Kategoriarkiv: natur

Skogen


Resor och utflykter behöver inte alltid handla om kända sevärdheter. Det finns många andra slags äventyr som kan vara minst lika spännande. Skogen runt omkring där du bor kan vara en sådan plats att undersöka närmare.

Alla människor är inte helt bekväma med att röra sig fritt i skogen. Själv är jag uppvuxen med både orientering, bär- och svampplockning så för mig känns det självklart med vandringar i okända skogsmarker då och då.

Så här års uppskattar jag att leta efter och plocka svamp. Men vi behöver nya svampställen. Så i lördags var vi ute och trampade i för oss okänd terräng. Svampen vi hittade räckte inte mer än till en svampsås till kvällsmaten, så några nya svampställen blev det inte. Men en fin skogspromenad ändå.

Och en fin skogsgöl att titta på hittade vi där ute i skogen.

Egentligen gjorde det inte så mycket att vi inte hittade mer svamp. Då blev det mindre svamp att rensa när vi kom hem. Och svampsåsen blev god trots den ringa mängden svamp.

Plocka svamp vill jag absolut inte uppmana någon att göra som inte har vanan och känner igen sorterna. Det kan vara livsfarligt om du tar fel sort!

Men att ge sig ut i skogen och bara njuta av naturen har blivit så mycket lättare nu när alla har en karta i mobiltelefonen som hela tiden visar var du är. Risken att gå vilse är numera minimal. Även om du inte är van – våga göra ett försök!

Det här inlägget får bli mitt bidrag till utmaningen ”Träd på tisdagar” där jag tänker att jag kommer att delta med blogginlägg då och då framöver.

Man ser knappt skogen för alla träd!

En björk syns i förgrunden och fler träd på andra sidan gölen.

20 kommentarer

Under natur, resor, träd, Trees on Tuesdays, Vandra

5 snabba resenyheter (i början av september 2019)

”5 snabba” handlar denna veckan om att regeringen satsar mer på nattåg till Europa, att andra DN-tåget är hemma i Sverige igen, att ett annat tåg körde på nio kor i Västsverige, med stopp i tågtrafiken som följd, om att en av passagerarna ryckte in som pilot när en Easyjet-flygning höll på att bli försenad och om en lista över de tio bästa vildmarksländerna.

1. Regeringen satsar mer på nattåg till Europa
I höstbudgeten har regeringen plussat på stödmiljonerna till nattågstrafiken för att försäkra sig om att en linje till kontinenten får en rejäl skjuts i ryggen. ”Jag vill att man ska kunna sätta sig i restaurangvagnen med vita dukar och sedan gå och lägga sig och sova på tåget söderut i Europa” säger Per Bolund i en artikel i resemagasinet Vagabond.

2. Andra DN-tåget hemma igen
På tal om tåg igenom Europa är nu det andra, och sista för i år, DN-tåget hemma i Sverige igen, meddelades det på Instagram nyss. Den som vill kolla igenom vad de två rese-omgångarna fått uppleva i Europa kan med fördel kolla in taggen #DNtåget på just Instagram.

Resorna verkar ha gått bra trots visst strul med luftkonditioneringen och frånvaro av duschar på tåget. Den som vill läsa mer kan kolla in allt vad DN skrivit om resorna.

3. Tåg körde på kor med stopp i tågtrafiken som följd
Och mer på tal om tåg. Ett tåg körde under torsdagen på nio kor på Bohusbanan mellan Uddevalla och Ljungskile. Samtliga påkörda kor dog. Olyckan orsakade också inställda och försenade tåg på sträckan Göteborg-Uddevalla-Strömstad under hela torsdagen.

Så sent som i augusti kördes ett 20-tal kor på av tåget söder om Säffle, på sträckan mellan Göteborg och Karlstad. Om allt detta har SVT berättat.

4. Flyget skulle bli försenat två timmar – då tog en av passagerarna över spakarna
Det skrivs och pratas ganska mycket om tågförseningar i debatten om hållbart resande. Men även flyg kan bli försenat. Somliga har dock tur i oturen.

Det var förra söndagen som de passagerare som skulle resa med Easyjet från Manchester till Alicante fick veta att de skulle bli minst två timmar försenade. Flygplanet saknade en av två piloter på grund av strul i flygledningen i Paris. Det var stora flygförseningar i hela Europa.

Michael Bradley, som var på väg till Alicante på semester med sin fru deras gemensamma lilla son, stod i kön till säkerhetskontrollen när han av sin fru fick reda på läget. Han ringde då upp sin arbetsgivare, Easyjet, och erbjöd sina tjänster. Där jobbar han till vardags som just pilot. 38 sekunder senare ringde de tillbaka och bad honom rycka in. Om detta skriver bland annat Independent.

En av passagerarna filmade senare Michael när han på planet, före avresan, berättade varför han, som en av deras piloter för dagen, saknade pilotuniformen och därför flög i sina privata kläder. Passagerarna var inte ledsna för det. Tvärt om!

5. De tio bästa vildmarksländerna
Avslutningsvis lite om naturresor. Resemagasinet Vagabond har i veckan rapporterat om en lista över de tio länderna som är allra bäst när det kommer till hur bra vildmarksturismen är enligt researrangören True Luxury Travel. Det är åtta faktorer som avgör hur högt upp på listan länderna placeras i vildmarkslistan. Dessa är skyddet av stora djur, antalet arter, förekomsten av nationalparker, äldsta nationalparkerna, skyddade naturområden, skogsmarksareal, miljömässig välstånd och miljömässig hållbarhet.

Överst på listan kom Finland. Sverige kom två. Därefter följer Brasilien, Kanada, USA, Norge, Spanien, Tyskland, Polen och Slovenien.

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Vinjettbilden den här veckan är ifrån Abisko i augusti 2017 och den får illustrera att Sverige enligt en av veckans nyheter är näst bäst i världen på vildmarksturism. Abisko är också en bra destination för den som föredrar att resa med tåg.

4 kommentarer

Under 5 snabba, flyg, hållbart resande, natur, resor, tåg

Sveriges gulligaste skärgårdsö? – 7 saker du behöver veta om Tjärö

Tjärö måste vara Sveriges gulligaste skärgårdsö. I alla fall om du frågar mig. Som en blandning av Bullerbyn och Saltkråkan har denna vackra svenska turistklassiker en särställning i Sveriges sydligaste skärgård.

Vi var här i helgen som gick. Det måste ha varit för femtielfte gången. Den här gången reste vi tillsammans med goda vänner för en kräftskiva med övernattning. Och jag tröttnar aldrig på denna pärla i Blekinge.

1. Läget
Tjärö ligger i Tjäröfjorden i Karlshamns kommun. Det sägs ju att namnet på landskapet ”Blekinge” kommer från ordet bleke som i sin tur betyder ”stiltje med blank vattenyta”. Det stämmer ofta in på vattnen runt Tjärö, som ligger i innerskärgården med de lugnare vindar och vågor som följer på det. Inte sällan är vattnet spegelblankt.

Lättast tar du dig hit med Tjärö-båten som avgår ifrån Järnavik i Ronneby kommun. Därifrån går det båtar till den 29 september i år. På sommaren finns också möjlighet att åka skärgårdsbåt med Blekingetrafiken direkt från Karlshamn. Den båtsäsongen är dock över för i år. Många kommer också till Tjärö i egen båt eftersom ön har en fin gästhamn.

