blogg · månadens blogginlägg · resor

De 7 bästa blogginläggen om resor i januari 2021

Dags för månadens blogginlägg om resor. Jag har nämligen som ambition att publicera en lista vid varje månadsskifte med några av månadens mest läs- och minnesvärda blogginlägg om resor. Det blir olika antal blogginlägg olika månader beroende på vad jag fastnat för och tänkt på att notera. 

Ibland är något av mina egna inlägg med på listan, ibland inte. Den här gången fick ett sådant inlägg plats sist på listan, tillsammans med ett inlägg från en annan bloggare som fick bli ett undantag från huvudprincipen att inläggen jag citerar ska vara publicerade i månaden som gått. Inga regler utan undantag, nämligen. 

Men nu till listan: 

1. Vem är en resebloggare utan sina resor?

Det är Annika som på sin blogg Resefredag samtidigt som hon berättar att bloggen fyller 10 år skriver: ”Ja, alltså vem – eller vad – är egentligen en resebloggare utan sina resor? Det är en rimlig fråga som jag har ställt mig själv både en, två och tre gånger under de senaste månaderna.”

Hon berättar om hur hon började blogga 2011 för att hålla sin stora familj uppdaterad om hennes liv. ”Sedan blev jag uppenbarligen fast i bloggträsket, och har så förblivit i ganska exakt tio år.”

Och vidare: ”Nu under januari har jag däremot börjat ifrågasätta hela bloggens existens, trots att den stundtals rullar på bättre än någonsin rent siffermässigt. Anar jag en tioårskris? En coronakris? En allmän livskris – för vad är egentligen en resebloggare utan sina resor? Kommer jag, när vi väl får börja röra oss fritt igen, vilja dokumentera resorna – eller är det dags att jag behåller mina upplevelser för mig själv? Är det verkligen inspirerande att hosta upp en massa topplistor och SEO-maxade inlägg, eller har min lust för bloggandet försvunnit i takt med prestationsångest över snygga bilder och välskrivna texter?”

Jag själv grattar så klart Annika till jubiléet. Jag tycker att det är intressanta tankar hon framför. För min egen del så går det lite upp och ner med inspirationen just nu. För mig står det allt mer klart att det är själva skrivandet och att hålla på med bilder som är min drivkraft mer än något annat. Att jag skriver om just resor är för att det vid sidan om bild- och textintresset är mitt kanske starkaste intresse. (Det och naturen och den får ju också plats på bloggen.) Men att jag egentligen inte behöver resa mycket för att kunna skriva om resor. Jag är nog för övrigt även i vanliga fall kanske den resebloggare som reser allra minst. Men. Svårigheten att planera resor just nu står ändå ibland lite ivägen för inspirationen att skriva om just detta ämne känner jag också. I alla fall vissa dagar. Att skriva om resor kan då kännas lite som självplågeri.

Annikas fråga är alltså i högsta grad relevant även för mig. Men allra intressantast med Annikas inlägg var nästan en tråd som hon drog igång i en sluten grupp på Facebook om vad alla resebloggare gör av all tid som blir över när de inte kan resa som de brukar. Och det bara haglade in spännande projekt. Sommarstugor, träning och aktiehandel.  Bland annat. Någon utbildar sig för att byta yrke. Och jag bara känner att här sitter jag och slösurfar bort – mest på nyheter – inte bara de semesterdagar under 2020 som det inte gick att resa upp, utan även de timmar jag får över när jag jobbar hemifrån och därför slipper pendla till jobbet.

Jag är 54 år. Det vore kanske dags att ta tag i mitt liv snart? 

2. Från heltid till deltid i husbil

Anna Forsberg har en blogg med samma namn som hon själv. Hon skriver lite på samma tema som ovan: ”När vi flyttade in i en husbil på heltid så var det en helt ny erfarenhet för oss, vi hade ju inte ens besökt en camping innan. Det fanns massor att lära och upptäcka. Och nu kan vi det, alltså vi blir ju aldrig fullärda, men vi har bott mer än 1000 nätter på hjul och det ger oss inte så mycket nytt längre. Det som skapar förändring är platserna vi besöker och bor på. Men i corona-tider finns inget sug för att upptäcka. Så husbilslivet är inte lika roligt just nu och därför har nedan punkter snabbat på beslutet att lämna heltidslivet på rull.”

Ett trädgårdsintresse och en trötthet att bo på campingplatser har lett till att de håller på att köpa hus istället. I Portugal. Med tanke att behålla husbilen och bo i den på deltid.

