Solsemester på skånska ön Ven i september

Solsemester i Sverige i september, kan det funka? Jo, faktiskt. Har du bara hygglig tur med vädret är det ofta sommar till i vart fall halva september i våra sydligaste landskap. Vi besökte nyligen själva den skånska ön Ven tillsammans med goda vänner. Och det blev en riktig solsemester! Om än kort.

Lite beror det ju på vad du lägger i ordet solsemrester i och för sig. Visst såg vi folk som badade, men om du tänker sol och bad så bör du veta att det är ganska kallt i vattnet i september ändå. Och kallare blir det allt eftersom nätterna blir längre och dagarna kortare.

Men mitt på dagen, om solen skiner, blir det riktigt varmt och skönt på landbacken. Och du kan mycket väl få med dig en solbränna hem. Om det nu är det du är ute efter. Annars handlar Ven mycket om idyllisk bebyggelse och vackra landskap på en mysig cykel-ö.

Cykel kan du för övrigt antingen ta med dig din egen eller så kan du hyra en på ön.

Ta sig dit

Färjan går över Öresund. Från Landskrona till Bäckviken på Ven närmare bestämt. Det är en bilfärja, men bilplatserna är få och kostar rejält. Bäst är därför att göra som vi och parkera bilen i Landskrona innan du checkar in på färjan, senast en kvart innan avgång. Biljetter har vi bokat i förväg.

Vi reser till Ven tillsammans med goda vänner för den årliga ”skärgårdsfesten” och kräftskivan. Just i år är vi bara två av tre familjer som är med på resan. Det är för övrigt numera inte alltid öar som vi besöker på de här utflykterna heller, men vi skojar ändå om att Ven är ”Skånes skärgård”. När jag funderar högt på om en ensam ö verkligen kan räknas som en skärgård påpekar min sambo att Ven inte är en ensam ö. ”Va?” ”Själland är också en ö.” Och det är ju sant, i och för sig. Frågan är bara om den ganska rejäla danska ö där Köpenhamn ligger verkligen vill räkna sig som en del av Skånes skärgård? Nåväl.

På båten köper vi bussbiljett i Skånetrafikens app, från Bäckviken till Husvik. Direkt när vi kliver i land ser vi två bussar som står och väntar på färjan. Chafförerna står utanför respektive buss och jag frågar den närmaste om det är den bussen som går till Husvik och det visar sig att det stämmer. Biljetten i appen blippar vi mot en läsare i bussen.

Bussen kör sedan bland annat förbi ett whiskydestilleri innan vi på några minuter är framme. Från hållplatsen är det sedan några hundra meter att gå till campingplatsen där vi ska bo en natt.

Kök utan ugn

Camp Ven är vackert beläget vid havet med en ganska knölig stenstrand som bland annat består av gamla tegelstenar som slipats mjuka av havet. Gissningsvis har det tidigare legat ett tegelbruk på platsen. Utsikten bortom havet är mot den svenska kusten mellan Helsingborg och Landskrona. Några av besökarnas små tält står uppställda precis vid vattnet. Längst upp i sluttningen finns de mycket små stugorna. De är växelvis gröna och grå. Däremellan finns de gemensamma toaletterna och duscharna, ett snår med björnbär och blåhallon, några glampingtält, en minigolfbana, en reception och en restaurang. Och så finns där ett gemensamhetskök. Men inga husbilar eller husvagnar syns till på denna camping.

Köket blir dock en besvikelse. Där finns varken någon vanlig ugn eller någon microvågsugn. Vi som har med oss färdiga pajer att värma till kvällens medhavda kräftor!

En brygga som tidigare funnits på platsen – vem vet för hur länge sedan – är dessutom helt trasig. Nästan hela stället är nog faktiskt i behov av en renovering. Men personalen är trevlig. Och platsen är fin.

På cykel runt halva ön

Efter en lunch i solen på campingens restaurang ger vi oss iväg på gula hyrda cyklar runt ungefär halva ön. Vi cyklar längs stränder och mellan åkrar och på håll ser vi Vens västra fyr. Vid Kyrkbackens Hamn stannar vi till och äter var sin glass. Det kan vi behöva för nu ska vi cykla uppför hela kyrkbacken till Sankt Ibbs gamla kyrka. Den är från 1200-talet och utsikten härifrån är verkligen fin.

Nästa stopp är vid Tycho Brahe-museet. Tyvärr anländer vi bara en kvart innan museet stänger för dagen, klockan fyra på eftermiddagen, så vi nöjer oss med att se Tycho Brahes underjordiska observatorium Stjärneborg från utsidan. Stjärneborg revs egentligen efter det att Tycho Brahe på 1500-talet flyttat från Ven. Men grunden grävdes ut på 1900-talet och täcktes på 1950-talet med en slags rekonstruktion av de ursprungliga byggnaderna.

Tillbaka på Camp Ven tar jag av mig skorna, kavlar upp jeansen och vadar ut en bit i vattnet vid den lilla tegelstensstranden. Vattnet är bara några få grader för kallt för att det ska vara aktuellt med ett dopp för min del. Efter att ha känt på vattnet ligger jag en stund på en intakt del av den trasiga bryggan, tittar på molntussar på himlen och låter fötterna torka i solen.

Kräftskiva och hemresa

På kvällen lyckas vi faktiskt värma våra medhavda pajer på spisplattorna i gemensamhetsköket. På låg värme och under ganska lång tid – ungefär lika lång tid som det tar att koka den potatis som en av sönerna tvunget ska ha. Min västerbottenspaj dekorerar jag med stekta kantareller samt klickar med crème fraiche och löjrom. Det smakar gott till kräftorna.

Men när mörkret faller faller också temperaturen. Efter att ha ätit våra medhavda efterrätter går vi och lägger oss i våningssängarna som vi har bäddat med egna medhavda lakan, i de nu ganska småkalla stugorna. De har nämligen ingen uppvärmning.

Nästa morgon äter vi vår medhavda frukost innan vi klockan elva checkar ut för att sedan promenera längs vattnet de två kilometrarna till Bäckvikens hamn. Längs stigen möter vi ett gäng barn och vuxna som promenerar med alpackor i ledband.

Vid hamnen tar vi sedan en kopp te respektive kaffe med glass till medan vi väntar på att båten ska komma för att ta oss tillbaka. Mannen som har restaurangen / kaféet berättar för en i sällskapet att så här års håller de bara öppet på helgerna för att sedan stänga helt för säsongen i oktober.

Så september – särskilt så här i början av månaden – är nog ganska perfekt för den som vill suga ut det sista av sommaren och ta en liten minisemester på Ven – och kanske komma hem med lite rosigare kinder efter ett par dagar på ön.

Vinjettbilden visar den stensatta strandkanten och ett Öresund i både turkosa och ultramarina toner precis intill hamnen i Bäckviken.

Läs mer: Minisemester med vandring från Haväng till Kivik