Redan båtresan hit kan vara riktigt idyllisk.

Du anländer med båt till Tjärö brygga.

2. Öns historia
Det var länge Svenska Turistföreningen (STF) som ägde och drev hela ön som den enda egna turiststationen utanför fjällvärlden. Så är det inte längre. Men den speciella atmosfären finns kvar. Eller är snarare tillbaka igen. Även om jag saknar de frigående hönsen lite.

Tjärö började mest sannolikt bebyggas under bronsåldern för någonstans mellan cirka 3 700 år till 2 500 år sedan. På ön finns två fasta fornlämningar, stensättningar från brons- eller järnåldern.

Ön befolkades sedan åter på 1600-talet. 1659 fanns det ett torp på Tjärö. 1685 bodde det tre vuxna personer på ön. Skatt betalade de då i form av en halv tunna torsk. På 1700-talet började bebyggelsen öka. På 1800-talet fanns här som mest sex gårdar. Befolkningen försörjde sig på jordbruk, fiske, båtbyggeri och stenhuggeri. 1939 då fanns det bara en ägare kvar på ön, bonden Axel Andersson. Den 31 augusti 1939 sålde Axel hela ön till zoologen Bengt Berg – grundaren till Eriksberg, som i sin tur sålde ön vidare till STF.

Bebyggelsen med sina röda trähus i den gamla byn mitt på ön är en viktig del av Tjärös karaktär än idag. Det är de som skapar bullerbykänslan. Och ön är samtidigt ett kulturhistoriskt intressant exempel på en turistanläggning som vuxit fram under 1900-talet. Det var mellan åren 1939 och 2008 som Tjärö ägdes av STF. Nästan i 70 år.

Anläggningen var mycket populär och ofta fullbokad. Inte minst till midsommar då många blekingar också kom hit i egna båtar. Ön fick flera gånger gratis reklam i reseprogram på TV. Ändå fick STF mot slutet inte ekonomin att gå ihop. 2008 såldes ön till en privat investerare som inte heller fick det att gå runt, trots helt makalös reklam i och med att SSWC, ett då årligt läger med många av Sveriges främsta inom sociala medier, hölls här 2009 – 2013.

När de privata ägarna tog över rationaliserades de frigående hönsen bort. Istället satsade de på lyxprofil och höjda priser på maten. När inte det fungerade sänkte de kvaliteten men behöll de höga priserna och försämrade öppettiderna. Föga förvånande fungerade inte det heller. 2015 var anläggningen helt stängd.

2016 tog nya ägare över, de heter Örjan Johansson och Kjell Grubin. De nya ägarna har byggt till med ett ny restaurang- och café-del vid gästhamnen. Och de har, tycker jag, lyckats i sin ambition att återskapa den mer folkliga prägeln på ön. Samtidigt som verksamheten nu tycks bedrivas mer rationellt.

Skön blandning av gammalt och nytt.

Ytterligare ett exempel på blandningen av gammalt och nytt.

Restaurang och café finns i nya hus vid gästhamnen.

3. Var du bor
Hela Tjärö är en och samma anläggning. Här finns 137 bäddar fördelade på 52 rum i 13 olika hus. Somliga rum har toalett och dusch på rummet medan andra har toa och dusch i korridoren. De senare är billigare och kostar i år 675 kr per dubbelrum och natt. Lakan och handdukar tar du med själv eller betalar du ett tillägg. Även slutstädning kan köpas till för den som så önskar. Som alternativ finns också några hotellrum där handdukar och lakan samt slutstädning automatiskt ingår i priset. De kostar 1390 kr per natt för ett dubbelrum. Det finns också möjlighet att tälta på ön mot en avgift.

Vi bodde i övervåningen på ladugården. Vår familj hamnade i två dubbelrum i en egen korridor med låsbar ytterdörr och med gemensam toalett med dusch. (Rum 29 och 30.) Nära nog som ett hotellrum med två separata sovrum! I det ena rummet fanns utöver sängarna två fåtöljer och ett bord i det andra två stolar och ett bord. Vi valde att ta med lakan, handdukar och även att städa själva innan vi checkade ut. Och slapp på så sätt extraavgifter. Bokar gör du här. Tjärö är i år öppet till den 29 september.

Sängarna i ett dubbelrum i ladugårdens ovanvåning.

Vi bodde innanför dörren som är öppen i huset till vänster.

Kommer du i egen båt, kan du bo i den, i gästhamnen.

4. Var du äter
Restaurangen på Tjärö finns numera i en av de nya byggnaderna nere vid vattenbrynet. Där serveras frukostbuffé som står framdukad mellan 8:00-10:00 och kostar 105 kr per vuxen och 60 kr för barn upp till 12 år. Lunchen serveras mellan 12:00-15:00 och kostar för vuxna 130 kr på vardagar och 150 kr på helger. Kvällsservering finns under högsässong alla dagar i veckan och under lågsäsong fredag och lördag från klockan 18:00.

Vi åt lunch på restaurangen förra lördagen och då serverades på lunchbuffén sej med pesto-täcke och kyckling med dragonsås. Och till det en riklig grönsaks- och salladsbuffé. Alltihop smakade mycket gott!

Nere på den nya bryggan vid gästhamnen finns också Tjärö Café. I caféet kan du köpa sallader, varma mackor, Tjärös räksmörgås, Tjärövåffla, mjukglass, kakor, kaffe, te, Tjärös eget iste, läsk, öl, vin samt apoteksprodukter. Utbudet varierar beroende på säsong.

Du kan också ta med dig egen mat. Dels finns ett vandrarhemskök i ladugården där du kan laga till maten. Vi hade med oss kräftor. Dels finns det flera grillplatser runt om på ön där du kan grilla. Det har vi gjort många gånger förut. Tänk på att ta med egen grillkol eller ved. Och tänk på att det inte är tillåtet att elda utanför de anlagda grillplatserna. Och att affär saknas på ön.

Här kan du äta både frukost, lunch och middag.

Eller så tar du med egen mat som du fixar med i vandrarhemsköket.

Det finns också flera grillplatser på ön. Som den här vid grottorna. Bild från 2017.

5. Var du kan bada
Olika turistkartor över Tjärö har badplatser markerade runt om ön både här och där. Men i ärlighetens namn är det där något av en förskönande beskrivning. Det handlar inte om några egentliga badstränder utan mera om platser där du något lättare än på andra platser runt ön kan ta dig ner i och upp ur vattnet.

Bästa platsen att bada tycker jag istället är vid den klippa som kallas antingen ”Tjäröklippan” eller ”Dödsklippan” och som vissa modiga hoppar ifrån på egen risk och med dödsförakt, ner i det djupa vattnet. (Jo. Det vanliga är, trots allt, att de överlever hoppet. ;)

Här har den tidigare hamnen för Blekingetrafikens skärgårdsbåtar nu byggts om till en badbrygga med badstege. Perfekt att bada ifrån!

När vi var här förra helgen var det mycket varmt i luften och strax över 20 grader i havet. Perfekt för svalkande dopp. Denna badplats ligger på den västra sidan av den norra delen av ön. Dessutom finns det minst en till badbrygga på ön. Den ligger vid gästhamnen. Rimligen går det också att bada ifrån den bastuflotte som numera finns på den plats där Tjärö-båten förr la till och som kostar 800 kr att hyra.