Det är alltså många som omvärderar sina liv till följd av pandemin.

3. En lista med drömbilder att få fotografera

Det är f.d ensamma mamman som skriver ”För precis ett år sedan var vi på en riktigt häftig utflykt, något jag dröm om rätt länge. Ett par dagar tidigare hade vi landat i ett varmt och soligt Dominikanska Republiken. Min 50-årsdag var på g och min önskan om ett valsafari skulle uppfyllas.

Jag har en sk bucketlist, men inte för platser att besöka – utan på bilder jag vill ta. En av dem har länge varit den perfekta bilden av en valfena. Ni vet en sån där som splashar till i vattnet. En sån som alla naturfotografer tar och som är så fina. En sån ville också jag ta.”

Och hon fick sin drömbild på  valfenan!

Men hon har alltså fler drömbilder på listan: ”Jag skulle bla vilja ta den perfekta bilden av ett vallmofält, det finns otroligt fina på Öland. Tulpaner i Holland, lavendel i Frankrike och solrosor i Italien finns också med på listan.”

Och jag funderar på om jag också har en sådan lista. Men nej. Inte egentligen. Jag fotograferar mycket och har massor av listor på saker jag vill se och uppleva men känner inte att jag måste ha fotograferat det som jag har upplevt för att det ska räknas. Däremot är det alltid roligt att få till en lyckad bild och det har hänt att jag återvänt till en plats med en (bättre) kamera för att ta en bild också. Att inte få med sig bilder alls från en resa är däremot väldigt irriterande och har hänt ett par gånger.

Jag tipsade också Marlene om hur på hur hon hittar lavendelfält i Provence – det är svårare än vad man gärna tror – men det visade sig hon har en privat guide som kan visa vägen till lavendelfälten i Frankrike.

Valskådning har jag för övrig varit på tre gånger. På Island spydde jag som en gris och såg inte så mycket som en fena. Vid Kullen i Skåne såg vi tumlare. Det var jättehäftigt. Men det blev inga bra bilder på dem. Däremot i Nya Zeeland var både valskådningen fantastisk samtidigt som bilderna blev hyggliga. Så just en sådan drömbild har jag också. Men jag skulle gärna vilja se valar fler gånger.

4. Tolv fantastiska nationalparker i världen

Gunilla på bloggen ”4000 mil” ställer sig frågan om vilka som är världens bästa nationalparker och listar sedan tolv stycken som de tycker är fantastiska.

Hon skriver bland annat om ”En av de nationalparker i Uganda där vilda gorillor ännu finns. En dagsresa från civilisationen, bland böljande gröna kullar och dimhöljda dramatiska berg.”

Och: ”I en avlägsen del av Europa, som tiden tycks ha sprungit förbi och som kanske mer påminner om Asien, hittar man de Albanska Alperna. Dessa är numer en nationalpark och skyddad natur. Vi vandrar i väglöst land här.”

Jag har själv funderat på att skriva en sådan där lista någon gång. Över mina favoriter bland de nationalparker jag besökt. Men ännu inte kommit till skott. En favorit är Kata Tjuta. En annan Ngorongoro. Stenshuvud och Abisko är två favoriter i Sverige. Grand Canyon och Yosemite gillade jag också mycket (men var bara 12 år då). Plitvicesjöarna är fantastiskt vackra. Mount Kinabalu. Ja, det finns helt enkelt mycket att välja på. Det blir nog svårt att välja vilka som ska få vara med på min lista. När jag väl kommer till skott…

5. Sveriges högst belägna väg

Det är Daniel som på sin blogg ”Flying Dryden” skriver om Flatruet: ”Den blå skylten står helt ensam vid den stora parkeringsfickan. Runtomkring breder den de härjedalska och jämtländska vidderna ut sig och fjälltoppar skymtas åt nästan alla håll. Det är en tillsynes oändlig vildmark och man måste nästan stanna till en stund här uppe och faktiskt ta in vyerna. Vi befinner oss på Flatruet, som är Sveriges högst belägna väg. Eller högst belägna allmänna väg, om vi nu ska vara petiga.”

Sedan berättar han att om vi ska vara riktigt noga så ligger Sveriges högst belägna väg, 1003 meter, på Nipfjället några mil söderut.

Han skriver också om Flatruet: ”Jag har har kört sträckan flera gånger, både under vårvintern i mitten på april och sent på hösten i oktober. Då har det varit flockvis med renar så jag har sonika stannat bilen, suttit kvar och njutit av deras närvaro i lugn och ro. Riktigt fin naturupplevelse som jag verkligen rekommenderar! Om ni gör samma sak – bete er och undvik att hetsa djuren. Alla mår bättre av det.”

