det som att de flesta färjorna lägger till:

Det verkar alltså inte helt enkelt att ordna den där drömsemestern på Amorgos. Men att drömma vidare skadar ju inte…

7 kommentarer

Under resor, vackra platser