”Dödsklippan” ligger vid bästa platsen för bad på Tjärö.

Här finns numera en badstege också.

6. Vandra
Tjärö är ingen stor ö, men att vandra runt på ön är ändå trevligt. Ön är inte större än att du kan vandra runt den på några timmar. Här finns två markerade vandringsleder. Den gula leden sträcker sig söderut, med 3 km kuperad terräng, fina klippor slipade av inlandsisen och spännande grottor. Grottorna finns vid den där grillplatsen, under den utskjutande klippa där det är lätt att fantisera att människor slagit läget allt sedan jägarstenåldern. Här är det också möjligt att leta sig igenom ett litet grottsystem.

Den blå leden är 1,5 km och går norrut i vacker lövskog som omger stigen. Det går också bra att ta sig fram utanför stigarna. På ön har dessutom orienteringsklubben Stigmännen placerat ut ca tio orienteringskontroller som ingår i ”hitta ut”. Gratis kartor finns att hämta i receptionen.

Hela ön är ett naturreservat. Gräsmarkerna är på sina ställen både art- och individrika. Lila styvmorsviol, gul fetknopp och rosa tjärblomster står för en del av färgprakten. De öppna områdena vid Kalven är särskilt blomsterrika. Här växer till exempel brudbröd, darrgräs, natt och dag och storrams samt orkidéerna Adam och Eva och nattviol. Får och kor bidrar till att bevara det öppna landskapet med dess flora och fauna. De trädklädda markerna domineras av ek.

Fågellivet är typiskt för skärgården i Blekinge. Ejder och vigg är vanliga andfåglar. Kanadagåsen är något av en karaktärsfågel för den här delen av skärgården. Under försommaren hörs näktergal och törnsångare från snåren. Har man tur kan man få syn på törnskatan, som spetsar sina byten på slånbuskarnas taggar. Flera av de små holmarna och skären utanför Tjärö är fågelskyddsområden.

Det är lätt att vandra på Tjärö.

Bland röda stugor.

Och ute i naturen.

7. Vad du mer kan göra
Om du tröttnar på att äta, bada, vandra och bada kan du också hyra kanot eller en så kallad paddle board. Du kan även hyra en bastuflotte. Och det går också bra att fiska på Tjärö. Det finns flera bryggor med olika djup att nyttja och många klippor att välja bland. Men fiskeutrustning får du själv ta med dig till ön.

Här finns också en lekplats med gunga och hinderbana som även kan roa lite äldre barn.

På öns västra sida kan du titta på solnedgången vid den tiden. Fotografera är ju också kul.

Och tja, din mobiltelefon har täckning här ute också. Varför inte köra en musik-quiz med låtar från Spotify?

Paddle boards finns att hyra.

När du tröttnat på att dricka iste kan du paddla kanot.

Fotografera solnedgången.

9 kommentarer

Under boende, natur, resor, vackra platser

Båtresan från Järnavik till Tjärö

I lördags tog vi båten till Tjärö i den blekingska skärgården. Jag berättade igår om hur du tar båten från Tjärö-bryggan i Järnavik. Här följer en liten betraktelse från själva överfarten.

Det sägs att namnet på landskapet ”Blekinge” kommer från ordet bleke som i sin tur betyder ”stiltje med blank vattenyta”. Det är nog inte helt otroligt att det är så. Särskilt bleka är nämligen inte blekingarna – det här landskapet är ju ett av dem som har flest soltimmar i landet.

När vi glider ut över Järnaviken ligger mycket riktigt vattnet spegelblankt.

Dykdalb
Precis vid hamnen i Järnavik fotograferar jag en dykdalb. En dykdalb är enligt gällande definition en bottenfast anordning för att förtöja eller bära av, det vill säga styra undan, fartyg. Här består den, som ofta, av en grupp träpålar nedstuckna i botten och sammanfästa i toppen med några järnringar. Samma konstruktion kan du se runt om i världen. Bland annat i Venedig.

Sydligaste skärgården
Snart glider vi ut ur den smala viken och ut över fjärden. Här upphör det spegelblanka idag. Vi befinner oss nu i Sveriges sydligaste skärgård. Vi passerar en liten ö med en stuga och en flaggstång. Med tanke på att just Tjärö-båten passerat här så många gånger genom åren så kan det vara en av Blekinges mest fotograferade stugor. På några skär står här ett gäng skarvar. ”Ålakråkor” kallas de i Blekinge.

Inomskärs
Vi befinner oss fortfarande inomskärs. Öppet hav ligger lite längre ut. Nu närmar vi oss Tjärö. Båten går inte längre in vid samma brygga som förr. Det går snabbare att gå in till den nya hamnplatsen för Tjärö-båten, vid småbåtshamnen på ön. Men detta är också en fin entré till Tjärö!

En dykdalb i hamnen i Järnavik.

Bleke i Blekinge.

Det ligger flera röda stugor vid Sjöhaga.

Snart lämnar du viken och kommer ut på fjärden.

En ensam stuga på ett skär.

Akterflaggan fladdrar i vinden.

Storskarvar kallas ”ålakråkor” i Blekinge.

Det här kan vara Blekinges mest fotograferade skärgårdsstuga.

Halvön Kalven är en del av Tjärö med intressant natur.

Tjärö-båten är på väg in mot hamn.

Numera finns det bara en hamn på Tjärö.

7 kommentarer

Under båt, natur, resor, skärgård, vatten

Resan till Tjärö börjar i Järnavik


Till den vackra turist-ön Tjärö i Blekinge skärgård tar du dig enklast med båt från Järnavik. Här berättar jag om vår avresa härifrån i lördags.

När vi anländer till Tjärö-bryggan i Järnavik klockan halv tolv är vi nästan först på plats. Bara ett eller högst två rese-sällskap är före oss i kön.

Hamnen och gula villan
Tjärö tillhör Karlshamns kommun, men Järnavik ligger i Ronneby kommun, strax söder om Bräkne-Hoby. Byn var förr i tiden en betydande handelshamn. Från tidig medeltid har här handlats med tackjärn, timmer och spannmål. Mellan 1870 och 1920 fanns det också ett skeppsvarv här, där det byggdes stora båtar.

Den stora gula villa som ligger precis vid Tjärö-bryggan byggdes som bostadshus åt handlare på orten. Idag drivs det som Pensionat Järnavik. Kanske ett alternativ om det skulle vara fullbokat på Tjärö?

Vi har kommit hit med bil från vårt hem i Karlshamn. Bilen parkerade vi på p-platsen mitt emot ”gula villan”. Där är det gratis att stå. Möjligtvis tillhör parkeringen Järnaviks naturreservat, som också finns här. Området är naturskyddat sedan 1971 och det är 94 hektar stort. Säkerligen värt ett eget besök. En annan gång. Men nu ska vi till Tjärö – som också är naturreservat – och här är smidigt att parkera.

Rejäl kö
Vi har bara väntat några minuter när kön börjar fyllas på vid bryggan. Vi är tre familjer som stämt träff här klockan kvart i tolv för en gemensam resa till Tjärö för kräftskiva och övernattning. Båda de andra familjerna anländer också före överenskommen tid, men hamnar betydligt längre bak i kön.