Att bete sig är alltid bra. Ett gott råd där.

Men jag kan inte låta bli att också tänka lite på ett blogginlägg som jag själv skrev i januari där jag undrar ”Varför måste allt vara störst, bäst eller vackrast? Och skriver om världens största träbjörn och andra liknande ”sevärdheter”: ”Det ÄR fascinerande med det som är störst, bäst, vackrast, högst, längst, minst, lägst, kortast, snabbast, kallast, varmast. Ja, vad som helst, bara det är ett superlativ. Men världens största träbjörn? Där någonstans går gränsen, tror jag.”

Sveriges högst belägna allmänna väg då? Ja, nog tycker jag att den lite balanserar på gränsen den också. Men kalfjäll gillar jag. Och renar är vackra djur. Det kanske egentligen räcker så?

6. Utflyktstips på Kreta

Ia ”mitt i livet” skriver: ”Jag får ibland frågor om mina vandringar. Det finns de som vill att jag ska berätta var vandringarna går, men den informationen lämnar jag inte ut. Det ligger en hel del arbete och tid bakom varje vandring och om jag börjar dela ut dem så sågar jag av den gren jag sitter på. Ungefär som om en klädbutik som säljer kläder skulle börja ge bort dem. Det fungerar ju inte!” Ia arbetar nämligen som vandringsguide på Kreta, där hon också bor.

Men den här gången bjuder hon ändå på ett tips. Hon har nämligen rekat på en plats som hon bedömer är lite för svårvandrad för att platsa i hennes katalog. Så då bjuder hon istället på tipset på sin blogg: ”I Prina pinjeskog (Prina Pine Forest) finns ett område ovanför byn Kroustas som heter Kroustas park. Där har utgrävningar gjorts och det finns arkeologiska lämningar från olika tidsperioder.”

Trevligt, tycker jag. Att hon delar med sig av det hon inte böver hålla på för sin försörjning.

7. Båtluff i Grekland nu och då

Sommaren 2019 gjorde jag och min familj en båtluff i Grekland. I ögruppen Kykladerna närmare bestämt. Jag har berättat om valda delar tidigare men inte om helheten. Så igår publicerade jag en sammanfattning av vår resa. Det är ett långt och för min blogg ovanligt genomarbetat inlägg, där jag lagt ner relativt stor möda på både text och bild. Tips på hur du själv bokar båtbiljetter hemifrån finns sist i det inlägget. 

Som en kommentar till det inlägget länkade Gertie till ett inlägg som hon skrivit tidigare om två båtluffar som hon gjorde i den grekiska övärlden 1982 och 1983. Hon skrev bland annat: ”Jadå, jag rör ihop det, jag kan inte riktigt hålla isär åren, bara nästan och det jag minns mest är faktiskt år två och SANTORINI. Då 1983 hade knappt några turister varit där, det var i dubbel bemärkelse jungfrulig mark! När vi närmade oss ön höll båten bokstavligen på att kantra…alla ville se, alla ville vara på ”rätt” sida, sidan mot den bedårande vulkanön, mot det vackraste vackra. Även vi förstås och minnet är än idag bland det starkaste jag har beträffande ahaupplevelser.”

Så härligt att läsa om och att se hennes bilder! Jag besökte själv Grekland på ett par tågluffar i ungdomen. Korfu och Zakynthos på sent 80-tal och Lefkada på tidigt 90-tal (plus några stopp på fastlandet). Men någon riktig båtluff blev det aldrig då.

Santorini besökte vi 1996 på en charter med en vecka på Naxos och en på Santorini. När jag läser Gerties text får det mig att inse hur oerhört snabbt turismen exploderade i den grekiska övärlden vid den tiden. Bara mellan sent 80-tal och tidigt 90-tal var det stor skillnad. Och Santorini var nästan överexploaterat redan 1996. Som mina minnesbilder från den resan kontrasterar mot det hon berättar om hur det var bara 13 år tidigare!

Fascinerande men också lite skrämmande.

P.S. Ibland får jag lite ångest när jag skriver de här inläggen att jag kanske har glömt bort något jättebra inlägg som jag läst. Men så tänker jag att det är bättre att lyfta fram några bra inlägg än att lyfta fram inga. Och så vågar jag trycka på ”publicera” ändå. 

Bilden överst i detta inlägg kommer från just mitt inlägg om att båtluffa i Grekland.

5 kommentarer på “De 7 bästa blogginläggen om resor i januari 2021

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s