natur · resor · Stränder · vackra platser · vandra

En härlig sensommarpromenad till Västra Näs och stranden vid Sandviken på Listerlandet


Det är fortfarande någon slags sommar här i Blekinge. Sensommar. Varma dagar men kalla nätter. En tid att ta vara på. I lördags tog jag och min sambo Anders vara på dagen genom att promenera lite på Listerlandet här i Blekinge. Vi gick först till Västra Näs och sedan en bit längs med stranden i Sandviken. Fikade medhavd fika. Och njöt av sol och vågskvalp.

Solen står lägre på himlen så här års. Det är tidig eftermiddag men känslan är mer den av en sommarkväll. Vi promenerar på den asfalterade vägen ner mot Västra Näs. Vi går i skuggan och vinden kyler lite. Vägen går som genom något som liknar en tunnel av lövskog. En skylt berättar att här är vägrenen extra artrik, men jag ser mest björnbärssnår längs med stenmuren som löper intill vägen. Tyvärr verkar det som om någon nyligen plockat av de mogna bären. En död fågel ligger på vägen. Antagligen en stare. Vi känner en lätt doft av massafabrik. Det är Nymölla som luktar. Bokskog på ena sidan vägen och hästar som betar i en hage på den andra.

Vi har parkerat bilen vid Sandviken-strandens parkeringsplats. Målet med dagens utflykt är också att besöka stranden. Men först vill vi ta oss en titt på Västra Näs. Det visar sig vara en ganska blandad bebyggelse i den lilla byn. En nedlagd liten butik, röda trähus med vita knutar, villor med vitt mexitegel och hus med putsad fasad. Åretruntbostäder blandat med sommarhus. På andra sidan viken ser vi massa- och pappersfabriken i Nymölla. På närmare håll fula lagerbyggnader i Sölvesborgs hamn. Längre in i viken skymtar Sölvesborgsbron, Europas längsta gång- och cykelbro. Den är i alla fall fin. Och överlag är Västra Näs en gullig by med vackra utblickar över havet, trots några förfulande inslag på andra sidan vattnet.

Jag hade tänkt att vi skulle vandra tillbaka längs kusten i naturreservatet på Västranäsudden. Men när min sambo läser en skylt som varnar för tjuren bestämmer vi oss för att ta en annan väg tillbaka. Vi går på väg och sedan en stig och sedan en väg igen som löper parallellt med den vi kom på.

Väl nere på stranden tar jag av mig skorna, kavlar upp jeansen och går barfota i strandlinjen. Vattnet känns svalt, men inte kallt att vada i. Men jag skulle inte vilja doppa mig i det. Det är mycket tång på stranden idag, men i vattenlinjen och ute i vattnet är det nästan helt fritt från växter. Vattnet är klart och här är lika långgrunt som alltid. Här känner vi inte lukten från Nymölla utan istället doften av hav. Ett sträck med många, många kacklande gäss kommer flygande söderut långt borta vid horisonten. I strandlinjen ligger en mängd döda öronmaneter.

Jag övertalar Anders att också ta av sig skorna och gå i vattnet. Men han tycker att det är kallt. Innanför stranden spelar någon dansbandsmusik högt. ”Leende gullbruna ögon.” Vi går en bit till längs stranden, tills vi inte längre hör musiken, innan vi sätter oss ner i sanddynerna precis framför en flaggstång där Mjällby IF:s flagga vajar i vinden.

Vi dricker söderte med mjölk i från termos och äter var sin mandelkrok som vi köpt på torget i Karlshamn innan vi gav oss iväg. Det smakar mycket bra. Vi njuter av solen och lyssnar på vågornas kluckande. Ett samtidigt rytmiskt och ändå asymmetriskt ljud. Fjärilar fladdrar bland strandens blommor. En humla undersöker mina skor. Jag fyller på kopp efter kopp med te. Anders använder en av våra medhavda sittdynor av fårskinn som huvudkudde och rätt som det är slumrar han till.

Jag reser mig då och går ner till strandlinjen för att fotografera lite. Sedan fotograferar jag lite uppe bland sanddynerna också. Innan jag sätter mig en stund till. Och bara njuter av solen och vågornas stilla brus.

Fyra tranor passerar över oss på sin resa söder ut.

Nu ser vi en kvinna som vågar doppa sig i havet. Hon har med sig en termometer och meddelar sina vänner att det är 15 grader i vattnet. Det är i det långgrunda vattnet ändå varmare än på de flesta håll häromkring där vattentemperaturerna nu är nere på 12 – 13 grader.

Men ändå. Bada är inget för mig så här års. Men att bara vandra en stund längs vattnet, kanske fika lite och bara vara en stund i sensommaren.

Underbart!

8 reaktioner till “En härlig sensommarpromenad till Västra Näs och stranden vid Sandviken på Listerlandet

  1. Det slår mig att jag i år inte har vandrat på någon strand. Märkligt. Får njuta av ditt fina inlägg, gillar speciellt vattenbilderna, så klart vatten, men hela inlägget andas fridfullhet. Att ligga och slumra på en sensommarstrand låter ljuvligt.

    1. Ja, det gäller att ta vara på det sista nu. Idag och kanske till och med på torsdag ser sensommaren ut att stanna. Tyvärr är det arbetsdagar men jag får se till att komma ut på lunchen. Sedan får vi hoppas på en fin höst. Även då kan det vara fint med ett besök på stranden, men det blir knappast lika avslappnat.

      1. Utomhus är jag gärna. Tyvärr lite väl stillasittande nu på slutet kanske. Men försökt komma igång med lunchpromenader. Gå från Mörrum och hem har jag inte vågat sedan jag fick problem med ryggen. :(

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s