När den vita Tjärö-båten anlänt till bryggan ropar båtens kapten ut att han bara kan ta drygt 30 passagerare första vändan. Sedan ska han komma tillbaka och då ta med drygt 50 personer åt gången. Vi får förklaringen senare; de behöver vara två besättningsmän för att få lov att ta full båt.

Tidtabeller
Kaptenen räknar in, vi kliver ombord, ställer ifrån oss vår packning och sätter oss ner. De två andra familjerna blir kvar i kön så länge.  Snart lägger båten ut och så glider vi iväg över det spegelblanka vattnet på väg ut mot Tjärö. Betalar gör vi senare, innan hemresan från ön. 80 kronor per person kostar båtresan tur och retur. Tidtabeller och aktuella priser hittar du här.

Utsikt in mot land från Tjärö-bryggan i Järnavik.

Numera köper du biljett när du kommit över till Tjärö.

Kön växer snabbt en solig lördag i augusti.

Kön hinner bli riktigt lång innan…

Tjärö-båten anländer till Järnavik klockan tolv.

4 kommentarer

Under båt, natur, resor, vackra platser

5 snabba (vid månadsskiftet aug/sep 2019)


”5 snabba” handlar denna veckan om att den ökande turismen ifrågasätts allt mer, nu också på Färöarna och i Stockholm, att Greta anlände till New York, att Snälltåget satsar på fler tåg ut i Europa, om världens lyxigaste tågresa med ”extra allt” som du kan göra i Sydafrika och tips på tio härliga höstvandringar här hemma i Sverige.

1. Ökad turism ifrågasätts allt mer
Den ökande turismen ifrågasätts på allt fler håll och har nu blivit en politisk valfråga på Färöarna. Efter framgångsrika kampanjer de senaste åren så har turismen utvecklas snabbt på Färöarna. Förra året fick ögruppen i Nordatlanten, som har drygt 50 000 invånare, besök av cirka 110 000 turister.

”Många tycker att de allt fler turisterna börjar bli en belastning för naturen”, säger Ingi Samuelsen, redaktör på den färöiska nyhetssajten Portal, till Sveriges Radio.

Även den ökande turismen i Stockholm börjar nu ifrågasättas. Det är i en artikel i Aftonbladet som reseexperten Lottie Knutson varnar: ”Jag tror att det är dags att vi tänker efter före.” Det handlar bland annat om slitaget på Gamla Stan. Men Lottie säger också ”Det är ingen som seglar till Sverige från Kina, man flyger”, vilket naturligtvis syftar på det ökande turistandets klimatpåverkan.

2. Greta seglade in till New York
Uttalandet ovan syftar så klart även indirekt på Greta Thunberg som tog tåget från Sverige till England och sedan seglade med en tävlingsbåt till USA. Greta själv sa direkt efter ankomsten till New York att hon inte begär att människor nu ska följa hennes exempel och börja segla mellan Europa och Amerika. Men att hon för egen del vill resa så klimatsmart som möjligt.

Själv kunde jag inte låta bli att följa seglatsen in mot Manhattan sent i onsdags kväll, svensk tid. Bland annat Aftonbladet sände direkt när båten Malizia II seglade förbi frihetsgudinnan och andra kända landmärken på väg in i hamn.

Jag tycker att det är imponerande att Greta verkligen gör sitt yttersta för att så långt som möjligt leva som hon lär, och önskar henne lycka till i kampen för att få världen att lyssna på klimatforskarna och agera i enlighet med deras budskap.

3. Snälltåget satsar på fler tåg ut i Europa
För den som vill resa klimatsmart inom Europa är tåget ett bra alternativ. Men efterfrågan är nu stor och bokningstrycket högt. I detta förändrade reselandskap har Snälltåget meddelat att de kommer att satsa på fler tåg ut i Europa nästa sommar.

De har köpt fler vagnar och det handlar främst om att utöka trafiken mellan Malmö och Berlin, men det nu också finns fler möjligheter att köra till andra destinationer i Europa.

”De nya vagnarna är inte lika breda så de går att köra från Sicilien till Narvik” uttalade sig en representant för Snälltåget i Aftonbladet i måndags.

Jättebra, tycker jag, att tågtrafiken mot Europa nu ökar.

4. Världens lyxigaste tågresa med extra allt
På tal om tåg så skrev Expressen igår om vad de menar är ”världens lyxigaste tågresa”. 17 000 kr per person kostar det att åka från Kapstaden till Pretoria i Sydafrika, två nätter i delad deluxesvit. I priset ingår utflykter, mat, dryck, rumsbetjäning och tjänster ombord.

”Färden börjar i Rovos Rails privata järnvägslounge i Kapstaden. I pösiga soffor och fåtöljer sitter förväntansfulla resenärer i alla åldrar och småpratar över te, kakor, drinkar och tilltugg. En stråkensemble spelar klassisk musik. Medan väskorna bärs till kupéerna hälsar Rohan Vos välkommen. I mitten av 1980-talet köpte och renoverade Rohan Vos den första tågvagnen, och tillsammans med sin hustru startade han det som i dag anses som världens lyxigaste privattåg”, skriver Expressen. Och: ”Kupéerna är magnifika. En deluxesvit är stor som ett mindre hotellrum, med en enorm dubbelsäng, bekväm sittgrupp, minibar och rymliga garderober. Det eleganta badrummets dusch är större än de flesta lyxhotells, och har bättre vattentryck.”

I artikeln beskrivs fantastiska måltider, intressanta utflykter och en resa genom ”ett slående skönt landskap”.

Se där. Något att drömma om när höstmörkret sänker sig här hemma.

5. Tio härliga höstvandringar på nära håll
Men innan det riktiga höstrusket är här gäller det att passa på att njuta av vacker natur på närmare håll. Det är resemagasinet Vagabond som i veckan har tipsat om tio klimatsmarta höstvandringar på nära håll.

Vandringarna de tipsar om är Låktatjåkka till Björkliden i Lappland, Bohusleden, Skåneleden, Kinnekulleleden, Tällberg runt, Sörmlandsleden, Slussrundan i Trollhättan, Åreskutan, Sveafallen och Blomsterstigen i Storlien.

Härligt med så många fina förslag på vandringar i Sverige som alla kan nås med tåget, tycker jag. Artikeln lyckas på så sätt pricka in tre av årets trender; fler resor inom Sverige, fler resor med tåg och ökat intresse för naturupplevelser. Bra där!

”5 snabba” är en nyhetssamanställning från veckan som gått med inriktning på rese-nyheter. Och särskilt då på nyheter om resor och hållbarhet.

Denna veckans Vinnjettbild är ifrån Tällberg i Dalarna vid mitten av september 2011. En plats som Vagabond nu tipsar om för härliga höstvandringar.

4 kommentarer

Under 5 snabba, hållbart sparande, natur, resor, tåg, vackra platser, Vandra

Blommor och bin i sensommaren


I helgen som gick var vi hemma i Östergötland och hälsade på. Jag passade på att fotografera några blommor och bin.

Näckrosor är också blommor. Här en som kämpar för att hålla sig flytande.

Humlor är också gaddsteklar. Precis som bin.

Blommor och vatten.

6 kommentarer

Under blommor, djur, natur, resor, trädgård

Hallamölla – Skånes ”längsta” vattenfall


I lördags, när vi var på utflykt på Österlen i Skåne, svängde vi förbi det som kallas Skånes ”längsta” vattenfall.

