Kategoriarkiv: Stränder

Visste du att det finns badstränder i New York? Det visste jag. Men jag hade aldrig besökt någon av dem. ”Rock, rock, Rockaway Beach”, är en strof ur en sång. Jag ville åka dit en gång. Så då gjorde vi det. Vi provade berömda Rockaway Beach på resans andra dag.

Det är en måndag i slutet av juli månad. Termometrarna på Manhattan visar mest obegripliga Fahrenheit, men en och annan visar också 28 grader Celsius. Det är soldis. Vi har beslutat oss för att ta båten ut till Rockaway för att bada. Och tunnelbanan tillbaka till Manhattan.

Ta båten från Manhattan
Båten går från Pier 11, som ligger på södra Manhattans östra strand, ungefär mitt mellan halvöns södra spets och Brooklynbron. Jag köper fyra biljetter i en automat. 11 dollar kostar de tillsammans. Vi får inte sittplats uppe på däck men jag och min sambo Anders sätter oss tillsammans med ett par andra turister på en låda med flytvästar. Om det är tillåtet vet jag inte. Men det fungerar. Våra pojkar väljer sittplats inomhus, på nedre däck. Uppe hos oss är fartvinden ljum.

När båten har gått genom Buttermilk Chanel, förbi Govenors Island, ser vi frihetsgudinnan på håll. Innan det första stoppet, vid Brooklyn Army Terminal, passerar färjan en lång pir som fungerar som parkeringsplats för en stor mängd bilar. Så rundar vi udden och åker under den ljusblå Verrazano-Narrows Bridge, en hängbro som, utom färgen då, till utseendet påminner om den berömda Golden Gate i San Fransisco. Det går mellan Staten Island och Brooklyn. Från båten ser vi också Coney Island med sina karuseller innan vi fortsätter längs Rockaway-halvöns norra sida. På avstånd ser vi typiskt amerikanska strandvillor i en lång rad. Färjeterminalen Rockaway ligger ungefär två tredjedelar in på halvön.

Och sedan gratis buss
När vi går i land väntar två små röda bussar vid den ganska tungt trafikerade vägen. Jag frågar den ena busschauffören om bussen går till stranden. ”Ja, men till Jacob Riis Parc”, svarar han. Jag uppfattat det då som att det inte är den huvudsakliga stranden. Särskilt som inga personer går på den bussen. Däremot är det flera sällskap som kliver på den andra bussen. Så jag frågar den busschaffören om bussen går till stranden. ”Ja, det gör den.” Jag frågar om våra tunnelbanelinjer gäller på bussen. ”Nej”, svarar han. Jag vänder mig om för att gå av bussen när en annan passagerare berättar att bussen är gratis (!). Så då kliver vi alla på. Bebyggelsen på ön är typiska amerikanska trähus med trappor och verandor. Mellan husen löper, som brukligt i USA, obegripligt trassliga luftledningar.

Beach 97th Street
När bussen gör ett första stopp går de flesta av passagerarna av, så då gör vi det också. Vi promenerar söder ut mot stranden. Vi kommer fram till Beach 97th Street strax innan klockan 12. Stranden är stängd för badande fram till det klockslaget. Så då passar vi på att äta lunch. Det blir var sin Lobster Roll – hummer i korvbröd med en hel saltgurka till, för 19 dollar stycket. Jag passar också på att köpa ett badlakan att sitta på. 11 dollar kostar det. Handdukar att torka oss på har vi lånat med oss två stycken från hotellet, men det känns inte rätt att lägga hotellets handdukar i sanden.

Badremperatur
Soldiset är ganska tjockt och solljuset tränger bara knappt igenom. Men det är hygglig badtemperatur, varmare än i havet hemma och mer som en svensk insjö en normal sommar (just i år är det ju varmare i vattnet hemma). Vi doppar oss alla fyra och tillbringar en stund på stranden innan vi promenerar norr ut för att ta tunnelbanan från närmaste station, som heter ”Beach 98th Street – Playland”, tillbaka mot Manhattan. Vårt veckokort på tunnelbanan gäller. Den första sträckan går tåget ovan mark och vi ser bland annat flygplatsen John F Kennedy på håll. Ungefär en timme tar resan. Jag tror att båtresan tog ungefär lika lång tid.