Vad är egentligen grejen med Lummelundagrottan?

Vi är nyss hemkomna från Gotland. I söndags besökte vi bland annat Lummelunda med sin berömda grotta. Men vad är egentligen grejen med den? Det funderar jag över i det här inlägget.

Lummelunda ligger en dryg mil norr om Visby. Eftersom söndagen spåddes bli regnig har vi bokat in ett besök här. Vi knep kvällen innan några av de allra sista platserna på bokningssidan och ska därför få se grottan klockan 16:30. Det är också dagens sista tid för visning av grottan.

Parkering

När vi kommer till Lummelunda har det redan klarnat upp. Första intrycket är att det är mycket ont om parkeringsplatser, men det stämmer inte. Vägen till parkeringen slingrar sig mellan grottan och caféet och förbi en skylt som gör reklam för ”norra Europas största kvarnhjul”.

Kör försiktigt här där många turister rör sig.

Nedanför själva anläggningen finns det gott om p-platser. Men det är inte tillåtet att gå på bilvägen tillbaka mot grottan. Istället är det skyltat mot olika gångstigar.

Naturstig

Till höger om vägen, sett från det håll du kom med bilen, finns en naturstig. Den går genom en engelsk brukspark som finurligt nog känns som en lummig lund i Lummelunda. Här ska det finnas gott om blommande ramslök på försommaren. Skyltar berättar om det du ser i naturen.

Vi hinner gå en kort sväng här före vårt besök i grottan och ser förutom den rikliga grönskan även Lummelundaån med några tekniska konstruktioner i, som vi inte riktigt begriper vad de ska vara till för.

För den som har mer tid finns det också mer att titta på. Bland annat en gammal masugn och en slagghög från tiden när det tillverkades järn här.

Den naturliga grottöppningen

Vi tittar förbi den naturliga grottöppningen efter vår guidade tur inne i grottan, men det går självklart lika bra att se grottans öppning innan guidningen.

Mynningsdelen av grottan kallas också Linnés grotta och den omnämndes av Carl von Linné i samband med hans resa till Gotland sommaren 1741. Den här delen av grottan har alltså har varit känd sedan länge. Lummelundaån rinner ut ur berget här sedan den flutit drygt 1,3 kilometer under jord. Vattnet kommer ursprungligen från Martebo myr.

Precis utanför grottöppningen finns en liten damm och intill står ett fint gammalt stenhus och speglar sig malligt i vattnet. Här finns också några bergsformationer att titta på, bland annat ska här finnas en rauk som heter Gamle Patron. Jag spanar efter den inne bland buskarna, men är osäker på om det faktiskt är den jag ser.

Grottan och turistvisningen

Det räcker att komma till grottan några minuter innan visningen börjar. Entrén sker genom ett hus där en film först visas om de tre pojkar som under några somrar med start 1948 på egen hand hittade till och utforskade grottan. Och hur de då kom längre in i den än någon människa tidigare hade varit.

1959 anlades sedan den tunnel som vi som besöker grottan visas in igenom. Så att vi slipper krypa in till ”Bergakungens sal”, som pojkarna döpte det första större rummet i grottan till. Men för att komma vidare in i grottan behöver vi i alla fall huka oss flera gånger när vi förflyttar oss genom de naturliga gångarna mellan ett antal sådana rum.

Inne i grottan är lufttemperaturen åtta grader året runt och vattentemperaturen är bara fyra grader.

Guiden visar oss och berättar om stalaktiter, stalagmiter och andra droppstensformationer.

Men om vi ska vara riktigt ärliga så är inte grottan alls lika imponerande som många andra turist-grottor runt om i Europa. Både rummen och droppstensformationerna är förhållandevis små och turen är inte längre än högst ett par hundra meter.

När vi lämnar grottan slår värmen emot oss, trots att det inte är mer än drygt 20 grader ute.

Vad är grejen?

Okej. Så Lummelunda är kanske Sveriges häftigaste grotta, som reklamen påstår, men den slås med hästlängder av grottor i t.ex. Kroatien och Spanien. Den är inte ens Sveriges längsta kända grotta med sina hittills utforskade fyra kilometer gångar. (Korall-grottan i Jämtland är sex kilometer.)

Så vad är egentligen grejen?

Jo. Frågar du mig så bygger i stort sett hela upplevelsen av Lummelundagrottan på berättelsen om de tre pojkarna. Örjan Håkansson, Percy Nilsson och Lars Olsson var fortfarande tonåringar på sommaräventyr när de upptäckte hur de kunde ta sig in i grottan.

Berättelsen om deras strapatser i slutet av 40-talet och början av 50-talet lyfter hela besöket här. Hur de cyklade från Visby varje söndag på sommaren, flera år i rad, för att i hemlighet undersöka grottan. Och hur de av en slump hittade längre in i grottan än någon annan tidigare varit. De hade nämligen turen att av misstag råka flytta på en sten, vilket öppnade upp gången in i grottan. Äventyret var inte heller helt ofarligt.

Deras historia, som berättas av två av dem i den korta filmen ”Vägen till Bergakungens sal”, är faktiskt det som är hela ”grejen” med Lummelundagrottan. Men så klart i kombination med det guidade besöket inne i grottan.

Lummelundagrottan besöks av nära hundra tusen besökare varje år och de flesta är mer än nöjda med besöket.

Längre turer i grotta

I turist-grottans sista rum ligger ett par plastbåtar helt stilla på en vattenspegel.

Guiden berättar att här fortsätter färden in i grottan med båt för den som istället för den enklare turistvisningen har valt att göra ett ”grottäventyr”. Dessa turer kostar mer, kräver utrustning som hjälm med pannlampa, gummistövlar och skyddskläder (som lånas ut till deltagarna) och är mer krävande. Deltagarna behöver förutom att åka båt både krypa i trånga gångar och vada i strömmande vatten. Men de kommer då något längre in i grottan än vad vi gör. Upp emot 500 meter in på de längsta turerna.

Den som vill se en film ifrån en tur längre in i grottan kan till exempel kolla här.

Norra Europas största kvarnhjul

Den här sevärdheten hinner vi inte se under vårt besök men jag har ett vagt minne av att jag kan ha tittat på det vid något tidigare besök på Gotland.

Hur som helst har jag nu googlat och kan konstatera att kvarnhjulet ser ut som kvarnhjul gör.

Äta vid Lummelunda

Tvärs över vägen, mellan grottan och parkeringen finns både ett café och en restaurang. Vi nöjer oss med en fika i caféet och det smakar bra.