Hallamölla ligger knappt en mil väster om Brösarp och ca fem kilometer, eller tio minuter med bil, öster om Kaffestugan Alunbruket.

Det här med ”Skånes längsta”: Jag vet inte riktigt, jag. Det kändes nog mer som flera små fall efter varandra. Men ändå.

Lite svårt var det också att se och uppleva alla de små fallen inne bland lövverket. Men ett fint stopp ändå. När vi är här badar flera familjer i fallet och andra grillar och fikar vid de anlagda grillplatserna. Fyra stjärnor av fem möjliga.

Fallet är en del av Verkaån, vars lopp är skyddat som naturreservat. Den totala fallhöjden är 23 meter. Namnet kommer från den kvarn (mölla på skånska) som finns och funnits på platsen sedan 1400-talet. Kvarnen har ett stort kvarnhjul, kvarnhus och drängkammare.

En ek på vägen mellan P-platsen och kvarnen.

Ett av del-fallen.

Björkar på andra sidan ån.

Fallet och kvarnen sett från andra sidan ån.

5 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser

Stenshuvud – Sveriges vackraste strand i fin nationalpark


Stenshuvud på Österlen i Skåne är nationalparken som både har Sveriges vackraste strand och fin natur i övrigt. Vi är ofta på besök och vi var här i lördags igen.

Det är vid den skånska östkusten strax söder om Kivik som Stenshuvud reser sig som en mäktig kontur där land möter hav. Berget är den sydostliga avslutningen på Linderödsåsens urbergshorst och det syns på flera mils avstånd längs stränderna från både norr och söder. Två kraftiga markerade höjder ligger inom nationalparken, varav den nordliga, det egentliga Stenshuvud, når högst med cirka 97 meter över havet. Det södra berget – Kortels huvud – är drygt 80 m högt. I övrigt kännetecknas landskapet av svagt sluttande marker ned mot havet.

Nästan som Medelhavet
Jag går ut i vattnet, mot horisonten, för att sedan simma in, precis som man ska, eftersom det kan vara farliga underströmmar här. Nu tror jag väl inte precis att det är några farliga strömmar just idag eftersom havet är mycket lugnt. Det är dessutom förvånansvärt varmt i vattnet, nästan som i Medelhavet tidigare på sommaren. Så här skönt är det nästan aldrig i vattnet här. Det måste bero på att det har varit en period med både mycket värme i luften och östliga vindar. Jag tackar och tar emot.

Sveriges vackraste
Det är ganska långgrunt. Lite längre ut är vattnet något svalare, men inte kallt. Medan jag långsamt simmar tillbaka in mot land tänker jag att det är förvånansvärt lite folk på stranden, så här bara några hundra meter från där gångstigen kommer ner från nationalparkens entré. Inte för att vi är helt ensamma, men det är heller verkligen inte någon trängsel. Ganska märkligt med tanke på att det är i början av augusti, solen skiner och att den här stranden, mellan Stenshuvud och hela vägen till Knäbäckshusen, är enligt mitt tycke Sveriges vackraste strand.

Men faktum är att det ändå var fullt på nationalparkens parkeringsplats när vi kom hit. Vi fick vända om, åka uppför backen, och genom den djungelartade lövskogen igen, för att parkera vid Café Annorlunda. Inget ont som inte har något gott med sig, ändå. Det blev en fikastund där innan vi vandrade ner mot vattnet genom nationalparken.

Livsmiljöer
Landskapet är, redan på den här relativt korta sträckan, en mycket varierad och artrik mosaik av olika naturtyper och livsmiljöer. Först ”djungel” av avenbok och vanlig bok, sedan, nedanför parkeringsplatsen och naturum; torra ängar och sandiga hedar och så lite ”djungel” igen. När vi gick där på spänger över den lite fuktigare marken hörde vi djurläten på avstånd. Med lite livlig fantasi skulle det ha kunnat varit elefanter som trumpetade på håll i djungeln. Men i verkligheten gissar jag att det var kor.

Syftet med att Stenshuvud är nationalpark är för att att bevara ett storslaget naturområde som som är av stor betydelse för det rörliga friluftslivet och som har särskilda geologiska och biologiska skyddsvärden.

Djurliv
Det milda och skiftande klimatet, så här långt söderut ut i landet och vid havet, i kombination med de skiftande landskapstyperna gör att här finns ett rikt djurliv också. Här ska finnas bland annat hasselmus, lövgroda, långbensgroda, sandödla och hasselsnok. Och även större djur som rådjur, rävar och kaniner. Men vi ser inte mycket mer av djurlivet än några fjärilar som fladdrar i vinden och stim med fiskyngel som simmar i havet.

Som i tropikerna
Molnen på himlen, mörka långt bort mot norr och ljusa, höga och bulliga mot söder, gör tillsammans med alla gröna lövträd längs stranden, det lätt turkosa vattnet och det lummiga ”huvudet” att platsen påminner mer om tropikerna än både Sverige eller Medelhavet ändå.

Vi ligger en stund på våra handdukar som vi lagt ut i sanden och torkar i solen. Pratar lite och jag ritar lite i sanden. Sedan går jag en sväng i vattenbrynet, fortfarande i baddräkten innan det är dags att sola ännu en liten stund. Men nu börjar de mörka molnen närma sig från Blekinge. Åskan har hela tiden mullrat på avstånd.

Vi byter om och går tillbaka mot bilen. Och vilken tur vi har! Just som vi stänger bildörrarna öppnar sig himlen och regnet fullkomligt vräker ner! Som i tropikerna.

Längs vägen ner från Annorlunda finns en separat gångstig.

Där är som en djungel av avenbok.

Men också mer genomtränglig skog.

En uppstoppad kronhjort inne på naturum.

På väg ner mot havet är naturen varierande.

En spång går genom en fuktigare skog.

Även om marken är sandig och torr så växer här ängsblommor.

En man och en kvinna badar i det lätt turkosa vattnet.

Anders och Anton tar sig också ett dopp.

Mörka moln drar in från norr.

Typiskt skånska hus och en traktor, nere vid havet.

Kaprifolen blommar och doftar så gott.

Den här gången var det en annan dam än jag som bar hatt. Och snart öppnade sig himlen över Sveriges vackraste strand.

7 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser

Vandra på Amorgos från Katapola till Chora och vidare till klostret Hozoviotissa

I teorin tar denna vandring drygt en och en halv timme. Men går du en varm sommardag behöver du troligen betydligt mer tid än så. För oss blev det en heldagsutflykt. Enligt Google är vandringen sex kilometer men jag tror att det är en underskattning.

Jag pratar om vandringen från den närmaste av Amorgos hamnstäder till Amorgos stad uppe i bergen och vidare till det berömda klostret Hozoviotissa.

En ö i det stora blå
Amorgos är en grekisk ö som inte är alls i närheten så känd som Santorini, Mykonos, Naxos eller Paros. Alla öar i samma ögrupp som Amorgos: Kykladerna. Men i den mån du alls hört talas om Amorgos innan så är det mest troligt att du hört talas om att de grekiska scenerna i den franska 90-talsfilmen ”Det stora blå” spelades in här. Näst mest troligt är att öns namn dykt upp när du sett bilder på det medeltida kloster som är byggt på en klippvägg ovanför ett turkost hav. Det kloster som är slutmålet för denna vandring.

Katapola är en av två turistorter på ön. Båda har båtförbindelser med resten av ö-världen. Vi hamnar just här mest därför att Katapola har förbindelse med nästa ö på vår båtluff. Men byn som är ön största är ett utmärkt val som semesterort även oavsett detta. På gångavstånd finns den mycket vackra stranden Maltezi, men det får bli ett annat blogginlägg.

Börja vandringen
Innan du börjar vandra bör du tänka på att ta med dig vatten att dricka längs vägen. Tänk också på att smörja in dig med solskydd på utsatta ställen där du brukar ha lätt att bränna dig. Kanske tillhör du sorten som behöver solhatt i värmen? Själv klarar jag mig inte utan solglasögon. Nu när du fått med dig allt är du klar att ge dig av!

Katapola ligger längst inne i en vik på öns västra sida. Hamnen och de flesta vita sockerbits-husen ligger i söder. Men en del av byn ligger i norr.

Om du går längs vattnet från den södra delen av byn mot den norra passerar du en busstation ett par restauranger. Strax innan du når den norra delen av byn ser du en skylt som visar var gångvägen mot Chora börjar. Enligt denna ska det vara en timme och fem minuters vandring dit. Här är också skyltat mot en ”Grand Bleu Villa” med en delfin på skylten.

Det är i början av juli när vi gör den här vandringen. Vi bor högst upp i den norra delen av byn så vi kommer från norr och viker därför mot vänster när vi påbörjar vår vandring. Här nere i dalen är det grönt och frodigt. Vi passerar en köksträdgård där det odlas lök, tomater, majs och andra grönsaker. Vi ser också några dadelpalmer, citronträd och många olivträd. Jag vänder mig om flera gånger för att fotografera vyn ner mot havet.

Efter bara en liten bit kommer du fram till ett T-kors. Här saknas skyltar, men du ska gå åt höger på vägen av betong tills du ser nästa skylt åt vänster mot Chora. Den säger att det är en timmes vandring kvar. Trots att du gått längre tid än fem minuter. Ganska snart kommer en ny skylt som pekar mot en stig och säger att det är 50 minuter kvar. Något förvirrande.


Nu följer du samma stig hela vägen.

Cikadorna spelar i bakgrunden. Annars är här tyst och stilla. Stigen är bitvis så smal att det är svårt att undvika att riva sig på en och annan tistel om du inte väljer att gå i långa byxor. Men det blir nog å andra sidan varmt. Andra partier är bredare och vid kraftigare stigningar har det anlagts trappsteg samtidigt som stigen slingrar sig fram. Förmodligen är det en gammal åsnestig som vi går på.

De andra tre i familjen håller högre tempo än mig och får vänta på mig för att jag ska komma ikapp. Jag bjuds att dricka lite vatten innan vi vandrar vidare. Snart är de före igen men jag hör hur de pratar om att de ser en ödla. En stund senare är det jag som ser en. Den berättar jag om när jag kommer i kapp dem vid en källa. Plötsligt ser jag en orm som ringlar in bland stenarna vid källan. Eller? Har den inte en fena på ryggen? Kan det vara en ål?




Nu börjar naturen bli kargare, sådana där låga buskar som här vid Medelhavet brukar kallas maccia. Några av buskarna är mycket låga och små och har lila blommor.

Om du tar några blad, gnuggar dem mellan dina fingrar och sedan drar in doften kommer du att tänka på mat. Det är timjan som växer vilt här. Är du uppmärksam märker du doften i landskapet hela vägen när du går.

Uppåt, upppåt och uppåt.

Amorgos by – Chora
Till slut är du framme i Chora. 400 meter över havet. Välj bara någon av trapporna upp när du passerat stora vägen och fortsätt uppåt och inåt i byn så kommer du att upptäcka att den är mycket bildskön. Du hittar strax också flera restauranger, barer och caféer.

Vi slår oss ner vid ett bord längs det stora gångstråk genom byn som inte är mycket mer än en smal gränd. Bordet är under tak, så vi får skugga. Från menyn väljer vi rätter som grekisk sallad, tzatziki och rödbetor med yoghurt och valnötter. Och så fyller vi på vätskeförrådet med iste och vatten. Det smakar mycket bra.





Mot klostret
För att komma vidare mot klostret fortsätter du på gångvägen genom byn tills du kommer till en bilväg där du svänger höger och följer den till en parkeringsyta. Längst utåt höger, mot havssidan till, finns en ful grind av metall. Denna ska du gå igenom – det är något av ett blåshål här – och sedan följer du trappan som går sicksack ner mot en bilväg. Redan här är vyerna hänförande.

Stranden Agia Anna
Medan jag går där spanar jag efter den berömda strand som heter Agia Anna. Den har rykte om sig att vara Amorgos vackraste strand. Eventuellt har vi tänkt att ta ett dopp efter vandringen. Badkläderna är med. Stranden ska ligga här nedanför någonstans, strax intill en liten kyrka. Det första jag får syn på är parkeringsplatsen. Den är full av bilar. Runt 20 stycken. Från den går en trappa ner till – mycket riktigt – en liten kyrka och sedan vidare ner mot en liten vit byggnad som kan vara ett dass. Stranden ser jag inte på grund av en klippa i förgrunden. Men vad jag kan bedöma måste den vara väldigt liten. Och som landskapet ser ut förmodligen en klippstrand. Den kan knappast vara Amorgos vackraste. Jag funderar, medan jag för mina knäns skull går långsamt, långsamt neråt, över hur sådana där rykten uppstår. Och vilken betydelse det har för att dra folk.

Väl nere vid vägen viker du av åt vänster. Du följer sedan bilvägen rakt fram. Även där den delar sig vid en busshållplats. Vägen slingrar sig lite innan den tar slut vid en parkeringsplats.


Näst äldst
Nu är du framme vid klostret. Ta en titt både uppåt och nedåt. Uppåt har du klostret som är Greklands näst äldsta och som liksom klänger sig fast på bergväggen 300 meter upp. Det byggdes första gången 1017 och restaurerades 1088. Neråt har du det som sannolikt egentligen är Amorgos vackraste strand, men som omöjligt kan nås till fots. Vad jag vet går det heller inte några badbåtar hit. Men vackert är det. Vit sand och turkost hav.

Jag och min sambo fortsätter uppför trappan mot klostret medan våra tonårssöner väntar några trappsteg ovanför parkeringen. Klockan är nu halv två och de sista solstrålarna lämnar klostrets fasad när solen försvinner bakom berget. Jag tänker att en bergvägg kyler och som skyddar mot eftermiddags- och kvällssol måste ha varit ett bra skydd mot sommarhettan under 1000-talet som ju dessutom var en varmare period än den vi har nu. Dessutom är platsen väl skyddad mot angrepp.

Helgonbild flöt iland
Men sägnen säger att det var när en helgonbild av Jungfru Maria flöt i land här som det beslutades att klostret skulle byggas just här. Efter att man misslyckats med att bygga klostret nere vid vattnet sågs det som guds vilja att man skulle välja bergväggen som byggplats istället.

Insidan
För den som vill se klostret på insidan gäller det att börja vandringen i tid. Klostret stänger för allmänheten klockan 13:00. (Det öppnar i och för sig igen mellan 17:00 och 19:00, men det är kanske lite sent?) Du behöver också vara klädd i lång kjol om du är kvinna och långbyxor om du är man. Klostret är nämligen fortfarande aktivt. Kortärmat accepteras på överkroppen men inte linne.

Vi hade inte lust att klä oss i varmare än shorts för vandringen i värmen och inte heller att släpa med ombyte, så att vi kom fram efter stängning gjorde oss inget.

I efterhand har jag fått veta att det kan finnas kläder att låna så om du anländer när klostret är öppet men är fel klädd kan du alltid höra dig för om lånekläder.

Väl uppe vid klostret ska du, även om du inte ska gå in, inte missa att se klostret från ingångssidan också med havet i bakgrunden. En minst lika hänförande vy som att se klostret nerifrån.



Hur du tar dig tillbaka
Vi beslutade oss för att hoppa över badet och ta en taxi tillbaka direkt. Vid klostrets P-plats finns telefonnummer till två olika taxibilar. Ingen av dessa hade dock tid att ta denna körning

Vi valde då att gå tillbaka upp till Chora och ta en taxi därifrån. Ett alternativ kan vara att göra upp med ett taxibolag om en tid och en plats i förväg. Från Chora går det också bussar tillbaka till Katapola. Det finns ju en busshållplats närmare klostret också. Men tyvärr hittade vi ingen tidtabell där.

5 kommentarer

Under natur, resa med ungdomar, resor, vackra platser, Vandra

På kryss genom Stockholms skärgård


Vi har tagit röd linje 13 mot Ropsten och klivat av vid Gärdet. Följt skyltningen från tunnelbanestationen mot Värtahamnen. Den ser inte mycket ut för världen. Värtahamnen alltså. Oljecisterner och ett fult Scandic-hotell.

Det är ändå tur att vi är i god tid. Det tar en bra stund att gå genom sommarheta gångbryggor till Tallinks incheckning.

Väl ombord installerar vi oss i vår hytt innan vi går ut på däck för att skåda Stockholms berömda skärgård. Båten lägger ut 17:30, helt enligt tidtabellen.

Den är mycket vacker denna ljusa sommarkväll i juni. Skärgården. Baltic Queen är ett flytande nöjespalats men det bryr vi oss inte mycket om. Vi njuter av naturen vi passerar istället. Äter middag. Och tittar på fotbollsdamerna. Seger mot Kanada. Bra där! Och sedan en magisk solnedgång över spegelblankt vatten. De asiatiska resenärerna kan inte sluta fotografera. Inte jag heller.



3 kommentarer

Under natur, resor, vackra platser

Familjen storlom


Ibland hörs lommen ropa sorgset över sjön. Och ibland glider hela familjen storlom förbi tyst över vattnet.


2 kommentarer

Under natur

Har du en insjö i ditt liv?

Det borde finnas minst en svensk insjö i varje människas liv.

I mitt liv finns numera bland annat sjön Näknen i Östergötland, där min pappa bor. Men också Långasjön i Karlshamns kommun.

Under min uppväxt hade jag tillgång till sjöar som Böksjön och Lilla älgsjön i Kolmårdsskogarna.

Hur är det? Har du minst en svensk insjö i ditt liv?


11 kommentarer

Under natur, resor

Näckrosor i Näknen – vilken konstnär tänker du på?

Näknen är en sjö i Norrköpings kommun i Östergötland som ingår i Kilaån-Motala ströms kustområde. Sjön är 13,5 meter djup, har en yta på 0,494 kvadratkilometer och befinner sig 58,1 meter över havet. Sjön avvattnas av vattendraget Pjältån (Storån).

Näckrosor är en växtfamilj där plantorna växer i stillastående eller långsamt strömmande sötvatten. De slår rot i dybotten och bladen och blommorna flyter på vattenytan. Det finns omkring 60 arter som tillhör fem olika släkten. Näckrosorna är bland de mest ursprungliga av alla blommande växter. Näckrosorna kan delas in i två grupper, härdiga och tropiska. De härdiga blommar bara under dagen, men de tropiska kan blomma både på dagen och natten.

Tre arter och en konstnär
I Sverige finns tre arter, gul näckros (Nuphar luteum) och dvärgnäckros (Nuphar pumila) i släktet gulnäckrossläktet samt vit näckros (Nymphaea alba) i näckrossläktet. Näckrosor har på svenska fått sitt namn från Näcken, ett övernaturligt vattenväsen. Näcken är ett förkroppsligande av farorna förknippade med vatten och uppträder i en rad olika skepnader. Ofta försöker han på olika sätt locka till sig personer för att dränka dem.

Den här informationen har jag hittat på Wikipedia. Men en sak framgår inte där: Vilken konstnär tänker du på när du ser dessa bilder?


7 kommentarer

Under bilder, natur, resor

Ett varv runt Lilla Kroksjön

Lilla Kroksjön ligger i Långasjönäsområdet norr om Asarum i Karlshamns kommun. Parkerar gör du vid Nytorpet.





3 kommentarer

Under natur, resor

En skäggdopping i Karlskrona


Karlskrona ligger ju mitt ute i skärgården. Staden anlades på öar för flottans skull. Att det är en skärgårdsstad märks på många sätt. Att det ofta blåser är ett. Att det är vatten och hav ”överallt” är ett annat. Och att det i havet simmar mycket sjöfågel även inne i centrala stan är ett tredje.

Här har jag fångat en skäggdopping på bild. Det är en fågel som på 1800-talet var nära utrotning i Europa för sina fina fjädrars skull men som nu är livskraftig även här. Den finns i många Europeiska länder. Den finns även i stora delar av Asien, fläckvis i Afrika, i Australien och till och med så långt bort som på Nya Zeeland. En fin fågel är den ändå, även om den inte är ovanlig. Vacker att se på.

2 kommentarer

Under djur, natur, resor

Promenad i Sternö naturreservat


Min pappa med sambo är på besök. Idag har vi promenerat i Sternö naturreservat här i Karlshamn.

Här kan du vandra i ädellövskogar och tallskogar, och på hällmarker med utsikt över havet.

Vi parkerade vid Sternö Sandvik och promenerade genom bokskogen till stenhällarna vid sydvästa Sternö och sedan vidare mot den gamla bergtäkten vid Stolta Slätt där vi stannade och fikade medhavda tunnbrödsrullar med rostbiff och potatissallad. Många blommande växter och fågelsång fick vi också uppleva.











4 kommentarer

Under natur, resor

Cave of the Winds – närkontakt med Niagarafallet

Det här är en av de mest uppskattade upplevelserna vid Niagarafallet. I alla fall om du tittar på betyget på Googles som är 4,8. Men samtidigt är det en upplevelse som du lätt missar om du inte har haft tur att höra talas om den i förväg.

Det hade inte jag heller, men min svägerska hade ordnat en guidad tur när vi var en familjegrupp på 17 personer som var här i augusti förra året och då ingick det här besöket som avslutning. En riktig lyckträff!

Ingen grotta
Vindens grotta. Som inte är någon grotta längre. Men häftig ändå. Brudslöjefallet är det minsta av de tre fallen vid Niagara. Det ligger på den amerikanska sidan av gränsen. I USA alltså. Bakom detta fall fanns en gång en grotta. Den blev en sevärdhet. Grottan utplånades i ett massivt stenras 1954 och den efterföljande sprängningen av ett farligt överhäng. Men nu hade sevärdheten redan flyttats till en avsats som byggts på utsidan om fallet. Och där är den kvar.

Utställning
När du betalat entréavgiften som 2019 är 19 $ för vuxna och 16 $ för barn mellan sex och tolv år kommer du först till ett museum om fallens historia. Här berättas om hur Nikola Tesla var med och byggde världens första vattenkraftverk just på denna platsen och hur fallen så småningom i princip försvann när allt vatten leddes om till turbiner. Och hur industrierna som anlades smutsade ner och bullrade. Här uppstod därför kanske världens första miljörörelse som lyckades driva fram ett återskapande av fallen och en delning av vattenresursen mellan naturvårds- och energiintressena.

Blött
Sedan tar du på dig de sandaler av plast och den tunna poncho som ingår i avgiften, tar hissen ner och går sedan på gångbanor och trappor av trä som tar dig upp till häftiga ”Hurricane Deck” där du upplever vad som närmast kan liknas vid en tropisk storm. Och den vinden blåser även under de lugnaste dagar eftersom den genereras av det fallande vattnet.

Det här är roligt! Du blir rejält blöt och imponeras samtidigt kraften i närkontakten med det minsta av fallen. Energi var ordet!

Uppskattat
På grund av en trasig hiss missade vi ”Journey Behind the Falls” som görs bakom det stora Hästskofallet på den kanadensiska sidan. Men jag ser nu, när jag tittar på betygen på Google, att det vår guide sa till tröst stämmer. Nämligen att ”Cave of the Winds” är mer uppskattat av resenärerna. Så också av oss!





6 kommentarer

Under miljö, natur, resa med ungdomar, resor

Hopp om livet på en döende planet

– Krönika –

Nu i maj står allt i blom. Nu är snart sommaren här. Men hur blir det med sommar och blommor i framtiden? Orsaken att jag undrar är att i måndags kom rapporten om miljöhotet som många de senaste dagarna har pekat ut som lika allvarlig som klimatkrisen.

Men det här är faktiskt värre. Mycket, mycket värre än så. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Detta är det största av alla miljöproblem som människan skapat. Större än övergödningen. Större än miljögifter. Större än klimathotet. Större än allt annat.

Det handlar om naturen. Om antalet arter vilda växter, djur och andra levande organismer. IPBES (Intergovernmental platform on biodiversity and ecosystem services) är en kunskapsplattform för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Ungefär som FN:s klimatpanel. Men med inriktning att studera naturen och hur människorna påverkar den. IPBES inrättades i april 2012. I tre år har nu experter och forskare arbetat med att sammanställa resultatet av 15 000 tidigare gjorda forskningsrapporter, för att få en så tydlig bild som möjligt av tillståndet för vilda djur och växter på jorden. 132 länder, däribland Sverige, har deltagit i den vetenskapliga expertpanelen.

Av åtta miljoner arter hotas en halv till en miljon av utrotning. Och antalet arter minskar i snabbare takt än man hittills trott.

”Rapportens överväldigande bevis presenterar en otrevlig bild”, säger IPBES-ordföranden, Robert Watson. ”De ekosystems hälsa som vi och alla andra arter är beroende av försämras snabbare än någonsin. Vi tar bort själva grunden för våra ekonomier, försörjning, livsmedelssäkerhet, hälsa och livskvalitet över hela världen.”

Se där. Tuff skit.

Skogarna dör, haven dör. Och vi vet varför; (1) förändringar i mark- och havsbruk; (2) direkt utnyttjande av organismer (3) klimatförändringar (4) föroreningar och (5) invasiva främmande arter.

Rapporten säger också att det inte är för sent att göra skillnad, men bara om vi börjar nu på alla nivåer från lokal till global. Det finns alltså hopp.

I det sammanhanget är jag stolt över att jobba just i Kristianstads kommun, som med sin rika biologiska mångfald och sitt av UNESCO utpekade biosfärsområde ”Vattenriket” är ett föredöme för andra kommuner i arbetet med att bevara djur och natur. Jag tror också mycket på ekoturism. Även sådan ekosystem som bygger på att människor från rikare länder flyger till skyddad natur i fattigare delar av världen. Men bäst är så klart om dessa flygresor då också klimatkompenseras.

Men det är en lång resa kvar till en långsiktigt hållbar framtid. För Kristianstad. För världen. Det är inte omöjligt att förändringarna tar hundratals år. Det går så långsamt, så långsamt. Men jag är optimist. Jag tror att det går!

Bilderna nedan är ifrån Sverige (Björkliden, Karlshamn samt Degeberga och Kristianstad i Skåne) samt Tanzania (Zanzibar och Ngorongoro).






5 kommentarer

Under djur, krönikor, miljö, mitt jobb, natur, resor, världen

Vi susade förbi en av Tysklands vackraste platser med tåget – bron i Bastei


Sommaren 2013 gjorde vi vad vi kallade en mini-tågluff i Europa med barnen som då var sju och nio år gamla. Jag var redan då medveten om att tågresan passerade en av Europas och framförallt Tysklands mest kända och vackra platser, men av tidsskäl hann vi inte stanna den gången. Jag har alltså fortfarande inte besökt den vackra bron i Bastei. Eller ”sachsiska Schweiz”, överhuvudtaget.

Sommaren 2013 var en av de sista, eller förhoppningsvis senate, som det gick att ta nattåg direkt från Köpenhamn till Prag. Så vi började vår resa med det tåget. Sedan åkte vi dagtåg tillbaka till först Dresden, sedan Berlin och sist Lübeck. Vi var borta endast nio dagar.

Inget stopp
Därför la jag aldrig in något stopp i Sächsische Schweiz som inte alls ligger i Schweiz utan i Tyskland, söder om Dresden längs järnvägen mot Prag. Jag hade hoppats att vi skulle få se en del vyer ändå, från tåget, men de blev tyvärr ganska begränsade. Så för den som passerar området med tåg rekommenderar jag att istället faktiskt göra ett stopp. Lämpligen i Bastei, där denna vackra utsiktsplats finns:

Ta sig dit med tåg
Nu har i och för sig inte Bastei någon egen station men väl Kurort Rathen, som du tar dig till med S-tåg från Dresden. Från Kurort Rathen åker du sedan färja över floden Elbe och vandrar sedan 20 minuter i raskt tempo så är du framme!

Om du vill kan du också läsa om vad bloggen Resfredag skriver om att vandra i området.

Så här i efterhand ångrar jag att jag inte la in ett stopp här. Å andra sidan var barnen fortfarande ganska små. Kanske hade det inte känts helt bekvämt att ha dem stimmandes omkring på den där utsiktsplatsen?

Det vi såg på vår tågresa mellan Prag och Dresden var istället detta:


Inte helt tokigt, men vyerna kan inte mäta sig med de jag nu ser på sociala medier från Bastei. Som vyn på den här bilden med CC-licens som fotograferats i soluppgången av fotografen Bernd Thaller, och som bara redigerats marginellt av mig, med hjälp av Instagram :

Det får bli en annan gång, helt enkelt!

Har du planer på att tågluffa hit i sommar så kan jag berätta att även Prag och Dresden är två mycket vackra och sevärda platser.

4 kommentarer

Under bucket list, natur, resa med barn, resor, tåg, vackra platser